"Snälla" jag

Kan man lära känna en person över nätet? Tycker ni läsare att ni har koll på vem jag är och har ni bildat er en uppfattning om hur jag ser ut och hur jag är som person? 

Jag kan ärligt säga att det vanligaste ordet som jag hör, när folk vill beskriva mig är ”snäll” alternativt ”för snäll”. Det stämmer till viss del eftersom jag alltid försöker behandla människor jag möter med respekt, oavsett hur de ser ut, var de kommer ifrån, hur fattiga eller rika de är eller vilken ”stil” de har. Jag ser helt enkelt ingen anledning att vara elak mot andra människor som inte har gjort mig eller andra något ont. Om motsatsen till detta är ”snäll”, så är jag ”snäll”.

Det som verkligen stör mig och som framkallar min ”elakhet”, är människor som inte behandlar andra med den respekt de själva förväntar sig att få. Då går jag igång och drar mig inte för att förnedra verbalt och spela med i psykkriget. Som min första pojkvän sa ”det är ingen idé att leka psykkrig med NBT – hon vinner alltid. Hon är så jävla stark, psykiskt”.

Som exempel på detta kan jag ta en annan pojkvän i ordningen som försökte leka psykkrig med mig. Han hade den fula ovanan att alltid klanka på hela mitt väsen. Hur jag agerade, klädde mig, såg ut och han gjorde det alltid offentligt, inför andra så att jag inte skulle få för mig att ”ställa till med en scen”, dvs förnedra honom tillbaka. Hans vänner var också utsatta för hans respektlöshet, tyckte synd om mig och förstod inte varför jag var tillsammans med en sådan idiot.

Jag spelade med i hans psykkrig ett bra tag, av någon anledning som jag inte kan förklara ens för mig själv men inom mig tänkte jag ”fortsätt du, så ska du nog få se vem som lipar i slutänden”. Jag lät honom trampa på mig, ungefär som en boxare som tar stryk från sin motståndare, bara för att i sluttid dra till med en total knockout och vinna hela matchen.

Vi var på nattclub i hans stad och tillsammans med hans vänner. Jag hade bestämt mig.

Jag började med att nonchalera honom fullständigt. Skrattade och pratade med hans vänner, dansade och tjoade och hade väldigt kul. En av männen i hans vänkrets, som alltid haft ett gott öga till mig, bjöd upp mig till att dansa tryckare. Det blev hela tre stycken tryckare och jag lät mannen viska i mitt öra, smeka mig över ryggen, lyfta upp mig i luften och sedan gick vi och satte oss i en soffa tillsammans med hans vänner, som jag kände lite sedan tidigare. Jag behövde inte se med egna ögon att min pojkvän iakttog oss under dansen, jag kände hans och alla hans vänners blickar i ryggen.

Jag såg i ögonvrån, där jag satt i soffan, min pojkvän strutta förbi oss med jämna mellanrum och han liknade, på pricken, en äggasjuk höna. Han ville antagligen att jag skulle se honom, uppmärksamma honom och gå fram till honom och visa att jag tillhörde honom men jag satt lugnt kvar och ägnade honom inte så mycket som en blick.

Till slut kom han fram och sa någonting till mannen som jag hade dansat med. Mannen reste sig upp, gav min pojkvän en rejäl knuff i bröstet, så att han föll baklänges på golvet. Där låg han på rygg med benen i vädret och när han förstod att jag inte tänkte gå fram och trösta honom, utan satt kvar i soffan, fortfarande utan att ägna honom så mycket som en blick, lommade han iväg med svansen mellan benen.

Jag avslutade sedan kvällen med att dansa tryckare med ännu en man i hans vänkrets. En man som jag alltid gillat, en blond hunk. Efter bara en tryckare, kom min pojkvän fram till oss, avbröt oss i dansen och sa ”nu åker vi hem”. Jag sa ”jaha, gör du det, jag kommer sen” och la åter armarna om halsen på puddingen och dansade vidare. I ögonvrån såg jag hur min pojkvän nervöst sprang omkring och inte visste riktigt vad han skulle göra. Detta var förstås en mycket ovan situation för honom. Vem var hans tidigare så lojala, snälla flickvän egentligen? Hur kunde detta plötsliga maktskifte ske, över bara några timmar? 

Jag dansade ytterligare några danser med ”blondie” och såg inte längre till min pojkvän men jag var långt ifrån klar. Jag och den blonda hunken åkte hem till några av mina vänner i staden och åt ”nattamat”. Mina vänner, ett par, gick och la sig och killen och jag satt kvar och pratade i timmar, ända in på morgonkvisten. Vi hånglade lite, inget mer hände och han promenerade hem tidigt på morgonen och jag fick ett par timmars sömn på mina vänners soffa.

På morgonen ringde telefonen hemma hos mina vänner. Det var min pojkvän. Jag bad mina vänner ljuga och säga att jag inte var där. 

Framåt lunchtid körde de hem mig till min pojkvän, där min bil stod parkerad. Jag gick upp till hans lägenhet och ringde på. Han öppnade dörren, nervös, rödgråten och mycket spak.

Jag sa ”jag ska bara hämta mina grejer” och gick in i lägenheten och började packa. Han sprang efter mig som en svans och undrade ”har du legat med honom, har du legat med honom?”. Jag ljög och sa ”ja”. Han började lipa och undrade om det var slut nu? Jag svarade ”vad tror du själv…?” Jag var ute ur lägenheten på bara ett par minuter, gick mot parkeringen och kände hans blickar i ryggen när jag lycklig och fri, satte mig i bilen för att köra de cirka 15 milen hem.

Så kan det gå när ”snälla” jag, visar min elaka sida mot människor som förtjänar det.

Annonser

24 thoughts on “"Snälla" jag

  1. Rolig frågeställning. =)Jo, men jag tror man kan lära känna och bilda sig en uppfattning om en person över nätet. Kanske inte på samma sätt som IRL. I det vanliga livet uppfattar man en människas utseende, sätt att tala, rörelser och handlingar. På nätet kan gissa de sakerna, men får istället ta större del av hur en människa tänker och dens motiv. Jag tror att du är en person man gärna skulle äta en god middag med och sedan kolla på film eller diskutera något intressant ämne med. Jag tror också att du är bestämd.

  2. Ha ha…ja dig ska man inte ha som fiende…;).Vi har ju känt varandra ett tag i våra bloggar och har möts i kommentering också.Jag tycker att ditt mod och din envishet är enormt inspirerande.Det inger styrka i oss alla tror jag.Du tar varken skit eller hot.Men jag tror också du har ett ömt hjärta, som klappar för djur också…då vet man liksom att det rymmer allt.Skulle gärna äta middag med både AG och dig, NBT…och diskutera sakernas tillstånd.

  3. Är du stolt över den där historien? Är du stolt över hur du förnedrade och krossade en annan människa? Oavsett välförtjänt eller inte? Tror du att dom som läser detta får en positiv bild av dig?Jodå det säger ju den del om dig som person att du kan lägga ut en sån här historia och stoltsera över din lyckade hämnd. Själv får jag bilden av en liten, hämndlysten och elak människa. Men det är ju jag det. Vi är ju alla olika.

  4. "Stolt" är en klar överdrift och ett felaktigt ordval. Jag tror inte att de som läser detta, får en "positiv" bild av mig. Jag tror inte heller att de får en negativ bild av mig även om bilden av mig som "snäll" grusades för vissa, IRL. De flesta i min närhet sa "haha, äntligen fick han så han teg, grisen".Killen var förtjänt av en rejäl näsbränna. Han fick det och jag hoppas att det lärde honom att förstå att man inte behandlar människor och sina flickvänner hur som helst.Du får gärna tycka synd om grisen.

  5. Visst är det så, AG. När man tex lyssnar på radio, så föreställer man sig att radiopratarna ser ut på ett visst sätt. När man sen ser dem IRL, så visar det sig ofta att det inte alls var så som man tänkt.Jag tror ändå att man ganska lätt bildar sig en uppfattning om en person, beroende på hur personen uttrycker sig i skrift. Jag upplever tex mig själv som "bättre" i skrift, än i tal.Du har rätt i att jag inte är en partypingla. Längre;). Jag föredrar, mycket riktigt, att bjuda hem släkt och vänner på middag och sitta och prata om livet och världen;).Du har också rätt i att jag uppfattas som "bestämd". Jag tror att det stämmer, även om själv kan tycka att jag är en riktig velpotta i vissa situationer.

  6. Haha, så här taskig är jag bara mot folk som förtjänar det;).Det jag vill visa med inlägget är att elaka människor ofta kommer undan med att vara elaka. De får sällan det rejäla mothugg som de förtjänar. Den här pojkvännen var elak i över ett års tid och trots att jag bara var snäll tillbaka, så fortsatte han och fortsatte…. Att bemöta elakhet och dumhet med resonemang, snällhet och tystnad, fungerar alltså inte.Jag har lärt mig att inte ta oförtjänt skit av någon. Jag låter mig inte skuldbeläggas, då jag inte har någon skuld. Fler kvinnor borde lära sig det. Jag hoppas att det är som du säger SL, att mina läsare inspireras med styrka, mod och envishet i min blogg. Vi kvinnor behöver bli lite mer olydiga. Det finns ingen anledning att bemöta elaka människor med godhet eller att försöka "resonera" med dumskallar. Det är att ödsla sin tid eftersom det sällan fungerar.Du har rätt i att jag är en stor djurvän. Det har jag varit sedan jag var litet barn. Jag var också den som ställde mig upp på de mobbades sida i skolan, trots att jag själv fick mig några gliringar pga detta. Det handlar nog i grunden om att jag avskyr när starka utnyttjar svaga. Djurplågare och barnplågare är de fegaste människorna som trampar på jorden. Jag upplever att du, AG m.fl. är minst lika stora djurvänner samt att ni står på de svagas sida mot de starka. Jag skulle gärna samla flera av läsarna i min blogg för en härlig grillkväll i min stora trädgård, där vi sedan kunde sitta under var sin filt och inta kaffet och diskutera livsfrågor natten lång med myggmedlet i högsta hugg;)

  7. Jag tror inte den killen blev särskilt krossad, det brukar inte den typen av män bli, möjligtvis får deras ego en smäll och det tycker jag faktiskt är bra. Det var välförtjänt och jag vågar också påstå att den typen som beskrivs här, där hjälper inga ord och förklaringar, inga böner och inga vänligheter för då fortsätter bara det dåliga beteendet. Det behöver man inte vara psykolog för att begripa. En ordentlig näsbränna kan istället skapa lite eftertanke och visst är det märkligt att så fort en kvinna ger igen med samma mynt, bemöter idioter som denne man på samma sätt som han själv gör, ja då blir hon per automatik hämdlysten och elak medan en man bara är macho och det liksom helt i sin ordning. Nej jag tror att fler kvinnor borde räta på sina ryggar och faktiskt ge igen. Jag minns en tjej jag kände en gång som en dag plötsligt gav igen mot sin kille som ständigt slog henne gul och blå. Hon fick en dag tag på en alldeles vanlig galge, lyckades tränga killen in ett hörn så han inte kunde komma undan så lätt och sedan bankade hon på och gav igen för alla de smällar hon fått ta emot. Ja han blödde och vet ni vad, han grät och en sak till, det fanns idioter som sa till henne att: du behövde väl inte slå så mycket…VA??? Tyvärr fortsatte detta stolpskott till man att misshandla sina kvinnor men en gång i livet fick han iaf känna på lite av sin egen medicin. Bra tycker jag.

  8. Det är så sant, det du skriver, Bella.Vänd bara på steken så får man en inblick i hur mansvärlden fungerar.En kille som hade gjort samma sak som jag, hade tagits i försvar, helt klart. Nu var det iofs många som tyckte att jag gjorde helt rätt, både från hans läger och mitt. Många män har inte förstånd nog att förstå sitt eget dåliga beteende, utan att få smaka på sin egen medicin. Ibland hjälper inte ens det. Tjejen du berättar om påminner mig om min väninna och hennes f.d galne sambo. Jag sa till honom: "kröker du ett hårstrå till på hennes huvud, så polisanmäler jag dig". Han kanske trodde att det var ett tomt hot från min sida, eftersom han ändå inte kunde låta bli henne? Således kom polisen och hämtade honom och han blev dömd i domstol:)

  9. Visst är det intressant hur man kan skapa sig uppfattningar av människor man aldrig träffat bara utifrån vad de framför och hur de gör det, hur de låter eller andra omständigheter som framkallar bilder hos oss. Grejen är ju att våra egna bilder kommer från oss själva, våra egna värderingar och erfarenheter, så samtidigt som man avslöjar sin bild av någon annan har man avslöjat något om sig själv.Detta är något som signaturen "Bara undrar" borde fundera ett varv på. Hennes kommentar ger mig bilden av en person som har en mycket begränsad erfarenhet av män och som inte reagerar på mäns förtryckarmentalitet utan hellre vill osynliggöra manligt förtryck, vilket hon också gör i sin kommentar. En person som tycker att kvinnor i precis alla lägen ska vara snälla flickor, att män måste skyddas mot de kvinnliga reaktioner som deras förtryck framkallar och som definierar kvinnors ilska som hämnd och känslokyla. En person jag inte skulle vilja ha som kompis, personer av den här kalibern rensade jag ur min bekantskapskrets för ett antal år sedan.Eftersom den som "Bara undrar" högst troligt är en kvinna så kan jag bara beklaga och konstatera att denna kvinna har en lång och smärtsam väg att vandra i sitt fortsatta liv tillsamman med män.Jag önskar henne lycka till för det behöver hon! /Tittarstorm

  10. Själv tog jag för givet att signaturen "bara undrar" är en man..?Jag förstår inte varför kvinnor skulle vilja skuldbelägga mig för att jag ger igen mot en gris, vid ett tillfälle efter över ett års kränkningar och förnedring?

  11. Jag har aldrig låtit mig trampas på och det har jag min pappa att tacka för eller skylla på eller hur man ska se det. Han piskade skiten ur mig som barn och bortsett från dom själsliga såren så lärde det mig två saker: att aldrig slå barn och att aldrig ta skit. När någon har försökt sätta sig på mig eller ens visat antydningar till att kunna utsätta mig för antingen kroppslig eller psykisk misshandel har jag vänt på klacken och gått min väg. När jag blev äldre lärde jag mig att försvara mig (även verbalt) och vågar påstå att jag med ord kan knäcka den hårdaste nöten eller värsta svinet. Utan att vara elak. Jo, jag har också lyckats med att få "starka" män att snorgråta och jag kan garantera att det varit välförtjänt och aldrig av elakhet. Jag har aldrig känt någon njutning eller tillfredsställelse när jag knäckt en skithög utan mest sorg och bedrövelse över att det varit nödvändigt att ge igen med samma mynt. För det stämmer precis som du säger, man kommer ingen vart med att jamsa med, mjäka eller försöka med diplomati med en viss typ av människor. Dom förstår inget annat än det "språk" dom själva talar.What goes around comes around

  12. Det finns ju tyvärr kvinnor som gärna går till attack mot andra kvinnor och tar mäns parti. Daddys Girls kallas de i SCUM. De brukar lite milt och överlägset småleende informera oss okunniga om hur man ska behandla män och hur dåligt det är att konfrontera män. Jag har som sagt haft såna i min bekantskap tidigare.Anna Anka är väl det ultimata paradexemplet och en trolig förbild för dessa kvinnor. 😀 En annan rolig liten detalj är att de precis som Anna Anka brukar landa med smäll när deras relationsrecept inte funkade. Och då vill de gärna ha den kvinnliga sympati de själva inte är förmögna att ge.Håhåjaja./Tittarstorm

  13. Instämmer. Man slår aldrig barn. Det finns inget fegare än att slå dem som inte kan försvara sig.Nej, man kommer ingen vart med att försöka resonera med idioter. Dårar talar man med, på dårars vis.Jag brukar säga till de som inte förstår mina vänliga avspisningar: "se, nu tvingade du mig till att bli elak och otrevlig. Jag hatar att vara otrevlig och elak".

  14. Jo, TS, vi har ju sett Daddys Girls med jämna mellanrum i min blogg.Det finns ganska gott om "girls" som inte vågar konfrontera män, utan som väljer att rikta sin ilska och frustration mot andra kvinnor. Det ser jag som ett uttryck för feghet, hos dessa kvinnor.

  15. Då har vi nåt gemensamt. Att vara snäll, vänlig och hjälpsam är inte lika med att vara snäll, vänlig och hjälpsam mot de som inte är det.Tyvärr finns det många människor som inte räknar med att elakhet slår tillbaka. De tror istället att deras elakhet skall bemötas med vänlighet.

  16. Intressant är det också att man av andra kvinnor kan bi kallad för bitter, cynisk, sur, okvinnlig, desperat mm mm för att man berättat hur saker och ting faktiskt är. Fast man kan påvisa i verkliga exempel,sanna berättelser, livsöden mm så inte hjälper det. Problemet ligger alltid hos kvinnan. Man är inte positiv nog, man kompromissar inte tillräckligt osv. Allt detta är inget annat än struntprat och ett sätt att minska på mannens ansvar samtidigt som man hela tiden lägger över allt på kvinnan.

  17. Jag tycker det var bra gjort. Människor som ditt ex behöver få smaka på sin egen beska medicin. Varför ska man vara snäll mot någon som behandlat sin flickvän illa i över ett år!Leah

  18. Det där är ju bara ett sätt att få tyst på "gnälliga" kvinnor. Kvinnor måste ju vara glada, kåta och tacksamma, tycker män.

  19. För övrigt förstår jag inte heller hur folk inte kan se skillnad på vad som är mobbning/dåligt beteende och att svara tillbaka med samma mynt/konfrontera mobbare/belysa problem. Eller gäller detta oförstående bara när kvinnor gör det? Jag tror inte att du är ett dugg elak, men självklart måste man göra något när en person dagligen beter sig illa mot en! Men det verkar som att folk antar att män aldrig ska få ställas till svars, eftersom folk hittar på den ena ursäkten efter den andra till att inte göra det. Se bara på den skit Lady Dahmer och Hanna Friden får när de försöker belysa mobbning mot kvinnor. De blir kallade mobbare! Och alla kvinnor som belyser kvinnoproblem är som vi vet manshatare. Det är väl tänkt att vi bara ska ta skit, helt enkelt?

  20. Jag förstår inte heller detta fenomen?En person som väljer att vara elak mot andra människor och då får på nöten tillbaka, är det synd om..? Tanken bakom måste ju helt enkelt vara att låta elaka människor hållas och stå oemotsagda? Jag har sett hur Dahmer och Hanna attackeras. Det är inte klokt och man undrar ju om folk överhuvudtaget kan använda de där hjärnorna de har fått? Jag skriker som Judge Judy: "Är de lobotomerade??!!":)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s