Lidande och frustration

Förrförra fredagen var jag ute och käkade med min väninna Louise som jag har känt i 6-7 år. Louise är gift med, och har varit tillsammans med Tobias i minst 25 år. Louise och Tobias har tre barn och den yngste sonen är det enda barnet som bor kvar hemma nu. Han är i 15-årsåldern.

När Louise var hemma hos mig sist, tror det var i våras nån gång, så sjönk hon ned i min soffa med ett glas vin, mätt och belåten och suckade:

– ”Ååh, tänk om man hade det som du, NBT..? Tyst, rent, snyggt och i ordning. Om du tex ställer dina ljusstakar på vardagsrumsbordet på ett visst sätt, så står de kvar likadant. Det är ingen som flyttar på dem för att få plats med sina fötter eller tallrikar på bordet, bara för att sen aldrig ställa tillbaka ljusstakarna på sin plats igen. För att inte tala om alla tallrikar och glas som bara lämnas kvar.”
*djup suck*

Nu när vi satt på restaurangen, tog hon upp ett lite känsligt ”äktenskapsproblem”.

– ”Jaha, nu har jag i alla fall sagt till Tobias att jag kommer att överta dotterns rum och ha det som mitt eget sovrum. Det var ju, så att säga, lite känsligt för Tobbe med skilda sovrum…”

– ”Jaså, hahaha, det gillar han inte?”

– ”Nej, han sa att han kände det som om vårt äktenskap är över men jag försökte förklara för honom att jag vill sova i lugn och ro, kunna läsa en bok innan jag somnar och slippa behöva ta hänsyn till honom. Och han slipper ju ta hänsyn till mig också.”

– ”Ja, alltså jag känner ju massor med heteropar som har levt ihop i många år och som har skilda sovrum, så det är väl inget konstigt? Min syrra och hennes sambo har det, mamma och hennes gubbe har det till och från, och deras bekanta likaså.”

– ”På Tobbe låter det ju som att hela världen har rämnat för honom…”

– ”Jaja, men det får han väl fatta? Min kollega brukade alltid säga att det borde vara varje kvinnas rättighet att ha ett eget sovrum:)!”

– Hahaha, jamen hur ska jag få honom att fatta?

– ”Du har ju redan talat om för honom, varför du vill ha ett eget sovrum så du får väl försöka få honom att inse, att det är positivt för honom också? Att både du och han får sova ostört, att var och en får sitt eget krypin där ni kan läsa böcker, lyssna på radio, gå och lägga er när ni vill osv utan att behöva ta hänsyn till den andre? Du kan inte göra mer än så.”

– ”Ja, jo, det är ju klart.. ? Näe, det är väl bara att sätta igång och flytta in mina pinaler, då? Jag tror att Tobbe är mest rädd över vad folk ska tänka när de kommer på besök, eller också tycker han att det blir jobbigt när ingen bäddar sängen åt honom och plockar undan hans tidningar, strumpor och annan skit som han slänger omkring sig.”

– ”You tell me! Du som tyckte att jag hade det så rent och prydligt i mitt hem..? Du skulle inte känna igen dig längre, Louise! Brorsan har ju flyttat in och jag är så jävla trött på att gå och plocka och städa efter honom så jag har slutat helt med det och bor i en riktig svinstia numera. Jag kan inte beskriva i ord, hur påfrestande och frustrerande det är och hur jag har börjat vantrivas i mitt eget hem.”

– ”Men hur länge ska han bo hos dig, då?”

– ”Ingen vet och det är det som är det jobbiga. Att inte ha ett slutdatum på, när helvetet är över;)”

– ”Hahha, jag hör på dig att du börjar bli trött.. Du får säga till brorsan att han får hjälpa till, annars får han flytta. Skriv en lista på vilka regler som gäller i ditt hem. De får han följa, eller också får han flytta.”

– ”Det blir en kilometerlång lista, eftersom ingenting synes vara självklart för honom;). Torka av spisen efter dig. Plocka undan tallrikar och glas från borden när du har ätit klart. Sätt in dem i diskmaskinen. Starta diskmaskinen när den är full. Plocka ur diskmaskinen när den är klar. Släng inte ihopknutna och tomma plastpåsar på diskbänken, utan orka böj dig ner och lägg dem längst ner i pås-lådan. Ställ inte dina stora blöta kängor på ekparketten i hallen, utan ställ dem på klinkerplattorna. Stäng dörren till gäststugan, så att det inte kommer in råttor och äter upp dina grejer som står där, eller blåser in snö. Vill du inte bli av med dina grejer så är det kanske bra att låsa dörren också. Häng inte dina kläder på galgar för tork, PÅ gardinstängerna. Släng inte kläder omkring dig, det finns garderober. Plocka in brödrosten i skåpet när du har använt den och torka upp smulorna. Skotta om det är snö och skotta både runt postlådan och sopkärlet. Släpp ut och in hårbollen och glöm inte att se till att han har mat i skålarna, om jag inte är hemma. Om din mjölk i kylen börjar lukta illa – släng den. Om du tar sista ketchupen – köp ny ketchup. När du har tvättat, låt inte tvättställningen stå kvar i hallen på övervåningen med din torra tvätt, veckor i sträck. Om du bakar, ställ inte bakmaskinen på golvet i köket och framför allt – låt den inte stå kvar på golvet i flera månader. Ska jag fortsätta..?”
*lååång suck…*

– ”Muahahahah!! Nu fattar du hur jag har det NBT!!”

– ”Jojo, men skillnaden är ju att jag har valt att INTE dela mitt hem med en karl;). Det här har ju blivit till min värsta mardröm och jag börjar ärligt talat, bli lite deprimerad. Jag som alltid brukar vara så glad, är numera ständigt sur, stressad och bitter..”

– ”Jag förstår att du tycker det är jobbigt – du är ju van att sköta dig själv.”

– ”Just precis men nu har det gått så långt att jag bara skiter i allt. Det är fullständigt meningslöst att hålla på och städa och all skit som han drar fram, låter jag stå kvar tills han själv flyttar på det. Problemet är ju att det är jag som är hemma mest och tvingas trampa runt bland soporna. Jag tänker att han får leva i den skit, han själv hjälper till att skapa. Hade jag inte haft hårbollen att tänka på, så hade jag tagit in på hotell.”

– ”Hahaha! Ja, din brorsa tycker väl att det är smidigt för honom, om han bara kan komma hem till ditt redan städade, rena och pyntade hus, med mat i kylskåpet, maten framdukad på bordet, diskat, tvättat och klart? Han skitar ner lite åt dig och sen åker han?”

– ”Exakt! Han åker och fiskar, spelar handboll, fikar med polare, jobbar osv och tror ju att han helt ska slippa allt hushållsarbete. Han kan komma hem efter handbollen och säga att han är så trött att han inte orkar skotta. Men jag ska orka skotta, efter att jag har jobbat medan han bara har haft roligt, roat sig..? Jag har sagt åt honom att det funkar likadant här, som om han hade haft en egen lägenhet. Drar han fram något så står det kvar, tills han själv ställer tillbaka det.”

– ”Hahaha!! Du har fått en riktigt parasit på halsen!”

– ”Minst sagt! Det värsta är ju att han ser det som att han gör mig en tjänst. Han tror att jag är tacksam och glad över att få sällskap och för att jag ”slipper” vara ensam, hehehe..!”

– Muahahahahah!!

– ”För mig, har detta samboskap bara inneburit mindre pengar för mig, alltså mer kostnader, mindre egentid, mer jobb, stress, depression och frustration. Det hade varit värt det, att istället betala halva hyran på en lägenhet åt honom.”

– ”Haha, ja, vi märker ju det på ekonomin, nu när två ungar har flyttat ut. Tänk dig bara, när vi var fyra stycken som skulle ha var sin matlåda med oss till jobbet varje dag, fem stycken som ska duscha, tvätt för fem pers, MAT för fem pers?”

– ”Åh herregud! Jag får utslag bara jag tänker på det! Ärligt talat, Louise – jag fattar inte hur kvinnor står ut. Hur kan man frivilligt välja ett sånt liv..?”

– ”Ahahha, NBT, du är för rolig!”

Bildbevis 1-4, för mina läsare. Det här är vad brorsan lämnade kvar efter sig i fredags kväll. Detta är BARA i hallen, så kanske kan ni föreställa er hur det ser ut i resten av huset?
Köket, tex…? 😦

Ful pälsmössa i fåtöljen i hallen.
Jag blev livrädd när jag såg den i
ögonvrån – trodde det var en stor råtta.
Ful gul toppluva, på mitt antika hallbord
som jag har ärvt av gammel-
morfar.
Mössan har legat där i två veckor nu. Brorsan
tycker nog att mössan pryder bordet?
Innetofflor, inköpta på IKEA.
Kvarlämnade MITT på hallgolvet.
Han klev förmodligen ur dem, där han stod?

Tom papperskasse innanför dörren i hallen
 

Om ni börjar se minsta tecken på stor förvirring i kommande inlägg i bloggen, tex att jag skriver att Markus Schenkenberg knackade på dörren och ville gifta sig med mig, att jag har färgat håret blått, att jag har sett Tompten, att jag har vunnit jackpoten på Lotto, att jag har förlovat mig, att jag har haft sex med en man eller nåt annat osannolikt så har jag förmodligen, på riktigt alltså, drabbats av psykisk utmattning, psykos eller liknande.
 
Vänligen ring 112 utan dröjsmål! Brorsan lär inte märka nåt.

Annonser

5 thoughts on “Lidande och frustration

  1. Haha stackare. Låter inte kul att gå runt och lida hela tiden. Dumpa allt skräp i hans rum i en hög så du slipper se det? Dock tror jag inte att enbart killar/män är stökiga av sig. Känner allt för väl igen både mig själv och tjejkompisar jag bott med i det där. Lite odiskad disk här, lite kläder slängda i en hög där. Vissa saker gör man dock inte (som att blöta ner parketten och dyl). Härda ut!

  2. Ett tag var jag så trött på honom att jag funderade på att bära ut alla hans möbler från gäststugan plus allt annat skräp han har här, och sätta ut det i trädgården med en skarp uppmaning – FLYTTA;)! Du har både en mamma och en pappa, de tar säkert hand om dig;). *not*Visst finns det tjejer som är slarviga också. Hans flickvän bodde ju här till och från ett tag i somras också:D. Det blev för jobbigt för mig att ta hand om två slarvpottor till barn, så det var tur att han gjorde slut;).Jag tror inte att folk som kommer hit skulle reagera över att det är skitigt och stökigt, faktiskt. Men om man, som jag, är van att ha det snyggt omkring sig så blir det påfrestande. Jag säger inte att jag är pedant men jämfört med honom är jag extremt pedant, haha!Jag har ju svårt att förstå varför han tex lägger sina mössor i fåtöljen och på hallbordet när garderoben står precis innanför dörren? Är det liksom jobbigt att greppa mössorna, förflytta sig två steg åt vänster, öppna garderobsdörren och lägga in dem i garderoben? Eller är det jobbigt att, när man ändå kliver ur innetofflorna, böja sig ner, dra ut lådan och lägga dem där, där de skall ligga och där han en gång har hämtat dem? Om han tycker att detta är jobbigt för honom så borde han förstå att det är jättejobbigt för mig att göra detta ÅT honom;)?Jag tror att skillnaden mellan män och kvinnor, rent generellt, är att de prioriterar annorlunda. Jag tror att män först bestämmer sig för allt kul de vill göra, fritidsintressen osv och därefter, om det finns tid över, så börjar de fundera på att göra alla "måsten". Många kvinnor gör först klart alla "måsten" och om det finns tid över, så har de sin egentid. Det visar ju också "lathund om jämställdhet" från SCB. Män är bättre på att värna om sin fritid.Jag tror också att slarvighet och ordning och reda, till viss del hänger på åldern. Jag var själv jätteslarvig när jag flyttade hemifrån och då som först, insåg jag hur mycket jobb mamma hade gjort åt mig.

  3. Måste tillägga: det verkar som om han har fått jobb nu och kommer att flytta efter jul:). Sig själv i alla fall, dvs möblerna får stå kvar, vilket stressar mig lite för då känns det ju som att han kommer tillbaka inom ett par månader:DSnacka om att det blir storstädning i mellandagarna! Rensa avloppen, rengöra ugnen, spisen och bakom spisen, fläkten, köpsskåpen, diskmaskinen…;)

  4. Skönt, då är du snart ensam igen. Eller du och katten. 🙂 Jag tror också att det har med åldern att göra, delvis. Jag delade lägenhet med fera kompisar när jag precis flyttade hemifrån. Det var ganska kaotiskt periodvis, om man säger så. Men sen är man ju såklart uppfostrad olika, och kanske har män lättare att ta sig fritid…

  5. Jag tror att det är kaotiskt när man flyttar hemifrån. I synnerhet för de ungdomar som har blivit curlade av sina mammor. Det blir en smärre chock att inse hur mycket tid man måste lägga på hushållssysslor som handla, laga mat, diska, städa, tvätta och allt annat som man bara tog för givet när man bor hemma. Lägg till allt det där "osynliga" som mamma gjorde. Putsa fönster, rengöra ugnen, torka ur köksskåp, rensa avlopp, bädda rent i sängen osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s