Döm inte hunden efter håren

För att delvis knyta an till närmast föregående inlägg om vårdnad om barn.

Det är ju det här med vissa män, ganska många till och med, som har en häpnadsväckande oförmåga att dels förstå sina egna handlingar, vad dessa får för konsekvenser för dem själva, människor i deras omgivning samt deras oförmåga att kunna sätta sig in i andra människors situation och inte minst – deras brist på självinsikt.

Jag kan ta ett konkret exempel, dvs min egen biopappa. Ni har kanske läst länkarna i föregående inlägg om min barndom, då jag tvingades till umgänge med honom? Det kan vara en förutsättning för att förstå, vad jag nu kommer att beskriva.

I vuxen ålder tog jag kontakt med min biopappa. Efter alla dessa år, hörde jag honom yppa exakt samma ord som när jag var barn. Efter alla dessa år, satt han fortfarande och skyllde min farmor, dvs sin egen mor, för allt ont som han ansåg hade drabbat honom i livet. Den största sorgen i hans liv, enligt honom själv, var att förlora mig och det ansåg han också vara min farmors skuld.

I min då unga enfald, tänkte jag att vi skulle kunna prata om detta och att jag skulle kunna få honom att inse –  äntligen – att det var hans eget fel och ingen annans, att jag inte ville träffa honom när jag var liten. Jag försökte förklara för honom, hur hans uppförande i min närhet, i synnerhet hans uppförande mot min farmor och mina fastrar samt det allmänna kaoset och bråken han skapade kring sig, praktiskt taget skrämde livet ur mig. Jag lyckades inte.

Herregud, jag hade ju aldrig träffat vuxna som betett sig på det här sättet! Min plastpappa Olle är lugn som en filbunke, extremt respektfull och pedagogisk mot barn och när jag tänker efter så har jag nog aldrig ens sett Olle arg. 

Min biopappa svarade:

– ”Men jag har ju aldrig skadat dig eller ens höjt rösten mot dig, NBT? Jag skulle aldrig kunna skada dig, det förstår du väl?”

Ja, det har han ju rätt i? Jag har inga minnen alls, av att han har skällt på mig, slagit mig eller förgripit sig på mig på något sätt. Det enda jag minns, är när han blev rasande och slet upp mig ur stolen i armarna. 

Så vad var problemet, tror ni?


Jo samma problem som de barn får, som ser sin pappa misshandla deras mamma, syskon och/eller familjens husdjur. Jag såg min pappa bete sig oerhört illa mot min farmor och mina fastrar, psykiskt och fysiskt, i kombination med ett fruktansvärt raseri som jag aldrig hade sett hos vuxna förut. Detta beteende hos folk, är något som skrämmer även vuxna – män som kvinnor – men för små barn är det att likna med att monstret i garderoben har fått liv eller att spöket under sängen verkligen finns. Skräcken blir till verklighet eller verkligheten blir till skräck. Förstår ni hur jag menar? Om vuxna känner obehag och rädsla av att bevittna och vistas kring våld och människors okontrollerade raseriutbrott  – vad blir då inte barn? Vad blir då inte barn, som själva utsätts för våld och sexuellt våld av vuxna?!

Utan att alls bära hand på mig, skapade alltså min biofar en tillvaro för mig av totalt kaos, ständigt underliggande hot, rädsla, maktlöshet, frustration, kontroll, upprepade integritetskränkningar, fysisk och psykisk stress. Detta brukar kallas psykisk misshandel.

Jag kan försöka göra en liknelse. Tre män –  A, B och C är goda vänner. B och C har noterat under årens lopp, att A har stora problem med aggressioner och ilska. En kväll träffas de alla tre hemma hos C och av någon anledning uppstår en dispyt mellan C och A. Stämningen blir hetsig och A blir till slut så rasande att han helt plötsligt flyger upp ur C:s soffa, välter soffbord och bokhylla och gapar och skriker. Därefter kastar sig A plötsligt över C, vräker ned honom på golvet, lyckas övermanna honom och börjar mata slag i ansiktet på C, så att blodet sprutar. När C är halvt medvetslös, tar A strupgrepp på C, försöker döda honom men C överlever.

Fråga – hur ser B på A efter denna händelse och hur ställer sig B till, att A hävdar att han aldrig skulle kunna göra mot B, vad han gjorde mot C? 

Tror ni att B tänker: ”A har ju aldrig gjort mig något, han har inte skadat mig så jag kan känna mig helt lugn och trygg i A:s närhet”?

Eller tänker B: ”Nästa gång kan det vara min tur, det går inte att lita på A, han är fullständigt oberäknelig”?

Jag tror att de flesta av oss tänker att det är bäst för en själv, att hålla sig borta från personer som A? Så tänkte även jag, som barn. Jag insåg att min far hade noll kontroll över sig själv och att vad som helst skulle kunna hända i hans närhet, så liten jag var. Min biopappas egna ord om vad han var kapabel till och inte, hade ingen som helst betydelse för mig. Jag dömde honom utefter hans handlingar och jag dömer fortfarande, än idag människor snarare utefter deras handlingar, än orden som kommer ur deras mun. Det finns män som tex säger till sina fruar att de älskar dem, bara för att nästa dag stå och mata knytnävsslag i deras ansikten. Det finns pappor som säger till sina barn att de älskar dem, bara för att samma natt våldta dem.

Att tvinga ett barn till att vistas i den här typen av föräldrars miljö, är att begå övergrepp mot barnet.


Jag menar, hur många vuxna vill ens utsätta sig för, bo hos eller umgås med den här typen av människor som skrämmer dem? Den miljö som sådana här föräldrar skapar omkring sig, skadar barns tillit till vuxna, skadar barns psykiska välbefinnande, deras integritet, deras utveckling och deras trygghet. Allt det, som är oerhört viktigt för små barn.

Det är närmast löjeväckande, att det finns människor som påstår sig jobba för barns bästa men som på fullaste allvar menar, att det är viktigare för barn att få umgänge med tex en pappa, än för barn att slippa vistas i en sån här störd pappas närhet. Vad i allsin dar, skulle en sådan här pappa kunna tillföra för något positivt till sitt barns liv, som skulle uppväga hans psykiska och/eller fysiska misshandel mot barnet?

I mitt eget fall – vad hade min biopappa att erbjuda för något positivt till mitt liv, att det till och med skulle rättfärdiga att tvinga mig till umgänge med honom och därmed utsätta mig för all den kaos, rädsla, psykisk och fysisk stress och oro, som han var orsak till? Dvs utsätta mig för övergreppet att tvingas in i en situation, som inte ens en vuxen vill befinna sig i? Ingenting! Absolut ingenting! Jag hade redan allt jag behövde. Kärlek, trygghet, mat på bordet, tak över huvudet och god uppfostran. Vilka vuxna människor vill tvingas umgås med personer som de är rädda för, som skrämmer dem, oavsett vad rädslan beror på eller om den ens är inbillad/överdriven?

Det finns alltid människor runt omkring oss, som vill skapa en bild av sig själva – i ord – som inte stämmer överens med verkligheten. De förväntar sig också ofta, att andra skall ta dem på orden, lita blint på deras ord till och med fastän orden inte stämmer överens med deras handlingar.

Döm inte hunden efter håren, brukar man säga. Döm inte människan efter orden.



Annonser

69 thoughts on “Döm inte hunden efter håren

  1. @MAMan kan inte förstå förrän man mött dem, då är det för sent. Om dom där 2 är friska, då vill vi vara sjuka. Är vi friska och de där sjuka så har vi uppfattat helt rätt och kan luta oss tillbaka och invänta deras krasch.Tyvärr har jag ingen tröst att ge. Håll bara ut!@NBT Ja, allt som Daddy skrivit har han ansvar för. Och så är han ju så ful. ;-)Joy

  2. Joy: jag vet att det nästan inte finns några gränser för hur mammor tvingas fjäska för pappor, trots att barnen inte ens vill åka till sina pappor. Det verkar som om, som jag skrev i ett annat inlägg, det åligger mammor att "fixa" barnens relation med sina pappor och göra det så att det blir i det närmaste patetiskt. Uppmuntra, locka, pocka. Ingen verkar anse det vara nödvändigt att istället få pappor att anstränga sig för att väcka sina barns intresse? Mammor gör det inte för pappornas skull – de gör det för barnens skull och de största vinnarna i det hela blir papporna. Win-win för män, lose-lose för kvinnor och barn. Som vanligt.En väninna till mig skickade med sina barn både matsäck och pengar, eftersom hon visste att pappan kunde "glömma bort" att ge barnen mat. Han är också knarkare, BTW. Hon vägrade umgänge efter en kort tid och pappan bråkade inte så idag har barnen det lugnt och skönt.Visst är det ett övergrepp att frånta barnen ett normalt liv, genom att tex gömma sig. Men det är ännu värre att frånta barnen ett normalt liv, genom att skicka dem för våldtäktsumgänge. Vilket av alternativet skadar barnen mest/minst? Inget att rekommendera dock. Polisen verkar som sagt ha stora resurser för att jaga gömda mammor och barn idag. Men det är ju otroligt i sig att det i Sverige år 2013, finns mammor som känner sig tvungna att gömma sig och gå under jorden, för att skydda sina barn från pappors misshandel och våldtäkt?Jag känner verkligen igen allt pockande och lockande som min egen mamma ägnade sig åt, bara för att få mig att greppa luren och tala med biopappa i telefonen. Jag låste in mig på toaletten, totalvägrade och kom inte ut förrän hon hade lagt på. Jag minns också att hon uppmuntrade mig inför umgänget bl.a med orden "du är snart hemma igen, en vecka går fort".Hon undvek också att ringa till mig när jag var hos biopappa, eftersom det alltid ledde till att jag började gråta. Minns inte om det var deras överenskommelse eller om det kanske till och med var jag som bad att hon inte skulle göra det?Nej, tyvärr har jag inga förslag just nu på hur mammor kan göra annorlunda. Att helt strunta i att "förbereda" barnen inför umgänge kan göra att de vägrar att åka och i dagens Sverige innebär det att mammorna mister vårdnaden helt. Det är inte det bästa för ett barn som måste lockas och pockas för att vilja umgås med sin pappa.Men jag har ett annat råd – välj pappan till era barn med stor omsorg och räkna med att det är en man som ni måste ha i era liv så länge barnet lever.Själv har jag aldrig hittat någon sådan man;)Ska fundera mer över din fråga, Joy..

  3. Bella: det är bl.a det som är problemet. Hur uppmärksammar man som mamma att barnen mår dåligt när de inte riktigt kan uttrycka vad det är som gör att de mår dåligt? För mig blev det ju liksom bara att "pappa var dum mot farmor". Vad betyder det? Att mamma iaf förutsatte att han inte var dum mot mig? Att jag inte ville åka till pappa sågs som "trilskande".Som mamma kanske man också förutsätter att pappan ser på sitt barn som man själv gör? Det blir så ofattbart att en pappa kan skada sitt eget kött och blod, sitt barn, eftersom man aldrig själv skulle kunna göra det? I fallet med min biofar, så var han ju så mentalt och socialt handikappad, att han inte ens förstod själv hur han hade skadat mig.Blir så ledsen för din sons skull, Bella. Där ser man hur illa det kan gå för barn som har föräldrar som misshandlar dem. Skönt iaf att han mår bra idag. Har han berättat precis allt för dig om vad som hände hos pappa och hur förklarar han själv, att han inte berättade för dig tidigare? Svara bara om du vill.Hur eller hur – lova mig att du aldrig lägger någon annans skuld på dina egna axlar, Bella. Den ende som är orsak till och bär ansvar för din sons ohälsa, är hans pappa. Inte du.

  4. Jag blir också berörd av din berättelse, och du lyckas beskriva väldigt bra hur du kände och anledningen till att du inte ville träffa din pappa. Tror att många glömmer bort hur det är att vara barn. Som litet har man inget skydd, man är helt värnlös och när vuxna bråkar eller gör konstiga saker förstår man inte varför, vilket gör att det kan bli mycket skrämmande. Det ligger någonting i att den som inte är huvudföräldern/boendeföräldern (vet inte vad man kallar det, men den föräldern som har barnet mest) måste kunna erbjuda något extra/mer om barnet redan har hela sitt liv hos den andra föräldern. Kanske orättvist, men om barnet redan har ett hem, familj och vänner på ett ställe blir det nog så att det ställs högre krav på den "andra" föräldern för att barnet ska vilja komma dit…

  5. @NBTJag vill verkligen förtydliga att de barn och mammor som utsätts för våldtäkter och misshandel gör helt rätt som gömmer sig. Ingen skugga på dem, det skulle vem som helst göra.Men visst är det sjukt att en människa genom hot och våld kan styra någon. Varför vill någon ens vara det svinet som behandlar andra så? Och ännu värre, det finns dom som försvarar dessa våldsamma män.Ett tillägg; En av mammorna har berättat att hon kommit till en gräns när hon faktiskt berättar mer och mer för barnen om hur det verkligen är. Hon var till slut tvungen för att pappan ljög barnen fulla. Barnen kom hem och anklagade henne för allt möjligt som att hon startat vårdnads och umgängesutredning för att ta barnen från pappan. Sanningen var att pappan hade startat den. Det är svåra frågor. Vi talar om "någons" barndom. Vi pratar om någons blivande barndomsminnen. Joy

  6. Sonen berättade inte tidigare för att pappan hade en hållhake på honom (lönen)och för att han anade/visste att jag skulle hindrat honom att åka dit om jag fått veta hur det stod till. Pappan var egen företagare, utnyttjade sonen som arbetskraft, gratis sådan, men lovade så klart lön och som alla tonåringar ville min son tjäna extrapengar men han fick aldrig alla pengarna, endast en bråkdel. Jag tror att sonen berättat det viktigaste om vad som gjorde honom mest illa. Vid ett par tillfällen fattade jag misstankar men sonen nekade när jag frågade om det var dåligt hos pappa… Han var då ca 15 år, men det var inte bra och det fortsatte att vara dåligt. Det svåra ligger också i att han var tonåring med stor integritet samt att det rörde sig om psykisk misshandel. Den syns ju inte utanpåsom vid fysiskt våld. Den här usla fadern har två söner till i ett senare förhållande, de har inte heller någon nämnvärd kontakt med honom. Det straffar sig att bära sig åt som ett svin mot sina barn, för en del i alla fall. Men jag vet vilka skador det gav min son och jag fick en stor rädsla att bära på, den att jag skulle förlora honom, den rädslan satt i under flera år, men inte längre. Nej, jag lägger oftast ingen skuld på mig själv vad det gäller pappans agerande men visst händer det att jag tänker att jag kanske skulle sett mer än vad jag gjorde då. Samtidigt vet jag att så som livet såg ut just då såg jag det jag kunde se och man kan inte tvinga fram orden hos en tonåring tyvärr.

  7. Är rädd för att det inte finns något bra svar på detta. Eller finns det det…..Joy beskriver så bra om hur mammor blir gisslade till barnens pappa. Dom gör det ju för barnets skull. Ett veritabelt helvete för dessa mödrar. Och självklart för barnen som blir skadade för livet.Dom skickas till sina förövare med domstolarnas hjälp.Sådana här situationer skapas idag av våra domstolar dessvärre. I sin iver att till varje pris döma till pappansfördel i vt utan att det minsta förstå eller kunna se vad som sen händer med det lilla barnet. PAS har fått ett stort fotfäste i domstolarna idag. Större än vad någon kunnat föreställa sig. De ändringar i lagen som gjort att sexövergrepp mot barn och kvinnor nästintill är omöjligt för åklagare att lagföra.Det är så svårt att dessa väljer att lägga ner fallet. Vi ser det dagligen. Det är bara att läsa tidningar. Sen får mamman bära skulden för att påstått brott inte kunde bevisas, allt var ju bara lögn fallet är ju nedlagt.För domstolar lyssnar inte på barn dessvärre. Varför det blivit så här kan nog sökas i den lagstiftning som finns idag och i hur HD satt praxis för detta.Sexövergrepp mot barn är idag i praktiken avkriminaliserat som brottsrättsprofessor Madeleine Lejonhufvud uttrycker detLäs detta: http://www.dn.se/debatt/hd-dom-gor-det-omojligt-att-falla-for-sexovergreppDet är nog en stor anledning till att det blir som det blir idag. Detta skrev hon för två år sedan, idag ser vi resultatet.Barn är ickepersoner i vårt rättssystem idag.Att det sen är Göran Lambertz som ligger bakom detta förklarar nog en del. Han måste väl betraktas som utsatta barns värstafiende nummer ett.FN,s barnrättskonvention är nog bra men inte för barn i Sverige./Max

  8. De vet hur de skall manipulera, de här männen? De drar sig inte ens för att manipulera barn, jävla fega ynkryggar!Just den psykiska misshandeln är svår att beskriva. Hur förklarar man att man lever under hot, tex? "Om du inte..annars.." Till och med vuxna har ju svårt att beskriva en sådan situation och få det att låta trovärdigt och som något allvarligt att bry sig om.Menade din son kanske att han var rädd för att orsaka bråk mellan pappan och dig, om han hade berättat? Eftersom du då skulle hindra honom och det skulle bli liv i luckan? I vissa fall kan man tro att barnen inte berättar, just för att skydda sina mammor. Det är alltså inte lojalitet mot pappan, det är lojalitet och omsorg om mamman.En sån här pappa får ju till slut det värsta straffet av alla – inget av hans barn vill ha med honom att göra. Synd bara att de tillåts hålla på så länge, att barnen hinner skadas, i vissa fall för livet.De flesta mammor menar nog att de "borde ha sett" och det innebär ju återigen att skulden för vad pappor gör, läggs på mammors axlar att bära:( Vilket h-vete du måste ha haft, Bella..?Det gör ont i hjärtat, det måste vara fruktansvärt att se sitt barn må så dåligt att man till och med tror att man skall förlora det. Jag kan inte ens föreställa mig…

  9. AG: det här inlägget tog tid att skriva. Det är väldigt svårt att beskriva en situation som hände för så många år sedan och göra det på ett sätt så att folk kan sätta sig in i den och förstår den. Glad att du tycker att jag lyckades! Jag känner ändå att det saknas något men jag vet inte själv, vad..?Som barn är man helt och hållet beroende av vuxna och fullständigt maktlös. Man kan inte fly från en skrämmande eller farlig situation, som vuxna kan. Man sitter där man sitter, vare sig man vill eller inte. Sen är det ju det här med maktobalansen. Barn vet att de är fysiskt svagare än vuxna och de är också mentalt svagare än vuxna. Tyvärr finns det vuxna som utnyttjar detta.Jag håller med om ditt resonemang kring boendeföräldern. Om barnet redan har en stabil grund med en förälder, så gäller det ju att barnet får ut något positivt genom umgänget med den andre föräldern? Det måste ju åtminstone tillföra barnet annat än rädsla och obehag, annars är det inte för barnets bästa, utan för förälderns bästa.

  10. Joy: ja, det skulle nog vem som helst göra, även jag. Inte är det för barnets bästa men det är för barnets absolut bästa, om det gäller att skydda mot övergrepp. Problem uppstår ju om man inte har lyckats gömma sig tillräckligt väl, då är det kört för barnet..Svår fråga med stora risker.De här männen agerar precis som du skriver Joy – de vill styra kvinnor och tvinga dem att göra det som männen vill att de skall göra. Tvinga sig själva in i andra människors liv, ovälkomna som de är. Makt och kontroll.Det åvilar mammor en väldans massa krav. Mammor får inte prata med sina barn om hur de har det hos pappan, för då "förtalar" hon per automatik pappan. Mammor får inte bemöta pappors lögner för barnen, då påverkar hon sina barn till att få en negativ uppfattning om den lögnaktiga pappan. Mammor kan inte skriva om de vårdnadstvister som pappor driver mot dem, då har de betett sig illa mot pappan. Mammor kan inte springa in i pappors hem hur som helst för att hämta sina barn, då agerar de hysteriskt och kränker pappans privatliv. Mammor får inte fråga sina våldtagna barn någonting, då vänds det till att mammor har "planterat" för att sätta dit pappan. Mammor kan inte och mammor får inte.. Men pappor! De kan bete sig hur som helst, utan att det ligger dem till last. Patetiskt daltande med vuxna karlar som inte förväntas kunna ta ansvar ens för sig själva.

  11. Max: du beskriver det hela väl. Sexualbrott är avkriminaliserat idag, både då offren är barn och då offren är kvinnor. Det är näst intill omöjligt att få en misstänkt våldtäktsman åtalad och dömd.Enligt Lambertz kan man inte döma en misstänkt barnvåldtäktsman utan vittnen och hur många bevittnar våldtäkter mot barn, som inte själva är pedofiler?Frågan är – vad gör vi åt det? När inga myndigheter lyssnar, när ingen massmedia granskar och när korrupta domstolar, polismän och sociala myndigheter ostört får sitta i sina lekstugor och förstöra livet för barn, med hjälp av PAS – ett propedofilt påhitt? Det är inte bara mammor som är bakbundna till händer och fötter – det gäller alla som protesterar mot rådande ordning.

  12. Jo, roligt var det ju knappast men det är över nu. Ville mest berätta för att visa hur det kan gå när barn vistas hos pappor som inte är värda att kalla sig pappa. Tänker på det här med Daddys dotter, Mangamannens dotter och andra jag har läst om eller fått berättat för mig. Att utsätta barn för det är ett övergrepp och ger skador som i värsta fall kan ge barnet PTSD eller andra psykiska besvär. Det skadar också barnets tillit till vuxna samt kan förstöra relationen till mamman som tvingas lämna barnet till en fader som skrämmer eller kränker barnet. Som du själv skrev i en kommentar, ingen vuxen varken vill eller tvingas umgås med andra vuxna som skrämmer dom eller gör illa på något sätt. Men idag förväntas det att barnen ska överleva vad som helst och gå hela ur det.

  13. Bra att du berättade, Bella. Jag ser det som ett problem att förövare får så mycket utrymme och att kvinnor och barn alltid är tysta/tystas.Exakt! Det ingen vuxen själv vill utsätta sig för, förväntar myndigheterna sig, att barn skall klara av. Kvinnor som tex lever med en man som misshandlar dem eller våldtar dem, ges rådet att omedelbart avlägsna sig själva från mannen och den miljö han skapar. Parets barn däremot, förväntas ändå kunna fortsätta att leva i denna miljö, då mamman måste skicka sina barn för umgänge med mannen. Helt sjukt.

  14. Hej.Har ingen direkt personlig erfarenhet av det här, mer än att ha haft familjer runt mig som varit stödfamilj åt utsatta barn. Det är fruktansvärt att bara läsa (och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att leva med det) om hur dysfunktinella vuxna människor blundar så för sina egna handlingar och inte inser att det ger konsekvenser. Att det antas att eftersom ett barns verklighet och tänkande inte alltid fungerar som en vuxens, det kan det omöjlig göra eftersom de inte har samma referensramar, och att av den anledningen tro att de tål vad som helst. Absurt. Ville mest bara säga att NBT, du gör ett fantastiskt jobb med att belysa problematiken. Tack!

  15. Jag hävdar att barn små barn som det ofta handlar om efter en vårdnadstvister mår dåligt av umgängen som många i samhället inte vet vad det betyder tyvärr innebär ständiga skilsmässor endera från mamma endera pappa .Det är inget naturligt liv för ett litet barn ,små barn behöver en bra pappa hela dygnet och det viktigaste små barn behöver mamma nära hela tiden det är naturligt .Sedan är jag trött på jämställdhetsdravlet från myndigheterna som de påstår att pappor för i tvisterna det har inget med det att göra och deras kämpande för att träffa barnen när det passar de riktiga pappor kämpar inte för att träffa barnen de finns där hela tiden om det ska handla om jämställdhet min styvpappa fans alltid där och finns för mig och barnbarnen När det gäller äldre barn ungdomar så måste domstol och social ,familjerätt eller skilsmässorätten som jag kallar den,lyssna på barnets historia och hur de vill leva och har det funnits våld eller om det inte fungerar på umgängen ,kanske fadern inte ens förstår barnets behov eller talar barnets språk eller överför umgängen till okända personer m.m då ska barnet inte tvingas dit enligt barnkonventionen som domstol och social verkar köra över totalt i strävan att tillgodose männens behov och krav.Om man ska ta reda på hur många barn som far illa av umgängen ,vårdnadstvister som oftast har ekonomisk vinning som grund och inte barnets bästa ska man gå in på BRIS sidor och fråga ungdomspsykiatrin som tar hand om barn efter påtvingade umgängen och de kyrkliga organisationer som hjälper barn mammor som varit utsatta Frälsis till ex.Inte Daddys blogg i alla fall som öser skit över de organisationer som värnar barn,kvinnor utsatta.Domstolar har ju satt i system att ge föräldrarna delad vårdnad speciellt om de ej kommer överens som ofta leder till att den ena föräldern har makt över att skriva under juridiska papper och den andra föräldern oftast mamman har hela ekonomiska och hela ansvaret för barnen dygnet runt och om barnen har speciella behov eller är sjukt kan mammor bli av med jobbet eftersom de även vabbar för två personer ,jag vet man kan få rutavdrag för vård och hjälp med barn hem ,men endast om man har en sammanlagd inkomst på mycket mer än en ensamstående mamma med halvtidstänst eller vårdbidrag,akassa då är man inte berättigad till det.Många fäder slutar betala underhåll efter vårdnadstvisten ,det sätter barnen,mamman i fattigdom, medan de kan bygga upp sina liv enbart runt dessa tvister ,fast uppehållstillstånd ,förtur lägenhet bidrag av olika slag som de kan få på grund av barnets bästa .Jag tar ett exempel från verkligheten en mamma med plustjänst förskola och 4 barnsmamma boende i 3a 65 kvm ansökte förtur stockholms bostadsförmedling fick 3 nej på ansökan trots ett barn neuroligsk sjukdom ,trångboddhet,hon och barnen utsattes för vårdnadstvist av mannen som hittat ny partner och söker hjälp social ,invandrarverk om förtur lägenhet och efter 3 månader får han en lägenhet på 85 kvm i attraktivt område och hjälp med hyran grund är att han ska ha umgänge så de hjälper honom i barnets bästas namn och efter avslutad vårdnadstvist får han fast uppehållstillstånd som man får i barnets bästas namn som mycket annat.Men mamman bor kvar i sin lilla 3a med i dag 4 tonåringar ,medan fadern har utbildat sig och införskaffat ny ung fru från hemby och lever gott verkar det ,fast något umgänge har han inte haft tid med senaste åren inte heller underhållsbidrag har betalats utMamman får klara sig bäst hon vill vågar inte begära hjälp på grund av att hotet att fadern kanske stämmer henne i en vårdnadstvist igen ,det har hon inte råd med eftersom hon inte har råd med hemförsäkring så kostade det förra tvisten en del tusenlappar det blev kämpigt att få ihop till maten till barnen. Callinia Cold

  16. Det stora problemet är att socialtjänsten är så otroligt okunniga i att "läsa av" vad som pågår under ytan.Ingen ska dömas ohörd osv..Nämner en mamma någonting om hur verkligheten ser ut avfärdas de med att de inte tar hänsyn till personliga åsikter. Personliga åsikter? Personliga upplevelser är det väl? Barnen kränks av pappan, Mamman kränks av pappan, barnen kränks av soc, mamman kränks av soc. Barnens bästa? Pappan är det enda som är intressant. BBIC är ett skämt!Joy

  17. Jag är fullständigt övertygad om att inga barn "behöver" just en pappa i sin närhet varje dag, som du skriver CC. Det finns tvärtom studier som visar att många barn mår bättre, utan en man i familjen. Ingen risk för sexuella övergrepp, mindre risk för barnmisshandel och familjevåld samt färre rapporterade fall av tex sjukdomar som anorexi.Det barn "behöver" under sina första år, är en mamma. Det är inte livsviktigt men det gynnar barns utveckling att bli tex ammade.Det finns barn som inte har vare sig sina mammor eller pappor kvar i livet men som klarar sig ypperligt ändå. Barn är absolut beroende för sin goda utveckling, att ha trygga vuxna i sin närhet som kan sörja för dem på alla sätt och ge dem den kärlek och trygghet som alla barn behöver."lyssna på barnets historia och hur de vill leva och har det funnits våld eller om det inte fungerar på umgängen ,kanske fadern inte ens förstår barnets behov eller talar barnets språk eller överför umgängen till okända personer m.m då ska barnet inte tvingas dit enligt barnkonventionen som domstol och social verkar köra över totalt i strävan att tillgodose männens behov och krav."Här håller jag verkligen med. Det är fadersrätten som hävdas och ingen lyssnar på barnen, om hur barnen vill leva sina liv och vem de vill bo hos."Domstolar har ju satt i system att ge föräldrarna delad vårdnad speciellt om de ej kommer överens som ofta leder till att den ena föräldern har makt över att skriva under juridiska papper och den andra föräldern oftast mamman har hela ekonomiska och hela ansvaret för barnen dygnet runt"Ja, det här är uppenbarligen ett problem. Gemensam vårdnad har de flesta föräldrar idag men de allra flesta pappor har inte sina barn boende hos sig halva tiden. De flesta barn bor hos sina mammor. I de fall där föräldrarna inte kommer överens, blir den gemensamma vårdnaden ett problem och då i synnerhet för våldsutsatta kvinnor som tvingas samarbeta med män som har misshandlat dem och barnen."Många fäder slutar betala underhåll efter vårdnadstvisten"Instämmer. Pappor har enorma skulder till Försäkringskassan. De låter oss skattebetalare sörja för deras barn.Den mamma som du berättar om måste väl i alla fall få underhållsstöd för barnen, utbetalat via Försäkringskassan om nu inte pappan vill betala för sina barn?Det du berättar om jag känner jag väl igen. Ensamstående kvinnor med barn är den fattigaste gruppen i Sverige idag och det beror på att myndigheterna inte ser till att pappor får betala sin halva del, för barnens försörjning. En ensam kvinna med 4 tonåringar kan inte ha det lätt ekonomiskt. Jag vet inte om du har läst, Callinia men jag skrev om det här:http://noboytoy.blogspot.se/2012/03/pappa-fjask.html Jag tycker att du skall övertala den här mamman att söka hjälp även om hon riskerar att dras in i en ny vårdnadstvist. Barnen är ju ganska stora nu?Det är inte klokt hur samhället behandlar kvinnor och barn, på alla plan! Hoppas att mamman som du berättar om, får hjälp.

  18. Hej maowlin!Jag har också människor omkring mig som jobbar med utsatta barn, både som stödfamiljer men också på behandlingshem för sexuellt utsatta barn. Att höra personalen på behandlingshemmet berätta om hur barnen har behandlats av vuxna, ofta sina egna föräldrar och i nästan samtliga fall av sin pappa, får en att vilja kräkas. Det är ofattbart hur vuxna människor kan bete sig så sadistiskt mot något så litet som inte har någon möjlighet att försvara sig själv eller ens föra sin egen talan. Du har så rätt – barn tål i själva verket mycket mindre än vuxna och inga vuxna skulle vilja byta med de här barnen. Inte ens förövarna själva – det skulle de inte ha mod till.Tack för dina fina ord, maowlin och kul att du tittade in!

  19. @CallinaDet brinner till i skallen när man läser hur din vän har det.Det gör inget att hon inte har hemförsäkring. Den berättigar inte till hjälp vid boende/vårdnadstvister.Däremot ska din väns advokat hjälpa till att söka rättshjälp. Det är inkomstbeprövat och man betalar ett vissta antal % utifrån inkomsten.Styrka till din vän!Joy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s