Skam, skuld och samvete

Jag vet inte hur många kvinnor, som jag har hört säga:

– ”Jamen, man behöver ju inte ge igen med samma medel, slå tillbaka eller sänka sig till samma låga nivå. Det är kontraproduktivt, eftersom hat föder hat och våld föder våld.”

Samma låga nivå som antifeministiska och kvinnohatande män, menar de oftast då.

Det här hör jag ofta från kvinnor i kommentarsfält och bloggar och även bland mammor som försöker medla mellan barn som bråkar med varandra.

Jag har redan länkat en gång till Calles inlägg om skam och skuld, som handlar om f.d länspolismästaren Carin Götblad och hennes syn på skam och skuld hos brottslingar.
Calle skriver:

-”Känslor av skuld och skam är kroppens eget sätt att lära oss vad som är rätt och fel. Gör vi fel mår vi dåligt för att vi inte ska göra om det. Inget konstigt med det. Om du bankar skiten ur din flickvän SKA du må dåligt av det, för det du gör är FEL!”

Jag håller helt och hållet med Calle. En person som har gjort fel, måste göras medveten om att den har gjort fel och ta konsekvenserna av sitt handlande. Det gäller i synnerhet för barn som måste lära sig tidigt, att uppföra sig korrekt och respektfullt mot sina medmänniskor. Jag lyfter upp min kommentar i Calles blogg, för att ge exempel på vad jag menar:

”Jag instämmer i allt du skriver, Calle. Skam kanske upplevs som en negativ känsla när den kommer över en, men den hjälper också oss människor att förstå när vi har gjort fel – det är en positiv känsla i det avseendet. Människor som känner skam, har ett samvete, som TS skriver.

Män som använder våld och sexuellt våld mot sina familjemedlemmar måste få känna av konsekvenserna, så att de lär sig att det straffar sig när de har betett sig som idioter. Det går inte att låta männen slå och våldta och sedan låta dem leva vidare, som om ingenting har hänt.

Det är som om vi skulle uppfostra våra barn på samma sätt.
Lille Kalle har bankat på lille Olle i skolan, av ingen annan anledning, än ren elakhet och för att visa sin makt och styrka inför Olle. Lille Kalles beteende måste få konsekvenser. Att sitta och lyssna på Kalles lögner och gråtmilda försvar och tycka synd om honom, får honom att tro att det han gjorde, kanske var rätt ändå. Kanske inser t.o.m Kalle själv, innerst inne, att han har gjort fel, men ändå lyckas han dupera och manipulera vuxna människor att tro på hans försvar och tycka synd om honom.

Kalle lär sig här, att både ljuga och framställa sig själv som offer – hans lögner går hem och han och hans beteende, blir förstärkt genom makten att lyckas dupera sin omgivning. Kalle blir belönad i två omgångar. Först känner han makt över Olle, sedan känner han makt över sin omgivning.

Att ta starkt avstånd från Kalles beteende, ta Olles parti hela vägen ut, vägra låta sig duperas av Kalles lögner och konfrontera honom med dem och få honom att skämmas över sitt beteende, gör att Kalle lär sig det sociala samspelet och att det inte är lönande att bete sig som en skit mot sina kompisar.”

Lady Dahmer har tagit upp det här ämnet i sin blogg. Hon skriver (och jag instämmer):

”Det är relativt vanligt att flickor (främst) som försvarar sig mot sina angripare (då främst pojkar) oftast blir tillrättavisade av andra vuxna. För nåt år sedan så gjorde ju skolinspektionen en undersökning på svenska skolor och fann att miljön för flickorna var oacceptabel.

Sexuella trakasserier och övergrepp hör till mångas vardag och det slätas över, förklaras bort och ignoreras av de som ska skydda våra döttrar. Boys will be boys liksom. Äh, han är ju kär i dig! Ta det som en komplimang! Äh, det var väl inte så farligt!

Om du klär dig så där utmanande så får du ju vänta dig att de blir till sig.

Och så försvarar hon sig. En fet spark i pungen, klyver säcken och skickar upp kulorna till struphuvudet där de hör hemma. Efter veckor, månader, år av konstanta kränkningar, tafs och glåpord så tar hon tillbaka makten bara för att förlora den i nästa sekund. Hon slår tillbaka. Hon värjer sig med råge och visar att MIN KROPP ÄR MIN OCH DU HAR INGEN RÄTT!

Och då kommer det; tillrättavisandet. Skället. Förödmjukelserna. ”Det där är INTE ok! Du kan ju skada honom! Ut härifrån och kom inte tillbaka förräns du ber om ursäkt! Fy skäms!” Han tafsar, slår och kränker och hon försvarar sig. Och hon gör fel.

Och så ringer de hem och talar med morsan och farsan och alla gråter och lilla hon är ju en bråkstake och så kan vi inte ha det! Vips så lär sig lilla tjejen att hennes kropp inte är hennes. Och han, ja han får rätt. Rätt att göra som han vill. Rätt till hennes kropp. Rätt att ta för sig. Rätt.

Det är dags att vi slutar dalta med svinen, oavsett ålder.”

Jag tror att det här kan vara ett av problemen som vi ser med pojkar och män idag. De förväntar sig att kunna rusa fram som ångvältar, bete sig illa, slåss, förnedra och dominera, utan att det får några som helst konsekvenser för dem. Åtminstone inte när de beter sig på det sättet mot flickor och kvinnor. 

Män som ger sig på andra män, vet att det får konsekvenser – män hämnas och slår tillbaka, verbalt eller fysiskt. Det får inte fina flickor och kvinnor göra. Vi måste vara snälla mot män och inte riskera att förnedra män eller få dem att skämmas över sig själva när de har betett sig som idioter eller resonerar som spån.:D

Flickor och kvinnor går ofta undan, tystnar, orkar inte tjafsa, blir rädda, börjar gråta, låter sig köras över, domineras och de som inte gör det straffas, när de ger igen med samma medicin eller helt enkelt bara säger ifrån på skarpen.

AG har skrivit ett nytt inlägg, där hon tar upp ett helt annat ämne (karma) men som jag ändå tycker har med saken att göra, dvs att förr eller senare, få smaka på sin egen medicin.

”Tänk om…
Barack Obama fick uppleva hur det känns att få benet avslitet av en bomb avfyrad av amerikanska soldater.

Kim Jong-Un fick uppleva hur det känns att sitta i ett fångläger och få äta 2 dl ris om dagen medan man väntar på döden.
Mannen som köper ett fattigt barn plötsligt fick känna den rädsla och smärta det våldtagna barnet får känna.
Den som tar sig friheten att tafsa på andra får känna hur det känns att inte kunna freda sin kropp från andra som tycker att de har rätt till den.
Människor som är otrogna själva blir bedragna
osv.
Hur skulle världen se ut då? Skulle vi börja behandla varandra bättre?”
 
 











Annonser

8 thoughts on “Skam, skuld och samvete

  1. Jag pratade om det här med en vän idag, fast då om att män(niskor) inte får ta konsekvenserna för det de INTE gör. Det finns inte längre några sociala krav på män att de ska ta sitt ansvar för det de faktiskt har valt att ta hand om. De väljer att skaffa fru och barn men tar inte ansvar för detta men blir inte heller straffade för det, snarare tvärt om. I stället får kvinnorna skulden för att de har "valt fel män". Att kvinnor får skylla sig själva för att deras män dumpar allt ansvar för familj, hem och barn på dem. Ingen ställer männen till svars och ifrågasätter varför de inte sköter sin del av avtalet.Nu gäller det förstås inte bara män i förhållanden utan är ett problem överhuvudtaget. Ansvarsfrihet för alla, liksom. (Speciellt för de med makt och pengar.)Vad gäller utsatta flickor som ger igen (jag har inte läst LD:s inlägg) tänker jag spontant att det är bättre att lära flickorna hur de ska tackla situationen utan att behöva ge igen eller använda våld, det finns andra lösningar också. Att ge igen kommer alltid att slå tillbaka på en själv och löser inga problem, varken i det lilla eller i det stora. Djävulen triumferar när vi använder oss av hans egna vapen. Det finns bättre vägar att gå. Vi vuxna/föräldrar behöver visa barnen vägen i det och stå upp för våra barn, även om det är jobbigt och obehagligt.

  2. Vi ser hur män är ansvarsbefriade på många områden, Calle. Män anses inte kunna ta ansvar för sin egen sexualitet, sin egen familj, sitt eget hushåll. Inte heller anses män kunna ta ansvar för när de själva har begått brott eller betett sig dumt. De pekar bara på någon annan, oftast kvinnor och till och med barn, skyller ifrån sig och nekar sig blå. Något fegare och mer handlingsförlamat, har jag sällan skådat.Mycket oattraktivt.Jag tycker inte heller att våld är någon bra lösning men OM flickor slår tillbaka mot pojkar som trakasserar dem och använder våld mot dem, så skall det inte hållas emot flickorna. Det är fortfarande pojkar som slåss och trakasserar, som måste belysas, tas tag i och talas tillrätta. Det går inte att skälla på flickorna som ger tillbaka och säga snällt till lille Kalle att det nog inte var hans fel eller att mesa i stil med " men snälle, lille Kalle – du får inte göra så, förstår du lille Kalle". Det händer ju till exempel att jag blir kritiserad här i bloggen när jag ger idioter svar på tal, inte ens tillnärmelsevis på samma låga nivå som de själva har valt, och ändå uppmanar vissa mig att hålla en "bättre ton" mot patetiska män som själva har valt att sätta tonen genom att de använder härskartekniker, förminskar, hånar och skriker feminsthora åt mig. I den här typen av fall, tycker jag inte att flickor och kvinnor skall tystna, svälja pojkars och mäns skit, förlåta, visa förståelse eller ignorera. Jag tror att det snarare skapar en acceptans för dessa män och deras retorik. Lägg skulden där den hör hemma, kort sagt. Jag tar inte skit från idioter – ger de sig in i leken så får de leken tåla.Håller med dig om att föräldrar är ytterst ansvariga för att lära sina barn rätt och fel och att ta ansvar för sina handlingar och sina medmänniskor. Jag tror att många föräldrar brister här och att de ofta låter pojkar hållas och till viss mån uppfostra sig själva – "boys will be boys", som LD skriver. Jag ser tex en klar skillnad på uppfostran mellan oss tre syskon. Lillebror har kommit undan med mycket lögner och mamma har också haft svårare för gränssättning och att fullfölja sina beslut. Han har tjatat till sig saker och ting och vetat att hon till slut kommer att ge med sig, dvs lyckats manipulera henne, dvs redan som barn lyckats domdera och dominera en fullvuxen kvinna. Sådant kom aldrig syrran och jag undan med. Hade mamma bestämt något, så var det så. Punkt. Det kan självklart också ha att göra med att brorsan är "lillen", enda pojken och "sladden".Jag hoppas att fler kommenterar inlägget, det skulle vara intressant att höra hur fler föräldrar resonerar här. Jag har ju inga egna barn men om jag hade valt att skaffa det, så hade jag kanske blivit en alldeles för sträng mamma;)?

  3. Vad jag har lagt märke till, efter ett gäng barn som jag nu har, är att killar är knepigare att hålla efter. Tjejerna har varit mer direkta, de har skrikit och bråkat och sen har det varit bra. Killarna däremot glider undan. De kan hålla med en och säga att de ska göra det de ska och sen försvinner de bara. Mycket svårare att hålla koll på och en får vara på tårna hela tiden. Det är ett dygnetruntjobb att få fason på pojkar och dessutom lär de sig ju av de vuxna männen att det är ok att vara lat och bete sig hur som helst. Som mamma är ens uppfostran inte längre ett hållfast alternativ när pojkarna kommer upp i tonåren. Flickor är överlag mer kompetenta redan från början och uppfostrar i princip sig själva.Vi måste börja förändra redan från innan barnen föds och vi måste börja med oss själva. Att uppfostra barn är att samtidigt uppfostra sig själv.Vad gäller din bror har det säkert med saken att göra att han är yngst och sladdis. Jag tyckte nästan att det var jobbigt när sista barnet visade sig vara en pojke. De är alldeles för lätta att skämma bort och är de dessutom yngst får en verkligen passa på sig själv. En har ju valt att ha barn hos sig med den tanken att de ska lära sig att klara sig själva och flytta hemifrån så snart de kan det. Vi föräldrar är ju bara deras guider på den resan.Att lära pojkar att det är ok att bete sig illa mot flickor är ren och skär lathet. Det en sår idag får en skörda i morgon. Eller som en vän sa: Den som spar han har allt jobbet kvar. Det är det jobbet vi har att ta itu med nu.

  4. Calle: jag tror att du har rätt i att pojkar glider undan mer, är tystare, "försvinner" och dessutom är svårare att få att göra sina "sysslor". Det kan såklart ligga någonting i, att de lär sig beteendet från sina pappor, om de lever i en typiskt hetero-familj. Medan flickor lär sig att göra som mamman i hetero-familjen, dvs serva och ta hand om män och pojkar?Har du tänkt någonting på flickors och pojkars beteende som små? Jag tycker mig nämligen ha sett många flickor som är mer framåt, mer självsäkra och med mycket egen bestämd vilja, nästan lite aggressiva medan många pojkar är mer tillbakadragna, lite blygare och framför allt tystare? Någonstans på vägen, innan barnen blir myndiga, ändras detta och det blir tvärtom. Pojkarna tar mer plats, blir mer högljudda, aggressiva och dominanta och flickorna blir blygare, mer fogliga, tystare och känsligare.Min erfarenhet är också att flickor är mer kompetenta och mer självständiga än pojkar. De flickor som jag har känt i mitt liv har nästan alla varit snabbare i utvecklingen än pojkar. Lärt sig gå, tala, läsa, skriva och räkna snabbare än pojkar. Jag talar rent generellt, förstås. Detsamma ser vi ju i skolan, där flickor som grupp alltid har visat bättre resultat än pojkar som grupp. "De är alldeles för lätta att skämma bort och är de dessutom yngst får en verkligen passa på sig själv."Jag har som sagt märkt det, inte bara i min egen familj, utan också i andras;). Varför är det lättare att skämma bort pojkar än flickor, som mamma? Kan det ha att göra med att man förutsätter att flickor är mer självständiga och att pojkar behöver mer hjälp? Kan det ha att göra med att kvinnor i heterofamiljer ofta skämmer bort, daltar med och "tar hand om" den vuxne mannen, pappan? Det märkliga är ju att detta verkar hålla i sig hela livet? Mammor som åker och städar hemma hos sina vuxna söner, lämnar matlådor, vattnar blommorna, tar hand om deras tvätt mm men som inte gör detsamma för sina döttrar?"Den som spar han har allt jobbet kvar. Det är det jobbet vi har att ta itu med nu."Den frasen skall jag lägga på minnet. Det var klokt sagt och du har nog rätt i att vi nu ser konsekvenserna av alla föräldrar som har "sparat" och skjutit upp sitt arbete alldeles för länge.

  5. Jag har sett detsamma som du vad gäller små barn. Flickor är överlag mer kompetenta, tar mer plats och är mer självsäkra än pojkar. MEN pojkar uppmuntras ständigt till att göra "manliga" saker och flickor uppmuntras till att göra "kvinnliga" saker av alla i omgivningen och resultatet av det märks ganska snart. Om en pojke ständigt får höra vad duktig han är på datorer så blir han ju det. Även om hans syrra egentligen är både mer intresserad och kunnig, för hennes kunskaper efterfrågar ingen. Barn lever upp till omgivningens förväntningar, så är det ju.Som jag skrev tidigare så uppfostrar flickor i stort sig själv, pojkar gör det inte. Det är till att som förälder att ständigt passa på pojkarna (herregud, man får ju tala om för dem att de ska klippa tånaglarna tills de har flyttat hemifrån, liksom) och jag tror att det är så lätt att inte orka hålla på utan skita i det i stället. Det blir lättare att tvätta deras kalsonger än att ta striden varje vecka. Känner igen det hos vuxna män också. Det blir enklare att göra det själv än att hålla på att tjata. Skapelsens så kallade krona har inte så mycket att komma med, faktiskt. Pratade med Skägget om det där och han tänkte att män behöver vara intresserade av något för att de ska vilja hålla på med det frivilligt och det stämmer nog. Hur många timmar kan inte läggas ner på att meka med bilen till exempel? Problemet är i grunden alltså att de inte tvingas till att fatta att de inte bara kan göra det som är roligt, det vill säga bli vuxna. Och när inte ens deras mammor tvingar dem, vad göra?På tal om det sista så har jag noterat hur kvinnor blir provocerade av andra kvinnor som är jämställda eller inte gör lika mycket som dem i deras förhållande (med en man). Tror att eftersom kvinnans värde mycket bestäms av hur mycket hon passar upp på sin man så känner hon sig ifrågasatt och kanske sämre och därför protesterar hon och klankar ner på kvinnor som har en man som faktiskt gör något. I alla fall i den äldre generationen har jag märkt att det är så. Det tar tid att ändra på invanda beteenden och attityder och jag märker ju själv hur enkelt det är att hemfalla till gamla vanor, både jag och Skägget är ju uppväxta med mammor som fixat allt och pappor som tittat på.Till allt detta ska väl också läggas att föräldrar nuförtiden tycks vara mer intresserade av att jobba jämt, åka till Thailand varje år och förse sina ungar med senaste mobilerna än att faktiskt fostra och vara goda ledare för sina barn. Föräldrar som kör med lösdrift och har noll koll på vad deras barn sysslar med är väl mer regel än undantag nuförtiden. Jag blir ständigt förvånad över hur lata och naiva föräldrar faktiskt är.Ja, jösses. Det här skulle jag visst kunna skriva en hel bok om!

  6. Orkar inte ge mig in i barnuppfostransdiskussion utan tänkte återknyta till ditt förra inlägg där jag fick liknande tankar om att ge igen och visa på konsekvenser. Där hade jag hoppats att jag bodde i USA och bara kunde dra fram min pickadolla och skjuta tillbaks lite på deras däck efter deras flyende bli eller något. Lite på skoj så där.

  7. Jag håller med dig, Calle. Jag ser ungefär samma saker som du.Känner väl igen det där med att många män och pojkar tror att allting som de gör skall vara roligt. Samt att många av dem är experter på att glida undan allt som de tycker är tråkigt. Har ju än en gång blivit medveten om det, då brorsan flyttade in. Vi bestämmer tex att vi skall plocka undan efter maten och det är alltid han som vill göra det "tillsammans". Det brukar innebära att han släpar benen efter sig, "måste" tex skicka ett sms mitt i alltihop och det slutar alltid med att jag har plockat undan 85%. Jag avslöjade honom ganska snabbt så nu gör vi ingenting "tillsammans" längre. Han lagar mat en dag och jag tar hand om disken. Nästa dag gör vi tvärtom. Problemet är att han då "glömmer" torka av spisen, sätta på diskmaskinen, torka av bordet osv och då blir det ju jag som får fixa hans jobb i alla fall! Det är helt otroligt vad många män är duktiga på att maska! Frågan är: gör de likadant på ett jobb som de inte tycker är roligt? Sannolikt?"kvinnans värde mycket bestäms av hur mycket hon passar upp på sin man så känner hon sig ifrågasatt och kanske sämre och därför protesterar hon och klankar ner på kvinnor"Det här känner jag också igen! Hur många gånger har man inte hört kvinnor tycka "synd" om män som måste "hjälpa till"? Mammas make har två döttrar och den ena av dem blänger på mamma när hon ryter i och kräver av gubben att han skall hjälpa till med att åtminstone plocka fram och duka av, när de bjuder till fest. Då har mamma alltså planerat hela kalaset, ringt runt till HANS barn och bjudit in dem. Hon har handlat mat åt HANS barn. Hon har lagat mat åt HANS barn och hon har städat och gjort fint i gubbens och hennes hem för HANS barn. Och HANS barnbarn, skall tilläggas. Om hon då kräver av honom att han skall lyfta på arslet på festen och brygga kaffe, duka av eller nåt annat så blir mamma "häxan" som "kör" med sin gubbe. LOL!Brukar också se att många män har problem med ögonmåttet, eller vad man skall kalla det? De gör kanske 25% av det totala arbetet med sitt hushåll och sina barn och kvinnan gör 75%. Då tycker män att det är jämnt! Att få dem att göra mer än så, av sitt eget arbete, brukar generera höga protester för då tycker dessa män, att de "gör mest". "jag märker ju själv hur enkelt det är att hemfalla till gamla vanor"Jag sliter som ett djur med brorsan och försöker hålla tillbaka mig själv. Jag får liksom anstränga mig för att vara lika lat och egoistisk som han är;). Det tar emot att tex ta middagsmaten som har blivit över, göra en matlåda till jobbet åt mig själv och skita i vad han skall äta dagen efter;). Han får ofta smaka på sin egen medicin och ibland verkar det som om han tänker till men det varar inte så länge. Han tänker alltid främst och uteslutande på SIG SJÄLV. Jag hoppas verkligen att han ändrar på sig INNAN (om) han skaffar barn, för då måste man sätta sig själv åt sidan och prioritera barnen FÖRST. ALLTID. "Det här skulle jag visst kunna skriva en hel bok om!"Gör det, Calle! Jag lovar att köpa den;)!

  8. Jag tror att det är viktigt att markera tydligt, när någon gör fel. Jag tror INTE på att "vända andra kinden till", pga att jag ALDRIG har sett att det funkar. Vänder du andra kinden till, förlåter idioter, visar dem förståelse osv så får du aldrig vara ifred. De bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Om inte med dig, så med någon annan. Man har visat att deras beteende är okej och de tror att de kan göra likadant med nästa kvinna de stöter på. Det funkar liksom inte att försöka tala snällt med "lille Kalle" om att lilla Lisa "blir ledsen" när lille Kalle är elak mot henne. Det är ju nämligen exakt DET, som är Kalles AVSIKT från början, dvs att göra Lisa ledsen. Att säga att Lisa blir "jätteledsen" av Kalles elakheter, förstärker ju bara Kalle. Hans mission är completed.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s