Sjuka och deprimerade kvinnor

 
(S)Expressen skriver i sin ledare, att kvinnors sjukskrivningar är ett kvinnoproblem.

”Sverige har ett sjukskrivningsproblem. Eller ska vi kalla det ett kvinnoproblem?
Sju av tio av de personer som nådde sjukförsäkringens bortre gräns under 2010, var kvinnor.

Dessa människor hade ”ofta omfattande och komplexa sjukdomstillstånd”, inte sällan med både psykiska och kroppsliga sjukdomar.

Vi kan inte acceptera detta – det måste utrönas varför kvinnors sjukskrivningsmönster är så orimliga jämfört med mäns. I synnerhet som sjukskrivningarna ökar igen, med unga kvinnor som dominerande grupp.

Kvinnor tar ut majoriteten av olika vårdbidrag, barnbidrag och underhållsstöd. De är mest föräldralediga (76 procent), vabbar mest (63 procent) och vårdar sjuka anhöriga oftast (73 procent).
Mot den bakgrunden är det knappast konstigt att den vanligaste sjukskrivningsdiagnosen för kvinnor under 2012 var psykisk störning som reaktion på svår stress. Kvinnor slits inte bara mellan arbetet och huvudansvaret för hem och barn; många måste vara djupt frustrerade över att deras män underlåter att ta sitt ansvar för hem, barn och åldrade föräldrar.”

Jag undrar – är kvinnors sjukskrivningar och sjukdomar verkligen ett kvinnoproblem..?


Min väninna Louise hann inte fylla 40 år innan hon blev utbränd, deprimerad och håglös. Hon hade heltidsjobb, tre barn och en make att ”ta hand om”, en sjuk mamma och utöver detta, makens psykiskt sjuka syster och hela hans släkt, som hon också förväntades engagera sig i.

Louise gick in i den berömda ”väggen” till slut. Hon orkade inte gå till jobbet längre, hon orkade knappt duscha, hon orkade inte gå utanför dörren, hon orkade inte höra ljud, hon orkade inte krama sina barn, hon orkade inte laga mat, handla eller städa, kort sagt – hon orkade absolut ingenting. Hon beskriver det som att hon ”bara grät”. I månader.
Louise blev långtidssjukskriven.

Don´t get burned out.


Plötsligt hamnade all planering och allt ansvar som Louise tidigare ensam hade tagit för barn, hem, släkt, vänner osv på hennes mans axlar. Han jobbade också heltid och fick nu känna på hur det var att samtidigt planera kring och sköta om tre barn, hushåll, släkt och vänner. Han fick ensam planera middagsmaten, se till att mat fanns i kylskåpet, laga alla måltider, se till att barnen hade rena kläder, packa deras gympapåsar, boka deras tandläkartider och gå till doktorn med dem om de blev sjuka, hålla kontakten med släkt och vänner, städa osv.
Louise låg i sängen hela dagarna och grät.

Det tog knappt en månad, förrän även Louise´s make började visa tecken på utbrändhet och depression. Han hann inte längre med sina fritidsintressen, varav ett är löpning. Hans sömn blev lidande, eftersom timmarna efter jobbet på vardagarna inte riktigt räckte till längre. Handla efter jobbet, laga mat, röja undan disken, tvätta, läsa läxor med barnen, lägga barnen, packa och planera inför morgondagen och mitt i alltihop ringde hans sjuka syster för att prata av sig. Mitt i alltihop ville systern komma och bo hos dem över helgen, vilket genererade mer arbete och mindre fritid för honom. Tre barn som ständigt tjattrade i hans öron, ”pappa, pappa, kolla pappa” och som pockade på hans ständiga uppmärksamhet på olika sätt.

Idag är Louise frisk och hennes barn är stora, två av dem är utflugna. Hon jobbar heltid, trivs på sitt jobb och har lärt sig att bli ”egoistisk” som det brukar kallas när kvinnor vägrar jobba för och åt män (och alla andra). Hon går upp tidigt, före sin man och son för att få sin ”ensamma stund” då hon äter frukost, läser tidningen och dricker sitt morgonkaffe. Sedan gör hon sig i ordning för jobbet och åker. Hon bryr sig inte om ifall hennes man och son får i sig frukost eller vaknar i tid för skola och jobb. Hon anser att de båda är vuxna nog att åtminstone fylla sina egna munnar med mat, när och om de är hungriga.

Louise vaknar på morgonen och planerar bara sin egen dag, fokuserar på vad som är viktigt för henne, vad som är hennes ansvar och har lyckats ta sig ur omsorgens bojor. Hon har skaffat en personlig tränare och går och tränar efter jobbet. Hon stressar inte längre hem för att fixa mat åt familjen, hon går ofta ut och äter. På så sätt har hon lärt dem, att de får plocka undan efter sig själva, fixa mat åt sig själva, planera sina egna dagar och åtaganden och hon vägrar låta andras ”problem” landa i hennes knä.

Louise funderade på skilsmässa ett tag. Hon längtade efter ett eget krypin där hon lättare kunde komma undan alla krav och omsorgsplikter och där hon kunde leva i ett hem som ingen annan än hon bestämde över eller stökade till. Det blev inte så (inte än i alla fall). Louise beslutade sig för att det måste gå att leva sitt eget liv i full frihet, även under samma tak som maken. Jag skulle gissa att ekonomin spelar in också. Louise jobbar inom barnomsorgen och hennes make är i IT-branschen. Han har mer än dubbelt så hög lön som henne.

Helt fri är hon naturligtvis inte, eftersom ett samboskap alltid innebär kompromisser men idag är Louise starkare och har lärt sig att lägga ansvaret och omsorgen över andra människor, ifrån sig. Hon har blivit ”egoistisk”:D. Hon tar ansvar för sig själv och låter andra människor ta ansvar för sig.

Jag fann ett intressant klipp där en forskare föreläser om depression och kön och hur depression drabbar män och kvinnor på olika sätt och ofta av olika orsaker. Det är intressant att också höra om, hur olika man ser på depression i olika länder och kulturer samt hur man behandlar depressioner på så olika sätt. I västvärlden tar man ofta till medicinering, dvs psykofarmaka och det är oftast kvinnor som behandlas med psykofarmaka mot depression. Det är vanligt bland män som lider av depression, att självmedicinera med droger som tex alkohol.

Själv brukar jag säga, att allting alltid har en orsak. Om man tar reda på vad roten till det onda är, vad som får en att må dåligt och varför man mår dåligt, så kan man ofta själv komma fram till hur man skall göra, för att må bättre.

VAD får dig att må dåligt? Hur gör du för att skydda dig själv från andras negativa påverkan, krav, önskningar och problem och hur skyddar du dig för att bevara din egen psykiska och fysiska hälsa? Hur styr du ditt eget liv?

Hatar du din kropp och ditt utseende?

Släng ut alla helkroppsspeglar och öva dig på att låta bli att stå framför spegeln och glo på något som du aldrig kommer att bli nöjd med ändå. Öva dig på att vara bara människa, istället för ett objekt för andra människor att bedöma och kritisera. Släpp ”the male gaze”, den manliga blicken, inte bara den manliga blicken på dig själv utan även den manliga blicken på andra kvinnor. Inse att andra kvinnor inte är dina fiender.

Umgås du med människor som får dig att må dåligt? Har du vänner som bara pratar om vikt och utseende och som gärna pikar dig för ditt? Som pratar skit bakom ryggen på dig? 

Skydda dig själv och din psykiska hälsa genom att sluta umgås med människor som får dig att må dåligt över dig själv. Sluta umgås med människor som själva är behagssjuka – du kommer att bli likadan. Det går inte att skydda sig på annat sätt, än att se till att den typen av människor inte längre ges möjlighet att påverka dig i negativ riktning. Uteslut dem ur ditt liv.

Har du en lat, elak manlig partner som får dig att må dåligt på olika sätt? Som får dig att fokusera på hur du ser ut, som ställer krav på sex, ditt utseende eller som förväntar sig saker av dig som får dig att må dåligt eller bli stressad? Som förväntar sig att du skall arbeta åt och för honom, istället för att ni båda samarbetar för att ni båda skall få lika mycket frihet? Som runkar till manlig porr, till kvinnor som inte agerar som du, ser ut som du och kommenterar hur snygga alla andra kvinnor är? Underförstått – snyggare än du? 

Skydda dig själv och din hälsa, genom att utesluta den här typen av män ur ditt liv. Orkar du ens tjafsa med en man om självklara saker och vad gör detta ständiga tjafs, detta ständiga krigande, med ditt psykiska välbefinnande? Hur mår du, om du ständigt måste försvara din frihet, din självständighet, ditt utseende, din kropp och hela ditt liv inför någon annan som befinner sig i din närhet 24/7/365? Hur mår du, om du hela tiden känner att hans kärlek till dig, inte alls är villkorslös? När det hänger på dig att ”bevara” hans kärlek till dig genom att göra som han vill och inte som du vill? Ingen kvinna skall behöva lägga tid av sitt liv på att ”uppfostra” vuxna män, lära dem att bete sig korrekt mot sina medmänniskor och behandla andra, med den respekt de själva tycker sig förtjäna.

Får du komplex när du ser alla retuscherade fantasikvinnor i reklam, på film eller på reklampelare på stan?

Byt kanal, stäng av teven, vägra titta, vägra att ens reflektera.

Tillåt inte andra människor att få dig att må dåligt över dig själv. Låt dem inte styra och kontrollera dina tankar, ditt liv och ditt fysiska och psykiska välbefinnande. Om du är allergisk mot nötter – vad gör du? Du undviker nötter. Om du inte tål solen – vad gör du? Du undviker solen. Så måste man göra även med saker som påverkar ens psyke i negativ riktning. Ta kontrollen över ditt eget liv och dina tankar! Ingen annan än du kan göra det, få det att hända och ingen annan än du, kan se till att inte ge andra människor makten att kontrollera dig, din fysiska och psykiska hälsa. Om andra människor får dig att må dåligt – vad gör du? Uteslut dem ur ditt liv. Det finns inget annat sätt, eftersom alla människor är påverkbara och i synnerhet påverkbara, om de inte ges något som helst andrum eller tid att reflektera på egen hand.



The secret of happiness, is to be your own friend.









Annonser

10 thoughts on “Sjuka och deprimerade kvinnor

  1. Ja fy tusan vad detta känns igen! Jag gick visserligen aldrig in i väggen men fick istället högt blodtryck av all stress och allt jag tvingades göra ensam, trots en vuxen man i hushållet. Jag höll i princip på att arbeta ihjäl mig. Tycker alla borde läsa dina ord här och ta sig en funderare på hur de har det i sina förhållanden.

  2. Jag tror tyvärr att få kvinnor sätter fingret på själva problemet. Vi är så vana vid att jobba gratis åt män och för män, att vi inte ens ifrågasätter det, inte ens när det gör oss sjuka. Vi är "snälla" mot män, i betydelsen "gör saker ÅT män" och löser deras problem och vardag åt dem. Vi är inte snälla mot oss själva och vi förväntar oss inte heller att män skall vara lika snälla mot oss, som vi är mot dem. Män anses "snälla" när de låter bli att vara elaka mot kvinnor, tex låter bli att slå dem. Män är "snälla" mot kvinnor om de gör 10% av sitt hushållsarbete och arbetet med sina egna barn. Min mor brukar säga att hennes man "är snäll för han varken slår henne, super eller våldtar henne".Varje kvinna borde ställa sig frågan: om jag levde med min syster eller en väninna istället för en man – skulle jag acceptera att slava lika mycket för henne som jag gör för min man? De flesta kvinnor tror jag skulle svara nej på frågan. De flesta kvinnor ställer betydligt högre krav på andra kvinnor, än vad de gör på sina män. Jag har ofta sett såna där bittra och sura kvinnor som skapar ständiga konflikter med andra kvinnor, tex på sina arbeten och jag tänker att det nog är ett sätt för dem, att kunna hävda sig åtminstone NÅGONSTANS? Kan de inte hävda sig hemma pga en dominant man, så måste deras frustration över sin underordning ta vägen någonstans? Ofta tar de ut frustrationen, maktlöstheten på andra kvinnor, tror jag. De enda som de vågar sätta sig upp emot och de enda de har möjlighet att "vinna" över.När jag läste "prata-om-det" så tänkte jag: är det konstigt att så många unga flickor mår psykiskt dåligt, när de utsätts för regelrätta och regelbunda våldtäkter av män som säger sig älska dem, i sina egna hem? Unga tjejer som står ut med våldssex och förnedringssex, som naturligtvis skadar både deras psykiska och fysiska hälsa?

  3. "Regeringens utredare", dvs en man från fackföreningsrörelsen, har kommit fram till att mammor "hindrar pappor" att ta ut sin föräldrarledighet. Hahahah! Kanske "hindrar" mammorna/kvinnorna sina män från att städa och diska också;)?Regeringen förnekar sig inte med sina "utredningar".

  4. Jag hoppas i alla fall att många pappor läser den här artikeln och nu börjar strida för kvoterad föräldrarförsäkring, så att mammorna inte kan "hindra" dem längre? Ha ha ha ha!

  5. Jag tror att de män som verkligen vill vara hemma med sitt/sina barn kommer också att se till att det blir verklighet. Sedan är jag ganska övertygad om att det finns mammor likt mig själv som inte vill/vågar släppa barnet i pappans vård. Anledningen är att denna pappa har visat sig vara så ointresserad av barnet och dess välmående att ingen mamma i världen skulle ens tänka tanken att låta mannen ensam ta hand om barnet.Det går liksom inte som pappa att under ett antal månader "gå förbi" barnet, att inte vara delaktig, inte ens byta en simpel blöja eller stötta mamman som kanske är ordentligt trött osv och sedan komma och tro att man kan ta hand om ett litet barn.Tyvärr har jag sett det för många gånger.

  6. Män som lever med kvinnor, brukar inte ha några problem med att göra sina röster hörda och få sin vilja igenom. Jag förstår inte varför de så lätt skulle ge med sig i frågan om föräldrarledigheten? Det måste vara fruktansvärt som kvinna och mamma att komma till insikten, när barnet väl har fötts, att pappan inte är intresserad av sitt barn och inte heller klarar av att ta hand om det? Vad skall kvinnan och barnet ha mannen i familjen till då, liksom? Han är ju helt onödig och bara i vägen eftersom han kräver uppmärksamhet från mamman, som barnet bättre behöver.

  7. Jag läsred mig tack och lov ganska tidigt i livet att inte omge mig med vänner som gav mer negativt än positivt och som man framförallt inte kunde lita på och som inte snackade skit. Det har varit till mycket nytta i mitt liv att inte låta vem som helt bli min vän. Det ska vara ett ömsesidigt givande och tagande.

  8. Att de kanske skulle höja kvinnors löner och skapa ett bättre samhälle för kvinnor har de förstås inte tänkt på. Nej istället ska sjukskrivningarna göras till ett kvinnoproblem, som om det är kvinnors eget fel att de får dålig lön, jobbar på stressiga arbetsplatser, föder barn, tvingas vabba, förväntas spendera timtal framför spegeln osv osv. Män kanske vill ta kvinnors plats och så får vi se hur sjukskrivningarna blir efter det.

  9. Allt hänger ju ihop, AG? Sexistisk reklam som matas in i småflickors huvuden från låg ålder samt heteronorm och sociala könsroller som drabbar främst flickor och kvinnor.Lägre löner som är svårt för kvinnor att påverka eftersom vi möts av män, som är de som äger näringslivet och arbetsmarknaden, hela samhället. Vad vi kvinnor än skall göra, köpa osv så tvingas vi köpa/handla/förhandla med män. Män styr reklam, tidningar, rättsväsende, arbetsmarknad, politik – ja, hela världen. Kvinnor är ju därmed bakbunda till både händer och fötter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s