Skuld med förbehåll

Som ni vet, campar mamma och hennes gubbe i närheten av mitt hem på somrarna. Förra sommaren var jag där och grillade en kväll och mammas bekanta, ett par i 65-70-årsåldern var också inbjudna. Jag tror att de har varit gifta i minst 40 år och äktenskapet har knakat i fogarna många gånger under de här åren. Bl.a var mannen otrogen med en annan kvinna. 

Hur eller hur så kom vi in på ämnet jämställdhet och det visade sig att det här paret är överens om att de idag är jämställda och tex delar lika på hushållsarbetet. Tidigare var kvinnan hemmafru under en längre period av sitt liv, vilket medför att hennes pension är flera tusenlappar lägre, än hennes makes. Kvinnan sade, att hennes man då för över pengar från sitt konto till hennes, så att de skall ha lika mycket pengar att röra sig med varje månad och hon framhöll:

– ”Hur många män skulle tänka så? Han är jättebra på så sätt, min man.”

Mannen såg nöjd ut. Jag frågade honom hur det kom sig att han tänkte så? Han svarade:

– ”Jomen, Anna har ju varit hemma med barnen och tagit hand om både dem och vårt hem under många år, så det är ju orättvist att hon får lägre pension än mig. Hade det varit jag som hade varit hemma och tagit hand om barnen och hemmet, så hade ju jag fått mindre pengar i pension och det hade jag tyckt varit orättvist. Hon har ju tagit hand om vårt hus, hem och våra barn och jag tycker inte att hon ska drabbas pga det. Hon har ju jobbat lika mycket som jag, fast jag har haft betalt och det har inte hon.”

Jag:

– ”Så du tycker liksom att du är skyldig Anna pengar för alla de här åren, eftersom hon har förlorat ekonomiskt på dem men inte du?

Han:

– ”Ja, precis! Det är orättvist att bara hon ska förlora på de där åren, nu när vi båda har pension. Det är ju självklart att jag är skyldig att ersätta henne på något sätt och det gör jag, genom att föra över pengar från mitt konto till hennes så att vi får lika mycket att leva på. Jag ville ju att hon skulle vara hemma med barnen, jag ville att mina barn skulle ha sin mamma hemma.”

Jag:

– ”Du har en skuld till Anna, helt enkelt? Hon har gjort allt jobb med barn och hem gratis, medan du själv har haft fullt betalt och pensionsgrundande inkomst?”

Han:

– ”Ja precis! Jag har en skuld till Anna, jag ser det som att jag är skyldig henne de pengarna. Varför ska hon behöva leva som en fattiglapp nu men inte jag? Vi har ju jobbat lika mycket men med den skillnaden att jag har haft fullt betalt för mitt jobb.”

Jag:

– ”Ponera att Anna vill skilja sig från dig nu då? Skulle du fortsätta att föra över pengar till hennes konto då?”

Han: (börjar stamma)

– ”Näe…? Näe, det skulle jag inte göra…? Nej, det skulle jag inte…”

Jag:

– ”Så de här pengarna som du anser dig vara skyldig Anna, bränner liksom inne om hon skiljer sig från dig? Din skuld till Anna är belagd med förbehåll så att säga?”

Han:

– ”Nja..? Ja, det kanske man skulle kunna säga…? Nja, jag vet inte, men jo..?”

Jag:

– ”Det skulle i så fall innebära, att om Anna skiljer sig från dig så får hon ensam bära kostnaden för omsorgen om era barn och hem, under alla de åren hon var hemmafru? Då försvinner din skuld till henne och hon får då leva som en fattiglapp men inte du?”

Han:

– ”Ja, jo så blir det ju då…”

Nu började både frun och maken skruva på sig så jag frågade inget mer;)

Annonser

11 thoughts on “Skuld med förbehåll

  1. Jag undrar om din kritik av män som kapabla till vad som helst som trycker ned kvinnan på olika sätt inkluderar din bror, som du skrivit om brukar hälsa på dig?Är han en potentiell kvinnomisshandlare, våldtäktsman etc?

  2. Du har missuppfattat en hel del, märker jag? Du måste nog ta ett varv till i bloggen? Jag tror inte att "alla män är kapabla till vad som helst" och något sådant har jag aldrig heller påstått, vare sig i min blogg eller någon annanstans. Min bror som har bott hos mig och som jag har en nära kontakt med, har jag också skrivit om ett antal gånger samt de besvär som jag anser att han har med sin mansroll. Du har missat dessa också, kanske?

  3. Verkar vara en bra deal men så klart skulle den fortsätta även efter en skilsmässa. Det borde fan vara lag på det…Men som allting annat som upphör, om det nu ens fanns innan, så försvinner allt vad ansvar efter skilsmässan.

  4. Jag skulle till och med kalla det en självklar deal, Bella? Självklart är väl också att han fortsätter betala på sin skuld, om hon vill skilja sig men det var han inte intresserad av naturligtvis. Det är ju en ypperlig hållhake att ha på sin hustru:D

  5. Såklart borde det vara en självklar deal men jag tvivlar på att särskilt många män skulle ställa upp på det och mannen du beskriver backar ju vid en eventuell skilsmässa trots allt arbete hans fru lagt ner genom åren. Men jag blev inte särskilt förvånad, snarare förvånad över att han gått med på dealen. 🙂 De flesta män har stora skulder till sina kvinnor men det blundar de mer än gärna för.

  6. Man borde faktiskt göra en undersökning på de här äldre paren, där kvinnan på 40-50-talet mer eller mindre var tvingad av manssamhället, att vara hemmafru. Hur många av de här paren, som fortfarande lever ihop, delar upp pensionen sins emellan så att båda får lika mycket ut i nettopengar?

  7. Det är ju just det, att vara hemmafru är att vara beroende av någon annans välvilja. Den som håller i pengarna bestämmer. Visst är det bra att han betalar henne för att hennes tidigare uppoffringar, men han kan när som helst kicka ut henne och då sitter hon där med sin pytte-pension.

  8. Precis! Vad skall hon göra om hon inte står ut med honom längre eller om han är otrogen igen och kickar ut henne? Hon kommer att få leva som en fattiglapp medan han själv klarar sig hur bra som helst. Hon är beroende av honom och hans välvilja och tvingas ju in i en sits där hon måste hålla honom på gott humör. Nu är hon ju iofs van vid det men kanske vill hon inte leva på det sättet tills hon dör?

  9. Jag har träffat många äldre damer i psykiatrin som förlorat sin man.De blir helt handfallna och livet är i kaos för dom.På 20 bäddplatser har man ca 3-4 ständigt från denna patientgrupp.Vårt upptagningsområde är stort men en del är välbeställda i traditionellaäktenskap där man varit gifta i 40-50-60 år.De är en återkommande patientgrupp på vårdavdelningar efter självmordsförsök.Har pratat med många av dom som upplevt att de haft ett bra liv och ofta som hemmafruar. Deras saknad efter mannen är stor och också för det liv dom levde. Det är möjligt att det inte var jämställt men dessa kvinnor har en uppenbar sorg som leder dom akut in i vården. Efter ett par veckor kommer dom i form igen och kan ta itu med det praktiska. Kanske får dom senare en annan syn på sina liv eller inte. Men jag vbf det jag ser och hör. Som sagt så har i alla fall jag respekt för dom och ser i min roll inte anledning att ta ett feministiskt grepp. Det är inte heller min roll. Sammanfattningsvis är det liv folk lever ibland inte helt politiskt korrekt men man kan vara nöjd med det./H.Ps. Det finns män också. Inte lika vanligt. De mår lika dåligt. Faktisktkanske sämre eftersom dubbelt så många män tar livet av sig än kvinnor. Och de äldre ökar i den gruppen.

  10. Det är inget bra sätt att leva, som män och kvinnor tvingades göra förr. Har massor med exempel på hur de här äldre paren blir fullständigt handfallna, när den ene går bort, pga att de har gjorts så beroende av varandra.Jag känner en kvinna, vars make tog livet av sig en dag. Där stod hon med hus, trädgård och bil och hon visste inte hur man vare sig tankar en bil, kör åkgräsklippare, betalar räkningar på nätet eller kollar pannan i huset och liknande. Hon fick panik, kan man säga. Jag känner också män, vars fruar har gått bort som inte ens vet hur man kokar kaffe, än mindre hur man tillagar en måltid eller städar ett hus och ofta dröjer det inte länge förrän även makarna kolar vippen, av saknad efter sin hustru.Jag vet också att det är män som mår absolut sämst vid skilsmässa, medan kvinnorna snarare "lever upp", skaffar nya vänner, nya intressen osv. Oavsett, så är det inte att sträva efter att göra kvinnor och barn ekonomiskt och socialt beroende av män, som man gjorde förr i tiden. Var och en måste ses på som en självständig individ och ges lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter i samhället. Så har det tyvärr aldrig varit och det är män som har gynnats framför kvinnor.

  11. För övrigt tror jag att du har rätt i att kvinnor sörjer mer och sörjer sina partners längre.Har ett fall i min närhet, där kvinnan dog för nästan exakt ett år sedan, i cancer. Hon var tjugo år yngre än maken och de hade bara varit gifta i två år när hon dog. Hon begravdes i maj 2012 och redan i juli månad satt maken på dejtingsajter och letade nya kvinnor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s