Män som våldtar män

Det finns en man som har forskat om vuxna män som har blivit våldtagna av andra vuxna män. Forskaren heter Hans Knutagård och hans studie heter ”men du blev ju våldtagen”. Här hittar ni den:
http://www.umo.se/Nyheter/Tystnad-kring-valdtagna-killar/

Det är inte lika vanligt, vad vi vet i alla fall, att vuxna män våldtar andra vuxna män, som att män våldtar vuxna kvinnor. Det vi vet, är att främst pojkar under 15 år är utsatta för mäns sexuella våld. När det gäller vuxna mäns sexuella våld mot barn, ligger pojkar inte särskilt långt efter flickor i utsatthet, som offer. Det är vad vi vet idag – mörkertalen kring allt sexuellt våld är stort, väldigt stort.

När vi tänker på heterosexuella män som blir våldtagna (ofta av andra heterosexuella män) så vet vi att detta sker i typiskt slutna områden/sällskap för män, tex fängelser, katolska kyrkor, inom militären, idrottsgrupper osv men det är naturligtvis inte hela sanningen.

Man brukar tala om att kvinnor, under våldtäkt, kan bli handlingsförlamade, passiva, ”fryser till is”, ”frozen moment” och den reaktionen ligger alltid kvinnor i fatet när de kommer till rättegång, eftersom kvinnor måste bevisa för rätten, att de verkligen har gjort vad de har kunnat för att få mannen att förstå att han INTE fick stoppa snoppen i kvinnans kropp. Utgångspunkten i domstolarna är alltså att allting som en man gör mot en kvinna, är ”sex” för kvinnan, tills kvinnan kan bevisa att det inte var sex och att hon också kan bevisa att mannen förstod att det han gjorde, inte var sex för kvinnan.

Mäns våldtäkter mot andra vuxna män, heterosexuella och homosexuella, är ett väldigt intressant fenomen, eftersom man lätt inbillar sig att våldtagna män, som är mer fysiskt jämlika med våldtäktsmän än kvinnor, också skulle ha lättare för att avväpna och försvara sig mot en annan mans sexuella våld. Hans Knutagårds studie visar dock något väldigt intressant – dvs att även män kan hamna i samma ”frozen moment” och bli lika passiva som kvinnor, under våldtäkt. Likheterna mellan våldtagna mäns erfarenheter av våldtäkt och kvinnors erfarenhet av våldtäkt, är slående. Nedan beskriver främst homo/bisexuella män sina erfarenheter av våldtäkt mot dem men Benjamin nedan, är heterosexuell.

Hampus:

”Hampus berättade att han redan som liten visste att han var homosexuell. Innan tonåren blev han mobbad i skolan på grund av att han var tjock. Under puberteten gick han ner i vikt, kom över det och blev en av killarna i gänget i skolan. Under tonåren berättade kille efter kille i gänget hur det var att bli av med oskulden. Hampus kände press på sig att också bli av med den, men det var inte lätt i den lilla staden att hitta en annan homosexuell. Därför började han använda mötesplatser för homosexuella på internet och fick snart kontakt med en 24-årig man som kände till hans stad. ”Vi pratar och han vill gärna ha sex”, sa Hampus, ”det är min livsdröm, det här tillfället”. Efter att ha chattat en tid bestämde de sig för att träffas. När Hampus kom till skogsdungen såg han en man. ”Han var inte tjugofyra, han var snarare fyrtiofyra. Väldigt kraftig och så där.” Hampus berättade vidare:


Jag kände mig jätterädd, men jag lät honom fortsätta och han klädde av mig helt och hålletoch smekte mig överallt.” Det kändes inte bra för Hampus, men han hade bestämt sig för att
bli av med oskulden till varje pris. När mannen klätt av Hampus, smekte han honom medan han gav honom lite oralsex samtidigt som han ”var rätt hårdhänt och drog mig i håret”. Mannen slängde ner Hampus på marken på alla fyra och satte sin känga på hans huvud för han ”verkligen ville visa var skåpet skulle stå på något sätt”.

Sedan började mannen först penetrera hans anus med fingrarna och sedan med sin penis. Hampus berättade att det gjorde ”svinont”, men han visste inte vad han skulle känna, för samtidigt skulle detta vara skön sex som hans kompisar berättade om. Han ejakulerade snabbt, men kroppen sa att det gjorde ont och att han inte ville vara med. Mannen pratade förnedrande till honom. Då stängde Hampus av, såsom han hade lärt sig göra när han tidigare blev mobbad. Bara utifrån detta enda tillfälle stängde han av sig känslomässigt i tre år. När det hade gått för mannen tog han på sig kläderna och körde iväg och lämnade i skogsdungen Hampus naken som undrade vad som hade hänt.

Hampus gick hem men hade tappat aptiten, orken och kunde först inte sova under natten, men
sov sedan ”jättemycket”. Nästa dag blev hans mamma orolig. Hampus berättade vidare att han
ringde till sin syster, som han har ett bra förhållande med och som kände till att han var
homosexuell. Han berättade att han blivit av med oskulden. Systern undrade vad som hänt
eftersom han inte lät glad. När Hampus berättade hur det gått till sa systern ”men du har ju
blivit våldtagen” och började gråta i telefonen.”

Malte:

”Jag hade föreställt mig att om någon hade försöka pressa mig sexuellt, ar jag minsann så pass stark jag skulle klara av det och skälla ut personen och slå tillbaka. Det är egentligen jättekonstigt. Varför trodde jag det liksom? Jag har aldrig, aldrig slagit en person i hela mitt liv. Varför skulle jag helt plötsligt i en sådan utsatt situation förstå att jag ska göra det? När det hände, tänkte jag inte så här ”nu håller jag på att bli våldtagen, nu ska jag bli arg”. Utan definitionen av vad som hände mig fanns ju inte överhuvudtaget. Jag tyckte att det kändes jobbigt och jag ville därifrån. Jag försökte intala mig att det här inte är så himla hemskt. Bara för att klara av det. När det händer så tänker man inte på det som en våldtäkt, tror jag.”
 

Gabriel:

”Så jag var väldigt medveten. Jag skulle vilja säga att när jag ligger där, är det som att jag sover eller är död. Inuti är det en djävla process. Det känns som att det bara är ett stort rum från tårna upp till huvudet och där studsar det saker så här bara. Det är inte som det finns några ben eller tarmar eller sådana saker. Alltså det är bara känslor, tankar, känslor, sådana saker som bara far runt överallt i kroppen. Så har man sina ögon. I och för sig så blundade jag, men det känns som om de bara tittar. Det fanns ju en vilja att vilja vara det här monstret, redan då. Det fanns det. Jag ville slita honom i stycken. Bli förbannad, reagera, slå honom på käften, vad som helst, men det gick inte. Just det, det gick inte. Det gick inte att sätta sig emot de här grundläggande funktionerna eller vad man säger.”


Jack:

”Alltså, han kom in så att säga i mig och körde då ganska hårt. Jag försökte komma loss, men det gick liksom inte. Jag kommer ihåg att jag sa till honom ordentligt, att sluta. Jag tänkte bara på hivgrejen, till en början. Men sedan blev han liksom så där. Han var helt inne i det här. Det gick inte att nå honom. Han svarade inte ens. Han verkade gilla den här förnedringsgrejen för

höll mig med armen och den andra handen på nacken, så det skulle bli mer tryck. Till slut så gjorde jag ingenting längre, jag bara stod där. Först var det bara fingrar, men sedan när han kom in i mig och jag insåg att det här var vad jag inte ville ha. Det gick inte att prata med honom, för han var helt inne i sitt. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det, men han körde på för fullt liksom. Jag har aldrig sett honom, varken före eller efter, så jag tänkte så här. Det kommer ibland en del sådana där, som har laddat upp kanske och det verkar lite grand som att det hade han.”

Neo:

”När man gör motstånd i ett samspel, flyttar en normal människa över i ett annat läge eller säger förlåt eller på något sätt visar en ömsesidig respekt för situationen. ”OK, jag gick lite för

långt, det var inte meningen.” Där tar han vid, där blir han ännu värre, och det kunde vara så här ett knytnävsslag i ansiktet och det gjorde ingenting om jag blödde liksom.”
 

”Sedan när han väl hade slagit mig, var jag så djävla rädd att jag inte vågade röra mig. Hur mycket jag än grät och sa att jag inte ville det, att jag inte ville, fortsatte han. Alltså att prata till någon, som absolut har stängt av allt vad kommunikation handlar om. Du når inte en sådan människa. Det spelar ingen roll om jag var modig eller hur jag grät.”
 

”Det var ju en kamp. Då var han nöjd. Han gick igång på det. Han gick ju igång på att vara i psykiskt och fysiskt övertag, där jag fick känna hur det var att vara rädd.”

Daniel:
”Det var fullständig katastrof, förstår du? Allt skrikande och ropande. Jag visste inte vad som hände. Några män var här, några där och några på min vän. Några väntade och några drack. Det var katastrofalt. Det var röster från alla håll, skrikande överallt och du vet inte vad som händer runt omkring dig. Du vet, jag var rädd att jag skulle dö. Det var endast förolämpande ord som de använde, väldigt aggressivt. Det är svårt att översätta. Det är som din djävla bög, din horunge, jag ska knulla din mamma, bara massa förödmjukande ord. Mest talade de till varandra. ”Gör si, gör så, ta av hans kläder, ta honom i röven, se på den horan, låt han suga av dig, spruta hans mun full.” Det var på ett mycket aggressivt och dåligt sätt.”
 
Hampus:

”Lilla pojkfitta, nu ska du få kuk så att du aldrig kan stå igen och sådant där. Du är ett litet luder bara och sådant där. Ingen kommer att älska dig någon gång. Men jag lyssnade väl inte direkt. Sedan kom han i ansiktet på mig och sedan gick han iväg och åkte iväg i bilen.”

Benjamin:

”När jag hade fallit i sömn, någon gång under natten, känner jag liksom hur han, ja, han gör ganska försiktiga, men ändå tydliga närmanden. Omedelbart var jag inte i stånd att överhuvudtaget koppla ihop saker och ting. Jag hade svårt att förstå vad som var på väg att hända. Sedan när jag väl började inse, att ”aha nu är det någonting som i alla fall inte jag hade bjudit in till”, så blev han mer och mer aggressiv – inte aggressiv, men mer och mer våldsam. Han var rätt skärpt och visste precis vad han ville ha för någonting. Det där slutade faktiskt med en fullbordad våldtäkt under natten. Det innebar för min egen del att jag packade och tackade för mig och gick därifrån. Detvar frampå småtimmarna någon gång, tre, fyra eller någonting sådant där. Sedan har jag aldrig sett den där karlen. Första tiden efteråt, om jag nu försöker erinra mig det, om jag uttrycker det så, hade jag ganska ont utav den här händelsen. Jag kände, det var en våldsam kränkning. Även om jag inte formulerade det på det sättet för mig själv då.”

Isak:

”De kan säga: ”Ja, du borde ha begripit bättre”, men det borde jag inte. Jag hade inte de erfarenheterna, så jag kunde inte begripa bättre. Det som är riktigt djävligt, det är att i en våldtäktssituation så är det en person som ignorerar den andres önskan om det ena eller det andra. Eller att det inte är det, utan det är detta som gäller i stället för det. Det finns inget samarbete
mellan de två. Sex är väl om något samarbete. Något mer samarbetsartat än bra sex kan man knappast tänka sig alltså.”
 
Jack:

”Han pratade någonstans, antingen i gester eller pratade om vad som skulle hända. Jag blev liksom ett objekt bara. Jag blev något slags sak. Alltså han var ju inte intresserad av mig. Han vara bara intresserad av att köra på.”
 
Isak:

”Den där förödmjukelsen eller förnedringen över att min önskan, min vilja att det här inte skulle ske, att han ignorerade den, det gjorde det djävligt jobbigt alltså. Den förnedringen vill jag gärna koppla till den här lustiga grejen, agorafobin eller vad det var, att jag inte kunde prata med människor, att det var en sådan djävla skam, och rädsla kanske också.
 
Adam:
”Det gör väl att han [våldtäktsmannen] har sett till att jag har blivit mindre avslappnad, jag har blivit kontrollmässig. Jag måste ha koll på det som händer. Går jag ute på staden, vill jag kolla vilka är det som går bakom mig. För att jag vill veta. Det kan hända igen.
 

Jack:

”Varje gång jag går på toaletten exempelvis. Nu blir det väldigt personligt. Det kan vara intressant för dig att veta. För att varje gång jag går på toaletten exempelvis, har jag problem, därför att ärren är så stora och jag har svårt att liksom torka mig ren och så där. Det är så många ärr, så jag blir påmind om det hela tiden. Det tycker jag är jobbigt. Man tänker inte på det alls, och så går man på toaletten och så ska det vara det här jäkla problemet.”
 
Eddie:
”Då tänkte jag, om jag gifte mig med en tjej så hade jag mera kontroll över henne, än om jag hade varit ihop med en kille, för då hade han ju kunnat kontrollera mig. Därför valde jag att gifta mig med en tjej.”

 
Carl:
”Det vet jag inte om det är det som har satt spår. Jag har inte haft sex sedan dess och jag har inte varit ihop med någon. Jag skulle inte vilja gå till sängs och somna bredvid någon. Jag litar inte på någon. Jag skulle aldrig låta någon som jag inte känner komma in i mitt hus eller hem igen.”

”Dessutom att ha blivit analt penetrerad och skammen därigenom, att du inte har velat det. Då ska du dessutom åka in till polisen eller en sjukstuga och bli penetrerad än en gång. Det är det sista du vill när du har blivit våldtagen och vaknat upp efter att du har blivit våldtagen. OK! Då gör vi det en gång till.”

 
Benjamin:

”I min barndom, alltså under mina pojkår, var vi ett stort pojkgäng. Vi hade massor med sexuella lekar och det ingick. Vi onanerade för varandra och runkade hej vilt. Så var det ju. Det var ju inte någon känsla av att det var smutsigt och kladdigt och farligt och oacceptabelt och så där.”
 

Jack:
”Det var bara att våldsgrejen gav maktlösheten. Jag vet att jag också har läst några saker, som att man kan känna att man blir behandlad som en kvinna. Fråntagen manligheten, men det kände jag aldrig. Kanske för att jag inte förknippar att bli påsatt med kvinnlighet.”

Det som främst verkar skilja män från kvinnor som har blivit våldtagna, är att det inte är ovanligt att män både får stånd, ejakulerar – alltså får utlösning, orgasm under övergreppet och att det bidrar till ytterligare skuld och skam för män.
 
Hampus:
”Ja. Det var det värsta att det gick så snabbt. Han rörde aldrig den. Det kom av sig själv. Det var därför jag trodde att det var bra.”
 

Adam:

”Jag har alltid känt väldig skuld just för att det gick för mig på något sätt. Om du har sex med någon, så är vitsen, alltså en del av sexet är att personen förmodligen kommer eller någonting, en tillfredsställelse. Man vet att den som är tillfredsställd, ger någon form av bekräftelse. Gör man det i en sådan situation, blir det grymt mycket jobbigare. Det är inte det man vill, och det kände jag var jobbigt. Eftersom han fick mig att komma, kände jag liksom, så ska det inte vara. Efteråt har jag lärt mig, att det är faktiskt bara en kemisk reaktion, att oavsett om du sitter fastbunden, spikad, kan du förmodligen få stånd. Alltså det behöver inte handla om just att du gillar en person, utan det kan vara rent fysiskt. Det är väl så man får tänka också. Det är så jag måste tänka. Jag kan ju inte tänka något annat liksom.”
 
”En del utsatta män blir förvirrade eftersom de blir hårda och i vissa fall får ejakulering under våldtäkten, men penisen kan vara erigerad även om mannen upplever ångest, skräck och raseri. Det handlar alltså om att bli dominerad (Collins 2005).”

”Dessutom menar Richie J. McMullen (1990, s. 72) att förövarna använder detta som ett tecken på samtycke i rättegångarna.”

 







 
Annonser

60 thoughts on “Män som våldtar män

  1. micro: det är uppenbart att du/ni inte är här för att föra en seriös debatt, utan för att tjafsa om självklarheter. Det som inte finns i era huvuden, finns enligt er, inte ute i världen eller för andra människor heller. Det brukar kallas trångsynthet. Jag föreslår att du/ni håller er borta från min blogg hädanefter.

  2. Men fan för er NBT och Micro! Håll tyst och håll ihop!Kan ni inte ta era meningsskiljaktigheter via mejl ??Så jävla trist att se två giganter träta om skitsaker!GF

  3. Kinsey var btw en äcklig pedofil som lät andra män våldföra sig på spädbarn och skrev om dessa. och kallade det studier. Hans s.k studier har väl närmare hundra år på nacken och är knappast uppdaterade.GF

  4. Det finns problem med de flesta sexstudier, skulle jag vilja påstå och därför får man ta dem alla med en nypa salt och försöka se vilka slutsatser som de i alla fall är någorlunda överens om. Det behövs ny, seriös forskning och inte fler "Aftonbladets läsares sexualvanor". SIS är väl de enda någorlunda seriösa studierna som har gjorts i Sverige och de har ju också några år på nacken. Å andra sidan är kanske inte mer forskning och styrning på området, vad människor behöver? Människor behöver få vara ifred med sin sexualitet och slippa påverkas i ena eller andra riktningen och bli i-tutade vad som är "normalt" och inte.

  5. Ver: jag instämmer. Det är en klar överdrift att kalla micro och mig "giganter" i bloggvärlden;)Hahhaa! De här kan jag känna igen mig i:Nitro blue tetrazolium chloride The Next Big Thing

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s