Vårdnad om barn utefter kön?

Allt fler separerade hetero-föräldrar, har svårt att enas om sina gemensamma barns boende och omvårdnad – vårdnadstvisterna ökar för varje år som går.

Genom åren har jag stött på ett antal antifeministiska män, som hävdar att mammor oftast är de som uppfostrar och har det övergripande ansvaret för de gemensamma barnen och att mammor inte ”kan” uppfostra pojkar och att det därför är mammors fel, att vi alltid har haft stora samhällsproblem (världsproblem) med t.ex mäns våld och sexuella våld. Vi såg en sådan kommentar här i bloggen i ett tidigare inlägg. Ett sådant synsätt innebär förstås, att det omvända gäller för pappor, dvs att pappor därmed inte heller ”kan” uppfostra flickor.

Jag läste någonstans ett förslag om att ”dela upp” barnen mellan separerade hetero-föräldrar utefter kön, dvs att mammor alltid skall ges enskild vårdnad om flickor/döttrar och att pappor alltid skall ges enskild vårdnad om pojkar/söner och här förutsätter vi naturligtvis att båda är lämpliga vårdnadshavare. Man får anta, att vederbörande också menar, att pojkar skall ha pappa som huvudsaklig boendeförälder och att flickor skall ha mamma som huvudsaklig boendeförälder. Detta skulle alltså innebära att modersrätten alltid träder in, om ett hetero-par får en dotter och att fadersrätten alltid träder in, om de får en son. Separerar hetero-paret så följer sönerna med pappan och bor hos honom och döttrarna följer med mamman och bor hos henne.

Det händer ibland, att hetero-föräldrar som separerar och som har två gemensamma barn, ”tar” var sitt barn, dvs delar på syskonen och min uppfattning är att detta fördöms av många. Min uppfattning är, att folk generellt tycker att det är fel att dela på syskon.

Så vad säger ni? Är det okej att dela på syskon och skulle det vara okej, att lagstifta om att pappor alltid skall vara vårdnadshavare/förmyndare/boendeförälder för pojkar/söner och att mammor alltid skall vara detsamma för flickor/döttrar? Fördelar/nackdelar för barnen? Fördelar/nackdelar för hetero-föräldrar? Fördelar/nackdelar för jämställdheten? Fördelar/nackdelar för samhället/världen?

Annonser

36 thoughts on “Vårdnad om barn utefter kön?

  1. Min omedelbara reaktion är; Nej, Nej,Nej och jag ska försöka klargöra varför och hur jag ser på det.I vårt mycket ojämlika land och där mycket återstår att ändras på, inte minst mäns idiotiska kvinnosyn, våld och övergrepp och för att inte tala om deras ovilja att lika lön ska råda, så vore det förödande för alla pojkbarn och säkert än mer förödande för alla kvinnor, mammor och flickor. Däremot kan jag till viss del hålla med om att också många kvinnor behöver ändra sig och sluta fostra barnen olika. Det leder inte och har aldrig gjort till något gott.Sedan en annan sak som spelar stor roll. Vi föräldrar är inte ensamma om att sk fostra våra barn, där har samhället i sig en stor del, (till och med den största så fort barnet lämnar hemmet) som tex skolan, förskolor och annat. Så länge ojämlikhet råder överallt tror jag absolut inte på att pappor ska ha vårdnaden om pojkar, inte om flickor heller. Vi har för mycket kvar att ändra på och det där snacket om att pappor lär sig under tiden de har hand om barnet går jag inte på. Att dela på barnen har jag sett på nära håll hur galet det kan bli och kanske kan inte det heller gälla förrän vi har ett jämlikt samhälle.Vad tror ni att en pappa full av kvinnohat, ojämlikt tänkande osv lär sin son? Hur det än är med mammorna så får ändå pojkarna något mer där som de flesta pappor inte ger. Nu säger jag inte att alla pappor är skräp men jag menar faktiskt att åt helsike för många är det. Det gäller att inte endast se de stora sakerna utan också tänka på de små, små detaljerna som formar barnet till den de en dag ska bli som vuxna. Så för jämställdheten är det en katastrof och skulle enligt mig bana väg för värre saker än de vi redan lever med i dag, Samma sak gäller för samhället i sig. För kvinnor likaså och ja i det långa loppet också för män som idag inte förstår hur mycket de faktiskt har att vinna på en riktig jämlikhet. För barnen ser jag inga som helst fördelar.Jag är absolut inte för att dela på barnen. Det skapar ofta slitningar och distans mellan barnen. Band som jag tycker är viktiga riskerar att klippas av och orsaka känslor hos barnet som kan bli svåra att hantera.Jag har själv, som barn, varit med om att i det närmaste förlora kontakten med ett syskon. Det var mycket svårt och det tog många.många år att hitta tillbaka till varandra.Vi måste alla ändra oss, dels i vår syn på barn och absolut i hur vi fostrar dom. Det gäller både kvinnor och män. För de signaler vi sänder ut och det mönster och den struktur vi förmedlar i vårt dagliga liv med barn påverkar mycket mer än vad många tror. Du vet, barn gör inte som man säger. De gör som man själv gör och där i ligger kanske själva kärnan.Jag skulle kunna skriva mycket mer men det här får räcka för stunden.

  2. Det är ju det som är bäst för barnen som ska avgöra.Problemet har ju varit att könsfördomar har orsakat så att sämre mammor har vunnit vårdnadstvister mot bättre pappor vilket har skadat barnen. Det är antagligen också därför som kriminella, missbrukare, tonårsföräldrar, prostituerade m.fl. socialt utsatta har den minsta gemensamma nämnaren att de vuxit upp utan pappa. De här personerna drivs ofta av hat/svartsjuka mot en tidigare partner och vill hämnas på denne. Men en annan faktor är att det är en mycket tyngre social press på mammor. Det är enormt mycket större socialt stigma för en mamma att förlora en vårdnadsprocess och det är en väldig social belastning för en mamma att välja att barnen ska bo hos pappan. Jag har träffat sådana mammor och pappor, som kunnat se barnens bästa trots att de själva såklart vill bo med sina barn och sett att det bästa är att barnen bor hos den andra föräldern. För papporna är det en småsak socialt men för mammorna blir det tungt att förklara för personerna omkring dem.

  3. Anonym; Vad menar du med den här meningen? "Det är antagligen också därför som kriminella, missbrukare, tonårsföräldrar, prostituerade m.fl. socialt utsatta har den minsta gemensamma nämnaren att de vuxit upp utan pappa." Minsta gemensamma nämnare eller största? Hur ser du på de barn som växer upp med båda föräldrarna men där pappan är frånvarande på så sätt (alltså inte fysiskt frånvarande) att han mer eller mindre struntar i sina barn? Tror du att han fysiska närvaro är det som skänker barnet trygghet och vad är det som gör att de barnen ändå hamnar i trubbel? Jag tror alltså inte att det är så enkelt att vi kan skylla på skilsmässor, eller en pappas fysiska frånvaro som orsak till utslagning mm. Men ja det är tung press på mammorna och absolut när de är ensamstående föräldrar där de oftast får stå för hela kalaset på egen hand medan pappan slipper undan väldigt mycket. NBT har skrivit en lysande text om det; http://noboytoy,logspot.se/2012/03/pappa-fjask.htmlDen här meningen som du skriver, säger ganska mycket; "För papporna är det en småsak socialt men för mammorna blir det tungt att förklara för personerna omkring dem." Varför är det så tror du?Jag ser fram emot ett svar.

  4. Ann: Anonym har helt enkelt fått detta helt om bakfoten och låtit sig luras av Papparättshaveristernas/antifeministernas falska påståenden. De allra flesta separerade pappor i Sverige, har gemensam vårdnad om sina barn och majoriteten av alla barn lever tillsammans med båda sina biologiska föräldrar. Att väldigt många barn växer upp utan pappor (som "någon" skall ha tagit ifrån dem) är alltså inte överensstämmande med sanningen.Anonym: om vi då bortser från att du har låtit dig luras på den här punkten och tittar på din kommentar i övrigt?…"könsfördomar har orsakat så att sämre mammor har vunnit vårdnadstvister mot bättre pappor vilket har skadat barnen""Det är enormt mycket större socialt stigma för en mamma att förlora en vårdnadsprocess""För papporna är det en småsak socialt"Jag tolkar din kommentar, som att du anser att pappor är bättre lämpade att få vårdnaden, i de fall där det uppstår en tvist om barnen, eftersom du så förutsättningslöst gör påståendet att "sämre" mammor "vinner" mot "bättre" pappor och inte verkar tro att även det omvända förekommer, dvs att sämre pappor också "vinner" mot bättre mammor? Pappor som sitter i fängelse för att ha mördat sina barns mammor och pappor som förgriper sig mot barnen, får ju till och med ensam vårdnad idag så..? Jag vet inte heller var du får ditt påstående ifrån att barn "skadas" av att, som du tror, "sämre" mammor vinner vårdnadstvister?Anser du då att pappor skall ges vårdnaden om både pojkar och flickor? Det är intressant att veta, eftersom du också är av den felaktiga uppfattningen att orsaken till mäns samhälls-problem (tex våld och sexuellt våld) skulle bero på att deras fäder har valt, att inte ta del av sina söners liv. Du borde alltså välkomna förslaget i inlägget, dvs att pappor ges samtliga juridiska rättigheter till pojkar och att mammor ges samtliga juridiska rättigheter till flickor?

  5. "Däremot kan jag till viss del hålla med om att också många kvinnor behöver ändra sig och sluta fostra barnen olika"Om vi utgår ifrån att antifeminister och papparättshaverister har rätt i sitt påstående, dvs att mammor är ansvariga för att ha uppfostrat alla dessa män i världen som ställer till enorma samhällsproblem för andra människor, främst kvinnor och barn, så bör vi rimligen ändra på detta per omgående och överlåta allt ansvar, vårdnad och omsorg om pojkar/söner på pappor? Mammor gör ju, bevisligen, ett mycket mycket bra jobb med att uppfostra flickor/döttrar.Jag säger varken bu eller bä om det här förslaget men fördelar med detta förslag skulle kunna vara:1. Föräldrar kan inte längre bråka om barnen. Pojkar från hetero-hem hör till sin pappa och flickor hör till sin mamma. En man som får en pojke med en kvinna, vet därför att pojken är hans ansvar för resten av livet och ansvaret är inget som han kan lämpa över på någon annan. Inte heller kan hetero-föräldrar sitta och anmäla varandra för ditt och datt – det blir upp till sociala myndigheter att se till så att pojkar har det bra hos sina pappor och att flickor har det bra hos sina mammor. Fördel: inga fler, för skattebetalarna, kostsamma vårdnadstvister och inga fler, för barnen och heteroföräldrarna, utdragna och smärtsamma vårdnadstvister.2. Detta skulle vara bra för jämställdheten i samhället, eftersom det föds ungefär lika många flickor som pojkar. Separerade hetero-pappor får därmed ALLTID vårdnaden om hälften av barnen, dvs pojkarna men har ingen som helst rätt till flickorna/döttrarna. Fördel: inga fler hetero-pappor behöver gapa om att de är "diskriminerade", när det gäller de gemensamma barnen. Jämställhet uppnådd.3. Många män (och förvånansvärt nog, även många kvinnor) är av uppfattningen att kvinnor inte är lika bra på att fostra pojkar, pga sitt kön. Detsamma gäller då naturligtvis för män, som alltså inte är bra på att uppfostra flickor pga sitt kön. Män och pappor får ju med detta förslag, chans att bevisa vad de går för och förändra hela samhället till det bättre. De anser att det är mammors "fel" i uppfostran som gör att män är en stor del av våra världsproblem och enda sättet att komma åt detta, är ju att låta män ta allt ansvar för fostran av män/pojkar och ta ifrån mammor denna, för dem, övermäktiga uppgift att fostra pojkar?4. Det här är väl egentligen inte ett så drastiskt och extremt förslag som det först ter sig, eftersom jag har sett många fall där pojkar faktiskt själva väljer att bo med sina pappor, medan flickor väljer att bo med sina mammor. Åtminstone när pojkarna har kommit upp i ålder. På så sätt ser vi redan idag en könsuppdelning av barnen.forts…

  6. forts..5. Pojkar är "dyrare" än flickor att föda upp. Pappor har generellt mycket mer pengar än mammor, varför det av den anledningen bör vara bättre för pojkar, flickor och mammor, om pojkarna får växa upp hos sina pappor.6. Den ekonomiska ojämställdheten som alltid uppstår när ett heteropar skaffar barn, kommer att jämnas ut eftersom pappor inte har något annat val, än att stå för försörjningen för hälften av landets barn, dvs pojkar. Om vi drar det ännu ett steg längre och ponerar att hetero-pappor som fortfarande bor tillsammans med sina söners mammor, också tvingas vara föräldrarlediga med sina söner, så kommer även en stor del av den ekonomiska förlusten som alltid drabbar kvinnor då paret skaffar barn, att läggas över på män i samhället.Nackdelar skulle kanske vara att många pojkar inte tex blir ammade eller att de, som du skriver, växer upp med en kvinnohatande pappa utan annan "input" från kvinnor. Tyvärr ser vi ju redan idag, hur pojkar växer upp till kvinnohatare, trots att de påstås vara fostrade av nästan enbart kvinnor så…? Nackdelar skulle ju också vara att vi får ett, än mer könsuppdelat samhälle men å andra sidan måste vi inse att jämställdhetsarbetet går mycket långsamt och idag – till och med bakåt och att många män (och kvinnor) faktiskt ser ut att trivas med vårt könsseparerade samhälle till kvinnors nackdel och mäns fördel. Hur lång tid kommer det att ta, innan könen är jämställda, jämlika och hur många människor och barn måste offras på vägen dit?

  7. Anonym: måste fråga dig…Du skriver om "könsfördomar" och jag antar då att du instämmer med feminismen och genusvetenskapen om att kön är både socialt skapat och biologiskt?

  8. Ann: jag måste tillägga här, att jag förstås håller med dig om att det ultimata är att sträva mot ett jämlikt och jämställt samhälle, där alla kan trivas men som sagt – det är lättare sagt än gjort med tanke på mäns ständiga motstånd och med tanke på att kvinnorörelsen har verkat i flera hundra år och vi nu, år 2013 går BAKÅT (igen). I alla fall bakåt för kvinnors jämställdhet medan män bara har gått framåt. Skall det ta ytterligare några hundra år att förändra världen till det bättre?Jag spånar alltså vilt i den här frågan om vårdnaden och omsorgen om heterosexuella pars gemensamma barn men vi får ingen förändring till det bättre i samhället om vi tänker likadant som vi gör nu eller om vi tänker likadant som vi gjorde för 50-100 år sedan (som våra konservativa politiker) utan vi måste lägga alla våra inpräntade föreställningar och fördomar åt sidan och tänka NYTT.

  9. NBT; förstår absolut hur du tänker 🙂 men hur vi än gör så offras barnen, särskilt om antifeministiska män skulle få vårdnaden om pojkar. Jag är rädd för vad det skapar samtidigt som jag i dagsläget undrar hur långt bakåt det ska strävas. Det är en skrämmande tillbakagång. Så skrämmande att jag i det närmaste vill uppmana alla kvinnor att inte skaffa barn tillsammans med en man. Själv skulle jag aldrig lämna över ett barn till en man idag.

  10. Ann: jag förstår hur du tänker också;) men om vi skall se på pappor/män som bättre fostrare av pojkar och fullt likvärdiga mammor som föräldrar, så kommer pojkar kanske att må mycket bättre hos sina pappor, än hos sina mammor? Vi måste inse, att många män (och kvinnor) har inställningen att mammor inte kan fosta pojkar (och män/pappor inte kan fostra flickor), dvs män verkar hellre ha velat växa upp hos sina pappor än med sina mammor och varför hindra dem? Det vore en fördel på många sätt, även för kvinnor/mammor.Det blir ingen "tillbakagång" eftersom vi aldrig har testat det här. Jag säger inte att detta är rätt väg att gå – som sagt – jag spånar vilt och försöker vrida och vända på förslaget. Ser gärna att fler kommenterar och ger sina synpunkter på det här. Vi kommer aldrig ifrån, att kvinnor skaffar barn, frivilligt och ofrivilligt – det gäller bara att försöka se till att de kvinnorna och barnen inte lider allt för mycket, ekonomiskt och socialt. I dagens mansvärld ser ju män till att förbjuda kvinnor att göra insemination, hävda fadersrätten, förbjuda kvinnors aborträttighet och preventivmedel, ta ifrån kvinnor deras barn samt kvinnors modersrätt, avkriminalisera sexualbrottslagstiftningen och propagera för mer heterosex, tonårsmödrar, hetero-äktenskap osv, osv. Det är otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att hjälpa kvinnor som inte vill bli hjälpta och som inte heller vill tumma på någonting alls utan både ha kakan och äta upp den. Detsamma gäller för män och då står ju barnen där som alltid, mitt i kläm. Att dela upp barnen på det här sättet, kan faktiskt vara en väg att gå men jag vill gärna höra fler synpunkter, nackdelar och fördelar med det här förslaget. Som sagt, män verkar ju tycka, att män är bättre föräldrar för pojkar och sanningen är ju, att många kvinnor instämmer?Det vore trots allt kanske en god idé att verka för en könsuppdelning av barnen så att mammor alltid i alla fall garanteras enskild vårdnad om sina flickor/döttrar och att pappor får obehindrad tillgång till sönerna? Då kan inte heller män skylla på mammors/kvinnors dåliga uppfostran av pojkar, för alla problem som män ställer till i världen och inte heller skrika om att pappor blir "diskriminerade" pga sitt kön, i fråga om vårdnaden om barnen. På något sätt måste vi ju komma fram till någon rättvis lösning för både mammor och pappor (för barnens skull) – åtminstone så länge som heterokvinnor fortsätter att skaffa barn med män, under de förutsättningar som råder idag.

  11. Jag måste tillägga, att jag inte delar uppfattningen om att mammors fostran av pojkar, är skuld till att så många pojkar växer upp till våldsverkare, sexualvåldsmän, pedofiler, kriminella eller bara allmänt kvinnohatande. Jag tror att det främst är ojämställda hetero-förhållanden och dåliga mans-förebilder i dessa samt i samhället, som skapar dessa pojkar och män. Detta, bla pga av att pojkar lärs tidigt att inte identifiera sig med kvinnor, att se kvinnor och "kvinnligt" som något sämre, än män och manligt. Jag tror alltså att det är män och pappor i samhället och i hetero-familjerna som skapar dessa underliga, groteska föreställningar hos pojkar (samt hos kvinnor och flickor/döttrar) och som gör att pojkar växer upp till män som föraktar kvinnor och "kvinnligt".Men som sagt – jag kan ha fel och är beredd att lyssna på andra infallsvinklar.

  12. Jag blir lite nyfiken på vem /vilka som säger att män hellre skulle växt upp hos sina pappor? Mina två killar vet jag skulle inte velat göra det och jag vet ju hur förödande det skulle varit i så fall. Kan förvisso bara tala för mig själv och det jag har sett och upplevt. Men jag tänker så här att de pojkar som endast växer upp hos sin pappa (och nu talar jag inte om en bra pappa, en som är jämlik och dessutom ser till barnets behov) hur blir de pojkarna då? Ännu värre än vad killar är idag med allt vad det innebär? Det är just där jag ser faran i det hela. Jag är rädd för att det skulle dra med sig en hel massa otrevliga konsekvenser som sedan drabbar flickor och kvinnor. Det skulle inte bli något slut på allt det vi vill förändra. Hur skulle dessa framtida män bli att leva med? Att dåliga mansförebilder skapar dåliga män det står ganska klart och jag tror att fler än jag har hört ord som att; Det gjorde aldrig min pappa. För att inte tala om den uppdelning könen emellan som råder idag och som har gått tillbaka, den tror jag skulle bli större och resultatet av det vågar jag knappt tänka på.Lite grand känns det som att gå männens väg, att faktiskt ge dom tillgång och makt att förstöra ännu fler barn. Också flickorna blir ju påverkade av usla pappor, vilket de iofs då skulle slippa men de riktiga förlorarna, som jag ser det just nu, blir pojkarna. Jag vågar knappt tänka på hur mina killar skulle blivit och utvecklats till om de växt upp hos sin pappa. En katastrof med ännu mer skadade barn, än vad de hann bli under den tid vi levde tillsammans med pappan. Hade vi haft ett jämlikt samhälle, fullt ut, då vore det en helt annan sak för då hade vi också haft män/pappor som fungerade. Samtidigt kan jag ju inte komma ifrån det faktum att jag är mamma och vill som en tiger försvara mina barn alltså hade jag aldrig släppt iväg dom till fadern 😉

  13. Ann: det är främst antifeminister och papparättshaverister som hävdar att kvinnor är sämre föräldrar än män, framför allt för pojkar samt att de önskar att fler barn växer upp hos sina pappor, främst pojkar. Självklart måste de då själva också ha velat växa upp med sina pappor och fostras av enbart sina pappor, om de hade haft möjlighet att välja.Tyvärr säger antifeminister/papparättshaverister emot sig själva här, eftersom de samtidigt vill påtala att föräldrarskap är något främst "kvinnligt" biologiskt – de anser att det är kvinnors uppgift att stanna hemma med barnen. De menar också att inga pappor skall "tvingas" till att vara pappalediga, men om inte papporna är det, så blir ju mammorna "tvingade" i deras ställe, sas.Ytterligare en aspekt är att de flesta separerade pappor, har gemensam vårdnad om sina barn MEN – de har inte barnen boende hos sig på heltid (barnen bor oftast hos sina mammor) och fortfarande har få pappor barnen boende hos sig växelvist. Vi ser sällan antifeminister/papparättshaverister som skriker i högan sky om att de anser att fler pappor måste ha barnen boende hos sig på heltid eller växelvist boende. Logiken brister hos antifeministerna och papparättshaveristerna, som vanligt.Jag känner inte heller några män som, om de hade fått välja, hade velat växa upp hos sina fäder. Även för pojkar, är mamma ofta den viktigaste personen i deras liv. Ändå ser vi tyvärr inte många män som kämpar för modersrätten och tyvärr inte så många kvinnor heller. Det innebär och har tyvärr inneburit, att barn (pojkar och flickor) skickas till pappor som förgriper sig på dem, som är alkoholiserade, som är kriminella och som till och med har mördat barnens mammor framför ögonen på barnen.forts

  14. forts..Nu generaliserar jag:Problemet idag är, att många män påstår att pojkar måste fostras av en man, få en manlig förebild i form av en pappa i sitt hem och att kvinnor håller med. Problemet är att män påstår att kvinnor inte kan uppfostra pojkar till män och att kvinnor håller med. Problemet är att pappor påstår att de lägger ned lika mycket arbete på barnen som mammor och mammor håller ofta med och till och med applåderar pappor om de så bara gör 20-25% av jobbet och står för lika lite av barnens försörjning. Problemet är att män lämpar över ansvaret för barnen på kvinnor och att kvinnor inte prostesterar/kräver mer. Problemet är att pappor sällan vill ha barnen boende hos sig efter separation och att mammor tvärtom blir jätteglada över att få ha sina barn hos sig. Män/pappor påstår att de är precis lika viktiga för barnen som kvinnor/mammor och mammor håller med men ingen kan svara på frågan, exakt VAD pappor gör för barnen, som är av så avgörande betydelse för att skapa en god uppväxt och barndom för barnen? Det räcker tydligen med att pappan bor i mammans och barnens hem, för många?Beroende på vad man har för syn på män och pappor och deras föräldrarskap, så kan man se det här förslaget på helt olika sätt. Antingen ser man hur pojkar kommer att "förstöras" av att växa upp med och fostras av sina pappor eller också är man av uppfattningen att män vet bäst, hur pojkar skall fostras och att det blir bättre för pojkar, om deras pappor får ta ALLT ansvar för sina söner från födseln och resten av livet. Vissa skulle nog också se det här förslaget som att man "offrar" pojkarna för att män/pappor skall få sin vilja igenom. Å andra sidan skulle vissa kanske se det som att biologin styr, dvs att män intuitivt vet bäst, hur pojkar skall fostras och tas omhand och att kvinnor vet bäst, hur flickor skall fostras och tas omhand. I många fall, är vårdnaden om barnen redan könsuppdelad. Det är "norm" att en dotter flyttar med sin mamma vid separation och att en son flyttar med sin pappa (beroende på pojkens ålder).Det står för mig alldeles klart, att mammor aldrig kan hävda sig i frågan om fadersrätten i ett mansstyrt samhälle – mammor och deras barn har redan förlorat. Det kanske helt enkelt måste till ett nytt tänkande som tex detta förslag för att åtminstone rädda vad som räddas kan? Och ja, det kan förstås ses som att vi måste "offra" pojkarna till förmån för flickorna i denna heterosexuella strid om barnen.

  15. Problemet för oss feminister, är alltså att kvinnor är mycket lojala mot män och pappor – till och med mer lojala än vad de är mot sig själva och sina barn, medan män och pappor alltid är lojala mot sig själva och brödraskapet och skyller allt på kvinnor och mammor. Kvinnor som tex hävdar att de har en annan känsla för barnen eftersom deras kroppar och hormoner blandas in i graviditet osv får ofta mothugg från män. Få män, som själva aldrig skulle ha velat växa upp med sina pappar, kämpar för andra barns rätt till sina mödrar. Kvinnor som hävdar att de tar allt ansvar för barnen, får mothugg från män som tycker att de i alla fall "drar in pengarna" och liknande och att detta skulle berättiga pappor till gemensam vårdnad om barnen, vid separation. Listan kan göras lång men summan av kardemumman är att kvinnor/mammor är lojala med män/pappor och det är män/pappor också. Det är i sådana familjer många barn växer upp och de lär sig samma sak, trots att de flesta barn, om du frågar dem, tycker att mamma är viktigast i deras liv och att mamma är den som alltid har tagit hand om dem. Ändå är det mamma som skuldbeläggs av både barn, sig själva, andra kvinnor och män samt papporna till deras barn, och pappor hyllas om de orkar lyfta ett finger för sina barn nån gång då och då.

  16. Tycker att förslaget är dåligt, det kommer att skapa en förfärligt massa, dels disharmoniska, dels extremt mansidentifierade, pojkar. I de allra flesta fallen är mamman den bästa vårdnadshavaren för både pojkar och flickor….

  17. Jag instämmer i att mammor i de flesta fall, är den bästa vårdnadshavaren som du vet, Erik. Frågan är hur vi kommer dit, när kvinnor/mammor inte ens själva instämmer och hävdar sin modersrätt? Det här kanske kan ses som det näst bästa alternativet för att få slut på heterosexuella pars bråk om barnen och också den ekonomiska ojämställdheten som alltid uppstår för hetero-kvinnor när de blir mammor. Ja, det kan också uppfattas som att vi offrar pojkarna, dvs kastar ut pojkarna i den manliga världen, utan beskydd och omsorg från kvinnor/mammor. De som anser att pappor är likvärdiga föräldrar (oftast män) och som anser att bröstmjölksersättning är toppen att föda upp barn på, håller knappast med.

  18. Måste rätta en plump sak som jag skrev ovan, dvs att det "oftast" är män som hävdar att de är likvärdiga föräldrar. Det hävdas i själva verket av både män, kvinnor, feminister, antifeminister och barn själva.

  19. Eftersom män i snitt är sämre att ta hand om barn än kvinnor kommer det att leda till mer disharmoniska, dvs i många fall också mer utagerande aggressiva killar, och senare män. Det kommer inte att gynna någon på lång sikt. Däremot kommer i förlängningen antalet sexual- och våldsbrott att öka.

  20. Det kommer ju iofs bara att gälla de pojkar som inte bor tillsammans med sina biologiska föräldrar och som alltså bor ensamma med sin pappa (utan styvmamma). Det är alltså inte så många pojkar vi talar om här så att det skulle få någon värre effekt på våldtäktsstatistiken, tror jag inte på. Dessutom kommer ju inga flickor längre att utsättas för tex sexuella övergrepp av sina separerade pappor, vid umgänge. Flickorna blir ju också mer skyddade i kärnfamiljerna, eftersom pappan vet att han aldrig kan kräva "rätten" till sin dotter om det blir separation.

  21. Först tänkte jag, javisst men sen, nej nej. Sen var jag tvungen att börja tänka lite. Det finns föräldrar som har löst det på det sättet att dom delat på barnen. Det är inte bra för då splittras syskonen.Jag kom att tänka på en gammal arbetskamrat som hade löst det på ett utmärkt sätt men då måste man ha råd. Dom hade tre lägenheter, en bodde mamman i och en bodde pappan i och en bodde barnen i. Och varannan vecka flyttade mamman/pappan in i barnens lägenhet. Barnen behövde inte flytta fram och tillbaka utan dom hade sin fasta punkt i ”sin” lägenhet. Men annars är delad vårdnad det bästa om föräldrarna kommer överens hur barnen ska bo hos respektive förälder.Det är verkligen svårt det där sen också hur relationerna är mellan alla och hur stora barnen är.

  22. Känner igen det där med tre lägenheter…? Var inte den familjen på tv?Jag tycker inte att vare sig gemensam vårdnad eller växelvist boende verkar fungera särskilt bra, för vare sig barnen eller mamman. Mammor som delar vårdnaden med pappor men som har barnen boende hos sig på heltid och har svårigheter att få pappan att betala underhåll, förutom faktumet att pappans underhåll bara uppgår till ca 25% av vad barnen verkligen kostar osv. Barn som flyttar kors och tvärs varannan vecka, tror jag inte heller är bra för barnen. Har de dessutom halvsyskon som gör detsamma så får de ingen fast punkt alls i tillvaron."Samarbete" är ju inte heller själva kännetecknet i den här typen av familj;) Kvinnor/mammor gör det mesta av jobbet och män/pappor tycker att de "samarbetar" bra, när de "hjälper till" eller "stöttar" eller "sitter barnvakt" då de har tid över eller känner för det. Ofta beror ju också själva separationen på det bristande samarbetet mellan de vuxna i familjen, så att inbilla sig att de skall kunna samarbeta och plötsligt dela lika på ansvaret om barnen efter separation, är ganska dödfött.Men statistiken ser ju bra ut när 92% av separerade hetero-föräldrar har gemensam vårdnad och de flesta "löser" underhållet utan FK. Vad som gäller i verkligheten, är något helt annat. Mammor betalar, mammor fixar, mammor försvarar pappor, mammor ser till och med till, att umgänget med pappa fungerar för barnen och mammor gör allt detta med ett leende, för barnens skull och vågar inte ens klaga eller ställa krav.Att män har svårt för att samarbeta med kvinnor, är inget nytt. Män brukar, tex i sina bolag, alltid se till att behålla aktiemajoritet eller majoritet i styrelsen, eftersom de inser att någon måste ha sista ordet, den slutgiltiga beslutanderätten och så såg män på hetero-familjer förr i tiden. Männen i dem, skulle ha makten och "sista ordet". Idag tror man att kvinnor och män skall kunna resonera sig fram till en lösning, till och med efter en separation. I de fall allt "har löst sig", är det oftast kvinnor/mammor som har fått ge med sig, tex i fråga om underhållets storlek och betalning, umgänget, boendet och vem som skall ha det övergripande ansvaret för barnen.Som feminist ser man vad allt detta kostar mammor/kvinnor och deras barn samt vilken otacksamhet som visas dem från både pappor, män i allmänhet, maktmän och till och med barnen i vissa fall och det retar ihjäl en.Det här förslaget kanske inte är så himla dumt iaf, tänker jag? Många problem skulle ju lösas.

  23. "Mammor betalar, mammor fixar, mammor försvarar pappor, mammor ser till och med till, att umgänget med pappa fungerar för barnen och mammor gör allt detta med ett leende, för barnens skull och vågar inte ens klaga eller ställa krav."Jo det här känns igen tyvärr. Och skulle man sedan som mamma påtala felen, bristerna, att pappan struntar i sina barn och skulle man dessutom drista sig till att påpeka att pappan endast tänker på sig själv och sina behov och vad detta leder till så får en mamma alltid höra att hon pratar skit om pappan. Det är något vi mammor lärt oss, dvs att sanningen och dess konsekvenser för barn och mamma, den ska man hålla tyst om för stackars pappan kan ju bli sårad …

  24. Sedan måste jag ju säga att delad vårdnad är bara tjusiga ord som inte gäller mer än då pappan klagar eller vill något. Delad vårdnad innebär inte att du som mamma har någon som helst rätt att ställa krav på pappan. Du kan inte kräva att han träffar barnen. Du kan inte kräva att han hjälper till med dyrare inköp till barnen som tex nya möbler eller dyrare fritidsutrustning. Vid ett samtal med försäkringskassan angående underhåll fick jag vet att egentligen är det tänkt att pappan ska hjälpa till med halva kostnaden av dyrare inköp till barnen (utöver underhållet) men hur många pappor gör det tror ni? De flesta gnäller istället över det ynkliga underhåll de måste betala. Du har som mamma idag inga rättigheter utan måste förlita dig på pappans välvilja.

  25. Ann:Du är inne på något MYCKET viktigt här:"Det är något vi mammor lärt oss, dvs att sanningen och dess konsekvenser för barn och mamma, den ska man hålla tyst om för stackars pappan kan ju bli sårad …"Jag upplever att också samtalen kvinnor emellan om de här frågorna "censureras". Mammor/kvinnor som inte vågar säga som det är, kanske av rädsla för att framstå som underordnade i familjen (det har blivit "fult" att vara "offer" för mäns våld, mäns lathet eller män öht) eller av rädsla för att prata "skit" om sin man, pappan till barnen. Som jag brukar säga – det är en jävla skillnad mellan att prata skit och att tala sanning.Det verkar ofta som om hetero-kvinnor slår på någon slags "försvarsmekanism" när det gäller män och deras förhållande med män: "Jamen, han hjälper ju FAKTISKT till"."Jamen, JAG har ju själv valt"." Jamen, han jobbar mycket och är trött"." Jamen, han hämtar i alla fall på dagis så ofta han kan"."Jamen, han köper blommor till mig varje fredag för att kompensera"."Jamen, han betalar ju mest".Alltså? Det verkar inte finnas några som helst gränser för vilka ursäkter kvinnor kan hitta på för att skydda sina mäns fel och brister. Det bidrar ju förstås till att ge män vatten på sin kvarn och nu sitter mammorna idag, utan några som helst möjligheter att ens skydda sina barn från våldsamma pappors övergrepp. Tror dessa kvinnor att män/pappor och makthavarna tackar dem? Verkligen…?Vi vet alla, att det är kvinnor/mammor som jobbar mest i hetero-familjerna. Det blir ju löjligt att sitta och låtsas som något annat.

  26. "Sedan måste jag ju säga att delad vårdnad är bara tjusiga ord som inte gäller mer än då pappan klagar eller vill något."En pappa som aldrig har delat på ansvaret om barnen, inte varit pappaledig, inte vabbat, inte har haft kontakter med barnomsorgen/skola osv – varför skall han ha gemensam vårdnad? Hur kommer det sig, att man tror, att han helt plötsligt skulle vara intresserad av att dela ansvaret om barnen med mamman? I synnerhet pappor som dessutom väljer bort att ha barnen boende hos sig på heltid och väljer bort växelvist boende?"Du har som mamma idag inga rättigheter utan måste förlita dig på pappans välvilja."Stämmer – kvinnor förväntas krypa (och många kryper) för män och pappor, BE papporna om pengar till barnen, BE pappor om att komma och hämta barnen, BE pappor om att följa med på lucia-firandet osv osv.

  27. Med vårdnadstvist avsågs inte enbart vårdnadsfrågan utan även boende- och umgängesfrågan. En hel del har ju vårdnad utan att barnen får träffa dem särskilt mycket.Sen är det riktigt att de flesta får växa upp med båda sin föräldrar, de flesta ingår ju heller inte i den grupp som har sociala och psykiska problem vilka har som minsta gemensamma nämnare att de vuxit upp utan pappa.Nej "pappor" är inte bättre lämpade, inte heller "mammor" är bättre lämpade. Att erhålla någon av de titlarna säger inget om lämplighet. Rimligen finns det ungefär lika många goda mammor som goda pappor. Men könsfördomarna gör alltså att det är ganska lätt för en sämre mamma att vinna mot en bättre pappa, medan det motsatta är nästan omöjligt. Men i t.ex. Iran där fördomarna är de omvända så är problemet också det omvända (eller det samma för barnen), att sämre pappor vinner över bättre mammor. Pappor som förgripit sig mot barnen får knappast ensam vårdnad, jag lovar att du inte kan hitta ett enda sådant exempel. Vad gäller pappor som mördat mamma (eller mammor som mördat pappa) så förstår jag inte varför de automatiskt skulle förlora vårdnaden av det. De barnen är ju omhändertagna och det normala vid omhändertaganden är ju att föräldrarna får behålla vårdnaden. Alternativet är ju särskilt förordnade vårdnadshavare och det tycker ju inte socialtjänsterna om eftersom de förlorar kontrollen då.Både flickor och pojkar behöver både sin mamma och sin pappa så jag förstår inte vad det skulle hjälpa.

  28. .."de flesta ingår ju heller inte i den grupp som har sociala och psykiska problem vilka har som minsta gemensamma nämnare att de vuxit upp utan pappa."De flesta barn växer upp med sina pappor och separerade pappor har gemensam vårdnad. Du påstår att de mycket få barn som inte har någon kontakt alls med sina pappor, har den gemensamma nämnaren att de drabbas av "sociala och psykiska" problem? Det tror jag inte på men du får gärna visa källor för ditt påstående och också tala om för mig vad det skulle vara som gör att att barn, enligt din tro, får "sociala och psykiska problem" utan en biologisk pappa i sina liv samt hur du anser att de pappor som uppenbarligen struntar i sina barn, i så fall skall tvingas till umgänge."Rimligen finns det ungefär lika många goda mammor som goda pappor."Nej, tyvärr är det fortfarande mammor som står för det mesta av ansvaret och omsorgen om barnen, så än så länge har mammor visat sig vara bättre föräldrar än pappor. Mammor är också de som tar större delen av det ekonomiska ansvaret för barnen."Men könsfördomarna gör alltså att det är ganska lätt för en sämre mamma att vinna mot en bättre pappa,"Du talar i dåtid, då de flesta mammor fick enskild vårdnad om barnen. Idag är det nya tider och 92% av barnen till separerade föräldrar, har föräldrar som har gemensam vårdnad även om de flesta barnen bor hos sina mödrar. Jag som feminist, instämmer annars i att vi alla lever med skapade fördomar om kön."Pappor som förgripit sig mot barnen får knappast ensam vårdnad, jag lovar att du inte kan hitta ett enda sådant exempel."Du har uppenbarligen inte hängt med i min blogg och inte heller i tidningarna? Läs bloggen Suspicio så hittar du betydligt fler exempel, än ett."Vad gäller pappor som mördat mamma (eller mammor som mördat pappa) så förstår jag inte varför de automatiskt skulle förlora vårdnaden av det."Nej, inte alla förstår varför barn kan känna rädsla över att tvingas hälsa på pappa, som mördade deras mamma framför ögonen på dem, i fängelset. Inte heller alla, förstår att en mördare inte skall kunna styra barnens liv från fängelset och tex kunna neka dem professionell vård efter det oerhörda traumat som pappan har utsatt dem för."Både flickor och pojkar behöver både sin mamma och sin pappa så jag förstår inte vad det skulle hjälpa"Definiera "behöver". Vad är det som barn "behöver" från respektive förälder och som barnen inte kan leva lika gott, utan?

  29. Jag förutsätter att du anser att pappor, som du alltså anser är så pass livsviktiga för barn, också måste tvingas till föräldrarledighet, att vabba och tvingas acceptera växelvist boende vid separation från barnens mammor? Jag vill gärna också ha svar på frågan, vad det är som pappor tillför barnen idag i hetero-familjerna, som du anser vara fullständigt livsviktigt för att barnen inte skall få "psykiska och sociala" problem och hur du vill komma tillrätta med alla pappor som smiter från hela eller halva ansvaret för barnen?

  30. Om nu pappor, oavsett hur frånvarande de är under den tid de lever tillsammans med mamman och barnen, är så attans viktiga för barnen då undrar jag hur det kommer sig att inte pappan tvingas till umgänge, att inte pappan får ta halva kostnaden för barnets uppväxt med allt vad det innebär, att inte pappan har sin dörr till bostaden tillgänglig för barnen. Nej, sanningen är idag att det finns inga krav på papporna. En pappa kan när som helst säga när han ska träffa sina barn att; nej idag har jag ingen lust, jag ska på fest eller, du får åka hem till mamma för jag ska på bio med mina kompisar etc etc. Den dag det ställs lika stora krav på en pappa och den dag en pappa tar samma ansvar för barnen han hjälpte till att sätta till världen… ja det vete gudarna om den dagen alls kommer för som det är nu går det bara bakåt. Dessutom, en pappa som under tiden han levde tillsammans med mor och barn och ständigt var frånvarande på alla sätt, vad i hela friden tror du anonym att en sådan man tillför ett barn? Skänker han barnet trygghet och kärlek? Ger han den omvårdnad som behövs? Nej, jag tänkte väl det….

  31. Till Anonym som skrev en kommentar: jag har inte tid eller lust med ditt trams. Ditt "resonemang" tyder på underbegåvning av grava mått. Du är helt enkelt inte klok.

  32. Ann: jag har ställt frågan många gånger, VAD en pappa (som av Papparättshaveristerna utmålas som livsviktig för sina barn) egentligen gör för sina barn för att framkalla den effekten hos barn. Ännu har jag inte fått svar. Det beror på att pappor generellt helt enkelt inte gör lika mycket för sina barn, som mammor generellt gör och det vet vi alla men det är lite "fult" att säga det högt. Män och pappor är nämligen ytterst känsliga varelser och tål generellt inte dålig kritik, vilket alla mammor och kvinnor vet och därför måste vi tassa på tå för dem, som tipp-tapp-tipp-tapp. Många pappor ställer dessutom bara till en jävla massa elände i hetero-familjerna, vilket vi alla också vet men inte får säga högt eftersom en eller annan vuxen man och pappa, kan ta åt sig och bli lite lessen å alla dessa mäns vägnar, putti-nutti-plutti-tutti.Det ställs inte lika krav på pappor som på mammor idag – nej. Pappa-fjäsket är mer utbrett än någonsin och pappor får tilldelat sig förmåner som jämställdhetsbonusar och gemensam vårdnad, utan att ens ha behövt lyfta ett lill-finger för sina barn. Så skulle kvinnor som vill skaffa barn åt staten också tänka. "Jag skaffar inga barn förrän ni ger mig detta och detta och detta". "Och så lite av detta också, tack tack k*ksugar-minister Reinfeldt."

  33. Ja, faktum är att jag i det närmaste varnar mina döttrar för att skaffa barn idag och framför allt vara mycket nog i valet av partner men tyvärr finns där inga garantier hur noga man än är, då många män inte visar sitt rätta ansikte förrän det är försent…

  34. Ann: tyvärr finns det inga garantier eftersom man inte kan se "utanpå" vad det är för typ av människa (partner) som man träffar. Många skaffar, enligt mina observationer, barn alldeles för tidigt. De träffar en fullständigt främmande person, "lär känna" hen under kanske bara några månader, flyttar ihop och skaffar barn inom loppet av ett år. Det tar många år, att lära känna en annan människa någorlunda. Alla visar ju upp sina "fina" sidor till en början, för att imponera på den andra.Det gäller, mer än någonsin, att göra sina döttrar och andra kvinnor medvetna om att en som mamma, inte har några som helst rättigheter idag och att rättsväsendet och sociala myndigheter hindrar mammor med alla medel från att skydda sina barn. Problemet är att makthavarna vill att kvinnor skall skaffa 2,1 barn var och att många kvinnor gör det, utan att få något för det eller ställa några som helst motkrav (betalning) medan pappor tilldelas extra förmåner för att de ens skall orka ta hand om de barn som de själva har satt till världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s