SEX säljer….

….. eller rättare sagt – heterosex säljer.

Vi feminister brukar tala om ”sexualiseringen av det offentliga rummet” eller som vissa av oss hellre kallar det – ”pornofieringen av det offentliga rummet”.

Här talar vi alltså om, på vilket sätt kvinnor och hetero-sexualitet (någon annan typ av sexualitet får vi sällan se) skildras i det offentliga rummet, tex i tidningar, i litteraturen, i filmer, i tv-serier, i den manliga porren, i reklamen, på reklampelarna osv. Vi talar också om VEMS perspektiv som får råda i dessa skildringar och som vi vet, ägs de flesta tidningar, tv-produktionsbolag, filminstitut, bokförlag, reklambyråer och den så kallade ”sexindustrin” av – män. Världen över. Vi talar också om vad syftet är, med dessa mäns pornofiering av kvinnor(till och med barn) samt hur den faktiskt påverkar både kvinnor, män och barn i samhället.

Jag brukar säga att jag funderar på att slänga ut min tv-apparat, eftersom jag är så trött på det nästan enbart manliga perspektivet i utbudet. De flesta filmer/tv-serier handlar OM män, de flesta filmer/tv-serier är gjorda AV män, FÖR män och kvinnor i dessa mans-filmer, skildras därmed nästan alltid ur ett manligt, (hetero)sexuellt perspektiv. Till och med filmer/tv-serier som påstås handla om kvinnor/flickor, är oftast producerade/gjorda av män med deras manliga perspektiv på tonårsflickor, flicke-barn och vuxna kvinnor. Jag skrev ett inlägg om den tröttsamma mans-tv:n här.

Exemplen på hur kvinnor skildras av män, utifrån heterosexuella mäns och manlig sexualitets perspektiv i reklam, filmer, tidningar osv finns det en uppsjö av men om någon, mot all förmodan, anser sig behöva några exempel på detta:
http://sverigeskvinnolobby.se/blog/sexistisk-reklambild-for-underkladesbutik-tas-ner-efter-protester
http://saljgrejmedtjej.se/

Hur många av er tänker på hur män pornofierar och rent allmänt skildrar kvinnor i sin reklam, i sina filmer, i sina tv-serier eller i sina tidningar? Jag hör många kvinnor (och män) sucka uppgivet när jag påtalar detta och som menar att det är så ”samhället” har blivit och ser ut idag.

Man skyller på ”samhället” men få människor ställer sig frågan – vad är ”samhället”? Vem äger och styr ”samhället”/världen? Svaret är män.


Hos Kvinnofronten kan ni ladda ned en mycket intressant studie under kategorin ”Media” – ”SEX & MEDIA = pornofierad puritanism.” Här har man gjort en studie av hur sexualitet och kvinnor/flickor skildras i media och hur vanliga, för oss välkända och populära tv-serier som ofta riktar sig mot ungdomar, tex ”Gilmore Girls”, ”Sex and the City” och ”Vänner”, normaliserar manlig pornografi, prostitution och cementerar sociala könsroller. Kvinnor och kvinnlig sexualitet framställs som något som främst finns till för att tillfredsställa manlig sexualitet.

Här kommer ett litet utdrag ur avsnittet om manlig pornografi:

”Men denna utveckling mot att så många tjejer och kvinnor delvis känner äckel inför sin egen kropp har varit samtidig med att pornografin – som enligt myten är motsatsen till puritanism – gått från att vara något som säljs i särskilda porrbutiker i storstäderna till att finnas vardagligt och överallt omkring oss – även i det offentliga rummet.”

 

”Bilderna i ”normalporren” är uppbyggda så, att mannen som konsumerar pornografi ska kunna tänka sig in i att det är han – tittaren – som använder objektet, flickan/kvinnan på bilderna/filmerna.

Han kan använda pornografin att onanera till, och/eller att ”kåta upp sig” med inför en sexuell aktivitet med en partner – eller ett övergrepp.


Det som den masspridda ”normalpornografin” säljer till sin manlige heterosexuella kund är ”varan” kvinnor som sexualobjekt för män att använda. Pornografin skildrar helt enkelt en erotiserad makt- och underordningsstruktur kopplad till kön. Eller som någon uttryckt det med finare ord:

pornografin är en kommersiell visuell gestaltning av könsmaktsordningens kvinnoförakt.
 
Eller som jag skulle kalla det: i den manliga porren får (den manlige) tittaren lära sig att förnedra och (ofta våldsamt) runka av sig i/på ”saker” (sexleksaker/objekt). Problemet är att ”sakerna” är människor, oftast unga kvinnor men även barn.
 
Därmed sexualiserar porren själva ojämställdheten i en könsmaktsstruktur – man gör ojämställdheten ”sexig”.
 

Att porrindustrin vill framställa sig som gränsöverskridande är inte något många skulle säga emot, tvärtom är det något de flesta håller med om, vare sig man är för eller emot pornografi som sådan. För många har själva ordet gränsöverskridning dessutom en positiv klang som antyder något framåtsträvande.
 

För att framstå som sexuellt gränsöverskridande behöver pornografin föra fram en puritansk sexualsyn – för att markera en gräns – och därmed kunna framstå som frigjord när man sedan överskrider den. Och när man överskridit en gräns måste man – om man vill fortsätta framstå som gränsöverskridande – hitta en ny gräns att överskrida.
 

Vi tittade alltså även på vad texterna/försäljningsargumenten förmedlade om vad porrindustrin förväntade sig att mannen/konsumenten skulle tända på. Det visade att mannens sexuella tändning förväntades bli starkare:
 
 om kvinnan är på gränsen till barn

• om kvinnan är sexuellt helt oerfaren
• om kvinnan inte önskar delta i den sexuella handlingen.

Mannens sexualitet var själva utgångspunkten i baksidestexterna.

 
Men porrindustrins försäljningsargumen utgick alltså från förväntningen att mannen (kunden)

tänder på kvinnor vars (eventuella) egna sexuella handlingar utgår från mannens sexuella behov = i den mån hon förväntades bli kåt var det inte utifrån egna behov, utan utifrån det han ville göra med henne.
 
Kategorisering av bakgrundstexter:
 

Unga/debut 74%

Våld/tvång/hot 54%

Lura/övertala 32%

Tabu/gräns 70%

 

Sexualitet är ju något föränderligt; sexualiteten har sett olika ut i olika tider, i olika länder och i olika samhällen. Både våra tankar om sex och våra sexuella handlingar påverkas av det samhälle och de människor vi har omkring oss. Det brukar beskrivas som att

sexualiteten är en social konstruktion

Men oftast stannar det där: att sexualiteten är en social konstruktion är det många som säger, betydligt färre pratar om hur den konstrueras, eller av vem. Så vad händer om vi börjar ställa sådana frågor om ”sexualiseringen”? 

Vem som äger en tv-kanal är förstås avgörande för vilken inställning den tv-kanalen har
till vad den ska sända, och varför. Både TV3, TV4 och Kanal 5 är kommersiella (vinstdrivande)
tv-kanaler. Vinsten får de genom att sälja tv-reklamplats. TV3 ägs av MTG, Modern Times Group. TV4 har ett delat ägarskap, där bland annat Bonniers och norska Schibsted ingår. Kanal 5 ägs till 100% av SBS Broadcasting.

SVT – Sveriges Television – ägs formellt av en stiftelse där politiskt tillsatta ansvarar för verksamheten.

Pengarna får de genom de licensavgifter alla som äger en tv betalar. SVT har ett avtal med staten om att de ska fungera ”folk-bildande” och sända material med en mångfald av åsikter, där olika intressen ska tillgodoses genom olika typer av program. Därför brukar det kallas att SVT – till skillnad från de vinstdrivande företagen – är ett ”public serviceföretag”. 

De allra flesta av alla medier i Sverige idag ägs av några få stora medieföretagsgrupper med borgerlig ideologi. Som mediekonsumenter får vi därför oftast bara läsa/se/ höra verkligheten beskriven ur en och samma ideologiska synvinkel.

 

När tittarsiffror blir en försäljningsvara för att få vinst, är det ganska självklart att de kommersiella tv-kanalerna vill få bort SVT – public serviceföretaget. Om någon väljer att titta på SVT, blir det ju ingen vinst på den tittaren – den går inte att sälja till reklamköparna. Om
alla som tittar på SVT istället tittat på någon kommersiell kanal hade den kanalen kunnat öka sin vinst rejält. 

I USA finns sedan några år tillbaka något som heter

The family friendly programming forum.
Det är ett drygt 40-tal olika företag som köper reklamplats i amerikansk tv (bland andra Coca-Cola, McDonalds, IBM och Procter & Gamble) som jobbar för att få tvprogrambolagen att producera så trivsamma och familjevänliga program som möjligt.
Om konsekvenserna av sexualiseringen/pornofieringen av kvinnor och barn i det offentliga rummet:

Det är berättelser om tjejer soch kvinnors överlevnadsstrategier i ett samhälle där vi utsätts för förlöjliganden och kränkningar överallt.

De berättelserna handlar alltså inte om hur mycket ”nakenhet” som eventuellt syns på en bild, utan om hur vi tjejer och kvinnor i det offentliga rummet utsätts för en systematisk nedbrytning av självförtroende, stolthet och självkänsla.

Om granskningen av några av våra mest populära tv-serier:
Hårddraget kan man säga att sexualmoralen sprids på framför allt tre olika sätt i tv-serierna: via mer eller mindre allvarligt prat om sexualitet, via karaktärernas handlingar och via skämt.
Det finns många tjejer och kvinnor som till exempel tycker att Sex and the City i grunden handlar om ett gäng kvinnor som värderar väninnevänskapen väldigt högt, och som alltså ser ett feministiskt budskap där. Andra tycker att den vänskapen hela tiden underordnas den manliga bekräftelse de söker av alla män de träffar.
 

Gilmore Girls:
 

Gilmore Girls är en serie som ursprungligen producerades på initiativ av reklamföretagens Family friendly programming forum. Man kunde tro att det skulle innebära att den inte befattar sig med ämnen som sexualitet, pornografi och prostitution. Men det gör den i allra högsta grad. Men aldrig som faktisk prostitution, utan som anspelningar och referenser – oftast som prat, och framför allt skämt, om ”horor”. Både kvinnor och män pratade om horor. I ungefär hälften av de program vi såg förekom sådana skämt, ibland som återkommande tema genom programmen.

Genom att hela tiden baka in pornografi och prostitution som ständigt närvarande, men oproblematiserade företeelser, framställdes pornografi och prostitution som självklara delar av vardagen. De gjordes alltså till något ”normalt”, och det framställdes inte som att det fanns någon anledning att ifrågasätta dem. Denna normalisering spelar förstås också roll för hur kvinnor och tjejer i serien förväntades förhålla sig till sitt kön och sin sexualitet – det vill säga vilket handlingsutrymme kvinnorna gavs.

I de fall nakenhet skildrades som positivt var det alltid vad vi skulle kalla pornografisk nakenhet – det vill säga en nakenhet med fetischer = att en kvinna för att vara ”sexig” aldrig ska vara helt naken.


En kvinna utan smink, en kvinna med orakat kroppshår, en kvinna utan ”sexiga” underkläder osv, framställdes alltså aldrig som ”sexig” (för män).

Dessutom fanns temat sexualitet som maktmedel förstås med i en hel del av seriens alla prostitutionsskämt. Sexualiteten som maktmedel skildrades uteslutande som något kvinnor/tjejer kan använda för att uppnå fördelar i förhållande till en enskild man respektive män i allmänhet. Det framställdes aldrig som att mannen kunde använda sex för att få något från en kvinna, inte heller skildrades det som att mannen var den som använde makt (i form av att ge saker eller fördelar) för att få tillgång till kvinnors sexualitet.
 
Om Sex and the City (som gjordes i två versioner, varav en var ”family friendly”, ”familjevänlig”):
 

Samtidigt som tjejerna skulle framstå som att de ”tog för sig” sexuellt besto de konkreta exemplen ofta av deras anpassning till mannen. I de allra flesta fall då tjejerna ställde några(sexuella) krav på mannen drog han. Och ”sex” var nästan genomgående lika med endast penetrering: När Carrie var tillsammans med en man som fick snabb utlösning, var hennes problem att ”sexet” tog slut nästan innan det börjat – något alternativ till penetration tycktes inte finnas.

 

Återkommande framhölls i Sex and the City att kvinnor kunde få fördelar av män genom att tillfredsställa dem sexuellt.

Dessutom fanns en sekvens i ett avsnitt där tjejerna pratade om relationer, makt och kontroll, och Samantha säger:
– Män kontrollerar man i sängen. Om vi jämt sög av dem, skulle vi styra världen.

– Samtidigt som vi skulle ha fria händer, tillägger Carrie.

Det som uttryckligen beskrevs som ”sexuell frigjordhet” hade alltså ingenting med sexuell lust att göra, eftersom den bestod i att delta i sexuella handlingar trots att man inte var kåt.

Om vi inte framstår som tillräckligt positiva till det faktum att sexualitet trots allt faktiskt ändå fick nämnas och antydas i bild mer i Sex and the City än i de andra tv-serierna, beror det på att denna ständigt upprepade låtsade frigjordhet – efter vår djupanalys av dubbla avsnitt – gjorde oss extremt trötta på just detta.
 
Den som ”är frigjord” är på ytan självklart med på alla former av ”sex”, men allt handlar om

image”: de karaktärer som tittarna förväntas likna sig vid ska helst ha de sadomasochistiska attributen, men de ska i slutändan ändå inte använda dem (dessutom markeras i denna scen mycket tydligt att det är mannen som är den som får ta initiativ).

De faktiska sexuella handlingar som beskrevs framställdes som att de framför allt var på männens villkor. I de fall kvinnorna ställde konkreta krav på ”sexet” var det att männen skulle penetrera. Männen däremot ställde alla möjliga krav, och tjejerna diskuterade ofta hur mycket de skulle anpassa sig till hans önskemål…

 Tantriskt sex utgår från det gemensamma mötet, och ofta framhålls att de (heterosexuella) parterna ska komplettera varandra sexuellt; man och kvinna, som yin och yang. Men i Sex and the City bestod tantriskt sex av en kurs under namnet ”Hur man behagar en man”.
 
De tydligast genomgående dragen i tv-serierna som helhet var puritanism, homofobi och begränsning av kvinnors handlingsutrymme genom ramarna hora/madonna. Där var samma budskap ständigt upprepat i samtliga tv-serier. Men även när det gäller våra övriga frågeställningar var likheterna större än olikheterna. Exempelvis var uttalade sexuella övergrepp ganska genomgående ett icke-tema i serierna. Men i de fall sexuella trakasserier, våldtäkt och incest faktiskt togs upp (i någon mån i samtliga tv-serier, även om det oftast bara var antydningar eller hänvisningar) var det nästan lika genomgående bagatelliserat och förlöjligat.

Vi lever i ett samhälle där alla tjejer och kvinnor ständigt måste förhålla sig till sexualiserat förtryck och våld. Det möter oss överallt och hela tiden: i anspelningar på reklambilder, i kommentarer på stan/jobbet/skolan och tafsande på bussen eller tunnelbanan liksom i ”sexskämt” i glada vänners lag, och varje dag utsätts tjejer och kvinnor för sådana grova övergrepp som incest, våldtäkt och kvinnomisshandel.

Kvinnorna beskrevs använda sexualitet som maktmedel både mot män de hade en sexuell relation till och mot vilt främmande män. I de situationerna framställdes kvinnan genomgående som den som använde makt, förmedan mannen framställdes som näst intill hjälplös – som att män inte kan motstå en ”sexig” kvinna – underförstått eftersom männen ju är styrda av sin sexualitet.

Denna förvrängning av maktförhållandet mellan könen till sin motsats framställdes inte bara som något normalt och självklart, kvinnors sexuella ”makt” direkt idealiserades…
 

Pornografi framställdes framför allt som något normala (icke-avvikande) män konsumerade, och som kvinnorna runt omkring dem accepterade, alternativt uppskattade, om omfattningen inte var ”för mycket”. Även ”strippor” framställdes på samma dubbelmoralistiska sätt som något självklart och vardagligt – och samtidigt som något helt väsensskilt från ”vanliga” människor.
 

Det som utmärkte tv-seriernas budskap om prostitution var alltså normaliserande och bagatelliserande av prostitution i kombination med förakt för ”horan”. Och prostitutionsskämten var som sagt väldigt många. Att köpa kvinnor och utnyttja sexuellt är ett brott i Sverige. Men i amerikanska tv-serier är det ett skämt. Att det kan vara det, och att de flesta tittare inte reagerar på det, beror väl främst på att tvserierna aldrig behöver konfronteras med verkligheten i prostitution, tillsammans med det att kvinnoförakt är så ”normalt” i samhället.
 
”Tänk om alla tv-kanaler skulle byta ut alla filmer med våld mot kvinnor mot filmer om kvinnor som kastrerar män? Vad tror ni skulle hända? Kvinnor som kastrerar män som hämnd, som nöje, som störning för att de blivit så manshatande av att ha behandlats så illa, under barndomen, av sin dominerande far. Kastration som vardaglig, ständigt återkommande, upprepande underhållning – det är otänkbart. Men kvinnohatet är inget de flesta upprörs över. Det är ju ”normalt”.

Alla tv-serierna hade åtminstone några scener som beskrev äckel inför kroppslighet – om inte annat så när det kom till orakade kvinnor. I den allmänna debatten sägs ofta att även män förväntas raka sig på kroppen idag, men några sådana förväntningar fanns inte med i ”våra” tv-serier.
Sex framstod mer som tillfredsställande av ett konsumtionsbehov bland andra, än som genuin lust och njutning. Även mitt under samlaget förväntades kvinnor behålla sin självkontroll för att fortsätta framstå som åtråvärt sexualobjekt. Idén om sex framstod som viktigare än ”sexet” självt.

Det gällde för samtliga tv-serier att de visade utpräglad homofobi. Det gällde för samtliga tv-serier att de visade utpräglad homofobi.

Bögar fanns med i tv-serierna betydligt oftare än lesbiska, och förlöjligande av bögar var ett återkommande tema.

Men lesbiska kvinnor förekom inte särskilt ofta som personer och då de fanns med i pratet var det oftast som pornografisk idé (både med anspelningar och uttalade hänvisningar till pornografi), det vill säga att heterosexuella män förväntades bli kåta av tanken på flera (utbytbara) kvinnor på en gång. Som om kvinnor som tänder på kvinnor inte fanns på riktigt, utan bara som kittling för heterosexuella män.
I Gilmore Girls var det nästan uteslutande kvinnor som var ”sexiga”, medan allt – kvinnor, män, platser, beteenden, vad som helst – kunde vara ”sexigt” i Sex and the City. Ändå var budskapen inte olika sett till helheten: det var framför allt kvinnor som framställdes som sexiga, och de framställdes som att de var det genom utseende, klädsel och sätt att röra sig. Motsvarande gällde inte för män. I de av tv-serierna där män framställdes som sexiga var det genom utseende, eller om de hade makt. Där spelade klädsel och rörelser inte samma roll. Kvinnor kunde ”göra sig” sexiga, som om de var ett objekt de själva investerade i genom att piffa upp det med kläder och smink. Utdelning för sitt satsande i sexobjektet sig själva fick de om män tände på dem; män i största allmänhet – inte bara den man, eller de män, de själva var intresserade av.

Det var samma budskap om heterosexualiteten som norm och homosexualitet som avvikande och oftast löjligt, samma budskap om kvinnor som sexuella objekt för män att konsumera, samma budskap om de snäva ramarna för kvinnors sexuella handlingsfrihet..

 
 Varken det amerikanska tv-bolaget HBO, som skapat serien, tvkanalen TBS, som också sänder den i USA, eller TV3, som visar Sex and the City i Sverige, berättar på sina hemsidor om att detta att det finns två versioner. Det är till och med så att TV3 förnekar att det sänts olika versioner av programmen här – trots att det var på grund av det vi först upptäckte att det alls fanns olika versioner.

 Det tredje både utpräglade och genomgående temat i alla tv-serierna var uppdelningen av kvinnor i hora/madonna. Vid första tanken kan det gamla symbolparet kanske upplevas som lite missvisande, eftersom det inte är någon sexuellt avhållsam tjej eller kvinna som beskrivs i tvserierna idag. Därför diskuterade vi om man snarare kanske borde kalla motsatsparet ”slampa/puritan”.

Utan att någon direkt sagt det får vi tittare klart för oss vem som är ”den riktiga kvinnan”.

Särskilt trist blir det när man tänker på att det är detta vi matas med när vi vill koppla av; alltså när vi bara vill ha kul, roa oss, vila oss – då vi kanske är som mest mottagliga för att vi just: ”kopplar av”. Slutsatsen blev ju att budskapen i samtliga tv-serier i skildringarna av sexualitet och pornografi var extremt likriktade och att de alla genomgående bekräftar och stärker en samhällelig könsmaktsordning.

Det går helt enkelt inte att bortse från koncentrationen av medieägandet, från medieföretagens målsättning, från villkoren för inköp av tv-program (output deals och volymantal som vi skrev om förut), från reklamköparnas allt mer utvidgade makt (EU:s förändrade direktiv) och allt som hänger ihop med det – och tro att konsekvenserna av allt det löser sig med lite etiska regler eller att det förändras om barn och ungdomar får några mediekritik. De budskap som sprids i medierna är ju inte något som bara råkar finnas där. Det är någon som sprider dem. Någon som tjänar pengar på att välja att sprida just det som den gör.

Under tiden har reklamen år efter år överlag blivit allt mer könsdiskriminerande och kvinnoförnedrande. Reklambranschens ”självreglering” fungerar således inte alls, och vi kan inte se någonting som talar för att tv/medieföretagens ”självreglering” skulle bli annorlunda.

 
 

 

 
 
 

 

 



 

 

 
 

 
 

 
 

 
 

 

 
 

 

 

 
 






Annonser

9 thoughts on “SEX säljer….

  1. Bra genomarbetat inlägg.Ska läsa nogrannare och återkomma.Porren MÅSTE problematiseras. Är så trött på att mediala personer är så rädda för att bli kallade " sexnegativa" när det är precis tvärtom.Jag tycker också att ordet sex i media ALLTID verkar vara lika med nakna kvinnor. Tröttsamt.

  2. Den här studien är på 160 sidor så det var svårt att korta ned mitt inlägg, mer än så här.Jag förstår inte heller varför så många män (oftast) upprörs av att kvinnor ifrågasätter sexfixeringen i samhället, dvs pornofieringen av kvinnor (och barn)? Det verkar vara viktigt för främst män, att kvinnor har en positiv inställning till "sex", manlig porr och torskhandel? Så viktigt att man till och med "smyger in" – normaliserar detta i vanliga tv-serier för ungdomar?

  3. Apropå att visa upp så sänder SvT på tisdag 22.00 (BARNFÖRBJUDET) en dokumentärom Berth Milton Jr, mannen som under sin uppväxt lär ha kallats "Porrungen" eftersom hans fader kallades "Porrkungen". Måhända kommer vissa företeelser att visas upp såatt folket därhemma i sofforna kan ta avstånd från dem !Det handlar alltså, till stor del, om en oidipal konflikt.http://www.svt.se/dox/porrkungens-tarar-1

  4. Har vi inte sett den förut på tv…? Eller minns jag fel? Jag har i alla fall sett någon intervju eller liknande med Berth Milton Jr, vars far uppfostrade honom i den manliga porren.Tack för tipset Ver – hoppas jag kommer ihåg att titta kl 22.Porr"Kungen"? Herregud så fjantigt.

  5. Det är symptomatiskt att "porrkungen" får gråta ut om sin trassliga relation med sin far. SNYFT!Han har VALT att hänsynslöst utnyttja och berika sig på tonåriga flickor med trassliga relationer men som ALDRIG får gråta ut. Då skulle filmaren ha fått gjort 1000-tals gråta-dokumentäre. Hade han velat det och vem hade bekostat det?Nä, den här dokumentären ska man bara se som spegling utav samhällets patriarkala sätt att behandla kvinnor och flickor som rekvisita; mannen och hans ”känslor” står i centrum även då han är grov exploatör. Jag ser honom som en aktör i våldtäktskulturen.Han kunde ha VALT att inte exploatera kvinnor och flickor för att hämnas och imponera på sin far.Anna

  6. Anna: Buhu!! Snyft… *torkar tårarna som forsar av medlidande med Porr"Kungen*Jag har i övrigt ingenting att tillägga till din kloka och mycket insiktsfulla kommentar, annat än WORD!

  7. Efter att ha sett filmen får väl sägas att den handlade väldigt mycket om dysfunktionelltfaderskap. Fast i unge Miltons fall var ju inte modern heller så mycket att ha även omhon faktiskt stod som segrare i vårdnadstvisten mot fosterföräldrarna (som det inte varnågot större fel på).Men apropå Miltons produkter kan sägas att jag någonstans i min ägo har en häftadbok, skriven av den åtminstone på den tiden vänsterradikala författaren ÅSA MOBERG.Den här boken innehåller ett antal krönikor hon skrev för länge sedan och i dessa ladehon ner kraft på att dissekera olika samhällsföreteelser och då t ex s k herrtidningar.Bitvis vansinnigt roligt och klarsynt som t ex när hon skriver om FIBaktuellt och attdet verkligen är tur att rubriken "Roliga vitsar" står överst på en sida, ty annars skulleju ingen upptäcka detta ! Om Miltons produkter skrev hon också väldigt avslöjande.

  8. Alltså? Jag och tv-program…jag glömde naturligtvis att titta trots att du påminde mig, Ver. *skäms*Vad heter boken? Skulle vara kul att läsa.

  9. Nåja, det finns ju SvT Play och vanliga repriseringar, så nog bör du kunna hitta det därnågonstans. Och oavsett vad man tycker om mannens verksamhet så var programmetbitvis rörande. En son som förkastas av sin far, sedan ägnar sig åt att försöka vinnahans kärlek och respekt och som ännu senare hamnar i djup (ekonomisk) konflikt medfadern, som tydligen dör ensam och övergiven på ett äldreboende på Södermalm ! Dethär med pornografin är ju bara en sorts sidogrej som gör det hela intressant och kanskeen smula snaskigt för de oinvigda.Jag vet inte om du har sett James Deans andra film "Öster om Eden" som möjligen ärden ultimata fader/son uppgörelsen, där fadern har en favoritson och vägrar att ta emotden andres pengar eftersom de är intjänade på "fel" sätt. Så moralistiska är väl ganskafå av oss idag.Åsa Mobergs krönikesamling heter alltså "Anteckningsblock" och går enkelt att googlafram på Bokbörsen till lite olika väldigt låga priser. 1969 är den utgiven och då hade honförstås kort kjol och långt hår på omslaget men hon är/var riktigt vass oavsett vad honskriver om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s