Dax att börja jobba igen

Ibland känner jag mig så trött på män rent allmänt och inte minst på män i min närhet, att det känns som om jag inte orkar ägna (slösa) ens en minut mer av mitt liv åt/på dem. Tex med att hjälpa dem, stötta dem, prata med dem i telefon eller ens bjuda hem dem och därmed tvingas lägga ned tid på att plocka fram fika och/eller mat åt dem, kanske handdukar och sängkläder också, som jag sedan måste tvätta. Jag ligger hellre i soffan och läser en bra bok, jobbar, bloggar, pillar mig i naveln, klappar hårbollen eller stirrar rätt in i väggen. Tyvärr kryllar ju världen av män som vill ta kvinnors tid och energi i anspråk, på diverse olika sätt.

Finns det fler kvinnor därute, som känner likadant? Eller har jag bara blivit ”bekväm”, eller som det brukar kallas – ”egoistisk” – av alla års singelliv?;)

Nu är det back to business igen, dvs efter en lång jul-ledighet är det (tyvärr) dags att börja jobba igen. Därmed kommer jag kanske inte att vara lika flitig längre, med vare sig inlägg eller kommentarsgranskning men håll ut och stay tuned!

Läs gärna mer om Systerskap i en nystartad feminist-blogg HÄR.

/NBT

Annonser

25 thoughts on “Dax att börja jobba igen

  1. Jodå jag känner precis som du och är fullständigt nöjd med mitt liv som singel. Män tråkar ut mig med sina stora egon och lustiga krav. Jag vill vara min egen, bestämma allt själv, och det jag äger är mitt precis som min tid och mitt liv också är min. Jag har haft två långa förhållanden med samboliv och barn och ingenstans fanns det plats för mig eller den jag var. Ville jag ta plats så innebar det en sjuhelsikes massa arbete för min del. Mina barn älskar jag men att leva med deras pappor var det värsta fängelse man kan tänka sig. Aldrig mer säger jag. Mitt liv efteråt var varken bekvämt eller egoistiskt, snarare väldigt mycket tvärtom då det innebär en ständig kamp för att överleva och ingen av barnens pappor var särskilt intresserad över att ta sin del av ansvaret. Men det är så typiskt att kvinnor som väljer att leva utan en man, kallas just för bekväma eller egoistiska och då undrar jag vad man ska kalla en man för som överhuvudtaget inte bryr sig om något annat än sig själv?
    Det är otroligt skönt att komma hem efter jobbet och veta att i min bostad råder jag och ingen annan. Att slippa krav på sex i tid och otid för annars fungerar ju inte den stackars mannen sov.
    Det är lika skönt att slippa tvätta hans kläder, slippa laga hans förbannade mat och jag skulle kunna rada upp tusen saker till men det blir trist att läsa. Jag tror ni förstår ändå 🙂 Så vad det gäller livet utan man så är jag helnöjd!

    • Jag håller med! Nu lever jag visserligen med en man, men det jag upptäckt är enda sättet att få det att fungera för MIG är att vara lika ”egoistisk” som han. Och det betyder egentligen bara att jag tillgodoser mina behov utan att fråga om lov, utan att alltid ta hänsyn till vad han vill och tycker och att jag sänkt mina krav betydligt på att han ska vara ”allt” i mitt liv. Ungefär som män i alla tider levt. Nu underlättar det förstås att vi inte har några barn och att min dotter är vuxen sen flera år tillbaka.

      Sen får jag väl lägga till så att det inte ska bli några missförstånd att självklart innebär inte detta att jag är känslokall och struntar i honom. Men jag har ett fantastiskt stimulerande liv där han inte är delaktig för fem öre OCH ett liv där vi möts ibland och har trevligt tillsammans. Sen jag började tillgodose mina egna behov utan hans inblandning har jag också märkt ett större behov hos honom att få prata med mig, höra vad jag tycker om saker och få delge vad han själv känner och anser.

      Jag skulle verkligen vilja rekommendera de kvinnor som liksom jag valt att leva med män att sluta förvänta sig att karln ska stå för majoriteten av deras känslomässiga behov. I de allra flesta fall kommer det inte hända. Det är kanske sorgligt, men jag upplever åtminstone att det går fintfint att bara man slutar förvänta sig och tro att män har samma känslomässiga kompetens som kvinnor, för att generalisera. Jag vet att när det krisar är det mina kvinnliga vänner som fångar upp mig garanterat. Om han gör det är det mer än bonus.

      Hoppas jag inte låter alltför cynisk nu;)

      • WDF: Jag har testat detta med nästan alla mina män men mitt ”ointresse”, som det brukar kallas, har snarare fått dem att bli klängiga, kontrollerande, än mer påträngande och svartsjuka. Jag är dessutom en ”hemma-tjej” som inte är road av att flänga runt på diverse aktiviteter eller att vara social med folk stup i kvarten. Mitt hem är min borg och där vill jag ha tyst, lugn och ro och avslappnat för mig. Därför har jag alltid föredragit särbolivet, eftersom jag då trodde mig kunna bestämma själv när/om jag vill umgås med en man. Tyvärr har det klagats på mitt ”ointresse” även i dessa fallen. Det finns ju liksom en gräns för hur mycket privatliv och ensamhet man kan få i en ”tvåsamhet”? Jag insåg helt enkelt till slut, att jag inte är skapad för tvåsamhet.;) Det gör mig deprimerad och olycklig.

      • Jag måste bara instämma i att många kvinnor verkar hänga upp hela sina liv på ”sin” man? Vissa sitter liksom och väntar på mannen och planerar sina egna liv, helt och hållet efter hans almanacka. Om mannen tex spelar hockey på tisdagar så kan kvinnor kanske tänka sig att träffa sina väninnor då. Om båda parter hade tänkt som mannen ofta gör, dvs planerat sina aktiviteter och sina liv utan att tillfråga den andra, så hade de kanske aldrig träffats?;)

      • Ja, mitt sätt att hantera mitt förhållande funkar ju självklart inte för alla. Eller funkar inte med alla män snarare. Jag är också en hemma-människa, det är där jag helst vill vara, Som tur är, är vi väldigt hänsynsfulla mot varandra och respekterar den andras behov av lugn och ensamhet. Och jag har blivit mycket bättre på att respektera hans behov av att få vara ifred sen jag slutade förvänta mig att han ska uppfylla alla mina önskningar och krav. Mitt generella råd till kvinnor är annars att inte leva med män. Jag känner få kvinnor som mår jättebra i sina heteroförhållanden. De flesta jag känner har faktiskt valt att leva utan män.

        Din andra kommentar. Det har jag också tänkt på. Skulle det ens bli några förhållanden att tala om ifall kvinnor resonerade som män? Eller skulle det tvinga männen att ändra inställning till förhållanden? Som det ser ut nu behöver de ju i princip aldrig göra det, för det finns alltid kvinnor som är beredda att ge upp sina vänner och intressen och lägga all sin energi och tid på män.

      • WDF: Jag snabbläste ditt senaste inlägg om jämställdhet i heteroförhållanden men har inte hunnit kommentera än. Jag har som sagt inte lyckats (inte ansträngt mig särskilt mycket heller, hehe) men visst tror jag att det KAN gå, om man har ork och lust att lägga ned så mycket tid av sitt liv, bara för att klara av att bo ihop med en man.;).

        Själv har jag blivit alldeles för bekväm och egoistisk på senare år och brukar säga att jag inte har tid att uppfostra vuxna män. Livet är för kort för det och så himla givande förefaller det inte vara för mig, att bo ihop med en man.;) Vad har man honom till, egentligen?;)

        Den största gruppen av människor i Sverige lever ensamma, läste jag i DN idag. Det säger en del och makthavarna borde sluta jobba politiskt, bara för hetero-familjer. Vi ensamstående har precis lika svårt att få ihop tiden (om inte värre) som heteropar och vi är också ensamma om att betala ”vanliga” kostnader som tex tv, bredband osv.

      • För min del beror det på att vi har varit tillsammans i 10 år nu och faktiskt har det väldigt bra ihop för det mesta. Tryggt, avslappnat, roligt och lättsamt. Det känns som bortkastad tid att ge upp nu. Dessutom skulle jag få en sån ekonomiskt katastrofal situation att jag inte ens vill tänka på det. Grattis patriarkatet får man ju säga. Men jag älskar faktiskt min man och vi har växt ihop under de här åren. Det känns bra för det mesta. Därmed inte sagt att det inte finns saker som kan bli bättre och att jag upplever det så bra beror nog till stor del på att vi lever nästan som särbos trots att vi bor ihop. Vi sover inte tillsammans, vi sitter ofta i olika rum, jag är mycket i min verksatd och han jobbar hela dagarna. Samt att jag umgås mycket mer med mina kvinnliga vänner på nätet än honom och på det sättet tankar energi och kärlek hela dagarna 🙂

      • Tyvärr tror jag att många kvinnor (främst mammor) stannar kvar i relationer med män, pga ekonomin. Grattis, patriarkatet som du skriver.
        Så länge man känner att det är värt det och att man får ut någonting positivt av att bo ihop med män, så känns det såklart okej. Själv har jag aldrig förstått vad en man skall kunna tillföra mig, som jag inte redan har.;)

    • Livsbloggen: Jag lever utan en man i mitt hem sedan sju år tillbaka och har levt utan män i nästan hela mitt liv (bara varit sambo 2 ggr) men ändå känner jag mig dränerad på energi så ofta, i mäns närhet. Män på jobbet, män i släkten, bland bekanta och vänner, män i affären, män på stan, män på nätet.

      Det är sällan jag känner mig piggare och gladare efter att ha mött eller umgåtts med män. Snarare som sagt, fullständigt dränerad på livsglädje och energi. De finns överallt med sitt påträngande sätt, de är gratis-hjälpsökande, sökandes efter kvinnors förståelse och värme men lika ofta är de aggressiva, tävlande, tykna, skrytsamma, högljudda, tar plats och kan göra en på dåligt humör en hel dag.

      De tutar ilsket i trafiken och hytter med nävarna. De skäller ut kassörskan som de tror har slagit in fel pris på varan. De står i klungor mitt i vägen för andra och vägrar flytta på sig samtidigt som de skriker och gapar så att alla skall titta på dem (se mig, älska mig!). De ler sällan, de bjuder aldrig på något (eller sig själva), de tar duktigt bra betalt när kvinnor kommer och handlar av dem och de till och med lurar kvinnor som köper tjänster eller varor av dem, de påtvingar en sina sexuella fantasier här och var, de gloooooooooooor på kvinnor, dvs stirrar ut en uppifrån och ner och de ääääälskar att prata (skryta) om sig själva. Hela tiden -non stop.

      Ja – okej, vi vet alla att det finns undantag från detta men vi har också alla mött de här männen. Förpestarna av andras tillvaro.

      Därför är det så jäkla skönt som du skriver, att få komma hem, stänga dörren om sig och bara få lugn och ro. Det absolut bästa med singellivet är att kunna stänga dörren om sig. Stänga ute män och manligt prat, manliga åsiker, tankar, önskningar och viljor. Man kan gå omkring hemma i pyjamas en hel dag med håret i oordning, man behöver inte klä av sig naken inför en man som alltid skall ha åsikter om ens kropp, man äter vad man vill och man ser ut som man vill, man slipper raka sig, man slipper sminka sig, man slipper ”sexiga” och ofta obekväma underkläder och det bästa av allt – man slipper stressen av att känna att det med jämna mellanrum är dax för mannen att ha sex.

      Då förväntas man ställa sig naken på alla fyra eller kanske liggande naken på rygg med benen i vädret i sängen, på motorhuvar, kanandes på köksbordet, stående i duschen medan mannen gör av sig i ens kropp – överallt kan det bli ”överraskningssex” och/eller ”snabbisar” som alla kvinnor måste vara väl förberedda på, på diverse olika sätt.;). Det blir ofta mer av en gymnastisk uppvisning än sex för en kvinna och så måste man dessutom se ut som om man är engarerad genom att försöka le lite sexigt under tiden och få mannen att tro att han är en mästare på sex. När han är klar, måste man gå och duscha av sig hans kladd men inte för snabbt! Om man reser på sig för snabbt efter sex, dvs inte ligger kvar en stund och försöker se lite lycklig ut, inte ser ut som om man har haft en ”mysig” stund med honom, så kan mannen ta mycket illa vid sig.

      Jaja, det finns naturligtvis kvinnor (och män) som kanske ser allt detta som en rolig och givande sysselsättning, värd att lägga tid på men jag är inte en av dem.;)
      Möjligen kan jag se det komiska i situationen;)

  2. Framför allt blir jag trött på män som tycker så jävla synd om sig själv, men glad när det finns (folkvalda!) kvinnor som protesterar: http://www.svt.se/kultur/musik/kulturministern-rasar-mot-ken-ring
    Nu Ken ett av mina hatobjekt, men hur kan någon vara så självgod att en tycker sig förtjäna en nominering och dessutom göra ett sådant uttalande? ”Buhu jag behöver andras bekräftelse och när jag inte får den blir jag sur!” En kvinna som hade gjort samma sak hade ju klassats som psykiskt sjuk! Det är något av det värsta med män, deras oförmåga till empati och ödmjukhet (tänker också på Kanye West, som gjort bort sig både vid EMA och VMA)

    • Jag brukar säga att män är som hundar. Ger man en hund godis varje gång den skiter tror den till slut att den gjort något storartat varje gång den tömmer tarmen. 😉

    • Erika: Usch, Ken Ring förstörde ju hela programmet (så mycket bättre) med allt sitt snyftande och never-ending babbel om sig själv.

      ”Nu svarar Ken Ring på instagram:

      “Ganska fett att kulturministern uttalar sig. Synd dock för sverige att vi har en som styr kultur och upprör sig för ett ord som Knulla. Det är sex, men man kanske söker uppmärksamhet när man styr sverige i såna ord när ens man inte gör det ordentligt…. Hahahhaahahah patetiska jävel.””

      Ja, Erika? Tänk om Agnes hade uttalat något liknande mot tex Reinfeldt? Sen fattar ju inte Ken Ring heller, som så många andra män, att ”knulla” för män, eller ”ha sex” för män, inte alltid är ”knulla” eller ”ha sex” för kvinnor.

      Öh? Vad har Kanye West gjort? Jag har missat nåt tydligen?

      • WDF: Haha, väldigt sant!

        NBT: Visst gjorde han! Överallt blev folk ”så berörda” av hans historia, av att barn kunde växa upp som han har gjort osv. Jag kan inte tycka synd om nån som är homofob, sexist och anti-semitisk!

        Hehe, vad har Kanye West inte gjort? Det börjar ju bli lite gammalt nu, men 2006 tog han sig upp på scenen under EMA när han inte vann och beklagade sig över det. Vid VMA 2009 avbröt han Taylor Swift under hennes tacktal (snodde mikrofonen!) eftersom han tyckte att Beyonce skulle ha vunnit istället. Finns på youtube om någon vill se honom göra bort sig rejält! Sedan har han ju jämfört sitt yrke och riskerna han utsätter sig för genom det med soldaters och polisers. Om du slår upp självgod i en ordbok tror jag att det finns en bild på honom där…

      • Ja, just det! Jag minns att det blev rabalder där med Taylor Swift.
        Kanye är väl sexmissbrukare också, läste jag nånstans? Hur kunde Kardashian gifta sig med en sån?

  3. NoBoy Toy – inför det nya året 2014:

    Ett upprop pågår på Facebook med syftet att återställa åtminstone en allmän debattplats, public serviceforumet SVT Debatt, fri från hat, hot och förföljelse mot kvinnor som vågar uttrycka krav i det patriarkala systemet i Sverige, fortfarande en våt, kvävande filt över jämställdheten mellan män och kvinnor.

    Ett system som gör att kvinnor misshandlas, våldtas och mördas i nära relationer, måste söka skyddade boenden, nekas polisskydd i ”brist på resurser”, nekas jämställda löner för lika arbete, tystas med sexistiska kommentarer . . . etc.

    En facebookgrupp har bildats med krav på SVT Debatts ledning att äntligen ta sitt ansvar och säkerställa en moderering värd namnet. Det senaste året har varit ett år av eländiga ”debatter” på forumet.

    Vi ser i stället fram emot ett år av demokratiska debatter där vi kan diskutera vidare på vägen till ett jämställt Sverige.

    Skriv under den petition på facebook som kommer att överlämnas till SVT Debatts ledning inom kort.

  4. Tack, för att du ställer upp! Skriv gärna på själv! Gå bara in på:
    skrivunder.com

    Jeanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s