Antifeministiska kvinnor i luven på varandra

Två antifeministiska kvinnor, har råkat i luven på varandra och det har orsakat en het debatt på nätet.

http://www.katrinz.se/katrins-snapshots-773

http://blondinbella.se/2014/03/inte-okej-katrin/

http://www.katrinz.se/blondinbella-far-ga-till-en-psykolog

Jag förstår mycket väl, att föräldrar kan känna sig skuldbelagda när diskussionen om föräldrar som postar nakenbilder (eller vanliga bilder) på sina barn på internet, kommer upp. Jag förstår att mammor kan känna sig skuldbelagda, om de själva har gjort det. Jag är inte själv mamma men kanske hade även jag, om jag inte hade valt bort barn i mitt liv och i alla fall som ung och kanske en något naiv mamma, lekt ”Följa John” med andra mammor, tagit bilder på mina barn och lagt ut dem på nätet för hela världen att beskåda. Dock – jag hade aldrig i hela mitt liv lagt ut nakenbilder på mina barn på internet, oavsett barnens ålder. 

MEN!

Det finns ingen anledning att gå in i försvarsposition och till och med göra sig själv till allmänt åtlöje inför omvärlden, i syfte att till varje pris försvara sitt val att lägga ut (naken)bilder på sina barn på internet. Att tvingas bevittna hur vuxna kvinnor, mammor, beter sig som tjuriga och trotsiga tonåringar, är fruktansvärt tragiskt och jag blir fan deprimerad av det.

Den här debatten är inte främst till för att skuldbelägga er mammor, utan för att UPPMANA ER TILL EFTERTANKE! Kan ni fortfarande tänka sunt, eller är ni helt inställda på att bara kasta skit på varandra eller fokusera på hur synd det är om pedofiler som kanske kan råka bli upprörda över den inbillade ”hysterin” eller ”moralpaniken”?

Om ni lyckas fokusera på annat än er själva och vad era gubbar tycker därhemma och istället fokuserar på era barns bästa, för en stund? Ta ett djupt andetag och fundera noga över VARFÖR ni postar bilder och till och med nakenbilder på era barn på nätet. Jag tänker hjälpa er lite på traven:

Gör ni det för att ni tror att det är bra för era barn, att synas (nakna) på nätet? 

Om svaret på frågan är ”ja” – fortsätt att posta bilder.

Om svaret på frågan är ”nej” – hur kommer det sig då, att ni ändå gör det? För er egen skull? För farmors skull? För att locka fler läsare till bloggen? För att läsarna är nyfikna på att se hur era barn ser ut? För att ”alla” andra gör det? För att man gjorde det ”förr i tiden”? För att….? Här kommer ni förmodligen, oavsett vilka förklaringar ni än ger, att förr eller senare komma fram till slutsatsen att era barn i alla fall inte har bett er, att posta (naken)bilder på dem på internet. Det är alltså inte för era BARNS skull, som ni väljer att göra det.

Kan ni se, att det kanske kan finnas risk för att det är dåligt för era barn, på något sätt, att synas (nakna) på nätet?

Om svaret på frågan är ”nej” – fortsätt att posta bilder.

Om svaret på frågan är ”ja” eller ”kanske” – varför tar ni ens minsta lilla, ens pyttelilla risk med era barn och för vems skull tar ni risken? Här kommer ni förmodligen, oavsett vilka förklaringar ni än ger, att förr eller senare komma fram till slutsatsen att det i alla fall inte är era barn som har bett er att ta den risken med dem. Det är alltså inte för era BARNS skull, som ni tar den eventuella risken.

Inse att ni är vuxna nu, alla mammor. Tänk till. Fundera över ert föräldraransvar. Undvik att bli defensiva. Inse att ni kanske har gjort fel ibland men att det är förlåtligt att göra fel som förälder. Sluta att tänka egoistiskt (dvs att försvara er själva och era handlingar i första hand) och tänk istället främst på era barn. Sov på saken. Bete er för fan som vuxna människor hädanefter så att jag slipper skämmas över mitt eget kön! Ja, jag skäms fastän väldigt många av er, i debatten inblandade mammor, är antifeminister.

Med vänliga hälsningar från en stolt feminist,

/NBT

Annonser

30 thoughts on “Antifeministiska kvinnor i luven på varandra

  1. För mig är svaret enkelt. Nej! aldrig i livet! never! Skulle inte lägga ut nakenbilder på mina barn på nätet.
    Anser att var och en gör som den vill, men kan de tänka sig lägga ut likadana bilder på sig själva? Don’t think so.

    • RödaHund: Exakt! Jag skulle inte lägga ut bilder på mig själv på nätet och defintivt inte nakenbilder. Då lägger jag inte ut bilder på andra människor heller.

  2. Håller med om att många försvarar sig in absurdum, även när de uppenbart gjort fel. Gällande att publicera bilder eller ej tycker jag att det är ok inom rimliga gränser (vad nu det är, det är olika för olika personer fattar jag). Jag kan själv posta bilder på min son i bland, men jag försöker vara måttlig, typ max ett par bilder per år. Egentligen mest för att jag vet att folk stör sig på bebisbilder (som att deras festbilder är så jävla intressanta då..) men också för att mitt barn blir äldre och blir mer och mer en liten person med egen vilja och integritet. Tycker det är skillnad att visa ammande bebis tex och en lekande 2-åring. Det äldre barnet blir mer blottat enligt mig, men jag kanske tänker fel här..
    Angående Katrin och Bella har jag inte läst inläggen (vägrar ge dem mer besökare, och det borde du också göra ;)) men spontant skulle jag själv inte lägga upp pung- eller nakenbiler. MEN jag tror inte på det där pedolfilsnacket som vissa (Bella) håller på med. Pedofiler tänder säkert lika mycket på blöjklätt barn, eller skoluniformer och liknande, pungen är liksom inte det som avgör om nån kommer utnyttja barnet visuellt eller ej.

    • Sara: Jag svarar på alla dina kommentarer här.

      Jag vet inte vad du menar med att ”folk stör sig på bebisbilder”? Gör de?

      Jag kan nog hålla med om att lite äldre barn blir mer blottade om det BARA är bilder det handlar om. Finns det text eller till och med namn och sådant till spädbarns-bilden, så är läget ett annat.

      Jag tror att pedofiler tänder på det mesta när det gäller barn. Pojkar, flickor, viss klädsel osv. De ser barn som sexuella objekt för dem, ungefär som många män ser kvinnor som sexuella objekt för dem. Här kan man fundera på hur mycket pedofiler tänder på nakenhet. Tänker de likadant om barn, som män tänker om kvinnor så är det sannolikt att de också tänder främst på nakna eller åtminstone halvnakna barn mest. Få män tänder ju lika mycket sexuellt på en kvinna med kläder, som utan.

      Man bör också tänka på att bilder är mycket lätta att manipulera idag. Bilden som en föräldrer lägger ut år 2013, kan vara manipulerad till oigenkännelighet år 2014.

      Jag tycker inte att det är ”lökigt” att vara stolt över sina barn. Jag tycker att det är jättefint att vara stolt över sina barn men bilderna som du och andra mammor publicerar på nätet av stolthet, handlar ju inte om barnen utan bara om era egna känslor. Här gäller det alltså att, hur stolt man än är och hur mycket man själv vill visa upp sina fina barn för omvärlden, försöka bedöma om ens egna känslor är förenliga med barnens bästa. Observera att jag inte vill skuldbelägga här, utan mana till eftertanke.

      Jag förstår att barn inte alltid gör som man säger och att man ibland måste tvinga dem att tex hoppa in i bilen, borsta tänderna osv men det är en helt annan diskussion precis som du skriver. Om man måste tvinga sitt barn till olika saker, så gör man ju det för att det är för barnets eget bästa. Att lägga ut bilder på nätet på barnet – är det för barnets bästa eller är det förälderns egen vilja/behov/känslor som ges uttryck för?

      Tyvärr finns det ju också maktfullkomliga föräldrar. Föräldrar som liksom njuter av makten, ”ägandet” som de tror att de har över sina barn och som kan skada barnet på olika sätt. Tex att kränka barnet utan anledning, tvinga barnet utan att behöva tvinga enkom för att visa barnet vem som har makten.

      • Folk stör sig på mammor överlag. De är töntiga, skriver och visar för mycket bilder på sina bebisar, tar plats med barnvagnen på offentliga utrymmen (bussen, caféer, t-banan osv), så JA – mammor som facebookar om sina barn är jobbiga har jag fått berättat för mig både innan och efter jag fick barn. Pappor som gör detsamma är sällan lika jobbiga.

        Jag kanske var otydlig – jag tycker alltså inte heller att det är ok att lägga upp massa nakenbilder på barn. Men mest pga kränkning av integriteten, inte så mycket pga pedofiler (som nog runkar till allt möjligt vad gäller barn, det kan man inte låta begränsa sig för allt för mycket imo).

        Absolut, att lägga upp bilder på sitt barn gör man/jag för min egen skull. För att jag är stolt över hur gullig han är, och hur glad jag är över att vara mamma (Ja, även det ses som töntigt av många. En kvinna utan barn provocerar i sin okvinnlighet och en kvinna som har det provocerar i sin kvinnlighet. Dubbel bestraffning mao).

        Jag vet inte, jag tycker det är ok att lägga ut bilder inom rimliga gränser på (påklädda) barn som typ är glada och vet att de fotas. Kan bli illa berörd av föräldrar som fotar i utsatt läge, tex om barnet är argt, ledsen osv. Det är att skratta åt och utnyttja någons utsatthet om något – skulle man själv vilja visa upp din egen sorg med ett foto, liksom!?

        Vet inte riktigt vart jag vill komma annat än det jag redan skrivit – man får väl nånstans tänka sig hur man själv skulle vilja bli porträtterad offentligt som barn. Jag är rätt sur på mina föräldrar som knappt har några bilder alls från vissa perioder av min barndom. Det hade jag uppskattat att ha, men folk är ju olika.

      • Sara: Ja, du har förstås rätt i detta, att vissa människor stör sig på mammor som ammar sina barn, som tar ”för mycket plats” med barnvagnarna på caféerna eller som inte kan hålla reda på sina barn på tex tågen och flygplanen. Det gäller förstås inte alla.

        Ja, det är mammor/pappors egna behov som det handlar om. De tycker förstås att just deras barn är bäst, sötast, gulligast, duktigast i världen och vill förmedla dessa känslor till andra främmande människor på nätet. Alltså bör mammor och pappor tänka igenom, om det är lika positivt för deras barn, som för dem själva, att ”hänga ut” barnen på internet.

        Även om kvinnor anses vara provocerade hur vi än gör, så tror jag att vi kvinnor som har valt bort barn men framför allt män i våra liv, är mest provocerande. 🙂
        Att välja bort att tex dela sin sexualitet med en man, verkar vara mer provocerande för människor, än att en kvinna väljer bort barn i sitt liv.

        Som sagt, jag tror att det är viktigt att föräldrar tänker efter, av vilken anledning de lägger ut bilder på sina barn på nätet. Gynnar det barnen eller gynnar det bara föräldrarna och/eller andra människor?

      • Det verkar som att kommentaren hamnar under fel svar, men men..
        Ja precis, är helt med dig om att en bör tänka sig för! Ville mest förklara varför många föräldrar gör det (även om du säkert listat ut det).

        Tror du har helt rätt i att de/ni som väljer bort man och barn blir mest hatade. Blir lite nyfiken på hur du kom fram till detta beslut. Om du vill och orkar får du gärna skriva om det (det kanske du redan gjort, ska söka i arkivet). Att välja bort man var kanske lättare val än barn, eller?

      • Sara: Tack för att du förklarade Sara.

        Jag har faktiskt inte skrivit särskilt mycket om hur jag kom fram till mitt beslut, att inte leva med man och barn. Ja, du har rätt, Sara – en man var betydligt lättare att välja bort för mig än barn, helt enkelt pga att jag inte förstår hur en man skulle kunna tillföra mitt liv något som jag inte redan har. Män har en tendens, för mig i alla fall, att bara medföra mer bekymmer, mer problem, mer sorg, irritation, konflikter och framför allt mer krav.

        Barn är förstås allt annat än det, eftersom kärleken till ens barn, enligt mig är den enda villkorslösa och eviga kärleken som en kvinna kan känna till någon annan människa.

      • En kan ju få barn utan en man också, genom insemination. Men jag ska inte låtsas om annat än att det är dyrt, jobbigt och innebär mycket uppoffringar att välja att bli ensamstående.
        Jag förstår helt och fullt att du valt bort män i ditt liv. Nu råkar jag har en fantastiskt jämställd feministisk man vid min sida, men om jag inte träffat honom hade jag nog också valt att leva ensam eller med andra kvinnor och barn.
        Barn har jag alltid vetat att jag velat ha, och innan jag träffade min kille var jag ganska inställd på att det kanske skulle ske via insemination.
        Tycker dock det är väldigt bra om folk som inte vill ha barn heller inte skaffar dom ”bara för att”. Alla mår bättre om de får göra sina fria val och inte straffas socialt eller ekonomiskt för det, så ser det tyvärr inte ut i dag.
        Ha en fin kvinnodag förresten. Ska snart in och äta tårta med F! 🙂

      • Sara: Jag vet faktiskt inte vad det kostar att åka till tex Danmark för insemination?
        Jag vet inte heller om kvinnor tycker att det är så mycket mer dyrt och jobbigt att vara ensamstående än att få ”hjälp” (som det brukar heta) av en man/pappa? Min mor brukar säga till min syster, att hennes manlige sambo är som ett tredje barn för henne att ta hand om. 😉 Inte har hon haft någon inkomst heller, eftersom hon har varit hemmafru under ett antal år så att bli mamma, har varit svindyrt för henne.

        Har en kvinna råkat hitta en feministisk och jämställd man som delar halva ansvaret med henne (som du), så blir läget förstås ett annat. Då finns det ju en anledning att bo ihop med en man men det innebär förstås inte, att det alltid är bättre än att dela ansvaret för hem och barn med en annan kvinna.

        Det gäller att välja pappa till sina barn (om man nu insisterar på att en man måste bo under samma tak som barnen för att de skall må bra), mycket noga. Den mannen måste man själv och barnen ha i sitt liv, oavsett hur illa han kan komma att bete sig, ofta så länge som barnen och man själv lever eftersom fadersrätten idag står över allt annat. Jag tycker också att det är viktigt för barnen att ha heteroföräldrar som är jämställda eftersom det annars finns stor risk för att barnen lär sig samma ojämställdhet som heteroföräldrarna lever i. Heteropar lever ofta ganska jämställt innan barnen kommer. Det är alltså när barnen kommer som ojämställdheten ofta uppstår men med en feministisk man, blir det kanske lättare att råda bot på den.

        Jag har inte kollat om det fortfarande går att lyssna på radio-länken under det här inlägget men här talar en feministisk man (Gustav) om hur han gick från att vara jämställd till ojämställd när första barnet kom. Mycket intressant.
        http://noboytoy.blogspot.se/2012/09/antifeministers-forslag-forbjud.html

        Jag håller med om att alltför många människor skaffar barn, bara för att det förväntas av dem och för att det liksom bara ”måste göras” förr eller senare. Många kvinnor gör också barn till en slags ”karriär” i sina liv, vilket män mycket sällan gör. Vad som egentligen är ”fria val” i sammanhanget, kan man alltså diskutera kring i evigheter. Förvånansvärt många män har faktiskt varit positiva till att jag inte har några barn. Det är nästan som om de har sett det som ett stort plus i vår relation. Det är alltså främst kvinnor som har tjatat på mig om att jag ”måste” bli mamma.

        När det gäller att bilda familj, har jag alltid ställt mig frågan – vad blir min vinst/förlust i det hela? Jag har konstaterat att en man i mitt hem ger större förlust än vinst för mig och att hans eventuella ”kärlek” till mig, inte räcker till för att väga upp förlusten. När det gäller barn, har jag konstaterat ungefär det motsatta, dvs att barn däremot är värda allt slit, alla pengar, alla bekymmer och problem. Dock – jag vill ha ett så bekvämt och problemfritt liv som möjligt och då passar det mig bäst att bo ensam eftersom det ger mig den totala frihet som jag behöver för att må som bäst.

        Hoppas att tårtan var god, Sara? Jag käkade också tårta med Fi igår. 🙂 Jag hade också en hel del samtal med olika människor som jag annars kanske aldrig hade fått chans att prata med.

      • Jag vet inte heller vad det kostar men resor, ofta flera försök osv är ju klart dyrare och jobbigare än att bli befruktad av en man.

        Det är också dyrt att vara ensam att betala för allt rörande barnet, hyran, försäkringar, mat allt allt allt i ett hushåll.
        Det finns ju män som utnyttjar sina kvinnor även ekonomiskt (har själv varit utsatt för det, om än jämförelsevis lindrigt) och där faller även det argumentet till att ha en man i sitt liv – men jag tror ändå att många av de där värdelösa männen som är som extrabarn i alla fall oftast delar den ekonomiska biten.
        Fast nu när jag skriver detta kommer jag på att de säkert är sådana där jävla typer som köper och står som ägare för bilen, medan kvinnan köper maten…

        Ja vissa verkar onekligen få lite ”hjälp” av sina män (barnens pappor) och tycks få än mer jobb av att ha hand om vuxen man utöver barn(en). Det är så tragiskt, jobbigt och jag blir alldeles vansinnig när jag tänker på det. Jag blir galen av all jävla skit som män utsätter kvinnor för. Fy fan vilken plåga att få barn med ett as och på så sätt alltid befinna sig i hans våld, direkt eller indirekt.

        Det juridiska skyddet för svenska pappor är helt otroligt starkt. Jag har en bekant vars ex slagit deras gemensamma barn, dottern har vittnat trovärdigt osv. han har suttit inne, varit åtalad för massa brott, dottern vill inte åka dit utan gråter och mår dåligt, han låter nya tjejen ta hand om sitt minimala föräldraskap, han uteblir från rättegångar och förhalar hela tiden blablabla listan kan göras lång – guess what, HAN överlät till sist föräldraskapet till mamman och hon (dom) har på så sätt fått hyfsad frid, men först då och ENDAST då slapp dom honom. I alla dessa år medan skiten pågått har de haft delad vårdnad tros alla dokumenterade skador.
        Jävla skitsamhälle.

        Hur som helst, jag tycker det är starkt och coolt av dig att våga vägra barn!

        Bakade faktiskt tårta själv och åt och den var god. 🙂 De ”varnade” att tårtan skulle ta slut så det kändes mest rätt att inte tynga ner F!:s tårtbudget för mycket 😉
        Solsken och underbar stämning var det på Nytorget och Gudrun var magisk!

      • Sara: haha, näe att bli befruktad av en man är ingen större bedrift. Det går på 4 sek. 😉

        Det är dyrt att vara ensamstående såklart. Ingen att dela elräkningar, tv, bredband, sopor, försäkringar osv med. I manssamhället har man ju också skapat det så, att man nästan måste vara två vuxna för att kunna försörja ett barn. Om mamman fick halva kostnaden betald av pappan vid separation, så skulle det bli lättare för mammor att försörja sina barn utan en man. Men så kan vi ju inte ha det i ett manssamhälle, för vad skulle hända med alla män då? 😉

        Män är faktiskt ganska dyra i drift eftersom de ofta äter som hästar (i alla fall mina f.d män). De tycker också ofta att det är viktigt med stora, fina och dyra penisförlängare, som tex stora tv-apparater, fina stora bilar med jättestora fina dyra däck, verktyg och div teknisk utrustning, motorcyklar, fyrhjulingar och inte minst – alkohol. De kör ofta upp en jäkla massa bensin också, särskilt såna män som inte vet vad ordet planering innebär. Så trots allt, tror jag att det blir billigare för mig i längden att leva ensam, med eller utan barn (om jag inte skulle råka springa på en snygg, ung, muskulös miljonär förstås) 😉 Skojar. Jag kan inte ha det bättre än jag har det. 🙂

        Trist att din bekant har råkat ut för fadersrättens fulaste sidor, Sara. Det är precis så det går till i dagens samhälle. Till och med på socialen, sitter man och säger att en ”dålig” pappa (tex en barnvåldtäktsman, kvinnomisshandlare, våldtäktsman, barnmisshandlare, alkis osv) är ”bättre än ingen pappa alls” och tvingar små barn att umgås med såna kriminella, fullständigt galna pappa-ligister. Det är så jävla sjukt, att jag inte finner ord. När pappor organiserar sig i Papparättsrörelsen och bjuds in till socialkontoren för att föreläsa om PAS, händer det saker, ända upp på regeringsnivå och snabbt går det. Därför skall kvinnor idag, vara alldeles särskilt försiktiga och noggranna med att välja pappa till sina barn och kanske till och med överväga att inte involvera någon pappa alls, i barnens liv.

        Jag vet inte om det är så coolt och starkt att våga vägra barn men visst – det gör ju att jag avviker från normen och ses på som lite udda. Det blir särskilt konstigt i folks ögon eftersom jag också är extremt barnkär och har mycket lätt för att umgås med barn. Barn brukar gilla mig, lika mycket som jag gillar dem. 🙂

        Guuuud….run vad bra Gudrun är! 🙂

      • Ja det där ”en dålig pappa är bättre än ingen pappa alls” har jag också hört och fattar verkligen inte hur det hänger i hop. Menar de alltså att en våldsam pedofil skulle ha något att tillföra i ett barns liv bara för att han gett bort lite sperma? How??

        Har en (feministisk) nära vän som jobbar med brottsoffer och som OCKSÅ säger detta absurda.
        Hon menar att det ofta är så traumatiskt för barn att växa upp utan förälder och vetskapen att ha blivit bortvald att man hellre hjälper en dålig förälder att vara närvarande än låter bli.
        Alltså, hon hävdar nog inte att incestanklagade ska ha rätt till sina barn obegränsat eller så, men typ att de ska få ha viss kontakt med barnen för BARNENS skull.
        Vi blev avbrutna sist vi pratade om detta så jag måste gå på djupet med henne om detta igen.
        För mig låter det helt sjukt.

        Det är iofs skillnad på att vara en frånvarande, ointresserad pappa fram till typ 6-års ålder och sedan komma på att han ska leka pappa när han behagar, och en kriminell våldsam pappa som tyranniserat familjen sedan dag ett. Men jag tycker lite att man förverkat sin rätt att bestämma nåt om man svikit sitt barn – direkt eller indirekt. Det måste få vara upp till barnet och/eller vårdnadshavaren om kontakt ska ske och i så fall i vilken utsträckning.

      • Sara: Man tvingar till och med barn till att åka till fängelserna, för att hälsa på sina pappor. Om mamman vägrar lämna ut barnen till en pappa som barnen säger våldtar dem, blir hon av med vårdnaden. Mammor tvingas alltså skicka iväg sina skrikande, gråtande barn för att bli våldtagna på regelbunden basis av sina pappor och mammor kan inte göra ett skit åt det och barnens förtroende för sina mammor blir ju förstås lika med noll. Barn lär sig ganska snabbt att mamma är maktlös och att pappa alltid får sin vilja igenom, alltså inte bara i de här fasansfulla fallen, utan även i många ”normala” heterosexuella familjer.

        Jag har f.ö sett domar, där man till och med hämtar barnen med polis i skolan eller på dagis, om mamman ”umgängessaboterar” för pappan. Då flyttar man alltså barnen från mamman till pappan från en dag till en annan och ofta får mamman inte ha kontakt med sina barn eftersom de påstås måste ”avprogrammeras” från mamman. Tänk dig de barnen som går till skolan en dag, säger hej då till mamma på morgonen, blir hämtade med polis på eftermiddagen för att bo på heltid hos sin pedofil-pappa och inte får träffa sin mamma eller ens tala med henne i tfn det närmaste halvåret/året? Det kallar socialkontoren och PAS-grundaren för ”chockterapi”.

  3. En grej till: ”vi” mammor gör det för att vi är så himla stolta. Kan egentligen bara prata för mig själv, men så är det för mig. Jag VET att folk föds varje dag, det är inget speciellt, alla barn är söta blablabla men jag är ändå så himla stolt över min fina unge som jag älskar mest. Det är lökigt, ja, men så är det. Jag antar att folk som lägger upp mycket snygg-selfies, bilder på sina hem, kläder mm också är stolta. Det är helt ok för mig.

  4. Ursäkta att jag spammar ditt kommentarsfält nu men en grej till: Som förälder ”kränker” man sitt barn hela tiden genom att inte låta dem bestämma, göra saker mot deras vilja mm. Man måste det tyvärr. Skulle min son få som han vill skulle han aldrig byta blöja tex, därför måste jag och hans pappa göra det ändå fast han är arg och skriker. Han är för liten för att förstå konsekvenserna av att inte byta blöja tex, samma sak med sömn, mat mm. Inte för att jämställa det med nakenbilder på nätet, det finns så klart grader av kränkningarna, men min poäng är att det är väldigt svårt att vet vad som skadar barnet eller ej. Vissa saker måste man besluta över huvudet på barnet eftersom hen inte förstår.
    Ville bara säga det.

  5. Skulle aldrig lägga ut en bild på någon någonstans på nätet utan denne persons tillåtelse och eftersom barn inte kan ta ansvar för och överblicka konsekvenserna av en bild på sig själv på nätet så är det självklart för mig att aldrig posta barnbilder överhuvudtaget.

    • ozzy: Mycket klokt råd, tycker jag. Det är respektlöst att posta bilder på människor på nätet, som kanske inte vill synas på nätet. Vad man väljer att göra mot sig själv, är en sak men när man börjar ta sig friheter med andra människors liv, måste man tänka om. Det gäller även barnen.

  6. Jag skulle aldrig lägga upp nakenbilder på mitt barn, inte så mycket av rädsla för pedofiler, för där tror jag Katrin har en poäng i att de nog tänder mer på små lolitor än en naken pung (herregud, jag trodde aldrig jag skulle hålla med den människan om något!). Däremot vill jag skydda barnets integritet och jag tycker att nakenbilder är att gå över gränsen. På min blogg lägger jag heller inte upp bilder där barnets ansikte syns.

    Med det sagt lägger jag emellanåt ut bilder på henne på Facebook, där jag har inställningar så att endast mina vänner kan se bilderna. Jag gör det dels för att jag, som alla föräldrar om sina barn, helt enkelt tycker att hon är världens bästa och roligaste unge, men även för att hon har släktingar som bor långt bort och därför inte träffar henne så ofta, och det är ett sätt för dem att få följa henne.

    • Helena: Jag skulle inte heller lägga upp nakenbilder på mina barn (om jag hade några). Det handlar inte främst om pedofiler utan om barnens integritet men Katrin har fel i att hon tror att det mest är flicke-barn som våldtas av pedofiler. Gossebarn ligger inte särskilt långt efter flickebarn som offer för pedofiler. Det är vad vi vet, men mörkertalet är stort och kanske dessutom större för gossebarnen än flickebarnen. Det verkar vara vanligt att folk tror, att det bara är små flickor som är intressanta för pedofiler men det är långt ifrån sant.

      Jag tror att det är vanligt att föräldrar lägger ut bilder på sina barn, alltså inte för barnens skull utan för sin egen skull (stolthet), för farmors skull (som bor långt ifrån) eller för pappas skull (som jobbar ”borta) och liknande. Det är alltså inte för barnens skull som föräldrarna lägger ut bilderna och det måste föräldrarna vara medvetna om och fråga sig om det är värt det att tillfredsställa sina egna ”behov” och/eller andras ”behov” framför barnens eventuella behov av kroppslig integritet. Det handlar alltså inte om att skuldbelägga, utan om att mana till eftertanke och försiktighet. För vem/vad väljer jag att lägga ut bilderna? Är det inte för barnens skull, dvs att man tycker att det är positivt för barnen att synas på nätet, kanske man måste tänka om?

  7. Tummregeln är väl att allt du lägger upp på sociala media som Facebook, öppna bloggar mm ska hålla ”offentlig nivå”. Dvs det ska vara saker du skulle kunna känna dig bekväm med att din arbetsgivare, ev. framtida arbetsgivare/myndigheter och samtliga grannar/bekanta/kollegor såg/läste. Samma riskbedömning måste du som förälder göra för ditt barn.

    Någon jämförde en gång bilder på Facebook med att lämna kvar ett fotoalbum på tunnelbanan. Lite så är det faktiskt. När bilderna väl ligger ute så har du rätt liten kontroll över ev. fortsatt spridning/manupulation.
    Jag tror iofs risken är rätt liten om man som stolt förälder lägger upp bilder på sin nyfödda bebis.

    Men redan när barnet blir några år gammal tycker jag det finns all anledning att fundera på vilka bilder som man ska sprida.
    Finns två saker att ta ställning till, dels barnets integritet och framtida ”nätprofil/sökbarhet”. Dels säkerhet/risken att bilderna stjäls och kanske även manipuleras. Man får helt enkelt göra en avvägning där. Det som förvårar det hela är att det inte bara är föräldrarna själva som sitter på barnbilder. Idag kan det lika gärna vara naiva äldre släktingar eller bekanta som slänger upp bilder från barnens kalas osv. I min värld är netiquetten glasklar, man lägger aldrig någonsin upp kort på någon identifierbar person/ansiktsbild utan att fråga om lov först. När det gäller barn kollar man med föräldrarna.

    Själv har jag varit väldigt restriktiv med att publicera kort på barnen på nätet. Kanske lite i överkant. Man är ju som sagt stolt över dem men mailar hellre bilder direkt till släkten…

    Sen när det gäller defensiviteten är du inne på något viktigt här tycker jag. Myten om Den Perfekta Mamman. Alla invändningar tas som personliga förolämpningar och antydningar om att de är olämpliga att inneha barn. Kritiken mot mammor som visar svaghet eller avviker från gängse beteende är ofta skoningslös. Som mamma ska du ha tur om du hittar andra mammor som stödjer dig, snarare är det en sport bland spec äldre kvinnor med barn att racka ner på yngre som sagt sig behöva stöd/avlastning. Se t ex valfritt känsligt ämne på Familjeliv (varning läskig dagisnivå på sk. vuxna.) Eller de magsura kommentarer som den eminenta bloggaren ”Motvilliga Mamman” får ibland (tack för tipset föressten, vill minnas att jag hittade henne via dig en gång i tiden:)
    Anyways så håller jag helt med dig, utmärkt slutkläm där. Mycket vore vunnet om även vuxna människor kunde bete sig som vuxna även efter det att de fått barn 😉

    • E: Mycket klok kommentar – jag instämmer till 100 %. Det är inte så kul för barnen när de har vuxit upp, att kanske inte bara hitta en mängd bilder på sig själva på nätet, utan också mammas eller pappas blogg. En kan ju föreställa sig att många av de här blogg-ägarnas barn, kanske kommer att få en smärre chock när de i framtiden läser vad mamma och pappa en gång vräkte ur sig på nätet. De kommer kanske att skämmas över sina föräldrar, inför hela världen. De kommer kanske att vara rädda för att arbetsgivare, tilltänkta partners och alla möjliga intresserade människor, skall hitta bilderna på dem och kanske också föräldrarnas bloggar.

      Just det! Frågeställningar, problemformuleringar och råd i all välmening, tas ofta av föräldrar som personliga förolämpningar. Särskilt mammor, skulle jag våga påstå. Som förälder måste man försöka sätta sina egna känslor åt sidan och istället noga begrunda vad som är det bästa för ens barn. Alla föräldrar gör mer eller mindre fel och att lägga prestige i sin barnuppfostran, gynnar sällan barnen. Det är sig själv man försvarar, av den enkla anledningen att man ”känner sig” förolämpad, ifrågasatt osv. Det är sig själv man tänker på i första hand och ens egna känslor överskuggar till och med allt sunt förnuft när det gäller barnen. Det är aldrig försent att backa, göra om och göra rätt. Det är aldrig fel och det är aldrig töntigt att kunna säga ”Jag hade/gjorde fel med mitt barn – tack för att du gjorde mig uppmärksam på det, eftersom det allra viktigaste för mig, är mitt barn.” Att kunna erkänna att man har gjort fel/haft fel, tyder på både sunt förnuft och styrka.

      Jag känner igen det där med mammor som är kritiska till andra mammor. 😉
      Kanske kan det handla om att moderskapet för många mammor, i princip är hela deras liv? Eftersom jag inte själv är mamma, kan jag kanske inte riktigt sätta mig in i den känslan men det är otroligt intressant att stå utanför hela den här pajkastningen mellan mamma-mamma, som en oberoende åskådare. Kanske kan det handla om att de här kvinnorna själva känner sig osäkra i sin mammaroll och att det då blir viktigt att peka ut andra som ”sämre” mammor än de själva för att så att säga flytta fokus från sig själv till andra? Kanske kan det handla om att man själv har fått kritik som mamma och därför måste peka på någon annan mamma, i syfte att döva sina egna skuldkänslor? Jag vet faktiskt inte, men det är mycket vanligt bland hjärntvättade kvinnor i patriarkatet, att rikta all sin frustration mot andra kvinnor. Det är synd eftersom det faktiskt bara är andra mammor som kan hjälpa en i moderskapet, ge en goda råd osv. Det är bara andra mammor som kan förstå en mamma till fullo.

      Det är iaf oerhört tragiskt att se kvinnor (även antifeministiska) vända sig emot varandra på det här jävla sjuka sättet, alltmedan pappor och män kommer undan all kritik och allt ansvar. Alltmedan barnen, som bör vara de viktigaste personerna i en mammas liv, ofta hamnar i kläm. Mammor fokuserar ofta på män och andra mammor, mer än på sina egna barn.

      Varsågod E – ”Motvilliga mamman” är en frisk fläkt i mamma-gröten. 😉

      Ja, det är skrämmande hur omoget vuxna människor ofta beter sig och särskilt skrämmande är det, när man börjar fundera över vad den typen av föräldrar lär ut till sina barn? Vad tänker barnen om såna föräldrar när de blir vuxna? Vad tänker barnens kompisars föräldrar, dagispersonal, skolpersonal, mor- och farföräldrar när de läser vad dessa galna föräldrar skriver på nätet?

      Blir man själv barn på nytt, när man skaffar barn? 😉 Det finns tillfällen, när jag på allvar har funderat över det.

  8. Som mamma och nybliven mormor vill jag säga – omdömeslöst(ansvarslöst att hänga ut sina små barn på nätet avklädda eller inte – det är lika dåligt! I skolan får man inte publicera skolfoton av barn på nätet. Fattar inte ens föräldrar att det är ett riskbeteende de utsätter barnen för?

    • Jeanna: jag kan verkligen förstå att föräldrar inte tänker ett steg längre här men jag tycker att de skall börja fundera noga över, vem som ”tjänar” på att barnen hängs ut på nätet, oavsett form. Det är nämligen inte för barnens skull, som de gör det och det är trots allt barnen man måste tänka på i första hand som förälder och inte sig själv.

  9. Jag tycker att det är förfärligt men Katrin har inte alla hästar hemma i stallet enligt mig. Och skicka den bilden som en uppmuntran till äckliga Ringo. Urrrrrrrr! Vilka vibbar ger inte det!

    Själv skulle jag aldrig någonsin får för mig att hänga ut min son. Det finns liksom inte på kartan inte ens med kläder på.

    Att hängas ut på nätet det måste dom själva få bestämma när dom har åldern inne för det som åker ut på nätet finns där för alltid även om man raderar det. För det finns alltid någon som laddar hem bilder som t.ex. på hennes son. Bilderna på Rambo är säkert nerladdade för det som händer på internet blir bara sjukare och sjukare. Barnen som hängs ut är väldigt utlämnade och vad dom kommer att tycka när dom är större är säkert inte så positivt.

    Kay Pollaks klassiker ”Barnens ö” får inte visas i Australien. Den australiska filmcensuren har stoppat den svenska 80-talsfilmen ”Barnens ö”, genom att vägra ge den en åldersgräns – i praktiken en bannlysning av filmen i landet. Den som köper, säljer eller visar filmen offentligt i Australien riskerar därmed motsvarande 1,6 miljoner kronor i böter och 10 års fängelse.

    Det är ord och inga visor där. Men säkert har alla pedofiler den filmen. Pedofiler snokar upp allting.

    http://www.svd.se/kultur/barnporrkoppling-stoppar-svensk-film_3312638.svd

    • SQE: Man kan verkligen ifrågasätta Katrins omdöme, på flera olika sätt. Porr-Bimbo Ringo är kanske en trevlig man att leva med (vad vet jag?) men han vore inte MITT förstahansdsval som pappa till mina barn, om jag säger så. 😉

      Att skriva om Blondinbella och hennes barn att de ser ut som grisar, är så omoget för en 40-årig mamma att man faktiskt kan ifrågasätta om hon är riktigt klok. Vad kommer hennes barn att tänka om sin mamma i framtiden när de läser vad hon har skrivit på nätet? Vad kommer de att tänka om pappa Porr-Bimbo Ringo och den karriär som han har skapat åt sig själv och alla pengar som han har tjänat på kvinnor, genom att exploatera kvinnornas kroppar sexuellt för män?

      Ibland kan man få för sig, att föräldrar tror att barnen aldrig växer upp och att det är därför som de inte heller kan se konsekvenserna av sina handlingar. Barn blir vuxna människor med egna liv och självklart kommer de kanske att ha åsikter om hur deras föräldrar har exploaterat dem på internet.

      Vad gäller Kay Pollak, måste jag ge honom credit för att han faktiskt inser problemet med filmen. Han går inte in i idiotisk försvarsställning för att gynna sig själv – han inser problemet med filmen och att den faktiskt kan skada barn. Han har alltså förmåga att lägga sina egna intressen åt sidan för en större ”sak”. Heder åt honom.

  10. Katrins bild är hemsk, NBT. Hon behandlar pojken som ett stycke kött. Det är väl bara kamerans storlek som hindrat henne från att plåta inne i ändtarmen. Jag håller med SQE. Hon har verkligen inte alla hästarna hemma. Om ens några…

    • Monica. Ja, det är förfärligt. Jag förstår liksom inte vad hennes avsikt var, med att dela bilden på pojkens stjärt med hela världen? Vad gick det hela ut på för hennes del? Tycker hon att hon är rolig, eller vad handlar det om?

      Kul att höra ifrån dig igen, förresten! 🙂
      Hoppas allt är väl?

  11. Jag tycker det är sorgligt att se hur gränserna förskjutits och hur självklart det är för många att börja lägga ut sina ultraljudsbilder och sedan ta det första fotot några timmar efter att barnet fötts och sedan bara fortsätta lägga ut bild efter bild… Barn som föds idag förväntas inte ha någon som helst integritet och därför tror jag faktiskt att du har fel när du skriver att de kommer bli upprörda över vad deras föräldrar skrivit om dem på nätet. De har ju aldrig sett något annat!

    Om man inte kan fråga en person om den vill läggas ut på facebook/blogg bör man låta bli att göra det..Och om man nu ändå väljer att göra det måste det ju finnas någon måttlighet och respekt i det hela. Att ta bilder av någons könsorgan och lägga ut är inte respekt fullt vare sig personen är 1, 50 eller 100 år. För inte skulle väl Katrin vilja att någon fotade henne naken när hon ligger och sover och sedan dela på sin blogg? Tyvärr verkar hon väldigt hjärntvättad, kanske av samhället kanske av hennes nakenfotograf till man. En kan ju bara hoppas att hon tar sitt förnuft till fånga och tar bort bilden.

    • AG: Det har du kanske rätt i, dvs att barnen aldrig har sett något annat, är ”vana” vid sina gränslösa och omdömeslösa föräldrar och därför inte heller kommer att bli upprörda när de upptäcker hur föräldrarna har hängt ut dem på nätet?

      Katrin är en medelålders kvinna som borde ha fått feministisk skolning för länge sedan. 😉
      Hon är uppenbarligen ett svårt fall av patriarkal hjärntvätt och skulle må bättre av att avprogrammeras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s