Varför avviker jag från normen?

En läsare undrade hur jag kom fram till beslutet, att välja bort både man och barn i mitt liv. Det är en väldigt legitim fråga, eftersom även jag, förstås har fostrats tidigt i hur jag skall leva mitt liv och att jag skall bli ”heterosexuell när jag blir stor. Ja, eller rättare sagt så förutsattes det att jag, precis som många andra barn, var heterosexuell redan som barn och innan jag ens hade blivit medveten om min egen sexualitet.

Jag kopierar en kommentar som jag skrev hos WDF för ett tag sedan, som beskriver hur jag tänker kring heterosexualitet och heteronormen i manssamhället.

”Jag har, som de flesta andra barn, fostrats till att jag ”när jag blir stor” skall träffa en man, den där ende ”rätte” mannen, flytta ihop med honom och skaffa 2 barn med honom, gärna ett barn av varje kön för det är det ”optimala” och leva lycklig i alla mina dar med mannen, allt enligt en romantiserad heterosex-fiction a la Hollywood.;)

Av någon anledning, rusade jag inte med ”strömmen” utan stod bredvid och tittade på, när mina väninnor redan i 20-25-årsåldern flyttade ihop med män och skaffade barn med dem. Jag ville vänta och se hur deras hetero-liv skulle te sig och det var ingenting som lockade mig, snarare framstod deras liv som rena rama mardrömmen för mig. Det hindrade mig dock inte från att ändå försöka bo ihop med två män och anledningen till detta, är förmodligen att jag ville passa in i ”normen”. Jag visste innerst inne, att dessa samboskap med männen var dömda på förhand och att jag aldrig skulle klara av att leva den typen av liv och var därför mycket noga med att inte låta mig luras in i ”barnfällan” av männen. Om jag blev med barn, så skulle jag tvingas till att ha med männen att göra för resten av mitt liv och det var jag inte intresserad av.

Det jag vill komma fram till, är jag länge har funderat över varför det är så ”självklart” att kvinnor skall bo ihop med män? Jag har kommit fram till att det först och främst handlar om att kvinnor och män anses vara ”skapade” för varandra sexuellt sett och att män och kvinnor påstås känna stor sexuell lust, sexuell attraktion och sexuell dragning till varandra. Jag har aldrig känt igen mig i detta och har i själva verket alltid tyckt att den sexuella biten, i alla mina heteroförhållanden, har varit kravfylld, fokuserad på manlig sexualitet, jobbig, olustig, förnedrande, integritetskränkande och framför allt otillfredsställande. Jag förstod inte vad en man skulle kunna tillföra mig och min sexualitet, helt enkelt. Ju längre tid som gick i förhållandet, desto jobbigare blev heterosexet och som många andra kvinnor i heterosex-relationer, började jag försöka undvika det till varje pris.

Det andra, som påstås vara skälet till att kvinnor skall bo ihop med män, är de gemensamma barnen. Nu valde jag bort barn i mitt liv men jag ser många kvinnor (de flesta faktiskt) i heterosexuella relationer som inte har särskilt mycket hjälp av mannen, när det gäller de gemensamma barnens uppfostran och omsorg. Pappor är generellt mycket frånvarande och jag tänker att de här kvinnorna istället borde fått mer stöd och hjälp med barnen, om de hade levt ihop med andra kvinnor, väninnor, mormor eller systrar?

Så varför bo ihop med en man? Jag undrar varför inte fler kvinnor bor tillsammans och delar vardagens bekymmer och glädjeämnen med varandra? Bara för att kvinnor lever med kvinnor så behöver de ju inte ha sex med varandra – de kvinnor som är roade av att ha sex med män kan ju ha det, bara när de själva känner för det? Tänk så många fördelar det finns med detta?

Kvinnor kan dela ansvaret och omsorgen om eventuella barn med varandra och lita på att kvinnan/kvinnorna i hemmet har kunskap om och förmåga att ta hand om barn på bästa sätt. Kvinnor delar ofta samma värderingar i livet, tex feministiska sådana. Kvinnor har därför mycket att tala om med varandra efter det att barnen har stoppats om för natten. Kvinnor gillar ofta samma typ av mat, samma mängder av mat och samma tv-program. Kvinnor sparar pengar på att dela garderob med varandra som Calle skriver. Kvinnor behöver inte göra sig till för varandra i sitt gemensamma hem utan kan gå omkring i joggingbyxor, osminkade, tjocka, smala, otränade eller vältränade och med håret på ända utan att någon bryr sig. Kvinnor uppfostrar barnen jämställt eftersom det inte finns någon man som påverkar med all sin inbillade ”manlighet”. Barnen och kvinnorna riskerar inte att utsättas för våld och/eller sexuellt våld i sina hem, eftersom detta är mycket, mycket sällsynt och knappt ens mätbart i de hem där ingen man lever. Barn som lever med bara kvinnor, har enligt studier bättre självkänsla och personlig utveckling och drabbas mer sällan av tex psykiska sjukdomar och ätstörningar. Kvinnor sparar mycket pengar på att slippa göra sig till för män, med tex ”sexiga” underkläder, en massa olika kläder, smink, rakhyvlar osv och inte minst – all mat som män sätter i sig. Kvinnor har i regel en mer gemensam syn på städning, hushållsarbete och kosthållning och sitter i regel inte och tittar på när andra jobbar, som män ofta gör i hetero-hemmen. Kvinnor som hjälps åt med hushållet och barnen, behöver inte gå ned i arbetstid för att ”hinna” göra den andra kvinnans del av arbetet gratis och därmed förlora inkomst hela livet, som kvinnor som lever med män ofta gör. Kvinnor sover bättre på nätterna utan en man som snarkar bredvid dem, tafsar och sextjatar på dem. Kvinnor riskerar inte sin fysiska (och psykiska) hälsa som heterosex ofta innebär, tex livmoderhalscancer, livsfarliga biverkningar av p-piller, vestibulit, könssjukdomar, andra diverse underlivsbesvär och/eller trauman/depression pga manligt sexuellt våld/tvång eller husfridssex.

Nu gillar jag att leva ensam men om jag var tvungen att välja så skulle jag, utan att tveka, välja att leva med en eller flera kvinnor, hellre än en man.”

Läs mer hos Fanny om hur destruktiva många hetero-förhållanden är för kvinnor.

Annonser

18 thoughts on “Varför avviker jag från normen?

  1. Fast jag känner inte alls igen mig i det du beskriver om jag ser på min man, vår relation och vårt äktenskap – och det är väl därför som det för mig är otänkbart att tänka mig något annat än det jag har. Jag mår ju bra med mitt val.

    • micro: självklart känner inte alla igen sig i mitt liv, precis lika lite som alla människor känner igen sig i ditt liv. Du känner att du mår bra av att leva i heteronormen och det skall förstås vara lika okej, som mitt och andra kvinnors val att inte leva i den. Poängen är alltså att ditt val inte ifrågasätts men att mitt gör det. Jag avviker och du är normen, trots att de flesta hushåll i Sverige faktiskt är ensamhushåll.

      För mig framstår inte heteronormen som något som vi själva väljer – vi föds med den och den förväntas av oss redan som barn, trots att kvinnors samboskap med män, långt ifrån får alla kvinnor och barn att må bra.

  2. Jag förstår hur du tänker och är med dig där. När det gäller förväntningar, och att leva upp till roller så tror jag man som förälder har en skyldighet mot sina barn att lära dem just rätten till sin egen vilja, sin egen kropp, sitt eget utrymme och sin egen integritet.

    Och själv är jag ingen förespråkare av heteronormen som sådan, jag anser att människor skall välja de liv de mår bra i så länge det inte är skadligt för andra. Vuxna samtyckande individer som gör egna val – det angår ingen annan. Vuxna individer som väljer själva åt sig själva, det angår inga andra. Vi har bara ett liv – såvitt vi vet – det skall vi förvalta på bästa sätt för oss själva, inte för att en omgivning som inte skall leva det skall tycka vi är duktiga och okej.

    Dåliga relationer tycker jag man skall lämna – och inte stanna i ”för barnens skull- utan tvärtom har man barn är det ännu viktigare att man lämnar i tid, barn skall inte växa upp mitt i dysfunktionella/dåliga relationer.

    Sin sexualitet tror jag inte man väljer, däremot tror jag att vi som fostrar barn och formar samhället väljer hur själva normen skall se ut, vi formar förutsättningarna och utrymmet för kommande generationer helt enkelt.

    • micro: Jag instämmer i att det är viktigt att lära barn att de har rätt att säga nej, rätt att slippa krama främmande människor, värna om sin kroppsliga integritet osv.

      Jag instämmer också i att folk skall få välja själva, utan påverkan från makthavare i samhället, hur vi skall leva våra liv. Så ser det inte riktigt ut ännu, tyvärr eftersom vi alla skolas in i heterosexualitet/heteronorm med samhällets goda ”hjälp”.

      Sin ”biologiska” sexualitet väljer man inte men sexualitet skapas i samhället, dvs det finns en sexualitetsnorm som vi alla förväntas anpassa oss till, dvs heterosexualitet. Den skapas på diverse olika sätt idag, den görs till social norm. Förr i tiden gjordes heterosexualitet till norm genom lagtvång/propaganda och förbud mot andra sexuella läggningar.

  3. Hej, jag minns nar jag laste detta hos WD i kommentarena och jag tycker att det var sa bra och fint skrivet! Helt fantastiskt! Jag sparade det och har visat det for andra tjejer. TACK!
    Jag lever i en heterorelation sjalv och ar lycklig med min tillvaro for det mesta men forstar mycket val hur du menar med vad du skriver.

    • Tatiana: Tack själv! Jag är glad över att du har förmåga, trots att du själv lever som heterosexuell att förstå vad jag försöker säga. 🙂

  4. NoBoy Toy,

    vill gärna dela med mig av en jättebra krönika i den största lokaltidningen i mitt landskap, Östergötland. Det är kul att den dessutom är skriven av en man, Erik Wallsten” – och han skriver precis det vi feminister retat upp oss på under senaste året.

    Ett smakprov:

    ”Feminismen har gått för långt och över gränsen, är en vanlig åsikt. Jag håller inte med. För tio år sedan tävlade politikerna i vem som var mest feministisk. I dag tappar vi hakan när vi plötsligt får en jämställdhetsminister som kallar sig feminist.

    Vi har fått ett hårdare debattklimat i det här landet, vilket bland annat beror på att utvecklingen av internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet har gjort det väldigt lätt att tömma sin skit i vilken papperskorg som helst. Men också att de högerextremas framfart i hela Europa har förskjutit gränserna när det gäller hur konservativa åsikter man kan ha utan att anses som koko.

    Att de värsta näthatarhotarnas vidrigheter är förskräckliga håller de flesta med om, men jag oroar mig också över hur i övrigt allmänbildade och icke förtryckta människor (män som kvinnor) känner sig så hotade av feminismen att de anser sig tvungna att ta till de mest ohederliga knep för att trycka ner den. Att fokusera på extremer som ett par tjejers kamp för rätten att bada topless på ett badhus i Malmö eller en liten kvartersteaters uppsättning av SCUM-manifestet (och kom igen – de som gillar kvinnohat fick ju ett helt Strindberg-år …) när kvinnor i arbetaryrken fortfarande i snitt tjänar 20 000 kronor mindre i månaden än män med tjänstemannayrken (16 926 respektive 36 666 kr i snitt 2012 i faktisk grundlön, källa SCB) och när den farligaste platsen för kvinnor fortfarande är hemmet … tja, det gör inte världen bättre för vare sig män eller kvinnor. Dessutom är det direkt oansvarigt, eftersom all osaklig förskjutning av debatten göder nättrollens vilja att skicka i väg ännu några våldtäktshot till valfria ungfeminister.”

    • Jeanna: Tack snälla, för detta! Jag instämmer till fullo i vad Wallsten skriver.

      Det är faktiskt absurt, hur hotade antifeministerna, känner sig av kvinnorörelsen. Det märker man tydligast på att de sällan har någon riktig kritik att rikta mot den utan att det, precis som Wallsten skriver, tas till de mest ohederliga och odemokratiska knep/metoder för att tysta feminister.

      Jag beskrev fenomenet med både antifeministiska mäns och kvinnors motstånd mot feminister här:
      http://noboytoy.blogspot.se/2013/03/javla-feministsvin.html

  5. Hej, jag kan inte riktigt känna igen mig i din beskrivning av att leva med en man, men jag vet ju heller inte vilken typ av män du valt att leva med.

    Du skriver: ” Barn som lever med bara kvinnor, har enligt studier bättre självkänsla och personlig utveckling och drabbas mer sällan av tex psykiska sjukdomar och ätstörningar.”

    Har du en referens till någon sådan studie?

    Tack på förhand,
    Lea

  6. Nu har jag precis inlett skilsmässa och är såklart färgad av det – jag tror det finns män man kan leva lyckligt med, även om jag och min man inte har lyckats med det. Men HERREGUD vad jag är inne på samma spår som du. Kvinnokollektiv där man tar gemensamt ansvar för barn och hushåll och så har man eventuella kärleksrelationer vid sidan av – helt separerat från vardagen. DET HADE VARIT PERFEKT!

    • Caranlachiel: Alla människor är olika. En del av oss känner lycka lättare än andra och hur stora krav man har på livet (och sin partner), är givetvis individuellt. Jag tror, näe – jag vet – att långt ifrån alla kvinnor är lyckliga i sina förhållanden med män och jag vet också att den farligaste platsen på jorden för både kvinnor och barn, är i de heterosexuella hemmen. Det finns alltså väldigt många kvinnor och deras barn som lever i olycka och som stannar i destruktiva och deprimerande förhållanden med män, tex av ekonomiska orsaker, ”för barnens skull”, vill inte leva ensamma osv.

      Det låter kanske som om kvinnokollektiv eller väninnor som bor tilsammans (ibland med sina barn) och utan att vara lesbiska, är en utopi men det existerar både i Sverige och ute i världen. Jag postade länkar i WDF:s blogg för att ge några exempel IRL på detta. I det här samhället lever vi alla med vanföreställningen att om en kvinna inte kan/vill dela sitt hem med en man, så måste hon bo ensam (gäller även män). De kvinnor som inte står ut med att bo ensamma (som jag älskar) eller som anser sig inte ha råd med det (i det här samhället riktas inga ekonomiska insatser mot ensamstående), har faktiskt andra alternativ.

      Jag tror att kvinnokollektiv eller samboskap kvinna-kvinna med ev barn, kommer att bli mer och mer vanligt i framtiden. Om nu inte makthavarna sätter stopp för det, genom diverse tvingande/manipulerande åtgärder, förstås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s