Jag är för bra för män

Genom årens lopp har jag insett att jag är alldeles för bra för män.

Jag är för fin för och för respektabel för, att bli beordrad av en simpel man, att naken ligga/stå/sitta/hänga i de mest märkliga ställningar med särade ben och låta primitiva män runka av sig i min fina kropp.

Jag tycker om mig själv för mycket, för att preparera min fantastiska kropp med diverse hormonpreparat (t. ex p-piller), enkom i syfte att göra den primitive mannens runkande i min fina kropp, skönare, mer ansvarsbefriat och lättare för honom.

Jag tycker om min underbara kropp alldeles för mycket och är alldeles för rädd om den, för att ta emot mäns kroppsvätska, dvs sperma i min kropp. Min kropp är alldeles för fin för att användas som sperma-slask åt simpla män.

Jag är för bra för och alldeles för smart för, att agera som en slav åt män, t.ex som sex-slav eller hushålls-slav. Jag värderar min tid här på jorden och jag är för smart för och för bra för, att ägna den åt primitiva, själviska män. Min tid på jorden, min intelligens, min godhet, mitt stora hjärta, min generositet, min snällhet och min medmänsklighet är inte avsett för män – min tid på jorden och mina fantastiska egenskaper, måste användas bättre än så. Jag kastar inte pärlor åt svin.

Jag är alldeles för modig för män. Mitt mod, min rättspatos, mitt sunda förnuft och mina sunda värderingar är något som män aldrig kommer att nå upp till, hur mycket de än försöker.

Jag är arbetssam, lojal, plikttrogen och en utomordentlig organisatör som har förmåga att hålla flera bollar i luften samtidigt. Män har inte dessa förmågor. Mäns uppenbara underlägsenhet orsakar ofta – typiska för män – irrationella beteenden som ilska och aggressivitet. Men hey – jag kan faktiskt inte hjälpa att jag är bättre än män – det är ren biologi.

Min kropp är alldeles för fin och underbar för att användas till ”skyltning” för män. Min underbara kropp är inte till för allehanda män att beskåda. Jag har ingen skyldighet att visa upp min fina, fantastiska och underbara kropp för diverse primitiva runk-pellar, i olika åldrar och former.

Jag har ett ekonomiskt sinne och jag har under en viss tid av mitt liv, lyckats överleva på en typisk ”kvinno-lön”, vilket män naturligtvis aldrig skulle klara av, då män inte har något ekonomiskt sinne. Till slut insåg jag att min tid är dyrbar, framför allt för män. Jag slutade jobba gratis för män och män fick lära sig att det kostar att ta min tid, min erfarenhet, min kunskap och mitt engagemang i anspråk. Primitiva män har en tendens att inbilla sig, att jag vill jobba gratis åt dem, ”hjälpa dem” utan kostnad men min tid här på jorden räcker tyvärr inte till för att hjälpa simpla män. Män får helt enkelt vända sig till sitt kära brödraskap när de vill ha hjälp med sina arbeten, sina hem, sin sexualitet, sin ålderdom, sina sjukdomar, sina ekonomiska bekymmer, sina barn, sin mentala ohälsa eller allehanda manliga vardagsproblem. Jag är helt enkelt alldeles för bra för att jobba gratis åt och ”hjälpa” simpla män, att ens lyckas få ihop sin egen vardag.

Jag är alldeles för stabil i mitt psyke och alldeles för stark för att kunna leva med labila, känslosamma, irrationella, passiva, odemokratiska, egoistiska, oekonomiska, hjälplösa, svaga, fega, lögnaktiga och ohederliga män. Vi passar inte ihop, av förklarliga skäl – jag är så mycket bättre än män.

Män vet, jag vet och alla vet att jag är bättre än män. Ändå kan inte män finna sig i detta, acceptera sin underordning utan måste ägna sig åt ständig ”tävlan” (ha ha ha!) med mig. Detta manliga ”tävlande” ger förstås män än sämre självkänsla, eftersom det är en tävling som de aldrig kommer att vinna och trots att de framstår som, inte bara dumma utan också oerhört omogna, oförmögna att acceptera sin egen underordning, så fortsätter de ogenerat att dunka sina tomma huvuden i väggen, gång på gång på gång på gång… Bredvid står jag och ler åt dem och deras oerhörda idioti, än mer medveten om att jag alltid kommer att vara dem överlägsen. Tävlan är något som män måste ägna sig åt för att jämföra sig själva med andra, i syfte att förhoppningsvis befästa sin (högre) position och ställning. Jag är redan medveten om min högre position och ställning i jämförelse med män, varför mäns ”tävlan” med mig, blir fullständigt patetisk och framförallt helt onödig i sammanhanget.

Så här är det att vara Kvinna och upphov till allt liv på jorden (även mäns liv). Jag är övertygad om, att alla kvinnor därute känner igen sig själva eftersom allt detta är sann, äkta, genuin kvinnlighet. Om män har lyckats lura i er något annat, så har de utsatt er för svår patriarkal hjärntvätt och då är det hög tid, att ni börjar avprogrammera er själva. 

Inse ert värde, er totala överlägsenhet, era fantastiska, unika egenskaper, er unika förmåga att ge, bära och nära liv på jorden, er oerhörda, unika intelligens och framför allt – sänk aldrig er själva till manlig primitiv nivå. Det är ingenting att eftersträva att likna män eller bete sig som män  – Kvinnan, Modern är så mycket bättre än så.

Detta vet även den lille mannen och det är orsaken till att han hatar Kvinnan, slaktar Kvinnan, våldtar Kvinnan och Kvinnans avkomma, diskriminerar Kvinnan, försöker förtrycka Kvinnan, misshandlar Kvinnan och Kvinnans avkomma samt fråntar Kvinnan hennes möjligheter att försörja sig själv och sina barn. Den lille, underlägsne mannen är rädd för den stora, överlägsna Kvinnan eftersom den lille mannen är fullt medveten om att han är totalt beroende av Kvinnan i sitt liv. Ingen man vill leva i ett brödraskap utan Kvinnans närvaro, eftersom brödraskapets skapade miljö, utan Kvinnan, är livsfarlig för varje enskild, feg liten man.

Utan Kvinnan, är den lille mannen ingenting.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

51 thoughts on “Jag är för bra för män

      • Sedan har jag ju några kritiska synpunkter på din vision av hur
        en framtida värld kommer att se ut men den kan vi ta en annan
        gång så vi inte förstör den goda stämningen …

      • Nja, jag har läst lite grann mellan raderna, både nu
        och tidigare. Tänk på att jag har varit med ett tag …

  1. Underbart inlägg! Jag har börjat undvika och avstå från att ha män i mitt liv, det här är bra inspiration ❤

    • honungsbi: Det blir jag inte. 🙂
      Min ”kärlek” till män genom åren har nog mest byggt på en fjantig romantiserad önskan om vad jag inbillar mig att männen ÄR eller kan vara, snarare än vad de faktiskt ÄR.

      Skulle jag plötsligt inbilla mig att en man kan vara gullig och intressant för mig, så tänker jag genast på samboskapet och heterosexet som förväntas följa med honom och då försvinner alla sådana tankar. 🙂

      • honungsbi: En brukar säga om män att ”de är likadana allihop”. Det stämmer inte eftersom varje människa är unik men – det ligger väldigt mycket i påståendet ändå. Ett bra förhållande med andra människor bygger bl.a på jämlikhet, ömsesidig respekt, lojalitet, ömsinhet, osjälviskhet och vänskap. Jag har aldrig sett, eller själv upplevt alla dessa komponenter i ett heteroförhållande. Aldrig.

      • Men går det att se igenom en förälskelse? Man blir ju som en annan person och tror att personen man fallit för är övermänsklig och ”inte som andra killar”. Jag menar det är en sak att resonera så när man är ”nykter” och en annan när man trillat dit.

      • honungsbi: Såg en dokumentär som handlar om just den första tiden av ”förälskelse” och hur hjärnan fungerar under just denna tid, dvs inte alls. 😉
        Vi beter oss som drogade, utan vett och sans och totalt blinda för verkligheten. Vi blir alltså fullständigt irrationella under den första förälskelsetiden.

        Går det att se igenom detta och se rationellt på mannen? Ja, det tror jag – med lite övning. I mitt eget fall finns ingen risk för ”förälskelse” eftersom jag inte längre ser på män som potentiella ”offer” och inte heller längre dejtar män. För övrigt har jag mycket, mycket svårt för att imponeras av män, känna respekt för män och det har jag alltid haft. Det har inte tagit särskilt lång tid för mig att komma över eventuellt ”förälskelse-stadie” heller. Mannen visar inom loppet av bara några veckor vad han går för, om en bara är vaken och uppmärksam.

  2. Åh vad jag önskar att jag kunde känna så! Att jag är bättre än män vet jag, men att genuint känna det på alla plan vore guld!

    • RH: det sitter bara i ditt huvud – dina känslor kommer från ditt huvud. Vem styr ditt huvud och därmed dina tankar och känslor, förutom du själv?

      • RH: Vänta inte – börja NU! Omedelbart och BUMS! Lycka till – jag förväntar mig en rapport framöver hur det går med din hjärngympa.
        Bossiga hälsningar från den självutnämnda PT:n i hjärngympa. 😉

  3. Så jävla bra!
    Skrev precis ett sorgligt inlägg om mig själv. Insåg i helgen faktiskt hur jävla förstörd jag är i huvudet. Feminismen har givit mig så sjukt mycket och jag trodde verkligen att jag kommit långt i min utveckling och att återhämta mig från mitt förra förhållande. Men så fort jag har en man hemma i min säng som jag tycker om så blir jag direkt ompysslande omhändertagande, ger mer än jag får tillbaka osv. SAMMA VISA ÅTERIGEN! Vad fan! Och nu känner mig nästan smutsig, bara för att jag tillät mig att söka hans bekräftelse. Orkar inte!

    • Sara: Det är väldigt lätt att trilla in i den där behagssjukan och bekräftelse-sökandet. Om man skall leva i en relation med en man så kräver det att man är stark och står på sig, annars blir man överkörd och utnyttjad. Det gäller att vara egoistisk när man umgås med män men å andra sidan – är det så man vill att en relation med en s.k ”livskamrat” skall se ut? Skall man hela tiden behöva vara på sin vakt för att inte bli utnyttjad av sin ”livskamrat”? Man står med öppna händer och ger och ger och mannen…? Han bara tar och tar och vill bara ha mer och mer.

      • Jag veeeeeet! Jag lyckas bara inte riktigt arbeta hjärntvätten om tvåsamhet, äktenskap och knoddar. Men du har helt rätt, jag tror att jag kommer få leta land och rike runt för att hitta en enda man som kan ge lika mycket som han tar. Om det ens går då!

      • Sara: Du får gärna ägna hela ditt liv åt att söka efter en man som ger lika mycket som han tar. Jag kommer och hälsar på dig på ålderdomshemmet när du sitter där i all din bitterhet och har slösat bort hela ditt liv på att leta efter något som inte finns. 😉

  4. Vad är det du säger? Har du gått och blivit för bra för mig?! haha 😛
    Jag håller med, mycket bra skrivet! Du kan konsten att skriva ner precis det du tänker. Det är det som rör vid så många, du är väldigt ärlig i ditt skrivande. Tufft! 🙂
    Ska du på Nordiskt Forum? Jag funderar lite på det i alla fall. – http://nf2014.org/

    • Andreas: ”Blivit”…? Jag har alltid varit för bra för dig, gullet. 😉
      Skämt åsido – tack för dina fina ord, Andreas.
      Jag har inte anmält mig till Nordiskt Forum men funderar starkt på att göra det (om det inte är försent?). Det vore jättekul.

  5. Pingback: Läsvärt inlägg - Kvinnan och den lille mannen | RödaHund

  6. NBT
    Ponera två nyfödda barn. En flicka och en pojke.
    Som jag tolkar dig och dina vänner sok kommentar så är flickan mer värd och bättre än pojken.
    Är det verkligen så eller minskar pojkens värde ju äldre han blir?

    • JD: Du har fått allt om bakfoten. Flickor och pojkar har exakt samma värde, naturligtvis. Ingen människa har ett högre människovärde än någon annan på den här planeten.

      • Ja jag tolkar av kommentarerna att kvinnor skulle vara bättre än män. Förmodligen eftersom feminsmen anser att patriarkatet påverkar manlighetsnormen på ett sätt som innebär våld och kvinnoförtryck samt förtryck mot män som inte lever upp till denna destruktiva norm.
        Jag kan hålla med om den bilden i vissa isolerade miljöer typ gängkulturen.
        I normal miljö där majoriteten av oss män befinner oss är mansnormen inte alls destruktiv utan omtänksam och kärleksfull mot alla.
        I mina ögon övertolkar feminismen manlighet och män pä ett nästan maniskt sätt för att den bild av manlighet ni målat upp tillsammans ska stämma in.

      • JD: Du säger det själv – manlighetsnormen.

        Du är fullt medveten om att det existerar ett manligt hat, förtryck, diskriminering samt manligt våld och sexuellt våld mot kvinnor. Du vill mena att detta manliga kvinnohat existerar enbart i ”isolerade miljörer typ gängkulturer”?

        Så ser inte verkligheten ut. Det manliga hatet mot kvinnor existerar överallt i hela världen, i mer eller mindre dos, ofta beroende på hur väl utvecklade och moderna de olika samhällena/länderna/kulturerna är. Ofta beroende på, huruvida samhällena har eller har haft en väl utvecklad kvinnorörelse.

        Du ser någonting som kvinnorörelsen också ser och har forskat kring under en mycket lång tid – ett manligt kvinnohat/förakt. Du menar, till skillnad från feministerna i kvinnorörelsen och ”vanliga” kvinnor att detta manliga kvinnoförakt enbart existerar i ”isolerade” grupper och att mansnormen i världen inte alls är destruktiv utan istället ”omtänksam och kärleksfull” mot alla”? Jag tror att det i själva verket är kvinnor som du talar om här, eftersom det är generellt är kvinnor som är omtänksamma och kärleksfulla mot alla – inte män.

        Män begår nästan allt våld och sexuellt våld mot sina medmänniskor, dvs mot både andra män, kvinnor och barn. Hur bär du dig åt, när du förvandlar allt detta manliga hat/våld/förakt mot människor på jorden, till något slags uttryck för manlig ”omtanke och kärlek”?

        Det förvånar mig alltid hur antifeminister kan vara så blinda för verkligheten, statistik, forskning och fakta i syfte att på ett så maniskt, pinsamt och patetiskt sätt, måla upp en bild av manlighet och mansnorm som ”kärleksfull och omtänksam” eller än värre – ”beskyddande” (mot kvinnor och barn). Antifeminister ser alltså saker, inbillar sig saker som ingen annan normalt funtad människa ser och som ingen fakta, statistik, forskning osv påvisar.

        Antifeminister har också ofta ett stort motstånd mot kvinnorörelsen, dvs att kvinnor (och män) organiserar sig för kvinnors och barns rättigheter i den här världen och vill skapa en mer jämlik värld. Även detta, är ett uttryck för det djupa kvinnoförakt som existerar hos många män. Det är antifeministiska män som helt enkelt anser att kvinnor inte skall få göra sina röster hörda i frågor som till och med bara angår kvinnor och inte män.

  7. Jag har hittills inte träffat en enda man som imponerat på mig. Jag trodde länge att alla män var bättre än mig pga patriarkal hjärntvättning men de män jag träffat har varit som du beskriver – mer eller mindre. De män som söker upp mig i dag (jag söker inte upp män längre) framstår som så små, tramsiga, ointelligenta och rädda. Undantag finns såklart men de flesta beter sig som jag beskrev.

    Och det här med att män ska vinna över alla kvinnor de träffar, även de som de lever med och älskar. Det får mig att känna ett enormt äckel och förakt. Det sorgligaste tycker jag är hur bra män är på att lura kvinnor och att marknadsföra sig själva som något man borde beundra och se upp till. Kvinnor tar män i försvar nästan som en reflex. Oerhört sorgligt att se.

    • WDF: Jag kan bara instämma. Jag har heller aldrig blivit ”imponerad” av män. De är ju bara människor med full sjå att ens ta hand om sig själva. 😉

      Jag upplever att många män skryter väldigt mycket och jag brukar säga bl.a till min lillebror att han måste sluta upp med att skryta om sig själv, eftersom han bara riskerar att göra folk besvikna när han målar upp en uppblåst fantasi-bild av sig själv inför andra.

      Det är ungefär som de här männen som säger sig vara alldeles utomordentligt bra på att tillfredsställa kvinnlig sexualitet. Snacka om antiklimax när man har låtit en man lura en att tro på honom och man ligger där i sängen efteråt och funderar över mannens vanföreställningar om sig själv. Män kan nästan hitta på vad som helst för att imponera på andra och inte minst på kvinnor. Mycket, mycket snack – men väldigt, väldigt lite verkstad.

      Den här ”tävlan” som män ägnar sig åt, till och med i sina relationer med kvinnor, finner jag oerhört oattraktiv. Män som inte klarar av att ha fel, inte kan erkänna sina brister, inte kan stå för sina handlingar, som måste ”vinna” till varje pris, även om de förnedrar sig själva på kuppen är mycket tragiska.

      Att växa upp som pojke och bli inbillad att man är någon slags högre stående varelse, en slags ”superhjälte”, måste vara jobbigt? Det blir ett bryskt uppvaknande för många män tror jag och sin frustration tar de ofta ut över kvinnor.

  8. Kommentaren från WDF fick mig att tänka ett par varv och jag insåg att inte heller jag har träffat ngn man som egentligen imponerat på mig än mindre varit den han utgav sig för att vara.Och visst är vi fostrade att tro på myten om att så gott som alla män är bättre än kvinnor, att de har rätt till aktning och beundrad och gud bevars man ska ju som kvinna alltid förstå de stackarna när något gått fel. Då plötsligt förvandlas den store man till en liten ynklig pojke och allt är någon annans fel…ha ha så patetiskt det är. En gång, för inte alltför länge sedan arbetade jag tillsammans med en man under många år. Han hade året innan jag kom med i bilden startat ett band bestående av ett gäng funktionshindrade unga män och kvinnor. Observera nu, mannen kallade sig feminist och så klart stod han också för människors lika värde mm! Efter att ha arbetat med mannen under flera erhöll han ett stipendium på 15 000 av att studiecirkelförbund i staden. Så klart höll han tyst om det hela tills allt var klart och så klart delande han inte heller med sig, trots att han inte varit ensam om arbetet mer än under ett år. Hade jag varit han, hade jag absolut låtit meddela att priset skulle delas med kollegan, aldrig i livet att jag skulle knipa käft om det och aldrig skulle jag heller låta bli att dela med mig. Men det agerandet är en man i ett nötskal, till och med bland de som säger sig vara feminister osv. Jag blir så trött. jag har ingen som helst respekt för män för att det råkar ha en snopp mellan benen… varför skulle jag det?

    • LB: Ja, vi kvinnor fostras ju till att ”respektera” män så pass att vi till och med beter oss väluppfotrat mot manliga sexister. Vi lär oss att vi inte får såra män eller mäns sexuella självförtroende genom att säga till dem, vad vi egentligen tänker om dem.

      Män är i regel mycket egoistiska och använder sig dessutom av ohederliga metoder för att ”ta sig fram”, ”vinna”. Om de inte kan ”vinna” av egen maskin, egna bedrifter – så ser de till att vinna genom att t.ex fuska. Män har också stora problem med att ta ansvar för sina egna handlingar – de skyller ofta ifrån sig på andra, gärna kvinnor eftersom som många andra män (och kvinnor) gärna lägger skulden på kvinnor när det i själva verket är män som är de skyldiga.

  9. Tiden då det begav sig så var det nog förälskelsens känsla jag älskade. En sjuksköterska på radion för många år sedan sa att förälskade personer på livsviktiga poster borde sjukskrivas ett halvår för dom fungerar inte fullt ut på jobbet. 🙂

    Det här är en bra man som imponerar på mig. Och det var synd att han inte fick Nobels fredspris. Han hotas jämt och måste ha ögon i nacken.

    Denis Mukwege, en kongolesisk gynekolog som öppnat ett sjukhus för att kunna sköta de hundratals kvinnor som varje månad faller offer för sexuellt våld i konflikten i Kongo och som lappar ihop dom då många skadas mycket svårt.

    • SQE: Hahaha! Sjukskriven pga ”förälskelse”? Det vore nåt?
      Alla gillar väl känslan som uppstår vid förälskelse – det är ju då hjärnan fungerar som om vi vore drogade. 😉

      Denis är en man som gör vad många kvinnor har gjort under en längre tid i världen, dvs hjälper kvinnor som faller offer för manligt sexuellt våld. Det är kanske extra beundransvärt av en man, att hjälpa kvinnor när de utsatts för manligt sexuellt våld, än när kvinnor gör det? 😉

  10. Vad underbart fint att höra. Är i en period i mitt liv där jag börjat fundera över just det här med att exploateras av män. Att bli utsugen sin kärlek och energi genom att inte få samma omtanke tillbaka, eller kontroll genom svartsjuka och misstänksamhet, eller utnyttjas sexuellt pga att en är närhetstörstande. Men samtidigt vill jag inte lägga skulden på männen, för jag har också del i det. Jag önskar bara att jag snart kan känna det du känner om dig själv. Tack för ett fint inlägg.

    • Lina: Skulden för att män utnyttjar dig sexuellt, exploaterar dig, suger ur dig din livsenergi, inte ger dig omtanke eller ens visar dig vänlighet är INTE DIN ATT BÄRA och du har ABSOLUT ingen del i det. Du är inte ensam i detta – många kvinnor känner exakt likadant, även jag och det är anledning till att jag inte längre involverar mig själv i s.k ”kärleksrelationer” med män, eftersom det inte är ”kärlek” för mig.

      Män som agerar på detta sätt, bär ensamma ansvaret och skulden för sina handlingar naturligtvis. Inte skulle du, om din bästa väninna utnyttjade dig sexuellt, var elak mot dig, exploaterade dig, utnyttjade din snällhet/omtanke/hjälpsamhet på alla sätt osv, lägga skulden på dig själv? Du skulle förmodligen välja, att aldrig mer ha med din s.k ”väninna” att göra, eller hur? Gör detsamma med den här typen av män – vägra att involvera dem i ditt liv. Ha inte med dem att göra. Be dem dra åt h-vete och fyll ditt liv med människor, som gör livet bättre för dig och som tillför positiv energi.

  11. Pingback: Ensamhet avgörande för välmående | NoBoyToy

  12. Pingback: Jag har aldrig träffat några individer som tycker mer synd om sig själva än anti-feministiska män | When darkness falls

  13. skrock och skratt

    jag säger vad min vän sa:

    ”skönt provokativt var går gränsen mellan sanning och ironi liksom?”
    +
    ”det värsta är att det faktiskt är sant mycket av det. utan ironi.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s