Det går inte att göra om en man

För ganska länge sedan, läste jag de här orden någonstans:

”En kvinna inleder en relation med en man och vill genast ”göra om” honom. En man inleder en relation med en kvinna och vill att hon skall förbli, som hon var och såg ut när han först mötte henne.”

Det ligger nog en hel del i de här orden, även om det nu för tiden finns gott om män som vill ändra på främst sina kvinnors utseenden. Jag tänker här på män som ”uppmuntrar” eller till och med kräver bröstoperationer, träning/bantning, rakning eller inte rakning samt till och med så kallad ”intimkirurgi” av sina kvinnor.

Jag kom att tänka på de här orden när jag läste Fannys inlägg.

”Igår hörde jag ett heteropar fyllebråka. Bråket handlade om att mannen hade ignorerat att kvinnan mådde dåligt trots att hon förmedlat att hon gjorde det, och hans förklaring till det hela var att han hade varit ”rädd” och ”osäker” och därför helt och hållet undvikit att möta henne i hennes känslor.”

Den här hetero-kvinnan förväntade sig av sin hetero-man, att han skulle bry sig om hennes känslor. Hon sökte ”stöd” hos honom och när han inte brydde sig om henne och hennes känslor, blev hon mycket besviken och hetero-bråk uppstod.

Den här hetero-kvinnan krävde en förklaring av mannen till varför han inte brydde sig om henne, när hon mådde dåligt. Vad hade hon förväntat sig att han skulle svara på en sådan fråga? Skulle han kunna säga sanningen till henne, om sanningen var att han helt enkelt inte bryr sig om henne, att han bara tycker att hon är jobbig, att han inte orkar med alla hennes ”känslo-stormar” och att han helt enkelt inte gillar att umgås med henne när hon mår dåligt? Att han, liksom många andra män, föredrar ”glada, kåta och tacksamma” kvinnor?

Finns det risk för att mannen helt enkelt kände sig tvungen att ljuga och då drog till med att han blev ”rädd och osäker” för att skyla över sina egna känslomässiga brister, samtidigt som han förstås gjorde sig själv till offer med sitt påstående? Han kanske helt enkelt inte orkade bry sig om hennes känslor men hur skulle han kunna säga det till henne, utan att samtidigt erkänna att han är en okänslig och empatilös man, som inte bryr sig om sin flickvän?

Det går att fostra män i viss mån men det går sällan/aldrig att ”byta ut” eller ”göra om” mäns/manliga egenskaper. En empatilös man, kommer med all sannolikhet alltid att vara en empatilös man. En lat och bekväm man, som gillar att kvinnor jobbar åt honom, kommer med all sannolikhet alltid att vara en lat och bekväm man som försöker köra med kvinnor. En aggressiv eller dominant man, kommer med all sannolikhet alltid att vara en aggressiv och dominant man. En egoistisk man, kommer med all sannolikhet alltid att tänka på sig själv i första hand. Osv..

En kan inte förvänta sig av en man, att inneha typiskt kvinnliga egenskaper som tex omsorgsförmåga, simultankapacitet, ordningssinne, ansvarsfullhet, lojalitet, ekonomiskt sinne, medmänsklighet, rationalitet, beslutsamhet, lugn och saklighet, mod, logik, stabilitet, vänlighet eller känslomässig styrka.

En kan inte förvänta sig av en man, att kunna agera som en kvinna, ens bästa väninna, ens syster eller mor. En man kommer aldrig att kunna bli/vara en kvinnas bästa vän och om kvinnan inbillar sig det, kommer hon förmodligen att bli mycket besviken.

Se på män som män är – inte vad ni önskar att män skall vara eller vad män själva påstår att de ”är”.

 

 

 

 

 

Annonser

13 thoughts on “Det går inte att göra om en man

  1. Jag måste dessvärre hålla men dig – men tror att detta är strukturellt och betingat av uppfostran. Under och inte minst efter barndomen.

    Den som växer upp vid dukat bord behöver/vill inte lära sig ens den enklaste matlagning. OBS! Endast metafor – men samma gäller känslor.

    Däremot tror jag inte det är biologiskt betingat. Det är hög tid att börja ifrågasätta uppfostran av pojkar och ta den uppgiften på allvar.

    • Jeanna: Jag tror också att det har med mansrollen att göra och därför är det viktigt att sätta in stöten tidigt, i uppfostran av pojkar. Det går sällan att lära gamla hundar att sitta – de männen får vi betrakta som skadat gods.
      Take it or leave it, gäller för kvinnor som inte orkar uppfostra vuxna män. 😉

  2. Tror inte heller att det går att ”göra om” en man, går det så är det i varje fall mycket sällsynt. Mannens brister är helt klart en konsekvens av uppfostran, inte bara den han får hemma utan också den som kastas mot oss från media, skola, arbetsplatser mm. Vill vi se män förändras positivt i framtiden åligger det alla att ändra sitt synsätt, tänka genus och inte skilja på pojkar och flickors fostran.

    • LB: Män borde verkligen lägga ned tid och energi på att förändra sin mansroll men de gör tvärtom – de vill inte, de spjärnar emot för fullt och för de männen är hoppet redan ute. Då återstår bara att försöka förändra kommande generationer av pojkar.

  3. Du bara spottar ur dig fantastiskt många bra inlägg just nu, NBT! Jag blir så glad varje kväll när jag går in och ser att det alltid är något nytt inlägg hos dig eller någon annan. =)

    Nej jag tror att det är en jätteviktig insikt hos kvinnor: att det inte går att förändra män (eller någon annan heller för den delen). Jag tror att många kvinnor stannar kvar för att de tror att det går att resonera sig fram till saker, för att de ska få mannen att förstå henne och hennes känslor, få mannen att förändras osv. Det går inte att få någon som inte städar att börja städa. Det går inte att få någon att känna empati som inte gör det. Det går inte att vänta på att någon kanske kommer sluta slå. Nej det är enbart nuet som gäller och är det inte bra (eller kommer bli det inom en väldigt snar framtid) har den personen inte att göra i ens liv. Kvinnor måste sluta sitta fint och vänta på att få kärlek, respekt, bekräftelse och omtanke av män.

    • AG: Tack min vän! Det gäller att passa på medan pennan glöder och tid finns. 😉

      Jag håller med dig helt och hållet. Kvinnors tålamod med män, sträcker sig ofta upp till himlen och tillbaka. Ibland känner jag irritation över alla de här kvinnorna som kröker sina ryggar inför män, krälar på golvet framför män och som ägnar sig åt sådant självbedrägeri att det blir patetiskt.

      Nej, det går inte att ändra på mäns egenskaper eller egenskaper som män har skapat i sin ”mansroll”. Det gäller att kvinnor inser att verkligheten är vad den är och Hollywood-romantik har ingenting med verkligheten att göra. Kvinnor kan inte vare sig ”uppfostra” eller ”rädda” vuxna män – de kommer i färdig förpackning och är ofta mycket ovilliga till förändring.

      Det är ganska kul att betrakta hetero-kvinnor genom livet. De träffar en man och de ”har aldrig älskat någon så mycket i hela sitt liv”. Sen tar förhållandet slut och efter ett par månader är det dax för näste man och honom ”älskar de mer än vad de någonsin har älskat en man”. Också. Ett par år efter det är det dax för näste man och det blir samma visa… hehe..

      Det är hög tid för kvinnor att sluta sitta fint för män, som du skriver och börja ställa krav istället.

      • Men de flesta kvinnor är ju upplärda att det viktigaste i våra liv är Förhållandet och då är det ju inte så konstigt att man vill få det att funka, egentligen. Väldigt många kvinnor anser att de har misslyckats om de måste göra slut. En av mina vänner som jag räknar som feminist slängde häromdan ur sig att ”när man väl skaffat barn kan man ju inte skilja sig!”, en annan sa lite överlägset att ”hon anstränger sig”, när jag berättade att min senaste relation tagit slut och frågade om hon fortfarande var ihop med sin pojkvän.

        Det är så lätt att fasta i att man tror att de ska resonera och tänka på samma sätt som en själv. Vissa kvinnor som själv aldrig skulle kunna tänka sig att vara otrogna exempelvis, kan ju inte förstå att mannen skiter fullständigt i trohet och tror därför på diverse ursäkter om att kvinnan förförde honom eller att det var ett misstag. Eller en kvinna som tycker det är en självklarhet att man hjälps åt hemma, börjar fundera på om mannen som sitter där framför TVn istället för att diska kanske är deprimerad? Fast han bara struntar i det.

        Jo, vissa saker kan man kräva, men jag tycker snarare att man kan strunta i det helt också. Alltså om du börjar kräva saker och den andre fortfarande inte bryr sig hamnar du ju ändå i situationen att du måste försöka. Nej bättre att bara strunta i det helt. Lämna bara.

      • AG: Det ligger mycket i det du säger. Kvinnors livs-projekt antas ju vara heterorelationen. Den går före allt annat, dvs före både kvinnors försörjning/arbete, kvinnors ”ursprungsfamilj” (mamma, pappa, syskon), kvinnors vänner, sociala umgänge, kvinnors intressen och ofta även före kvinnors mentala, sexuella och fysiska hälsa.

        Det där med att kvinnor men inte män måste ”anstränga sig” i heterorelationen, är en vanlig inställning bland folk. Kvinnor måste ”anstränga sig” för att få hetero-familjen att fungera, att få alla i den att må bra (utom kvinnan själv). Anstränga sig för att sex-livet skall vara (tillräckligt) bra för mannen och anstränga sig för att bevara hans intresse genom att hålla sig i form och försöka se så bra ut som möjligt för honom. Anstränga sig för att upprätthålla kontakten med släkten på hans sida samt anstränga sig för hans vänner, hans intressen och hans sociala umgänge. Anstränga sig till och med för hans jobb.

        Kvinnor som inte orkar med allt det här och skiljer sig, skuldbeläggs – de har inte ”ansträngt sig” tillräckligt (för mannen) och då är jättesynd om mannen för att han blir lämnad. Sen skyller kvinnor på barnen, att barnen måste ha sin pappa osv men faktum är att många barn får mycket bättre kontakt med sina pappor vid skilsmässa och växelvist boende, eftersom pappan då själv måste börja anstränga sig för sina barn.

        Åh, om du visste hur många, av män, lurade kvinnor som jag har stött på i mitt liv. Suck. Jag brukar alltid säga att jag defintivt inte vill vara någons flickvän eller fru, av den anledningen – det innebär inte sällan total offentlig förnedring. Många kvinnor blir så förda bakom ljuset av sina män, att det är äcklande att bevittna. Kvinnor sitter där i god tro och berättar om hur ”fina” deras män är och fattar inte, att hela stan vet exakt hur ”fina” deras män egentligen är. Bläääää!!

  4. Många kvinnor resonerar som så: Att ju högre kärlek vi har desto bättre fungerar familjen.

    På de gamla Grekernas tid var det vanligt att kärlek mellan män ansågs som finare än kärleken mellan man och kvinna. Men när Kristendomen kom så vart det viktigt att kvinnor och män kunde
    besluta sig för att älska varandra. Troligtvis har kvinnor ansett äktenskapet som viktigt för det
    har gett fördelar med försörjning speciellt medans barnen varit små. Fast i det moderna samhället
    görs inte så stora ansträngningar att upprätthålla kärleken för evigt utan man byter gärna partner efter några år. Fast omkring 70% av kvinnor lever med en partner de flesta män men lesbiska ökar snabbt i antal

    • Emil: Kvinnor har ju blivit lärda, att det är kvinnor som måste ”hålla ihop” familjen med kvinnans ”kärlek”. Kvinnors främsta kärlek är deras barn men manssamhället har genom tiderna, gjort mannen nödvändig i både kvinnors och barns liv på olika sätt. Det som skapas, lever och föds ur en kvinnas kropp, dvs hennes barn, har mannen tagit sig rätt till.

      Precis som du skriver, är homosexualitet mellan män inte något nytt och det har till och med, en gång i tiden och i olika kulturer tex Grekland, ansetts ge män hög status, att ligga med män. Kristendomen har naturligtvis bidragit stort i förtrycket mot kvinnor (och homosexuella) och det är anledningen till att jag själv gick ur Svenska Kyrkan redan vid 20-25 års ålder, vilket var ganska ovanligt då.

      Kvinnor ansåg inte att äktenskap med män var ”viktigt”. Det var män och manlig religion, som tyckte att äktenskap med kvinnor var viktigt för MÄN. Kvinnor var tvingade, enligt gällande mans-lagar, till att ingå äktenskap med män och vice versa. När äktenskapstvånget togs bort, hade manssamhället ändå sett till, att det fanns små eller inga möjligheter för en kvinna att försörja sig själv, utan en man. Manssamhället ansåg även en gång i tiden, att kvinnor aldrig kunde bli myndiga, dvs att kvinnor inte kunde föra sin egen talan. Kvinnans talan fördes av hennes far eller make.

      Bilden av mannen som ”försörjare” är också skapad av manssamhället och den lever kvar än idag, i allra högsta grad. Manssamhället skapar en tillvaro för kvinnor och barn, där kvinnor främst under småbarnsåren då de inte kan lönearbeta, blir mer eller mindre beroende av en man för sin försörjning. Manssamhället vill att kvinnor föder 2,1 barn var, under sin livstid men manssamhället vill inte ge kvinnor ekonomiska möjligheter för att kunna göra detta, av den anledningen att mannen måste fortsätta vara nödvändig i kvinnors och barns liv.

      Av samma anledning, görs ingenting åt kvinnors lägre löner. Manssamhället vill alltså inte se självständiga, självförsörjande och oberoende kvinnor. Politiker menar att ”samhällets hela grund”, vilar på heterofamiljen och de verkar förstås för att bevara denna ”grund” till varje pris. Det är anledningen till att man bedriver så kallad ”familjepolitik” och att skattebetalarna tvingas vara med och betala för tex ”familjerådgivning” samt diverse ekonomiska åtgärder för ”barnfamiljer” osv.

      De flesta hushåll i Sverige är ensamhushåll, visade SCB i ny statisk för lite sedan. Det är framför allt kvinnor med barn som lever tillsammans med män. Vi ser tex i USA att allt fler kvinnor lever i ”kvinno-kollektiv” eller i lesbiska förhållanden och allt fler kvinnor väljer insemination för att kunna bilda familj utan att blanda in en man. Vi ser också hur manssamhället verkar för att stävja/motarbeta kvinnors familjebildning utan män, bl.a i SMER´s senaste utredning.

      Jag tycker inte att man skall behöva ”göra ansträngningar”, ”rikta insatser”, ”premiera” och liknande för att ”skapa” mer kärlek eller samboende mellan kvinnor och män. Det borde komma naturligt men ser vi tillbaka i historien så finns inga tecken på att detta skulle vara ”naturligt” utan snarare framtvingat av män. En annan fråga man bör ställa sig, är varför det aldrig riktas tex ekonomiska insatser mot oss ensamstående eller ensamstående föräldrar? Varför premieras inte dessa sätt att leva, på samma sätt som heterosexuell parbildning?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s