Don´t get sad – get even!

Nu tänker jag ge mig ut på minerat fält. Jag tänker tala om den där ”goda tonen”, som alltid avkrävs oss kvinnor och framför allt oss feminister, då vi samtalar med män. Vissa kvinnor och män, anser att det är mycket dålig stil av kvinnor och flickor, att svara män och pojkar med samma ton och retorik, som männen själva använder sig av mot kvinnor och flickor.

Exempel:

Lille John skriker åt lilla Lisa i skolan:

– ”Lisa, du är en fet jävla hora!”

Här uppmanar många vuxna människor lilla Lisa, att försöka förklara för lille John att Lisa ”faktiskt blir ledsen när John säger så till henne”. Om Lisa istället skriker tillbaka till John, att John t.ex är ”ett fult och äckligt litet snopp-djur” så är många vuxna av uppfattningen, att Lisa måste lära sig att hålla ”god ton” och att det är mycket dålig stil av henne att ge igen på John, med samma medel som John själv använder sig av. Vuxna människor lägger alltså skulden på lilla Lisa, om hon försvarar sig mot John. Vad John har sagt och gjort mot Lisa, har de vuxna redan glömt.

Det sticker mer i ögonen på dem, att Lisa använder sig av John´s retorik, än att John gör det.

Få vuxna förväntar sig, i en omvänd situation, dvs om Lisa hade börjat skrika fula ord till John, att John då måste försöka förklara för Lisa att han ”faktiskt blir ledsen när Lisa säger så till honom”. Få vuxna hade reagerat över, att John istället ger igen med samma mynt mot Lisa. John hade istället uppmuntrats till att försvara sig och ge igen, när han blir utsatt för kränkningar av Lisa. John hade framför allt, om det var en annan pojke som utsatte honom för verbala eller fysiska kränkningar, uppmanats av de vuxna att försvara sig och ge igen. 

Det här är något som pojkar och flickor ofta får lära sig tidigt i barndomen och som de också tar med sig, ända upp i vuxen ålder.

Vi ser nämligen samma beteende hos ”vuxna” (?), antifeministiska män. Framför allt vi feminister, får alltid höra att vi måste hålla ”god ton”, oavsett vilken dålig ton vi själva bemöts av.

Exempel på antifeministisk retorik mot kvinnor och feminister:

– ”NBT, din jävla feministhora, gå ner på knä och sug min k*k så kommer du att må bättre!!”

Jag svarar:

– ”Haha! Hörru, din lille jävla runk-pelle – jag skulle inte titta på din äckliga lilla dum-snabel, ens om jag blev erbjuden en miljon kronor. Schas på dig, din byracka!”

I de här fallen, finns det vissa människor som anser att jag och andra feminister/kvinnor är ”alldeles för hårda” mot dessa stackars antifeministiska stollar. Vi uppmanas att hålla ”bättre ton”, ”god ton” mot de här männen som använder sig av en kränkande och förnedrande retorik mot oss. De här männen har uppenbarligen ingenting emot, eftersom de själva sätter tonen, att debatten blir ”hård” men se – när de själva blir föremål för den ”hårda tonen” så tycker de inte att det är roligt längre. Då gör de sig själva till offer för sin egen retorik.

Om vi studerar lite närmare, vad det är som händer i de här fallen och hur vi egentligen uppfostar pojkar och flickor i samhället? Jag använder mig av exemplet med lille John och lilla Lisa nu men det går ju naturligtvis att praktisera, även på vuxna män.

Lille John säger till lilla Lisa, att han tycker att hon är en ”fet, jävla hora”. Vad är Johns avsikt med detta? Gör John detta, för att vara snäll mot Lisa? Nej, självklart inte. John´s avsikt är att vara elak mot Lisa. Hans avsikt är, att försöka göra Lisa ledsen samt att nedvärdera henne och John är fullt medveten om, att han är elak mot Lisa. Lilla Lisa kanske börjar gråta eller visar på annat sätt, att hon blir ledsen av John´s ord och John får därmed bekräftat att hans ord ”tog”. Hans avsikt att göra lilla Lisa ledsen fungerade. John fick därmed som han ville. John fick exakt den reaktion från Lisa, som han ville ha.

Inte nog med det – sen lägger sig de vuxna i. Vuxna talar nu om för lilla Lisa att hon måste försöka förklara för John, att hon blir ledsen när han säger så till henne. Lisa gör som de vuxna säger åt henne och förklarar för John, att hon blir ledsen av hans ord. John har nu inte bara fått bekräftat genom Lisas gråt, att hans avsikt att göra henne ledsen gav utdelning för honom – han får nu också en verbal bekräftelse från Lisa. Win-win för John. Hans elakheter fungerade och han fick exakt den reaktion som han ville ha. Hans avsikt var att göra Lisa ledsen och att hans plan fungerade, har han nu fått TVÅ bekräftelser på.

Kommer John att sluta att vara elak mot Lisa nu, tror ni?

Nej, självklart inte. John har nu lärt sig att han kan manipulera, inte bara Lisa utan också vuxna människor. John har lärt sig att hans elakheter, får exakt den effekt som han förväntar sig. John kommer att fortsätta vara elak mot Lisa eftersom han vet, att hans elakheter gör henne ledsen och det var ju som sagt John´s avsikt från första början. Detsamma gäller, om Lisa bara går undan och inte säger någonting, när John är elak mot henne. John får inget mothugg, från vare sig vuxna eller Lisa när han är elak. John´s elakheter får istället passera obemärkt och John kommer därför inte att sluta upp med sitt beteende.

Vuxna människor i den här typen av situationer, förutsätter alltså att John inte riktigt vet vad han gör, att han helt enkelt inte förstår att Lisa kan bli ledsen av hans elaka ord och de gör också lilla Lisa ansvarig för att försöka förklara för John, vad hans elakheter kan leda till för henne, som om John inte redan visste det.

Jag har haft med en hel del gris-män att göra i mitt liv och lyssna på mig nu, tjejer! Det finns bara ETT sätt, att få män att sluta upp med att vara elaka och det är att vara jävligt elak tillbaka. Män säger/gör elaka saker för att såra kvinnor och det är ett fullt medvetet val, som de gör. De säger ju inte elaka saker till er för att vara snälla, eller hur?

Avsikten är alltså, att göra kvinnor illa samt att tysta kvinnor och göra kvinnor rädda för att ta plats, synas, höras och tala. Därmed är den absolut, i särklass mest effektiva metoden för att täppa igen glapp-käftarna på dessa män, att låta dem smaka på sin egen medicin samt att visa dem på alla sätt, att deras ord inte har någon som helst inverkan på er. Ni har genomskådat deras avsikt, som är att försöka göra er illa, försöka såra er, göra er ledsna och det gör bara män som lider av fruktansvärda mindervärdeskomplex. Om ni låter dem hållas, kommer de aldrig att sluta. Om ni börjar lipa eller säger att ni blir ledsna så känner männen att de har ”vunnit” – männen har alltså uppnått, precis vad de ville uppnå. Meningen var att göra er ledsna och det blev ni också.

Kom också ihåg, att män som känner sig mindervärdiga kvinnor, är extra sårbara. Det krävs alltså ofta bara en, eller max ett par ”mot-attacker” för att täppa igen öl-inkasten på dessa män för gott. Män är i regel mycket rädda för kvinnors hat och förakt, vilket ni säkerligen har noterat vid det här laget? Män vill bli beundrade och respekterade av kvinnor och av den anledningen, ”tar” kvinnors elaka ord mot män, mycket hårt. Män lär sig snart sin läxa, dvs att för att få respekt från kvinnor så måste de också förtjäna den. Män (och kvinnor) lär sig snart, att mäns metoder för att tysta, såra och göra kvinnor illa, fungerar ännu bättre på män.

Don´t get sad. Get even!

 

 

 

 

 

 

Annonser

29 thoughts on “Don´t get sad – get even!

  1. Instämmer till fullo. Du blir varken respekterad eller uppskattad för att du vänder andra kinden till.
    Samma trista ”regler” gäller vid en skilsmässa, för gud nåde den kvinna som berättar hur det varit och hur det är. Då pratat hon illa om den stackars mannen fast han var ett as som struntade i sina barn, eller gjorde andra vidriga saker. Då är det plötsligt synd om mannen och han ska omhuldas som vore han ett barn eller en imbecill dåre. Oavsett vad mannen utsatt sin familj för så ska det inte talas om. Inte tala illa om den stora mannen, han kan ju bli ledsen och sårad den stackaren och ännu värre är det om barnen får reda på sanningen om sin far, för trots att de med egna ögon sett och själva upplevt hur han agerade så är kvinnan på förbjuden mark om hon häver upp sin stämma.
    Har du som kvinna och mamma fått bära lasset efter mannens bravader så står man sig idag ganska slätt om man säger något om det. Rent skitsnack är en sak och sanningen är en helt annan.
    Jag har aldrig sagt något som inte varit sant, har alltid hållit mig till fakta även om vissa saker med all säkert är sagda både i affekt och ironiskt. Som den som fått ta all skit anser jag det vara min rättighet och vi är alldeles för snälla och mesiga mot kräken.
    Mitt ex tex hade utfört ngt liknande industrispionage (han blev påkommen) och hade bara turen att han inte blev polisanmäld då för det hela. Jag fick veta hela historien pga jag kände systern till den man vars företag exet arbetade på och innan jag skred till verket dubbelkollade jag med företaget det gällde och fick då veta att exet tillsammans med några andra startat upp ett liknande företag och faktiskt blivit polisanmälda nu. Jag skrev ett litet inlägg om det på min blogg http://livsbloggen.blogg.se/2011/february/100-rent-vatten-eller-100-ren-bluff.html
    och det stackars exet klagade, det var ju så synd om honom att behöva läsa sådant om sig själv. Men observera det var inte synd om hans barn när pengarna eller maten tog slut. Jag vidhåller att de flesta kvinnor är för snälla och tar för mycket skit och det är något vi fått lära oss genom hela uppväxten. Vi fostras till att kuva oss, till att stå ut, till att ta skit och vi fostras till att vara den som orkar oavsett vad som händer. Jag ser inget fel i att ge igen. Jag ruvar själv på ett effektivt sätt att låta eländet få känna på hur mycket det kan svida…

    • LB: Precis som du skriver, slår det här synsättet igenom på alla områden. När en man är elak, misshandlar, våldtar, bedrar osv så hävdar många människor, att mannen inte ”menade nåt illa”, ”mannen förstod inte”, ”mannen hade det jobbigt själv” och inte minst så finns det alltid en kvinna i närheten, att fokusera på och skuldbelägga, istället för mannen. Det var älskarinnans fel att mannen var otrogen. Det var kvinnans fel att mannen slog henne. Det var kvinnans fel att mannen våldtog henne. Det var kvinnans fel att mannen var svartsjuk, osv, osv, osv.

      Män är inga imbecilla duvungar – de vet exakt vad de gör och de vet att de ofta kommer undan med det (mot kvinnor). Däri ligger själva problemet. Man osynliggör mannen och hans handlingar som om han inte är riktigt medveten om vad han gör mot kvinnor (och barn). Kvinnor lärs att förlåta, ta hänsyn, försöka förklara för mannen vad han gör gör fel osv men grejen är, att mannen REDAN KAN SKILJA PÅ RÄTT OCH FEL. Mannen är ju inte elak mot sina manliga vänner, eller hur? Där vet mannen exakt hur han skall bete sig för att framstå som snäll, vänlig och hjälpsam och han vet också exakt, hur han kommer att bli behandlad av sina manliga vänner om han beter sig som ett svin mot dem – det straffar sig ofta i form av total förnedring eller till och med, med fysiskt våld.

      Män avskyr, vad de har kodat som ”svaghet”. Att göra andra människor ”svaga” enligt mannens definition, gör mannen ”starkare”. Gråt är något som, för män, är ett tydligt tecken på ”svaghet”. Män försöker alltså ofta göra kvinnor ledsna och få dem att börja gråta, för då har mannen ”bevisat” för sig själv att hon är ”svag” och att han är ”starkare”. De här männen får alltså BELÖNING för sitt dåliga beteende när de ”lyckas” få kvinnor att gråta eller kuva sig på andra sätt inför män.

      Ja, jag brukar ju säga att det är en jävligt stor skillnad, mellan att prata skit och att prata sanning. Män är i regel bättre på det förstnämnda. Män ljuger som hästar travar och ofta ljuger de om saker, som de inte ens behöver ljuga om. När kvinnan talar sanning om varför hon skilde sig från mannen, måste mannen och andra människor osynliggöra hans beteende, ansvarsbefria honom och lägger därför fokus på kvinnan istället. Hon ”pratar skit” om mannen. Själv är han förstås helt oskyldig och fastän hans barn vet och har sett med egna ögon, vilket as deras pappa är, får inte mamman och barnen tala högt om mannens tillkortakommanden. Det gör att barnen återigen lär sig, att kvinnor måste skydda män till varje pris samt att män kommer undan med vad som helst. Barnen lär sig att det är ”fult” att säga sanningen om män. Allt mannen gör, vill han fortsätta att göra ”utom synhåll”. Män vill göra dåliga saker men de vill inte bli påkomna. Om de blir påkomna, pekar de bara på en kvinna – mannens handlingar blir då hennes ”fel” och fokus flyttas från vad mannen faktiskt gjorde och vad hans avsikt var.

      Ditt ex borde ha lärt sig från början, att om han väljer att ägna sig åt brottslig verksamhet så blir det inte synd om honom bara för att han blir påkommen med det. Han visste att det han gjorde var fel men han valde att skita i det. När han sedan blev påkommen ville han inte längre stå för sina handlingar och utmålade sig själv som offer för sina egna val. Man borde därför lära pojkar och män att de inte skall göra saker som de inte också kan stå för, när det blir känt/offentligt för omgivningen. Man borde lära pojkar och män att det inte blir synd om dem, när andra människor får reda på hur dumt de har betett sig.

      Jag har själv varit en alldeles för snäll kvinna. Jag har låtit män trampa på mig (ett tag iaf) och jag har till och med blivit snällare och snällare, ju mer de har trampat på mig. Jag har fostrats till att snällhet och godhet, att vända andra kinden till, är bättre än att ge igen med samma medel och att detta skulle få män, att sluta trampa på mig. Visa mig ETT enda exempel i världshistorien där detta har funkat på män? Det enda som funkar, är att låta dem smaka på sin egen medicin och det är också så brödraskapet fostrar män. Få vuxna säger till sina söner att de skall visa dumma pojkar, att de blir ledsna av pojkarnas mobbing och vända andra kinden till, föregå med ”gott exempel” osv. De flesta vuxna fostrar sina pojkar till att ge igen, att inte låta sig kuvas eller trampas på, i social samvaro med andra pojkar.

      Vi kvinnor fostras till det motsatta, precis som du skriver. Vi lär oss att försöka analysera mäns beteende, försöka förstå deras känslor, ha överseende med deras utbrott, försöka förklara för dem vad de gör fel fastän de redan vet det och vi fostras till att stå ut med all deras jävla skit, förnedring och mobbing. Det var ”inte illa menat”, han ”förstod inte”, han ”mår nog dåligt”, det är ”synd om honom”, ”det var hennes fel”, ”han kunde inte hejda sig”, blaha blaha och BLÄÄ!!

  2. Håller helt med, har också tagit alldeles för mycket skit av män i tron att de inte förstått hur illa de gjort mig. De har vetat hela tiden och det har liksom varit hela planen att skada mig (och andra)!

    Tänker alltid på detta när jag tex läser trådar på Familjeliv (jag vet, jag ska sluta..) och när kvinnan har problem med mannen som är otrogen/inte ”hjälper till” hemma, är elak osv – alla ba’ ”Du måste praaaata med honom, män är faktiskt inga tankeläsare” eller ”Förklara för honom att han gör dig ledsen, han kanske inte förstår det”.
    HAHA säger jag, han vet EXAKT vad han gör, det är liksom MENINGEN att göra illa! Män kan förvisso vara korkade, men att skada kvinnor och barn är nåt de ofta behärskar till fulländning. Så otroligt tragiskt med alla (kvinnor) som rycker ut till deras försvar hela tiden.

    Minns tex hur det blev Victoria Beckhams fel att David varit otrogen – hon hade visserligen flyttat med till Spanien för hans skull, men hon var ju för mager/fokuserad på karriären/barnen whatever..
    Fan vad arg jag blir!!

    • Sara: Jamen exakt!!
      Kvinnor måste ”praaata” med män, när män har varit elaka och försöka få mannen att ”förstå” något han redan vet. Det enda man gör här, är att ge mannen en chans att bortförklara sig, övertala kvinnan och lova bättring. Det man också gör, är att bekräfta för mannen, att man har tagit åt sig av hans dumheter. Mannen vill skada/orsaka problem för kvinnan och kvinnan bekräftar att han har lyckats, när hon tar upp problemen som han har skapat eller blir ledsen av hans skada.

      Vissa män använder sig av dessa metoder, också för att få uppmärksamhet från kvinnan. Kvinnan gör då exakt vad mannen förväntar sig – hon ger honom uppmärksamhet (pratar med honom och ”bryr sig” om honom) när han beter sig illa mot henne. Allt detta är tänkt att gå ut på, att få kvinnan att framstå som ”svagare” när hon tex börjar gråta, låter sig manipuleras, låter sig övetalas eller låter sig luras av mannen. Män vet exakt vad de gör och det måste kvinnor börja inse. Män känner sig ”starkare” och ”smartare” ju fler kvinnor de kan manipulera, skada, lura, övertala osv.

      I själva verket är det tecken på svaghet, att behöva ta till diverse kränkande metoder mot andra för att ”upphöja” sig själv.

      På äldre dar har jag lärt mig, att inte bara ignorera/nonchalera män som försöker manipulera mig och skada mig – jag har också lärt mig att ge igen. Jag accepterar inte, att män t.ex säger elaka ord till mig (eller någon annan kvinna eller barn) – de får direkt en verbal käftsmäll tillbaka. Det funkar varje gång och män som ogillar mycket, att bli förnedrade av kvinnor, särskilt ”offentligt”, lär sig snart att hålla käften.

      Jag håller med, Sara – en kan bli galet vansinnig och frustrerad på alla mes-proppar till kvinnor och Familjeliv är ett ypperligt exempel på hur jävla hjärntvättade kvinnor är av patriarkatet. För fan – RÄTA PÅ RYGGEN och SLUTA tro att män inte vet vad de gör, när de är elaka, lata eller otrogna.

  3. Det blev ju ett småbråk om en av dina kommentarer.

    Upplevde det inte alls som att hon försvarade twittersvinen. Tror istället att hon kände att du – även om det var oavsiktligt – kastade skit på hennes älskade man – och undrade vad han hade gjort för att förtjäna det?

    I det läget tycker jag väl att du hade kunnat säga: ”Oj, det var inte så jag menade. Förlåt”. Det var ju inte så du menade!

    Istället gick det snabbt från medfeminist till motfeminist – bara på grund av ett missförstånd, och att ni talade förbi varandra. Det var i alla fall så jag uppfattade det.

    • Jordgubbe:
      Jag skrev en kommentar som handlade om twittersvinen i LD:s blogg. Hon (en främmande människa för mig) svarade på min kommentar och fick för sig, att det var hennes man som jag skrev om och inte twittersvinen…? Jag vet naturligtvis inte vem hon eller hennes man är, så hur hon kunde få min kommentar till att handla om hennes man, är ju fullständigt absurt. Jag ställde därför frågan till henne, vad i allsin dar hennes man hade med min kommentar att göra.

      Menar du att du tycker, att jag skulle be henne om ursäkt för att hon, på något märkligt sätt fick för sig, att min kommentar handlade om hennes man (som jag inte ens vet vem det är)? Hur skulle jag kunna rikta en kommentar mot en man som jag inte ens vet, existerar? Det står mycket klart och tydligt i min kommentar, vilka två män jag talar om.

      Därefter kröp det fram, att hon egentligen ”inte gillade hur jag uttryckte mig” mot twittersvinen (vilket jag förstod var hennes issue med min kommentar från början). Hon är naturligtvis fri att tycka illa om, att jag uttrycker mig förnedrande om män, som själva förnedrar kvinnor. Hon poängterade, att jag inte skulle tro att jag kommer undan med det och att hon aldrig kommer att låta mig stå oemotsagd, om jag fortsätter att uttrycka mig på ett sådant sätt.

      Det innebär förstås inte att jag tänker låta henne diktera hur jag skall ”få” uttrycka mig om twittersvin eller mans-svin i allmänhet. Hon valde att gå in i debatt med mig och kräva ”bättre ton” av mig, i ett inlägg som handlade om hur illa antifeministiska män uttrycker sig om och till kvinnor.

      Till råga på allt, ljög hon ihop att jag hade skrivit något om att hennes feminism inte var godkänd (nåt med med/motfeminism…?). Var och en kan läsa själv i kommentarsfältet att jag inte nämnde ett ord om detta.

      Jag upplever inte att det råder några ”missförstånd” alls, mellan oss. Hon gjorde klart och tydligt att hon inte gillade sättet jag uttryckte mig på, mot twittersvinen. Jag gjorde klart och tydligt för henne, att jag uttrycker mig om grisar till män, på vilket sätt jag vill. Hon kommer inte att låta mig stå oemotsagd när jag uttrycker mig i förnedrande ordalag om mans-svin och jag kommer inte att låta henne diktera för mig, hur jag får uttrycka mig och inte, om mans-svin. Därmed är saken utagerad.

      Att du väljer att ta upp debatten i LD:s blogg, under just detta inlägg om ”god ton”, tyder på att du också uppfattade att vår debatt handlade om ”god ton” och inget annat.

      • Kändes mest sorgligt för mig när det slog gnistor mellan två feminister – men det är väl bara så att män kan vara lite känsliga ibland …

        Tack för att du tog dig tid att förklara för mig. Tror jag förstår bättre nu.

        Det här blogginlägget var fantastiskt bra och insiktsfullt, NBT, tycker jag. Så vill citera dig lite bara för att det är värt att läsa flera gånger:

        ”Avsikten är alltså, att göra kvinnor illa samt att tysta kvinnor och göra kvinnor rädda för att ta plats, synas, höras och tala. Därmed är den absolut, i särklass mest effektiva metoden för att täppa igen glapp-käftarna på dessa män, att låta dem smaka på sin egen medicin samt att visa dem på alla sätt, att deras ord inte har någon som helst inverkan på er. Ni har genomskådat deras avsikt, som är att försöka göra er illa, försöka såra er, göra er ledsna och det gör bara män som lider av fruktansvärda mindervärdeskomplex. Om ni låter dem hållas, kommer de aldrig att sluta.”

        ”Kom också ihåg, att män som känner sig mindervärdiga kvinnor, är extra sårbara. Det krävs alltså ofta bara en, eller max ett par ”mot-attacker” för att täppa igen öl-inkasten på dessa män för gott. Män är i regel mycket rädda för kvinnors hat och förakt, vilket ni säkerligen har noterat vid det här laget? Män vill bli beundrade och respekterade av kvinnor och av den anledningen, ”tar” kvinnors elaka ord mot män, mycket hårt. Män lär sig snart sin läxa, dvs att för att få respekt från kvinnor så måste de också förtjäna den. Män (och kvinnor) lär sig snart, att mäns metoder för att tysta, såra och göra kvinnor illa, fungerar ännu bättre på män.”

      • Jordgubbe: Jag har inte för vana att attackera andra feminister eller deras retorik offentligt och det gjorde jag inte nu heller. Att föra en debatt kring olika åsikter är väl knappast att likna med, att det ”slår gnistor”? Jag tyckte att vi båda höll det hela på en sansad nivå, ”god ton” även om jag insåg ganska snabbt, att hon läste in betydligt mer i min kommentar än vad som faktiskt stod.

        Kul att du gillar inlägget, Jordgubbe!

      • NBT – Gav mig uppenbarligen in på något jag inte riktigt förstod, men skönt att höra att jag mest överreagerade.

        Bad dig kort om ursäkt hos LD – men med tanke på min kommentar här och temat som sådant är det väl bäst att jag gör det här också. Förlåt, NBT.

      • Jordgubbe: Jag tycker att det är bättre att du och andra frågar mig direkt, istället för att dra egna slutsatser om saker och ting. Det är inte alltid att jag kanske får fram, exakt vad jag vill förmedla i kommentarsfält på nätet (eller i bloggen). Du tolkade debatten på ett sätt, vände dig till mig för att, som jag uppfattade det, få en förklaring till min ståndpunkt och det behöver du förstås inte be mig om ursäkt för. Jag tycker i själva verket att det var bra gjort av dig, att vända dig direkt till mig med dina tankar och frågor.

        Nu har jag iaf förklarat för dig så gott jag kan och det är upp till dig, att bilda dig en egen uppfattning.

  4. Jag fattar i bland inte om folk verkligen är sådär dumma att de tror på all skit män häver ur sig?! Tror de på riktigt inte att de vill en illa om de säger att man är ful hora tex, alltså vissa saker kan ju inte missförstås?! Eller när de inte gör sin del av hemarbetet och kvinnor tvingas lägga energi på att förklara in absurdum att tvätten måste tvättas, disk diskas osv – som att de inte begriper det liksom. Helt sjukt. Samma män kan liksom vara forskare och vd:ar men förväntas alltså inte fatta de enklaste sakerna?

    Just nu finns en tråd på FL där en kvinna betalar allt som rör barnen + all mat + bilen fast hon inte ens tjänar hälften av vad mannen gör. Han betalar boende och sedan roar han sig för ”sina” pengar. Om maten är slut eller om hon/barnen behöver kläder så får HON LÅNA av honom. Alltså, vad fan är det för fel på folk?? Apropå det här med ekonomisk misshandel jag tror vi ”pratat” om tidigare. Så fint att ha både barnskötare, hushållerska och älskarinna gratis och som dessutom får betala för en! Gud jag håller på att kvävas av julilska alltså, jävla egoistiska skitmän.

    Det är konstigt att kvinnor hatar män mer. Män hatar ju kvinnor fast vi knappt gör dem nåt ont alls, medan män bajsar på kvinnor konstant.

    • Sara: Ja, det är helt otroligt? Det är ju bara att jämföra med hur illa män själva tar vid sig, av förnedrande ord från kvinnor. Män vet förstås exakt vad som inte är okej att säga och inte och de är alltså medvetet elaka, i syfte att skada/såra kvinnor. De använder sig inte heller av förnedrande retorik mot sina manliga vänner – då vet män plötsligt hur man är både snäll, omtänksam, vänlig och hjälpsam. Inte heller skulle män, om de bodde ihop med en manlig vän, låta sin manlige vän göra allt hushållsarbete och i alla fall inte stå som levande frågetecken när den manlige vännen påpekar detta.

      Det är inte första gången jag hör om hur män utnyttjar kvinnor ekonomiskt. För många heterosexuella par delas tex mat-notan 50/50 trots att män ofta äter 2-3 ggr så mycket som kvinnor. Jag säger inte här, att man skall vända och vrida på varenda öre för att det skall bli ”rättvist” men ofta tror kvinnor att de ”vinner”, inte minst ekonomiskt på att flytta ihop med män men så är inte alltid fallet.

      Som du skriver – det blir ju jäkligt billigt för män att tex – istället för att anlita städhjälp, en personlig ”shopper” som handlar deras mat etc, en tvättfirma, en barnskötare/barnvakt, en eller ett par prostituerade osv.. – flytta ihop med en kvinna som gör allt detta gratis åt män. Vissa kvinnor betalar till och med mer än män hemma, trots att de redan jobbar oavlönat åt honom. Trots att de kanske redan har förlorat lön och pension. Lägg till allt fysiskt och psykiskt lidande som kvinnor utstår, pga mannen inte minst pga av hans sexualitet. Hur kan kvinnor ens tycka att det är värt det, att leva med en man? Allvarligt talat, alltså?

      Män hatar kvinnor för att kvinnor har fött män, tagit hand om män i hela sina liv, jobbar gratis åt män, är omtänksamma, snälla, att de ger män barn, dvs en familj samt att kvinnor låter män tillfredsställa sig själva sexuellt med kvinnors kroppar?

  5. Ja jösses, varför ska vi mesa runt med män som agerar som svin? Jag har kommit på mig själv flera gånger, när jag velat eller haft behov av att prata om den man jag levde med, att liksom urskulda mig för ingen ska tycka att jag pratar illa om kräket. Jag menar, hur tusan kan det vara att prata illa om när man bara berättar vad som hände, vad han gjorde osv? Vi måste kasta det av oss det där fåniga att en alltid ska urskulda sig själv för vad mannen gjorde! Något som oroar mig är när unga kvinnor i ett förhållande som ännu inte varat så länge, men där mannen uppträder mycket svartsjukt, egoistiskt och våldsamt, väljer att gå i ngn slags familjeterapi för att rädda…vad då? Vad finns det att rädda i ett sådant förhållande? När detta börjar redan tidigt i ett förhållande kan en verkligen bli orolig. Det är ju också något som liksom åligger kvinnor att till varje pris rädda förhållandet oavsett hur mannen agerar och ofta med resultatet att hon gör avkall på sig själv och sina behov.

    • LB: Nej varför skulle kvinnor behöva fjäska för män? Det är och har alltid varit, män som är intresserade av att tvinga sig på kvinnor och deras barn – inte tvärtom. Män har ju för sjutton till och med tvingat kvinnor och barn i lag med män en gång i tiden i lagstiftningen och inte minst genom diverse ekonomiska ”åtgärder”. De allra flesta män talar om hur viktigt det är för män att få ”bilda familj” med kvinnor, att få utöva sin sexualitet med kvinnor osv.

      Det är inte kvinnors jobb att skydda män som beter sig som kräk. Det klarar vuxna män av själva. Tala klarspråk och sluta försvara stora, starka vuxna män!

      Överallt propsas det på hur kvinnor måste ”lära sig” att umgås med män. Vi måste gå till psykologen eller sexologer eller familjerådgivning för att ens klara av att leva med män. Det handlar alltså om att ”rädda mannen” och att få kvinnan att ”utstå” relationen, lära sig att förstå hur män fungerar, acceptera män som de är osv. Detta hjälper inte kvinnor – det hjälper bara män som återigen lär sig att de kommer undan med vad som helst och att deras beteende mot kvinnor inte får några som helst konsekvenser.

      Heteroförhållanden överlever bara på kvinnors godhet, kvinnors engagemang, kvinnors underordning och ett manligt kränkande av kvinnans privatliv, sexualitet, yrkesliv, fysiska och psykiska hälsa, mammaliv och sociala umgänge.

  6. Tack! Detta inlägget kom extremt lägligt.

    För fem år sedan påbörjade jag en relation men en extremt svartsjuk och kontrollerande man. Jag var 17 och det var mitt första långa förhållande.
    Redan på första dejten märkte jag att något var fel (magkänslan) och att han betedde sig på ett sätt som jag aldrig stött på tidigare. Jag sa efter ett par timmar att jag behövde gå hem och då kom det första varningstecknet;

    ”Du behöver säkert alls inte gå hem utan tycker bara att jag är så tråkig, eller hur?”

    Redan där fastnade i att bekräfta honom för det sista jag ville vara var elak. Jag är uppfostrad i en kärleksfull familj nästan helt skonad från bråk och van vid att man lungt och sansat kan prata sig fram till saker. Det funkade inte här.

    Hur som helst så startade jag en tråd på flashback ca. ett år senare för att be om råd för hur jag kunde bygga upp hans förtroende för mig. Hatreaktionerna som kom efter det var inte nådiga.
    Nu, fyra år senare så gick jag in där igen för att skriva en uppdatering om hur det utvecklade sig, och möter ett ännu större hat! Det är samma resonemang som du har skrivit om här, att mannen inte kunde hjälpa vad han gjorde och att det ändå var rätt åt mig på grund av hur jag hade betett mig tidigare.

    Ditt inlägg ger mig styrka att fortsätta skriva, vill inte att deras sjuka åsikter ska få stå oemotsagda i ett sådant ämne.

    Gå in och läs om du vill, min uppdatering är på sidan 6.

    https://www.flashback.org/t1201923

    • Malin: Vi har många gemensamma erfarenheter. Mitt första förhållande, i ungefär samma ålder som du, var också med en extremt svartsjuk man. Han stod t.ex utanför mitt extraknäck (gatukök) som jag hade under gymnasietiden och vaktade på vilka killar som pratade ”för länge” med mig i korv-kioskluckan. När jag slutade vid 02.00-tiden på natten, envisades han med att komma och hämta mig och när vi kom hem utsatte han mig för timslånga korsförhör. Jag kan inte beskriva i ord, hur mycket energi och livsglädje som denne man stal från mig.

      Problemet med oss kvinnor, är att vi har svårt för att vara elaka tillbaka och särskilt när vi befinner oss i en kärleksrelation med män. Män har sällan samma problem, eftersom de ena dagen kan bedyra hur mycket de ”älskar” en, bara för att nästa dag vräka ur sig de mest kränkande och förnedrande kommentarer. Så lätt har i regel inte kvinnor, att ”ställa om” från kärleksfull och omtänksam – till grym elakhet, från en dag till en annan eller från en timme till en annan.

      Vi fostras till att alltid respektera män och ta hänsyn till mäns känslor, oavsett hur illa män beter sig mot oss. Du var därför mån om att inte vara ”elak” mot killen och ta hänsyn till, att han kände sig sårad när du ville gå hem. På samma sätt, fostras vi till att tex ta hänsyn till gamla gubbars sexuella självförtroende när de raggar på oss, på de mest vidriga sätt. Listan kan göras lång…

      Jag ögnade igenom flashbacktråden lite snabbt och vill bara instämma i vad någon skrev där, dvs att extrem svartsjuka ofta beror på att mannen själv har något att dölja. Många män lägger över sina egna brister på kvinnor, dvs mannen är otrogen och flirtar med andra kvinnor men anklagar istället kvinnan för att göra det. Så verkar det vara även i ditt fall, eftersom killen uppenbarligen inte hade några problem med att flirta med andra tjejer på nätet, besöka sexsajter och liknande men förbjöd dig att umgås med ditt ex och skällde ut dig för att du besökte en annan kille i hans hem.

      Jag hade ännu en pojkvän, som trodde att han kunde förbjuda mig att ha telefon/mess-kontakt med mina manliga vänner, varav vissa av dem är ex. Det visade sig i efterhand, att han själv hade haft kontakt med sina ex, långt innan han visste att jag hade det. Jag fick veta detta långt senare, genom en av hans tidigare flickvänner som han alltså hade haft kontakt med, under tiden vi hade en relation.

      Malin, om jag får råda dig..? Du måste eliminera den här psyko-killen ur ditt liv pronto (om du inte redan har gjort det, har inte hunnit läsa allt i tråden än). De här killarna funkar som så, att om de får minsta lilla kontakt så slutar de aldrig. Hela hans beteende är stört och om du tror att han inte kan bli värre – tänk om. Han är uppenbarligen helt utan gränser och har heller ingen impulskontroll, vilket gör honom farlig. Nu kanske du tycker att ”farlig” låter överdrivet eftersom du har sett även hans ”fina”, ”mjuka” sidor. Tro mig – eventuella fina sidor som han har lyckats visa upp, hindrar inte den här typen av män att både misshandla svårt och till och med mörda kvinnor.

      Jag känner inte dig, Malin men det går kalla kårar över ryggen på mig, trots att jag ännu inte har hunnit läsa allt i tråden. För guds skull – ha ingen som helst kontakt med killen! Släng på luren om han ringer. Svara inte på mail, mess och liknande och låt honom aldrig nästla sig in i ditt liv igen. Han älskar inte dig och han kommer aldrig att älska dig eller någon annan tjej. Han älskar bara att ha en tjej i sin närhet som han kan lägga över all sin frustration på. Han måste han en tjej i sin närhet som han kan kontrollera, dominera och få att må lika dåligt som han själv mår – då känner han sig själv lite ”större” och lite ”bättre”.

      Jag har av principskäl inget konto på Flashback men just nu, skulle jag önska att jag hade det så att jag kunde gå in och stötta dig. Jag tänker i alla fall läsa igenom hela din tråd nu (och hoppas att du inte har kontakt med honom längre). Jag är jätteglad över att du hittade min blogg och att du fann ny styrka, bara genom att läsa mitt inlägg. Stå på dig och var rädd om dig så länge.

      /NBT

      • Blir så arg när jag hör om dina förhållande och känner igen mig mycket väl, speciellt i sms-kontrollen och ”korsförhören”. Hur man i timmar sitter och försöker försvara sig och förklara något som inte ens har hänt.

        Nej den här killen bröt jag med för två år sedan. Efter det blev han än mer knäpp och hotade och förföljde mig både ”irl” och via sms och mejl. Han kontaktar mig sporadiskt fortfarande (han hittar nya sätt efterhand som jag blockar hans möjligeter, senast var det genom att skapa ett nytt facebook-konto.) nu mest för att meddela mig om vilken äcklig människa jag är och hur mycket ont jag gjort honom och avslutar varje gång med att ”jag kommer aldrig kontakta dig igen” eller liknande.

        Får knyta nävarna hårt för att inte svara för det är så mycket jag vill säga aset. Fick aldrig ut det jag egentligen tyckte utan var även vid uppbrottet mån om att skona hans känslor och att linda in mina ord för att inte han skulle känna sig anklagad.

        Som sagt så vill jag inget annat än att bara spy ut allt mitt hat över honom men vet ju att det är precis som du säger. Om jag ger svar så kommer han bara att hålla sig kvar ännu längre, så jag avstår.

      • Malin: Att vi kvinnor sitter och försöker svara på korkade mäns oerhört patetiska frågor samt låter män korsförhöra oss i timmar, har med uppfostran att göra. Vi lär oss att vi alltid måste svara män, ta hänsyn till mannens känslor, ”försäkra” honom om ditt och datt för att stärka hans ego och dominans/kontroll över oss. Att mannen är svartsjuk, dvs hans inbillade känslor – görs till vårt problem att lösa åt honom. Eftersom en man aldrig kan göra fel och aldrig ha fel (mot en kvinna) så blir det enligt mannen, vi kvinnor som ”gör fel” och ”har fel” och vi måste ”ändra” på oss så att mannen mår psykiskt bättre i all sin manliga litenhet.

        Som sagt – jag känner inte dig men jag blir så otroligt lättad över att du har brutit med killen nu.

        Det där som du skriver om att du ”lindade in” dina ord för att han inte skulle känna sig ”anklagad” är väldigt vanligt och en del av hur kvinnor lärs att ta ansvar för mäns känslor och skydda män från sig själva och sina handlingar. Vi undviker att tala klarspråk med män och om män. Vi säger inte gärna till en man rakt ut tex: ”du är en kvinnomisshandlare” eller ”du våldtog mig” eller du är en ”snuskig gammal gubbe” och liknande. Vi säger inte till en man som är dålig i sängen – ”du är dålig i sängen” utan vi framför det hela på ett trevligt sätt (eller säger ingenting alls) för att undvika att såra mäns känslor. Det bidrar till att vi lurar män att tro att de är bättre än vad de är och män får aldrig veta, vad vi EGENTLIGEN tänker om dem.

        Tänk på att Flashback är ett forum för kvinnohatare. Kvinnohatarna där kommer aldrig att förstå vad du talar om och de vill inte heller förstå. Män skyddar män. Det är viktigt att alltid ha i åtanke att män skyddar män.

  7. Det är rätt, ge tillbaka med samma mynt och när det gäller deras kukar så är det extra känsligt.
    Här ett exempel. Jag älskar Elvis.

    • SQE: Hahaha! Precis så är det. Män pratar ofta om sina snoppar som om de är en annan person och inte riktigt tillhörande mannen själv. Kanske är det så män känner inför sin förstorade klitoris, dvs snoppen? 😉

  8. Detta är jättebra att ta upp. ”God Ton” har alltid använts för att hålla kvinnor nere.
    Dessutom, precis som du skriver, bedöms kvinnor och män efter HELT olika måttstockar. Det gör även polis och domstolar. Tvärtemot vad alla antifeminister påstår så döms kvinnor hårdare för samma handling medan mannen ömkas. Domen som kom nyligen där en man ”blev svimfärdig” och fick åka till sjukhus av en örfil och kvinnan dömdes visar tydligt hur olika måttstockar det är. Kvinnor kan vara blåslagna och blodiga och mannen går ändå fri. Skulle kvinnor åka till sjukhus för örfilar skulle akuterna förmodligen översvämmas av misshandlade kvinnor (vilket skulle vara bra för det kanske skulle rädda en del kvinnors liv i förlängningen).

    • Anna Nym: Just precis – män och kvinnor spelar inte efter samma regler. Det som är okej för en man att göra, är inte okej för en kvinna att göra.

      Ha ha ha! Jag blir så full i skratt när jag läser din kommentar om mannen som blev svimfärdig av kvinnans örfil. Hoppas att han känner sig riktigt ”manlig” nu då, när han med god hjälp av brödraskapet inom svenskt rättsväsende, har lyckats få en kvinna dömd för en örfil? Ja, om alla kvinnor skulle åka till sjukhus och dessutom polisanmäla och få män dömda för örfilar så skulle rättsväsendet få fullt upp att göra. Men se – inte ens kvinnor med spräckta läppar, hjärnskakning, svullna och blodiga ansikten, brutna näsor och liknande, får sina manliga misshandlare dömda i svenskt rättsväsende.

  9. @Malin och NBT: Jag känner så väl igen mig i det där. Hade ett ex som var extremt kontrollerande. Jag fann mig i det delvis för att jag inte ville lämna honom när han ”inte mådde bra”. Han gjorde sig ovänn med allt och alla av släkt o vänner. Började istället umgås med likasinnade våldsamma män. Träna närstrid. Komma hem och ”demonstrera sina färdigheter”. Inte direkt misshandel. Bara så att jag visste vad han kunde göra. Om han ville trycka lite hårdare runt halsen eller lägga kraft i slagen.

    Gradvis började han kontrollera mig och svartsjukt bevaka vilka jag umgicks med. Halvt på skämt, halvt på allvar säga att det var bra synd att han behövde släppa ut mig så att jag kunde gå till jobbet. Annars hade han ju bara låst extralåset o tagit med sig nycklarna när han gick på morgonen. Jag anpassade mig, lärde mig att förutse hans nycker. Undvika sånt som triggade hans ilska. Minns att jag brukade få ont i magen vid blotta tanken på att någon kille skulle komma fram när han var med. Visste vilka korsförhör det skulle bli sedan. Så jag krymte ihop mitt livsutrymme. Höll skenet uppe utåt.Jämkade. Lärde mig att utplåna mig själv och istället se världen genom hans ögon. Allt för att överleva. I takt med att jag slutade ta plats psykiskt krymte jag fysiskt också. Rasade i vikt och förlorade mensen. Sov med bilnycklarna under huvudkudden när det var som värst, rädd för att han skulle ta bilen mitt i natten o köra ihjäl sig själv eller någon. Förvandlade mig själv till den perfekta Stephford frun utåt. Inom mig visste jag att det bara kunde gå åt ett håll. Åt h-vete. Mina två närmaste kvinnliga vänner turades om och ringde dagligen för att kolla att jag levde och försöka få mig att lämna honom. Ändå ursäktade jag honom. Han hade det ju så jobbigt just nu..

    En natt vaknade jag av en hård smäll i revbenen och flög i golvet. Var mitt eget fel enades vi om. Inte alls meningen enligt mitt ex. Jag som naivt trott att jag inte kunde reta upp honom när jag sov fick mig en tankeställare. Från den natten vågade jag inte somna innan honom. Snart fick jag för första gången i livet börja med insomningstabletter för att somna alls. Ändå gick jag inte. Det enda jag inte låt honom få igenom var hans sjuka önskan om att vi skulle skaffa barn ihop mitt i allt elände. I hemlighet åt jag p-piller. Gick med till den manlige doktorn som inte ställde en enda fråga om varför jag inte haft mens på flera månader, om jag möjligen rasat en massa i vikt och hur jag egentligen mådde. Så kunde det ha fortsatt tills jag bokstavligen försvunnit. Ändå hade jag tur. Våldet var mest psykiskt, inget grovt fysiskt våld och framförallt inga våldtäkter. Sexet var mer ”självförsvar” från min sida. Han blev lättare att hantera efteråt men han tvingade mig inte, det hade jag nog inte överlevt då.

    Vändpunkten kom från oväntat håll. Min äldre manlige chef. Tuff men rättvis.

    Jag som aldrig pratat privatliv på det sättet på jobbet fick sitta ner och förklara lite varför jag helst ville undvika kurser borta osv en tid, att det var hela havet stormar hemma. Min chef satte mig ner för ett allvarigt samtal. Inte om arbetet utan om just kvinnor och män. Det han sa var lite koncentrat av det du sagt i inlägget. Att mina vänner varnat mig för att stanna kunde jag ursäkta med att de ”inte förstod” eller ”bara inte gillar mitt ex”. Men när min alfa chef, känt för raka puckar sa samma sak fast i betydligt skarpare ordalag ramlade plötsligt poletten ner. Jag såg hur jag ursäktade en mans beteende. Hur jag slätade över. Gråtfärdig frågade jag min chef varför exet gjorde som han gjorde. Hans svar var rakt: ”för att han kan”. Plötsligt ramlade poletten ned. Han gör så för att jag låter honom. Samtidigt hörde en tjejkompis ex av sig till min tjejkompis och bad henne varna mig. Han kände mitt ex sen tidigare och hade reagerat på hans förändring. Ringde upp sin fd tjej och bad henne försöka få mig att lämna innan jag blev skadad. Så jag tog ledigt. Åkte hem och packade. Åkte direkt hem till en tjejkompis. Fyra modiga personer, två män och två kvinnor som är anledningen till att jag vågade bryta. Jag kommer alltid att vara dem tacksam. Idag mår jag bra. Exet kom ur sin ”livskris” eller vad det nu var han pysslade med. Idag är han stabil, han har bett om ursäkt för hur han behandlade mig. Vi har bägge gått vidare.

    Sorry för långt men hoppas det är okej?
    Det jag ville ha sagt är egentligen :
    1. Nej, det är aldrig ditt fel om någon annan förtrycker dig och visst just när man lämnar kan det bli farligt. Ändå är det enda vägen ut ur helvetet att kasta sig ut i vattnet och simma. Att stanna kvar på ett skepp som sjunker är inget liv. Människor behandlar en som man låter dem göra. Don’t get mad-get even.

    2.
    ”When a man says no in this culture, it’s the end of the discussion. When a woman says no, it’s the beginning of a negotiation.” Just det där att tjejer och kvinnor förväntas stryka män medhårs och vara artiga för att inte vara ”otrevliga” utnyttjas av manliga predatorer. Citatet ovan är från författaren och säkerhetsexperten Gavin De Becker. Har ni läst hans bok ”The Gift of Fear”? Den var en riktig ögonöppnare för mig. Han beskriver bla ett antal autentiska fall där kvinnor blivit utsatta för övergrepp. I samtliga fall hade de kännt på sig att något inte stämde men inte velat vara otrevliga eller såra hans känslor. Riktigt hårresande blir det när en kvinna beskriver hur hon räddas av sin egen magkänsla från något som kunde ha gått riktigt illa. Plötsligt slog det mig att jag själv visserligen ignorerat alla varningar med just exet. Men ändå har min intuition räddat mig så många gånger. Jag litar mer på den nu även om jag fortfarande tycker det tar emot att vara ”otrevlig”. Ibland är det enda sättet att vara ett villebråd som signalerar att hon är beredd att vara ett högrisk projekt. Män som attackerar är fega. De vill ha så enkla mål som möjligt.

    • Emelie: Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag tror att det är viktigt att vi kvinnor gör det istället för att hela tiden skydda de här psyko-männen. De är vuxna män och får helt enkelt stå för hur de beter sig och vad de har gjort.

      Dina erfarenheter, delar du med många andra kvinnor/tjejer. Allt det du berättar, är ett praktexempel på hur våldet börjar. Isolering från vänner och familj och ständig kontroll över ALLT som kvinnan gör. Jag känner mycket väl igen det där med att man fasar för att någon annan kille skall börja snacka med en eller att man tex skall råka springa på ett ex på stan som kommer fram för att hälsa. Man vet exakt, vad som väntar när man kommer hem – korsförhör som pågår i timmar och för vissa kvinnor – även misshandel och/eller våldtäkt.

      Det ligger mycket i vad din chef sade – män slår för att de kan och för att ingen stoppar dem. Kvinnor som befinner sig i heterosexuella våldsamma relationer, vågar inte säga emot och har kanske ofta barn att tänka på, vilket gör att de hellre fogar sig. Manssamhället gör inte tillräckligt för att stoppa de här männen heller.

      Det är mycket viktigt, när man väl har bestämt sig för att lämna en våldsam man, att man gör det i smyg. Att ens säga till den här typen av män, att man tänker lämna dem, är lika med direkt fara för livet. De här männen har nämligen ingen impulskontroll och det gör att de är kapabla till vad som helst. Det är bara till att packa och dra.

      Jag bara ÄLSKAR nummer 2!! Dessa ord måste jag lägga på minnet eftersom de säger ALLT som jag själv har försökt att få fram här i bloggen. En man kan inte ta ett nej från en kvinna – ett kvinnligt ”nej” är alltid något som går att ändra på, anser mannen. En man som säger nej tas på allvar – det betyder nej och det är inte förhandlingsbart. Av den anledningen uppfostras barn till att tro att mammans nej är förhandlingsbart men ”vänta till pappa kommer hem” för då minsann får barnet veta att nej faktiskt betyder nej.

      Tack snälla Emelie för boktipset – den boken måste jag läsa! Precis så är det – kvinnor tassar på tå för mäns eventuella ”känslor” och vi uppfostras till att vara leende, ”trevliga” och undvika att tala klarspråk med män. Vi säger inte ”äckliga feta gamla gubbjävel” till en gubbe som påtvingar oss sin manliga sexualitet. Många män som misshandlar kvinnor säger förlåt men vill inte erkänna vad de har gjort och deras kvinnor undviker att ”strö salt i såren” genom att prata klarspråk om vad mannen har gjort mot dem. Trots att mannen alltså har valt att misshandla och har orsakat sin kvinnliga livskamrat psykiska och fysiska svåra skador, så tycker både kvinnan och mannen mer synd om mannen. Detsamma gäller för makar och pojkvänner som inser att de har våldtagit sin kvinnor – kvinnorna sitter ofta och tröstar sina våldtäktsmän och båda parter tycker synd om våldtäktsmannen.

      Mannen måste beskyddas i första hand, oavsett vad han själv har gjort. Rättsväsendet resonerar på exakt samma sätt. Det är ”synd om” pedofiler som har våldtagit barn, det är synd om kvinnomisshandlare och våldtäktsmän och det är synd om män som blir lämnade av kvinnor eller som inte ”får” utöva sin sexualitet mot kvinnor.

      Visst är män fega – män är skitfega men de lärs av samhället att de är ”modiga, stora, starka, beskyddande hjältar” och vi kvinnor inbillas detsamma.

      Tack igen för din kloka och ärliga kommentar Emelie och tack för boktipset!

  10. Visst är det så. Både män och kvinnor får tidigt lära sig att ursäkta mäns dumheter. ”Men stackars grabb” kommentarer är den lokala manliga prästens spontana kommentar om en våldtäktsman i en Kalla Fakta dokumentär är ganska talande…(känt fall som börjar på B. du vet ;). Det går som en röd tråd igenom samhället, föräldrar och skolpersonal som ursäktar dåligt killbeteende osv osv. Själv skäms jag idag när jag tänker på hur jag ursäktade exets dumheter. Men jag har lärt mig läxan nu, känner igen signalerna. Min enda undran är varför vi inte lär ut dessa varningssignaler i skolorna? De följer ju ofta samma mönster som du säger.

    Tack själv för att du är en sån ögonöppnare och inspiration! Brukar vara skeptisk till amerikanska självhjälpsböcker men den här uppskattade jag faktiskt, mycket aha känsla. Återkom gärna med en recension om du läser den! 🙂

    • Emelie: En kvinna som hade blivit misshandlad av sin manlige sambo (inte den första kvinna som han hade misshandlat) berättade för mig att hon fick förklarat för sig, av en polisman, att ”det var synd om kvinnomisshandlaren, för han hade inte haft det så lätt i sitt liv och tidigare relationer med kvinnor.” Den här polismannen hade ”suttit och snackat” med kvinnomisshandlaren under häktningstiden. Hur kvinnan mådde efter det trauma som kvinnomisshandlaren utsatte henne för, hade polismannen tydligen inte funderat närmare över.

      Det här är ännu ett exempel på den manliga ”tvärt-om-världen” där män som själva väljer att skada kvinnor och barn, görs till offer. Offer för sina egna handlingar, precis som våldtäktsmannen som du nämner. Det är inte synd om en man som själv har valt att skada andra. Man gör förövare (män) till offer och offer (kvinnor) till förövare.

      Anledningen till att man noga undviker att prata klarspråk om män och informera flickor och kvinnor, är förmodligen av samma skäl. Manssamhället skyddar män, på kvinnors och barns bekostnad.

      Jag kommer med all sannolikhet att skriva om boken när jag har läst den. Tack igen, Emelie!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s