Svensk socialtjänst utan barnperspektiv

”Den här filmen bygger på ett autentiskt samtal mellan en 8-årig pojke och en socialsekreterare. Pojken berättar detaljerat vad hans pappa utsätter honom för och efter samtalet går socialsekreteraren in till sin kollega och redogör för pojkens berättelse. Här hade historien kunnat sluta, men socialsekreteraren tolkar det pojken berättat på det mest hårresande sätt och när samtalet är slut raljerar hon över sin ”bedrift”. Nu hade hon listat ut vad pojken hade varit med om. Samtalet slutar med att de båda socialsekreterarna gör high-five som en bekräftelse på att de har uppdagat sanningen. Men vems sanning handlar det egentligen om?

Den här filmen visar hur man kan misstolka ett barns berättelse om man saknar kompetens och erfarenhet. Är det här ett udda exempel eller är det vanligt att man resonerar på det här viset på svenska socialkontor? I filmen får vi även höra kommentarer från advokat Eva Kornhall, psykoterapeut Olof Risberg, f d brottsutredare Monica Dahlström-Lannes och Birgitta Holmberg, ATSUB.”

Se filmen på Kanal 100 HÄR.

Hjälp gärna till med att sprida den här filmen, t.ex i kommentarsfälten i olika ”mamma” – eller ”kändis”-bloggar. Behöver jag nämna att filmaren Thorbjörn Bergman, har utsatts för allvarliga hot?

För er som inte är insatta i PAS-agendan som bedrivs bl.a på svenska socialkontor, kan jag enkelt förklara agendan såsom att barn, som berättar om att de utsatts för våld och/eller sexuella övergrepp av sina pappor, misstros på socialkontoren (och hos polisen och i domstolarna) och man förklarar barnens och deras mammors berättelser om pappors övergrepp, med att mamman bedriver ”umgängessabotage”. Man menar alltså att mamman ”indoktrinerar” barnet till att hitta på berättelser om pappans övergrepp. Detta menar man att mammor skulle göra, i syfte att framställa pappor i dålig dager och för att på så sätt få ensam vårdnad om barnet.

Läs mer om detta under kategorierna ”Papparättsrörelsen”, ”Mangabarnporr-mannen” och ”Rättsrötan” i bloggen.

Den här lille pojken, är tyvärr långt ifrån ensam. Det finns gott om dokumenterade fall, där barn som har berättat om övergrepp från sina pappors sida (och där pappor till och med i vissa fall har blivit dömda för brotten mot sina barn) tvingas, med socialkontorens, polisens och domstolarnas ”goda hjälp”, till regelbundet och obevakat umgänge med sina våldsamma pappor.

Det finns gott om dokumenterade fall, där barn även överlämnas i pappornas våld på heltid, dvs mamman mister vårdnaden pga att hon påstås ”sabotera umgänget för pappan” (t.ex genom att hon inte förmår tvinga iväg sina barn till en pappa som de är livrädda för) och vad man kallar, är mammans ”oförmåga till samarbete med barnens pappa”. Barn som berättar om, att de är rädda för sina pappor och att pappan utsätter dem för våldtäkt och/eller misshandel, tvingas då från en dag till en annan, att flytta från sin mamma till sin pappa, för att bo hos honom på heltid. Enkelt uttryckt, kan man säga att sociala myndigheter i Sverige, polisen och domstolarnatvingar barn att bo hos både starkt misstänkta och dömda pedofila och/eller våldsamma pappor samt barnpornografi-konsumerande pappor på heltid.

Mammor och deras barn är helt rättslösa i Sverige.

”En mamma som polisanmälde pappan för sexuella övergrepp mot sonen, fick som svar när hon undrade varför åklagaren valde att lägga ner fallet, trots tung bevisning, att ”vi får väl hoppas att din före detta make träffar en ny kvinna snart, så han får den biten tillgodosedd av henne. Då kan du lugnt lämna ditt barn hos honom igen.”

”En socialsekreterare i Helsingborg deklarerade för en mamma, vars lilla dotter hade berättat om hur ”pappa hade kissat henne i håret och på nattlinnet”, att ”pappa är så mycket mer än en som kissar (sperma) henne i håret. Det är viktigt att även föräldrar som har begränsningar i något avseende, har rätt till umgänge.”

”En mamma, vars make misshandlade både henne och hennes son, fick rådet av en kvinna på en socialjour att ”lyda sin man lite bättre”. En polisman sa till henne att ”det är svårt att leva i äktenskap och att hon måste få det att fungera.”

”Barn som berättar för sociala myndigheter om hur pappa har sagt att han skall döda mamma om hon lämnar honom, får till svar att ”det är sådant som man säger när man är arg”.

Socialtjänsten, polisen och domstolarna har inget barnperspektiv alls – endast pappa/mans-perspektiv. Mannens rätt går före allt, till och med svenska barns psykiska och fysiska hälsa. Vad kan vara viktigare i ett mans-samhälle, än mannen själv?

 

 

 

 

Annonser

14 thoughts on “Svensk socialtjänst utan barnperspektiv

  1. Tyvärr är jag inte ett dugg förvånad. Det finns alldeles för många fall där förövaren får tillgång till barnet och kan fortsätta sina övergrepp. Ett stort fel på socialförvaltningen är bla att man tillåter unga kvinnor utan barn eller någon som helst erfarenhet av barn, ingen kunskap om hur barn fungerar i olika åldrar, att göra utredningar och studera och bedöma barnet. Även om det sägs att det alltid ska vara två socialsekreterare så sker det ofta att endast en gör besök och bedömer barnet. Helt galet för vet du inget om hur barn fungerar kan du missa mycket viktiga saker. Kvinnan i den här filmen borde absolut byta arbete. En kvinna vars barn blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin farfar,berättade att socialen i min stad förnekade det hela trots polis, läkare och bup hävdade motsatsen. Inga krav ställdes på pappan, dvs att han inte fick låta barnen träffa farfar oövervakat. Pappan hävdade så klart att mamman bara hittade på. Barnen fick inte ha sina mobiltelefoner hos pappan eller farfar för de skulle minsann inte få ringa till mamman och berätta saker. Det är Sverige idag där fler och fler går pedofilernas ärenden. En kvinna berättade att hennes sista barn kom till genom en våldtäkt som hon aldrig vågade anmäla och dumt nog gjorde hon allt för att barnet skulle ha kontakt med sin pappa. När det sedan blev en vårdnadstvist ville inte socialen lyssna på hennes berättelse för att ”kvinnan är stor och tjock” alltså kunde inte mannen ha våldtagit henne. De missade fullkomligt att vid tiden för våldtäkten så var kvinnan mer än hälften så stor. Att dessutom inbilla sig att våldtäkt handlar om fysiskt styrka är helt galet. Det är inga svårigheter för en man att våldta en person oavsett vikt och storlek i synnerhet inte om personen blir livrädd.
    Lita aldrig på socialen, säger jag.
    PS, du har mail.Ds

    • Ann: Kvinnor och barn kan inte lita på vare sig socialen, polisen eller domstolarna. Jag är övertygad om, att de här två kärring-jävlarna i filmen, vet exakt vad de gör och de har fått i uppdrag att göra just det. Mission completed. Det finns alltför många av de här fallen, för att man skall kunna förklara det med ”inkompetens”, ”enstaka fall” eller liknande – det bedrivs en agenda, eftersom vi ser samma ”fenomen” hos både socialen, polisen och i domstolarna. Papparättsrörelsen har ju också hållit ”utbildningar” om PAS på socialkontoren runt om i landet.

      Kvinnan i din stad, har blivit utsatt för denna agenda – precis som många andra kvinnor och deras barn. Detta är så absurt, så häpnadsväckande, att folk tror att de här kvinnorna och deras barn ljuger om, hur de blir behandlade av svenska sociala myndigheter och svenskt rättsväsende. Den naiva Svensson sitter hemma i stugan och inbillar sig att allting går så rätt till i vårt ”jämställda” land. Den naiva Svensson sitter och inbillar sig att advokater, domare, poliser och annat löst jävla drägg, är ”finare” än de själva, ofta ”högutbildade” män som står för lag och rätt. Ha ha ha! Om vanligt folk bara visste…

      Tack för att du berättar! Fram med mörkermännen i dagsljuset!

      • Jag kan berätta om ett fall i min stad.
        Kvinna misshandlas av sin sambo. Hon åker till vårdcentralen pga bl.a huvudskada och kräkningar och personalen uppmanar henne att INTE polisanmäla utan ”försöka lösa sin sits på annat sätt”. Kvinnan får själv BE om att få sina skador dokumenterade på vårdcentralen. När hon kommer till polisen, blir hon hånad av polismännen under fotograferingen av hennes skador. De säger skrattande till henne att det knappt går att fotografera hennes blåmärken mm (de är ”för små”) och polismännen säger att de ju är ”vana vid att fota fullständigt sönderslagna kvinnor där skadorna faktiskt syns”. Den här kvinnan anmälde sin sambo i tid men polismännen kanske tyckte att hon skulle ha väntat tills han hade slagit henne sönder och samman istället?

        En polisman anländer till kvinnans hem och med sig har han kvinnomisshandlaren (som har fått besöksförbud) och som har släppts ur häktet. Kvinnomisshandlaren väntar utanför parets gemensamma bostad, medan polismannen går in till kvinnan för att hämta några av hans tillhörigheter.

        Polismannen sätter sig ned och pratar med kvinnan och berättar att kvinnomisshandlaren har ”haft det svårt i sina tidigare förhållanden och en svår barndom”. Han tycker synd om kvinnomisshandlaren och säger sig ha ”talat mycket med honom i häktet”. Polismannen glömmer att frånta kvinnomisshandlaren nyckeln till bostaden – det får kvinnan påminna polismannen om för det ”glömde” han. En kan tycka att det är av yttersta vikt, att inte låta kvinnomisshandlaren med besöksförbud, ha nyckel kvar till kvinnans hem?

        Ja, så går det till – det är synd om män som misshandlar och våldtar kvinnor och barn.

  2. Det är så man vill kräkas. Har fått liknande berättelser till mig av folk som arbetar inom kvinnojouren och idag har jag fått till mig av en person att ”jag skriver ner hela hennes yrkeskår, dvs socialtjänsten” Faktum är att de fel och brister som görs inom socialtjänsten måste fram i dagsljuset annars blir det aldrig någon förändring.

    • Ann: Ja, det där är en vanlig retorik nu för tiden. Det är såklart inte du eller någon annan som ”skriver ned hela yrkeskåren” – det gör de själva med sitt fasansfulla agerande och fullständiga nonchalans inför utsatta barn. Duktiga k*k-sugare är de, både på socialen, hos polisen och i domstolarna.

  3. Jag hamnade mycket hos socialen och BUP när jag var yngre. De sket ju fullkomligt i mig. Var deprimerad, arg som fan och självmordsbenägen – hade ingen kontroll över mig själv. Så en dag kom polisen och körde mig till polishuset efter att jag hade tagit sönder hela huset. Innan vi gick in i byggnaden så hånskrattade poliserna åt mig för att jag grät. När vi kom in stängde dem in mig i häktningsrummet(?). Där skulle jag vänta på socialen, vilket tog flera timmar. Det enda dem säger till mig är: ”Dina föräldrar saknar dig. Förstår du inte det? Dem vill ha dig hemma. Du måste bara uppföra dig”. När jag kommer hem så ser mina föräldrar chockade ut. De hade bett soc att hjälpa mig och inte låta mig komma hem för att jag slogs sådant. Jag var ju psykiskt sjuk.
    Den dagen bestämde jag mig för att sluta lita på soc. Har hänt fler gånger att dem svikit mig, men det där var så jäkla fult. Ljuga rakt upp i ansiktet på mig för att slippa ta ansvar. Eller vad var grejen egentligen? Jag kände mig jävligt värdelös iaf.
    Soc sket även i att jag skolkade. Låg apatisk i mitt rum varje dag. Skolan slutade även höra av sig till soc, så har knappt några betyg från grundskolan.
    Från att vara en elev som aldrig skolkade och hade höga betyg samt hade flera vänner till att bli en isolerad knarkmissbrukare med ingen utbildning och fortfarande ostabil psykisk hälsa. Nu isolerar jag mig från samhället, det är ju ändå ingen som vill hjälpa mig. Ingen idé att jag ens försöker…
    Blir glad att någon tar upp detta problem. Så många liv som förstörs pga det här.

    • Veronica: Det gör fysiskt ont i mig när jag läser din berättelse. Tyvärr måste jag säga, vilket du också har insett – du är inte ensam. Jag är inte förälder men om jag vore det, skulle jag vara mycket orolig om mitt barn fick psykiska problem och jag skulle tvingas överlämna mitt barn i samhällets vård, tex socialen, polisen eller psykiatrin.

      Lyssna gärna på hur unga flickor kan behandlas inom psykiatrin. ”Nora” är flickan som råkade ut för den galne poliskommissarien, sociopaten och sexual-sadisten Göran Lindberg och så här blev hon behandlad av psykiatrin:

      http://noboytoy.blogspot.se/2013/01/missa-for-jisse-namn-inte.html

      Jag har hört de mest hårresande historier om hur barn behandlas av sociala myndigheter, hur polisen behandlar unga tjejer i häktet/fyllecell och hur psykiatrin behandlar ungdomar och barn. Allt fler barn, så lågt ned i ålder som på mellanstadiet, ges tung psykofarma = droger.

      Jag vet inte hur gammal du är, vad orsaken till dina psykiska problem är, osv men det är aldrig försent att vända sitt liv, Veronica. Jag förstår att det låter som en löjlig och överdrivet positiv klyscha men det är faktiskt sant. Många människor har, de facto, lyckats vända sina liv och börja på ny kula. Det skall vara varje människas rätt att få göra det.

      Alla gör vi våra misstag, beter oss dumt mot andra, självdestruktivt eller utsätts för nedbrytande saker av andra människor men man får inte låta känslor av värdelöshet, skuld eller ens ”dåliga” bakgrund, äta upp en inifrån. Det är förstås jävligt lätt att säga men det gäller att försöka styra sina egna tankar och försöka behålla förnuftet, i en annars mycket sjuk värld. Flickor och kvinnor är de mest utsatta, som vanligt. Så ser det ut världen över, i alla möjliga ”samhälls-instanser”.

      Dock – det finns bra människor som kan hjälpa dig. Det gäller bara att hitta dem. Jag, och jag är säker på att mina läsare instämmer, hoppas att du tar dig upp på fötterna igen Veronica. Ge inte upp – stå upp för dig själv och visa alla jävlar vem du egentligen är och går för. Du är ingen ”knarkare” innerst inne, du är inte värdelös, du är inte osmart bara för att du inte har någon utbildning – du är Veronica, en alldeles unik person som vi behöver i samhället. Vi behöver, inte minst, dina erfarenheter för att kunna hjälpa andra barn och ungdomar som har hamnat i samma sits som du. Jag håller tummarna för att du ordnar upp ditt liv, om inte för din egen skull, så för att du skall kunna hjälpa andra människor med dina ovärderliga erfarenheter.

      Det kommer fler inlägg i bloggen alldeles strax med berättelser ur verkliga livet om hur illa sociala myndigheter, polis och rättsväsende hanterar barn och ungdomar. Stay tuned.

  4. Heja Veronica! Så bra att du berättar och det gör att du är på väg, en väg som kommer att hjälpa dig. Sluta aldrig att prata eller säga hur du mår, ge dom inte den tillfredsställelsen. Som NBT skrev, du är inte ensam och det finns många som råkat ut för liknande saker. Kram till dig. Du är modig och stark!

  5. dr phil hade en frikyrlig pastor ung o nästan plastisk som mässade ”EN FADER ÄR MER ÄN NÅGON SOM GER SPERMA” under en mkt känslosam show om peddoincestvåldtäktsrunkare o om han kan fatta det … jahm

    • o3: Dr Phil, måste ALLA kvinnor ta med en MYCKET stor nypa salt. Han behandlar kvinnor och män olika och han påstår mycket konstiga saker, som tex att en man som får ingå i en kvinnas och hennes barns familj, skall vara ”lärare, ledare, försörjare och beskyddare” åt kvinnan och hennes barn. Hahaahaaaa! Har du hört nåt så dumt?

      Han är dessutom ännu en psykolog som intalar kvinnor att de måste stå ut med män och allt som män gör, i syfte att ”bevara äktenskapet/familjen”. Typ:
      ”Min man våldtar och misshandlar mig och barnen”

      Dr Phil:
      ”Bara lugn. Jag kommer att erbjuda din make lite psykologisk hjälp så att familjen inte skall behöva splittras.”

      ”Familjen splittras”? Familjen är ju intakt utan mannen (kvinnan och hennes barn är familjen) och den här typen av män skall inte få umgås med kvinnor och barn öht.

      • ja därav ”tillochmed”
        en positiv sak är att det finns få som gjort så mkt för att belysa den verkliga risken i anorexiafrågan … oavsett anledning var det bra,
        men precis som du säger är han allt det där – – –

        just detta avsnittet som jag tyvärr inte hittar är en tjej som levt med traumat, det bevisas att ”fadern” är skyldig och hon bryter ihop,
        det finns två avsnitt ett där faran tror han skall få förklara sig …
        iaf detta som vi alla vet och somliga totalt verkar glömma bort:
        Genetik,blodsband osv har inget med föräldraskap att göra – ofc

  6. Hej. Det här inlägget borde publiceras på nytt och på nytt med jämna mellanrum. Det är så fruktansvärt viktigt.

    • Anna G: Ja, jag instämmer. Det värsta är att det är lätt att glömma bort själv, vad man faktiskt har skrivit i bloggen under 6 års tid. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s