”Det är inne att skära sig”

Jag tänkte återge några exempel ur verkliga livet, med anledning av föregående inlägg, på hur svenska sociala myndigheter, polis och domstolar väljer att hantera barn och deras umgänge med pappor som har utsatt sina barn för, eller misstänks ha utsatt sina barn för misshandel och/eller våldtäkt och sexuella övergrepp. Exemplen är tagna från en hearing som Vänsterpartiet kallade till år 2005. Ni hittar dokumentet här.

”Det är inne att skära sig”

av ”Monica”

Samme man som blivit dömd för övergrepp på sin styvdotter får växelvis boende med sin son utan att sociala myndigheter gjort en riskbedömning. Och BUP kommenterar flickans självdestruktivitet med att ”det är inne att skära sig”!

Jag är mamma till tre barn, en 14-årig flicka och två pojkar, 11 och 5 år gamla. Min flicka har varit utsatt för sexuella övergrepp av sin styvfar som också är pappa till min yngste son. Han har blivit dömd med 8 000:- i böter och 3 000:- i skadestånd till min dotter för sexuellt ofredande.

Skadeståndet på 3 000:- fick jag själv bestämma på en skala mellan 1 500-3 000:-, som ansågs vara det skäliga priset enligt polisen som ringde mig. Eftersom det ej var tal om något annat än böter, så kan förövaren fortsätta sina handlingar med andra barn och slipper därmed få vård och behandling för sin läggning.

Min dotter har under denna tid mått oerhört dåligt och har också tagit en överdos av tabletter. Men när jag sa detta till socialen för att få hjälp och de fick veta hur mycket tabletter hon tagit, så var deras kommentar bara:

”Men det måste hon väl förstå att den dosen kan man inte dö av?!”

Vad svarar man på detta?

Då hon också börjat samla vassa föremål – rakblad och knivar – och senare även börjat skära sig, så fick jag av BUP veta att det var ”inne” att skära sig själv, att min dotter ”hade lovat att sluta med de här dumheterna!” och att ”Vi ser ju att hon inte mår så dåligt, att hon inte är deprimerad”.

BUP tyckte att kuratorskontakten på skolan var tillräcklig men det tyckte inte jag som förälder. Det jag också vill nämna är att då polisanmälan gjordes och förhör hölls med min dotter, så fick hon göra om förhöret, eftersom den polis som förhörde henne inte hade relevant utbildning för detta. Ska det behöva hända?

Under tiden får pappan ha umgänge med vår yngsta son, trots att det alltså finns en dom på att han är pedofil.

På förskolan ser de att han från en dag till en annan visar tecken på att må väldigt dåligt: han regredierar, han börjar kissa på sig på vilan, vägrar äta vissa såser, springer och gömmer sig, spottar på andra barn, förstör, drar sig undan och är väldigt aggressiv.

Förskolan gör två anmälningar till socialen – den första i januari och den andra i slutet på april. Men inget händer.

Då Barnombudsmannen får höra talas om detta i juni, så tar det tre bara timmar efter BO:s anmälan till socialkontoret, innan man gör en polisanmälan. Men utredningen läggs ner i mitten på september på grund av barnets låga ålder – 4 år.

Jag fortsätter vara orolig för pojkens mående, då han efter umgänge med sin far haft mardrömmar, kissat på sig på nätterna, vägrat bada och ställt många frågor om sitt könsorgan. Och på förskolan har han regelbundet kissat på sig på vilan efter en torr längre period, enligt personalen ofta försvunnit in i sig själv och varit svår att få kontakt med – tappat begrepp om rutiner och vägrat äta vissa såser.

Då jag tar kontakt med socialen och ber dem att göra en riskbedömning av fadern, så får jag till svar att de inte gör något om inte tingsrätten kräver detta.

Och nu har socialen gjort klar sin utredning och deras bedömning lyder att pappan är väldigt lämplig att ha vårdnaden varannan vecka och att det är det bästa för barnet. Trots att han har en dom på sexuellt ofredande. Och trots faderns uttalande om att en arbetspendling blir aktuell för honom och att växelvis boende kanske inte går att genomföra. Samt att hans son vägrar att åka till honom. Och resten av familjens mående vid ett växelvis boende tar man inte hänsyn till.

Sista besöket han var hos sin pappa kom han hem tidigare med hjärnskakning och i ett uselt skick.

Efter umgänge med sin pappa vägrar han att klä av sig när vi ska bada eller duscha. Det har varit väldigt jobbigt. Dessutom får min dotter, som ju varit utsatt för övergrepp av denne man, stå och titta på när den femårige lillebrodern ska åka för umgänge.

Pojken vill inte åka till sin pappa och det behöver han inte heller göra för mig. När jag får ett samtal från socialtjänsten, där de säger att

du har ju faktiskt gått med på det här”, så säger jag att ”min son vill inte åka till sin pappa och jag kränker inga barn och släpar mitt barn i en bil om han inte vill åka till sin pappa”.

”Jamen, du har ju skrivit på ett avtal, då här är det, det kan du inte bryta”.

Men då säger jag ”Titta får ni se att det kan jag. Det gör jag nu!”

Hur kan det vara möjligt att en dömd pedofil får bestämma spelregler och förstöra så mycket för så många. Vi måste våga ta ansvar och skydda våra barn!

 

 

Annonser

11 thoughts on “”Det är inne att skära sig”

  1. Det är ofattbart att det går till så här och det är ju inte heller den första mamman i Sverige som kan berätta liknande hårresande historier. Men soc gör ju aldrig fel, jo först när ett barn dör så kan de kanske gå ut och beklaga. Som du skrev tidigare så skriver soc ofta ner sig själva och inte så lite heller.
    Det kan inte och är aldrig inne att skära sig och det är helt vansinnigt att säga så. På sjuttiotalet roade vi oss med att rista in saker på våra armar, det däremot var inne men det var bara en fånig grej tonåringar höll på med ett tag och det var aldrig ett uttryck för något annat.

    • feministen: Socialtjänsten gör ned sig själva och de har fått välgrundad kritik för hur de väljer att hantera barn i Sverige. Tyvärr verkar det inte hända så mycket i maskineriet, man är väl ovillig till att gå emot pappor/män i samhället, helt enkelt. Mannen framför allt, till och med framför barnen, allas vår framtid.

      Det är fullständigt patetiskt och ett tydligt exempel på vilket ingrott, smutsigt, egoistiskt och odemokratiskt mans-samhälle vi alla tvingas leva i. Ett samhälle där man inte under några omständigheter vågar rikta fokus på mannen/pappan och där man tillvaratar manlig rätt, fadersrätt till och med på bekostnad av barns psykiska och fysiska hälsa.

  2. Helt enkelt för att man tolkar lagen som att pappan äger rätt till barnet – och inte tvärtom barn äger rättigheter till föräldrar.

    • micro: Ja, det är ju exakt vad det hela handlar om. Den så kallade ”fadersrätten” som går före barnrätten och barns rätt att slippa umgås med pedofiler, kvinnomisshandlare, barnmisshandlare, drogmissbrukare, kriminella etc. Ingen vuxen skulle vilja/våga byta plats med de här stackars barnen.

  3. Jag sitter stum och mycket tagen efter att ha läst hela dokumentet du länkar till. Jag visste ju att det var illa men det blir än mer tydligt nu. Detta borde ju läsas av alla socialsekreterare , det borde fan i mig ingå i deras undermåliga utbildning. Jag har aldrig varit någon fan av socialen även om då visst då också gör bra saker men där finns alldeles för många brister som måste rättas till för barn och mammors skull. Säkerheten för dom är rent ut sagt usel.

    • feministen: VA? Har du tjuvläst hela dokumentet? Jag tänkte ju publicera fler exempel. 😉
      Men, men jag tror att du kommer att vilja kommentera även de inläggen så jag förlåter dig, min vän. 🙂

      Jag instämmer – detta är mycket, mycket skrämmande läsning. Vi ser tydligt hur samma agenda bedrivs hos socialen, hos polisen och hos domstolarna. Det är såklart ingen ”slump” – det är styrt så.

  4. Jag kan bara inte begripa hur detta kan få förekomma.
    Jag fattar att många män/pappor beter sig så då de har egenintresse men hur fan kan de manipulera soc så grovt?

    Vet de sociala vad de gör, dvs skickar barn till dömda pedofiler, ger misshandlare ensam vårdnad etc och i så fall – hur fan motiverar man det för sig själv?
    Hur kan man leva med sig själv om man behandlar kvinnor och barn så?

    Är soc-kvinnorna själva pedofiler och/eller kvinnohatare eller vad fan vinner de på det? Ursäkta kanske lite naiva frågor men jag är så chockad!! Lite fördomsfullt tänker jag att äldre kvinnor oftare ursäktar mäns fasoner osv men det måste ju jobba många unga vettiga människor inom socialtjänsten också??!

    Det här med att pappan äger rätt till barnen och inte tvärtom är helt uppenbart för övrigt. Jag blir helt vansinnig när jag tänker på vilken jävla räkmacka män åkt på genom tiderna tack vare äktenskapet med en kvinna: han har då automatiskt rätt till husa, älskarinna och nån som sköter barnen, och ja just det, hon har inte kunnat skilja sig heller.

    • Sara: Ja, en undrar ju hur de här socialarbetarna ens kan sova om natten, i vetskapen om att de skickar iväg barn för att våldtas och/eller misshandlas av sina pappor? De måste vara psykopater eller sociopater? Jag finner ingen annan förklaring. Se bara hur kärringjävlarna beter sig i filmen i föregående inlägg. Vad är det för fel på dem? De måste ju vara störda i huvudet? Om inte barn ens kan lita på kvinnors omsorg i samhället – vad kan de lita på då? Fy fan, säger jag!

      Jag är feminist och är tänkt att förespråka att pappor blir mer delaktiga i omsorgen om barnen men jag har ändrat åsikt. Jag tycker att kvinnan skall ha ensamrätt till det som skapas och föds ur hennes egen kropp och som hon tar hand om hela livet. Män skall inte ha juridiska rättigheter till kvinnors barn, helt enkelt – de klarar uppenbarligen inte av det ansvaret.

      Kvinnor har fostrats in i tron att pappor är så viktiga för barnen. Jag ställer frågan igen, som jag har gjort så många gånger: Vad GÖR egentligen pappor för barnen? Det är mammor som tar försörjningsansvaret och det är mammor som tar ansvaret för omsorgen om barnen. Det verkar räcka med att mannen existerar i familjen kvinna-barn och syns till då och då, för att anses ha en ”livsviktig” funktion för barnen?

  5. Pingback: ”Ja, det vet man ju hur kvinnor överdriver”, sa polisen | NoBoyToy

  6. Jag tycker att det behövs nya lagar och att alla socialarbetare borde granskas vad de har för syn på sexism

    • Elin: Det här är resultatet av en reform, där det beslutades att man skulle döma till gemensam vårdnad ”till varje pris”. En pappa är alltid en pappa anser man, dvs även om han skadar barnet eller om han är drogmissbrukare, sitter i fängelse osv och barnen skall alltså tvingas till umgänge med både pedofila och våldsamma pappor. Barn tvingas åka till fängelserna på regelbunden basis för att umgås med sina kriminella pappor.

      För att försvara detta, använder man sig alltså av PAS-modellen på socialkontoren, i domstolarna och hos polisen. En mamma som vägrar lämna ut sitt barn för umgänge med pappan, då hon misstänker/vet att pappan skadar barnet på olika sätt eller då hon helt enkelt inte förmår att tvinga iväg barnen för umgänge då de är livrädda för pappan, anses alltså bedriva ”umgängssabotage”, dvs hon anses förstöra umgänget för pappan.

      När man anser sig ha konstaterat, att mamman bedriver ”umgängessabotage” mot pappan så blir hon belagd med höga vite (böter) för varje tillfälle som hon inte lämnar ut barnen till en pappa som hon misstänker/vet skadar dem. Det kan handla om så mycket som upp till 10000 kronor per tillfälle. I de flesta av de här fallen, tar man ifrån mamman vårdnaden om barnen och barnen tvingas alltså flytta till den här typen av livsfarliga pappor på heltid.

      Det finns även något som man kallar för ”chockterapi” för barnen, vilket har praktiserats i vissa fall. Det innebär att man helt enkelt hämtar barnen med polis på förskolan eller i skolan och förflyttar deras boende från sin mamma till sin pappa, från en dag till en annan. Barnen har sitt boende hos sin mamma, går till skolan eller förskolan, blir under dagen hämtade med polis och förs till pappan för att bo hos honom. Barnen får inte ha kontakt med sin mamma och får inte ta farväl av sin mamma, pga att man menar att barnen måste ”avprogrammeras” från mammans ”hjärntvätt” (dvs mamman anses ”indoktrinera” barnen, att berätta om pappans våldtäkter och misshandel mot dem).

      Att barn talar sanning om såna här saker, finns alltså inte ens på kartan för myndigheterna. Utgångspunkten är att det råder en ”konflikt” mellan mamma och pappa. Denna ”konflikt” gör att mamman förmår barnen att ljuga om pappans våldtäkter, sexuella övergrepp och misshandel mot barnen, menar man. Mamman skulle göra detta, för att få enskild vårdnad om barnen.

      Utgångspunkten är alltså att pappor inte begår våldtäkt, sexuella övergrepp och misshandlar sina barn. Barn och mammor ljuger om detta, i syfte att framställa pappan i dålig dager, menar man. Detta trots att man vet, att de flesta (90%) barnvåldtäkter begås av barnens egna pappor. Vissa lever med föreställningen att pedofiler är några äckliga, främmande gubbar som står i buskarna och inväntar sina barn-offer. Så är alltså inte fallet – barnvåldtäktsmännen är oftast barnens pappor, styvpappor, bröder eller andra manliga släktingar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s