Ensamboende är vanligast

Jag upplever att det är vanligt att folk tror att ”alla andra” lever i par-relationer och i tvåsamhet, särskilt i heterosexuell tvåsamhet, dvs kvinna och man, med eller utan eventuella barn. Jag upplever att det finns många människor som känner sig onormala om de inte lever och bor, som de tror att ”alla andra” lever och bor, dvs i heterosexuell tvåsamhet vilket för övrigt de flesta av oss får lära oss redan som barn att sträva efter. Faktum är att det är precis tvärtom.

Sanningen är att det vanligaste hushållet i Sverige är ”ensamboende” som det kallas. Även i vissa andra länder i världen är ensamboendet vanligast och/eller snabbt ökande, t.ex i Japan och USA. ”Ensamboende” är alltså samma sak som ”ensamstående utan barn”. Som jag. 🙂

37,7 % av människorna i Sverige är ensamboende, dvs ensamstående utan barn. Ytterligare 6,9 % är ”ensamstående med barn” och i 3 av 4 fall är detta en ensamstående mamma med barn. Summa ensamstående med eller utan barn = 44,6%.

24,9 % är sammanboende homosexuella eller heterosexuella par utan barn.

23,5 % är sammanboende homosexuella eller heterosexuella par med barn.

Resten är ”övriga hushåll” och kan t.ex vara vänner som bor ihop eller flergenerationsboenden, där t.ex mor, dotter och mormor bor ihop. Källa SCB

Vad vill jag säga med det här? Jo, dels är en inte ett dugg ”onormal” eller ”konstig” om en inte bor ihop med någon annan människa – tvärtom! Dels anser jag att det är hög tid för politikerna att se över den här hushållsstatistiken och anpassa bl.a bostadsbyggandet och människors ekonomi utefter den. Våra ekonomiska förutsättningar är ofta anpassat utefter att vi förväntas leva i tvåsamhet – kvinna och man med eller utan eventuella barn.

Som exempel kan jag nämna att det inte alltid är lätt att få lån på ett hus när en är ensamstående och tyvärr har jag upplevt, att det verkar vara svårare för ensamstående kvinnor, oavsett inkomst, att få låna lika mycket pengar på banken till ett hus, som en ensamstående man. Det senaste påståendet har jag inga som helst belägg för – detta är endast baserat på min egen erfarenhet samt på vad folk har berättat för mig. Bankerna resonerar som så, att det innebär en högre risk för dem att låna ut pengar till en ensamstående. Det vore väldigt intressant att studera närmare, hur bankerna behandlar kvinnor och män i detta och andra ekonomiska avseenden.

Eftersom 70% av hushållen består av 1-2 personer – det är alltså vanligare med små hushåll än med stora hushåll, bör vi också se över och anpassa bostadsbyggandet, utefter hur folk faktiskt väljer att bo.

Ofta är det dyrare att vara ensamstående, särskilt om en bor i villa, eftersom en bara har en lön att leva på men samtidigt har en samma kostnader som sammanboende för t.ex teve, telefon, renoveringar/underhåll om en bor i hus, räntor och amorteringar, el- och uppvärmning, bilkostnader osv.

I mitt eget fall – jag bor ensam i villa på landet – ser jag dock att jag samtidigt sparar mycket pengar på att leva utan en man (och barn). Jag skrev om könsskillnader i konsumtion här:

https://noboytoy.wordpress.com/2014/01/31/kons-skillnader-i-konsumtion/

”Män använder mer än 80% av hushållets inkomster”

Ja, det var bara det jag hade att säga idag. 🙂

Annonser

18 thoughts on “Ensamboende är vanligast

  1. Med tanke på den VERKLIGA familje/hushållsstrukturen i vårt land är det anmärkningsvärt att man inte satsar på rimliga hållbara alternativ som byggande av fler kollektivhus. Många människor skulle ha intresse av ett boende där man kunde kombinera tryggheten och glädjen i att ha självvald tillgång till andra människor och trevliga gemensamma aktiviteter för den som vill. OCH möjligheten att bevara den egna integriteten och att dra sig undan vid behov. Detta skulle samtid ekonomiskt och ur miljöaspekten vara framtidens melodi. Helst ska det inte bara riktat till äldre utan även till de med barn. Många som är utan barn har både kraft och intresse av att hjälpa och stödja det uppväxande släktet men med den familjeseparatism vi lever i blir detta ofta omöjligt och vi får ett både barn och äldrefientligt samhälle. När jag var en ensam mamma till uppväxande barnkull längtade jag intensiv efter äldre mer erfarna kvinnors värme och klokskap då vi inte hade någon släkt att tala om.

    Som vuxen har jag bildad min egen ”familj” med mina barn och de närmsta trognaste vännerna men det innebär en hel del kamp då jobb och andra omständigheter innebär att få av oss bor på samma ort eller tillräckligt nära.
    Kollektivhus hade varit modellen för mig både nu och som äldre!

    • Flora T: Jag instämmer. Många människor känner obehag och rädsla inför att leva ensamma men vill ändå ha sitt eget krypin och privatliv. Kollektivhus skulle nog passa de människorna.

      Jag brukar säga att jag har svårt att förstå varför kvinnor uppfostrar barn tillsammans med just MÄN, av alla människor? Nu vet ju både du och jag hur det blev så i samhället men det är ju egentligen väldigt märkligt? Jag känner mammor som inte ens vill lämna sina barn hemma hos deras pappa när de skall åka bort – de lämnar istället barnen till mormor, moster och andra kvinnliga familjemedlemmar.

      Om jag själv hade valt att skaffa barn så hade jag nog valt att bo ihop med min mamma eller lillasyster. Jag vet att de skulle klara av att ta god hand om mina barn och jag vet att arbetsfördelningen kring barn och hushåll skulle lösa sig utan en massa tjafs, som det alltid blir med män. Män har ju heller ingen erfarenhet att bidra med, vare sig det gäller graviditet, förlossning, amning eller barnomsorg och jag upplever tyvärr att många män inte har någon riktig förståelse eller känsla för barn heller. Det finns undantag givetvis men… nja…

      Ska vi starta ett kollektivhus? 🙂

  2. ”Män använder mer än 80% av hushållets inkomster”

    Det finns någon sorts 20/80 eller kanske 10/90 eller rentav 1/99regel vad gäller de
    flesta företeelser här i livet. Ingenting fördelar sig jämnt om man inte jobbar för det.

    • Ver: Av den anledningen är det viktigt att vi alla strävar efter en jämn fördelning, även när det gäller världens resurser. Det finns gott om folk som roffar åt sig på andras bekostnad, inte minst vi i västvärlden.

      • Det enda som fördelar sig jämnt och som s a s finns i naturen är väl födelsetalen
        flickor/pojkar. Av detta kan man dra en eller annan slutsats.

      • Ver: Men detta förväntas väl ändras…? Det var ett tag sedan jag läste om detta men visst talade forskarna, för lite sedan, om att det nu skulle börja födas fler pojkar än flickor?

      • Jodå, nog är det förändringar på gång. Såg på textTV idag
        att folkmängden går uppåt och för första gången på länge
        lär det vara fler män än kvinnor i befolkningen. Detta sägs
        då bl a bero på invandringen, eftersom flyktingar i hög grad
        utgörs av män.

        Så hur ser du på det här mansöverskottet, NBT ? ”Normala”
        kvinnor skulle kanske uppskatta att få fler tänkbara partners
        och större urval. Fast du kan ju inte gärna tänka på detta
        vis, eller hur ?

        Om du uttalar dig om invandring bör du vidare vara en
        smula försiktig, ty området utgör i icke föraktlig utsträckning
        minerad mark …

      • Ver: Det är märkligt att ett (relativt) jämställt land som Sverige tar in så många fler manliga flyktingar än kvinnliga? Jag minns nån siffra på 70-80 %. Kvinnor och barn är ju faktiskt värst drabbade i de gravt antifeministiska och patriarkalt styrda länderna och ofta också värst drabbade av de manliga krigen och allt som det medför.

        Vi borde alltså hjälpa kvinnor och barn, i första hand att komma hit, oavsett skäl. Inte minst för att visa omvärlden att vi inte accepterar att män i andra länder, behandlar kvinnor och deras barn som boskap och slavar. Kvinnor är dessutom fredligare än män och har lättare för att anpassa sig till nya lagar och regler. Faktum är, att till och med rasister verkar ha lättare för att acceptera invandrade kvinnor.

        Jag ser inte positivt på mans-överskott, tyvärr och för min egen privata del behöver jag inget ”urval” av män, pga ekonomiska eller sexuella skäl.

      • Att de flesta flyktingar är (yngre) män är väl inte så
        konstigt med tanke på den långa och farofyllda
        färden från främmande hemland till moder Sveas
        trygga famn. Män är som bekant starkare helt
        fysiskt, något som inte precis gör det enklare för
        svaga små kvinnor att vinna könskriget …

        PS. Jag kan inte slåss …

      • Ver: Långt ifrån alla män är fysiskt starkare än kvinnor men det manliga könskriget kommer inte att vinnas av endera part, pga fysisk styrka.
        Självklart är det lättare för män att lämna sina barn och familj och ge sig ut på farofyllda resor, än vad det är för kvinnor att ta med eller lämna kvar sina barn.

        Måste tillägga här att vissa av de här kvinnorna inte heller får röra sig fritt i sitt eget land så hur skulle de kunna fly?

      • Ver: När det gäller för manliga makthavare och män, att skydda/hjälpa kvinnor och barn från andra män och mansdiktaturer samt verka för kvinnors och barns mänskliga rättigheter, verkar det sällan finnas några enkla lösningar för män.

  3. Som singelkille som inte tänker stadga sig någonsin är jag för detta

    Ang din resursfördelning så är det viktigt att förstå att resurser och ”mänskligt driv” är två helt skilda saker.

    Ex är afrika ett av världens största naturtillgångar (naturresurser i världen) men inget mänskligt driv att utnyttja dem.

    Dvs man ska få ha del av naturtillgångarna resursfördela dem. Men sedan det andra som mänskligt driv får man tjäna på och få ut mer än sina motparter om man kämpar för något så ska man få något för det 🙂

    Mvh

    • Linus: Jag tror att jag förstår din tanke och om du tänker som jag tror att du tänker, så funkar ju din tanke så länge ”mänskligt driv” ses på, som något enbart positivt för mänskligheten. Visst finns många naturresurser i Afrika och omvärlden vänder girigt sina blickar dit. För vad? Personliga vinstintressen, naturligtvis.

      Det ”mänskliga drivet” består tyvärr sällan av ett driv som syftar till att värna om jordklotet, medborgarna som lever på det, djur, natur och resurser. Kapitalisternas ”mänskliga driv” skiter i vilket – de vill tjäna pengar för att kunna leva sin egen lilla tid på jorden i överflöd. Av den anledningen sitter vi i den sits vi gör idag och ingen vet hur man backar bandet. Det mänskliga drivet handlar alltså sällan om att göra någonting bättre för oss alla – det är ren och skär egoism och maktbegär som styr. Som jag brukar säga – jordklotet tillhör inte någon, jordklotet tillhör oss alla. Du har inte mer rätt till naturresurserna, än vad jag har.

      Det hela är naturligtvis en mer komplex fråga än vad du och jag kommer någonsin kommer att kunna/hinna avhandla här. Dock – min åsikt är att det system som vi har idag, på alla plan och inte minst det ekonomiska systemet, måste förändras. Hur detta skall gå till, rent praktiskt har jag förstås inga svar på.

  4. Hörde Vandana Shiva nämna att Indiens kvinnor visst står för 80% av matproduktionen. Men det är inte de som får betalt eller äter upp den till 80% trots sitt arbete. Det är så det ser ut över hela linjen, worldwide. Kvinnor går back hur mycket de än jobbar. Att tro att den procenten i Sverige som äger femtio procent av tillgångarna har JOBBAT ihop dessa är naivt.

    • Flora T: Jag samlade en hel del fakta i bloggen för ett par år sedan under kategorin – surprise – FAKTA. 🙂
      Om jag inte minns helt galet nu, så utför män ca 35 % av arbetet på jorden men tar 90% av inkomsterna.

      Här gäller det att också se det historiska perspektivet, dvs att män har sett till att eliminera konkurrensen från kvinnor. I mansvärlden är det pengar som räknas – med pengar får du makt över andra, över samhället osv och med pengar kan du skapa mer pengar och mer makt. Det finns en anledning till att män styr allt från banker till industrier och äger den mesta marken och de flesta fastigheterna. Mäns blodspengar ger dem makt. Makt som samtidigt fråntas kvinnor som aldrig ”hinner ikapp” försprånget som män har skaffat sig på de mest fega sätt. Jag skrev om det här:

      http://noboytoy.blogspot.se/2013/07/man-som-inte-fixar-inte-biffen.html

  5. Det är ju inte alla sorters ”kamp” som belönas lika. Vill citera Oxhens briljanta, kristallklara text i sin helhet ”Kill you darlings” . Det obetalda ”kärleksarbetet” är orsaken till att hälften av landets mödrar endast har fattigpension att vänta efter lång , hängiven tjänst för andra. De har inte jobbat för lite . De har jobbat för mycket. Oavlönat och tyvärr ofta obemärkt. Man(nen) saknar inte kon förrän båset är tomt men sitter ofta kvar med en knökfull plånbok.

    ”Kill your darlings

    Jag har skrivit det förr och nu skriver jag det igen. Relationer är det svåraste vi gör. Och då menar jag all mellanmänsklig kontakt överhuvudtaget. I den kontext som s.k heteromonogama förhållanden uppstår blir det ännu svårare på grund av normer, antaganden och inbyggda maktstrukturer. Både i form av förståelse, språk och den totala dominans som män haft över gruppen kvinnor historiskt och i nutid.

    Folkgrupper kan avsky och förtrycka varandra, människor kan döda och plåga varandra. En del i hatet och avskyn handlar då också ofta om att undvika eller förgöra sin yttre fiende. Men i relationen mellan man och kvinna ska förtrycket och makten göras om till det som kallas kärlek. Det är ett dilemma som inte i någon annan maktstruktur finns inbyggd på det sättet. Vi ska vara nära varandra. Vi kan försöka undvika eller förgöra varandra men det sker inte ute på ett slagfält utan ofta mellan hemmets väggar. I den trygga, varma, omhändertagande kärnfamiljen.

    I den trygga, varma, omhändertagande kärnfamiljen. [Där 17 kvinnor per år i snitt, dödas av en man som sa att han älskade henne]

    Där kvinnor tar hand om hushållet och hemmet. Historiskt sett på ett förgörande sätt, som obetalda assistenter. I nutid ofta i form av en känsla av att vara ansvarig. En tanke som säger ”Om jag bara gör det här så kommer han snart att se och förstå hur mycket jag gör”. ”Hur mycket jag älskar”. ”Jag är projektledare här i familjen och han har lite svårt att se helheten så jag hjälper honom” ”Han är ju trots allt snäll, helt underbar och vi älskar ju varandra”.

    Att de här männen som behöver hjälp och stöttning i hemmet klarar av att jobba som projektledare, läkare, ekonomer, lärare, sjuksköterskor, driva egna företag och ofta har gått genom både grundskola och gymnasium det väljer både vi och de själva att se mellan fingrarna med. Det blir för smärtsamt för oss att verkligen titta på sanningen. Han utnyttjar dig. Han gör inte sitt yttersta för att ni ska leva jämställt. Det finns oerhörda vinster för honom i att kunna fokusera det mesta av sin energi och tankeförmåga i yrke och arbetsliv istället för i obetalt hushållsarbete.

    Pliktaktiviterna. Allt det där vi behöver göra för att få vardagen att flyta på. Det obetalda arbetet.

    Och föräldraskapet. Så oerhört trivsamt att tillbringa kvalitetstid med barnen. Att inte behöva offra tid och pengar på att ta ut föräldraledighet. Att både äta kakan och ha den kvar. Kunna säga saker som: ”Ja men det är ju svårt när en inte har bröst hehe” ”Första tiden är det ju mamman och barnet oavsett hur mycket jag vill” ”Det vara bara mamma som dög, inget jag kunde göra något åt”.

    Att inte ifrågasätta, inte strida för ett nytt sätt att leva.

    Gå till jobbet efter 10 dagars ”pappaledighet” utan att reflektera över vilken enorm skillnad det är att bli förälder som kvinna och som man. Hur en kvinna som överhuvudtaget tänker tanken att gå tillbaka till sitt jobb efter 10 dagar skulle ses som ett ”freak of nature”.

    Om vi verkligen stannar upp och reflekterar över hur vi lever, så finns det ingenting som är värt att kallas:

    ”En trygg, varm, omhändertagande kärnfamilj”

    Men vi vill så gärna. Vi vill så himla gärna tro.

    Den nutida religionen behöver ifrågasättas. Män behöver ställas till svars för sina beteenden. Vi måste sluta klappa på huvudet. Släta över. Män måste ta sitt ansvar.

    Och du måste sluta tro.”

    Tack Oxhen för denna lilla text som förtjänar att spridas!

    • Flora T: Oxhen är makalös på att formulera sig bra! Som så många andra av mina bloggvänner och läsare. 🙂

      Jag instämmer verkligen i att män inte är några hjälplösa små varelser som måste daddas av kvinnor. Det handlar om rent utnyttjande och män vet hur de skall spela på fiolen för att ”få” kvinnor att göra saker för dem. Däremot är jag inte alltid så säker på att män ser något konstigt med det. Det faller sig nog naturligt när vi växer upp i detta mans-välde där män ses som överordnade kvinnor och kvinnor som underordnade män.

      Folk kan bevisligen bli knäppa i huvudet och börja inbilla sig de mest vansinniga saker – se på Hitler och hans gossar som såg sig själva som så förmer än andra folk-grupper, att de till och med hängav sig åt mass-slakt av dem. Ännu värre beter sig män i världen mot kvinnor och barn och det är främst feminister i världen som reagerar över detta manliga hat och förakt mot Kvinnan och hennes barn, som yttrar sig i grymt sexuellt våld, slavhandel, mord och mass-slakt, objektifiering, ekonomisk orättvisa osv, osv. Så kan det gå när en viss grupp människor dominerar, härskar, styr och ställer och tillåts sprida sitt hat, helt obehindrat.

      Fattigpensionärer till kvinnor har ofta slitit i hela sina liv med att sörja för och vårda andra – ofta män – alltid gratis. Söner, bröder, fäder, makar, manliga sambos…
      Min erfarenhet är att män inte erbjuder andra människor sin värdefulla tid gratis. Får de inte pröjs så är de inte intresserade av att ”hjälpa” andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s