Kvinna i arbetslivet

Kvinnor som inte har varit ute så mycket i arbetslivet, kan kanske ibland ha svårt att förstå att manliga strukturer, könsmaktsordning och härskartekniker som t.ex förlöjligande och osynliggörande, är lika vanliga på kvinnors arbetsplatser, som i hetero-hem.

Många kvinnor känner säkert igen sig i hur dessa manliga härskartekniker och strukturer kan ta sig uttryck? Exempel:

Jag var på ett möte tillsammans med en yngre, mycket oerfaren manlig kollega en gång. En kan säga att han var min assistent. Det kanske inte kan kallas ett möte i ordets rätta bemärkelse – det var mer ett fika-möte i syfte att knyta kontakt. Jag var ensam kvinna med 4 män, varav en av dem alltså var min yngre och oerfarne manlige kollega.

Männen talade med varandra – enbart – och det märker en på så sätt att de talar om sina egna typiska mans-intressen och i det här fallet, bl.a om resor som de hade gjort till Tyskland för att inhandla alkohol i gigantiska mängder. Som kvinna är en van vid att hålla konversationen flytande genom att ställa följdfrågor, visa sig intresserad av att veta mer om andra människor osv men så gör inte män – de ”intervjuar” sällan kvinnor för att få veta mer om kvinnor, kvinnors yrke, intressen eller yrkeserfarenhet, dvs inte ens då kvinnan, som i mitt fall, faktiskt har mycket att lära ut i ett ämne som borde intressera män och som angår män. Inga som helst frågor ställdes till mig – de var helt och hållet upptagna med att tala om (och skryta med) sig själva.

En märker också att män talar enbart med och till varandra, då de nästan helt undviker ögonkontakt med kvinnor och istället hela tiden vänder sina blickar mot andra män runt bordet. Den enda gången någon utav männen såg mig i ögonen, var då jag ställde en rak fråga till vederbörande.

Typiskt för män är också denna kända ”mansplaining”, dvs män som tror sig kunna förklara för kvinnor hur saker och ting ÄR, utan att lyssna in kvinnors åsikter, ens höra sig för om vilka kunskaper kvinnor har i ämnet, ställa frågor till kvinnor eller diskutera sig fram.

Jag har träffat många män i mina dagar (som inte har en aning om vad jag jobbar med) som har trott sig kunna ”förklara” vissa saker inom mitt yrke för mig, trots att de själva inte jobbar med, eller har någon erfarenhet av mitt yrke. Män har alltså trott sig VETA hur saker och ting ÄR och männen har ägnat mycket tid åt att ”förklara” för mig hur de tycker att allt ligger till.

När jag så, efter att ha suttit och lyssnat på amatörernas vräkiga dravel i en halvtimma (det går sällan att avbryta män), upprepade gånger har försökt att påpeka hur fel männen har i sina okunniga utläggningar (vilket alltid viftas bort, då män alltid utgår ifrån att kvinnor har mindre kunskap än män i alla ämnen) och till slut påtalat för dem att jag har många års yrkeserfarenhet och utbildning i ämnet som de talar om, har vissa av dem blivit knall-röda i ansiktet och äntligen (suck!), insett att de har gjort bort sig gruvligt. Vissa andra män, verkar inte ens ha insett hur dumma de har framstått.

Jag har blivit så van vid detta att jag sällan orkar argumentera med amatörerna. Jag låter dem ofta mala på och tänker inom mig:

*Sitt du där och gör bort dig, din idiot*

Även män som vet vad jag jobbar med och som kommer för att rådfråga mig, har den fula ovanan att hetsigt argumentera emot mig i ett ämne, där jag alltså är så mycket mer erfaren och har så mycket mer kunskap än dem. Efter alla år i branschen med den här typen av män, har jag tröttnat på allt detta manliga tjafs och säger bara:

– ”Jag råder dig till detta. Gör vad du vill med mitt råd och den information som jag har givit dig. Tack och hej, leverpastej!”

Jag har till och med varit med om att män (kvinnor också), som har fått råd av mig, genast har sprungit iväg till mina (ofta mycket mindre erfarna) manliga kollegor för att få bekräftat av dem, att det jag sagt, verkligen stämmer. 😉

Under fika-mötet, fick min yngre och oerfarne manlige assistent tydligen en självförtroende-boost, eftersom han kände sig uppmärksammad av de tre andra männen och passade på att förlöjliga mig inför dem (kallas även ”att skämta”). Jag kände inte till namnet på det stora köpcentrum i Berlin, dit många svenskar tydligen åker för att inhandla all sin sprit. Min yngre kollega gjorde sig rolig över detta, skrattade högt och fick de andra männen runt bordet att skratta med honom, i syfte att få mig att framstå som okunnig/korkad/icke bevandrad.

Det har även funnits tillfällen då jag och/eller mina kvinnliga kollegor har blivit utseende- och viktmobbade på jobbet. Det kan handla om att män (inför en hel grupp) säger till en kvinna som sträcker sig efter en semla:

– ”App, app, app!!! Ska du VERKLIGEN ta en semla till kaffet?”

Följt av ett rått asgarv. Notera här, att ingen av kvinnorna har varit det minsta överviktig medan männen, med de värsta fläsk-magarna och chips-tuttarna ni kan tänka er, har vräkt i sig både en och två semlor till kaffet. 😉

I det här läget och inför folk som en har en affärs-relation med, kan en inte göra så mycket, vilket män också vet. JAG hade naturligtvis framstått som oprofessionell, oseriös och som en riktig ”bitch” om jag hade ställt till med en ”scen” och skapat dålig stämning runt fika-bordet genom att t.ex surna till på min manlige assistent, tillrättavisa slyngeln och påpeka hur rutten, oproffsig och feg han är.

Men, men – jag brukar hämnas på ett eller annat sätt, förr eller senare. 😉

 

 

 

Annonser

7 thoughts on “Kvinna i arbetslivet

  1. Du är inte den enda som suckar, skakar på huvudet och undras över hur folk (män) kan vara sådana idioter. Jag upplever också det där, säger man något blir folk sura. Först för att man sa i från, seden för att man inte sa ifrån TYDLIGARE… Jag råder också folk, men låter dom få ta sina egna val. Något dom som oftast också gör. Och många gånger har jag fått höra att det var mitt fel som inte varnade mer. Men säger man från kraftigare så blir det bara mer sura miner, man är verkligen en idiot och ska hålla käft, osv. Oh well… För min egen del, när det gäller mina val, har jag lärt mig med åren att lita på min egen magkänsla mer än något/någon annan. Jag brukar nämligen, usch, jag hatar att säga detta, men jag brukar nämligen ha rätt. 😛
    Så får andra köra sina löp och gå sina envisa vägar.

    För övrigt, denna filmen visar ganska tydligt hur det är att vara kvinna…

    • Andreas: Äsch, du skämtar – du älskar ju att alltid ha rätt. Du är ju man! 🙂
      Skämt åsido. Jag tror att män i allmänhet är idioter pga att de tror att de är överordnade kvinnor, måste imponera, skryta, veta ”bäst” osv. Som O3 skrev – en slags kollektiv narcissism där män måste bli beundrade av kvinnor och ALLTID utgår ifrån att de är smartare än kvinnor.

      När de upptäcker att så inte är fallet, vilket de gör väldigt många gånger under sina liv, får deras manlighet sig en törn. Som jag skrev tidigare – mansrollen är beroende av den skapade kvinnorollen (utan kvinnorollen kan inte ”manlighet” existera) och för att mansrollen skall funka som överordnad, måste kvinnorollen vara underordnad. Av den anledningen tror jag att det är viktigt för män, att alltid se till att inbilla kvinnor att de ÄR underordnade samt att män behandlar dem underordnat. På så sätt blir hjärntvätten av kvinnor optimal.

      Jag har också lärt mig att lita på min magkänsla genom åren. Det finns tillfällen när jag har gått emot den och det har jag fått ångra.

      Ja, folk är som folk är. Suck. De vill både ha kakan och äta upp den och att fungera som rådgivare åt såna, är nästintill omöjligt.

      Tack för ännu en länk, Andreas. Skall kolla nu!

  2. http://nogsamt.blogspot.se/2015/02/perspektiv.html

    A men jag landar la i att män bara kan tänka i mansplaining att dialog är något för dem väldans främmande 😉

    tack flora för en skön länk
    ”styrt sig själva och allt med en så ryslig och galen förvirring, att om de hade tagit alla sina rådslag utur ett Lotteri enkom ställt an av Lucifer, så hade dock aldrig något kunnat utfinnas med mindre Vett, eller verkställas med mera Grymhet”

    • o3: Dialog är främmande för män. Det är monolog som gäller. 🙂

      Vi talar ofta om ”människans” grymhet, ”människans” krig, ”människans” våld osv men som vi alla vet så skall ordet ”människa” bytas ut mot ”man”. För oss feminister är det viktigt att, för att kunna lösa världsproblemen, utreda vem som gör vad och varför.

  3. alla vet att ordet människa är likställt med man, vi kvinnor är kvinnorskor .. eller kvannirsker .. hm anywhoo så är det Mycket viktigt att kunna studera, beskriva och agera utifrån verkligheten för att råda bukt på den devalvering deras rädsla för varandra tvingat in oss alla i

    älgsax fan

  4. När män säger nått idiotiskt eller ”skämtar”/förolämpar mig/hånskrattar åt mig och de väntar på en respons så har jag börjat med att bara stirra på dom under total tystnad. Jag drar på mitt ”lilla vännen är du dum i huvudet/icke imponerad” face, lyfter på ena ögonbrynet och tittar på dom och säger inte ett ord. Jag slutar inte stirra på dom förrän jag nått önskad effekt, man kan riktigt känna hur obekväma dom blir och tillslut så börjar de små liven vrida på sig, skratta nervöst och t.om be om ursäkt.. Funkat varje gång hittills. Kanske inte funkar i alla situationer eller på alla men verkar vara rätt effektivt. Om inte annat för att göra de små jävlarna obekväma och få dom att skämmas. Dessutom kan de inte påstå att jag ställer till en scen, jag har ju inte ens sagt nått 😉 Tänker mig att i en ”semla situation” så kan man även använda sig av semlan som rekvisita. Alltså föra semlan mot munnen och ta ett bett samtidigt som man stirrar. Skrattar på insidan när jag gör det här 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s