Feminister lever inte som vi lär. Fy på oss!

Det är en aning uppblåst, kan jag tycka, att tro att vi feminister alltid skall kunna leva som vi lär.  Som om vi föddes med feminismen i oss, eller blev feministiskt uppfostrade i en feministisk grotta av feministiska kvinnor, helt separerade från det patriarkala (mans-) samhället och männen i det?

Jag lever kanske mer ”feministiskt” än många andra feminister men jag lyckas inte leva som jag lär, till 100%. Jag tänker t.ex på min relation med min lillebror och hans flickvän, där jag alltid hamnar i konflikt med mig själv och mina feministiska värderingar.

Flickvännen anförtror mig saker och ting om min lillebror, som hon retar sig på och oftast handlar det om ojämställdheten i deras gemensamma hetero-hem. Min lillebror slänger strumpor omkring sig i lägenheten och undviker in i det längsta att diska t.ex sina matlådor, för att han hoppas på att flickvännen till slut skall tröttna på de illa-luktande och mögliga lådorna och göra det åt honom. Han vägrar också att ta ”order” från flickvännen. Om hon säger åt honom att han t.ex måste hänga upp kläder på ett visst sätt på tvättlinan så gör han tvärtemot vad hon säger. Som vanligt kan listan göras lång men kort sagt så har de samma problem med ojämställdhet i sin relation, som de flesta andra heterosexuella par.

Jag hamnar i konflikt med mig själv och min feministiska övertygelse, eftersom jag vet att flickvännen är ”bra” för min lillebror och för att han tycker mycket om henne, dvs han skulle bli väldigt ledsen om deras relation tog slut. Ni har hört det förut bland mammor, eller hur? Mammor vill gärna att deras söner skall träffa ”fina och skötsamma” flickvänner så att deras söner ”lugnar ner sig” och så att det skall bli ”ordning” på pojkarna. Det kan handla om allt ifrån att mammor t.ex tror, att flickvännerna kommer att se till så att sönerna får lagad och näringsriktig mat i sina magar, eller att sönerna kommer att sluta festa och supa så mycket.

Vad jag borde göra som feminist, är att säga åt flick-stackarn att sluta finna sig i min lillebrors lathet och mans-trams, sätta hårt mot hårt och om det inte hjälper – lägga benen på ryggen och springa all världens väg. Jag vågar knappt prata om jämställdhet och feminism med henne, eftersom jag är rädd att hon kommer att inse, att hon kan få det bättre utan en man i sitt liv. Då har jag ju medverkat till att hon lämnar min lillebror och faktum är, att han redan känner sig ”sviken” av mig, eftersom han tycker att jag tar flickvännens parti mot honom.

Men hur skulle jag kunna göra någonting annat? Hur skall jag kunna försvara hans beteende när det inte är okej på något sätt? Jag kan mycket väl förstå att han vill ha mig på sin sida, att jag bör försvara min lillebror med näbbar och klor men det går ju inte när han beter sig fel?

Alternativet är att försöka pränta in lite feminism i min lillebror men det ser jag som näst intill omöjligt, eftersom han gör som många andra män, dvs dels kör sitt eget race och vägrar lyssna när jag bara försöker hjälpa honom och dels, så är hans manliga mål och mening att alltid ”ha rätt” och aldrig erkänna sina egna brister och fel. Han har dessutom den ofta manliga, fula ovanan att alltid skylla ifrån sig.

Inte ens feministiska hetero-kvinnor med feministiska hetero-män lyckas, efter flera ÅR tillsammans, med att uppnå jämställdhet i sina hetero-hem så hur skulle jag då kunna lyckas med att påverka min lillebror till att bli en jämställd man, i synnerhet som han som liten pojke har blivit extremt curlad och bortskämd av vår mamma?

Jag avskyr att se min älskade lillebror lida av den manliga könsrollen. Han tror att han måste vara ”man”, göra ”manliga” saker för att duga och han har, som jag upplever det, ett otroligt stort bekräftelsebehov och mycket dålig självkänsla, även om han spelar självsäker som många män gör. Han är en liten förtryckare och det gör ont att inse, särskilt för en feminist som jag.

Jag lånade i alla fall ut boken ”Det kallas kärlek” till min brors flickvän och föreslog att de kunde läsa den tillsammans. Det var det enda jag kunde komma på för att hjälpa dem, utan att lägga mig i för mycket.

Jag behöver er hjälp och kloka tankar kring det här. Har ni några förslag på hur jag skall/bör hantera detta, utan att svika min lillebror och utan att svika min feministiska övertygelse?

 

 

Annonser

12 thoughts on “Feminister lever inte som vi lär. Fy på oss!

  1. alltså, jag vill inte vara sådan, men gick inte vi ed på att inte dalta mer? du behöver inte säga något, mest finnas där, o reagera! jag menar, om han inte vet vad du tycker är han verkligen ett ägghuvud kläck den 😉

    filmmagistern tyckte denna var bra på temat ”män” – turist ruben östlund ?

    • o3: Jo, vi var överens om att inte dalta mer. 😉
      Brorsan vet vad jag tycker om jämställdhet och han försöker därför låtsas inför mig att allt är som det skall, mellan flickvännen och honom. Snarare försöker han få henne att framstå som omänskligt jobbig och krävande. Det är alltså flickvännen som berättar för mig hur han beter sig, vilket gör det svårare att lägga sig i. Om jag tar upp detta med brorsan så ”skvallrar” jag på henne och om jag inte gör det, riskerar han att förlora denna underbara tjej i sitt liv.

  2. a case of not your problem men vad säger att han förtjänar henne då? 😉 det där får di bestämma själva, ungdomarna, reda ut … säg åt henne att säga åt honom att skaffa ett eget hem och en egen tradition … gör olika, roa dig, roa henne, er
    hattar! kanske han kan vara med och leka kasta känslosången? xD

    http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/sexualpolitiska-nyckeltexter-antologi-om-sexuell-historia/?fb_ref=Default

    jag tycker hon kan nöja sig med att göra en dagsanalys och inte leta så mycket efter att presentera en lösning men dokumentera är bra

    • o3: Som han beter sig nu, förtjänar han henne inte. Jag tycker att det är fel av honom (och alla andra män såklart) att behandla en livskamrat som ens personliga hus-slav. Det tyder inte på omtanke och respekt om sin ”kärlek”, helt enkelt.

      Tack för länken, o3! 🙂 Jag måste beställa och läsa för detta är ju precis vad jag har skrivit om här i bloggen, under flera års tid. Jag skrev ju nyligen om synen på modern:

      ”I den egna spegelbilden avgör kvinnan sitt marknadsvärde. Inte ens moderskap skyddar henne längre från tvånget att utöva erotisk makt – ett brott med varje traditionell modersroll. Hon har blivit fånge i sin trånad efter blickar på just det sätt hon historiskt tränats till: som objekt.

  3. nä men ha! det får hon bestämma men
    säg vad du tycker det är inte ditt
    problem stoppa inte för mkt i dig något rinner ut någonstans 😉

    ja jag fann det mkt charmigt, du är inte så charmig, eller urcharmigast menade jag xD

    jag förstår vad du menar och håller också mycket med samtidigt som kvinnor får ett värde i egenskap av mödrar, anorlunda blickar, typ som glasögon

    och jag har aldrig haft problem med min mor som sensuell (erotisk/sexuell) varelse även om jag givetvis vill ha, och har sympatiserat med, och har den på rimligt avstånd

    det kan vara satans så okomplicerat, tycker jag

    • o3: Stoppa inte för mycket i dig något rinner ut någonstans. 🙂 Du är så klok!
      Näe, jag har nog inte vidare charmig, hehe.

  4. hmmmmm……å ena sidan så tycker jag att man definivt ska leva så som man predikar. ”practice what you preach.” tex…..jag är vegetarian, om jag talar om for alla som orkar att bry sig/lyssna varför jag är vegetarian o vad som är fördelarna med det o att jag tycker att fler borde ta upp detta levnadsätt men sen går o äter kött o gottar mig några gånger i veckan iallafall, ja då motsäger jag mig själv. eller hur? men jag kan förstå att när det gäller att leva som en ”riktig” feminist dvs oberoende av en man så skulle man behöva göra en massa ”uppoffringar” som många (speciellt heterosexualla) kvinnor inte är villiga att göra.
    jag anser mig själv vara feminist men jag har en pojkvän o han är inte lika noggrann med att lägga undan sina kläder som jag är, men jag tycker att vi har ett bra förhållande. inte problemfritt alltid men jag är glad att jag är tillsammans med honom.

    • Tatiana: Ja, vissa saker som tex att vara vegetarian är ju självklara. Inom feminismen finns det dock ganska många olika åsikter om patriarkatet och hur vi skall gå tillväga för att störta det.

      För min del, är det en stor uppoffring att tvingas leva i ett patriarkat som kvinna. Det har ställt till med mycket elände både för mig, andra kvinnor, män och barn. Samt miljön, världs-ekonomin, djurlivet på jorden osv, osv.

      Jag tror inte att ni har ett problemfritt förhållande, du och din pojkvän, Tatiana. Huvudsaken är att du känner att ditt heteroförhållande tillför mer positivt, än negativt i ditt liv och självklart kan du vara feminist även i ett heteroförhållande. Det skulle förstås gå snabbare och lättare att störta patriarkatet om alla kvinnor tog avstånd från män i sina liv så att mannen förstår att det är allvar, men men… det är inte aktuellt för nu.

  5. Problemfritt forhallande? Jag och pojkvannen? Nej, verkligen inte. Ibland ar han jobbig och trog och och vi brakar och jag ar tvungen att banka vett i skallen pa honom. Det ar mycket upp o ner ibland o sen har vi perioder da allt ar hur bra och roligt som helst. Men ja…..mer positivt an negativt med stort plus pa det positiva. Om det haller far framtiden utvisa, det finns inga garantier pa forhallanden.
    Uppskattar dom senaste diskussionerna om sexualitet i forhallanden…..mycket intressant o tankvart.

    • Tatiana: Var och en gör sina egna val i livet, naturligtvis. Vi får bara ett liv och det gäller att ta vara på det. Konflikter är tyvärr väldigt vanliga i heterorelationer. Jag lovar – min brorsa och hans tjej tjafsar och bråkar VARJE dag. Fattar inte hur de orkar.

  6. Det bästa sättet att utöva någon form av inflytande är att lägga ut agn tills insikten växer fram hos personen själv. Först och främst så har människor lättare att ta till sig yttre influenser om de tror att tanken kopmmer från dem själva, för det andra så kan ingen beskylla dig för att ta någons parti. Det här är något som du kan utöva på både din lillebror och hans flickvän. Om du kan så ett frö i dem på var sitt håll att hans beteende inte är okej så kanske det kan få ett positivt inflytande på dem båda.
    För mer konkreta idéer rekommenderar jag ”Hur man vinner vänner och påverkar din omgivning” av Dale Carnegie.

    • Vicachu: Ja, det är väl lite så jag försöker göra – så lite frön här och där. Men ärligt talat så känner jag att det är jobbigt för mig att lägga band på mig själv och inte kunna säga rakt ut vad jag tycker. Det hämmar mig och jag känner mig… lite falsk, faktiskt. Jag avstår nog hellre från att lägga mig i och väntar istället på att brorsan kommer till mig när han behöver råd och hjälp, även om det då kanske är försent….

      Tack snälla Vicachu för dina tips och råd! Jag lyssnar och tar till mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s