Patriarkatet och det manliga hatet mot Kvinnan förgör mänskligheten och hela vår planet

En läsare postade en länk till en artikel (Tack, min vän!), skriven av Dr Nafeez Ahmed:

”Patriarchy Is Killing Our Planet”

”The rapist, the abuser, is no different from an insatiable tyrant, a slave to his sadistic appetites, unconcerned by the pain inflicted in the process of satiating them.

Just as violence against women is about power, self-gratification through dominance and control, extreme egoism and narcissism, and ultimately a lack of empathy bordering on psychopathology, so ultimately is our systemic violence against nature.

The global system is failing, and the mass murder, abuse and murder of women by men is central to that failure: misogyny is an integral function of planetary destruction.

If we want to save the planet, patriarchy must die. That means recognizing and taking responsibility for the fact that patriarchy is integral to the structures of power we take for granted, across East and West.

There’s no no time to waste. If misogyny wins, the planet dies.”

Dr Nafeez Ahmed beskriver i artikeln, hur ojämställdheten mellan män och kvinnor, världen över, har kommit att bli ett överhängande, reellt hot mot människans och planetens överlevnad.

Ni minns kanske mitt citat som tidigare stod längst upp till höger i bloggen?

”Mannens krig mot Kvinnan – hans Moder – leder till en värld utan kärlek och i förlängningen, om han får hållas, till en värld utan Människan.”

/NoBoyToy

Så här är läget. Feminism och jämställdhet mellan könen, handlar långt ifrån enbart om vilket av könen som skall diska och städa i hetero-hemmen, huruvida pojkar skall kläs i blått och flickor i rosa, eller om vem som byter däck på bilen. Läget är betydligt mer komplext och allvarligt än så, eftersom det handlar om vår egen och vår planets överlevnad.

Å andra sidan, skulle jag vilja hävda, som många andra feminister, att patriarkatets viktigaste livsnerv är de skapade hetero-hemmen. Det är i hetero-familjerna som ojämställdheten upprätthålls och lärs ut till barnen, från en generation till nästa, och det är i hetero-familjerna som det manliga förtrycket mot Kvinnan är som mest synligt. Då tänker jag på de tre områden som mannen och patriarkatet, i dåtid och nutid, har använt sig av och fortfarande använder sig av, för att skapa och behålla makten över och förtrycka Kvinnan, dvs genom ekonomi, sexualitet och ”fadersrätt”.

Denna manliga makt och detta manliga förtryck verkar mot Kvinnan från två håll, vilket gör det så effektivt, förutom det faktum att det fortlever genom barnen från en generation till nästa. Den enskilde mannen i hetero-förhållandet/hetero-hemmet upprätthåller sin enskilda makt över den enskilda Kvinnan via hennes barn, sexualitet och ekonomi. Samtidigt verkar patriarkatet (makt-män) i symbios med den enskilde mannen och ger honom verktyg (bl.a ”familje-politik) att skapa och bibehålla sin makt över den enskilda kvinnan, genom att upprätta lagar, normer och regler i samhället som i sin tur, håller alla kvinnliga medborgare ”på plats”.

Av denna anledning, är det så viktigt för mannen och patriarkatet att ”bevara familjen”.

Makt-männen i EU har samma inställning som resten av världens makt-män och som många svenska och utländska politiska partier har, dvs att den manligt skapade familjen (läs: hetero-familjen) skall vara och är, grunden för hela samhället/världen. Målet är att ”bevara familjen” och vilket pris makthavarna är beredda att betala för att uppnå detta mål, hur många och vilka de är beredda att offra, behöver vi inte ens fråga oss.

Det finns nämligen gott om makt-män i världen som har använt sig av, och som fortfarande använder sig av, de mest brutala och extrema metoder för att skapa och ”bevara hetero-familjen” och hetero-sexualiteten vilket oftast är lika med, att skapa och bevara den manliga makten över Kvinnan och hennes barn. Äktenskapstvång, vad män väljer att kalla ”barnäktenskap”, förbud för kvinnor att gå utomhus utan manligt sällskap, förbud för kvinnor att resa, köra bil, studera eller arbeta och tjäna egna pengar, förbud mot abort och preventivmedel, könsstympning av flicke-barn, förbud mot all annan sexualitet än heterosexualitet, lagligt för män att våldta/misshandla sina fruar och barn, etc, etc.

Makt-män som inte är lika extrema och brutala (i nutid men som var det i dåtid), t.ex i Sverige, använder sig av samma metoder men mer ”osynligt”. Ekonomiskt, sexuellt och reproduktivt förtryck mot Kvinnan. Det hela går kort sagt ut på att göra mannen ”nödvändig” i Kvinnan och hennes barns liv.

Patriarkatet skapar bilden av mannen som ekonomiskt ”nödvändig”, sexuellt ”nödvändig” och ”nödvändig” som en extra vårdnadshavare åt Kvinnans barn.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg: När mannen och patriarkatet upplever att makten över Kvinnan försvagas på ett utav de här tre områdena, verkar mannen och patriarkatet snabbt för att förstärka makten på något av (eller båda) de andra områdena. Detta har vi kunnat se genom historien och oftast i takt med kvinnorörelsens framgångar/backlash.

När mannens ekonomiska makt över Kvinnan försvagades, då hon t.ex fick maktmännens tillåtelse att både studera och arbeta samt köpa/ärva egendom, verkade patriarkatet snabbt för att skapa bl.a ”fadersrätten” över Kvinnans barn och ungefär samtidigt, började maktmännen också att intressera sig för Kvinnans sexualitet eller snarare –  heterosexualiteten. De historiska, manligt påfunna sexualreformerna i samhället, främst reformerna i början av 1900-talet och på 1960-talet har kommit (läs: skapats) ”lägligt”, så att säga.

Så länge som mannen hade den totala ekonomiska makten över Kvinnan, var varken Kvinnans barn eller hennes sexualitet, något som mannen eller patriarkatet intresserade sig för eller brydde sig något vidare om. Mannen behövde inte anstränga sig – han fick full tillgång till Kvinnans kropp/sexualitet och barn ändå.

I modern tid, då Kvinnan är mer ekonomiskt självständig, trycker patriarkatet hårt, mycket hårt, på områdena (hetero-) sexualitet och fadersrätt. Patriarkatet verkar förstås även samtidigt för att bibehålla makten över Kvinnan på det ekonomiska området, genom att t.ex hålla nere/försämra kvinnors löner, dela barnbidraget, försvåra för separerade kvinnor att få underhållsstöd för barnen och genom att t.ex försvåra för Kvinnan att bli mamma och försörja sina barn, utan en mans inkomst etc, etc.

Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst men poängen är, att mannen och patriarkatet verkar, på en rad olika sätt, för att bibehålla den skapade synen på mannen som ”nödvändig” för Kvinnan, ekonomiskt, sexuellt och i föräldraskapet. Om mannen inte längre får/kan se på Kvinnan som underordnad, kan han nämligen inte heller se på sig själv som överordnad. Om mannen inte har makt över Kvinnan, Kvinnans sexualitet, Kvinnans barn och Kvinnans ekonomi (överlevnad) – vad blir det då kvar av den där ”överordningen”, ”mannen” och ”manligheten”? En man är ju inte ”manlig” om han inte har en kvinna, ”kvinnlighet” att jämföra sig med? Då blir mannen bara människa, en jämlike.

Vad jag tror? Jag vet att mannen och patriarkatet inte skyr några som helst medel för att behålla den skapade makten över Kvinnan och bevara ”samhällets hela grund”. Jag vet att mannen/patriarkatet inte tvekar att utnyttja sin enväldiga världs-makt på de mest odemokratiska sätt, för att kunna göra det. Det är det som är så farligt, för om mannen och hans patriarkat får hållas, kommer vi allihop att dras med i mannens/patriarkatets fördärv, precis som Dr Nafeez Ahmed skriver.

Jordklotet är att likna med en mycket destruktiv och våldsam hetero-familj där den vuxne mannen drar hela familjen (även sönerna) med sig i sitt fördärv.

 

Annonser

11 thoughts on “Patriarkatet och det manliga hatet mot Kvinnan förgör mänskligheten och hela vår planet

  1. för jordens – samt oss allas – överlevnads skull behövs något radikalt olikt det system som varit allenarådande de senaste tio tusen årens fördärvelse utav jorden samt förtryck utav inte bara alla kvinnor utan utav alla möjliga människor utav alla de slag, inklusive de flesta männen, om man jämför män mot män, kvinnor har ju alltid råkat ännu värre ut

    hursom, för att frångå detta samt för att rädda jorden behöver man helt frångå jämställdhetstänkandet och istället få ett föreningstänkande där vi alla sluter upp bakom den ledande och centrala faktorn för livets bevarelse och fortlevning, d.v.s. kvinnan.

    100 % utav den politiska makten – samt därigenom all övrig makt tillikt – bör ligga hos kvinnan, allena kvinnan bör ha politiska, ekonomiska, juridiska, rättigheter, och endast hon beslutar, fördelar, styr, samhället åt det håll hon önskar, utifrån sina egna synvinklar och viljor

    Härigenom löses den första utav dina framförda patrikala tillbakahållningssynvinklar, d.v.s. den eknomiska då allena kvinnan bör ha ekonomiska rättigheter, allena hon styr samt beslutar kring ekonomin, där mannen till fullo helhjärtligt bör förenas i hennes verksamhet, han bör göra det arbete hon anser bör göras utav honom, han bör bejaka samt stödja det samhälle hon vill bygga, samt därigenom vara delaktig i räddningen utav mänskligheten, miljön, samt jorden överlag, på intet sätt bör han få ha rätt att avvika utan bör till fullo ses som en del utav helheten, metaforiskt samt faktiskt fungerandes som hennes extra arm, men där hon utgör huvudet samt övriga kroppen.

    Vad avser sexualiteten så utgår den tillikt från kvinnan, det är allena hennes önskemål, läggningar, viljor, känslor, som bör vara vägledande för hennes njutning samt tillfredsställelse, en man bör till fullo bejaka samt betjäna henne i detta.

    Samt då slutligen gällande faderskapsfrågan så bör man borta mannen från den maktpositionen det innebär när sådana rättigheter tillerkänns, alla män bör kollektivt ha en plikt att betjäna alla kvinnors barn, d.v.s. en plikt att betjäna samhället som helhet som i sin tur bejakar kvinnornas samt barnens intressen, utifrån de behov samt önsknignar som barnen och kvinnorna har. Mannen har inga rättigheter att motstrida kvinnan och barnens behov utan bör pliktläggas att understödja den samhälleliga kommuniteten innerligt.

    Han bör således ej ha några faderskapliga rättigheter och det bästa är om han ej ens vet själv om han är personligen far eller ej till barnen, detta går att lösa på många sätt rent juridiskt samt praktiskt, att kvinnan skall leva ett monogamt familjeliv med en man är naturligtvis inte en utav de bästa lösningarna, utan tvärtom bör hon naturligt ha flera, fritt, eller åtminstone ej bli havandes på traditionellt vis. Många olika lösningar bör finnas, detta torde vara ett utav de minsta problemen så fort man tagit bort de legala rättigheterna för mannen.

    (även om man i framtiden kan nyttja mannens kropp som surrogat för havandeskap så skall det inte innebära att han har några föräldrarrättigheter alls till det aktuella barnet, utan hans plikt gentemot hela samhället bör vara det som gäller)

    Kvinnan är centrumet utav hela livet, utav hela samhället, hon utgör grunden för det, hon utgör basen för det, samt framtiden och nuet gällande det – hela samhället bör utgå från hennes behov samt önskningar, och mannen är bara en bispelare gällande detta, ett verktyg, en förlängd arm, som är bepliktad att betjäna samhällets samt jordens fortlevning och utlevning.

    bara i all hast, mina tankar kring detta

  2. Hur lockande tanken än är så är detta nog inte riktigt min vision. Det är en thorildsesque uppvärdering av kvinnan och det kvinnliga i arkaiserande ordalag som jag är helt med på men samtidigt låter detta som en parodi på vad många män tror att vi feminister eftersträvar, female supremacy, all makt åt kvinnorna. Det de flesta feminister (tror jag tralala) är väl något mer balanserat, vi umgås ju med och tycker om en del män som har visat sig inte allas vara predisponerade av sin biologi att bli förtryckande skitstövlar utan detta är ett personligt val understött av strukturer och ekonomiska/patriarkala intressen att utöva och behålla destruktiv makt som skadar oss alla oavsett kön.

    Min vision har alltid varit ett liv och samhälle där det kvinnliga värderas och får komma till sin rätt i lika hög grad som det traditionellt manliga positiva värdena. De negativa bör vi göra oss av med. Även kvinnor har ju anammat attityder, behagsjuka, underkastelse, opportunism i vissa fall och behöver kasta av oss detta och bli de människor vi har potentialen att vara fullt ut,

    Hela mitt liv har jag vänta på ”de goda männen” och jag har stött på ett fåtal. Men nu har jag slutat vänta och lever som jag själv finner för gott och sen får männen vara dessert om det finns något som smakar av bestående värde. Annars får det utan saknad vara, Numera klarar jag mig själv både praktiskt, ekonomisk och emotionellt och är absolut inte ensam, mitt liv är fullt av värme och gemenskap och det väldigt skönt.

    Vänligt inställda män är lika välkomna i mitt liv som goda kvinnliga vänner. Men av förklarliga och uppenbara skäl är dessa kvinnliga vänner både fler och oftast bättre.

    Jag tror på ”kvinnokönets naturliga höghet” precis som Thorild men har inget behov att gudinneförklara mig själv. Jag har av omständigheterna tvingats bli ett slags matriark men det är inget jag eftersträvat. Utgångspunkten var ju kärlek och kamratskap. Att det inte blir så beklagar jag men har numera upphört att sörja. Vi får se verkligheten i vitögat helt enkelt. Ibland blir det bättre än man fruktade!

    • ja det framstår ju som sjukt roligt med metall-fackets gubb-bulldogs mot lunarstorm think-tankens liberalfeministiska gnäggerskor.

  3. jag tror på ett rättsystem som förvarar, studerar och rehabiliterar, för den nivån tycker jag vi har råd att ligga på.
    Det finns vissa brottslingar som jag inte tror är rehabiliteringsbara, de allra flesta för att de är vuxna människor som handlar utufrån val som de gör libertarian val satanist val osv
    en försvinnande liten del är neurologiskt påverkade och en betydande del är groomade, manglade och komplicerade den här världen gör grymma saker med människor. Läst avklädd? Har en grej

    ja va iaf ledsen på att sparka projektet rann ut i sanden …

    obehaglig människa iaf glad att jag skrev

    vet inte om någon av er kan ha någon nytta: ^^


    Hej N.N och tack för ditt mail!
    Det värmer med dina uppmuntrande ord. Jag vet att jag är en överlevare, fastän själv använder jag kanske ibland andra namn. Det gläder mig att du förstår min bok. Att du förmår att inse att jag inte vill ha någon ursäkt eller förlåtelse, utan bara rakt och osminkat ge en förklaring till hur livet blev. Det är inte alla människor som klarar av att se det.
    Jag blir också väldigt glad över att du sätter fingret på det viktigaste, nämligen övergreppen. En förhoppning med boken var att lyfta fram frågan om sexuella övergrepp på pojkar men av naturliga skäl har diskussionen mest kretsat kring barnporrdelen. Jag förstår det – och den debatten är också viktig och bra. Fast ibland känns det som om människor glömmer bort att jag även är ett offer som fortfarande krigar med jobbiga minnen.
    Dina tankar om ett nätverk är intressanta. Själv är jag nog (tyvärr) alldeles för mycket individualist för att vara drivande, jag har t ex aldrig varit någon föreningsmänniska. Att skriva är det jag kan, därför är boken mitt bidrag till debatten och kampen mot övergrepp, porr- och sexmissbruk. Jag tror också att det finns en liten risk för att sådana nätverk havererar, att överlevare fastnar i sina trauman, stagnerar i offerrollen och inte kommer vidare. Ungefär som en människa som försöker självmedicinera. Jag vet inte, eller också är jag bara skraj.
    Jag tror precis som du skriver att sexuella övergrepp på pojkar är mer skambelagt och stigmatiserat. På grund av könsrollerna är det ofta svårare för en man att berätta om sina upplevelser, vi har lättare att se kvinnor som offer medan män förväntas vara starka. Det gör mig jävligt förbannad.
    Du talar vidare om straff och våld och hat. Det är lätt att hata, men hatet är en destruktiv kraft.
    Jag har funderat mycket kring dessa frågor och tror att vi slits mellan två förhållningssätt: den känslomässiga, instinktiva ilskan/avskyn och den konstruktiva, nyktra insikten. Det är viktigt att acceptera att båda sidorna finns inom en. Man får inte förbjuda vreden inom sig. Men det är lika viktigt att inte låta den påverka hur vi faktiskt agerar.
    Även jag kan ibland tänka att man borde avliva alla våldtäktsmän, men naturligtvis så vet jag att det inte skulle lösa några problem. Jag skulle i fantasin vilja banka min förgripare sönder och samman, men samtidigt kan jag också känna en viss empati för honom och jag vet att våld som ett svar på våld inte är någon bra idé. Jag tror att han var väldigt skadad inombords och hade behövt professionell hjälp för många år sedan.
    I dag höjs allt fler röster för att hänga ut våldtäktsmän och barnporrbrottslingar. Det skrämmer mig. Många människor klarar bara av att hata och kan inte tänka längre, de orkar inte låta intelligensen övervinna hatet. Hämndåtgärder och långa fängelsestraff är direkt kontraproduktivt och riskerar bara att öka den här typen av brottslighet, samtidigt som det också drabbar alla oskyldiga människor i kretsen kring gärningsmannen. Se här t ex: http://magnus.gr8.nu/dagboken.php?opendiary=316
    OK, detta var lite lösryckta tankar. Återigen – jag blev väldigt glad över ditt mail. Fortsätt kämpa mot dina egna demoner, jag önskar dig all kraft och hopp!

    vänliga hälsningar

    A H

    creep. jag drabbades av en vän som … bekände. En står helt handfallen, en kan Ingenting göra. Jag skrev till preventell fick svaret be han ringa kollade alla experter i grannlänen … en socionom, int vad vi letar efter här riktigt …

    jag har iaf återföreslagit en kreativ bloggsite med texter bilder och foton, ett test, bla, precis sådana som han behövs och det forumet är så sjukt viktigt och kommer leda till befrielse i längden och förändring han vet detta egentligen detta är inte den här mannens agenda men iaf så vore det bra om det fanns en sådan person elller att en sådan liten grupp med tjejer och killar som blivit sålda drev det kreativa, poetiska, oscensurerade, bildregistreade, anonyma, modererade!! konstnärliga osv
    synd att det projektet inte tog för det fanns ett stort tryck bakom och en flaskhals, spärrmongo, ivägen.

    jag skall säga att jag inte varit speciellt arg utan mer försökt öppna en dialog runt hans perspektiv. Jag förstår här att skammen och skulden och rädslan (han är eftersökt och lever med hemlig identitet han hade trots allt 600.000 UNIKA barnpornografi bilder även på aftonbladets redaktion, Usch.)

    Iaf så somliga kan inte ändra sig, somligas skuldbörda är så stort att de behöver återbetala, en sak de kan göra är att med hjälp av teknologin som brukligt är rensa minor och plocka urankulor osv
    de kan även vara mänsklig empatisk faktor i de djurförsöks djur vi behöver ha för att driva sjukvården frammåt på ett balanserat och humant sätt … tror inte det är speciellt många,
    om en tänkte efter tror jag även en skulle upphöra med beta-medicin testing lobbyad sådan på befolkning under utpressning … en kan drömma xD

    (( mitt brev som svar på ”hej du hade sökt på förlaget”:

    Hej A.

    Nu när du äntligen svarar vet jag inte hur jag skall formulera mig. Jag vill vara kryptisk och kortfattad
    men är osäker på om du kommer ta in vidderna och undertonerna eftersom vi inte känner varandra.
    Dessutom vet jag inte hur bevandrar du är i den terminologi som används av offer.

    Jag skriver till dig för att berätta att du är en Överlevare.
    En överlevare (om du inte vet hur du skall tolka ordet)
    är ett övergreppsoffer som haft mod och styrkan att komma
    ut på andra sidan och som med sitt liv har förmågan att inspirera
    och påverka andra människor i rätt riktningar.

    Jag tror att du har fått mycket negativ respons och
    jag förstår precis varför men i ljuset av din självbiografi
    förstår jag dig. Att du har modet och
    styrkan att förklara de processer gör att jag
    känner en längtan att få berika dig genom att
    ge dig ett epitet som du som dömd ”förövare”
    förhoppningsvis får energi, glädje och nytta av.
    Överlevare.

    Givetvis är jag själv en överlevare och vill och tror
    att vi behöver organisera oss. Flera försök har gjorts
    att sammanfoga alla dessa människor b.la av en kvinna
    vid namn Viola. Tyvärr vill en hel del offer vara längre i sin
    självutveckling än de är och glöden falnar kanske även den med tiden,
    jag vet inte.
    Jag vet att det finns organiserationer, verk och
    hjälp för de människor som blivit utsatta för övergrepp.

    Men…

    Precis som svinen organiserar sig och träffar sina likar
    anser jag att Överlevarna behöver göra detsamma
    men jag är fortfarande osäker på hur detta nätverk
    skall se ut och utformas. Ideén har jag haft i många
    år och kanske hoppats på att andra människor
    skall ta tag i och utforma detta på ett vettigt sätt.

    Jag tror att mörkertalen är skrämmande stora.
    Jag vet att de manliga offren är om möjligt
    ännu mer stigmatiserade och detta stör mig.
    Det stör mig att det är en kvinnofråga, en
    i mångt om mycket, trots förändringar, fortfarande
    negligerad kvinnofråga. Detta är inte en kvinnofråga.
    Det är en fråga om Överlevare och Monster.
    Och någonstans måste stenarna sluta rulla.
    På ett eller annat sätt måste denna världen
    och dess inställning förändras.

    Jag vill här gärna tala om straff, någonstans vill jag även
    söka upp alla dessa slem och förklara för dem med vilka medel
    som hellst att detta inte är OK.
    Jag tror inte att det är rätt väg. Jag tror inte man skall backa för
    våld när nöden kräver men jag tror att sammarbete över köns och generationsgränser
    är betydligt viktigare. På alla nivåer.
    Nätverka.
    Jag upplever (kanske felaktigt) att stora delar av dessa offer och överlevare
    befinner sig i subkulturer. Men det är förmodligen fel.
    Förmodligen finns de överallt.
    Jag har träffat män och kvinnor i alla åldrar från alla delar av Sverige som
    berättar om övergrepp av alla dess slag. Övergrepp som aldrig kommer
    att gå att bevisa. Människor som sällan får uttrycka sig och göra sig hörda.

    Violas idé var en site där människor fick publicera sina texter, bilder och känslor runt
    övergrepp. Även människor som inte blivit utsatta för övergrepp fick kommentera.
    Det var inte ett forum utan texter skickades till henne och hon publicerade.
    Tyvärr lider hon av sviter från sina egna trauman och till min stora sorg
    kom projektet aldrig riktigt igång.
    Dessutom var det tänkt att det skulle finnas intervjuer och reportage.
    Det fanns även komentarsfunktioner så människor kunde engagera sig och kommunicera.
    Givetvis fanns inga krav på bevis, alla var egentligen anonyma och jag upplevde att det fanns
    ett reellt behov och ett enormt tryck.
    Tyvärr var det väldigt många som aldrig blev publicerade, aldrig fick komma till tals
    och som jag tror (och i vissa fall vet) upplevde en bitter besvikelse efter gjorda intervjuer,
    inskickade material osv
    Projektet föll helt enkelt på att engagerade människor inte hade tillräcklig ork för att
    driva det till sitt slut. Ändå tror jag att behovet kvarstår.
    Dessutom led projektet enorma brister iom att det blev sekteristiskt och
    ingen man var publicerad och så vitt jag vet inte ens tillfrågad.

    När jag mailade ditt förlag hade jag en tanke om att berätta för dig
    hur stark du är och hur viktig jag tycker din bok var.

    Nu när jag skrivit mailet växte någonting helt annat fram.
    och det enda jag kan göra är att vänta på din kommentar.

    All lycka. Välsignelser.
    ~ o3 ))

    när jag skrev brevet visste jag inte att det var unika bilder av den magnituden (ding! ;))
    och rörelsen av överlevare måste vara diverse i den mån att just den här groomingsprocessen han beskriver i avklädd och som min vän berättat mycket om måste upp och ut i ljuset oavsett vad de senare drivit dessa vuxna män att göra för egna fullt friska vuxna medvetna jävla puckoval
    istället för att göra som cynthia voight uppmanar 11-12-13åriga förvisso tjejer att göra sig fria med sannigen, fungera det? Inför sig själv. Inför sin självkontroll. De måste böjrja rita, måla, tala, sjunga osv Mkt mkt Mkt mer ! Ja det fungerar, i längden för andra och fören själv.

    (även massor av andra överlevare givetvis men jag försöker väll ursäkta min naivitet 😉 – det är ett par år sedan! xD eller hade för ovana att låta folk tala i egen sak? whatever:::)

    jag gillar forum …traumat när ”bo” twittrade ut sin förskräckelse över ”ambushet” i ferguson

    jag såg iaf genom fårminen och botboken trots att den fortfarande är intressant köp den inte ny!!!
    så hoppas jag fortfarande på att denna övergivna armé av pojkar skall ställa sig upp med sina otaliga röster och berätta, do tell, rotten, alla har sett allt …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s