Det är svårt att vara vän med heterokvinnor som låter sina män sätta upp reglerna för kvinnors vänskap

När jag var sambo med en man en gång i tiden, lärde jag känna hans bästa mans-polares nya flickvän. Hon var ett par år yngre och en hel-skön tjej på alla sätt. Vi kan kalla henne Anki.

Anki och jag träffades första gången hemma hos oss, då ”vi” hade bjudit hem henne och hennes kille på en sån där typisk heteropar-middag. Vi fann varandra direkt, hon och jag. Vi var ganska olika varandra men hade samma typ av humor, var ungefär lika ”chose-fria” och när middagen var över och de skulle åka hem, bestämde Anki och jag oss för att hålla kontakten med varandra.

Anki kom ofta hem till mig och fikade eller åt middag och efter ett tag började hon också hänga med mig och träna två kvällar i veckan. Efter träningen följde hon med mig hem och vi satt hemma i min soffa och mös, drack te och kaffe och pratade länge om ditt och datt.

Anki flyttade ganska snabbt ihop med min sambos bäste vän. Vi kan kalla honom David. Jag var förstås glad över att Ankis och Davids hetero-relation var seriös, eftersom jag tyckte väldigt mycket om Anki.

Allt eftersom tiden gick, började Anki anförtro mig saker om David och hennes förhållande. Hon ”beklagade” sig över fenomen som är ganska vanliga i hetero-relationer, t.ex (mannens) sex-tjat, ekonomi, svartsjuka, ojämställdhet, ex-partners, svärföräldrar, etc, etc. Jag upplevde att Anki inte mådde så bra i relationen med David och jag försökte därför peppa henne, stärka henne och uppmuntra henne till att stå på sig inför honom. Anki visste naturligtvis själv vad som var rätt och fel, hon resonerade väldigt klokt och snusförnuftigt och det verkade som om hon bara behövde någon (mig) som bekräftade det hela.

Anki berättade ganska tidigt för mig, att David inte gillade att Anki och jag hade fått så bra kontakt med varandra och umgicks med varandra ”så ofta”. Detta kunde yttra sig på så sätt, att när Anki kom hem ”för sent” efter våra fika-kvällar (åtta-nio-tiden), var David sur som en citron och ibland hade han till och med gått och lagt sig och släckt ned alla lampor och utelampor, för att visa sitt missnöje över att hans flickvän inte kom hem till honom ”i tid”.

Ena veckan var allting ”jättebra” i deras relation och Anki påstod att de nu ”hade pratat” och ”löst” allting. Nästa vecka var det bråk igen. Så där höll det på, vecka ut och vecka in. När Anki påstod att hon och David hade löst alla sina problem, var jag glad för hennes skull och när gamla problem återigen dök upp (?), försökte jag finnas där för att peppa och stärka Anki. Utifrån sett, verkade det som om David hade ett enormt kontrollbehov och att han försökte trycka ned Anki på olika sätt, främst psykiskt.

Jag började helt plötsligt märka av en förändring hos Anki och det yttrade sig som så, att jag upplevde att hon började dra sig undan mig. Hon började hoppa över träningen, hon ville sällan följa med mig hem efter träningen och hon slutade nästan helt, att prata om David och hennes relation. Vi var nästan som främlingar igen. Jag förstod mycket väl, vad som var på gång men jag låtsades som att det regnade. Så en kväll, kom Anki hem till mig på en fika. Hon sade:

– ”David gillar inte att jag pratar med dig om vårt förhållande. Han tycker att du förstör vår relation och att jag är så sur och avig mot honom efter att ha umgåtts med dig.”

Jag svarade:

– ”Okej…? Tycker David att det är mitt fel, att du anförtror mig era problem?”

Anki:

– ”Nej, nej, det är inte så jag menar. Jag har ju själv valt att berätta för dig men jag tror att vi måste sluta prata om våra respektive förhållanden med varandra när vi träffas för det blir bara problem.”

Jag:

– ”Vad tycker David att du och jag skall få prata om när vi träffas, då?”

Anki:

– ”Nämen, han menar ju inte så. Det är bara det att han tycker att jag måste fokusera på det positiva i vår relation och att du och jag inte bara skall prata om det negativa.”

Jag:

– ”Försöker du säga att du och jag inte kan umgås mer, eftersom detta stör David?”

Anki:

– ”Nej, absolut inte! Du är en av mina bästa vänner och jag trivs så himla bra med dig, NBT. Jag menar bara att vi måste sluta prata om våra förhållanden för det blir bara en massa strul mellan David och mig och David har nog rätt i att jag är lite mer kaxig mot honom efter att ha träffat dig.”

Innan Anki åkte hem till David den kvällen, förklarade jag för henne att det nu var upp till henne att hålla kontakten med mig, eftersom jag absolut inte ville orsaka mer problem för David. Vår kontakt blev allt glesare och på omvägar fick jag höra att hon skyllde slutet på vår vänskap på mig, eftersom jag ”aldrig hörde av mig” till henne längre.

Det är svårt att vara vän med hetero-kvinnor som låter sina män lägga sig i, vad väninnor skall få prata om, hur ofta de skall få träffas och hur länge.

Annonser

15 thoughts on “Det är svårt att vara vän med heterokvinnor som låter sina män sätta upp reglerna för kvinnors vänskap

  1. Vad tråkigt att det behövde sluta som det gjorde.. Lät ju som att ni hade bästa relationen! Fy fan.. 😦 män är fan elaka egoister. Han verkar inte bry sig om att hon ska trivas i relationen. Han bryr sig bara om att hon inte ska se tillräckligt klart för att inse att hon inte trivs och lämna honom. usch.. 😦

    • Johanna: Ja, det handlar om kontroll, makt och isolering. Den här typen av manlig kontroll ser vi inte bara i heterorelationer i vår egen vardag. Vi ser den även från maktmän i världen som gör allt för att hålla kvinnor separerade från varandra. Det manliga hatet mot kvinnor som organiserar sig, feminister, är bara ett exempel av många.

      Anki och David flyttade så småningom 20 mil bort från mig, hennes syster och mamma och bosatte sig ute i skogen nära Davids familj. Det är det enda jag vet om dem eftersom jag kort därefter flyttade ifrån min sambo.

  2. Inte ovanligt alls. Hur många män blir inte sura och kontrollerande när de inser att kvinnan pratar om förhållandet, i synnerhet när relationen strular. Däremot om mannen beskrivs som den ultimata älskaren osv då blir det annat ljud i skällan. Själv hade jag en man som blev svartsjuk på en manlig homosexuell vän precis som han blev sur och tvär om jag försjönk i en bra bok medan tittade på TV.
    Det var ju så tråkigt att jag läste och inte ägnade honom min uppmärksamhet när han stirrade på dumburken. Att jag snällt nog satt bredvid var alltså inte tillräckligt. Vilket praktego!

    • Ann: Män och patriarkatet anstränger sig hårt för att tysta kvinnor (och barn). Sanningen om mannen får under inga omständigheter komma fram. Detta sker på det privata planet (heteromän som tystar sina kvinnor och separerar dem från andra kvinnor) och i samhället i stort (män som tystar kvinnor och feminister, förvrider, mörkar, döljer, censurerar kvinnor och till och med ljuger samt separerar kvinnor från varandra) för att framställa mannen i bättre dager och bibehålla hans kontroll över Kvinnan. Se bara på kommentarsfälten på nätet där kvinnor censureras och bara män har yttrandefrihet.

      Haha, jag hade också en kille en gång som inte gillade att jag riktade min uppmärksamhet och fokus mot en bra bok eller en bra tv-dokumentär istället för mot honom. Att ignorera en man, gör honom ofta väldigt klängig och uppmärksamhetskåt. Han får behov av att komma och ”störa” en hela tiden.

      För att inte tala om, när man vill kolla på ett program om feminism, mäns våld mot kvinnor och liknande! Då får mannen ett plötsligt behov av att högljutt prata sönder hela programmet så att man inte skall höra vad som sägs.

      PS: Har lite strul med min mail.

    • stinapina: Det kanske inte var så mycket ”vän” att hänga i julgranen?
      Jag blev jättebesviken förstås, kände mig oskyldigt dömd och orättvist behandlad av henne men insåg ju samtidigt att hon inte är en så stark människa. Min sambo hade ju inga problem med att jag talade med Anki om våra relationsproblem och även om han hade haft det, så skulle han inte våga säga nåt till mig för då hade fått en liten kvinno-fot i röven omedelbart. 😉

  3. sorglig historia –

    en kvinna kom hem till mig; spydde ur sig våldtäkter o övergrepp, (”räkna med att köket klämmer” kom ur hennes mans mun), gick hem till sin snubbe och sedan var de samtalen pouf borta … vilket såklart fick honom att bete sig aswierd mot oss när hon kom hem ifrån manage a trois med mig o Sherlock, gråtit ur sig om svinet som våldtog henne långt från familj och vänner på ett jobb när hon vaknade … nog om det, iaf berättade hon ingenting för honom, efter servetris kommentaren var hon såklart skrajj och en av hennes killkompisar hade avrått henne, sagt att det var själviskt att berätta, äcklad!, onödigt osv …

    a ja har två kompisar som blir ihop han e ett drägg, taffsar på fyllan, as in always.
    Jag talar om detta som om det var normalt med henne — hon e ju inte blind …
    + trodde hon hade lyssnat innan … ( i did warn :/ )
    ofc blir hon sur –
    sen då blir jag upptryckt mot en vägg av två svarta ögon på nån slags fest en tid senare ”alla vet att du ljuger (och bara snackar skit?)” m.m väser snubben som jag känner väl

    osv-

    • o3: Män vet att de, i hem som de delar med kvinnor, har möjligheten att kontrollera, ”övertyga” och ”övertala” kvinnor. Det gör de också. Det kallas hjärntvätt. Hjärntvätt funkar bara om kvinnan isoleras från andra människor, familj och framför allt från andra kvinnor (som är de enda som stöttar utsatta kvinnor). Manssamhället fungerar precis likadant som heterofamiljerna.

      Män kan få vissa kvinnor att göra nästan vad som helst och tro på vad som helst. Det är helt sinnessjukt och som jag skrev i en annan kommentar – vissa kvinnor förlorar både vett, sans och förnuft när de umgås med män. Fel blir rätt, vansinne blir förnuft etc etc

      • M våld, ständigt batterigräl, sexuellt våld och isolering, ekonomisk utsatthet osv det är svårt för en kvinna att stå mot mäns hjärntvätthet utan andra kvinnor
        tyvärr om en blir uppfångad av något enormt stolpskott brukar han vara bra på att hota, hata och förstöra relationerna du har med kvinnor (alla) :/

      • o3: Det är hur lätt som helst att knäcka folk, om en bara får daglig tillgång till dem, lyckas isolera dem någorlunda från andra och får tillräckligt lång tid på sig att hjärntvätta dem. Fysiska övergrepp av olika slag snabbar på processen ytterligare. Detta är ren psykologi och det är lika lätt att knäcka en man på detta vis, som en kvinna.

        Vi ser den här typen av hjärntvätt hos krigsfångar, sektmedlemmar och – hos många kvinnor och barn som delar hem med en man. Tyvärr.

      • ja det är något folk ofta rycker på axlarna åt,
        som att någon inte skulle bli påverkad och delvis hjärntvättad och knäckt rakt av av tortyr.
        du kallar det psykologi, jag kallar det biologi 😉

        Jag tycker många män uppvisar alla dessa tecken, män har så fri tillgång till de oskyldiga pojkarna … patrik sjöberg o filip hammar hos schulman 00.00-1.23 – – –

  4. Blir så ledsen av det här inlägget, hade också en partner som isolerade mig från omvärlden, både fysiskt och psykiskt, till exempel skulle jag alltid vara hemma hos honom, jag fick inte umgås med mina vänner längre, jag fick inte diskutera vår relation med någon, han sa till mig att sluta gå hos kurator, att jag inte behövde någon psykolog för vad kunde hon som inte han kunde hjälpa mig med? Jag skäms så mycket att jag gick med på det, men jag hade typ ingen livslust när jag träffade honom så han bara utnyttjade det. Jag är dock stolt att jag sa emot, jag fortsatte gå till kuratorn, träffar en psykolog som har hjälpt mig tillbaka på rätt väg, förstått att det var hans fel, inte mitt, gick inte på hans jävla skitsnack om att vi skulle flytta till Kina för där kunde hans lön försörja oss båda – så jävla glad att bli kvitt kräket, jag är ingen fröken Sverige, men han var ful, tråkig, otrevlig, illaluktande och en solklar narcissist. Och när jag gjorde slut med svinet så fällde jag inte en enda tår i hans närvaro, grät dock floder hemma för alla övergrepp han utsatt mig för och tänkte på den tid jag hade förlorat, ett halvår som gick till ingenting mer än att försöka göra honom glad. Förlåt om det är för privat, men jag bearbetar fortfarande upplevelsen och det känns bra att få ur sig det 😦

    • Bella: Ingenting i den här bloggen är ”för privat”. Jag är ju själv väldigt ”privat” ibland i bloggen, även om jag än så länge är anonym.

      Jag tror att de flesta kvinnor/tjejer känner igen sig i det här inlägget. Många av oss har själva blivit isolerade av män och inte orkat ta den dagliga fajten med mannen och många kvinnor har, eller har haft, väninnor/systrar eller andra kvinnor i sin närhet som har isolerats av män. Det är alltså hög igenkänning här, tror jag. Från båda håll, så att säga. Du behöver inte skämmas och du är långt ifrån ensam om det här.

      Det är förstås mäns fel, att de isolerar, hjärntvättar och kontrollerar kvinnor. Om kvinnor gjorde likadant mot män så skulle män reagera på samma sätt som kvinnor. Det är ren psykologi som jag brukar säga.

      Jag kanske framstår som en särdeles stark kvinna i bloggen men även jag har daltat med, tramsat för och anpassat mig efter mäns vilja och önskningar. Det är ju så vi kvinnor och män har lärt oss av manssamhället att vi skall interagera med varandra. Mannen skall ”ta för sig” av kvinnor och kvinnor skall ”ge” till mannen, ”förlåta” mannen för allt ont, ”stå ut” med mannen, ”hjälpa” mannen, vara ”lojala” med mannen etc, etc.

      Jag har ju även sagt att jag är för snäll för män. Jag vill inte behöva skydda mig från en så kallad ”livskamrats” ständigt pågående hjärntvätt, kanske sexuella övergrepp, kontroll, isolering och elakheter i mitt eget hem, där jag skall trivas som bäst. Jag orkar inte ta den ständiga fajten, jag orkar inte spela med i mannens allehanda ”lekar”, som går ut på att försöka kontrollera mig och framför allt så är det inte så jag tänker leva mitt liv. Jag har insett att det är lika viktigt, till och med ÄNNU viktigare, att skydda mig själv från män psykiskt, som fysiskt.

      Det verkar ju faktiskt som om du ändå hade en ganska god självbevarelsedrift, Bella? Jag har sett kvinnor som, pga män, har gett upp sin självbevarelsedrift helt och hållet och tappat hela sin personlighet på kuppen.

      Kämpa på min vän. Prata, prata och prata om det – det hjälper! ❤

      • Tack för din kommentar! Det var faktiskt feminismen som gjorde att jag kunde se igenom honom, hans sexistiska sätt, att han själv fick skryta om att han hade haft fyrkanter som inte slutade förräns alla tre kvinnorna skrek av njutning och sa att de inte orkade mer (han sa att hans ex var nymfoman och därför tvingade honom till det, det lät dock i övrigt som att hon också var mentalt bräcklig, kom från en skadad familj och så vidare, min teori? Om den här fyrkanten någonsin hände så var det nog gränsfall på övergrepp, tjat och manipulation som gjorde att vissa av de här kvinnorna till sist gick med på det, för sån var han själv nämligen i sängen, visst tror jag att vissa kvinnor tänder på gruppsex, men han var ju knappast något offer för kvinnliga lustar) men han sa trots sitt skryt att kvinnor med urringade tröjor på krogen var slampor? SÅ ORÄTTVIST! Jag började då kalla honom för slampa och det gillade han inte 😉 men han förtjänade varenda hårt ord! Jag är bara så himla besviken på mig själv, försökte lämna honom, han lovade att ändra sig, sa att han skulle dö utan mig, en vecka senare dog en av mina bästa vänner och detta utnyttjade han maximalt och jag var till sist helt fast, tills jag med lite hjälp från en vän insåg att jag var värd så mycket bättre! Så tack alla fina feminister, för att ni öppnar våra ögon för skitsnack från både män och kvinnor!

      • Bella: Hans ex var ”nymfoman”. Om jag hade fått en krona för varje gång en man påstått hur kåta kvinnor är på män, så… Hahahah!

        Manliga slampor finns det jävligt gott om – män projicerar alltså sin egen kåthet och sexuella hysteri på kvinnor. Se bara på hur män framställer kvinnor i sin manliga porr. De kvinnliga skådespelerskorna bönar och BER om mäns penisar och män framställs som de med ”koll”, de ”rationella” och som om de nästan blir tvingade till att ”tillfredsställa” kvinnan med penis in och ut. Hahahahaaaaa!

        Eftersom mäns främsta sexuella utbildning sker i den manliga porrens värld, överför de också tyvärr dessa vanföreställningar till kvinnor IRL. De flesta män är porrskadade och de är inte ens medvetna om det själva. Lite tragiskt faktiskt.

        Ja, Bella – tack gode gud för feminismen. Jag tror att jag hade blivit galen i denna mansvärld, utan feminismen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s