Livs-motto

aunty-acid 100

Annonser

15 thoughts on “Livs-motto

  1. Apropå liv hit och dit så lyssnade jag igår på professorn emerita (heter det så ?)
    Yvonne Hirdman som just kommit ut med en bok om sitt liv. Hon är en bra talare
    och en person som upplevt ett och annat. Men, NBT, hon är inte särartsfeminist
    (som du) …

    • Ver: Tack snälla Ver för att du ger prov på vad jag ofta skriver om i bloggen när du, som man, talar om för mig som kvinna vad jag ”är”. Ni är underbara, män! 🙂

  2. Hela grejen Med att pedantiskt vilja defibiera vilken ”sorts feminist” man är tröttar mig. Jag tror femnister (eftersom de är människor ) är ganska sammansatt ,och motsägelsefulla. Jag har i min femnism enligt definitionerna drag av särart, femme, likhet, gamla suffragetter, liberal ekofeminism a la Elin Wägner, Emma Goldmans anarkism, de för mig väsentliga delarna av genustänket, kulturmarxism och kulturkonservatism, en sentimental försonande hängiven,kärleksfilosofi, Valerie Solanas mordiska manshat, Bell Hooks kärleksfulla innerliga buddhismfeminism, Ellen Keys inkluderande ”samhällsmoderlighet”, listan kan göras oändlig på alla variationer, all som influera mitt tänkande och gör det till en helt personlig och unik variant, Det är just denna dynamik i tänkande och samtalet som jag tycker för mig, feminismen och livet framåt. Jag vägrar låta mig inskränkas och låsas in in snäva ideologiska fack även om det finns en tydlig huvudfåra.

    Men sen kommer män och förklarar saker för mig. Vadoch hur jag”är” och står för. Vad detta har för signifikans och värde. Suck! En del kvinnor också tyvärr.

    • troubariz: Det är inte första gången som Ver vill tala om för mig vad jag ”är”. Det är ett oattraktivt manligt drag att vilja tala om för kvinnor, hur män tycker att kvinnor ”är”, ser ut eller vad kvinnor skall tycka.

      Jag är feminist rätt och slätt. Det räcker för mig men av någon anledning vill män alltid tala om för mig, vad för slags feminist de tycker att jag ”är”. Vad är det för fel på dem?

      • Men, NBT, anledningen till att jag alls tar upp den lilla
        åsiktsdifferensen mellan dig och förutvarande professorn
        HIRDMAN är ju att hon gjorde just det där lilla uttalandet
        om sin egen position. Och då, av någon möjligen inte
        helt glasklar anledning, kom jag att tänka på mig, såsom
        varande, i någon mening, hennes diametrala motsats. Du
        uppfyller alltså stundtals min tankevärld !

        Sedan kan jag kanske också få påpeka att sammanhanget
        utgjordes av det månatliga mötet (öppet för allmänheten)
        i den lokala avdelningen av Fredrika Bremerförbundet.
        Knappast dina närmaste åsiktsfränder utan mera en
        förening för framgångsrika kvinnor som slagit i någon
        form av glastak och med liberal världssyn.

        Men annars är allt någorlunda väl …

      • Ver: Jag har förstått att jag ofta uppfyller din tankevärld och det ser jag som något mycket positivt för dig. Ju mer du tänker på mig och ju mer du kan ta till dig av vad jag skriver – desto bättre för dig. Det gäller för övrigt alla män.

      • ”kom jag att tänka på mig,”

        Skall givetvis stå : ”kom jag att tänka på dig”. Om jag inte visste
        bättre skulle jag tro att jag just gjort mig skyldig till en Freudiansk
        felskrivning …

  3. En ska ÄR jag iaf . Och det är en usel tangenträfare. Jag kan faktiskt stava! ”Definiera” försöket jag skriva i inlägget ovan. Suck. 😦 Solen lyser, kass syn och minilaptop är ingen bra kombo.

    • Ver: Hur har du fått idén om att jag skulle ”tvivla” på Yvonne Hirdmans storhet? Tack för din länk dock – den beskriver redan vad vi feminister redan vet:

      ”Det är välkänt bland oss redaktörer att kvinnor är svåra att få med till program i rollen som experter. Det vi ringer om är inte exakt deras område. De är däremot experter på att rekommendera manliga kollegor.

      Mäns självbild är ofta en annan. ”Aha, ni ska prata om demokratirörelsen i Nord­afrika. Jag jobbar ju nu mest med Östeuropa men … jag kommer!”En av mina killkompisar kallar detta för kill-kan, det vill säga man lär sig på väg i taxin eller man ”typ kan”.”

  4. Jo Hirdman i all ära, men hon kunde visst också vara sällsynt korkad i en del avseenden. Tex lär hon, om jag inte minns fel, ha påstått att idén om matriarkat var ”helt absurd”.

  5. Ja, nu ska jag inte svär på att det var så här som Yvonne Hirdman uttryckte sig, (måste kolla upp det!), NBT. Jag kanske minns fel i det avseendet. Men oavsett det, är det rätt märkligt hur de flesta i vår sk ”upplysta västerländska kultur” fortfarande tycks hänga kvar i uppfattningen om patriarkatets universalitet. Vad är det som får oss att invaggas så till milda grad i föreställningen att kvinnor inte skulle kunna styra världen minst lika bra som män?

    • Helheta: En kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att många människor tror att kvinnor inte är lika bra på att styra världen som män. Det hänger förmodligen ihop med den generella synen på kvinnan som underordnad mannen, som ”svagare” än mannen och att kvinnan förr i tiden och vissa länder i nutid, fortfarande behandlas som en minderårig. Som ett barn, alltså. Vår syn på mannen är groteskt uppblåst och vår syn på kvinnan är nedvärderande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s