Hör och häpna – ett givande samtal mellan en kvinna och en MAN…?

Häromdagen hade jag ett samtal med en man om feminism, även om mannen till en början inte själv förstod, att det var feminism vi talade om eftersom jag inte nämnde ordet.

Den här mannen, som jag för övrigt har varit bekant med under en längre tid av mitt liv, fick mig att återfå tron på att män KAN. Män kan lyssna, män kan förstå, män kan vara ärliga och män kan låta bli att ljuga, i syfte att framställa sig själva som bättre än vad de är, inför kvinnor.

Den här mannen är (var?), vad många kvinnor skulle kalla en alfahanne av den mest extrema sorten. Han skriker när han pratar, avbryter folk, han kör sitt eget race och han skryter och slår sig för bröstet i syfte att försöka framstå som en självsäker man. ”Manlighet” är något som han tycker är viktigt, inte bara för honom själv utan också för kvinnor. Den här mannen är attraktiv utseendemässigt men för de som inte känner honom, ser han farlig ut med tatueringar, stor och stark kropp, extremt burdus framtoning – han hörs och syns och tar oerhört mycket plats, var han än kommer. Det här är en man som i sin ungdom såg ett nöje med att gå ut på stan och ”slåss”. Det här är en man som har haft alkoholproblem genom livet. Det här är en man som försökte skydda mig en gång från en vidrig och svartsjuk pojkvän, genom att skrika till honom i telefonluren:

– ”Passa dig för faan, annars åker jag hem till NBT omedelbart, sliter av dig huvudet och skiter dig ner i halsen!!”

Min vidrige pojkvän fick väldigt bråttom hem till sig. 😉

Det visade sig att den här mannen nu har fått arbete som vaktmästare på en skola. Vårt fem timmar långa samtal, började med att han beklagade sig över ”alla invandrar-pojkar” som skriker ”hora” efter flickorna i skolan och tar sig friheter med flickornas kroppar på olika sätt.

Det bästa med den här mannen, vilket förvånar mig mycket eftersom jag aldrig har fått se den sidan av honom under de 20-25 åren som jag har känt honom, är att han var helt ärlig mot mig under samtalets gång. Han gjorde inte som väldigt många andra män gör, när de diskuterar med kvinnor i allmänhet och feminister i synnerhet (mannen vet inte om att jag är feminist, BTW).

Han tjafsade inte för sakens skull med mig, han var uppriktigt intresserad av att höra vad jag hade att säga, han berättade ärligt om sina egna havererade förhållanden, sina alkoholproblem, sin roll som ”pappa” och han skyllde inte ifrån sig sitt eget dåliga beteende på kvinnor. Inte heller skyllde han andra mäns, t.ex pedofilers, våldtäktsmäns och kvinnomisshandlares beteende mot kvinnor och barn, på kvinnor, och inte heller försökte han låtsas som att män inte orsakar de flesta problemen i samhället, som hotar andra människors frihet, lugn och ro, trygghet, liv och hälsa.

Ett fem timmar långt telefonsamtal är svårt att beskriva i en blogg men jag ställde bl.a frågan till honom vad han tycker att en ”man” är och vad ”manlighet” är. Som alla andra män, försökte han till en början beskriva ”manlighet” genom att fokusera på något som han tycker är ”kvinnlighet”. Jag bad honom därför att försöka låta bli att beskriva för mig vad han tycker att kvinnlighet är och istället försöka fokusera på vad han tycker att manlighet är. Mannen skrattade till lite nervöst och blev alldeles… tyst. För en gångs skull. 😉

Han sade, efter att ha tänkt en lång stund:

– ”Ja, vi män är ju starkare än kvinnor fysiskt så jag skulle väl säga att manlighet är styrka….?”

Jag sade:

– ”Jag är starkare än många män. Jag kan lätt brotta ned en 12-årig pojke eller en 70-årig gubbe så ALLA män är ju faktiskt inte fysiskt starkare än ALLA kvinnor? Så hur kan fysisk styrka vara ett bevis på ”manlighet”, att vara man?

Mannen blev tyst och återigen blev jag tyvärr lämnad utan svar på min fråga till män, om vad de tycker att ”manlighet” är och vad de tycker, definierar dem som ”män”.

Mannen sade sedan:

– ”Kommer du ihåg när Anne och jag hade gjort slut och jag fick reda på att hon hade träffat en annan kille? När jag åkte hem till henne och slog sönder hela hennes kök? Jag åkte ju hem till dig efteråt, FAN vilken jävla ångest jag hade då! Jag är så glad att du tog emot mig och att jag fick komma bort från allihop – du var min enda trygga plats då, NBT. Jag har tackat dig för det innan men jag gör det igen.”

Jag svarade:

– ”Jag minns det och jag tyckte att du var en jävla idiot. Du skrämde mig och jag fattade inte hur du kunde göra en sån sak men du vet ju vad jag tycker. Du vet att det du gjorde mot Anne, kallas för ”materiellt våld”, va?”

Han sade:

– ”Jo, jag vet.. Fan vilken jävla idiot man har varit!! Men jag har i alla fall bett alla mina kvinnor om ursäkt för allt som jag har ställt till med. Jag har haft de finaste, snyggaste, vackraste, snällaste, godaste kvinnorna och jag har förstört alltihop. JAG bär ansvaret för ALLT och det säger jag till alla – ALLT är mitt fel. Johanna tex. Henne försökte jag styra och ställa med och när hon lämnade mig, låg jag här hemma på golvet och grät och skrek för att jag hade tappat makten över henne. Jag hade ingen makt över henne längre och hon var ute och träffade andra killar.”

Jag sade:

– ”Du kände alltså att du hade makt över henne när ni var tillsammans?”

Han svarade:

– ”Jaja, för fan! Jag hade makt över Johanna men jag visste ju att hon skulle lämna mig förr eller senare. Ändå kunde jag inte låta bli att liksom bestämma över henne, styra henne dit jag ville, kränka henne och förnedra henne och få henne att anpassa sig efter MIG.”

Jag sade:

– ”Men vad är det för fel på män? Varför känner ni att ni måste kränka, förnedra, vara elaka och kontrollera kvinnor hela tiden? Ni måste ju fatta själva, att detta inte är bevis på kärlek utan det snarare handlar om makt och kontroll, vilket också de flesta kvinnor inser, förr eller senare?”

Han svarade:

– ”Nämen, alltså jag ville väl sänka henne på nåt sätt. Ta ner henne på jorden liksom…”

Jag:

– ”Du ville kanske få henne att underordna sig dig, så att du skulle känna dig större, bättre och som en ”man”?

Han:

– ”Hehe, jamen precis! Så var det…”

Vid det här laget, kunde jag nästan höra genom telefonluren hur det knakade i mannens huvud, hur han började tänka febrilt… Jag frågade:

– ”Kan allt det här ha något att göra med din egen uppväxt, skilsmässan mellan dina föräldrar, din syn på din mamma och din pappa?”

Han svarade:

– ”Jag kan inte skylla mitt idiotiska beteende på nån annan för jag VET vad som är rätt och fel och det har jag alltid vetat, men självklart har jag blivit påverkad. Mina föräldrar skildes, morsan träffade en ny snubbe som jag hatade för att han tog min mamma ifrån mig och… ”

Här avbröt jag:

– ”Tog din mamma ifrån dig”…? Hur menar du då?”

Han svarade:

– ”Jamen alltså, morsan stod ju alltid på hans sida. Hon tog alltid hans parti fastän han kränkte mig och mina syskon och behandlade morsan som en jävla tras-docka. Vi visste att vi var nummer två i hennes liv och att den där jävla skitstöveln alltid fick som han ville. Jag svor på att döda honom när jag ”blev stor och stark” men gubbjäveln hann dö innan. Min farsa var ju precis likadan och jag vet inte hur många gånger jag, som liten pojke, stod utanför farsans dörr och bankade och grät men gubb-aset vägrade öppna dörren. Han sket fullständigt i oss ungar. Morsan gick från en skitstövel till en annan och jag är vansinnig på henne för detta och jag har sagt till henne, att jag ALDRIG kommer att förlåta henne för min barndom. Inte farsan heller – jag har sagt upp kontakten med honom.”

Jag:

 – ”Men kan din syn på tjejer och kvinnor genom livet, detta med att du har känt att du själv är elak, vill ha kontroll och styra och ställa över kvinnor osv, ha något med din syn på din mamma och pappa att göra? Jag tänker att du kanske såg din mamma som den ”svaga” och alla hennes män, så kallade ”kärlekar” som ”starkare” för att de till och med lyckades manipulera din mamma till att svika sina egna barn? Du kanske definierar andra kvinnor som du definierar din egen mamma, dvs som ”svaga”, någon som måste styras av en man och någon som står ut med förnedring och kränkningar från män men ändå fortsätter att älska dem.”

Han:

– ”Fan, det har jag aldrig tänkt på men visst tyckte jag att morsan var en jävla mes. Jag såg henne som svag naturligtvis för att hon inte ställde sig upp och sa ifrån och lät sig hunsas så fort en karl kom i närheten av henne. Jag förlåter henne aldrig för att hon svek sina egna barn. Det gör jag inte och det vet hon om.”

Jag:

– ”Du som liten pojke såg det som din uppgift att försöka skydda din mamma och dina syskon från de här männen, bl.a din egen pappa och du längtade tills du skulle bli stor och starkare så att du kunde styra upp allting åt din mamma, hämnas och ge igen, eftersom hon själv var för svag?”

Han:

– ”Ja, exakt!”

Mannen blev återigen tyst i luren.

Till slut sade han:

– ”Jag minns när jag var 8-9 år gammal och gick hem till farsan en dag för att hämta underhållet åt morsan. Han var ju alkis på den tiden, fastän det inte syntes utåt, så att säga. Jag hittade honom i aspackad i sängen och han hade fått blödande magsår och hela golvet, sängen och kroppen var precis FULL av blod. Överallt var det blod! 

Här höjde mannen rösten och nästan skrek…

– ”Jag var för fan bara 8-9 år gammal – bara ett barn – och där stod jag och försökte ringa efter ambulans, för i helvete, medan min farsa höll på att förblöda och det var en massa blod ÖVERALLT!! Ambulansen kom, polisbilen kom och alla på ”fina gatan” stod och glodde på mig när polisen satte mig i bilen för att köra hem mig till morsan!! Jag har räddat livet på gubbjäveln mer än EN gång ska du veta, NBT!!

Jag sade:

– ”Du måste ju ha varit livrädd? Vilket fruktansvärt trauma för en liten pojke… Tvingade din mamma dig till att gå och hämta underhållet för dig och dina syskon hos din pappa…?

Han (lite lugnare på rösten):

– ”Jag skämdes som en jävla gris inför kompisar och deras föräldrar på ”fina gatan” och jag hatar både morsan och farsan för allt! Morsan vågade inte själv gå och hämta underhållet och jag tog ju varje chans att få träffa farsan så jag anmälde mig frivilligt… Jag ville ju knyta kontakt med honom och jag hoppades länge att jag skulle lyckas. Men han brydde sig aldrig, han har aldrig brytt sig om sina barn. Fy FAN vad jag hatar DEN JÄVELN!”

Jag:

– ”Du har ju haft ensam vårdnad om din äldsta dotter och hennes mamma gick ju med på det eftersom du påstod dig inte kunna leva utan ditt barn hos dig. Ville du ha ensam vårdnad för din egen skull eller för tösens skull?”

Han (nästan viskade fram):

– ”För min egen skull. Jag tänkte bara på mig själv och att jag skulle få ett mer ordnat liv med mindre alkohol och.. ja…. Jag vet inte om Maja har haft det bättre här hos mig eller om hon hade fått det bättre hos sin mamma. Jag vet faktiskt inte men det var enbart för min egen skull som jag ville ha vårdnaden om henne. Hon hann knappt fylla arton förrän hon drog härifrån. Män kan inte ta hand om barn som kvinnor kan, det är jag den förste att erkänna.”

Mannens alkoholproblem har varit närvarande i alla år, trots att han alltså har haft ett litet barn att ta hand på heltid men jag ville i det här läget, inte strö mer salt i hans sår. Jag sade:

– ”Jag brukar säga att jag tycker att bandet mellan mamma och barn, aldrig skall kunna brytas av en man, dvs att män aldrig skall kunna få juridiska rättigheter till det som skapas i en kvinnas kropp, föds ur en kvinnas kropp och matas av en kvinnas kropp – barnen. Jag anser att det är fullständigt onaturligt att skilja barn från deras mor och överlåta omsorgen om barnen på en man.”

Han:

– ”Jag håller med helt och hållet, fastän jag själv har haft ensam vårdnad. Titta bara på djurvärlden – vilken hanne uppfostrar honans ungar på egen hand, liksom…? Hannarna käkar för fan upp ungarna, hahah!!”

Jag:

– ”Så med den insikten du har idag, skulle du inte ha gapat om och krävt ensam vårdnad om Maja?”

Han:

– ”Nej det skulle jag inte. Jag tänkte bara på att mitt barn skulle kunna rädda mig från mig själv. Annars hade jag nog skjutit huvudet av mig för länge sen. Det var helt och hållet en egoistisk handling av mig, att kräva vårdnaden om henne.”

Jag:

– ”Jag undrar om inte du börjar bli lite feminist?” 😉

Han:

– ”Haha, ja – jag kanske har blivit feminist under det här fem timmar långa samtalet med dig? Fan, NBT – du har VERKLIGEN fått mig att tänka till! Hur ofta har man såna här intellektuella samtal med sina polare, liksom? Jag vet att jag är jobbig när jag ringer till dig hela tiden men jag bara ÄLSKAR att prata med dig, fastän du kan vara så in i helvete OTREVLIG ibland! Jag är fan lite rädd för dig, haha! När jag går till skolan på måndag så kommer jag att använda alla argument som du har kommit med idag och hävda bestämt att jag har kommit på allting helt själv, ahahhaa!!”

Jag:

– ”Gör du det. Det är ganska vanligt bland män att ta åt sig äran av kvinnors prestationer. Jag är bara glad över att ha fått igång hjärnan på dig, din gamle get. Tänk att det skulle ta dig nästan 50 år? För övrigt har vi kvinnor den här typen av intellektuella samtal med varandra hela tiden och därför brukar jag föredra att prata med och umgås med kvinnor men jag får väl erkänna att det här samtalet med dig, har fått mig att ändra min inställning till män. Om DU av alla är män är bildbar – då finns det ju inga gränser för vad vi kvinnor kan åstadkomma.”

Han:

– ”Skulle det där vara en komplimang eller..? Nej, nu lägger vi på för nu börjar du bli otrevlig igen.” 😉

Jag:

– ”Jag vet att du älskar när jag sätter dig på plats, man. Hörs en annan dag – hej då, feministen!”

 

 

 

 

 

Annonser

34 thoughts on “Hör och häpna – ett givande samtal mellan en kvinna och en MAN…?

  1. Jag är rörd men inte skakad….På riktigt och det irriterar någonstans likt ett myggbett att mannen i texten som du beskriver får mej att – jag vet inte …det borde vara självklart att inse sitt ansvar och erkänna det utan att andra blir en hallelujakör som gör vågen. Elakt tänkt kanske?
    Är trött i dag.

    • Jättealbatross: Själv skakade jag nästan i feministisk upphetsning av att (faktiskt) kunna föra ett normalt, ärligt samtal med en av de allra värsta alfahannar jag har råkat på i hela mitt liv. Han tyckte till och med att jag var så bra, att jag borde bli inbjuden till skolan för att föreläsa för barnen.

      Jag har nog inte riktigt hämtat mig från chocken ännu. Mycket av vad som sades, kom inte med i det här inlägget heller så jag får väl återkomma med fler referat från det här långa telefonsamtalet. Det är extremt ovanligt att jag skulle slösa bort FEM timmar i telefon med en MAN så du förstår ju att jag till och med fann samtalet mycket intressant?

      Synd att inte ens det här inlägget kunde pigga upp dig? Ta hand om dig.

    • mspotter: Min med!! 🙂 Fast för några dagar sedan då. Det var i fredags som samtalet gick av stapeln men jag var tvungen att hämta mig lite från chocken innan jag berättade för er. 😉

  2. Kul att höra! Det skulle vara jättebra om han kunde bli övertygad och sprida feminism till barnen i skolan. Så typiskt att det ska ta alldeles för lång tid, barnet utflyttat och allt.
    Det behövs mycket mer utbildning i de här frågorna tidigt i livet.

    • Anna: Jag tror faktiskt att han tar med sig sin nyvunna insikt till skolan. 😉
      Jag blev lite misstänksam till hans inställning till hans ensamma vårdnad om dottern eftersom han inte lät speciellt positiv. Kanske hade dottern, om hon själv fått välja, föredragit att få bo hos sin mamma? Kanske känner han att han har berövat henne något, av ren och skär egoism? OBS – jag spekulerar bara nu men någonting sade mig att något inte var som det skulle, med den nu utflugna dottern.

      Ja, Gudrun sade ju en gång att feminism är folkbildning. Jag instämmer.

  3. Jag tycker mest han låter som en dominant och äcklig man mest… förstår inte varför du hade kontakt med honom från början?

    • Regina: Ja, han är både dominant, arrogant, typig och går på som en ångvält. Men som många andra sådana män, har han även positiva sidor och det verkar som om de har kommit fram mer och mer genom årens lopp. Turligt nog för honom, så att säga. Mannen var från början en av mina väninnors kille och det var så jag lärde känna honom. Han är även en av mina f.d pojkvänners bäste vän.

  4. Ja, se jag tillhör ju dem som alltid hävdat att män också är människor och det är detta som har gjort mig till jättefeminist för de har liksom inga biologiska determinerade ursäkter att bli skitstövlar. Skitstövleriet är ett PERSONLIGT VAL som t om den här ”alfahannen” äntlgen verkar ha kommit till insikt om (med din hjälp). Allt det där som män är så stolta över och ofta missbrukar, något större fysiskt styrka, sin sexuella ”drive” och energin som kommer ur den kan ju vara väldigt positiva , goda och kreativa krafter. Jag tycker vi kvinnor måste stålsätta oss för att charmas alltför mycket av minsta lilla eftergift till det verkligt mänskliga desa män gör. VI har en tendens att ropa halleluja när vi stöter på en utevcklad hedersman alternativt en reformerad skitstövel som skådat ljuset.

    De som först och främst har allt att vinna på att utvecklas, leva mera fullödigt mänskligt är ju männen själva. Så fruktansvärt mycket roligare, trevligare , vackrare livet blir utan all denna könsmaktsordning och dess akotiska, destruktiva konsekvenser.

    På senaste tiden har jag funderat mycket över dåligt, osolidariskt kvinnligt beteende och den mån kvinnor ofta är ”enablers”. Talade med en ung kvinna om detta så sent som i går. Det var en ärlig diskussion om sexualitet och hur mycket kvinnor ljuger och låtsas vad det gäller den. Ställer upp på den konstruerade varianten av sex, fejkar och har sig allt för att ha en man att kalla ”sin”, för har man insett det är det något fel på en och omgivningen undrar.

    Själv tycker jag underbara män är just underbara och älskansvärda men tyvärr så få att de liksom inte är något att räkna med för de flesta kvinnor. En oväntad glädje och förmån livet kan bjuda på ibland men inget att bygga hela sin trängtan och tillvaro kring (som jag kämpat med den tendensen). Min längtan och behov av närhet och kärlek från en man blir jag aldrig av med, men jag längtar och behöver kärlek generellt, från vänner, barn, mina katter och ser den överallt i umgänget med män kvinnor och barn, djuren naturen.

    Jag är så glad att ”det värsta är över” att jag är över de barnafödande åren, att hormonerna har lagt sig till vila på en bekväm plats och inte sätter krokben för mig i form av orimliga romantiska ”passioner” som det tyvärr ingått i min läggning att drabbas av. Lugnet det för med sig är befriande.

    Min dröm om kärlek har blivit mer universell, andlig (ja – det låter flummigt men det har ingenting med religion att göra om man inte med religion menar en rent meditativ upplevelse av enhet och frid i splendid isolation. ofta relaterat till naturupplevelser, sällsynt men möjlig att nå stundtals).

    Egot tricksar väldigt mycket med oss människor och i synnerhet med männen eftersom en defininition av vad som är manligt just går ut på att blåsa uppå egot till större proportioner än vad som passar kostymen.

    Jag har turen att känna ett par oerhört varma mogna män med både intellektualitet och mod nog att kunna närma sig kvinnor i öppenhet, beundran, kärlek och respekt utan att deras sexualitet kommer i vägen. Män som dessa utgör för mig beviset på att den utveckling du beskriver är fullt möjlig.

    Det gör mig väldigt arg! Vad FAAAAAN sysslar de andra självupptagna egoistiska puckona med?

    • Flora T: Så klokt skrivet. Jag håller verkligen med. Allt som män gör är deras personliga val och jag brukar säga, att vi alla har alla möjligheter att välja själva, vilken slags människa vi vill vara. Då syftar jag naturligtvis inte på materiella statusprylar, utseende och liknande utan på hur vi VÄLJER att bete oss mot andra människor.

      Det blir lätt ett litet ”halleluja-moment” när män beter sig respektfullt mot kvinnor. När de, som den här mannen, lyssnar noga, har självinsikt, inte ljuger eller skyller ifrån sig på kvinnor. Det säger en del om både män och kvinnor.

      Jag instämmer i att heterosexualiteten är det som är det mest förljugna inom relationer mellan män och kvinnor. Där är det kvinnor som ljuger för män. Jag har själv gjort det och jag kan erkänna det utan några som helst omsvep.

      Jag kanske är alltför ”rationell” eller kalla mig till och med ”cynisk” men jag har aldrig känt någon som helst ”passion” till män. Inte sexuellt, inte intellektuellt. Jag har i själva verket aldrig förstått vad kvinnor skall ha män till? Det kommer från hjärtat, helt ärligt. Jag förstår det inte.

      Jag har sällan sett äkta kärlek mellan man och kvinna och jag ser det som lika omöjligt, att känna kärlek till en människa som tror att han är överordnad, ”bättre” än en själv, som det är omöjligt för en inbillat överordnad att känna ”kärlek” till en ”underordnad”, någon som han ser som ”sämre” än sig själv. Det är ju så många män brukar beskriva manlighet och kvinnlighet och hetero”kärleken” – som under- och överordning = bättre och sämre.

      Redan i min barndom uppfattade jag pojkar som elaka och ganska obehagliga att ha att göra med. Det gjorde många av mina tjejkompisar också och vi tyckte att pojkar var en ren pest att ha i vår närhet. De var elaka, förstörde för alla andra, skrek och gormade och tog all plats och var fullständigt opålitliga och oberäkneliga – vad som helst kunde hända. Det gällde att försöka bena ut vilka av pojkarna som var ”snällare” men bäst trivdes jag alltid bland bara flickor – lugn, tryggt och skönt. Jag berättade även detta för mannen som jag samtalade med i fredags.

      Jag vet inte vad alla självupptagna puckon sysslar med men det verkar bara bli värre och värre? Manligheten är definitivt i kris och det har den väl egentligen alltid varit? Förr eller senare måste ju den falska luftbubblan som män har byggt upp kring sig själva spricka?

  5. Och angående det befriande ärliga samtalet mellan en man och en kvinna som ibland kan uppstå när garden är nere vill jag citera min husgudinna Bell Hooks som skrivit mycket om just kärleken/avsaknaden av den men också om mäjlighetn att förnimma dess ständiga närvaro:

    “the wounded child inside many males is a boy who, when he first spoke his truths, was silenced by paternal sadism, by a patriarchal world that did not want him to claim his true feelings. The wounded child inside many females is a girl who was taught from early childhood that she must become something other than herself, deny her true feelings, in order to attract and please others. When men and women punish each other for truth telling, we reinforce the notion that lies are better. To be loving we willingly hear the other’s truth, and most important, we affirm the value of truth telling. Lies may make people feel better, but they do not help them to know love.”
    ― Bell Hooks, All About Love: New Visions

    • Flora T: Åh, vad bra!
      Det går inte att bygga ett livslångt, lyckligt förhållande på två förställda personer som bara ljuger för varandra och aldrig kan visa sig för varandra, precis som de är – rätt upp och ner.

    • Ver: Du vet väl att vi kvinnor har ett mycket gott minne? Sådant som män har kläckt ur sig, kan vi dra upp 40 år senare. 😉

  6. Ver: Till att börja med trodde ävenjag att det var fråga om ”litteratur” då samtalet är så högst osannolikt. Men NBT ÄR minnesgod, sanningskär ochhar mitt fulla förtroende.

    • Flora T: Ver tror nog att jag är senil eller nåt, som inte skulle komma ihåg ett mycket (!) anmärkningsvärt telefonsamtal från i fredags? 😉
      Jag förstår att fler än jag, till och med Ver, blir mycket förbluffade över att höra talas om män som har sådan självinsikt och är lika ärliga som denne alfahanne. Det låter alltför otroligt för många av oss men det är förstås helt sant, som ALLT annat i den här bloggen (bortsett från namn på personer och platser som jag alltid byter ut).

  7. NBT:Haha när såna här mirakel händer måste man få lite tid att hämta sig från choken 😀

  8. Detta var verkligen både underhållande och upplyftande läsning NBT! Min eloge! Du är skarpsinnig som få. 🙂

  9. deep deep: ”ja så skulle det vara om ni kvinnor fick bestämma sådär färglatt och glittrande”

    Flora ❤ + the rest (#)

  10. Nu ska jag berätta något verkligt mirakulöst som har hänt mig i mitt liv!

    Jag råkade nämligen av en ren slump bli sambo med en man som är uppvuxen i ett matriarkat, utan att jag visste om det eller ens VILLE bli sambo med just denna karlslok, eftersom jag först tyckte att han var så hopplöst slarvig och hjälplös i fråga om det materiella. Jag var nämligen vid det tillfället utless på, att inte bara ta hand om allt mitt eget utan att nånsin få hjälp med det, utan även min förra sambos, som utnyttjade min dumsnällhet till bristningsgränsen och nära nog barskrapade mig inpå bara benknotorna.

    Jag hade dessutom vid det tillfället råkat illa ut på arbetsmarknaden och tvingades därför under en period försörja mig på ett projekt i Arbetsförmedlingens regi, som gick ut på att aktivera invandrare med drama bla. Så gott om stålar hade jag inte heller. Dessutom visade det sig efter ett tag, att jag led av en rätt allvarlig sjukdom, som jag blev opererad för, så humöret var inte heller i topp.

    En vacker dag öppnades dörren till det dramarum vari fyra killar; två från Sydamerika, en från Armenien och en från Iran, samarbetade om en dramalek, nämligen Följa John. Och in genom dörren kikade ett kolsvart nylle med pigga nyfikna ögon och rufsig rastakalufs – och VIPS! efter tre röda minuter befann sig vederbörande i täten av följa – john-ledet, som då likt en virvelvind hade förvandlat till en sprattlande karlhop av armar och ben med den store o reslige rastamannen i täten, som aldrig tycktes behöva tveka en sekund inför vad som måste hända för att få den rätta glöden att brinna till i detta drama.

    Upp på stolarna ner på golvet igen, upp med dokumentportföljerna på huvvet, och sen till arbetsförmedlingen för att visa fram sina CV-n som ändå inte dög nåt till inför den sadistiske handläggaren osv osv. Allt i blixtens hastighet.

    En stod där hänförd och bara gapade, när en inte låg på golvet och vred sig av skratt. Ett större drama-geni hade en sällan skådat.

    X jobbade som vaktmästare på den skola som vi var inhysta i och kom ofta in och drog i gång sina happenings på våra dramalektioner, så så småningom blev vi ju alltmer bekanta med varandra. Och det tog inte lång tid innan X hade bestämt sig för att det var tillsammans med mig som han from nu skulle leva sitt liv och flyttade därför omgående hem sina bopålar till mig. Att jag själv hade en annan åsikt om den saken struntade han högaktningsfullt i.

    Och för att göra en lång historia kort, får jag nu avsluta med att X fortfarande, snart 20 år efter detta hände är min sambo och faktiskt världens snällaste och mest älskvärda och inspirerande man. Helt och hållet självgående dessutom; lagar sin egen mat ( vi äter olika slags mat) städar och pysslar här hemma som en riktigt prydlig hemmafru, och är dessutom oumbärlig för mitt liv här på landet eftersom han är stor och stark och därför får sköta om alla tunga lyft och vedhållningen osv.
    Och det gör han gladeligen, stolt som han är över sina specifikt manliga bidrag. Utan att för den sakens skull vara det minsta stöddig.

    Han matriarkala uppfostran har präglat honom på ett sätt som varit oerhört intressant för mig att så småningom alltmer komma att upptäcka och utforska. Men jag får berätta mer om det en annan gång. Hans stora respekt och beundran av kvinnor och deras kunskaper är dock en helt ny erfarenhet i mitt liv.

    • Helheta: Tack för att du delar med dig av ditt liv och dina erfarenheter!

      ”Jag råkade nämligen av en ren slump bli sambo med en man som är uppvuxen i ett matriarkat”

      Vilket matriarkat? Var ligger det? Jag vill flytta dit. 🙂

      ”Hans stora respekt och beundran av kvinnor och deras kunskaper är dock en helt ny erfarenhet i mitt liv.”

      Ja, det är nog en helt ny erfarenhet för de flesta kvinnor, skulle jag tro? Jag är alldeles chockad här. 😉

      • Ja det var en smått chockartad upplevelse att helt plötsligt upptäcka att ens sambo kommer från ett matriarkat. Jag hade ju redan på den tiden jag träffade honom, sen länge intresserat mig för sådana, eftersom jag läste Elin Wägners ”Väckarklocka” som ung och blivit så fascinerad av hennes visionära historieskrivning av ett alternativt modersstyrd förflutet som sas ”glömts bort”.

        För min sambo var ju hans matriarkala uppväxt lika naturlig som vår patriarkala är för oss. Så han gjorde ingen affär av det. Men så småningom – ju mer han berättade om sin uppväxt – ju mer stod det klart hur det hade legat till med den, då det ju tex var hans morbror som hade varit den viktigaste manliga auktoriteten i hans liv och inte hans biologiska pappa och hans pappa hade fått flytta hem till hans mammas modersklan – istället för tvärtom osv.

        Nu påstår en del att det aldrig funnits / inte existerar några matriarkat, och att en sådan matrilinjär socialisation som hans, istället styrs av mobröderna i sk ”avunkulat”. Men det är bara snack. För visserligen utgör inte matriarkat motsvarigheten till patriarkat i det avseendet att det enbart är kvinnorna som styr och att männen blir förtryckta; utan någorlunda maktbalanserade och ickehierarkiska samhällsbildningar – men det är sist o slutligen den kvinnligt /moderliga principen och de äldre kvinnornas ord som gäller.

        Den främste matriarkatsforskaren av dem alla; Heide Göttner Abendroth redogör här för hur totalt ologiskt och ovetenskapligt som manliga antropologer resonerat kring dessa frågeställningar och hur hon själv så småningom kom in på dessa studier efter att hon som filosof / hermeneutiker och vetenskapsteoretiker inte kunde känna igen sig och sina egna tankar i männens etablerade föreställningsvärldar.

        Föreläsning av HGA om matriarkat åå youtube:

        Matriarkarchies as mothercenterd Sociaieties

      • Helheta: Jag antar att du har läst Erik Rodenborgs bloggar? Om inte, så skriver Erik om matriarkat eller kanske snarare matrilinjära samhällen/kulturer i världen.

        Tack återigen för att du delar med dig av dina erfarenheter i livet. Jag är säker på att ni som kommenterar i min blogg, uppskattas lika mycket av mig som av andra läsare här.

        Väldigt få människor i Sverige, har stött på människor som har uppfostrats i matriarkat så tack för att du berättar och berätta gärna mer. 🙂 Tack för länkarna också.

      • Skickar även dessa länkar till två andra nu livs levande matriarkat. De har dock stora problem med att bevara sin ursprungliga form och riskerar alla att bara över ngt halvsekel uppslukas av omkringliggande patriarkala levnads – o tänkesätt. Inte minst pgra mission, som i Khasis fall och detsamma gäller även det tidigare mycket högt utvecklade / civiliserade matriarkatet i Kerala i södra Indien, som blomstrade i högan välmåga fram tom mitten på förra århundradet då det besöktes av det svenska läkarparet Höjer och Signe Höjer skildrade det i sin ”Kvinnomakt i tropikerna”. Rekommenderas varmt och finns att beställas billigt på nätet..

        Och det tycks också vara vad som har hänt, mer eller mindre i min sambos uppväxtkultur i wollof-klanen i Gambia, sedan han flyttade hemifrån på 70-talet, som nu alltmer tycks vara på reträtt för en islamistisk mission styrd från Saudiarabien. Den nuvarande presidenten &/ diktatorn Jammeh, som alltmer urartar till rena rama vansinnet, fjäskar nämligen för saudierna.

        Minangkabau

        Khasi:

  11. Jag kan intyga för de eventuellt vantrogna att Helheta INTE fabulerar utan att denne man existerar i sinnevärlden och är precis lika vettig, rar och omtänksam såsom här beskrives! Vi har tom pratat med kor tillsammans, 🙂

  12. Ja han har ju som den äkta humanist han är också stor förmåga att umgås med djur, Flora! Tom korna har ju fattat vilken högst älskvärd och omistlig varelse han är och kommer därför springandes i all hast för att lyss till hans ljuva stämma, så snart han visar sig. Kor är nämligen högst sensibla varelser som gillar musik, har det ju visat sig, varför många mjölkbönder numera installerat ljudanläggningar i sina ladugårdar som spelar klassisk musik för dem, eftersom de då mjölkar bättre än annars. 🙂

  13. Jodå NBT! Jag är väl förtrogen med det som Erik har forskat i och skrivit om matriarkat / matrilinjära samhällen och har dessutom pratat med honom några gånger i telefon och känner stor respekt på allt det kvalificerade arbete, som han har lagt ner på det.

    Men Heide Göttner Abendroth är, om inte världens, så åtminstone Europas främsta matriarkatsforskare och så vitt jag har kunnat se (om jag nu inte missat något) har inte Erik skrivit något om henne.

    Och enligt henne går det hur bra som helst att prata om ”matriarkat” bara man vet vad det är man i så fall pratar om – att det föreligger en vetenskapligt hanterbar DEFINITION av vad det utgör för ett slags fenomen.

    Och en sådan klart avgränsad definition har hon själv bidragit med efter att hon ägnat lång tid åt att studera vad som fanns att tillgå av beskrivningar i litteraturen och själv uppsöka och leva med matriarkat i Kina (musou).

    Hennes långa och gedigna grund som först studerande och sen lärare på universitetet i filosofi och vetenskapsteori och hermeneutik ( tyskarna håller en betydligt högre nivå i det avseendet än vad vi gör här i landet sen vi efter WW2 vände oss till den anglosachsiska forskarvärlden – mycket få forskare här är väl förtrogna med hermeneutiken = läran om tolkning i praktik och teori) har hon varit särskild lämpad att ta i tu med detta väldiga material som i stort sätt dessförinnan varit utsatta för feltolkningar åstadkomna genom förutfattade meningar och projektioner ( eller sk obearbetad omedvetandegjord ”förförståelse” enligt hermeneutisk terminologi). HGA definierar det som de tidigare manliga forskarna bidragit med för ovetenskapligt ”babbel”.

    Jag tycker att du ska lyssna på dessa två intervjuer med henne på youtube, för de är otroligt spännande och lärorika och då får du inte bara en ordentlig redovisning på vad som definierar ett matriarkat utan också HGA;s uppfattning vad som är fel med hela vårt nutida patriarkala och alltmer sviktande system och hur vi skulle kunna förbättra det genom att hämta inspiration från matriarkala livsvärldar.

    Hon stannar nämligen inte vid matriarkatsforskningen, utan har genom den kommit fram till en helt ny och unik samhällsteori; baserad på det hon på tyska kallar ”schenken-ökonomie” och som fördelar allt lika nedåt, dvs ungefär ”givandets ekonomi” istället för en sådan utbytesekonomi som vår och som sker medelst pengar och som fördelar allt större inomster uppåt i hierarkin från de givande i botten – inte minst i form av gratis kvinnogöra.

    HGA hoppade av sin akademiska karriär som universitetslärare och bildade därefter ett privat forskningsinstitut i Tyskland; Hagia-akademin, som hon har drivit nu i ett trettiotal år och till vilken forskare dragits från hela världen och har dessutom dragit samman två världskonfrenser i ämnet; en i Italien 2003 och en i USA 2005. Hon har också en gång blivit nominerad till Nobels fredspris.

    Och hon har gett ut ett tjugotal böcker; varav hennes tre böcker; Matriarkat 1, 2 och 3 är översatta till engelska och italienska.

    Hur det kommer sig att ingen här i landet tycks känna till något om hennes berömvärda och epokgörande insatser är mig en ren gåta. För vare sig Eva Moberg eller Elisabeth Hermodsson; som förutom Erik, är de båda svenska författare som fått mig in på det här spåret, har nämnt ett enda ord om henne. Och ingen annan heller så vitt jag känner till.

    Heide Göttner-Abendroth Teil 1 Philosophie im Gespräch mit engl. UT

    Heide Göttner-Abendroth Teil 2 Philosophie im Gespräch mit engl. UT

    • Helheta: Tack, tack, tack för all denna info! Jag har länge funderat över det ekonomiska systemet i världen så det här tycker jag verkar oerhört intressant. Jag har aldrig hört talas om HGA, åtminstone inte vad jag minns så här på rak arm.

      • Ja lova mig det NBT! För jag känner på mig att HGA:s tankesystem skulle passa dig som hand i handske. Det tar två timmar att lyssna igenom dessa båda föredrag men det är tvä väl spenderade timmar, för sen vet du ALLT som behöver vetas om dessa ting! (Åtminstone på ett ungefär!) : )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s