Det kallas kärlek, del 4

Ur Carin Holmbergs ”Det kallas kärlek”

Arbetsfördelningen i ”det lilla”

Det handlar om arbeten som att vattna blommor, slänga sopor, veta vad som finns i skafferiet, handla, byta lakan, göra fint i lägenheten, städa toaletten, sy, underhålla bilen, piska mattorna, plocka upp när det är stökigt, laga mat, lösa stopp i avloppet, och avslutningsvis, vem som initierar dessa arbeten. Han och hon utför olika moment inom ett delområde och det är i huvudsak hon som tar initiativ till att de olika arbetena utförs.

Det är hon som vattnar blommorna om de inte har kommit överens om att han ska lära sig det. Det kan också ha varit hans ansvar att sköta växterna. Men pga att han har vattnat dem för mycket, alternativt torkat ut dem återtar hon ansvaret. Det är hon som sköter om eventuella husdjur. Det gäller speciellt arbetet med att hålla rent kring djurens sanitetslåda.

De slänger sopor båda två. Det är inget ”mansarbete”. Men här finns en intressant uppdelning. Det är främst han som bär ut sopor som betraktas som tunga. Han bär även ut pappersinsamlingen och dyl om det betraktas som ett tungt arbete. Generellt sett verkar arbeten som betraktas som tunga vara hans ansvar.

De går tillsammans igenom vad som finns i skafferiet i samband med att de ska handla. Men har de inte diskuterat hur de ska lägga upp detta är det hennes uppgift.

Det är hon som ansvarar för, och initierar, byte av lakan. Ofta är det också hon som gör lakansbytet. Men när hon och han gör det tillsammans finns det hänvisningar till kvinnligt och manligt. Han menar att ”hon inte klarar att bädda sängen själv därför att den är så stor”. Hon är liten och han behövs för att bäddningen ska kunna genomföras.

Att göra fint i lägenheten, att köpa och byta gardiner, att göra lite extra fint till fredagsmiddagen, är hennes ansvarsområde. Det är hon som påsk- och julpyntar. Hon slipar golv och trösklar, målar om och gör finsnickerier om det behövs. Även han gör finsnickerier, utför olika elektriska arbeten, spikar och sätter upp tavlor.

Att städa toaletten är i huvudsak hennes ansvarsområde. Bilen är företrädesvis hans ansvarsområde. Det är hon som syr. I det kan ingå att hon lagar hans kläder. Kan båda två sy lagar de sina egna kläder. Hon syr också gardiner och klär om möbler. Att piska mattor, eller bära dem till mattvätten, kan både hon och han ansvara för. Utslagsgivande är om det uppfattas som ett tungt arbete eller inte.

Även om båda två plockar upp vad som ligger slängt i lägenheten är det hon som plockar mest. ”Det går av bara farten” säger hon. ”Det är inget hon tänker på”. Det leder dock till bråk om det är för stökigt. Ett sätt för honom att hantera det är att ”han försöker låta bli att dra fram saker för att visa att hon minsann också stökar ner”. Han säger att det är ett sätt för honom att visa att hon inte är felfri och därmed ifrågasätta vad han upplever som kritik från hennes sida.

De lagar mat båda två om han tycker att det är roligt. Annars är det hennes arbetsområde.

Det spelar ingen roll vem som småhandlar. Den som går förbi en affär handlar det som behövs. Men de storhandlar tillsammans. En viktig anledning till det är att matkassarna betraktas som tunga.

Stopp i avloppet är visserligen ett arbete som båda två kan åtgärda men som troligen han tar tag i.

Arbeten som inte kommer upp till diskussion blir oftast hennes. Att hon initierar olika arbeten innebär inte med nödvändighet att det sker en arbetsfördelning. Många gånger, men inte alltid, blir det ändå hon som i slutänden gör arbetet.

Tolkande kommentar

Arbetsfördelningen i hemmet är föremål för diskussioner och förhandlingar. Det är inte självklart, varken för henne eller honom, att hon ska utför all marktjänst. Men även om han är aktiv med arbetena i ”det stora” tycks han samtidigt anse att det är oproblematiskt att han inte utför allt arbete som åligger honom. Det tydliggörs genom att han sällan tar initiativ för att förändra den delvis ojämställda arbetsfördelningen trots att ”han ibland har lite dåligt samvete för att hon gör lite mer”.

Man kan tolka hans lägre delaktighet i hemarbetet utifrån Goodes diskussion om överordningens sociologi. Det innebär att han, i det här fallet, inte vet hur mycket extra arbete hon egentligen utför och han är inte speciellt intresserad av att ta reda på det. Ett exempel på det är att hon får göra de arbeten som hon inte försöker förhandla bort och att han säger sig inte ha varit införstådd med att hon t.ex har diskat varje dag. Han har inte problematiserat att disken är diskad utan den bara är det. Samtidigt säger hon att ”hon försöker få honom att vara delaktig” och ”att de diskuterar de olika arbetsuppgifterna”. Det innebär att hon på något sätt måste ha diskuterat innehållet i de olika momenten och att han inte kan vara helt omedveten om vad som behöver göras.

Ett annat sätt att förstå arbetsfördelningen i hemmet är att tydliggöra dess betydelse för hur de kontruerar kön. Vissa arbeten räknas som tunga och är hans arbeten. Andra tunga arbeten, tex att städa toaletten och hänga tvätt och ibland även att tvätta fönster, definieras emellertid inte som tungt arbete och är således hennes. Tungt arbete i hemmet verkar vara likvärdigt med tunga lyft. Tunga lyft sammanbinds med mäns muskelmassa och gör det till ett ”mansarbete”. De arbeten som är slitsamma för kroppen definieras inte som tungt arbete och är därmed hennes arbeten. Fördelningen av arbetsuppgifterna blir ett sätt att uttrycka likhet och olikhet, kvinnlighet och manlighet.

Konstruktion av kön sker inte enbart i positiva termer utan även när han inte utför sin del av arbetsuppgifterna och hon är den som ”tjatar och skäller”. De intar de smått klassiska positionerna från ”förebilder” som Selma och Fridolf. Det är intressant att båda två anser att det är hennes ”tjat” som är problemet och inte hans icke-handling. Det är hon som måste vara aktiv och fundera ut nya sätt att reagera på. Hans agerande är i en mening en absolut storhet som hon inte kan påverka. Hennes möjlighet att agera i det här fallet är begränsad om hon inte vill göra allt arbete själv.

Det är hon som gör det hemtrevligt i lägenheten. Han säger att ”han inte alltid tycker om det hon gör” och att han sällan tar aktiv del i det hon gör. Däremot berättar han vad han tycker om hennes arrangemang om hon frågar honom. Hon ser detta som ett uttryck för att ”hon har makt”. Det hon ser som uttryck för sin egen makt kan istället förstås så att om hon inte gör det, blir det nog inte gjort alls. Hennes ”makt” består i att göra det arbete som annars inte skulle bli utfört.

Hon är lite ledsen över att han inte är delaktig i att göra det hemtrevligt och hon önskar att han skulle vara det lite mer. Men, säger hon, ”han tänker inte på sånt som ger hemmet den lilla extra touchen” och ”han kommer inte ihåg att sätta levande ljus på bordet när de äter middag på fredagskvällen”. Hon menar att det är ”tjejigt” att göra fint. Deras olika sätt att förhålla sig till hemmet blir även det, en del i att konstruera kön. Att han är man får förklara att han inte ser, och inte lär sig se, det hon ser.

Annonser

12 thoughts on “Det kallas kärlek, del 4

    • Andreas:
      ”These included the failure of the police to take the threat Reynolds posed seriously; the lack of coordination between services that could and should have intervened; the serial attacks on women that were ignored or not fully investigated. And then, at the end of it, a murdered young woman.”

      Vi har EXAKT samma problem här i Sverige med polisens och andra myndigheters passivitet och nonchalans mot män som utsätter kvinnor och barn för brott.

      ”But we should be shocked. Men have killed 100 women in 42 weeks. This is a national crisis. If a defined group of people is being killed at such a rate by another defined group, then normally we would take action.”

      Så sant. Makthavarna ignorerar mäns våld och sexuella våld mot kvinnor och barn, i alla länder i världen. Det visar att en kvinnas eller ett barns värde inte är lika högt som en mans. Det är viktigare för de flesta makthavare i världen att INTE framställa män i ”dålig dager” inför kvinnor och barn samt att tvinga kvinnor och barn i lag med män, än att skydda kvinnor och barn i samhället.

      Mäns våld och sexuella våld mot kvinnor och barn ökar och ökar. Kvinnojourerna läggs ned här också pga brist på resurser och makthavarna verkar ha full sjå med att sprida propaganda till befolkningen om att ”feminismen är farlig”, ”manshat” är livsfarligt och bevara ”familjen”, dvs heterofamiljen till varje pris, annars är det synd om stackars män. En man framställs som livsnödvändig i ett barns liv, pga sitt kön etc. En kräks, alltså. 😦

      Tack för info, Andreas! Alltid uppskattat här, som du vet. ❤

  1. Har just varit och lyssnat på JÖRN DONNER (mer macho än så är det svårt att bli)
    i samtal med Annelie Dufva och apropå hans kvinnor sade han att ingen av dem
    hade varit av typen hushållerska utan i förhållandena hade det varit han som fått
    sköta det husliga !

    Undrar om inte du också hade blivit lite imponerad, NBT. Nu börjar han ju åldras
    och hållningen var inte helt rak men hade jag varit läskunnig hade jag mycket väl
    kunnat tänka mig att köpa hans nya bok …

    • Ver: Jörn Donner, usch jag får lite rysningar. Han framstår ju verkligen som en testosteron-stinn alfa-pitt. Men, men jag är beredd att ändra mig om motsatsen bevisas. 😉

      • Tja, jag har nog alltid tyckt att Jörn Donner är naturligt macho och då är
        det kanske inte så lätt att göra något åt det. Men som sagt var, han är
        gammal (född 1933) och kroppen börjar bevisligen åldras. Och den
        där bristen på hållning och den därav följande framåtlutningen är ju
        något som jag själv också gärna skulle undvika när det blir dags.

        Han lär inte stå på så god fot med PER AHLMARK och det är möjligen
        en merit i min värld, även om båda nog är liberaler av något slag.

        Och visst är finlandssvenska ett vackert språk med en pikant brytning !

      • Ver: Enligt min mening, finns det inget ”naturligt” i könsstereotyper. Det är inlärt hos de flesta av oss (även mig).
        Böjda ryggar och brist på hållning, beror inte alltid på åldern. Jag känner både 25- och 35-åringar som går omkring med krökta ryggar. Jag gillar finlandssvenska däremot. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s