Överordningens sociologi

Vi kom att tala om mäns överordning i kommentarsfältet och Calle har skrivit om överordningens sociologi här.

Jag tänker gå igenom två av dessa punkter.

3. Genom att män, liksom andra överordnade, tar systemet för givet är de inte medvetna om graden av fördelar som systemet ger dem i olika sammanhang. En effekt av det är att män uppfattar de prestationer de utför som uttryck för den egna överlägsna förmågan och inte som en del av en social ordning som systematiskt ger män fler fördelar och som värderar män högre än kvinnor.

Ett typexempel på detta är att män gärna skryter om, inför kvinnor, vad de anser sig ha åstadkommit i samhället (till skillnad från kvinnor, menar de då) t.ex byggandet av hus, bilar, flygplan, vägar, uppfinningar etc. Vad de inte erkänner (eller kanske inte ser/förstår/bryr sig om/glömt) är att kvinnor, på den tiden då vårt samhälle byggdes upp, inte hade samma tillgång/ingen tillgång alls, som män, till vare sig utbildning, arbete eller överhuvudtaget mänsklig frihet. Då vårt svenska samhälle byggdes upp och vi gick från fattig-land till välfärds-land, var det i princip bara män som fick arbeta och tjäna pengar och de samlade därmed på sig både pengar, mark, skog, fastigheter och företag. Män gavs möjligheter som alltså aldrig gavs till kvinnor och effekterna av denna orättvisa lever kvar än idag. Jag har skrivit mer om detta historiska manliga maktmissbruk här.

6. Män upplever även små minskningar av de egna fördelarna och chanserna som ett stort hot mot den egna positionen. En liten rubbning i det ojämlika förhållandet mellan kvinnor och män känns som en stor förlust. Däremot uppmärksammar män mer sällan de vinster systemet ger dem av tradition.

Föräldraskapet är ett bra exempel på detta, även om det finns många fler. Män vill gärna bli föräldrar men de vill inte ta halva ansvaret för sina barn. De vill inte vara föräldralediga, inte vabba och inte jobba deltid ”för att hinna med”. De vill inte betala alls och/eller betala så lite som möjligt i underhållsstöd till de barn, som de själva har valt att sätta till världen. När de har separerat från barnens mammor, vill de sällan ha barnen boende hos sig halva tiden.

MEN – pappor och män har skrikit som stuckna grisar eller ”utövat påtryckningar”, som de så fint kallar det, och fått till stånd obligatorisk gemensam vårdnad om barnen, delat barnbidrag samt tvångsumgänge med barn som inte vill ha med dem att göra (t.ex pappor som våldtar och/eller misshandlar barnen, deras syskon och deras mamma). Under kategorin ”Hur gör socialtjänsten” kan ni läsa om sådana autentiska fall och ett utav dem här. Jag skrev också om detta makalösa, faktiskt nästan pinsamma pappa-fjäsk från statens sida, här.

Jag undrar  – varför går inte mammor ihop och ”utövar påtryckningar” på staten som pappor/män gör? Mammor/kvinnor är ju de som sitter på guldgruvan som staten vill åt – staten vill ha barn, fler barn! Skall kvinnor föda barn åt staten så är det bara för staten att plocka fram den stora plånboken, betala dyrt och se jävligt glad och tacksam ut. Gå samman och ställ krav!

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s