Många fördelar med insemination, för både barn och deras mammor

Via en manlig släkting har jag blivit lite bekant med en heterosexuell kvinna i 30-årsåldern, om vars liv och leverne jag främst får höra från min släkting och inte från henne själv, men jag har träffat henne och även talat med henne i telefon ett par gånger.

Kvinnan är ”desperat” som min manlige släkting väljer att uttrycka det. Hon går ofta på krogen och är medlem i ett antal dejting-sajter på nätet och den påstådda ”desperationen”, som min släkting påstår att hon upplever, innebär att hon letar efter en man. Enligt uppgift letar hon efter en man p.g.a att hon längtar efter barn – hon vill bli mamma. Detta med att hitta en passande man, blivande pappa till hennes framtida barn, har dock visat sig vara lättare sagt än gjort.

Kvinnan i fråga är nyfiken på mig och mitt val att inte skaffa barn i mitt liv. Hon har t.ex undrat om jag aldrig har ångrat mitt val att inte bli mamma och jag svarar ärligt:

– ”Nej, det har jag aldrig ångrat, även om folk har höjt många varningens fingrar åt mig under åren lopp, att jag en dag skulle komma att ångra min frivilliga barnlöshet.”

Jag frågade henne en gång om hon inte hade övervägt att låta inseminera sig, om hon nu längtar så fruktansvärt mycket efter att bli mamma. Hon svarade:

-”Nej, aldrig! Jag vill ju ha en FAMILJ!”

Sådana här uttalanden får mig att börja fundera, förstås. Är det verkligen BARN hon vill ha…? Är det verkligen en MAN hon vill ha…? Eller är det en föreställning om hur hon tror att en ”riktig familj” är och skall vara?

Många kvinnor i Sverige skulle inte ha råd att skaffa barn utan en man – det är så manssamhället har byggts upp. Många kvinnor skulle, även om de hade råd, inte vilja skaffa barn utan en man. Är det verkligen BARN de vill ha då, kan en undra..?

Många heterosexuella kvinnor ser barn som något som ”binder dem samman” med mannen. Många separerade hetero-kvinnor väljer därför, när de träffar en ny man och trots att de båda kanske har barn sedan tidigare, att skaffa ett eller flera nya små ”kärleksbarn”, i syfte att skapa ett mer hållbart ”band”, även till den nye mannen –  alltså genom nya barn.

Många heterosexuella kvinnor tror att barn ”måste” ha en man/pappa som bor under samma tak som mamman och barnen för att ens må bra, psykiskt och fysiskt, och detta är förstås en bild av mannens ”viktiga roll” i kvinnors och barns liv, som har skapats av män i manssamhället. Denna bild är en mans-fantasi, snarare än en verklighet eller en sanning.

Hur eller hur – oavsett vad kvinnor uppger som anledning till att vilja skaffa barn så håller detta mans-traditionella och mans-konservativa synsätt på ”familjen” att förändras. Allt fler kvinnor åker till Danmark för att låta inseminera sig och förhoppningsvis blir det snart lagligt för kvinnor att göra detta, även i Sverige. 

Vad är då fördelarna med insemination för kvinnor (och deras barn)?

Jag tror för det första att kvinnor som låter inseminera sig, vill ha barn av rätt anledning – de vill ha BARN, de längtar på riktigt efter BARN i sina liv och inget annat.

Vi vet att de barn som mår sämst i samhället, ofta är de barn som har vuxit upp i heterofamiljer, dvs i en familj där en man ingår. Heterosexuella mäns våld, dominans, överdrivna och inbillade ”maskulinitet”, sexuella övergrepp, förtryck, drogproblem, kriminalitet etc, etc är förstås en stor riskfaktor för både kvinnor och deras barn i dessa familjer.

Heterosexuella män/pappor är dessutom generellt, vi talar generellt, ganska ointresserade av att ta ansvar för barnen i heterofamiljerna. Denna ansvarslöshet och hetero-pappors ointresse för barnen samt frånvaro, blir tydligast och som mest synligt när mammorna separerar från barnens pappor. I heterofamiljen, kompenserar mammor ofta för mäns/pappors brister (osynliggör dem) men när separationen är ett faktum, blir mäns brister väldigt tydliga.

Många heterosexuella män/pappor smiter helt och hållet från ansvaret för barnen, inte minst ekonomiskt. Många heterosexuella män/pappor vill inte ha barnen boende hos sig halva tiden och det är väldigt vanligt, att bråk uppstår mellan heterosexuella par, om barnens umgänge, boende, underhållsstöd/bidrag, delade barnbidrag osv.

Vissa heterosexuella pappor kräver enskild vårdnad om barnen och det finns sällan gränser för vad de mest rabiata och hämndlystna männen/papporna kan göra, för att separera barnen från deras mammor. Skattebetalarna får stå för notan vad gäller alla de här heterosexuella tvisterna och inte minst, får vi glatt betala mäns/pappors nota för deras barns försörjning, via Försäkringskassan.

En inseminerad mamma, kan helt och hållet fokusera på sitt barn – det finns ingen man i familjen som anser sig behöva ”tas omhand” av kvinnan eller som kräver kvinnans uppmärksamhet från barnen, på diverse olika sätt. 

En inseminerad mamma, behöver aldrig bråka med en man om hur barnen skall uppfostras, vilket för övrigt är väldigt vanligt i hetero-familjer. 

En inseminerad mamma, behöver aldrig vara rädd för att hennes barn kan komma att skadas av heterosexuella mäns våld och/eller sexuella övergrepp i hemmet och inte heller behöver hon vara rädd för, att den typiska heterosexuella ”maskuliniteten” skall påverka barnen, som t.ex sexism, utseende- och/eller viktmobbing, förnedring eller manlig härskande dominans. Sannolikt är det också lättare att uppfostra barnen jämlikt eftersom många heteromän, de facto, är antifeminister och därmed också väldigt könsstereotypa i sitt tänkande. Barnen slipper också bevittna det, inte ovanliga fenomenet, hur deras mammor kränks, förminskas, förlöjligas, förtrycks och sexualiseras av mannen i familjen.

En inseminerad mamma, behöver aldrig dela barnbidraget med en man och inte heller, behöver hon utstå en mans bråk och trilskande med underhållsstöd/bidrag, då detta betalas ut till inseminerade kvinnor direkt från Försäkringskassan.

Inseminerade mammor har rätt till föräldrapenning, precis som alla andra föräldrar och de kan också välja, att ge bort ”pappans” lagstadgade del till vem de vill, t.ex mormor eller en moster.

En inseminerad mamma, behöver aldrig riskera att en man, utan anledning och dessutom med hjälp av svensk lag, kan ta barnen ifrån henne för all framtid. Inte heller behöver hon frukta dyra och uppslitande vårdnadstvister om barnen.

Barnen får en trygg och säker plats hos sin mamma, som naturen avsett, och som aldrig riskerar att tas ifrån dem. De behöver inte, vid separation, flytta fram och tillbaka mellan två boenden, kanske med medföljande långa och tidskrävande resor, byte av skola osv och de behöver aldrig riskera att hamna i kläm/bråk mellan sin mamma och en vuxen man i familjen.

Barnen behöver heller aldrig riskera, att separeras från eventuella syskon.

Eller som regeringens utredning visar:

”Forskningen om hur det går för de ensamstående kvinnor som genomgått assisterad befruktning och deras barn är begränsad men den som finns visar att de ensamstående mödrarna hade god psykologisk hälsa och rapporterade färre beteenderelaterade problem hos sina barn jämfört med mödrarna i heterosexuella par. Mödrarna är som regel välutbildade, med god ekonomi och de har ett stödjande socialt nätverk.”

Ni kan läsa mer HÄR, om en del av denna forskning, som en läsare har postat här i bloggen.

Ni kan också läsa om den, av den f.d Alliansregeringens beställda, mycket löjeväckande ”utredningen” angående assisterad befruktning, som gjordes av SMER HÄR.

 

 

 

 

 

 

Annonser

10 thoughts on “Många fördelar med insemination, för både barn och deras mammor

    • Andreas: Vi kommer aldrig ifrån det faktum att en mors kärlek till hennes barn är större än allt annat. Barnen skapas i, bärs av, föds ur och matas av kvinnors/mammors egna kroppar. Många mammor har beskrivit det för mig som att barnen ”är ju en del av en själv”.

      Pappor är en annan business. Några sekunders sperma-sprut gör ingen man till en bra far, så att säga. Även om långt ifrån alla pappor misshandlar och våldtar sina barn, kanske för att de ser barnen som tillhörande kvinnan och därmed som ”lägre stående” människor än de själva, är det tyvärr inte alls ovanligt.

      Lägg därtill pappors och mäns generella ointresse för att ta ansvar för barnen – många män ser barnen som helt och hållet kvinnans ansvar.

      Liksom – ”det är hennes skit så hon får ta hand om det själv”.

      Tack för dina alltid lika intressanta länkar, Andreas! Du är guld värd! ❤

  1. Hej igen, NoBoyToy!
    Ett tag sedan jag var inne här. Läste ovanstående och instämmer i vad du för fram. Jag vill i sammanhanget gärna framhålla ett par exempel från en senare generation som kommit en bit på väg: Min dotter känner flera såväl lesbiska par som frivilligt, planerade ensamma mammor.

    Speciellt tycker jag det är roligt att berätta om en yngre kvinna från ett icke-nordiskt, europeiskt land som bestämde sig för insemination och ska bli mamma i januari. Hon har ett mycket bra jobb, är alltså gynnad på visst sätt, men det har ändå varit kämpigt från omgivningens sida, inte minst den närmaste släktens, som haft svårt för att smälta detta frivilligt ”pappalösa moderskap”.

    Hon kommer att vara en av vägröjarna i sitt land som i det här avseendet ligger en bit efter Sverige i frågor som föräldraskap och familj.. Jag behöver väl knappast tillägga att landet anser sig ”sexliberalt”, håller sig med legalitet vad gäller sexköp och har ett av Europas mest ökända ”Red districts”.

    • Jeanna: Jag har undrat vart du tog vägen, min vän..? Men det har ju, å andra sidan, ni läsare undrat om mig också ett par gånger.. *skäms*

      Tack för att du delar med dig av vardagslivets betraktelser! Det är ju precis som du skriver – den kvinna som du berättar om, fixar inte bara sitt eget liv som hon själv vill ha det – hon är också lite av en pionjär, en banbrytare. Hon sätter ribban, inte bara i sitt eget hemland utan även, i viss mån, här i Sverige, tja – överallt faktiskt. Go girl!

      Det där som kallas ”sexliberalt”, är ju endast ett manligt perspektiv. Det gäller att vi kvinnor inser det och börjar visa män verkligheten istället.

      Tack igen för att du delar med dig och kul att höra ifrån dig igen, Jeanna. Stay tuned! ❤

      • Tack, NBT, jag känner mig varmt välkommen tillbaka!

        Vill egentligen inte komma med fler jäkelskaper i andra länder men efter att ha hört mer om ovanstående kvinnofientliga land i julhelgen, ett land som vi faktiskt är nära förbundna i union med genom EU-medlemskapet, måste jag ”vittna”. i förebyggande syfte:

        Detta land har endast 3 mån betald ”mammaledighet” som det tydligen allmänt kallas inom EU. Därefter kan mamman ta ledigt men utan betalning och ha jobbet kvar under åtminstone ett år. Vad de ska leva på i så fall är däremot helt ”utan allmänt intresse”. De får efter 3 mån lämna in bebisen på ett spädbarnsdagis i mån av plats under dagarna, men inte med med anslutning till någon arbetsplats, sådana tankar rör sig inte i något myndighetshuvud. Min dotters vän som ska ha barn i januari har turen med sin egen mamma som går ned i tjänst och tar hand om barnet en dag i veckan, mamman själv jobbar 80 % och barnet får tillbringa ”bara” tre dagar i veckan på spädbarnshemmet när båda jobbar. Avgiften är ca fem gånger så hög som på ett svenskt dagis och inte inkomstbaserad.

        Av ”allmänt intresse” är tydligen däremot legala sexköp, Red Districts och legala droger.
        Låter som något av en patriarkal dröm eller hur?

        Önskar dig och alladina bloggvänner ett gott nytt diskussionsår!

      • Jeanna: Är det sant?? Jag hade ingen aning om detta med föräldrarledigheten i Nederländerna…?
        Det verkar ju som om det där med legalt köpe-runk och taskig kvinnosyn (antifeminism) hör ihop? Vi hade ju antifeministiska Danmark som exempel alldeles nyligen i SVT Debatt (danska män gillar tydligen att köpe-runka i unga kvinnor) och nu kommer du med information om den dåliga kvinnosynen och nonchalansen inför kvinnors och barn livssituation i Nederländerna. I båda de här länderna är det alltså viktigt för staten med legaliserade droger och köpe-runk för män medan kvinnor och barn hamnar längst ned på listan av prioriteringar, som vanligt. Andra klassens medborgare och ändå är kvinnor och barn i majoritet.

        Och här hemma vill svenska män också få köpe-runka lagligt i kvinnor för de anser till och med att det är deras ”rättighet” att få stoppa snoppen i unga kvinnor. Annars kan de bli ”tokiga” (som om de inte redan är det). 🙂 🙂

        Vilken patriarkal dröm, indeed! Kan inte alla nordiska antifeministiska män bara flytta till ett eget land? Jag orkar snart inte höra deras jävla gnäll mer.

        Tack för info, Jeanna! God fortsättning!

  2. Såg igår kväll stora delar av andra delen av dokumentären om Leif G W Persson.
    Handlade bl a om hans elaka mamma …

    • Ver: Jag hörde något om hans hat mot sin mamma. Hans syster känner tydligen inte igen hans bild av deras mamma. För övrigt ligger det ju i tiden, att män pratar skit om mammor/kvinnor. Män hatar alla kvinnor – det är inget nytt alls.

      • Fast hon var ju taskig mot honom i och med det sätt på vilket
        hon handskades med faderns aska …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s