Varför män hatar kvinnor

Jag har alltid undrat hur det kommer sig att män hatar kvinnor något så makalöst? Hur kommer det sig att så många män i världen behandlar kvinnor och till och med små flickebarn på ett så fruktansvärt sadistiskt och barbariskt sätt? Män ägnar sig åt rena slakten av kvinnor och flickebarn i världen.

Män har ju trots allt skapats i kvinnors kroppar, närts av kvinnors kroppar, fötts ur kvinnors kroppar, tagits omhand och älskats av kvinnor, dvs sina mammor, systrar, mormödrar etc, mer eller mindre i hela sina liv.

Är det inte märkligt…?

Det finns en man som har teorier kring detta omfattande kvinnohat bland män – psykoterapeuten Adam Jukes. Han har skrivit boken ”Why men hate women”. Jag har tyvärr inte läst boken – har ni? Jag har dock hittat en artikel om den här.

…”the genesis of misogyny lies in what happens, early on, between boys and their mothers.”

Jukes påstår alltså att mäns kvinnohat, skapas hos pojkar redan när de är spädbarn.

”He concluded that they punish women for not providing the perfect love experienced in infancy before they had to make the psychological separation necessary to ‘learn’ to become men. Although it is male children who reject the mother and seek a man to model themselves on, they feel it the other way round.

Mr Jukes explains:

‘The baby boy, without the intellectual knowledge to understand what is going on, believes the mother is rejecting him. In his eyes she stops being simply the ‘princess’, who made him feel totally and unconditionally loved, and becomes a ‘witch’, making him suffer.’

Jag tolkar detta som att Jukes menar att pojkar blir förvirrade och saknar sina mammors villkorslösa kärlek från tidiga barndomsår då pojkar, enligt Jukes, känner att de ”psykologiskt” måste ”bli män”, dvs måste börja identifiera sig med ”manligt”, alldeles för tidigt.

För att kunna ”bli män”, måste pojkar/söner separera sig från kvinnor och allt ”kvinnligt” och därmed också från sina mammor. För att kunna ”bli män”, måste de också finna en manlig förebild att identifiera sig med. Pojkar/söner skyller denna traumatiska, för tidiga separation från sina mödrar på – sina mödrar. Pojkar som senare blir män, ser sig på så sätt som offer för (alla) kvinnor redan i tidig ålder och alla kvinnor, även deras egna mammor, framstår som ”häxor” för dem.

Snarare, och detta är endast mina egna tankar, skulle jag kunna föreställa mig att det i själva verket är pojkars pappor, deras manliga förebilder, som ”snabbar på” denna process att tvinga pojkar till att ta avstånd från sina mammor, kvinnor, det ”kvinnliga” alldeles för tidigt. Det uttalandet bygger jag endast på mina egna erfarenheter samt på det faktum att många pappor, ”uppmuntrar” sina söner att ”tuffa till sig”, ”sluta lipa som en tjej”, ”sluta hänga mamma i kjolen”, etc. Ni förstår vad jag menar, för ni har ju alla hört det.

Jag tror också att både pojkar och flickor kan känna att de alltid kommer i andra hand för mamman. Mannen/pappan i familjen framstår ofta som viktigare för mamman, än hennes egna barn. Tyvärr…

Jag har skrivit om detta fenomen tidigare här.

”En anledning till att pojken vänder kvinnan ryggen, separerar sig från modern, enligt Dworkin, är att hon inte kan skydda honom från den vuxne mannen. Pojken väljer istället att ingå en allians med den som har makten, han flyr maktlösheten genom att ta över det manliga beteendet. Pojken väljer att bli en man eftersom det är bättre än att bli en kvinna. För att kunna separera från kvinnan och bli man krävs att pojken uppfattar sig själv som annorlunda i förhållande till kvinnan. Att uppleva sig som annorlunda kräver att pojken lär sig objektivera kvinnan, hon blir den Andra.””

”The child begins to feel that dependency and vulnerability at the hands of a woman are dangerous, and the conflict he experiences evokes fear and sadistic feelings. Mr Jukes says: ‘He has to repress those feelings, but at some level the the boy decides never again to allow a woman such power over him.”

Pojken känner alltså, i samband med att han uppfattar det som att mamman sviker honom då han tvingas ”bli man” och separera sig från henne, att det är farligt för honom att bli beroende av och sårbar inför (alla) kvinnor. Det tycks som om pojken upplever att han inte kan lita på några kvinnor, pga att hans mamma, enligt pojkens föreställning, har svikit honom. Detta trots att mamman alltså fortfarande finns där för honom – pojken ser det ändå som att hon har svikit honom känslomässigt och att det är hon som har tagit avstånd från honom, istället för tvärtom. Pojkens frustration, känslan av övergivenhet, leder till sadistiska känslor gentemot mamman och i förlängningen till sadistiska känslor inför alla kvinnor.

….”he suggests looking at the plethora of articles in which women describe how men hurt them mentally and physically. He points out that far more women than men initiate divorce. And, of course, men’s ability to treat women as a dangerous alien species has been the stuff of literature…”

Många, många kvinnor kan vittna om hur män skadar dem fysiskt och framför allt psykiskt.

”Men from across the social spectrum are referred to him because their behaviour has reached the courts or is breaking up their marriages. He always assumed, as most of us do, that these men were exceptional. ‘At first I thought they must be disturbed and sick. But I began to recognise, as they described attempts to control, often leading up to physically threatening and violent actions, kinds of behaviour and rationalisations I know in myself and in men friends.”

Det är alltid trevligt att stöta på män med självinsikt, eller hur? 😉

”For example? ‘Shouting, swearing, using intimidating gestures, being highly critical of, say, a woman’s abilities as a mother, her physical appearance, humiliating her in front of people – there are so many ways that men set out to control women and which are considered quite acceptable.”

Den här typen av män har vi nog alla stött på i våra liv, kvinnor som män, och jag har skrivit om detta manliga fenomen ett antal gånger här i bloggen. Män som använder sig av materiellt våld, ekonomiskt våld, fysiskt våld, psykiskt våld, ”hjärntvätt” mot kvinnor och som ”kritiserar” allt som kvinnor gör och inte minst – hur kvinnor ser ut, till och med kvinnor som de inte alls känner eller har någon som helst relation till. Detta gör män ofta ”in public”, offentligt bland andra människor, i syfte att försöka skapa en känsla av skam, förnedring, mindervärde, komplex och dålig självkänsla hos sina kvinnliga offer. Sällan vågar andra män säga ifrån när de ser män som uppträder på detta sätt mot kvinnor, kanske för att de gör likadant själva och mycket väl förstår själva fenomenet och syftet med det? De hatar ju kvinnor själva.

”I believe that the man who feels the need to control his partner, and focuses on this, may well have little or no time for his children and indeed may be jealous of them.”

Jag tror att det är mycket vanligt bland män, att vara avundsjuka på kvinnors barn, eller rättare sagt på kvinnors/mammors villkorslösa kärlek till sina barn. Jag tror också att många barn är avundsjuka på mammans man, ofta deras egen pappa och kanske är det sistnämnda mer vanligt bland pojkar/söner, än hos flickor/döttrar?

”The pain of separation from the mother can cause another type of behaviour: that of the man who cannot get emotionally close to a woman and who runs scared at the idea of commitment. He has learnt to split off the intimate emotions and, in due course, to shut them down rather than risk being hurt again.”

Smärtan och saknaden hos den lille pojken, som upplever att han har blivit separerad från sin mamma för tidigt i livet, kan ge honom svårigheter i vuxenlivet att knyta känslomässiga band till kvinnor och att lita på kvinnor.

Dessvärre verkar Jukes skylla uppkomsten av detta manliga fenomen på mammor, även om han klart och tydligt deklarerar att det inte är hans avsikt. Mammor skall inte lämna barnen för att åka och jobba, dagis har förstört barnen osv. Men han säger även:

”Good mothering rests to a large extent on self-esteem, good support and having the mental time and space to give to our children. Women caught up in abusive relationships with men may have none of these.”

Den så kallade ”anknytningsfasen” mellan mor och barn, en otroligt viktig period för barnet, sker mellan 0-2 års ålder. Barn som inte lyckas knyta an på normalt sätt till sin mamma (vårdnadshavare) under den här tiden, riskerar att i högre grad drabbas av personlighetsstörningar. Barn som inte får tillräckligt med näring i mammans mage, riskerar till och med att utveckla psykopati.

En mamma behöver stöd, support, gott självförtroende och framför allt behöver hon fokusera på, få tid till och umgänge med sitt barn, utan något annat som distraherar. Att leva med en förtryckande man, som kanske är avundsjuk på kvinnans villkorslösa kärlek till barnen, ständigt ”stör” relationen mellan mor och barn för att få uppmärksamheten själv, kritiserar, förolämpar och förnedrar mamman/kvinnan samt envisas med att fostra pojkar till ”män” alltför tidigt, skadar alltså både kvinnor och deras barn. Många män kräver även av kvinnor/mammor att ”hålla vikten”, vilket ofta leder till extrem bantnings-hets bland mammor, både under och efter graviditet. Allt detta i kombination skapar, enligt Jukes, ännu fler pojkar som växer upp till män som hatar kvinnor.

 

Annonser

24 thoughts on “Varför män hatar kvinnor

  1. Har läst ditt inlägg, förvisso lite snabbt men en fråga som dök upp är att om hans teorier stämmer fullt ut borde väl också flickorna reagera på samma sätt? Själv tror jag dels att anknytningstiden är livsviktig för barnet men hur många mammor får egentligen den tid de behöver och detta trots att de inte lever med en brutal man utan bara ett vanligt dumhuvud med mer eller mindre outtalade krav på sex och hushållstjänster helst direkt efter förlossningen men mest ändå pga av det bristande intresset för mor och barn. Jag var ensam mamma när mitt andra barn föddes och hade en son på fem år då. De två sista barnen fick jag med den man jag lade 14 år av mitt liv på och jag måste säga att så bra som jag hade det ensam med de två första barnen har jag aldrig haft det. Med pappan till de två sista barnen blev det mycket annorlunda både före och efter barnens födelse. Inget lugn, ingen ro och allt det jag tycker och tyckte var viktigt med barnen när de var små var totalt ointressant för fadern ifråga och i ärlighets namn var barnen väldigt oviktiga för honom överhuvudtaget. För det var ju så att jag fick inte bara två små barn till att ta hand om, jag fick också ett vuxet spädbarn som krävde mer än vad de alla fyra små gjorde.

    • Ann: Som jag tolkar det hela, är det bara pojken som måste vända sig ifrån mamman, det kvinnliga, för att ”bli man”. Det gäller ju inte för flickor.

      Trots att det är pojken själv som tar avstånd från mamman, för att bli ”man”, upplever han att det är mamman som tar avstånd ifrån honom och därmed föds kvinnohatet. Pojken känner sig sviken av sin mamma och upplever en ”för tidig” separation från henne. Det skapar förmodligen ett trauma för den lille pojken att tvingas in ”för tidigt” i en hård manlig värld, när han i själva verket bara vill fortsätta vara en liten mammas pojke.

      Dock – vi skall ju inte inbilla oss att heterosexuella föräldrar inte påverkar flickor, på andra sätt. Det är väl bara det att mamma är den viktigaste personen i både pojkars och flickors liv men det är pojken som tvingas separera sig själv från mamman i ganska tidig ålder och det upplever pojken som ett svek från mamman. Alla kvinnor blir opålitliga i hans ögon och kanske kan en dra slutsatsen att pojkar inte alls trivs med att bli inkastade i den hårda ”manliga” världen i så ung ålder?

      Ja, hur många mammor får den tiden, den lugn och ro som de behöver i sitt moderskap? Det är en jäkligt bra fråga för samtidigt som de skall sköta om barnen, har de ofta en man som pockar på deras uppmärksamhet. Det sista en nybliven mamma skall utsättas för är stress, oro och frustration. Precis som du skriver, får mammor sköta både mannens sexualitet, den mesta delen av jobbet med deras gemensamma hushåll, sig själva OCH ett litet nyfött barn SAMT eventuella syskon. Det säger sig själv, att många män omöjligen kan vara det bästa stödet för mamman.

      Ponera att mannen dessutom är en liten förtryckare (mycket vanligt) som förnedrar, förolämpar, kritiserar, domderar kvinnan och hotar med att vara otrogen om han inte får sex veckan efter förlossningen. Han kanske också börjar stressa henne för att hon skall tappa gravidkilona så snabbt som möjligt. Inte heller är det ovanligt att mannen lägger sig i ditt och datt, kring barnet. Att barnet t.ex inte skall daltas med och måste sova i egen säng, måste ”ligga och skrika en stund” eller att barnet inte skall ammas ”för mycket”? Mammor väljer ofta att lyssna på sina män och går ofta emot sina naturliga instinkter när det gäller barnen.

      Hur får mammor lugn och ro med en man i hemmet? Jag fattar det inte och det är väl därför barn mår så jävla dåligt idag? Var och varannan unge är ju idag personlighetsstörd och käkar medicin redan på lågstadiet. Det finns ju massvis med kvinnor som beskriver exakt samma sak som du, Ann. Ni har ju alla erfarenhet av samma sak – pappor som vägrar ta halva ansvaret för barnen men ändå har de, av manssamhället, givits mer makt över barnen än mammor själva.

      Eva-Britt Dahlström skrev en så himla bra sak i sitt senaste inlägg:

      ”Det är förfärligt att det ska till forskning som är evidensbaserad för att samhället ska acceptera och lyssna på dem som står barnen nära- man måste ofta lagstifta för att få gehör för det som borde kunna lösa genom sunt förnuft.”

      Manssamhället har inget intresse av att lyssna på de som står nära barnen och de enda som har en genuin känsla samt tusentals års erfarenhet av hur barn fungerar – mammorna. Mammor behandlas som små barn som måste styras av en man och manssamhället, precis som deras barn (av den helige Fadern), hehe. Det manliga ”perspektivet” är fullständigt ointressant och de kan stoppa upp det i röven, hålla käften om sånt som de ändå inte begriper, sällan vill ta ansvar för och låta barn och mammor vara ifred.

      Den dagen mannen utsåg sig själv till den store fadern och skapade ”faderskapet” främst under 1900-talet, var en sorgens dag för både kvinnor och deras barn.

  2. NBT jag tror att pojkar skulle kunna bli bra män om kvinnorna själva helt fick råda över deras uppväxt. Det blir för enkelt och lättvindigt att förklara mäns idioti med Adam Jukes teori. Jag tror problemet ligger i männens påverkan och såklart samhällets påverkan inte minst i media samt att kvinnorna mer verkligen borde få det stöd som behövs efter ett barns födelse. Mån och samhället påverkar också kvinnor och ger bilden av att man inget klarar utan en man som ändå oftast är en skuggfigur och jag tror det är skuggfigurerna som är den absoluta största faran för barnen just för att de också påverkar mamman att tvingas till val hon egentligen känner och vet är fel både för henne och barnet

    • Ann: Jag instämmer. Jag tror att pojkar och i förlängningen män, skulle bli helt annorlunda om kvinnor fick styra helt och hållet över deras uppfostran men det gäller även flickor. Tyvärr vet vi att mannen, trots att han inte engagerar sig speciellt i sina barn, ändå gärna lägger sig i hur kvinnan skall uppfostra sina barn och särskilt pojkar.

      Jukes teori skall vi absolut inte ta för en sanning. Dock – det är intressant. Jag lutar nog mer åt samma håll som du här, dvs att mannen i familjen (skuggfiguren) och hela manssamhället har förstört barnen. Mannen har tagit sig friheten att ta makt över både kvinnor och deras barn. Kvinnor har tyvärr låtit mannen göra detta, vilket har resulterat i att mannen i dagens samhälle har mer makt över kvinnors barn, än vad kvinnor har själva.

      Vi vet ju att heterosexuella kvinnor, tyvärr låter sig påverkas av sina män och vem kan klandra dem? De orkar inte freda sig för mannen är enormt ettrig och enträgen, ger sig aldrig och måste alltid ha rätt. ”Annars”… Hjärntvätten, t.ex ständigt haglande förolämpningar, psykisk och fysisk förnedring, isolering, dominans, nonchalans och arrogans gör sitt till. Utöver detta, allt jobb som mannen skapar åt kvinnan genom att själv lata sig och ägna sig, bara åt sånt som han själv tycker är roligt.

  3. Intressant att läsa! Men, jag tror inte riktigt på den teorin. Det verkar som om han bara har studerat män och tror att allt är specifikt manligt?
    Har tyvärr ingen egen teori om hur detta samhälle blev som det blev, men varför det fortsätter likadant har jag själv upplevt anledningar till. Jag kommer ihåg från tidig ålder att det var tydligt att pappa (=män) var mer värd än mamma (=kvinnor).
    Ingen sade det rakt ut, men sättet mina föräldrar betedde sig mot varandra berättade allt. Då hade de ändå bra karriär båda två, men mamma gjorde grovjobbet hemma och gav alltid pappa de finaste köttbitarna. Åt vi ute beställde mamma det billigaste, pappa det dyraste. Osv, osv.
    Det är lätt för barn att ta avstånd från det som anses som lågstatus. Jag identifierade mig inte med kvinnorollen alls och tog själv det där vanliga avståndet från ”andra, vanliga tjejer” i tonåren, tills jag blev gammal nog att begripa bättre. Vad jag däremot inte förstår är hur det övergår till sadism. Men det syns väl också lite varstans, att vissa plågar och utnyttjar de de känner sig mer värda än, ett alltför vanligt mänskligt drag, tyvärr.

    • Anna: Ja, så kanske det är, dvs att han bara utgår från det manliga perspektivet? Det är ju det vanliga när det gäller män så varför skulle Jukes vara ett undantag? Vi får ta hans teorier med en nypa salt men å andra sidan, tror jag att bara män kan svara på hur det kommer sig att de hatar kvinnor. Hur börjar det, i vilken ålder osv? Det trista är att alla män nekar till att de hatar kvinnor och i själva verket hävdar de flesta män att de ”älskar” kvinnor, dvs de ljuger som hästar travar i syfte att framställa sig själva i bättre dager. 😉 Alternativt är det brist på självinsikt.

      Din uppväxt, vågar jag påstå, delar du med de flesta andra. Jag är uppvuxen med en, vad jag själv skulle kalla en ”feministisk” styvpappa men självklart har inte synen på mannen som ”bättre” än kvinnan, undgått mig ändå.

      Det du beskriver med köttbitarna, mer mat åt män och pojkar osv är inte heller särskilt ovanligt i heterofamiljerna. Pojkar uppmuntras att äta för att bli stora och starka, flickor uppmuntras att ”hålla igen” för att inte bli tjocka. I vissa delar av världen råder det inga som helst tvivel om att pojkar och män får mat i första hand. Pojkar får dyrare leksaker, mer avancerade datorer, telefoner osv. Kvinnan i familjen får alltid ”låna” mannens bil, trots att det är en familjebil. Om kvinnan har en egen bil, är den alltid mindre, billigare än mannens.

      Ja, det är lätt att ta avstånd från sånt som anses vara lågstatus, sämre. Kvinnan anses vara lågstatus, sämre, ett bihang till mannen, världen över. Detta trots att kvinnan är upphov till hela mänskligheten, trots att kvinnor och barn är en majoritet av jordens befolkning, trots att kvinnor generellt sköter sig mycket bättre mot sina medmänniskor och djur, etc, etc, etc.

      Nej, det är inget ”mänskligt” drag att plåga och utnyttja andra – det är ett manligt drag. Hur denna sadism uppstår hos så många män i världen, förblir kanske en gåta?

  4. Jadu. Det med att ”Jag älschkar kvinnor” har man ju hört…

    Nu vill gärna inflika här att det finns en mycket intressant teori av psykoanalytikern Dorthy Dinnerstein som INTE går ut på att kvinnor bör fostra barn själva, utan alldelses tvärtom. HAde hon levat fortfarande hade hon nog varit en av de främsta förespråkarna för delad föräldrapenning men i en väldigt annorlunda utformning än den är tänkt nu. Hon menar nämligen att det är naturligt och oundvikligt att det späda barnet riktar sin vrede och frustration mot den primära vårdaren (som ju i 99, 99% av alla fall är den kvinna som fött det) som ju samtidigt är det primära kärlekobjektet. Källan till all behovstillfredsställelse, njutning och trygghet för barnet. Ingen kvinna kan vara 100% närvarande i varje ögonblick och helt förhindra att barnet upplever brist, smärta, frustration, barnet kommer alltid att uppleva ett visst mått av ångest och vrede, det är själva livet grundvillkor som kan lindras men aldrig undvikas om vi inte lyckas uppfinna en oskadlig lyckodrog som håller bebisar helnöjda dygnet runt oavsett en tillfälligt obytt blöja, magknip eller att mamma måste ta en dusch och gå på eller sova ibland.

    Dinnersteins lösning är alltså att detta ”primala hat” ska fördelas LIKA mellan könen, dvs att papporna bör delta i det nyfödda och späda barnets vård i samma omfattning som och SAMTIDIGT med mammorna. Detta är ett MYCKET radikalt förslag som nog aldrig tagits i fullt beaktande även om ansatser gjorts.

    Dinnerstein anser att det finns grund att tro att detta skulle medför att spädbarnets hat och besvikelse på detta sätt skulle fördelas mer jämt på båda vårdgivarna och på detta sätt skulle det också leda till en sundare psykologisk utveckling hos barnet. I förlängningen skulle det också leda till ett jämlikt och mycket fredligare samhälle.

    Tanken är revolutionerande och värd att uppmärksammas! Hennes bok finns fortfarande att tillgå, även i svensk översättning via biblioteken. På svenska heter den ”Sjöjungfrun och Minotaurus” en symbolisk bild av den inkompabilitet mellan könen patriarkatet har skapat.

    http://www.goodreads.com/book/show/102410.The_Mermaid_and_the_Minotaur

    • Nu börjar det låta riktigt intressant! Det är tror jag mer på, primala hatet + samhällets förakt för kvinnor.
      (Undrar om de blir så bra, eller om barnet då börjar hata ALLA människor ;))

      • Anna: Alla barn växer upp till människohatare? Då blir det jämställt när kvinnor börjar förtrycka och slakta män och män fortsätter förtrycka och slakta kvinnor? 🙂

    • Flora T: Tack för boktipset!
      Ja, teorin är ju inte dum? Den som vi står närmast, vågar vi också visa våra rätta jag och alla våra känslor brukar man säga. Med främmande människor håller vi känslorna inom oss men med våra närmaste, spelar vi ut dem för fullt. 😉 All frustration som barn kan känna, vågar de bara ta ut på sina mammor för att de står dem närmast och älskar dem villkorslöst? De kan vara sig själva, helt och hållet.

      Men det förklarar ju inte varför inte flickor växer upp till äkta kvinnohatare, misshandlar och mördar andra kvinnor, som pojkar och män gör? Visst finns det kvinnor som hatar andra kvinnor men inte alls på det omfattande och sadistiska sätt som män hatar kvinnor?

      Jag tror, helt ärligt, att om vi släpper barnen än mer till män så kommer det att gå än mer illa för barnen. Vi har redan sett en hel del exempel på pappors våld mot barnen, t.ex så kallat ”skak-våld” mot spädbarn, förutom allt sexuellt våld och misshandel OCH – inte minst – pappors vårdnadstvister. Sedan makthavarna skapade ”faderskapet” och papporna fick makten över barnen har många, många pappor missbrukat denna makt fullständigt.

      Jag har tyvärr inget förtroende för att män klarar av att handskas med barn på samma goda sätt som många kvinnor generellt gör. Jag kan ha fel i detta men… nej, jag blir nog svår att överbevisa.

  5. Nancy Chodorow har också varit inne på samma linje som Dinnerstein men hon har reviderat sina tankar till viss del då hon sett hur idén om mannens inträde i det späda barnets liv på mäns tyvärr alltför vanliga sätt tenderat att manifestera sig i en kamp om RÄTTIGHETEN till barnet där barnets behov kommer i andra hand. Dinnerstein och Chodows tanke var inte att man skulle konkurrera om barnet utan kärleksfullt samarbeta och dela alla sysslor gemensamt. Inte var och en för sig.

    http://www.svd.se/vi-har-offrat-barnen-for-att-bli-jamstallda

    • Flora T: Ja, det är ju det här jag menar i min andra kommentar till dig. Pappor och män har de facto utnyttjat alla sina, vad de kallar, ”rättigheter”, till kvinnors barn. Utan att prestera något särskilt, utan att dela ansvaret för barnen, har de ändå fått gemensam vårdnad per automatik, delat barnbidrag, vinner vårdnadstvisterna med rättsväsendets hjälp på de mest horribla och faktiskt, fasansfulla sätt och fortfarande kämpar många mammor med att få en enda krona i underhållsstöd.

      Att en man och kvinna skulle kunna ”kärleksfullt samarbeta” och ”dela alla sysslor” är en utopi som många strävar efter men väldigt, väldigt få når – om några? Det kanske låter cyniskt men…

    • NBT Dinnersteins psykoanalytiska förklaring till detta går ut på att flickebarn identifierar sig ed och införlivar modern i sig. Det krävs inte av dem att de ska lösriva sig från det kvinnliga och markera mot det för att ”bli riktiga män” vilket ju är vad patriarkatet kräver av pojkarna som ju inte får bli några känsliga, empatiska ”morsgrisar”….Mycket av det manliga våldet kan faktiskt förstår genom denna grundläggande sorg och ilska som förlusten av modern, det älskade men föraktade mindre värda objektet. ”Each man must kill the thing he loves”, tror det var Oscar Wilde som skrev det. Han hade också en mycket dominerande mor och var enda barnet.

      • Flora T: Jaha, då förstår jag. Det kan nog ligga en del i det här? Väldigt intressant är det i alla fall. De flesta mödrar måste ju också vara dominanta och bestämma över barnen så kanske krävs det mer av söner, för att bryta sig loss från modern och bli vuxna, ”bli män”?

  6. NBT Jag tror att det är MÖJLIGT. Men männen verkar ju vara nöjda med tingens ordning som den är i sin bekvämlighet. Det är ju en väldigt stor omställning som krävs av dem till att bli uppmärksamma, totalt ansvarstagande och delaktiga föräldrar. Det finns män som försöker och lyckas riktigt bra även om de fortfarande är för få. Men då måste de strukturella förutsättningarna vara så radikalt annorlunda. Du har ju läst Gunilla Madegård och hennes redogörelser för matriarkatstudierna och de samhällen som inte tycks ha haft denna dysfunktionalitet mellan könen, några få som studerats inom historien och antropologin. Jag är med Dinnerstein rädd att det går åt pipsvängen för mänskligheten om den inte får den chansen. Hoppas du blir inspirerad att läsa boken i sin helhet. Den är värd att fördjupa sig i och diskutera,

    • Flora T: Det är en gigantiskt omställning för män. 😉 Även OM det skulle vara möjligt – varför? Vad vinner vi…? Är det så viktigt för barn, att ha ytterligare en (juridisk) vårdnadshavare i form av just en man? Problemet är ju också att män är mest frenetiska med att fostra pojkar och flickor in i de nutida skapade könsrollerna.

      De sociala könsrollerna måste förändras först och främst, som du skriver och och män bibehåller sin skapade könsroll så länge de har makt över kvinnor. Utan kvinnor och skapad ”kvinnlighet” att jämföra sig med är de ju inte heller ”manliga”. Hur lång tid kommer denna omställning att ta om män skall förändras på ”plats” så att säga…?

      Jag tror snarare att vi måste börja med att frånta männen makten över kvinnor, annars kommer de inte att se någon vits med att anstränga sig för att göra någon som helst omställning. Makten över föräldraskapet (barnen, faderskapet), den ekonomiska makten och den sexuella makten. När detta är borta, kommer män att behöva anstränga sig, tvingas till snabbare ”omställning” för att göra sig själva attraktiva för kvinnor. Idag är män attraktiva för kvinnor av två anledningar – reproduktion (inkl sociala normer om att en man i hemmet är livsviktigt för barnens välmående) och ekonomi.

      Jag tror att detta (fråntagande av befintlig makt) är den snabbaste vägen som också skapar minst lidande för barnen (och kvinnor) under processens gång.

  7. Håller med dig i stora drag. Det jag menar och syftar på är att det historiskt och antropologiskt faktiskt FINNS exempel på andra och bättre fungerande ordningar. Jag klamrar mig liksom fast vid tanken att efter som faktiskt inte riktig alla män är skitstövlar att det finns vissa som höjer sig långt över stövelskaften, kvinnohatet , maktgalenskapen , kontrollbehovet, aggressiviteten och lättkränktheten och självförhärligandet ju utgör bevis på att skitstövleriet inte är biologiskt predestinerat. Det är en hjärntvätt genom fostran och ibland ett personligt val. Riktigt bra män FINNS. De är tyvärr i minoritet (än så länge). Jag vet inte om dessa utvecklade män och kvinnorna kommer att få en chans att utveckla en bättre ordning men hoppas kan jag inte låta bli att göra…

    • Flora T: Ja, det finns naturligtvis exempel på andra ordningar och jag håller verkligen med dig om att ingenting av den mannen som vi ser idag, är en ”biologisk” varelse. Det är ett socialt skapat, fullständigt absurt och fasansfullt mans-beteende. Så länge vi kvinnor göder detta mans-ego, kommer vi ingenstans. En kan inte minska ett gigantiskt ego genom att fortsätta mata det.

      Problemet är att det går för långsamt om vi skall försöka få män med på tåget, vi drar dem redan efter oss som släpandes på enormt tunga ryggsäckar. I slutänden vet vi inte ens om vi kommer att lyckas och då är allt arbete förgäves, ungefär som jag kan tänka mig att feminister efter att kvinnor hade fått rösträtt kände, då jämställdheten gick bakåt med besked, då män skapade ”hemmafru-eran”.

      Kvinnor behöver inte män och beroendet som vissa svenska hetero-kvinnor tror att de har till män, är endast kopplat till barnen och den ekonomi som krävs för att kunna skaffa barn. Män har skapat samhället på det sättet och underlåtit att se på kvinnor som vuxna, självständiga individer.

      De har skapat bilden av kvinnor som bihang till män, fastän det i själva verket är tvärtom – mannen är och har alltid varit, ett bihang till kvinnan. Mannen har aldrig ansetts kunna prestera tillräckligt på egen hand, kunna göra sig tillräckligt attraktiv för kvinnor utan makthavarna har på olika sätt tvingat kvinnor till att släpa runt på mannen, skapat ett falskt beroende till honom. Det pågår fortfarande i de mer demokratiska länderna i världen och det pågår förstås även i världens antifeministiska mans-diktaturer.

      Eliminera mannens nutida makt över den (svenska) kvinnan, ekonomiskt och via föräldraskapet. Det är den snabbaste lösningen och den enda demokratiska lösningen för äkta jämställdhet, med så lite lidande som möjligt. Det kanske inte räcker ändå, eftersom världen håller på att globaliseras och svenska makthavare tvingas anpassa sig alltmer efter andra länders lagstiftning, politik och ekonomi, vare sig de vill eller ej. Det är därför det är bråttom nu – vi har inte tid med tjafs-pellar. De måste ignoreras och lämnas bakom.

    • Andreas:
      ”Men i stedet for å flykte med moren valgte den 20-årige sønnen å rapporterte moren til sine overordnede – som på kort tid bestemte seg for å henrette henne, og beordret Ali til å være bøddel.”

      Män kan manipulera pojkar/män till att avrätta sina egna mödrar. Ingen är förvånad.

  8. Det är säkert så, att män i största allmänhet är mycket mer beroende av kvinnor än vad kvinnor är av män och att en del av kvinnohatet har sin orsak i det.

    Men oavsett vilket är det dock en väldigt stor fördel för en kvinna, att – om en bor i eget hus på landet – att ha en stor stark karl som går i skogen och drar hem stora timmerstockar för att hugga i tu att elda huset med om vintern. 🙂

    Särskilt om han dessutom är snäll, rolig och modig nog att beskydda en om en skulle bli angripen av rånare och gillar samma sorts musik som en själv och inte alls hatar kvinnor – vilket faktiskt inte min gubbe gör.

    Tvärtom dyrkar han kvinnor nästan som om de vore gudinnor.

    Men det har ju sin orsak i att han är uppfostrad i ett matriarkat.

    Tyvärr har jag vare sig tid eller ork över att engagera mig i denna diskussion som jag annars också finner så himla intressant – då jag numera ger järnet för att skapa en så bra hemsida / blogg som möjligt om det ämne som jag för var dag finner alltmer uppslukande – nämligen den Moderna Matriarkatsforskningen= MMS= Modern Matriarchal Studies.

    Hoppas ni kommer att vilja besöka den när den är färdig för att ge era synpunkter på den och bidra med era intressanta tankar och resonemang där. (www.modernmatriarchalstudies.com)

    Det här psykoanalytiska dravlet, som du refererar till ovan NBT, borde en ha slängt på vetenskapshistoriens skräphög för länge sen – då det är världens enklaste att konstatera att fenomenet inte är universellt utan i allra högsta grad kulturellt betingat. Till stort men för oss alla, men kanske allra mest för de uppväxande stackars pojkarna själva, då det hindrar dem i deras normala utveckling till lyckliga, harmoniska och hela människor

    • Gunilla Madegård: Ha ha ha! Dra hem timmerstockar från skogen och skydda en från rånare. Det sistnämnda hjälpte ju tyvärr inte de unga kvinnorna i Köln. De tyska männen var som bortblåsta och tysk polis också.

      Själv skulle jag, vid ev. behov av dra hem stora timmerstockar från skogen 😉 antingen köpa en traktor, en häst eller hyra en skogshuggare per timme. Vid händelse av rån, skulle jag antingen bussa katten på dem eller hämta geväret.

      Skämt åsido, en man som växer upp i ett matriarkat är förmodligen en bra man. Jag gratulerar dig till att du känner att du har utbyte av din livskamrat. Det är absolut en fördel för en kvinna, att leva med en partner som inte hatar kvinnor. 😉

      Det hade varit kul att höra din analys av ”kulturellt betingat” kvinnohat men vi tar det en annan gång. Jag instämmer absolut i att även pojkar hindras av sin könsroll, att utvecklas till hela och lyckliga människor. Det är synd att inte fler föräldrar förstår det.

      Självklart kommer vi att besöka din blogg! Jag kommer verkligen att se fram emot att få läsa och många av mina besökare är nog också väldigt nyfikna, skulle jag tro.

      Jag har inte kollat in adressen ännu men hojta gärna till när du känner dig klar med upplägget.

  9. hum hum i humlegården… tycker vi har en himla massa av sk kulturellt betingat sexuellt våld från våra svenska män…mer än tillräckligt vilket dessutom alltid bortförklaras…pojkar är pojkar osv… nej, jag vidhåller att det hela är universellt och män har världen över en sjuk tillåtelse från samhället att göra som de vill. Visst straffas en del, särskilt när brottet är uppenbart men att vänta sig att maktens gubbar på egen hand verkligen skulle ta tag i problemet det kan vi strunta i….det kommer aldrig att ske.

    • Ann: Det är inte så konstigt att män kan göra som de vill, när det är andra män på i princip samtliga maktposter i världen som ger dem diverse verktyg?

      Män är inte villiga till förändring såklart och patriarkatet sprattlar för fullt i sin dödsångest, som vi ser. 🙂 När det gäller pojkar, tror jag att manliga feminister skulle vara till stor hjälp i de feministiska reformerna. Pojkar kan, precis som män, bara lyssna på människor med penis.

      Det är därför de blir verklighetsfrånvända, med en minoritet av jordens befolknings perspektiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s