Svensk polis friserar statistik och underlåter att utreda brott som män begår mot kvinnor och barn

Här kommer ytterligare två artiklar som har legat i mina gömmor ett tag. Män ljuger och friserar sanningen, för att framställa sig själva i bättre dager. Svenska myndigheter gör detsamma – de diskriminerar kvinnor och barn i t.ex rättsväsendet och manipulerar dessutom statistiken för att mörka mäns våld och sexuella våld mot kvinnor och barn.

http://www.dn.se/ledare/signerat/hanne-kjoller-nar-polisen-blir-bedragare/

”Polisforskaren Stefan Holgersson ger i sin senaste bok, ”Polisen bakom kulisserna”, åtskilliga exempel på hur polisen tricksar med statistiken.

”Stefan Holgersson är en av Sveriges mest uppmärksammade polisforskare. Hans rapporter har visat på stora brister inom rättsväsendet och lett till omfattande reaktioner. Men i polisorganisationen har Holgersson systematiskt motarbetats av chefer som inte velat höra obekväma sanningar.”

För tre år sedan fick Skånepolisens enhet för egenkontroll i uppgift att grans­ka relationsbrott där förundersökningen lagts ned av en polisiär förundersökningsledare utan att passera åklagare. Av direktivet framgår att det är två saker som ska kontrolleras. Dels om brottet har utretts tillräckligt före nedläggning. Dels om det har varit rätt att inte lämna vidare ärendet till åklagare. Granskningen visade att nästan hälften av de sammantaget 191 ärendena inte har utretts ordentligt. Samt att förundersökningen i vart fjärde fall skulle ha letts av åklagare. Men det var i ett bifynd den verkliga skandalen hittades.

I ungefär vart femte relationsbrottsärende hade anmälningarna – utan synbart skäl – omkodats i samband med att förundersökningen lades ned.

Det handlar om de brottskoder som kopplas till anmälan och som ligger till grund för offentlig statistik, forskning och resurstilldelning. Siffror som också utgör en bas för det offentliga samtalet, mediernas rapportering och för människors uppfattning om hur våldet ser ut och vad polisen gör åt det.

En systematisk och medveten felaktig kodning är ett sätt vilseleda allmänheten. För brottsoffret innebär det en minskad chans till juridisk upprättelse och skadestånd.

Kodning är ingen exakt vetenskap, utan ibland en fråga om bedömning. Det är inte ovanligt att brott kodas om under förundersökningen.

Men det är inte gränsfall eller förändrade förutsättningar som framtonar i rapporten. Det är rena statistiska manipulationer.

Det som polisen på plats – ofta korrekt – bedömer som misshandel, grov misshandel eller grov kvinnofridskränkning omkodas till ofredande. Det tycks inte spela någon roll hur frekvent eller hur grovt våldet har varit. I flera fall uppger kvinnorna att de blivit misshandlade tidigare. Stryptag, hot med kniv och tilläggsanmälan om våldtäkt finns med i anmälningsfloran.

Rapporten borde ha slagit ned som en bomb när den presenterades i februari 2013. Men det gjorde den inte. Den arkiverades.

Något halvår senare fick Helsingborgs Dagblad nys om granskningen. Och då kände sig uppenbart polismyndigheten manad att agera. Skrivelsen dammades av och chefsjuristen Monica Nebelius valde ut fyra ärenden som skickades till internutredarna för en rättslig bedömning.”

Ännu en artikel angående svenskt rättsväsendes skrämmande undermåliga arbete och brist på vilja att lösa brott som män har begått mot kvinnor och barn:

http://www.dn.se/ledare/signerat/hanne-kjoller-annu-ett-bett-i-surt-statistikapple/

”Under tisdagen rapporterade Ekot att sexualbrott mot barn hinner preskriberas för att polisens it-forensiker ligger efter med att granska inlämnade datorer. Förfärligt, förstås. Men ännu mer förfärligt är att de svaga länkarna, och den osmarta resursanvändningen, sannolikt är mer regel än undantag och att det varit så under lång tid.

Det är stiftelsen Tryggare Sverige som granskat hanteringen av relationsvåld (”Brott i nära relation – En kartläggning av samhällets (o)förmåga”). Åklagarmyndigheten och socialtjänsten får en släng av sleven men fokus ligger på polisen. Andelen personuppklarade brott (ett statistiskt mått som innebär att gärningsman knutits till dådet – men inte nödvändigtvis dömts för det) har i dessa misshandelsmål fallit från 20 till 15 procent mellan år 2010 och 2014.

Det är inte bara brottsuppklaringen som brister. Det gör också den strukturerade riskanalysen. Genom en checklista där polisen tittar på gärningsmannens tidigare våldsanvändning, missbruk och ytterligare ett antal riskfaktorer görs en bedömning av hotbilden. Trots att modellen introducerades inom polisen för mer än 15 år sedan, och trots att den ska användas vid samtliga relationsbrott, nyttjas den bara undantagsvis.”

Annonser

11 thoughts on “Svensk polis friserar statistik och underlåter att utreda brott som män begår mot kvinnor och barn

  1. Ja, läste också om detta så sent som imorse. Förutom att bli arg undrar jag HUR blinda de som påstår att det inte finns ett strukturellt förtryck av kvinnor kan vara? Men, de ser väl det de vill se…

    • Anna L: Det kan en verkligen undra? Men idioter är idioter så att säga och fakta biter inte på alla. Det har alltid varit viktigt för män och manssamhället att dölja vad de gör och vilka de egentligen är och särskilt inför kvinnor. Brödraskapet skyddar varandra till varje pris men offentligt vill de sprida bilden av sig själva som beskyddare av barn och kvinnor. Sanningen är att utan män så skulle kvinnor och barn inte behöva oroa sig för särskilt mycket. Inte någonstans i världen.

  2. Säga vad man vill om högerfeministen Hanne Kjöller, men hon är i alla fall
    en av få som granskar polismakten. Annars handlar det alltid om fler poliser,
    kvantitet i stället för kvalitet. Och nu verkar det som de 20.000 som ofta krävdes
    inte räcker till. En gång i tiden skulle de ha 15.000 i lön också …

    • Ver: Hanne Kjöller tillhör inte mina favoriter om jag säger så. Hon har gjort mycket skada för kvinnor och barn men den här typen av granskning gör att jag återfår lite respekt för henne. Det brukar dock inte vara så länge… Snart vänder hon nog kappan efter mansvinden igen. Men tack för detta iaf Hanne!

    • Flora T: Det framkommer ingenstans att det är kvinnor som utsätter män för detta relationsvåld. Det enda som går att utläsa är att män är nästan lika utsatta som kvinnor av en PARTNER. Vilket kön partnern har som slår män framgår inte. Det har bara förutsatts av män, att det skulle vara kvinnor trots att det mest troliga är att det är gaymän som slåss.

      • Resonemanget liknar det som förs kring våldtäkt av män och manlig prostitution. Det är ju även MÄN som är förövarna här mot andra män.

      • Flora T: Det är fullständigt osannolikt att män är lika utsatta för partnervåld av kvinnor, som kvinnor är av män. Kvinnor är inte lika våldsbenägna som män, kvinnor ser sällan någon poäng med att slåss mot någon som de vet är starkare och OM kvinnor använder psykiskt eller fysiskt våld mot sina män, så är det oftast i självförsvar. Dessutom är mäns våld mot kvinnor grövre, så grovt att kvinnor tvingas uppsöka sjukhus samt dödligt, precis som du skriver.

        Det viktigaste av allt – i denna luddiga ”statistik” som antifeministerna alltid hänvisar till, framgår det ingenstans att det är KVINNOR som utsätter män för detta våld. Det framgår endast att våldet mot män, utförs av en PARTNER. Det är alltså rimligt att anta att det är gaymän som utsätter män för partnervåldet, precis som med det sexuella våldet som drabbar män.

  3. Det är ju dessutom stor skillnad på ARTEN av det våld som utövas. Det är ju män som står för den överväldigande merparten av det GROVA och UPPREPADE och i vissa fall DÖDLIGA våldet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s