Det räcker med att kvinnor själva inser detta

ÖVERLÄGSNA KVINNOR

Annonser

27 thoughts on “Det räcker med att kvinnor själva inser detta

    • Ann: De flesta snubbar vet detta men de vågar inte säga det högt. 😉 Patriarkatet bygger ju på att få både kvinnor och män att tro att kvinnor är underordnade, underlägsna och sämre än män.

    • Ver: Detta faktum är ingen nyhet iofs. Det är något som alla vet men som många inte låtsas om, av rädsla för mäns ”känslor”.

    • Jeanna: Ja, denna artikel har jag också missat. Det finns ju så många män som vill prata överallt så det är svårt att sålla ut de få intressanta artiklarna, skrivna av män. 😉

      Jag instämmer i mycket av vad Kristoffer säger men inte i allt, tex:

      ”Bland mina vänner så delar man på det ansvaret i större utsträckning i dag. Och det är bra. Om det medför en mjukare manlighet vet jag inte. Men jag tror det. Jag tror att omhändertagandet av ett barn utvecklar en mental mognad och därmed ansvar och empati.”

      Jag tror inte på att använda barnen som ett medel för att försöka få rätsida på ”manligheten”. Det har inte lyckats hittills, sedan män skapade ”fadersrätten” i samhället och det kvinnor drabbas av, drabbas också barnen av – ”det” är män.

      Varför skulle kvinnor offra sina barn, under ytterligare nåt århundrade, för att eventuellt kunna hjälpa vuxna män, att bli mentalt mogna och lära sig ansvar och empati? Varför skulle det fungera när det inte har fungerat hittills så länge män har fått vara ”pappor” i familjerna? Det har inte gjort män mer empatiska, mer ansvarstagande eller mer mentalt mogna – tvärtom. Det är kvinnor och barn som har blivit lidande i denna skapade familjekonstellation. Detta ansvar är inte heller barnens – det åvilar pojkföräldrar att uppfostra sina söner bättre, än vad de hittills har lyckats med och det är där vi måste börja. Empati och ansvar måste läras ut av föräldrar även då de är föräldrar till pojkar/söner.

      Annars instämmer jag i vad Kristoffer säger om män i grupp och hur gränslösa, provocerande, okontrollerade och rent livsfarliga män kan bli av sitt ensidiga homosociala umgänge.

      • Visst är det så – NBT, men jag tror att många män som börjat fatta vd saker ting handlar om ser barnen som en utväg till förändring för egen del. Tyvärr är det nog ofta för sent, men denne verkar vara på rätt väg. Från läktarsvin till ansvarstagande vuxen – det är en resa.

      • Jeanna: Ja, män ser alltid kvinnor och barn som stöttepelare för dem själva, precis som makthavarna och tex lärare i skolan. Du känner igen det – ”sätt flickor mellan pojkarna i skolan så att pojkarna lugnar ned sig”. Som om män är nåt slags bihang till kvinnor och till och med till barn, som kvinnor och flickor förväntas släpa omkring på och uppfostra, hela sina liv.

        Män måste lära sig att bli självständiga, vuxna, mogna människor och ansvara åtminstone för sina egna liv och beteenden.

  1. NBT,
    här är vi inte riktigt överens.
    Däremot – att vi alla vill skapa en bättre värld-framtid för barnen finns det nog ingen som invänder emot. Där är männen halva mänskligheten precis som kvinnorna och de måste få vara med – i alla fall alla de som inte är fullständigt förlorade.
    Den här artikeln var skriven av en av de värsta – ett riktigt läktarsvin. Om omsorgen om barnen kan göra en bättre världsmedborgare av en så’n – ser jag det som hoppfullt.

    • Jeanna: Det är såklart svårt att undvika minoriteten män, för majoriteten kvinnor och barn. Det innebär ju dock inte att män inte kan undvikas i tex kvinnors och barns hem (eller i skolorna) för det är ju i hemmen, som män gör mest skada mot kvinnor och barn. Det är så jag menar.

      Tillägg: om föräldrar lär sig att uppfostra sina pojkar/söner från början så slipper andra flickor och kvinnor att göra det, i tex skolorna, ute i samhället och i heterohemmen. Kvinnor och flickor måste kunna få fokusera på sin egna liv och inte ständigt behöva förhålla sig till och tvingas till att försöka uppfostra både vuxna män och pojkar.

  2. Vi borde nog uppfostra killar på samma sätt som tjejer – eftersom tjejerna bevislien har förmågan att samarbeta långt bättre och därmed skapa förutsättningar för fred och positiv samhällsutveckling.
    ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” ,skriver den senaste nobelpristagaren, Svetlana Aleksijevitj i sin fantastiska men upprörande reportagebok med samma namn.

    Men – kan vi tillägga ”freden har desto fler”.

    • Jeanna: Ja, det finns ju en anledning till att det är pojkar och män som ställer till nästan all skit som drabbar andra medborgare på jorden. Pojkföräldrar har uppenbarligen misslyckats totalt med sin uppfostran.

      Jamen exakt! Vi är så hjärntvättade av det manliga perspektivet att vi tror att typiskt manliga företeelser, tex krig och våld, är oundvikligt. Vi ser det som helt ”normalt” trots att det för den halva vuxna befolkningen, kvinnor samt för en majoritet av befolkningen, kvinnor och barn, inte alls är ”normalt”. Män, minoriteten, har tagit sig rätten och makten att sätta pränt på vad som är ”normalt”, inte bara för dem själva utan också för alla andra.. Detta är naturligtvis inte skrivet i sten och detta är inte representativt för mänskligheten.

  3. He, he, NBT,
    du diskuterar just nu med en såväl pojk- som flickförälder! 😉

    Utan att dra några generella slutsatser av just dessa erfarenheter kan jag säga att pojken var/ är fortfarande som vuxen försiktigheten själv och aldrig i delo med någon. Han är en övertygad feminist och verkar aktivt för den saken i ett politiskt parti. Flickan, givetvis också feminist, har varit/är fortfarande mer stridig av sig – under en period med om att på gator och torg ”handgripligen” stoppa nazister och dessutom bekämpa porrklubbar, snusktidningar i handeln etc.

    Visst finns det hopp om ett bättre samhälle för alla – inkluderande och inte exkluderande.

    • Jeanna: Du har uppenbarligen lyckats uppfostra ett pojkbarn? Dina metoder borde läras ut till alla andra pojkföräldrar för det är uppenbart att inte alla klarar av de söner som de sätter till världen.

      Det finns kanske hopp om ett samhälle där alla inkluderas men så har det tyvärr inte sett ut historiskt och så ser det fortfarande inte ut. Kvinnor och barn är exkluderade, som vi alla vet.

      Jag tror att den massiva patriarkala hjärntvätten har fått många kvinnor att känna sig mer maktlösa, än vad de faktiskt är. Kvinnor är, när allting ställs på sin spets, allt annat än maktlösa. Dessvärre har inte män förstått detta – de sitter som självsäkra tuppar på toppen, tror att de är ohotade och att kvinnor måste BE män om sina egna och sina barns mänskliga rättigheter. Hehe.. skulle inte tro det…

  4. Ha, ha, NBT – nej det är inte jag som ”lyckats uppfostra” vare sig pojken eller flickan. Det är de som lärt mig så mycket. Bland annat öppnade de mina ögon för de stora orättvisorna mellan män och kvinnor även i Sverige, som kanske ändå kommit några centimeter längre än många, många andra länder.
    Jag är så tacksam för att deras klara blick avslöjat så mycket som jag var blind för innan .Barnen ser mycket bättre vad som är fel än vi vuxna.

      • Visst är de, framför allt de mindre d v s före skolåldern – kan dock diffa litet, t ex beroende på deras olika individuella hemmiljö, typ äldre syskon. Deras blick skyms i varje fall inte på långa vägar av unkna fördomar och de är ännu inte slavar under något slags ”gruppsyndrom”. Till exempel har de inga rasistiska eller sexistiska fördomar att släpa på. Hudfärg eller kön spelar ingen som helst roll så länge en person är snäll, omhändertagande, hjälpsam, kul, duktig på att sjunga etc, är hen omtyckt.
        Viktigt att inse att vi bör lyssna och lära av de mindre barnens vidsynta inkluderande av sin sociala omgivning och inte gräver ned oss i ett konfliktskapande ställningskrig för att till varje pris hitta argument för att befästa de egna käpphästarna.

        F! har tagit ett initiativ i rätt riktning där och bjudit ett par av de mer seriösa mansorganisationerna för runda bordsöverläggningar med anledning av ett, milt uttryckt, fortsatt dåligt jämställdhetsläge i Sverige.

        Tack för trevlig diskussion! 🙂

      • Jeanna: Det är det, som är så härligt med barn. Så fördomsfria och oförstörda. Dock – föräldrarnas påverkan visar sig allt snabbare, tycker jag mig se. Pojkar som tycker att ”tjejigt” är dåligt. Barn som tycker att ”tjockt” är fult. Etc etc.

        Ett ”konfliktskapande ställningskrig” mellan könen har pågått länge och som jag brukar säga: Det finns inga motsättningar mellan kvinnor och män – det finns bara män som inte accepterar kvinnors mänskliga rättigheter, självständighet och frihet. Om män bara kunde släppa kontrollen som de anser sig behöva ha över kvinnor så vore det manliga könskriget över. Men män klarar inte av det, psykiskt.

        Jag är absolut för, att föra en dialog med män så länge det inte urartar i det klassiska hetero-tjafset – många tramsiga och tidsödande diskussioner och konflikter men sällan någon förändring i det långa loppet. Detta är något som vi feminister måste se upp med och aldrig låta män uppta så mycket av vår tid, att vi försakar det som är viktigt, själva målet.

        Jag anser att det finns en överhängande risk för att det, även bland feminister. Jag ser hur feminister, inklusive jag själv, ofta fastnar i detta oändliga mans-tjafs. Förutom att det också tar väldigt lång tid att utbilda män om saker som de inte har egen erfarenhet av och sällan vill erkänna pga det. Eftersom kvinnor inte behöver ha med män på tåget, gäller det att göra en noga avvägning, hur mycket tid vi feminister egentligen skall lägga på att försöka få män att förstå och ställa sig vid vår sida. Nja, jag ser ingen anledning att slösa för mycket tid på en massa mans-tjafs.

        Tack själv, Jeanna! Alltid lika trevlig att höra dina åsikter. ❤

  5. Läste precis om hycklande feminister http://www.aftonbladet.se/debatt/article22133339.ab och nog tusan har man stött på ett antal av den sorten, dvs män som gärna kallar sig för feminist men som i grund och botten när sina mulliga mansgris-sida. Manliga kollegor som gärna slår sig själva för bröstet samtidigt som de förringar de kvinnliga kollegorna som gör lika bra arbete som han. Tror många känner igen sig här.

    • Ann: Bra artikel tack! ❤
      Just precis, vi återkommer till mäns mycket manipulativa sida, mäns strävan efter egen vinning, bekräftelse och mäns baktankar med allt som de gör. Det vore ju inga problem så länge alla kvinnor och feminister var medvetna om detta manliga fenomen, såg igenom det och kunde slå ned det direkt.

      Men tyvärr vet vi också att många kvinnor, även feminister, har en otroligt naiv inställning till män. Vissa kvinnor är så naiva, så lättpåverkade av män, att de framstår som fullständiga idioter, faktiskt helt jävla galna. Det får vi aldrig glömma bort, när vi feminister bjuder in män i vår organisation. Jag är alltså väldigt skeptisk med den erfarenhet jag har av både män och kvinnor.

      • Ann: Jag måste tillägga att det viktigaste för kvinnorörelsen, är att få med kvinnor på det feministiska tåget. Män är oviktiga i sammanhanget och för den delen – varje enskild kvinna som är med på tåget, kommer sedan att påverka varje enskild man i sin tur.

      • Ja NBT min skepsis omfattar både män och kvinnor. Även om jag principiellt och i praktiken står främst på kvinnornas sida finns det män jag värna om och uppfattar som fullödiga människor. Tyvärr är detta i minoritet men blotta förekomsten av en inte helt oansenlig skara sådan män är ju en indikation att det inte är biologiskt inprogrammerat i män att bli egoistiska, rovlystna, våldsamma lögnaktiga skitstövlar. Det finns strukturer som medverkar till och underlättar skapandet av en sådan mansroll men ett fåtal frihetsälskande män med starkt integritet blir faktiskt MÄNNISKOR och ser kvinnor som sin jämlikar och sakna behov av att dominera och trycka ner dessa,.

        Mellan sådan män och kvinnor finns förutsättningar för äkta kärlek, och solidaritet även om det är ack så sällsynt.

        Kvinnor bär et enormt ansvar för ofta uppvisad bristande solidaritet och överlöperi. Många slår knut på sig för att ”säkra” och upprätthålla ren heterorelation till varje pris, ett pris som ofta bli alltför högt för kvinnan både emotionellt, psykisk, fysiskt, ekonomisk och medför att hon i allt för hö grad blir ett bihang till mannen, inriktad på hans väl och ve, karriär osv ofta ”ensam mammor” i heterorelationen heroiskt strävande efter att uppfylla de mest motstridiga krav från både familjen, samhällets och sin egen sida.
        Om kvinnor inte lät sig splittras och exploateras på detta sätt skulle de kunna välta det nuvarande partriarkala styret över ända, utan något som helst våld anser jag.

        Men detta kräver att kvinnor måste våga gå utanför sina invanda ramar. Skaka av sig vissa former av oskick som män ofta pekar finger åt dem för, elakhet , svartsjuka, empatilöshet och avund, konkurrens kvinnor emellan. Om inte kvinnor kan lita på varandra vem i hela världen kan man då lita på?

        Det är ju inte så lätt att alla kvinnor självklart identifierar och solidarisera sig med varandra. Vi är splittrade, De som lever i ”trygga” relationer med stabil ekonomi är inte alltid intresserad av de fattiga ensamma mödrarnas problematik och prioritera andra frågor, det är därför det hörs så lite
        om det skandalösa i att just ensamma mödrar måste försörja sina barn till 75% av den verkliga kostnaden.

        Det finns generationsmotsättningar också. Få yngre feminister intresserar sig och engagerar sig för de åldrande kvinnornas situation, dessa som ofta är fattigpensionärer som fortfarande vårdar ännu äldre anhöriga. En barnlös högavlönad karriär kvinna kan ha svårt att identifiera sig med mindre bemedlade systrar.

        Med den internationella solidaritet kan det också vara skralt . Man snöar inte på inhemska i mitt tycker perifera fenomen so rakade/inte rakade armhålor medan det finns en värld därute med enorma behov av vår hjälp , nätverkande hjälp.

        Det finns ett uttryck ” Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöder varandra” och jag skulle vilja tillägga att det finns en särskild plats i helvetet för män som inte stödjer kvinnor!

        Som både pojk och flickmamma känner jag ett visst hopp trots allt. Mina pojkar är inga själviska macho utan reflekterande varelser i kontakt med sina känslor, flickan likaså , hon är dessutom den med det bästa självförtroendet och framåtandan. Detta är inte resultatet av någon uppfostringsmässig manipulation. Det har funnits öppenhet och gemenskap, vi har varit tvungna att bli okonventionella på ont och gott-mest på gott tycker jag nu när barnen är unga vuxna som var och en år utanför de givna ramarna på vad jag uppfattar mycket positiva sätt.

      • Flora T:
        ….”inte är biologiskt inprogrammerat i män att bli egoistiska, rovlystna, våldsamma lögnaktiga skitstövlar.”

        Självklart inte. Men när män är så korkade att de envist håller kvar vid och med näbbar och klor försvarar denna idiotiska skapade mansroll – då får de ju leva i sin skit? Eller vad skall vi kvinnor göra åt det, när män vägrar att lyssna? Vi måste helt enkelt lämna män bakom oss och låta dem komma på detta själva.

        …”fåtal frihetsälskande män med starkt integritet blir faktiskt MÄNNISKOR och ser kvinnor som sin jämlikar och sakna behov av att dominera och trycka ner dessa.”

        Jag har aldrig stött på en sådan man och jag umgås med väldigt många män men det finns säkert en och annan sån man nere i Afrika eller någon annan avlägsen plats.

        ”Mellan sådan män och kvinnor finns förutsättningar för äkta kärlek, och solidaritet även om det är ack så sällsynt.”

        Jag vet inte varför det hela tiden måste framtvingas och/eller hoppas på någon slags ”kärlek” mellan män och kvinnor? Det är väldigt sällsynt, som du skriver och varför skulle det vara viktigt för kvinnor att känna kärlek till en man i sina liv? Det finns betydligt mer tillfredsställande och roliga saker att göra med sitt liv, än att hoppas på att känna kärlek till en man. Det är bara en massa romantiskt Hollywood-trams.

        ”Om kvinnor inte lät sig splittras och exploateras på detta sätt skulle de kunna välta det nuvarande partriarkala styret över ända, utan något som helst våld anser jag.”

        Kvinnor skulle kunna vältra patriarkatet ganska omgående om vi började hata män, som de hatar oss. Då hade det varit slut på den manliga lekstugan med kvinnors och barn liv. Men även utan något som helst våld, kan vi vältra patriarkatet – vi behöver bara ta avstånd från de människor som behandlar oss, våra systrar och våra döttrar på ett sätt som vi inte accepterar. Vi kan också välja att göra gemensam sak kvinnor emellan, som du skriver, vilket förmodligen är det som tar längst tid.

        ”Om inte kvinnor kan lita på varandra vem i hela världen kan man då lita på?”

        Sant. Svaret är: ingen. Å andra sidan vet vi kvinnor att det är kvinnor och inte män, som ställer upp när det behövs. Det är alltid kvinnor och inte män, som skyddar kvinnor och barn från män. Etc etc. Män är inte mycket att hålla i handen när det blåser. Då har de sprungit och gömt sig, ofta av rädsla för att stöta sig med brödraskapet. Detsamma gäller för män – det är alltid kvinnor som tar hand om män också. Omsorg är sällan mäns gebit men själva vill de bli väl omhändertagna av kvinnor (läs: daltade med). Vissa pappor låter till och med deras flickebarn ta hand om dem.

        Ja, patriarkatet har jobbat duktigt med att så split mellan kvinnor. Vi fostras i synen att vi skall vara avundsjuka på varandras kroppar, utseenden, män, liv, ekonomi, utbildning etc men detta är ett manligt sätt att se på relationer. I själva verket lever vi kvinnor i samma helvete med olika gradskillnader. För mig är ett heteroförhållande detsamma som att sänkas ned i djävulens skärseld och för andra kvinnor är mitt singelliv samma sak. 😉

        Problemet är ju också att män har möjlighet att sprida sina osanningar, sina lögner och överdrifter om feminister och kvinnor, via samhällets alla manliga propaganda-kanaler. Trots detta massiva övertag, är män sådana ynkryggar att de känner behov av att censurera bloggande feminister, censurera kvinnliga skribenter i tidningarna, hota kvinnor, feminister och deras barn till livet etc, etc. Utöver detta vet vi att varje man som lever i en heterorelation med en kvinna, har alla möjligheter i världen att göra samma sak och därför är heterokvinnor ofta svårast att nå för kvinnorörelsen.

        Detta manliga skitprat om kvinnorörelsen, borde genomskådas av alla kvinnor och jag upplever att kvinnor gör det i allt högre utsträckning. Det manliga skvallret om feminister börjar bli alltför absurt för att kvinnor (och män) skall kunna köpa det rakt av. Män är ju ofta gränslösa och vet inte när de skall sluta ljuga. Till slut blir lögnerna uppenbara.

        ” Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöder varandra” och jag skulle vilja tillägga att det finns en särskild plats i helvetet för män som inte stödjer kvinnor!”

        Ja absolut! Men eftersom det är män som kommer att hamna i helvetet, fortare än de anar, på grund av sitt eget hat mot kvinnor och ovilja att lyssna på klokare kvinnor, bryr jag mig inte. Jag orkar faktiskt inte rädda några kvinnohatande män – de får lösa sin egen sits. Varför skulle jag bry mig om män – de bryr sig inte om mig eller ens om andra kvinnors och barns mänskliga rättigheter.

        Det glädjer mig att det finns åtminstone två mödrar här i bloggen som har lyckats skapa sunda pojkbarn, som vuxit upp till sunda män. Det låter nästan för bra för att vara sant. 😉

  6. Det som är så härligt med dig NBT är att man så ofta får engagerande och uttömmande svar av di.Jag är så glad åt att det verkligen blir tanke och meningsutbyte av. 🙂 Du tar verkligen oss som läser, reflekterar och skriver på allvar (när vi förtjänar det).

    • Flora T: Ja, det är klart att jag tar er på allvar! Jag är ju inte man så jag tycker det är trist att hålla monolog. 😉 Det finns ingenting som är så utvecklande och lärorikt som att lyssna på andra människor så jag läser allt ni skriver, tar till mig och funderar. Ni får mig att tänka till och det uppskattar jag väldigt mycket. Ni är guld värda! ❤

  7. Det är ju som sagt det som är fantastiskt med den här bloggen! Folk här tar verkligen ut svängarna ofta och svar och resonemangen kan vara väldigt djuplodande. Dessutom GÅR det att ha en smula avvikande åsikter till skillnad från många andra feministbloggar där en för och alla följer annars utbryter skammande och drev. Här är det balans! 🙂

    • Flora T: Det går att ha HELT avvikande åsikter också så länge en inte hänger sig åt rent trams eller förnedrande personangrepp på mina läsare.

      Förnuftigt resonemang och att lyssna på andra, krävs för att komma till rätt insikter i livet, med livet och hela världen och där är vi kvinnor helt överlägsna män. Trots detta är det män som styr, och envisas med att styra, med sitt enögda manliga perspektiv.

      Män påstår saker, punkt, och kvinnor resonerar kring saker och lyssnar in omgivningen. Ungefär så. 😉

      Jag är så tacksam över alla kloka inputs som mina läsare har gett mig under årens lopp. Som sagt – ni har verkligen fått mig att tänka till många gånger. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s