Till min dotter (om jag hade någon)

Tänk på dig själv. Då blir vi två personer i världen, som bara har ditt bästa för ögonen.

Gör saker som du blir glad av.

Umgås bara med människor som ger dig positiv energi.

Umgås bara med människor som får dig att känna dig bra som du är.

Sluta stå framför spegeln och leta efter ”fel” – hur du än ser ut så duger du alldeles utmärkt, precis som du är. Du är vackrast i världen för din mamma – alltid. Jag älskar dig mer än mig själv. Jag skulle älska dig mer än allt annat, även om du vägde 200 kg, saknade näsa och var flintskallig. Du är det finaste i världen – glöm aldrig bort det, min underbara, underbaraste dotter.

Hetero-sex är fullständigt överreklamerat, en stor manlig sex-bluff. Inget att rekommendera.

Utbilda dig till vad du vill. Bli lastbilschaffis, pilot, sjuksköterska, sopåkare eller statsminister – jag stöttar dig i allt och jag, om någon, vet att det inte finns några som helst gränser för dig.

Berätta alltid allting för din mamma. Det finns ingenting som du inte kan berätta för din mamma och jag kommer alltid, alltid att vara ärlig mot dig och säga sanningen.

Jag kommer att försvara dig med mitt eget liv som insats och jag kommer att döda för din skull, utan att tveka en fjärdedels sekund.

Hetero-sex är fullständigt överreklamerat, en stor manlig sex-bluff. Inget att rekommendera.

Gör inte som ”alla andra” – gå din egen väg även när du stöter på motstånd. Du känner själv innerst inne, vad som är bäst för dig, vad som gör dig lyckligast och vad som berikar ditt liv. Lita på din magkänsla och din kvinnliga intuition.

Killar och män faller inte i god jord hos din mamma, som du vet mitt älskade allt. Men om du envisas med att vilja umgås med, eller till och med leva ihop med en snopp-bärare så får din mamma svälja denna förtret och acceptera läget. Men en enda, EN ENDA indikation på att du inte mår bra eller att snopp-bäraren behandlar dig respektlöst så kommer den lille snoppen att få känna på en försmak av helvetet.

Hetero-sex är fullständigt överreklamerat, en stor manlig sex-bluff. Inget att rekommendera.

Människor som har behov av att göra ned dig, prata skit om dig, skvallra om dig, förnedra dig eller förminska dig, är människor som själva har problem och mindervärdeskomplex. De står inte ut med sig själva och sina sketna liv, helt enkelt. Bry dig inte om dem, tyck inte synd om dem – bara skaka av dig och gå vidare med ditt liv. Sätt näsan i vädret och låt dem fortsätta med sina patetiska, icke avundsvärda liv.

Behandla alltid andra kvinnor som du själv vill bli behandlad. Behandla män som luft och helst som skit, för män behandlar aldrig kvinnor lika respektfullt som de själva vill bli behandlade.

älskade dotter

 

Hetero-sex är fullständigt överreklamerat, en stor manlig sex-bluff. Inget att rekommendera.

Du är alldeles för fin för män. Du är för fin för att hänga, ligga eller stå med särade ben och låta äckliga, primitiva snusk-pellar runka av sig i din fina kropp. Choklad ger mer sexuell tillfredsställelse.

Du är alldeles för fin för att vara hushålls-slav åt lata män. Du är för fin för illa-luktande, bekväma, snarkande, skitaktiga, porrskadade, illojala, oekonomiska, lågintelligenta, falska, ljugande, bekväma, otrogna, högljudda, rapande, ouppfostrade, arroganta, primitiva och fisande män. Du är för fin för att vara sperma-hink åt män. Var rädd om din fina kropp och din psykiska och fysiska hälsa – de flesta män är bara ute efter att göra dig så mycket skada som möjligt.

Hetero-sex är fullständigt överreklamerat, en stor manlig sex-bluff. Inget att rekommendera.

Prioritera alltid dina tjej-kompisar, ditt arbete och dina fritidsintressen. Detta är varaktiga och därför mycket viktiga saker i ditt liv.

Skaffa barn för att du verkligen vill ha barn och skaffa barn, först när du är säker på att du kan försörja ditt barn på egen hand. Det är inte att rekommendera, att du gör dig själv och ditt barn beroende av en man för er överlevnad – det kan vara förenat med livsfara. Det finns möjlighet för dig att inseminera dig om du vill eliminera risken att en man kan komma att ta ditt barn ifrån dig, eller om du vill undvika att bli fast med en och samme man, för resten av ditt liv. Vid separation är det också en fördel, att slippa lämna ifrån dig ditt barn till en man som du kanske inte kan lita på.

Hetero-sex är fullständigt överreklamerat, en stor manlig sex-bluff. Inget att rekommendera.

Ät ordentligt för att bli så smart som möjligt och för att hålla dig frisk. Kroppen och framför allt hjärnan, behöver mat och näring för att kunna utvecklas och fungera och det är anledningen till att flicke-barn får mindre mat än pojkar, i många delar av världen. Inte för att all denna mat har gjort pojkar och män särskilt intelligenta men, ja… Ät ordentligt!

Gå gärna med i en skytteförening så att du lär dig skjuta pick – förlåt – PRICK och så att du kan få vapenlicens. Gå gärna några judo- och karatekurser också så att du lätt kan försvara dig själv mot mä… eller…. jag menar… rovdjur, hehe. (Feministiskt internskämt)

Skicka aldrig nakenbilder på dig själv till killar och män! Inte till någon!

Hetero-sex är fullständigt överreklamerat, en stor manlig sex-bluff. Inget att rekommendera.

Kram från din mamma. Jag älskar dig, min lilla snutte-fia!

PS. Mamma har alltid rätt, lyssna på din mamma. DS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

23 thoughts on “Till min dotter (om jag hade någon)

  1. Ja, ord som behövs mer och mer till världens alla döttrar. Jag skrev något, inte liknande men ändå lite likt, för några år sedan. Det gav jag min dotter när hon fyllde 30. http://livsbloggen.blogg.se/2012/march/.
    Idag tänker jag att alla mammor borde lära sina döttrar vad det innebär att dela sitt liv med en man, vad man kan tvingas stå ut med och hur det faktiskt kan förgöra en människa på flera sätt. Det som står i de sk tjejtidningarna är sällan sant och om det är sant så skrapar de bara lite lätt på ytan. Det behövs klarspråk och ärlighet.

    • Ann: Du postade nog inte rätt länk..?
      Ja, det är föräldrars ansvar att förbereda sina barn för livet, vilka faror som lurar och hur de bäst skall skydda sig själva. Det krävs ju så länge vi lever i ett våldsamt och respektlöst manssamhälle där allt är bedrägeri, bluff och båg.

      Här ser jag att föräldrar är väldigt dåliga på att förbereda sina döttrar på vad som väntar dem i livet. Mammor som själva lever i heterorelationer vågar sällan vara ärliga eller tala klarspråk med sina döttrar. De är rädda för mäns ”känslor” de också. 😉

      Åh herregud, en kan väl inte säga till flickor att hetero-sex är en manlig sexbluff och att det dessutom är farligt för deras hälsa? En kan väl inte säga till flickor att män är skitstövlar som bara ute efter att skada kvinnor och flickor? En kan väl inte varna flickor för hetero-relationer? En kan väl inte säga till flickor att män är lata och bara vill ha kvinnor till att tillfredsställa män sexuellt samt göra hushållsarbetet åt män? En kan väl inte säga det, trots att alla vet att det är sant? För då…? Vad händer då…?

  2. Intressanta råd till en dotter, jag håller med om det mesta, även om jag faktiskt stundtals kan uppskatta hetro-sexet. Minst lika viktigt, tänker jag, är råd till våra söner. Jag har en dotter och en son, och lika mycket som det är viktigt att informera sina döttrar om livet, tycker jag det är att styra upp sönerna, både för deras skull och för andras döttrars skull. För uppenbarligen är inte alla hästar hemma hos alla män, somliga verkar inte se kvinnor som människor helt enkelt. Min lille som är fin och snäll, har söta fötter och går i ettan. Han uppskattar flickor, kvinnor, pojkar och män som är snälla och intressanta och verkar inte förstå att man skall bete sig på något visst mot kvinnor. Jag har redan pratat med honom om att när han blir större aldrig skall slå tjejer (nä, han gör det inte nu heller), att man inte får ta på folks kroppar, om de inte vill det explicit (och inte andra på
    hans heller) och jag antar att jag får utveckla detta vidare under årens lopp.

    • Lisa: Det här inlägget är menat att hylla döttrar och flickor och trots att du själv har en dotter så väljer du att enbart hylla din son i din kommentar.

      Hade du inget gott att säga om din dotter och berömma henne för, under ett inlägg som handlar om att hylla döttrar? Är hon inte ”fin, snäll, har söta fötter och uppskattar flickor, kvinnor, pojkar och män som är intressanta och snälla”?

      Förstår du vart jag vill komma? Jag menar inte att skuldbelägga dig eller göra mig lustig över din kommentar – jag ber dig bara att reflektera över ditt eget beteende och ditt föräldraskap.

      Vi vet ju att vuxna människor och främst heteroföräldrar gör skillnad på söner och döttrar, barn uppfostras och behandlas utefter deras kön. Vi vet att detta existerar även i de mer jämställda länderna i världen, tex i Sverige.

      Vi vet att pojk-barn får beröm, bara för att ha lyckats bete sig någorlunda civiliserat men flicke-barnen? Vem ser dem? Vem berömmer dem, för att de kan bete sig civiliserat, inte slåss, inte tafsar och inte ägnar sig åt skadegörelse eller ställer till en massa skit och problem?

      Vem berömmer flickor som är så pass intelligenta att de klarar skolan med bravur, trots att de måste utstå både fysiskt och psykiskt våld, trakasserier och hotelser från pojkar i skolkorridorerna? Vuxna heterokvinnor förväntas inte ens stå ut med den typen av levnadsvillkor på daglig basis, dvs fysiskt och psykiskt våld samt trakasserier från sina män eller andra män – de uppmanas att ringa polisen samt att genast avlägsna sig själva och sina barn från platsen. Men små flickebarn förväntas stå ut med detta i skolorna på daglig basis, utan att lida någon som helst skada.

      Det verkar precis som om flickebarn, döttrar, är så skötsamma och duktiga, att de glöms bort i allt sus och dus från de problematiska pojk-barnen? Det verkar precis som om främst heteroföräldrar tror att uppmuntran av döttrar, per automatik skulle innebära att sönerna blir åsidosatta? Som om sönerna, pojkbarnen skulle må bättre av att föräldrarna låter bli att hylla, berömma och uppmuntra sina döttrar, flickebarnen också? Är det så du och andra föräldrar tänker? Jag undrar seriöst?

      För ärligt talat – ibland blir jag så jävla rasande att jag bara har lust att skrika rakt ut:
      ”Vem fan står på flickornas sida, våra döttrars sida, i den här jävla mansvärlden när inte ens deras egna mammor gör det???”

      Ja, ursäkta vad som kan uppfattas som ett utbrott från min sida men jag blir otroligt upprörd över att de som behöver mest beskydd och stöd i vårt samhälle (flickebarnen), ignoreras och nonchaleras till förmån för de som orsakar att flickebarnen öht behöver stöd och beskydd (pojkbarnen och vuxna män).

      Det är inte pojkbarnen som behöver beskydd och stöd pga flickebarnen i samhället, eller hur? Det är inte pojkbarnen som behöver mer fjäsk och dalt eller belöning, för att de ens skall vilja uppföra sig som normala människor, eller hur? Det är inte män som behöver beskyddas från kvinnor i världen eller hur? Det är inte män som behöver mer fjäsk och dalt för att ens kunna uppföra sig som civiliserade människor mot kvinnor, eller hur?

      Hur tror du att din dotter skulle uppfatta din kommentar om hon fick läsa den här under inlägget om underbara, älskade döttrar? Nu kommer du förmodligen att säga att hon inte alls skulle ta illa vid sig men det tror inte jag på för fem öre. Hon skulle känna sig sviken över att hennes mamma inte hade ett enda jävla gott ord att säga om henne, under ett inlägg som handlar om älskade döttrar och inte om hur fantastiskt underbar hennes mamma tycker att hennes bror är, för att han lyckas uppföra sig som normalt folk. Jag ber dig ödmjukt att fundera en vända över ditt eget beteende, reflektera och återkom gärna med synpunkter.

      Tillägg: Ursäkta om jag låter ilsken men jag blir upprörd varje gång jag ser detta ständiga skifte av fokus från flickor till pojkar. Du är inte ensam om detta, inte alls och som sagt – jag menar inte att skuldbelägga utan jag är seriöst intresserad av hur den här föreställningen om ”stackars pojkar” som anses måste ”peppas” i tid och otid för att ens klara av att bete sig som normala människor, har uppstått i samhället på sistone?

      • Jag blir faktiskt riktigt ledsen när jag läser ditt svar. Jag vet inte om jag uttrycker mig oklart, men när jag skrev detta hade jag precis läst om ”Flickan och skulden” och tänkte mig att i mammor kanske kan ”hjälpa till” att ”signalera” till blivande män att det exempelvis är olämpligt att köra upp kvastar i kvinnors underliv. Och nej, det är inte män och pojkar som behöver skyddas från flickor och kvinnor i samhället, men uppenbarligen behöver vissa upplysas om att det är olämpligt att köra upp kvastar, speciellt som det uppenbarligen inte var olagligt (åtminstone enligt dåvarande lagstiftning).

        Sedan, NBT, måste jag säga att jag håller på att kräkas när du antyder att jag inte står på min dotters sida. Jag kommer att stå på min dotters sida tills jag dör och efter det om jag kan. Jag står på min sons sida med, men jag kommer alltid att stå på hennes lite mer, eftersom hon är en blivande kvinna. Och det är inte bara ord. Mina barn är det viktigaste i mitt liv. Jag stöder henne på alla sätt jag bara kan och vill förbereda henne för livet så att hon klarar sig. Tänk om min son exempelvis skulle begå övergrepp på flickor eller kvinnor, eller kanske acceptera sådant beteende på grund av ”grupptryck” bara för att du tycker att pojkar inte skall ”fjäskas” för? Nä, de skall sannerligen inte fjäskas för, men att tala med sina barn om hur man beter sig mot varandra är min jävla plikt. Slutligen skriver du också att du ödmjukt (?) ber mig fundera en vända över mitt beteende, reflektera och återkomma med synpunkter. Så ja, min dotter är så underbar som någon kan vara, den smartaste jag känner (fastän hon är elva), har fötter av Guds nåde och är faktiskt intressantare än livet självt. Och snälla säg inte att ”hennes mamma inte hade ett enda jävla gott ord att säga om henne” för det gör ju för fan fysiskt ont. Men det priset betalar jag gärna i syfte att skydda min dotter och våra medsystrar.

        PS Måste också passa på att påpeka att jag är bara är bekant med två av Anna-Maria Lenngrens dikter. Den ena är förstås ”Till min kära dotter, om jag hade någon” och den andra är (och titeln passar ju finfint just nu) ”Pojkarne”.

      • Lisa: Jag är ännu mer ledsen för det var verkligen inte min mening att göra dig ledsen eller att skuldbelägga dig. Jag ville bara vara ärlig och jag var medveten om, att det fanns en viss risk för att jag kunde såra dig med mitt svar, utan att vilja det. Av den anledningen försökte jag verkligen framhålla, att min mening var att göra dig uppmärksam på hur du skiftade fokus från döttrar till söner samt att du bara talade positivt om din son under ett inlägg som handlade om döttrar, trots att du själv har en dotter.

        ”Sedan, NBT, måste jag säga att jag håller på att kräkas när du antyder att jag inte står på min dotters sida.”

        Jag förstår att du uppfattade mitt svar till dig på det sättet men det var verkligen inte vad jag menade. Jag lovar.

        ”Nä, de skall sannerligen inte fjäskas för, men att tala med sina barn om hur man beter sig mot varandra är min jävla plikt.”

        Självklart. Det jag vände mig emot, var som sagt att du hyllade din son under inlägget om döttrar, för att han ens lyckas bete sig som folk. Det innebär inte att jag inte förstår vad du menar eller att jag tror, att du inte bryr dig om din dotter. Det innebär bara att jag vänder mig emot att pojkbarn hyllas för minsta lilla, tex att de lyckas behandla andra människor på ett någorlunda bra sätt. Det gör de flesta flickebarn redan men ingen förälder skryter ju med, att de har lyckats lära sina döttrar att inte tafsa, inte slåss eller behandla andra människor med respekt.

        ”Slutligen skriver du också att du ödmjukt (?) ber mig fundera en vända över mitt beteende, reflektera och återkomma med synpunkter”

        Ja, tro det eller ej men min mening var faktiskt att försöka svara dig ödmjukt, få dig att förstå att jag inte menade illa samt att jag bara ville göra dig uppmärksam på, hur olika förväntningar föräldrar ofta har på sina barn, beroende på barnets kön. En pojke är ”jättefin” om han lyckas bete sig som folk och han hyllas för detta. Det gör inte en flicka för det förväntas redan av henne och flickor lyckas ju oftast leva upp till, vad en kan tycka, är helt självklara saker.

        Min poäng var alltså att en bör vara uppmärksam på de olika förväntningar en har på barnen beroende på deras kön samt att inte låta pojkar/söner stjäla allt fokus/uppmärksamhet. Kanske skulle det vara bättre att fokusera på, uppmärksamma och berömma flickorna mer så att pojkarna vet vad de måste leva upp till för att få samma beröm/uppmärksamhet? Är du med på vad jag menar här?

        ”Och snälla säg inte att ”hennes mamma inte hade ett enda jävla gott ord att säga om henne” för det gör ju för fan fysiskt ont.”

        Fast sanningen är ju, att du bara pratade gott om din son, under inlägget som handlade om döttrar. Det betyder absolut inte att jag ville skuldbelägga dig – jag ville bara göra dig medveten om det, samt att du kanske skulle fundera över hur det kom sig att du inte hade något alls att säga om din dotter, under ett inlägg som handlade om döttrar. Du talade bara gott om din son. Det är ju fakta.

        Men, MEN – det innebär naturligtvis inte att jag tror att du skiter i din dotter och jag ber verkligen om ursäkt om min kommentar uppfattades så. Men ibland kan föräldrar vara lite blinda för hur olika förväntningar de har på sina barn, beroende på barnens kön. För övrigt så är det också väldigt vanligt, vilket du vet om du följer feministbloggar, att fokus ständigt skiftas från kvinnor till män, precis som från flickor till pojkar? Så fort en talar om hur duktiga/bra/framgångsrika flickor eller kvinnor är, börjar någon hojta:

        -”Men pojkar och män då?”

        Det är jäkligt tröttsamt men naturligtvis ett utslag av patriarkatet vi lever i. Män och pojkar ges högre prio än kvinnor och flickor och allt som jag beskriver ovan, fick mig att reagera på din kommentar. Jag menar att vi måste kunna få tala om flickor och döttrar, berömma dem och hylla dem för hur fantastiska de är, utan att någon börjar skrika upprört om att vi måste tänka på eller ”skryta” med pojkar också för annars kan de känna sig åsidosatta eller avundsjuka. Det verkar faktiskt som om många, inte bara föräldrar utan även lärare och andra som har med barn att göra, ser det så? Om vi hyllar/uppmärksammar flickor och kvinnor så blir män och pojkar avundsjuka? Är du med på vad jag menar här? Har du själv märkt av detta fenomen?

        Jag hoppas att jag inte har förvärrat saken nu, utan att jag har lyckats få dig att förstå vad jag menade med min kommentar till dig? Jag ber verkligen om ursäkt för om jag var för burdus och framstod som anklagande för det var, helt ärligt, inte min mening alls. Men du har absolut rätt i att, även om jag försökte mjuka upp min kommentar, var den ändå onödigt hård i tonfallet och jag är verkligen ledsen för det. Jag kunde ha uttryckt mig på ett mycket bättre sätt.

        Jag är i alla fall jätteglad över att du skrev ett svar till mig, Lisa och jag hoppas att du återkommer om något känns oklart eller om du känner dig orättvist behandlad av mig. Tusen tack för din ärlighet. Det känns bra att kunna ha en öppen, ärlig dialog och prata om eventuella missförstånd för det är lätt att missförstå skrifter på nätet.

        Varma hälsningar, NBT

      • Lisa: Jag måste tillägga här också:
        När jag skrev det här inlägget så tänkte jag: ”Jaha, nu kommer säkert nån heteroförälder att börja skrika i kommentarsfältet om hur fina pojkar är, hur synd det är om pojkar och att vi faktiskt måste tänka på att uppmärksamma pojkar också”. 😉

        Det är nämligen ganska vanligt och detta bidrog säkert till att mitt svar till dig blev onödigt hårt. Som sagt, förlåt mig för det och tack för att du vågade säga ifrån.

  3. Hej, NBT,
    uppskattar verkligen din Lenngrentravesti. ovan 🙂 Ingenting går upp mot en uppdaterad klassiker! En liten kul grej dök plötsligt upp ur minnet vid läsning av din text: Vår gamle pensionerade, men tillfälligt inhoppade svensklärare, skolans f d rektor, kallade alltid A M Lenngren för ”Fru Lenngren” när vi läste och pratade om hennes texter – och krävde att vi skulle titulera på samma sätt! Annars mulnade han och spände ögonen i en,ett pekfinger i luften samtidigt som det kom en väsning:” FRU Lenngren ”

    Det var inte så många klassiska kvinnor som lästes i skolan då men naturligtvis skulle det alltid upplysas om den kvinnliga poetens civilstånd. Däremot var det ingen på ”Elsa Brändströms skola”som krävde att vi skulle säga ”Fru Brändström” när vi läste och pratade om denna legend på den anrika skolan som bytte namn och uppkallades efter henne under min tid som elev. Men – där var den stora majoriteten lärare kvinnor, även rektorn.

    Var och en tar naturligtvis till sig det som känns mest angeläget, men jag fastnade för detta ur din version ovan:

    ”Människor som har behov av att göra ned dig, prata skit om dig, skvallra om dig, förnedra dig eller förminska dig, är människor som själva har problem och mindervärdeskomplex. De står inte ut med sig själva och sina sketna liv, helt enkelt. Bry dig inte om dem, tyck inte synd om dem – bara skaka av dig och gå vidare med ditt liv. Sätt näsan i vädret och låt dem fortsätta med sina patetiska, icke avundsvärda liv.” Eller kan en tillägga, som engelsmännen avsiktligt kärvt uttrycker det: ”Keep a stiff upper lip”

    Kan inte låta bli att skicka med en länk till originalversionen av denna klassiska pärla, Lenngrens dikt, ”Några ord til min k. Dotter, ifall jag hade någon”

    http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/LenngrenAM/titlar/NagraOrdTill/sida/I/etext

    • Jeanna: Åh vad roligt att jag helt omedvetet har lyckats halvt kopiera en ”klassiker”. 🙂
      Du är uppenbart mer beläst än mig på detta område så tack för länken och upplysningen. Jag har aldrig läst dikten, åtminstone inte vad jag kan minnas.

      Rektorn kanske tyckte att det var viktigt att kalla Lenngren för ”fru” för att kunna bekräfta sina egna fantasier om att hon nog fått hjälp av sin ”make” att skriva den fina dikten? 😉

      Jag hörde låten Stiff Upper Lip med ACDC på radion häromdagen. Jag sjöng med för full hals.

      Tack igen för länken med dikten – det var verkligen ett roligt sammanträffande.

  4. När man forskar om dikter skrivna till döttrar slås man av hur få de är. Jag försöker verkligen hitta några som var en smula uppbyggliga men det var inte det lättaste. Ofta handlar de om glädjen över barnet men sällan handlar dikterna om barnet för dess egen skull liksom. Jag ska återkomma med exempel så småningom i denna länk. Just nu är så januaritrött att det inte liknar någonting, kämpar med att bara försöka hålla i hop i fogarna. Denna tråd fick mig att fundera på att ta ledigt för att besöka MIN alldeles för oomsjungna dotter som behöver hyllas av sin mor för den skimrande juvel hon är. Jag kunde aldrig förställa mig hur underbart det var att ha en vuxen dotter, att få se att något av det jag försökt förmedla till henne faktiskt har gått hem och att hon därför undvikit ett flertal av de grynnor jag själv gick på i hennes ålder. Hon har blivit mogen, modig, egensinnig, kompetent och stark med en sjuhelvetes integritet, samtidigt empatisk, kärleksfull och ansvarstagande. Önskar jag kunde skriva den där perfekta dikten till en dotter jag söker så intensivt efter själv… 🙂

    • Flora T: Det är inte så konstigt att det saknas dikter om döttrar i patriarkatet. Mannen har ju varit ihärdig med att hylla sig själv och till och med lyckats få kvinnor att hylla honom också, trots allt illa han har gjort mot det kvinnliga könet i alla tider.

      Återkom gärna med exempel.

      Var tacksam över din dotter, hylla henne och uppmuntra henne vilket jag iofs är säker på att du gör. Att få en dotter måste vara den största gåvan i livet?

      Jag ser många pojkmammor som har ett helsike för deras söner flyttar aldrig ut nu för tiden och de hänger mamma i kjolen ända in i graven. 😉

  5. NBT,
    kul att du uppskattar Lenngrendikten! Hoppas du får fler snilleblixtar med travestier! 😉
    Vill bara tillägga att Lenngren antagligen kunde publicera sig endast genom sitt äktenskap med en tidningsredaktör. Att skriva ansågs inte vara något för kvinnor vid den tiden, 1794, då denna dikt skrevs-publicerades. Hon har skrivit en hel del annat också – alltid med glimten i ögat precis som denna dikt, som faktiskt tolkats både som satir och allvar på samma gång.
    Du kanske redan förstått att du har en gammal litteraturnörd på tråden – yrkesskadad skolfux dessutom!
    Ha överseende! 😉

    • Jeanna: Vem vet – jag kanske har fått fler sådana snilleblixtar i bloggen tidigare utan att veta om det? 😉
      Ja, jag har förstått att litteratur är ditt ämne. 🙂

      Själv älskar jag att läsa böcker när tid finns men jag är inte särskilt intresserad av poesi och dikter. Därför är det både lärorikt och kul att ha dig och andra läsare på tråden som har sådan (och annan) kunskap att komma med. Tack för det, nu vet jag och andra läsare vem Lenngren var och kvinnliga förebilder behöver vi höra mer om. ❤

  6. Nu har du släppt anden ur flaskan, NBT! 😉
    Jag kastar in en dikt, skriven av en av de största svenska poeterna i vår tid – Karin Boye.

    En av mina favoritdikter, ur diktsamlingen ”Härdarna”, 1927.

    Jag vill möta…
    Rustad, rak och pansarsluten
    gick jag fram —
    men av skräck var brynjan gjuten
    och av skam.

    Jag vill kasta mina vapen,
    svärd och sköld.
    All den hårda fiendskapen
    var min köld.

    Jag har sett de torra fröna
    gro till slut.
    Jag har sett det ljusa gröna
    vecklas ut.

    Mäktigt är det späda livet
    mer än järn,
    fram ur jordens hjärta drivet
    utan värn.

    Våren gryr i vinterns trakter,
    där jag frös.
    Jag vill möta livets makter
    vapenlös.

    http://www.karinboye.se/verk/dikter/index.shtml

    • Jeanna: Jag gillar anden i flaskan.
      Jag känner faktiskt till Karin Boye och tro det eller ej, men jag känner även igen den här dikten.

      Inte för att jag kan säga att jag förstår mig på den helt och hållet 😉 men den är jättefin och det är ärligt menat.

      Du kanske skulle gilla att gästblogga hos mig ibland, Jeanna? Slänga in en liten dikt då och då, i en egen kategori här i bloggen? Annars får du förstås gärna släppa lös anden ännu mer, här i kommentarsfältet. 😉

      Tack min vän – alltid uppskattat!

      • Förstår naturligtvis att du är bekant med Karin Boyes diktning, NBT. Men hon känns så oerhört aktuell idag, igen – eller kanske snarare fortfarande. Inte minst denna dag när det drivs en militaristisk – vapenindustriell kampanj i vårt land för upprustning och dessutom deltagande i militär allians.
        Tack för ett generöst erbjudande om medverkan i din uppskattade blogg, Det glädjer mig verkligen. Så snart jag känner andan falla på hör jag av mig. Mejla mig en adress där jag når dig.

      • Jeanna: Vem var det (amerikan tror jag) som sade: ”If you cant hear the drums of war – you must be deaf”? Ja, det måste man nog vara.

        Du behöver inte fatta beslut idag eller imorgon heller för den delen. 😉 Fundera en stund för jag har planer på att bjuda in fler och/eller kanske öppna en helt ny blogg som ett slags feministforum med flera skribenter. Detta är hemligt än så länge så berätta inte för någon. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s