I Sverige blir mammor, som försöker skydda sina barn från pappors våldtäkter häktade, medan papporna får ensam vårdnad om barnen

På tal om incest…

Jag har skrivit många gånger om det svenska mans-samhällets fasansfulla sätt att hantera mammor och barn, som misshandlas och/eller våldtas av män/pappor i hetero-familjerna. Det pågår inte bara i Sverige – även i andra länder ser vi detta manliga ”samhälls-fenomen” och oftast i de länder där den amerikanska papparättsrörelsen, Fathers Rights Movement, har rönt stora framgångar.

Annika Sundbaum Melin har också skrivit om det här (och många med oss) och nu tar hon upp detta igen:

Läs! Detta är inte science fiction – det händer i Sverige år 2016:

http://acdc-adhd.blogspot.se/2016/02/barn-och-kvinnor-ar-rattslosa-i-sverige.html

”När poliserna knackade på Evas dörr tänkte hon;
– Äntligen!
– Äntligen skulle hon in på förhör och berätta om de sexuella övergrepp hon hade hört sina bonusbarn berätta om. Väl inne på polisstationen placerades hon i fyllecellen. Hon satt sedan häktad under en hel vecka, med fulla restriktioner, utan varken telefon eller klocka. Hennes brott? Misstänkt för egenmäktighet mot barn.

Strax efteråt häktades en annan kvinna, Anna. Hon hade kontaktat socialtjänsten då flera av hennes fem barn berättat att deras pappa, Peter, utsatt dem för sexuella övergrepp. Hon bad om hjälp att skydda dem och hon ville absolut inte att barnen skulle sova över hos honom.

Socialtjänsten tog inte hennes oro på allvar. De bortsåg från alla oroväckande tecken som barnen visat upp. Peter fick vårdnaden trots att polisutredning om de misstänkta brotten pågick!  När Anna insåg att övergreppen fortsatte tog hon barnen med sig och flydde landet. Då hennes gömställe avslöjades häktades hon och barnen flyttades omgående hem till den misstänkte pappan.

Peter har tillgång till sju barn.”

”Jag känner till flera andra kvinnor som gripits av liknande anledning. Nu är det nästan tio stycken som jag vet. De har flera saker gemensamt. De är kloka och välutbildade, de har lyssnat på sina barn och gjort det varje förälder enligt lag är skyldig att göra: de har skyddat barnen mot fortsatt misshandel och/eller sexuella övergrepp. För detta har de straffats. En del har fått fängelsestraff andra har fått samhällstjänst.

Men, de som straffas hårdast är barnen. Alla barn i dessa fall har omgående placerats hos den misstänkte fadern.”

Läs även ”Sanningen om papparättsrörelsen” här.

 

Annonser

5 thoughts on “I Sverige blir mammor, som försöker skydda sina barn från pappors våldtäkter häktade, medan papporna får ensam vårdnad om barnen

  1. Det sorgliga är att detta inte förvånar mig det minsta. Det börjar bli vardagsmat och socionomutbildningen brister rejält. Socialsekreterarna har alldeles för bristfälliga kunskaper inte minst när det gäller barn och psykologi. Har träffat personer från kvinnojourer som alla berättat om märkligt agerande från socialens sida och där mammans ord väger lika lite som en fjäder och barnen tvingas tillbaka till förövaren för det är ju sååå viktigt att barnen har kontakt med pappa. Till vilket pris kan en undra då? Det priset får barnet betala.

    När det gäller socialtjänsten så skickas nyutbildade unga socionomer ut för att bedöma ett barn, tex i skolmiljö eller i hemmet. Socionomer som inte har den minsta lilla erfarenhet av barn eller vet något om hur barn kan fungera eller reagera i olika situationer. Hur i h-vete ska dessa socionomer kunna ge en rättvis bedömning av ett barn?

    I min egen stad missade en ung socionom och hennes kollega att ett barn var livrädd för att tvingas flytta till sin pappa som bodde långt bort och inte hade så bra kontakt med barnet. Barnet skulle då få lämna sina systrar och mamma vilket gjorde hen skräckslagen, orolig och stökig. Genom bedömningar både i skola och i hemmiljö tyckte sig socialen veta att mamman var en mamma som inte kunde ”sätta ner foten” samt att hon manipulerade barnet att agera och säga saker som att hen ville dö eller att hen ville skjuta sin pappa eller sig själv så han slapp flytta dit.

    Hur man kan missa en sådan uppenbar sak som ett barns rädsla övergår mitt förstånd men det sker ofta, alldeles för ofta. I detta fallet ville familjerätten ge vårdnaden till pappan för att de trodde att mamman skulle försvåra umgänget. Nu tyckte rätten något annat och barnet blev, när hen fick veta att han skulle få bo hos mamman och syskonen, lugn och trygg igen och trots vad familjerätten försökte inbilla alla så träffar barnet sin pappa med jämna mellanrum. Hade barnet tvingats från sitt hem, att bo och leva med pappan så hade socialen knäckt det barnet för alla framtid och även syskonen och mamman där hen har växt upp. Jag har läst hela utredningen både den som socialsekreteraren gjorde och även den från familjerätten och jag måste säga att en häpnar över hur denna myndighet tänker ibland.

    Socialen tycker att mammor glatt och villigt ska lämna sina barn till en pappa som aldrig brytt sig ett skvatt om barnet och knappast ens känner barnet. Att pappan super, misshandlar eller begår övergrepp har ingen större betydelse och vad det betyder för barnet struntar de i då de alla lever i villfarelsen att en pappa som varit en skuggfigur skulle ha så stor betydelse för barnets väl och ve
    Trams säger jag..

    • Ann: Tack för din informativa kommentar. Jag har själv varit ett barn som tvingades iväg till en pappa som jag var livrädd för och han varken slog mig eller utnyttjade mig sexuellt. Han var bara totalt oberäknelig, plågade och hotade min farmor och min fastrar, skrek, gapade och betedde sig som en aggressiv schimpans-hanne. Det räckte för att jag ville slippa umgås med honom – det är ren skräck för ett litet barn.

      Man kan verkligen undra, för vem socialtjänsten och andra inblandade myndigheter jobbar? Inte är det för barnen och barnens bästa i alla fall. Män som inte ens vuxna människor vill ha med att göra, tvingas försvarslösa barn att umgås med, bara för att mannen i fråga kallas ”pappa”.

      Papparättsrörelsen ligger bakom det här. De har varit ute på socialkontoren och ”föreläst” om vad de kallar mammors ”umgängessabotage”, PAS. Fathers Rights Movement från USA har varit framgångsrika med att sprida detta manliga synsätt på barn, i många fler länder än Sverige. Jag har sett samma typ av fall i tex Australien och Spanien (som jag kommer på nu).

      Ja, socialen hade knäckt barnet som du berättar om. Den viktigaste personen för alla barn, är mamma. Jag tror inte ens att papporna i papparättsrörelsen hade velat uppfostras av och växa upp hos sina pappor. Det hela handlar bara om att visa manlig makt över kvinnor. Pappor använder sina egna barn som vapen.

      Det är många barn som har utsatts för det här nu och jag hoppas att svenska staten en dag blir skadeståndsskyldig till alla de här barnen.

      Jag vet inte om manssamhällets agerande handlar om att pappors sexuella övergrepp och våld mot barnen i heterofamiljerna måste förnekas och döljas till varje pris? Eller om det handlar om att visa manlig makt gentemot den kvinnliga befolkningen? Eller om det handlar om att tvinga kvinnor till att stanna kvar i heterorelationer för ”annars” tas barnen ifrån dem? Eller kanske är det en kombination av allt detta?

      Det är för jävligt att sånt här får pågå i Sverige år 2016 och få heterosexuella mammor verkar vara medvetna om problemet eller också bryr de sig inte för att de tror att det inte kommer att drabba dem själva?

      Jag har sett feminister som menar att alla hetoropars vårdnadstvister skulle lösas genom att tilldela vårdnaden om barnen utefter barnens kön. Dvs att mammor alltid skall ha vårdnaden om döttrar och pappor alltid skall få vårdnaden om söner, så länge ingen av föräldrarna anses olämplig enligt dagens mått. Det är synd att kasta ut små gossebarn åt vargarna, dock…

  2. Utan mammor tror jag de små pojkarna skulle utvecklas till vålds-mördar-och våldtäktsmaskiner, i värsta fall. I milda fall skulle de endast få mig sig ett vidrigt synsätt och den sk manliga kulturen, den som säger att män är mer värda än kvinnor. Att låta papporna få vårdnaden om pojkarna vore en katastrof för barnen och hur många mammor skulle vilja det? För mammor är barnen lika mycket värda oavsett kön. Aldrig att jag skulle vilja att någon av mina söner skulle överlämnas till fadern, fy tusan, stackars barn och det dessa då skulle få med sig i bagaget vore inte bra för någon.

    • Ann: Jag tror också att det vore en katastrof för gossebarnen men heterosexuella föräldrar av båda kön, hävdar ofta att det är viktigast för söner att få växa upp med bland män/fäder.

      Du och jag instämmer inte men många heteroföräldrar verkar göra det och som jag minns det, var detta själva utgångspunkten för förslaget, dvs att många vuxna män uppenbarligen hade velat växa upp hos sina pappor istället för hos sina mammor.

      Nu får ju iofs många barn av båda kön göra det ändå, i och med socialtjänstens agerande med att ge enskild vårdnad och tvångsförflyttning av barnen till galna pappor. Kanske var den feministiska tanken att åtminstone försöka rädda flickebarnen undan detta.

      • Ann: Vi får hoppas på att många kvinnor inseminerar sig istället, nu när det är tillåtet, för då har barnen en för alltid trygg plats hos sin mamma, precis som naturen avsett. Då slipper både mammor och barn allt tjafs med män, som sällan ändå begriper sig på barn och barns behov.

        Det riskerar dock att skapa ett A- och B-lag av barn där de som växer upp med bara sina inseminerade mammor, kommer att ha klara fördelar gentemot barn med heterosexuella föräldrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s