Det gick åt skogen med min utmaning men Glad Påsk iaf

Jag vet inte hur det har gått för er under veckan, med min utmaning om att försöka ignorera män och försöka låta bli att le mot män?

Själv har jag misslyckats totalt, hehe. 😉

Den enda dagen som gick bra, var i tisdags för då hade jag inte så mycket manligt folk omkring mig. Onsdagen gick hyfsat bra också men igår på skärtorsdagen sket det sig totalt. Jag gav upp.

Hur önskar en folk Glad Påsk med en sur min, liksom? 😉

Men det är tanken som räknas, eller hur? Det är alltid nyttigt att reflektera över sitt eget beteende och det har jag verkligen behövt att göra under veckans gång.

Med det sagt, vill jag önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!

GLAD PÅSK ÖNSKAR JAG ALLA KVINNOR:

GLADHÄXA

GLAD PÅSK ÖNSKAR JAG ALLA MÄN:

LÄSKIG HÄXA

Annonser

12 thoughts on “Det gick åt skogen med min utmaning men Glad Påsk iaf

  1. Det gick sådär här med men på jobbet log jag för att jag var lite tvungen ( alltså det var inte genuint utan i egensyfte att stärka mitt ”varumärke”, låter märkligt men jag vet inte hur jag ska formulera det). Privat har det ändå gått ganska bra, jag har haft det lite i bakhuvudet och blivit lugnare när jag släppt den där automatiska behagsjukan mot män jag stött på. Så jag tycker det var en väldigt bra utmaning! 🙂

    • Julia L: Du beskriver det mycket väl. Samma här. Jag upplever att det största problemet har varit på jobbet, där en är beroende av att ”sälja in sig”. Främmande män på stan och män som jag har träffat privat, har varit lättare att ignorera.

      Men vi skall ju börja nånstans? 😉 Lite, kan göra stor skillnad. Utmaningen kommer att fortsätta för mig. Jag kommer att fortsätta att tänka på det här.

  2. Jag har knappt träffat på några män alls den här veckan men när jag gjort det upptäckte jag att jag redan skapat en vana att ignorera och inte uppmuntra dem. Inte vara sur eller så men inte heller bekräfta mer än nödvändigt. Nu ska jag jobba vidare på det och bli ännu bättre!
    Lycka till med det ni andra också – övning ger färdighet! 🙂

    • Calle: ”Jag har knappt träffat på några män alls den här veckan…”

      Lyckost. 🙂

      ”Inte bekräfta mer än nödvändigt”. Exakt! Bra input! Jag är nog också där nånstans men jag måste öva mer på att inte flina upp mig och det är svårt när en nästan alltid är glad. 😉 Jag flinar upp mig för kvinnor också men när det gäller män, skulle jag vilja ha en mer bister och allvarlig uppsyn.

      • Jag träffar inte så mycket folk över huvud taget men försöker hålla mig till kvinnor när jag gör det. Det är betydligt vilsammare. Orkar inte ge män uppmärksamhet längre så på sätt och vis var det väl bra att jag blev utbränd… 🙂
        Förstår att det är svårare i jobbet men en får försöka att hålla ignorerandet på en acceptabel nivå och lägga krut på att uppmärksamma kvinnorna i stället.
        Gudrun, vad jag är trött på män!

      • Calle: Ja, kvinnor är ofta vilsammare att umgås med. En behöver inte lyssna på högljudda, skrytsamma never ending monologer i timmar, samtalen handlar om intressanta saker, dvs om mer än bara sex, sport, skryt och mat och kvinnor försöker sällan få en att serva dem på alla möjliga och omöjliga sätt.

        Tyst, civiliserat, ordning och reda, inget tjafs, lugnt, intressanta ärliga samtal, inget stim. Jag önskar att jag kunde skapa samma mansfria zon på arbetet som jag har gjort i mitt hem. Det är förstås omöjligt och det gör att en även som singel, alltid tvingas förhålla sig till män och det de kallar ”manligt”, Det är jobbigt och utmattande att umgås med män och jag håller med dig – jag är SÅ trött på män.

  3. Ler nog i princip aldrig mot en man men äldre gubbar med hund ler jag mot och småpratar lite med…mina små hundar gillar ju att träffa andra hundar. För övrigt är det flera år sedan jag kände ett behov att tillfredsställa manligheten med min uppmärksamhet å andra sidan så träffar jag sällan annat än hundfolk ute på promenad så det är kanske lite lättare för mig att undvika…:) Däremot är det intressant att studera hur många agerar så fort det kommer en man i närheten… jisses vilket fjäskande och svassande som drar igång. Mest synligt blir det på en arbetsplats bestående av enbart kvinnor och det spelar ingen roll vad slags dåre till man som kliver in i gruppen

    • Ann: Jag upplever att det är svårare i arbetslivet än i privatlivet. Det är enbart på jobbet som jag har misslyckats under veckan.

      Ja, vissa kvinnor är extremt mans-fjäskiga. De byter personlighet totalt, så fort en man kommer i närheten. Det finns nåt som kallas histrionisk personlighetsstörning eller liknande. Orkar inte googla exakt benämning men det beskriver ganska väl symptomen hos de mer extrema kvinnorna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s