Mobbing

Livsbloggen skriver:
”Så här är det, i det verkliga livet måste en tydligen vara väldigt källkritisk även till folk en litat på. Det går alltså inte att lita urskiljningslöst på någon. En kan aldrig riktigt tro på att det sagda är sant eller återberättat med sanningen i handen. Men sanningen går att ta reda på.
Så helt enkelt… källkritik är jäkligt viktigt under hela livet, både på facebook och bland de du tror dig känna eller lita på.

Sanningen kommer alltid fram på ena eller andra sättet. Jag tillhör dem som tyvärr litat lite för mycket på en del människor genom livet och jag har den hårda vägen lärt mig att aldrig mer göra det. Aldrig lita på någon fullt ut.

Jag har också fått lära mig detta den hårda vägen genom livet och jag brukar säga, att det bara finns EN enda person i världen som en kan lita på till 100 % – sig själv. Jag har levt tillräckligt länge för att också veta, att sanningen alltid kommer fram förr eller senare.

Jag upplever att det är ganska vanligt att folk inte ifrågasätter saker och ting, t.ex vad någon påstår om någon annan och det är inte ovanligt, att människor i sådana här sammanhang, okritiskt köper vad som påstås och i värsta fall, kan det leda till att folk hänger sig åt ren mobbing, när de ”grupperar” sig mot någon och anfaller i flock. Flashbacks uthängnings-trådar är typexempel på mobbar-hyenor, som anfaller i flock och njuter av att förnedra andra människor inför hela världen, genom att ljuga om dem och anklaga dem för de mest bisarra saker.

Mobbing och utfrysning av människor, vare sig det sker på Flashback, i skolor, på arbetsplatser, inom vänskapskretsen eller i familjer, är ingenting som uppstår av sig självt – det är alltid en person som startar det hela. Om den mobbade och utfrusne har otur, lyckas mobbaren få med sig en hel skock av dumma får, som okritiskt köper mobbarens alla påståenden om den mobbade. Här har alla ett personligt ansvar att ifrågasätta, kritiskt granska och framför allt – att ta ställning.

Vissa människor tror om sig själva, att de är ”diplomatiska” när de påstår sig inte ”vilja välja sida” men oftast handlar det bara om ren feghet. De ”diplomatiska” vill därför ofta inte ens lyssna på den mobbades version eller också avfärdar de det hela, med att påstå att det aldrig är ”ens fel att två träter”.

Jo det är det! Det är väldigt ofta, nästan alltid, ENS fel att två träter men inte ens när detta är klart och tydligt, vågar de självutnämnda ”diplomaterna” ta ställning.

Ibland kan det dröja flera år innan andra människor förstår, att det är mobbaren det är fel på och inte den mobbade. Barn som t.ex mobbas i skolorna, tvingas leva i ett rent helvete under hela sin barndom, på grund av att vuxna människor är fega men vill utmåla sig för att vara ”diplomatiska”. När mobbarna har vuxit upp, ångrar de sig kanske och inser, att de har betett sig som skitstövlar mot sina kamrater i skolan men då är det försent att göra om och göra rätt. Andra mobbare ägnar sig åt att försöka skriva om hela historien, i syfte att förminska och försköna, vad de har gjort.

Och jag tänker att det värsta för de här barnen, måste ju ändå vara att ingen skyddar dem? De har inte ens möjlighet att försöka skydda sig själva, genom att avlägsna sig från situationen. De är tvungna att gå till skolan och möta sina mobbare varje dag under flera års tid. Vi vuxna människor, har ju faktiskt möjlighet att avlägsna oss själva från personer som njuter av att göra oss illa. Vi kan tacka nej till att ha med dem att göra.

Detta måste vara den ultimata förnedringen?

Att tvingas gå till skolan och lämna ut sig själv till mobbarna, som i sin tur vet att den mobbade aldrig kommer undan dem? Mobbarna har ständig tillgång till sina offer, ingen vuxen vill vare sig höra, se eller ta ställning och mobbarna är fullt medvetna om, att den mobbade är helt maktlös inför hela situationen. Mobbarna vet att den mobbade inte har något annat val, än att utsätta sig själv för dem.

Vad gör detta med mobbade barns psyke och självkänsla? Denna totala maktlöshet, denna totala brist på vuxnas beskydd, denna utsatthet, denna handlingsförlamning och vetskapen om att mobbarna njuter av, att kunna fortsätta att försätta den mobbade i vanmakt?

För det är ju det, det ofta handlar om, vare sig vi talar om mobbare eller om t.ex kvinnomisshandlare. Det handlar om, att vissa människor njuter av att försätta andra i vanmakt, göra dem handlingsförlamade, tvinga dem till underordning, göra dem maktlösa, hjälplösa och oförmögna att ens styra över sina egna liv. Det handlar om att tillgången till offer, är nödvändig för den här typen av fega människor och det enda en som mobbad/utfryst kan göra, när de korkade hyenorna har samlats runt en, är att ta makten över situationen genom att hindra ”tillgången”, dvs att avlägsna sig själv från hela situationen och från människor som bara vill en illa.

En måste skydda sig själv från elaka människor som bara är ute efter att skada en.

Mobbade barn i skolorna, har inte den makten. De tvingas leva varje dag med känslor av vanmakt, skam, skräck, hjälplöshet, frustration och utsatthet eftersom inga vuxna vågar sätta stopp för den psykiska och fysiska misshandeln som andra barn utsätter dem för.

 

Annonser

2 thoughts on “Mobbing

  1. Det här är OT men ändå kanske inte, (med tanke på att du tar upp ämnet ibland).

    Läst inne hos Elaine Eksvärd, hon driver något väldigt viktigt om barns rätt till sin kropp (beware alla pedofiler), att vuxna ska respektera barns (inte så lätt för barn att säga ifrån till en vuxen) integritet. Elaine skriver om vad t.ex. förskolepedagoger kan vara uppmärksam på att inte låta vikarier (de som är pedofiler dras till arbetsplatser, skolor, idrott ja överallt där barn är) byta blöjor på barnen , följa med dem på toa o.s.v. att ta ett utdrag på polisen på de som börjar arbeta (ingen garanti) då har hon även utformat ett formulär som skickas till föräldrar vad de gör
    på fsk rent konkret. Även rena, korta, enkla fraser barnen kan lära sig att säga i kontakt med vuxna i deras omgivning som: stopp! min kropp. Jag sitter bara i mammas och pappas knä om jag VILL. ( alla morfäder,fastrar och andra kan tänka ett varv till och inte tvångskramas) Det görs nog mycket på slentrian att tvinga barn att krama hejdå så släkt och vänner ska bli glada av barn men ingen tänker på om barnet vill. Det är så viktigt att tala om det och få kunskap och redskap vad som kan sägas och göras.

    Men! jag har följt med i kommentatorsfältet hos Elaine i flera dagar och det är här du kommer in NBT, då och då kommer en kommentar om vad de själva har upplevt (får ont i magen) och flera gånger har jag läst att det är en pappa som begått övergrepp.

    Då kopplar jag det som jag läst hos dej att många mammor försökt skydda sina barn från
    fäder och inte lyckats, att samhällets skyddsfunktioner arbetar för ett tvångsumgänge, att många män anser att mammor ljuger och luras om vad barnen säger och reagerar. Du kan säkert formulera det mycket bättre. Men är du med hur jag menar? och försöker få fram? Tänker på PAS(lite osäker på förkortningen)
    Fick en tanke, tänk om det gick att få alla (knappast möjligt men,men) att skriva om vad de varit med om och samtidigt få ett hum om hur många fäder som begår övergrepp, ett slags ”tala om det” kanske tiden är mogen att kunna göra så. Det talas om mörkertal men E.E talar om tre barn i varje klass som är utsatta, direkt och då, i samband med att de flesta ungar har kompisar som kommer i närheten av förövare.(tillfället och ”lämplig unge, ur peddo synpunkt) finns risken för fler övergrepp.

    Tänk om det gick att få mörkertalet att tala.
    Blev virrigt och osammanhängande det här.

    • j: Din kommentar är inte alls OT och jag skulle kunna skriva en hel uppsats om varför den inte är det. 😉
      Det handlar i mångt och mycket om mäns brist på respekt för kvinnor och barn i samhället. Många kvinnor och barn har uppfostrats till att se på män som auktoriteter, tyvärr. En mans ord väger därför tyngre än både en, två och tre kvinnors och barns ord. Vi lever i ett manssamhälle och det visar sig på alla sätt, överallt. Mäns sätt att se på världen, mäns eget perspektiv får råda överallt trots att män är en minoritet på jorden.

      Det är jättebra att göra förskolor och skolor uppmärksamma på det här och det är toppen om de kan lära barn hur de skyddar sin integritet. Men precis som du skriver och som Tilde också påpekar i intervjun med EE så gäller detta också, i allra högsta grad, föräldrar själva.

      Som vi alla vet, är det främst pappor och styvpappor i heterosexuella familjer som begår våldtäkter och sexuella övergrepp mot barn av båda kön. Mörkertalet är enormt förstås, eftersom många barn är beroende av sina förövare och förövarna lätt kan skrämma små barn till tystnad. Jag tror också att mörkertalet bland pojkar är väldigt stort, dels pga att folk sällan förväntar sig av heterosexuella pappor/män, att de våldtar gossebarn och dels pga att många förövare nog tror, att det är lättare att komma undan med våldtäkter mot gossebarn. Jag tror också att pojkar kan känna mer skam över att ha blivit våldtagna av andra män och detta vet förövarna också.

      De barn som berättar, gör det ofta i vuxen ålder så många barn utsätts för våldtäkter under hela sin barndom men först när de vuxit upp, blir deras öde känt. Det innebär att det finns väldigt många vuxna i barnens närhet som inte vare sig ser eller hör eller kanske rättare sagt, inte VILL se och höra. Jag är övertygad om det senare och då återkommer vi till det jag skrev från början, dvs bristen på respekt för barn och synen på män som auktoriteter i samhället. Väldigt många heterosexuella kvinnor har en, i det närmaste rent absurt och faktiskt nästan lite skrattretande naiv tilltro till (sina) män. De ”litar” till 100% på sina män (oavsett hur många bevis som presenteras för dem) och för många barn, finns det ingen som helst tvekan om var deras mammors lojalitet främst ligger – hos de vuxna männen i heterofamiljerna.

      Samtidigt finns det, precis som du skriver och som jag har skrivit om i bloggen, många mammor som gör ALLT för att försöka skydda sina barn från pappors barn-våldtäkter men de motarbetas i manssamhällets alla domstolar, socialkontor och polismyndigheter. Varför, kan en undra? Ligger det inte även i mäns intresse att skydda barnen, det viktigaste ett samhälle har, från den här typen av manliga övergrepp? Nej, uppenbarligen inte. I manssamhället är det viktigare att skydda minoriteten män på bekostnad av kvinnors och barns liv och hälsa.

      Ärligt talat, tror jag inte att det ligger i alla heterosexuella kvinnors/mammors intresse heller. Allt ”obehagligt” som deras män gör, sopas under mattan och ”ursäkter” för mäns beteende, är heterokvinnor experter på att uppfinna. 😉

      Jag tror absolut att det skulle vara bra med en prata-om-det-tråd för barn som utsatts för våldtäkter och sexuella övergrepp men problemet är ju att de här barnen har fostrats hårt, av sina förövare och förövarnas medlöpare, till att hålla tyst och aldrig berätta för någon. Barnen hotas med allt från att förövaren tänker döda dem, deras mammor, deras syskon och/eller husdjur till att det är synd om pappa som kommer att bli hämtad med polis och sättas i fängelse eller att hela familjen kommer att splittras. Barnen intalas att ingen kommer att tro på dem osv. Förövare och deras medlöpare, har inga som helst skrupler i syfte att skydda sig själva på barns bekostnad.

      Tänk om det gick att få mörkertalet att berätta? Ja, tänk? Jag tror faktiskt inte ens att alla heterosexuella mammor skulle vara intresserade av det. Människan är specialist på att lyckas förtränga obehagliga sanningar och det är skönast för många, att få fortsätta leva i sin egen lilla fantasi-bubbla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s