Barns rätt till kroppslig integritet

En läsare postade en intressant kommentar om barns integritet och om hur föräldrar och t.ex förskolepersonal, kan lära barn att värna om sin kroppsliga integritet.

Jag minns när jag var barn och skulle byta baddräkt på stranden för att jag, enligt mamma, inte skulle få blåskatarr av att sitta i blöta badkläder. Känns igen? 😉

Mamma tyckte alltid att jag var ”fjompig” som inte vågade visa mig naken på stranden inför alla människor och jag blev förbannad på att mamma slarvade med att skyla mig med handduken, när jag skulle byta om. Det löste sig när mamma sydde ett sånt där ”tält” med resår i halsen och ett brett tygstycke runt kroppen som det var möjligt att byta om under. Ni vet vad jag menar?

Min mamma gör/gjorde i alla fall likadant mot min systerson (hennes barnbarn), som hon gjorde mot mig när jag var barn. En julmorgon hemma hos mamma, minns jag särskilt. Mamma höll på att göra julfrukost, jag hade precis stigit upp och min systerson (då 7-8 år) var också på väg upp. Min mamma sade suckande om min systerson:

-”Ja, det tar lite tid för honom för han måste ju klä på sig ALLA kläder innan han vågar komma ut ur rummet. Han vågar INTE visa sig naken och inte ens i kalsonger för det är ju livsfarligt.”

Jag svarade:

-”Men herregud, låt pojken vara! Vad spelar det för roll? Vill han klä på sig alla kläder så låt honom göra det.”

Min systersons mamma (min lillasyster) har exakt samma inställning till sin sons ”blyghet” och starka kroppsliga integritet. Hon uppfattar honom som jobbig och ”löjlig” när han inte vill visa sig naken eller halvnaken inför kreti och pleti folk, t.ex på stranden.

Är detta förhållningssätt till barns ”blyghet” inför att visa sig nakna, vanligt bland föräldrar, undrar jag?

 

 

Annonser

18 thoughts on “Barns rätt till kroppslig integritet

  1. Halvnaken bör väl vara OK för vem som helst som inte är överviktig, vilket barn
    inte bör vara i den åldern …

    • Ver: Nja, säg inte det. Min syrra bad tex min systerson att ta av sig tröjan för att visa upp sina ”magmuskler”. Det ville han inte och då suckade hon och tyckte att han var ”löjlig”. Och nej, han är defintivt inte överviktig.

      Nu för tiden tänker barn i ganska låg ålder på huruvida de är ”för tjocka” så visst – viktfixeringen är nog nånting helt annat bland barn idag, än när både du och jag växte upp.

      • Det fanns inga tjocka barn när jag växte upp. Din uppväxt avstår jag
        ifrån att gräva i …

      • Ver: Fanns det inga tjocka barn när du växte upp? Det låter tämligen osannolikt, om du inte är uppvuxen i nåt svältdrabbat land i Afrika förstås?

        Män har iofs i regel väldigt höga tankar om sig själva men hur du ens skulle KUNNA ”gräva” i en anonym persons uppväxt, vet jag inte…? 😉

      • Måste jag upprepa mitt pinsamt låga födelseår ?
        Det var andra tider då …

  2. Tycker det brukar vara ganska vanligt att vuxna har åsikter om hur barn ska och inte ska känna. Tror det har att göra med att de flästa inte riktigt ser barn som mäniskor utan som en förlängning på sej själva, så då blir det som är bekvämt för dem automatiskt vad som ”borde” vara bekvämt för barnet..

    • red: Där sade du nog ett sant ord? Inte ens föräldrar verkar se barnen som egna individer med en egen personlighet?

      Vid julfrukosten var det ingen vuxen som satt i underkläderna så varför skulle min systerson vilja göra det? Jag tycker att det är konstigt att vissa vuxna nästan blir provocerade av barn som är blyga inför nakenhet. Om en märker att ett barn blir obekvämt så försöker en väl ändå inte pressa barnet till något som känns obehagligt, obekvämt, olustigt eller skämmigt för dem?

  3. Det märkliga är nog att det alltid är vuxna som ska bestämma vad som känns ok eller inte ok för ett barn. Låt barnet känns själv och respektera sedan barnets vilja. Samma sak när det gäller pussande och kramande på släktingars barn och det görs utan att ta hänsyn till om barnet vill det eller inte som om barnet vore en sak en får nyttja hur som helst och förvisso är små barn ljuvliga men det finns gränser för vad man gör eller tillåter sig att göra. Det värsta är väl ändå när barn genom vuxnas/föräldrarnas försorg tvingas krama släktingar till höger och vänster. ”Krama nu faster eller nu ska farfar ha en puss” Inte tusan hade detta beteende varit ok i vuxen världen. Mina söner har aldrig gillat att vara utan kläder sedan de blev stora nog att känna efter och ha en uttalad vilja. Och det är ok. Min ena som klädde på sig allt om han efter läggdags behövde stiga upp och tex gå på toaletten. Han skulle aldrig få för sig att kliva upp i bara kalsingarna…

    • Ann: Jamen exakt! Du sätter verkligen ord på mina tankar.

      Det är ju ungefär som män, som alltid vill tala om för kvinnor, vad som skall vara okej för dem att göra mot kvinnor?

      Det handlar ju om total brist på respekt för barn och deras vilja också? Som om en vuxen inte skulle kunna vänta på att få en kram, en inbjudan, utan måste tvinga sig på barn? Om barn vill kramas så kommer de ju själva för att kramas.

      Samma sak med män som anser sig måste vara ”aktiva” (läs: gå på kvinnor som ångvältar) i vad män påstår är deras ”heterosexuella spel”. Män borde lära sig att istället vänta på att heterokvinnor visar dem intresse, att heterokvinnor bjuder in dem och att heterokvinnor tar initiativ till sex med dem. Fattar inte vuxna människor att en inte kan TVINGA sig på folk utan att det faktiskt GÅR att invänta en inbjudan?

      Att vara naken, är att vara i en utsatt position och särskilt om alla andra är påklädda. Jag förstår inte alls varför föräldrar blir provocerade av barn som inte är bekväma med nakenhet? Det är inte de flesta vuxna heller.

    • Ann: Allvarligt talat och nu är jag seriös: Många barn är mycket mer mogna och ”vuxna” än vuxna själva. Det är skrämmande vilken låg nivå vissa vuxna håller. Heja Amanda! ❤

  4. Samma sorts över/underordning som gäller barn-vuxen som kvinna-man, rasifierad-vit osv. Fast tom snäppet värre eftersom barn är omyndiga, oerfarna och totalt rättslösa i vårt samhälle. De är verkligen utlämnade till vårt absoluta godtycke. För mig är detta skrämmande seriöst och min utgångspunkt i föräldrarollen är just det, att jag har sjukt mycket makt över mitt barn och jag måste göra allt för att inte använda den makten fel, eller av slentrian eller alls. Men många andra verkar mest utgå från att använda sin makt över barnen så mycket som det bara går… Det är läskigt hur mycket en som vuxen kan fucka upp en liten människa utan att ens anstränga sig. Tycker att det är alldeles för enkelt att skaffa barn och efterlyser en grundlig utbildning samt ev. ett examensbevis/körkort för att få skaffa avkomma öht.

    • PoD: Exakt. Barn är totalt beroende av vuxnas välvilja och deras föräldrar har all makt. Precis som du skriver, använder tyvärr många föräldrar sina barn som vapen för egen vinnings skull.

      Vi behöver körkort (utbildning) för att få framföra fordon men vem som helst kan skaffa barn. ALLA föräldrar som skaffar barn är verkligen inte lämpliga men det råder en norm om att det är så ”alla” skall göra. Alla skall vara heterosexuella och varje heterosexuellt par skall skaffa minst två barn vardera. Jag tror att många följer normen utan att egentligen vilja och/eller vara lämpliga för barn.

      • Ja men verkligen! Detta med att följa en norm alltså.. Har träffat på så många föräldrar med 2 täta barn som bara svär och ojar sig över hur jobbiga barnen är och hur jobbigt allt är och skriker och gormar på sina stackars små. Som om ngn har tvingat dem att skaffa barn och de nu måste bära detta enorma ok… Blir alltid lite illamående och arg när jag träffar på sånt. Och det här med att skaffa två barn tätt för att som dom säger ”göra bort det på en gång”. Vad är det för skitig jävla inställning? Göra bort det? Nej du måste inte göra bort det! Gör det inte alls om det känns som att du måste genomlida det. Att få en liten människa att fostra är ett enormt stort och fantastiskt ansvar som man ska ta på allvar och gå in i med högsta ansträngning, nyfikenhet och välvilja. Om man nu ska gå in i det öht.

      • PoD: Javisst! De där (hetero)föräldrarna har vi nog alla träffat? Precis som du skriver, verkar de ha inställningen att någon har TVINGAT dem till att skaffa barn men det är ju faktiskt valfritt i Sverige.

        Trots det vet vi alla, att vi lever utefter uppsatta sociala normer/regler, vilket innebär att varje kvinna skall vara heterosexuell, träffa en man och göra minst två barn. Sannolikheten för att ALLA vuxna människor skulle vara lämpliga föräldrar, är förstås lika med noll. Många av dem skulle aldrig ha skaffat barn, med facit i hand.

        Jag är själv frivilligt barnlös, dels pga att jag inte har velat sätta mig i sitsen att behöva ha med pappan att göra för resten av mitt liv ;), dels pga att barn kostar väldigt mycket pengar, dels att det är ett ansvar som en aldrig slipper (inte ens när barnen är vuxna) men framför allt pga att barn är ett livslångt och tungt ansvar som en tar på sig och MÅSTE fixa. Det finns ju inget öppet köp eller returrätt. 😉

        Jag tror att många heteropar skaffar barn som en del av det heterosexuella projektet. En man och en kvinna måste skapa ett gemensamt intresse eftersom de inte har några, ”bygga bo” och de lever ofta i en fantasivärld kring vad det heterosexuella projektet egentligen innebär. När alla de romantiska fantasierna a la Hollywood inte slår in, blir de besvikna, verkligheten kommer ikapp och de blir bittra…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s