Om Kvinnan hade fått leva i sin naturliga miljö

motherhood

Elizabeth Cady Stanton

Annonser

27 thoughts on “Om Kvinnan hade fått leva i sin naturliga miljö

  1. Tips på ämnet män och fäder: följ @kvinnohat som denna veckan handlar om en kvinna som är utsatt för psykisk misshandel från sin pappa!

  2. Hej! Lyssnade på P3 dokumentär igår som handlade om fallet Marina Johansson. FY FAN! Säger jag bara! Rekommenderar! För 2 veckor sedan gjirde jag slut med min sambo(en man) och han träffade sina förälrar på hans barns födelsedag. Hans mor frågade efter mig och han sa att det är slut mellan oss. Då frågade mamman oroligt ”hur kommer du klara dig nu?” Fy faaaan vad arg jag blev när han berättade det till mig!!! Dessa mammor till pojkarna asså, blir så trött! Klart vad hon tyckte jag fanns till då.

    • Marika: Nämen? Så typiskt? 😉 Dessa pojkmammor. Exakt! Min egen mamma har aldrig undrat hur det skall gå för mig, utan en man i mitt hem. Min lillebror däremot, tror hon kommer bli alkoholist och få leva i total misär utan en flickvän. 😉

      Till och med kvinnor tror att kvinnor finns på jorden för att sköta om och ta hand om män.

      Tack för tipset! Har helt missat detta på P3 så tack för påminnelsen. ❤

      Och grattis till ditt nya fria och härliga singelliv. 😉

  3. Tackar för stödet! Eller hur! Dessa pojkmammor! Hade lust att slå en signal till hans mamma och säga vad jag tycke om saken. Gjorde dock inte detta. Onödigt. Jag älskar att bo ensam. Inget stök, inga frustrerande bråk om allt möjligt, allt är rent och i sin ordning, inget odiskat disk osv. Fattar mer och mer hur mycket män vill dela sina liv med kvinnor. Han, exet, är jätteledsen nu och vill träffas. Visst, inga problem med detta. MEN han har flera manliga vänner som borde ju fylla den funktionen?! Innan tyckte han att jag var jobbig då jag påpekade att han umgicks mer med sina vänner än med mig. Att han kände sig inte ”fri” i relationen. Stackars lille mannen! Manligt vänskap verkar för mig så handikappad. Så mycket jag visste pratade han inte om sitt personliga liv, sina problem och annat viktigt med vännerna. Fattar inte hur kan männen umgås utan att ha ngtn närmare kontakt med varandra. Jag skulle aldrig klara av sådant vänskap där jag bara måste prata om ytliga saker, typ jobbet, vädret, resor, osv utan att ha en mer intim relation till vännen. Det är bara ytligt bekantskap utan ngt djup.
    Har även bytt jobb och trivs jättebra på den nyvarande arbetsplatsen. På min förra arbetsplats fick jag dela rum med 2-3 kvinnohatande kvinnor. Orkade inte ta fighten varje gång för att de höll alltid ihop och det kändes osoft att få 2-3 kvinnor emot mig. Om det var ngt jättesexistiskt/rassistiskt osv ngn av dem sa så sa jag till men till slut orkade jag inte längre och mådde piss. Så ja, jag är jättestolt över mina modiga steg jag har tagit! 🙂 🙂

    • Marika: Du beskriver det så bra. Jag brukar säga att män gärna vill bo ihop med kvinnor men sällan leva med dem. Med det menar jag att män sällan verkar vara intresserade av att umgås med eller på riktigt lära känna sina fruar eller flickvänner – många män ”rymmer” hemifrån, särskilt när barnen kommer. Män har allt att vinna på att bo ihop med kvinnor medan kvinnor oftast bara har allt att förlora, inte minst sin psykiska hälsa. 😉

      Många män lever väldigt bekväma liv tack vare kvinnor som fixar alla deras ”måsten” medan männen får tid över att ägna sig åt sånt som roar dem.

      Det tar väldigt mycket energi att dagligen gå omkring i sitt eget hem och reta sig på en man. Hans lathet, sex-stress och ovilja att hålla ordning. Hans mansplaining, inbillade ”dominans” och tolkningsföreträde med mera med mera. Många män tar så OTROLIGT mycket plats att en nästan kvävs i deras sällskap.

      Jag förstår inte heller vad män får ut av manlig vänskap? Det verkar som om de ofta bara umgås för att aktivera sig med nåt istället för att ha någon att prata med?

      Grattis till nya jobbet också! 🙂 Kvinnor som hatar kvinnor, är väldigt jobbiga att umgås med. Jag brukar försöka ha överseende med dem och tänka att de är svårt patriarkalt hjärntvättade och min erfarenhet är att de här kvinnorna nästan alltid bor tillsammans med män. 😉 Bittra som få och inte sällan har de apat efter manliga värderingar, perspektiv och synsätt, tex rasism, antifeminism och sexism.

      Så härligt att höra att livet går i rätt riktning för dig nu, Marika. Tack igen för tipset och för att du läser och finns här. ❤

  4. Elizabeth Stanton är ju hur viktig som helst. Hon lade grunden för kvinnorörelsen och Clara Zetkin som startade 8 mars. Suffragetterna har varit min bibel sen 70-talet. Stantons kamp också mot religionen och skrev en kvinnobibel. Absolut underbara kvinnor och tänk hur det var på 1800-talet. Det går knappt att jämföra med idag.
    Min tanke kom också att tänka på Andrea Dworkin och hennes liv och kamp mot pornografin som hon såg som våldtäkt.

    • stadsloppan: Åh vad härligt att höra av dig igen. 🙂

      Ibland tänker jag att det kanske inte är så himla stor skillnad mellan 1800-talet och idag? I alla fall inte när det gäller mäns syn på det motsatta könet? 😉

      Tänker även på citatet om att kvinnor i sin naturliga miljö hade varit friskare och sundare i kropp och själ. I själva verket kan en fråga sig om kvinnor idag, är friskare och sundare i kropp och själ än på Stantons tid? Tänk om suffragetterna hade kunnat se in i framtiden med kvinnors alla nutida kroppskomplex, naturliga kvinnokroppar som ses på som ”defekta” om de inte passar in i idealet, plastikoperationer, giftinsprut i kvinnors ansikten etc.

      För att inte tala om heterosexet och hur män förväntar sig att det skall praktiseras nu för tiden? 😉

      Pornografi är i alla fall i mina ögon samma sak som prostitution. Prostitution och pornografi är att skådespela heterosexualitet (som oftast är lika med manlig sexualitet) mot betalning. Inte är det ovanligt med mäns våldtäkter mot kvinnor i den typen av sammanhang heller. Att ha sex med någon som inte har sex med en frivilligt, anses vara våldtäkt. Kanske var det så Dworkin menade?

  5. NBT: Men det var ju tack vare DIG och andra feministiska bloggare jag kunde ta mig loss från eländet! 🙂 Jag läste och läste och läste. Och sedan när jag beställde mig Carina Holmbergs böcker Det kallas kärlek och Det kallas manshat fick jag sådan klarhet i allt att jag kunde inte längre kompromissa med mig själv.(hennes böcker är så grundläggande). Innan detta var jag väldigt förtvivlad och mådde jättedåligt i relationen och tyckte/trodde att allt som skavde mig och störde mig var mitt eget fel.. Det blev inte längre roligt för sambon då jag började säga obekväma saker till honom, stå på mig, kräva uppmärksamhet och ansvar , inte tillfredsställa hans behov osv. Då var det han som blev förvirrad. 🙂 Han var ju så van vid det hur jag tog hand om honom, skötte nästan alla praktiska saker i hemmet, inte krävde särskilt mycket. Han var av den apatiska typen som typ aldrig visade någon initiativ. Jo, det fanns ett undantag och det var då han kände för att ta några öl med sina manliga vänner. Herregud. När jag tänker tillbaks till den tiden tillsammans med honom känner jag enorm lättnad att det är nu över. Samtidigt känner jag stor sorg över emotionella trauman som han orsakade mig och som nästan knäckte mig. Trauman som jag hade fått slippa utan honom, eller i för sig, utan vilken man som helst. Dessa trauman har inget egenvärde i sig, de är ingen grund till att växa som person, de har bara skadat mig. Har sår som värker livet ut. 😦

    Angående dessa antifeministiska kvinnohatande kvinnorna till exkollegor. Jag skulle inte underskatta deras förmåga och vilja att göra någon anna kvinna illa. Jag blev mobbad av dem och jag orkade inte kämpa mot dem eftersom jag skulle då få känna ännu mer av deras kvinnoförakt. Kämpade först men de blev ännu elakare. Låtsades som jag inte brydde men visst påverkade det mitt mående då jag inte kunde säga rakt ut hur jag kände och vad jag tyckte om deras beteende. Jo, dessa kvinnor bodde allihopa med män så jo, jag anade en hel del förbittring där bakom.

    Tack för att DU finns. Tack för att DU orkar skriva om sådana livsviktiga saker som förhoppningsvis hjälper flera kvinnor att ta sig ut ur dåliga heterorelationer. 🙂

    • Marika: Oj vad många som känner igen sig i din kommentar nu, inklusive jag. 🙂

      Denna heteronorm, med allt vad den innebär, är så fruktansvärt inpräntad i oss kvinnor, att vi inte ser skogen för alla träd. Då krävs det ofta kvinnor ”utifrån” som kan öppna ens ögon. Holmberg är fantastisk på att sätta ord på förtrycket som i princip alla heterokvinnor lever i. Alla kvinnor, oavsett sexuell läggning, borde läsa hennes avhandlingar (böcker).

      Det är ju där med att gå omkring och känna att man inte är särskilt lycklig i heterorelationer? Jag har själv varit där och mitt problem med heterorelationer, har alltid varit att jag tycker att jag tvingats bli en annan person i relationer med män. Heterorelationer känns verkligen falska för mig och både kvinnor och män i dem, anser jag förställer sig och fejkar på alla möjliga sätt för att upprätthålla någon slags ”tomtebo-lycka”. Det känns inte äkta. Heterorelationer verkar mest bygga på kvinnors smått patetiska självbedrägeri.

      Sen, precis som du skriver, när en till slut vägrar att upprätthålla en massa mans-fantasier och vill bli sig själv igen så börjar mannen i fråga protestera vilt. En kvinna som aldrig/sällan protesterar, kan få vilken heterorelation som helst att ”funka”. Den inställningen har väldigt många män. De förväntar sig ofta att kvinnor skall vara som de tror och vill att kvinnor skall vara, enligt det manliga perspektivet. Kvinnor som inte uppför sig som män vill, anser många män att det är något fel på.

      Hetero-sexet är ett tydligt exempel på det. Män tycker att deras sexuella ”behov” skall styra kvinnors sexuella behov. Manlig sexualitet är ”rätt” och då skall den kvinnliga anpassas utefter den, annars är den ”fel”. Ingen människa kan själv bestämma att den skall få göra något med en annan människas kropp, naturligtvis. Trots det, lever både heteromän och kvinnor i villfarelsen, att mannen har ”rätt” att få tillgång till kvinnans kropp när han vill, önskar och har ”behov” av den.

      Det handlar om så mycket mer än bara den snedfördelade arbetsbördan i hemmet och det ojämställda sexlivet och ekonomin. Det handlar även om att många män tar så oerhört mycket plats, att kvinnor ständigt tvingas till att freda sig, på nåt sätt. Jag kände själv när jag var i heterorelationer, att jag tvingades till att värja mig från männen och då menar jag inte bara fysiskt utan främst psykiskt. En tvingas hela tiden till att protestera för att mannen inte skall manipulera en totalt och/eller köra över en. Det finns väldigt många män som är ena riktiga tjafs-pellar, påstridiga, burdusa, egoistiska, högljudda, bekväma och alltid måste kvinnor linda in saker, för att inte riskera att såra eller förnedra det enorma mans-egot. Män är mycket lättkränkta varelser. Inte får en ha egna åsikter heller, utan att det skall behöva bli tjafs. Många män tål inte kvinnor som har egna åsikter som inte överensstämmer med männens. Då får män genast behov av att ”övertala”, dvs tjafsa till dö-dagar, i syfte att ändra på kvinnans åsikter.

      Så ledsen över att du har traumatiserats svårt pga mannen i ditt liv… 😦

      Det finns tyvärr risk för det, när en involverar sig med män. Alltför många män njuter av att skada kvinnor, psykiskt och fysiskt. Det tycker sig behöva trycka ned kvinnor för att känna sig ”större” och ”bättre”. Så patetiska är många män och deras mansroll idag.

      Angående dina kvinnohatande ex-kollegor så tycker jag att det verkar vara typiskt för många heterokvinnor att nedlåta sig till manlig praktik, manligt perspektiv och manliga härskartekniker. En blir som de personer som en umgås mest med? Heterokvinnors personlighet kan förändras totalt från den dagen då de träffar en man och inleder en relation med honom. Jag tror att det är vanligt bland förtryckta och förslavade heterokvinnor, att försöka ta ut all sin frustration (som orsakats av män) på andra kvinnor. De vågar inte sätta sig upp mot mannen därhemma och därför ger sig på andra kvinnor för att få utlopp för sin frustration och känsla av mindervärde. Som om de måste få andra kvinnor att känna sig lika nedtryckta som de själva, annars är det orättvist?

      Det är verkligen helt underbart att höra, att du tycker att jag är en av de kvinnor som har bidragit till att du har gjort slag i saken och tagit dig ur en skadlig heterorelation, Marika. ❤ Det finns ju en anledning till att jag har bloggat i 6 år nu och det är inte för att hjälpa mig själv, utan för att hjälpa alla andra kvinnor att hjälpa sig själva som jag har gjort. Att undvika män i den mån en kan, är ofta mycket positivt för kvinnor.

      Själv har jag kommit till ro, fått bättre självförtroende/självkänsla, blivit starkare både fysiskt och psykiskt, friskare och sundare i både kropp och själ samt kunnat etablera genuina och bättre relationer med andra kvinnor som ger mig mer, än vad en man någonsin skulle kunna erbjuda mig (OBS: Ej lesbisk). Bäst att påpeka det. 😉 Jag unnar verkligen alla kvinnor att få lugn och ro, självkänsla och självförtroende och att de, liksom jag, inser att livet faktiskt är fantastiskt att leva och att en bara får en chans. Det kan ta lite tid att ta sig ur "tänket" som har planterats hos oss alla men det går och det blir bara bättre och bättre dag för dag.

      Tack själv för att DU finns, Marika och för att du delar med dig av ditt livs erfarenheter till mig och alla andra som läser här. ❤ Jag håller tummarna för dig.

  6. Marika; Jösses din beskrivning ovan är så klockren och det beskriver min fd så exakt att det är skrämmande. En fråga till dig, får jag sno din kommentar (och ditt svar NBT) och lägga på min blogg? Det finns ett antal personer i min närhet som verkligen behöver läsa det ni beskriver här och att det inte endast är mina ord, för de räknas liksom inte.

    • Ann: Marika beskriver allt så bra. Klockrent, verkligen!

      Min kommentar får du gärna ”sno” (du behöver inte ens fråga) men jag kan inte svara för Marika.

      Det finns ganska många som inte värderar kvinnors ord lika högt som mäns. Så trist att du har såna i din närhet…

  7. Håller också jag med om hur otroligt träffande Marikas upplevelser är. Jag vill vara försiktig med att gå in på detaljer för det har slutat dåligt tidigare, men vi är många som delar samma upplevelser med män helt klart. Och vi är många som tack vare dig NBT och flera andra feministiska bloggare har lyckats inse ett och annat och kunnat ta oss loss från de där männen. Kvar står de, handfallna och arga och hämndlystna med sårade egon, och undrar vad fan som hände med deras anpassningsbara flickvänner…

    • Annelie: Så sant! Exakt! Män verkar tro att deras förtryck och maktutövning, för alltid skall accepteras av kvinnor? De vet att de beter sig illa men de räknar med att kvinnor kommer att finna sig i det. Kvinnor är ofta väldigt tysta och säger inte alltid ifrån eftersom vi, tillsammans med män, hela tiden tvingas till att värja oss och protestera. Till slut orkar en inte mer utan måste välja sina strider.

      När kvinnan kommer dit, har mannen redan förlorat men själv känner han att han har ”vunnit” alla strider – han ser sig som ”bäst” och fattar inte att kvinnans ork bara har tagit slut och att hon har tröttnat på hans ständiga strider. När kvinnan har fått nog, står mannen ofta som ett frågetecken och undrar varför de, som hade det så bra i hans ögon, måste separera? Då blir vissa män hämndlystna, precis som du skriver. Makten över kvinnan har gått förlorad och det i sin tur, är ett hårt slag mot det som män kallar sin ”manlighet” = inbillad överordning.

      Jag har själv varit väldigt tyst i mina heterorelationer. Jag har istället uppmärksammat mannens beteende, lagt det på minnet, funderat över det och gjort upp egna planer men sällan konfronterat mina män, förrän det har varit försent. Jag tror mig inte kunna ”ändra” på män och deras personlighet och jag har ingen tid över eller ork i mitt liv, att uppfostra vuxna män till att kunna bete sig som folk mot kvinnor.

      Sedan lång tid tillbaka har jag insett att hetero-relationer med män, mer eller mindre ser ut på exakt samma sätt. Relationen är förutbestämd, normerna och reglerna i relationen är redan uppgjorda och vem mannen är, spelar egentligen ingen roll för resultatet blir alltid detsamma. Jag som kvinna blir ALLTID den stora förloraren.

      Det var en oerhörd lättnad för mig att inse detta och att göra mitt livs val att aldrig mer inleda relationer med män. Det var som om allt bara släppte.

  8. Jag är ingen vidare poet, men en och annan dikt skriver jag ibland. Här kommer en jag tycker passar lite i sammanhanget. Om hur kvinnor tvingas leva onaturligt och anpassa sina beteenden och utseenden för att ha ”lyckade” relationer med män, hur denna ”kvinnlighet” som männen åtrår endast är ett skådespel och hur ansvaret för relationens vara eller icke-vara vilar på kvinnan.

    Du säger att jag är svag
    men du tvingar mig bära det tyngsta av allt
    Heterosexualitetens ok som ständigt vilar på mina axlar
    trycker ner mig och håller mig på min plats
    Det tyngsta av allt bär jag ständigt på
    men i dina ögon är jag fortfarande svag

    Du säger att du älskar mig för den jag är
    men hur kan du säga det när du inte vet vem jag är?
    För hela tiden har jag spelat en roll
    den kallas visst kvinnligheten
    Denna mask har jag burit genom hela vårt liv
    för att du ska älska mig ”som jag är”

    Ett färdigt manus har lagts i min hand
    Manlighetens önskelistor har fyllt dess blanka ark
    Inövade repliker, färdiga kostymer
    Spelar jag detta spel så åtrår du mig
    Din åtrå har du lärt mig är det viktigaste av allt
    Godkänner du mig så är jag dig värd

    Detta är inte jag, det är en fasad
    En fasad du tycker att jag ska ha
    Du kan inte älska mitt riktiga jag
    så därför spelar jag den du vill att jag ska va’
    Faller min fasad så faller också vi
    för ansvaret för oss vilar endast på mig

    • Martina: Herregud så JÄVLA BRA du är!!! 🙂

      Du skriver ned precis vad jag alltid har tänkt inom mig. Alla män som påstått att de ”älskar mig” som jag ”är” men grejen är att de aldrig har lärt känna mig på riktigt. Jag har, precis som många (alla?) andra kvinnor, spelat en heterosexuell kvinno-roll.

      Det slår mig alltid, när det gäller heterorelationer, att männen sällan verkar ha behov av att lära känna kvinnor på riktigt. Det verkar som om de inte riktigt kan relatera till kvinnor som vanliga människor med egna behov, åsikter, egenskaper, sexualitet och JAG. Kvinnor är bara saker, några ”det” för män som måste fixas till, till det yttre och inre, för att kunna passa män.

      Får jag lägga ut din fantastiska dikt i ett eget inlägg i bloggen?

  9. Vilka fantastiska kvinnor som har samlat här! 🙂 Ni är så kloka, roliga och intressanta! Tack för att ni finns! ❤️

  10. Ann: Du får absolut ”sno” min berättelse! 😏 Ju fler kvinnor som delar av sina erfarenheter i heterorelationer desto bättre! 😍

  11. Martina: Din dikt säger allt som jag hade känt i min relation med en man! Jag kände mer och mer att om jag inte får vara en MÄNNISKA, en komplex sådan, så får det vara, då är jag helst singel. Jag tröttnade på att kämpa för min rättighet att få vara en människa och inte endast en ”kvinna”, en roll. Jag avskydde den känslan att jag blev så fruktansvärt begränsad på grund av att jag är kvinna. Inte att det inte händer mer – hela samhället har sådant synsätt, men om en inte end får vara som en är i en intim relation, då känns det fruktansvärt isolerande.
    NBT: När jag är bland folk så iakttar jag mycket noga heteroparen och jag kräks i munnen! De ÄR så fejka att jag blir generad och jag får sådan lust att bara gå fram till dem och säga rakt ut vad jag tycker om dem, speciellt till männen. En morgon då jag satt på tåget till väg till jobbet satt mitt emot mig ett heteropar. De satt bredvid varann och kvinnan läste ngn tidning. De bägge var i 40-års ålder. Mannen satt och glodde på mig och andra kvinnor i närheten. Kvinnan satt helt ovetande(jo, elller hon kanske bara låtsades att hon inte visste vad hans man i livet höll på med, heterokvinnor vill ju inte se sanningen i ögat för så faller den där ”perfekta” heterorelationen saman) och fortsatte läsa. Det var obehagligt. När han igen tittade på mig så tittade jag ganska argt och länge tillbaks. Han fattade ju vad han höll på med och blev ju på ngt sätt avslöjad så han vände kvickt bort blicken och sedan började han snacka med sin sambo/fru.

    • Marika: Jag kan knappt sluta läsa Martinas dikt. Helt underbar.

      Ja, en kräks lite i munnen när en studerar heteropar. Det är otroligt mycket fejk, falskhet, oärlighet och självbedrägeri inblandat. Jag tror att heteropar sällan tror att andra människor ser och de umgås oftast med andra heteropar som hjälper till att upprätthålla fantasin. Det är tragiskt, faktiskt.

      De där upptagna männen som ständigt flörtar med och kollar in andra kvinnor än sina egna, är jätte-jättevanligt. Otrohet är också väldigt vanligt bland heteropar. Jag har träffat många män i mitt yrke från alla samhällsklasser, i alla åldrar, alla typer och jag kan inte räkna på mina fingrar hur många som har varit, eller är, otrogna mot sina fruar och flickvänner. Det verkar faktiskt som om de icke otrogna är i klar minoritet. Många heteromän snackar också otroligt mycket skit om sina kvinnor.

      Jag tycker lite synd om både män och kvinnor i heterorelationer faktiskt. Föreställningarna/förhoppningarna/fantasierna som byggs upp inför heterorelationer, infrias sällan/aldrig för något av könen. I grunden tror jag att problemet är, att män och kvinnor förställer sig (enligt traditionella könsroller) för att locka varandra in i relationen och båda får därför en felaktig bild av den andra personen. Heteropar har i regel också väldigt bråttom att bli seriösa med varandra innan de ens har lärt känna varandra.

      Jag har blivit uppfostrad som alla andra och trodde därmed en gång i tiden, att kvinnor och män är ”ämnade” för att leva med varandra och ha sex med varandra. Det tror jag inte längre eftersom det helt enkelt inte finns någon riktig bäring i påståendet/fantasin.

      Jag tror inte att män är skapade för att vara monogama, att vara föräldrar, att utöva all sin sexualitet med kvinnor och jag tror definitivt inte, att kvinnors kroppar är skapade för att ha regelbundet sex med män eller att det skulle vara ”naturligt” för kvinnor att dela sina liv, hem och barn med män. Det finns helt enkelt inga sannolika bevis för detta – däremot massor med bevis som motbevisar denna utbredda fantasi. Faktum är ju också att hetero-normen inte har kommit av sig självt, ”naturligt” – den har behövt tvingas fram i samhället/världen.

      I modern tid börjar allt fler kvinnor inse, att det inte är förenat med status och livskvalitet att leva tillsammans med män. De heterokvinnor som fortfarande gör det, betraktas snarare som lågstatus – ekonomiskt, sexuellt, socialt, i föräldrarrollen och i hälsa/livskvalitet.

      Singelkvinnor blir alltmer betraktade som folk med hög status, framgång, livkvalitet och hälsa, även om heteronormen fortfarande sitter hårt i vissa och den fortfarande pushas hårt för i samhället. Faktum är att nästan 50% av befolkningen lever i ensamhushåll, andra lever i homosexuella hushåll, andra i kollektiv, andra med släktingar och vänner. Det traditionella hetero-hushållet är alltså på utdöende och inte alls lika vanligt som folk nog föreställer sig.

      Det går inte att lura Moder Natur.

  12. Tackar så ödmjukast för att man får ta del av sådana här otroligt fina och kloka inlägg! Dikten är jättefin och jag känner också igen mig till 100%. Den här bloggen alltså…<3

  13. Hahaha såg idag ett citat från Jerry Seinfeld och kom att tänka på dig NBT: ”There’s very little advice in men’s magazines, because men don’t think there’s a lot they don’t know. Women do. Women want to learn. Men think, ‘I know what I’m doing, just show me somebody naked’.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s