Kan män ha drabbats av någon form av mass-narcissism?

Det verkar inte vara helt ovanligt bland den manliga befolkningen att de, som individer, upplever sig vara smartare och mer intelligenta än hälften av jordens befolkning, dvs alla kvinnliga individer på jorden. Många män menar dessutom, att deras uppgift på jorden skulle vara att ”leda”, ”lära”, ”beskydda” och ”försörja” (alla) kvinnor. Gud bevare mig väl…

Det är ju snudd på sinnessjukt?

Och jag ställer mig frågan:

Kan män ha drabbats av någon form av mass-narcissism?

”Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande självkännedom, överdriven självkänsla, överskattade självbild, sitt stora behov av att befinna sig i centrum, och brist på empati.”

  1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).
  2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
  3. Tror sig vara ”speciell” och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
  4. Kräver stor beundran.
  5. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på egna förväntningar.
  6. Är manipulativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
  7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
  8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för avundsjuka från andra.
  9. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.

Jag är helt övertygad om att fler kvinnor än jag, har stött på den här typen av män och för min egen del, ser jag dem titt som tätt. Det finns gott om män som verkar anse sig behöva och kunna, ”fostra” kvinnor, manipulera kvinnor, bestämma och styra över kvinnor samt hålla koll på kvinnor, dvs till och med kvinnor som de inte har med att göra.

En sommar beslöt jag mig för att ställa upp och hjälpa en bekant med lite jobb. Min bekant är chef på ett företag i samma bransch som jag jobbade i då, och satt rejält i skiten, eftersom all personal hade semester under juli månad. Dessförinnan hade många varit sjuka, vabbat osv, vilket gjorde att de låg efter med en massa arbete. Jag tackade ja till att jobba under min semester, under förutsättning att jag fick komma och gå som jag ville på arbetsplatsen samt att jag kunde få jobba en del hemifrån. Sagt och gjort. Jag visste vad som skulle göras, vad som måste bli klart och fick bestämma helt själv, hur jag ville förlägga min arbetstid. 

Det visade sig att en medelålders gubbe (gift och med vuxna barn), som jobbade i samma byggnad som det företag som jag skulle jobba åt, hade förlagt sin semester sent under sommaren och han jobbade därför ensam under juli månad (ett litet företag med bara 2 anställda män). Det var alltså bara han och jag som jobbade i byggnaden under juli månad. 

Problemet var att den här gubben började lägga sig i mina arbetstider, när jag kom och gick, var jag hade varit och vad jag hade gjort. Det började lite oskyldigt med att han undrade var jag höll hus på tisdagarna, då jag inte var på jobbet. Jag svarade bara att jag var ute på kundbesök på tisdagar. Då kontrade han med:

-”Vad är det för nån kund? Nån i stan eller?”

Jag svarade:

-”Det är företagshemligheter och således ingenting som jag kan berätta för dig.”

Efter det, började han ha synpunkter på, om/att jag kom in till jobbet först vid 9-10-tiden på förmiddagen. 

Jag mötte honom i korridoren en förmiddag när jag kom till jobbet och han sade, samtidigt som han pekade på sitt armbandsur:

-”Du kommer ju försent!”

Jag:

-”Försent…? Nu förstår jag inte riktigt vad du menar…?”

Han skrattade till lite generat, som att han ändå förstod att han inte hade med saken att göra och gick iväg med svansen mellan benen. Detta hindrade honom dock inte ifrån, att fortsätta att kommentera när han tyckte att jag ”kom försent” till jobbet.

– ”Jaså, har du haft sovmorgon?”

-”Har du vaknat nu, äntligen?”

-”Har du sovmorgon varje dag eller?”

Osv…

Jag ignorerade honom totalt och hade inga som helst planer på att ”försvara” mig, förklara mig eller redovisa för den nyfikne gubben var jag var eller vad jag gjorde, eller varför jag dök upp senare på förmiddagen ibland.

Han verkade irritera sig alltmer på detta, nästan som om han såg det som sin uppgift att försöka ”fostra” mig eller ”lära” mig att komma ”i tid” till jobbet (enligt vad han själv uppfattade som ”i tid”). Han verkade helt enkelt se det som den naturligaste sak i världen, att han hade rätt att lägga sig i mitt arbete och mina arbetstider, trots att han alltså inte vare sig var min chef eller ens jobbade på samma företag. 🙂

Till slut nästan rök det ur öronen på gubben, varje gång jag anlände ”försent” till jobbet och han kunde bara inte låta bli, att kommentera det. Jag visste vad som väntade varje morgon och förmodligen trodde han att hans ständiga påpekanden, skulle kunna påverka mig till att komma ”i tid” hädanefter, eller åtminstone att jag skulle avge en förklaring till varför jag kom ”försent”. Ni som känner mig, förstår ju att det fick rakt motsatt effekt. 😉

Till slut gick det så långt, att han började insinuera att jag hade alkohol-problem. Han sade en morgon när jag mötte honom ute på parkeringen, återigen pekandes på sitt armbandsur:

-”Jaså, är du kör-klar nu som först?”

De som känner mig, vet att jag är näst intill nykterist, vilket gjorde det hela ännu mer bisarrt. 🙂

Inte ens med detta, mycket vidriga, manipulativa beteende, lyckades han ”få” mig att komma ”i tid” till jobbet. Jag anlände istället till jobbet senare och senare varje morgon och hans mycket märkbara frustration över detta gick aldrig över, under den tiden som jag var kvar på företaget. Efteråt berättade jag allt detta för min bekant (chefen) och vi flabbade gott åt gubben och hans osunda kontrollbehov över helt främmande kvinnor. 🙂

 

 

Annonser

6 thoughts on “Kan män ha drabbats av någon form av mass-narcissism?

  1. ”Jag mötte honom i korridoren en förmiddag när jag kom till jobbet och han sade, samtidigt som han pekade på sitt armbandsur:

    -”Du kommer ju försent!””

    Tror jag läste någonstans i en mindre seriös bok om problem i skolan (av typen för sen
    ankomst) att man skall fråga den som pekar på klockan : Kochst du Eier, lieber Freund ?

    En chans att öva upp sin skoltyska för somliga …

    • Ver: Hmmmm…? Min skoltyska sviker mig här. Kochst, Eier…? Kan det vara ”köper du tid min vän?” Skall det inte i så fall vara kochen sie? OBS – har inte googlat. 😉 Eier… Kokar du ägg?

      Grejen är att mannen i fråga inte hade en aning om huruvida jag ”kom försent” eller ej. Han kände inte till mitt anställningsavtal, han hade inte med det att göra öht men han lyckades ändå bli provocerad av något han uppfattade som min ”sena” ankomst. 🙂 Jisses vilket nöt, alltså? Alla män borde ställa sig frågan, innan de lägger sig i vad kvinnor gör: Har jag ens med detta att göra?

      • Som du säkert vet, är det här med tiden MYCKET viktigt, just
        vid äggkokning. Om man vill ha lösa ägg, vill säga …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s