Om att ha högre krav och förväntningar på kvinnor, än på män

Det är kanske inte alla människor som reflekterar över det faktum att många ställer högre krav på och har högre förväntningar på kvinnor, än vad de har på män. Detta slår igenom överallt i samhället, i alla instanser, vad det än handlar om.

I sexualbrott som män har begått mot kvinnor och barn, är fenomenet som mest uppenbart. Fokus läggs på vad kvinnor och barn, som fallit offer för galna män, ”skulle/borde ha gjort” för att slippa bli våldtagna, misshandlade eller t.ex trakasserade av män. När vi feminister istället fokuserar på det självklara, dvs att mannen är roten till dessa enorma samhälls-/världs-problem och den, vars handlingar istället måste fokuseras på, anses vi vara elaka och dumma mot hela mans-släktet. Mannen tål inte kvinnors dåliga kritik, dvs inte ens när han verkligen förtjänar den.

Det förväntas av kvinnor och barn, att ständigt försöka förhålla sig till män, manliga åsikter och inte minst till manlig sexualitet och att försöka anpassa sig själva, sina åsikter, tankar och hela sina liv därefter. Majoriteten av befolkningen förväntas anpassa hela sina liv efter minoriteten.

Även kvinnor, har högre förväntningar på andra kvinnor, än vad de har på män. Ett tydligt exempel, är alla de här heterosexuella kvinnorna som saknar förtroende för sina män och som istället förväntar sig lojalitet från allehanda främmande kvinnor. Många heterosexuella kvinnor är rädda för att deras manlige partner inte kan kontrollera sin sexualitet och överlåter därför ansvaret för mannens sexualitet, på främmande kvinnor. De gör andra kvinnor ansvariga för om deras män är otrogna.

Inte sällan ser man hetero-kvinnor som också gör diverse försök att ”förhindra” mannens otrohet, genom att försöka kontrollera andra kvinnor i mannens närhet, på olika sätt.

Det verkar som om många hetero-kvinnor tycker att det är lättare att kontrollera andra kvinnor, än sina egna män, så att säga?

Det kan göras på olika sätt men det vanligaste är nog att försöka kontrollera andra kvinnors klädsel (då de befinner sig i mannens närhet). Många heterosexuella kvinnor anser t.ex att andra kvinnor inte skall få ha ”för lite” kläder på sig i mannens närhet. Många heterosexuella kvinnor anser att andra kvinnor inte skall få bete sig hur som helst, i mannens närhet. Om andra kvinnor har ”för lite” kläder på sig eller är ”för snygga” i mannens närhet så är inte mannen längre ansvarig för sig själv, sin sexualitet eller sin familj – då är det kvinnan som, i heterosexuella kvinnors ögon, anses ha ”bjudit ut sig” för mannen, ”lockat” den stackars mannen till att svika sin familj och då blir mannens otrohet och svek, helt plötsligt den främmande kvinnans ”fel”.

Det är inte så konstigt egentligen för även kvinnor i patriarkatet, anser det vara lättare att kontrollera kvinnor, än att kontrollera (sina) män. I patriarkatet anses kvinnor även vara det kön som måste kontrolleras (av både män och kvinnor) medan män anses vara de, som främst skall kontrollera kvinnor och som inte själva vill underkasta sig någon som helst kontroll. Kvinnor i patriarkatet, anses behöva kontrolleras för att män skall kunna kontrollera sig själva. Heterosexuella kvinnor har dessutom fått lära av patriarkatet, att deras män skulle vara åtråvärda för alla kvinnor och att alla andra kvinnor (men inte deras opålitliga, översexuella män) skulle utgöra själva ”hotet”.

Som lycklig singelkvinna kan jag säga att få av oss skulle vilja ha era män, dvs inte ens om ni kastade dem efter oss i ren desperation. 🙂 Vi ser ju hur de behandlar er och vill inte byta plats med er.

I världens domstolar ser vi, som sagt, exakt samma fenomen. Kvinnor döms hårdare än män för samma brott och särskilt de kvinnor som har begått brott mot män. Det anses naturligt i patriarkatet, att män får trakassera och tortera kvinnor och barn på olika sätt men kvinnor får aldrig slå tillbaka och hämnas för vad illa män har gjort mot dem (eller deras barn). Män i sin tur, får straff-rabatt för brott som de har begått mot kvinnor och barn. Män anses inte vara ansvariga för de illasinnade handlingar som de begår mot kvinnor och barn för det var ju liksom kvinnornas och barnens eget fel, att mannen inte kunde kontrollera sig.

Jag är t.ex övertygad om, att om Monica Antonsson hade varit en vit, heterosexuell man så hade den vite, heterosexuelle mannen som grovt förtalat henne, trakasserat henne och förföljt henne, blivit dömd i domstolen. Men i domstolarna handlar det inte om att bevisa rätt eller fel eller om brott har begåtts. Domstolarna är endast en teater-arena där den som ”argumenterar” bäst, har mest ”pondus”, kan förvilla och förleda, som snackar mest skit och ljuger mest, vinner målet. De advokater och jurister som är skrupelfria, saknar samvete, heder, känsla för rätt och fel och som, utan en min, klarar av att dra vilka lögner som helst offentligt, blir idag flitigt anlitade av den anledningen. Men som Monica skriver – nu vet i alla fall vi som skriver på nätet, vad vi har att förhålla oss till. Jag tänker förstås genast på stämningen mot Livsbloggen som jag skrev om här.

I vår vardag, kan vi alla bli bättre på att reflektera över våra tankar, domar, åsikter och fördomar samt hur vi faktiskt gör skillnad på och snedfördelar ansvaret, mellan kvinnor och män.

Det enklaste sättet för mig att göra det, är att helt enkelt byta ut dem mot varandra i varje situation.

Skulle jag t.ex tycka att en mamma, som beter sig som en specifik pappa, är en bra mamma? Om min mamma hade betett sig som min pappa – hur hade min uppväxt sett ut då och skulle jag då anse, att min mamma är en lika bra förälder som min pappa? Skulle jag tycka att barn i samhället får en bra uppväxt, om lika många mammor skulle bete sig mot sina barn, som många pappor gör?

Skulle jag tycka att kvinnor vore bra samhällsmedborgare om de började bete sig som många män gör i världen? Skulle jag döma en otrogen kvinna hårdare, än vad jag skulle döma en otrogen man? Om jag tycker att det mannen gjorde mot kvinnan eller barnet, inte var ”så farligt” – skulle jag tycka likadant om kvinnan, barnet eller någon annan man, hade gjort samma sak mot mannen? Skulle jag peppa en klok och smart kvinna, lika mycket som en mindre klok och smart man? Skulle jag ifrågasätta en mans utsagor, på samma sätt som jag ifrågasätter en kvinnas utsagor? Skulle jag ha lika lätt att förlåta en kvinna, som jag har att förlåta en man? Skulle jag döma en kvinna som har det skitigt omkring sig, lika hårt som en man som aldrig städar sitt hem?

Skulle jag ha förståelse för att en kvinna kan vara precis lika upptagen och tidspressad som en man kan vara? Utgår jag ifrån, när jag anlitar kvinnor professionellt, att de skall ta mindre betalt, än en man som gör samma jobb åt mig? Utgår jag ifrån, att jag alltid får röra vid en kvinnokropp men aldrig vid en manskropp? Skulle jag kommentera en mans utseende, vikt, klädsel på samma sätt som jag gör med en kvinnas? Är det lika lätt för mig att kritisera en man, som att kritisera en kvinna? Ställer jag samma krav på min son som på min dotter? Har jag samma förväntningar på en kvinnlig politiker som på en manlig? Osv, osv.

Var och en är ansvarig för sig själv och vad man själv gör. Det skall gälla även för vita, heterosexuella män. När våra myndigheter, diverse instanser, politiker och gemene kvinna och man har lärt sig detta enkla – först då är vi på god väg mot sann demokrati och likabehandling för alla i världen.

 

Annonser

2 thoughts on “Om att ha högre krav och förväntningar på kvinnor, än på män

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s