Ännu en kvinnomisshandlare. Det tar aldrig slut…

Jaha, då har jag ännu ett heterosexuellt par i min närhet där mannen fysiskt och psykiskt misshandlar och terroriserar kvinnan.

Tar det aldrig slut, tänker jag…?

Mönstret är nästan alltid detsamma när sanningen om mannen kommer fram och när kvinnan börjar berätta om vad han har utsätter henne för. Andra kvinnor sluter upp bakom kvinnan och andra män sluter ofta upp bakom den kvinnomisshandlande mannen. Så även i detta fall.

När kvinnan i det här fallet – vi kan kalla henne Anna – till slut polisanmälde kvinnomisshandlaren och de kom och hämtade in honom för förhör, ringde hon till hans föräldrar. Hon fick tala med hans pappa i telefon och han skällde ut Anna för att hon, som han uttryckte det, nu hade ”förstört” hans sons hela liv. 

Det är tyvärr inte ovanligt att kvinnomisshandlares föräldrar (och nära släktingar) försvarar sina söner och istället lägger skulden på deras kvinnliga offer. Till och med och särskilt när kvinnomisshandlaren har egna barn, som i det här fallet. Annas kvinnomisshandlare är tyvärr pappa till två barn från en tidigare hetero-relation.

Jag sade till Anna att vi borde åka hem till kvinnomisshandlarens pappa och skälla ut honom för att ha uppfostrat en satans kvinnomisshandlare.

Hela det här fenomenet går sannolikt ut på att ingen av de skyldiga vill ta på sig ansvaret. Istället pekar förövaren och alla i förövarens närhet på kvinnan och skuldbelägger henne för att mannen har misshandlat henne. Kvinnomisshandlares föräldrar vill inte ha fokus på sig själva och inte heller ta något som helst ansvar för de rubbade vuxna män som de har ”uppfostrat”.

En av Annas närmaste vänner, en man, blev vid ett tillfälle vittne till misshandeln. Annas manlige vän var nämligen på besök hos paret en helg. Han har med tiden kommit att bli god vän, även med Annas kvinnomisshandlare. Rätt som det var under kvällen, slet den berusade kvinnomisshandlaren gapande och skrikande in Anna i sovrummet och började slå på henne. Vad gjorde hennes manlige vän då….? 

Han satt kvar i soffan i vardagsrummet….

Anna ursäktade senare sin manlige vän med att han nog ”blev rädd”. Vanföreställningen om att män skulle vara ”modiga” och ”beskyddare av kvinnor och barn” kan alla kvinnor lämna därhän. Det är bara en manlig fantasi. Det enda kvinnor och barn behöver beskydd ifrån på jordklotet är – män. Det är nästan alltid bara kvinnor som skyddar kvinnor och barn från män. Kvinnor är modiga, män är fega. Kom ihåg det.

Jag tror att det är vanligt att den här typen av hetero-män, familjemisshandlare, uppfattar sig själva som ”manliga” och maktfullkomliga när de misshandlar kvinnor och barn. Det verkar som om de tror att kvinnorna och barnen som de misshandlar, uppfattar dem på samma sätt. I själva verket, vilket alltid används mot kvinnorna i den här typen av hetero-familjer, tycker kvinnorna ofta synd om männen som misshandlar dem. Det beror på att kvinnorna ser männen som svaga och sjuka. Återigen är det kvinnliga perspektivet ett helt annat än det manliga perspektivet.

Medan kvinnor ser en svag(are) man, ser kvinnomisshandlaren på sig själv som ”manlig” och stark(are).

I och med detta, tycker jag att det kan vara lämpligt att hänvisa till Kriminalvårdens forskning i detta inlägg:

https://noboytoy.wordpress.com/2011/07/08/varfor-hata-sa/

Utdrag:

”Ett stort antal forskare har kommit fram till slutsatsen att en individs föreställningar om maskulinitet i allra högsta grad är relevanta för om han har en benägenhet att bruka våld mot kvinnor eller inte. Således är det viktigt att vid bedömningen av huruvida en klient har en attityd som stöder eller ursäktar partnervåld ta ställning till personens åsikter och värderingar kring vad det innebär att vara man. Som tidigare nämnts är konservativa, sexistiska och ojämställda värderingar, exempelvis beträffande fördelning av hushållsarbete, uppdelning av föräldraledighet eller kvinnors position i arbetslivet, inte per automatik attityder som stöder eller ursäktar partnervåld.”
”Kvinnomisshandlare har ofta ett påtagligt behov av att känna sig som ”herren på täppan”, det vill säga att vara par- eller familjekonstellationens primära överhuvud, försörjare och beskyddare. Dessa män förknippar manlighet med auktoritet, dominans och kontroll, samt har uppfattningen att för att vara en ”riktig man” ska man vara självsäker och bestämd, upprätthålla en aura av fysisk och mental styrka, proklamera synbara bevis på socialt anseende och ekonomisk framgång, vara överlägsen kvinnor, ha en pretentiös sexualitet och ständigt vara beredd att stå upp för sig själv om den manliga prestigen hotas.”

Ett stort självhävdelsebehov i kombination med medioker begåvningsnivå och bristande sociala färdigheter utmärkte gruppen av män som gjort sig skyldiga till partnervåld.”

Antifemininitet kan manifesteras i vulgär heterosexistisk jargong, homofobi samt antipati gentemot politiska krav som ställs från kvinnorörelser. Emellertid handlar antifemininitet primärt om vissa mäns ogillande och nervärderande av vad som uppfattas som typiskt kvinnligt uppförande, vilket i sig är empiriskt länkat till ökad risk för våldsbrott mot kvinnor.

Inne hos Monica kan ni läsa mer, bl.a en studie om heterosexuella pappor som mördar sina barns mammor:

http://monicaaantonsson.blogspot.se/2017/04/man-som-hatar-kvinnor.html

 

 

Annonser

6 thoughts on “Ännu en kvinnomisshandlare. Det tar aldrig slut…

    • Äppelkind: Javisst är det patetiskt. Män som inte känner sig som ”män” om de inte får tvinga kvinnor till underordning, till och med med våld. Få av de här männen tänker nog på hur svaga de framstår i kvinnors ögon. Själva uppfattar de sig som ”starka”. 😉 Patetiskt som sagt.

    • Äppelkind: Jaså funkar den inte..? Tack för din uppmärksamhet och tack för ny länk. ❤
      Ja, det borde verkligen vara obligatorisk läsning i skolan. Instämmer helt och hållet.

  1. Kvinnomisshandlaren har man ju i bagaget. Dock slog han mig aldrig vilket fick mig, den då indoktrinerade daddys girlen, att tänka på honom som ”inte den värsta sorten i alla fall”. Så här med facit i hand hade jag hellre tagit några rejäla smällar än den psykiska terror han utsatte mig för i flera år. En självkänsla körd i botten tar längre tid att läka än en sprucken läpp.

    Han var en så kallad ”snäll kille”. Populär och omtyckt av familj och vänner. Ställde upp för folk. En riktig reko helylle-kille som aaaaaldrig skulle skada en kvinna. Han hatade ”såna där svin” som gruppvåldtäktsmän och hagamän och predikade om hur de förtjänade nackskott.
    Han förnedrade, förlöjligade och nedvärderade mig så fort han fick chansen. Han pikade mig och kom med spydiga kommentarer om både min intelligens och mitt beteende. Han kritiserade mitt utseende från topp till tå och tafsade på mig i de mest osexuella sammanhang ni kan tänka er. Han sa att jag såg onormal ut, var fet, såg gravid ut, hade fula kläder, inte kunde bete mig som folk, hade dålig social kompetens, behövde uppfostras, var pinsam, var opraktisk och klumpig, barnslig och omogen, överkänslig, ointelligent, outbildad (trots att jag hade högre utbildning än honom) samt att INGEN tog mig på allvar eller lyssnade på mig eller trodde på vad jag sa.

    Han jämförde mig ofta med andra kvinnor och frågade mig varför jag inte kunde vara lite mer som henne och henne. Han kallade mitt jobb för ”ett litet leksaksjobb”, mina intressen för ”småflickspyssel” och min lägenhet för ett ”flickrum”. Han härmade mig när jag pratade, skrattade åt mig när jag grät och sa att jag skulle vara glad över att han var tillsammans med mig eftersom ingen annan ville ha mig. Vid ett tillfälle sa jag att en kille hade flörtat med mig. Då svarade han ”Va? Flörtat med DIG!? Nu inbillar du dig. Han ville väl bara vara trevlig eller tyckte synd om dig eller nåt”.

    Han drog upp min tröja inför sina polare och satte alltid sin hand på soffan med långfingret upp när jag skulle sätta mig. En gång när jag bara hade trosor på mig och han gjorde så där med sitt finger på soffan så penetrerade han mig med fingret så jag började blöda. Detta skrattade han åt och kallade det för ”en fullträff”. På tal om blod så skällde han ut mig så fönsterrutorna vibrerade när jag hade mens när han ville ha sex.

    Som sagt så hade jag hellre tagit några rejäla smällar. Blåmärken och utslagna tänder syns nämligen och hade mina skador synts så kanske någon hade trott på mig när jag sa vilket jävla svin han var. Ingen trodde på mig och därför så var det jag som var idioten när jag gjorde slut med en sån fin och snäll kille. Och ja, hans manliga polare var vittnen till detta utan att göra ett jävla piss. Och sist, men inte minst… nu kommer den… efter 3 år tillsammans visste han fortfarande inte vad jag hette i efternamn!

    • Martina: Jag känner igen mans-typen som du beskriver mer än väl. Tyvärr. De använder samma slags psykiska misshandel, de här männen. ALLT som han utsatte dig för, alla elaka ord, har jag själv och många andra kvinnor också blivit utsatta för.

      Jag har råkat ut för två sådana män i mitt privata liv. Den förste när jag var i 20-årsåldern och den andre i 30-årsåldern. Den förste, var den som lyckades skada mig mest, psykiskt, eftersom jag var så ung och naiv och inte hade hittat mig själv riktigt än. Vi bodde 10 mil ifrån varandra och träffades varannan helg. Varenda gång vi träffades skulle han anmärka på min klädsel och mitt utseende, liksom ”godkänna” det direkt när jag klev innanför dörren och han använde exakt samma ord och föraktfulla ton som ditt ex:

      ”Men vad i helvete har du nu fått på dig för trasor?”
      ”Du ser fet ut i de där brallorna”
      ”Har du gått upp i vikt sen jag såg dig sist”
      ”Helvete vad smink du har på dig”
      ”Har du fått anorexia eller?”
      ”Ska du verkligen äta upp allt det där?”
      ”Fan du äter ju ingenting”
      ”Din röv har blivit tajtare/slappare, hur mycket har du tränat i veckan?”
      ”Hur mycket väger du egentligen, ställ dig på vågen här så jag får se.”

      Ja, du känner igen det? Ständiga MYCKET motsägelsefulla kommentarer i syfte att objektifiera en. Oftast passade han på att yttra förnedrande kommentarer om mig när hans kompisar eller familj närvarande. Sällan/aldrig bland mina kompisar eller familj dock – det vågade han inte.

      När män försöker förnedra kvinnor på det här sättet bland andra människor, på fester, arbetsplatser och liknande, så syftar det till att få kvinnor att börja känna sig osäkra bland folk och att känna skam och förnedring offentligt. Man skall liksom dra sig för att ens öppna munnen i de här männens sällskap, t.ex på fester eller fika-raster, för det kan straffa sig genom att de totalt gör bort en inför andra människor. De vill skapa skamkänslor, förnedring och osäkerhet inför att ens öppna munnen bland andra. Ett sätt att tysta och objektifiera kvinnor helt enkelt. Att de gör det offentligt, bland andra människor, beror också på att de på så sätt vill undvika svar på tal eftersom väluppfostrade kvinnor sällan vill ställa till med en ”scen” offentligt. Vi ser samma sak bland osäkra, okunniga små män på nätet som går till personangrepp istället för att debattera som vuxna. Vi ser samma mans-trams när det gäller offentliga kvinnor som män anser måste tystas, genom att förnedra och objektifiera dem in public så att kvinnorna skall sluta våga tycka och tänka på eget bevåg. Kvinnliga politiker, journalister osv.

      Men återigen skulle jag våga påstå att det kvinnliga och det manliga perspektivet skiljer sig åt. Mitt ex upplevde säkert att han skämde ut MIG och förnedrade MIG, det var hans avsikt. Han trodde att jag skulle skämmas över MIG SJÄLV men den ende som jag skämdes över i de lägena, var förstås honom. För hans del blev det total back-fire till slut. Hans manliga vänner tyckte att jag förtjänade mycket bättre och ju elakare han var mot mig, desto mer rättfärdigade dem inför sig själva att fritt stöta på mig, sno mig ifrån honom. 😉 När han trodde att han skämde ut mig, skämde han i själva verket bara ut sig själv och skapade sin egen misär. Till och med hans polare och familj, förstod ju att han var en grisjävel. Jag tror att den ende som inte förstod honom och varför han gjorde som han gjorde, var han själv. Alla andra visste. Alla andra såg. Alla andra skämdes ÅT honom. Med tiden blev jag likgiltig inför honom och hans känslor, byggde upp ett enormt förakt för honom och ”snälla jag” tog till slut ut min hämnd: 🙂 🙂

      https://noboytoy.wordpress.com/2012/03/16/snalla-jag/

      Det var gutt. 🙂

      Jodå, Martina, han visste mycket väl vad du heter i efternamn. Detta var bara ett sätt för honom att få dig att förstå att du var oviktig för honom, så oviktig att han inte ens ville lägga ditt namn på minnet. Ett sätt att avpersonifiera, avhumanisera och objektifiera dig, förstås. Ungefär som ett sambo-ex som aldrig köpte födelsedagspresenter till mig. Det var ett sätt för honom att visa mig hur oviktig jag var för honom och jag skulle tro att jag inte ens var värd att firas på min födelsedag. Dock har jag aldrig varit med om män som försöker penetrera mig med fingrarna när jag skall sätta sig ned i soffan. Jävla psykopat du råkade ut för.

      Allt detta handlar om makt för hetero-män. Ju mer intelligent, självständig, självsäker, snygg, kompetent kvinnan är, desto större behov får de av att ”sänka” henne. Hon får ju inte tro att hon är förmer, bättre än honom. 😉 Många, många heteromän kan aldrig, i deras egna ögon, ”sänka” sig till att skryta om, lyfta eller pusha (sina) kvinnor.

      Varningstecken är t.ex män som har svårt för att ta ens förnamn i munnen. De säger hellre ”du”, ”gumman” eller liknande och har uppenbara svårigheter att benämna en vid förnamn, nästan som om det tar emot för dem. Sen skall hetero-kvinnor alltid se upp med män som har behov av att ”tävla” mot dem i alla möjliga och omöjliga sammanhang samt män som aldrig kan säga förlåt eller erkänna sina fel och brister.

      Jadu, Martina… Det finns många hetero-kvinnor som nog hellre skulle vilja ha ett slag i ansiktet av de här ”snälla” männen än att bli psykiskt misshandlade dag ut och dag in. Läkningsprocessen tar mycket längre tid, precis som du skriver. Men heterokvinnor skall också veta att det faktiskt GÅR att skydda sig från självskadande tankar som män ständigt försöker plantera in i kvinnors hjärnor.

      Tusen och åter tusen tack för att du tog dig tid att berätta, Martina. ❤ Glad att du tog dig ur "kärleks-relationen" med den "snälle" Psyko-Snoppen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s