Män i arbetslivet styrs förstås också av sina svallande manliga känslor och fantasier

Jag är, som många av er redan vet, frivillig singel sedan många år tillbaka. Trots det, är det naturligtvis svårt för mig som kvinna, att i vardagen undkomma män och alla deras fantasier om kvinnor och män.

Häromdagen stötte jag på en man på jobbet som undrade varför jag och mina kvinnliga kollegor inte slog oss ihop och startade eget tillsammans. Innan jag hann svara på hans fråga, log han retsamt och lade till:

-”Fast det kanske krävs en man som styr upp det hela åt er?”

Jag tänkte på mina manliga kollegor och manliga kunder och brast ut i ett ofrivilligt gapskratt. Mitt gap-flabb verkade provocera mannen så jag gick bara skrattande därifrån medan jag skakade på huvudet åt dåren.

Det finns nämligen få människor som, i mina ögon, är lika ineffektiva och oprofessionella som män. De glömmer bort saker, tider och möten. De överskattar sig själva och sina egna förmågor grovt, vilket kan vara livsfarligt i vissa branscher. De är generellt sett, rätt slarviga i allt de företar sig. De gör skillnad på folk och folk utefter utseende, kön, etnisk härkomst och ekonomiska förutsättningar. De gör sig onödiga ”ärenden” på arbetstid i syfte att komma undan jobbet osv, osv.

Men det finns en sak som män generellt är bättre på än kvinnor i arbetslivet: nämligen att ta BETALT. Eftersom män överskattar sig själva och sina egna förmågor grovt, anser de också att de är värda (mycket) hög ersättning för det super-jobb som de själva anser sig ha utfört. 🙂 

Vi ser det överallt i patriarkatet, manssamhället. Män har skapat det kapitalistiska systemet i världen där (vita) män anser sig vara värda mycket högre ersättning (ofta helt sinnessjuk ersättning) för samma jobb som t.ex en kvinna eller en mörkhyad människa utför. En kvinna förväntas nästan alltid jobba billigare än en man och kvinnor som har vett att ta bra betalt, är oerhört egoistiska och överskattade. 😉

I det stora hela tycker jag att det är jobbigt att hela tiden behöva freda sig, som kvinna, från allehanda mans-fantasier om kvinnor (och män). När en umgås med män förstår en ganska snart att de har, en redan färdig bild av en som kvinna. Många män verkar tro att alla kvinnor är likadana och OM de inte är det, får många män ett behov av att, på olika sätt, försöka tvinga eller manipulera kvinnor in i den manliga mallen för hur de tycker att en kvinna skall vara, se ut, tycka och tänka.

En annan man på jobbet uttryckte sin föreställning om att jag nog ”måste stiga upp rätt tidigt på morgnarna för att göra mig klar för jobbet”. Förmodligen har mannen en fru eller flickvän hemma som tar lång tid på sig att bli klar på morgnarna och eftersom hans fru/flickvän är sådan, måste väl alla kvinnor vara likadana, enligt hans manliga fantasi? Och en kan inte låta bli att undra:

Varför gör en man, i jobbsammanhang, ett sådant märkligt påstående om en främmande kvinna? Så oerhört oproffsigt. Vad ville han säga? Förväntade han sig att jag skulle försöka bemöta hans påstående om mig? Varför skulle jag göra det och hur skulle jag ens kunna göra det? Återigen gick jag bara därifrån, skakandes på huvudet med en min som tydligt och klart visade, att jag uppfattade honom som en imbecill.

Allt sånt här kan tyckas vara petitesser när en tittar på varje enskild händelse för sig men när en tittar på hela bilden, lägger pusslet, framkommer det att många män, alltså till och med i arbetslivet, styrs mer av sina känslor, än av professionalitet. Mäns känsla och beroende av att framställa sig själva som ”manliga”, deras nästan maniska behov av att tala om för kvinnor hur de skall vara kvinnor samt att sätta alla normala sociala regler ur spel.

Men bara när de har med kvinnor att göra.

Det sistnämnda handlar om män som, i arbetslivet, behandlar kvinnor på ett helt annat sätt, än vad de skulle behandla andra män. De normala sociala reglerna ute på arbetsplatserna, sätter de ur spel och det kan handla om män som ständigt tar sig rätten att ta på främmande kvinnors kroppar eller kommentera desamma. Lägger armen runt dem, tar tag i armarna på kvinnor osv. Det kan handla om män, som i jobbsammanhang, vill hälsa på kvinnor genom att krama dem, vilket de aldrig skulle göra med män i samma situation.

Tänk dig en man som t.ex går på möte med sin manlige advokat, revisor, tandläkare eller bilmekaniker och vill hälsa på honom med en kram och smek över ryggen? Eller en man som kommenterar sin manlige bilmekanikers snygga muskler, outfit eller vackra ögon? 🙂

Det hela handlar om mäns bristande respekt för kvinnor, kvinnors integritet, tid, arbetsliv och privatliv. Män som förväntar sig att kvinnor i sin yrkesroll skall ”tjäna” och ”serva” män in absurdum, precis som mamma gjorde när de var små och som deras fruar/flickvänner gör där hemma. Män som inte respekterar eller lägger sig i kvinnors arbetstid och som försöker styra/förstöra kvinnors planering. Män som inte tål att en kvinna förklarar saker för dem, som väljer att inte lyssna på kvinnans professionella råd och som sedan skyller på kvinnan för att han gjorde fel eller köpte fel vara/tjänst. Män som inte tål att en kvinna säger att hon inte har tid med honom just nu, eftersom något annat har högre prioritet. Män som inte ens tål att en kvinna, inte per omgående svarar på hans telefonsamtal eller mail. Listan kan göras lång.

En kvinna får aldrig vara upptagen med annat, när en man vill ha kontakt med henne.

Som kvinna ute i arbetslivet, hamnar alla dessa mans-problem och svallande mans-känslor alltid i ens eget knä, precis som för kvinnor i hetero-relationer. En kan inte komma undan som kvinna, utan en tvingas hela tiden till att försöka förhålla sig till män och det sätt, på vilket de sätter alla, annars normala, sociala regler ur spel. Om en inte hanterar alla konstigheter som män utsätter kvinnor för ute på arbetsplatserna på rätt sätt, enligt män, är det förstås ens eget fel som kvinna och då kan en bli, antingen en jävla ”bitch” eller så blir en ”oprofessionell”. Det är då, enligt många människor, kvinnors eget ansvar att ”sätta tydligare gränser” mot män, att vara ”lite mjukare” mot män, ”linda in det hela lite bättre”, ”försöka förklara bättre” eller att överhuvudtaget hantera mans-situationer ”si eller så” istället.

Men tyvärr måste jag meddela alla män att vi kvinnor ute i arbetslivet, faktiskt har annat att göra på jobbet än att ägna oss åt att försöka freda oss från ”manlighet”, ”maskulinitet”, manlig sexualitet, manliga fantasier och svallande manliga känslor av t.ex upplevd kränkthet. Jag vill uppmana alla män ute på arbetsplatserna att lägga alla känslor åt sidan och att istället försöka agera professionellt i alla lägen, oavsett vilken typ av människa ni står inför. Vi kvinnor har helt enkelt inte tid med mans-trams på jobbet.

 

 

 

 

Annonser

4 thoughts on “Män i arbetslivet styrs förstås också av sina svallande manliga känslor och fantasier

  1. Män utanför arbetslivet då ? Vad styrs de av ? Och de som s a s har en fot i
    vardera lägret ? Mycket flexibel arbetsmarknad nuförtiden.

    Hjälper gärna dig med små uppslag till kommande krönikor. Har jag förresten
    sagt att du borde ha en extra flik med rubrik av typen ”Skrivtips” eller så ?

    • Ver: Män utanför arbetslivet styrs av samma sak. Kvinnoförakt och brist på respekt för kvinnors privatliv och integritet.
      Ja, det kanske vore något att ha en rubrik med skrivtips och liknande? Rätt bra förslag faktiskt.

      • Ver: Jag skall definitivt läsa Bitterfittan 2. Maria Sveland behövs idag mer än någonsin. Vi är många singelkvinnor i dagens moderna samhälle men ändå är det fortfarande tabu för kvinnor att inte rätta sig i det ”traditionella” heterosexuella ledet, dvs att inte vilja dela hem och liv med en man och skaffa två barn, villa, volvo och vovve med honom. 🙂

        – Men min erfarenhet, som Sara delar, är att bli ifrågasatt. Som gift är man socialt lyckad men i samma ögonblick som man skiljer sig blir man misslyckad i samhällets ögon.”

        Det håller trots allt på att ändras tycker jag mig märka. Idag ses inte traditionella, heterosexuella, gifta kvinnor som ”lyckade” i alls samma utsträckning som förr. Tvärtom:

        https://noboytoy.wordpress.com/2015/10/27/fordelar-med-att-bo-ensam/

        ”Att bo ensam är ett tecken på oberoende, en framgångsmarkör, enligt den amerikanske sociologen Eric Klinenberg.”

        Heterosexuella kvinnor som lever ”traditionella” liv tillsammans med män och barn anses alltså ha, i mångas ögon, lägre status än singelkvinnor idag. Jag tror att den stereotypa bilden av dessa ”traditionella” hetero-kvinnor är att de ofta är deltidsarbetande eller hemmafruar, sjukskrivna, beroende, fattiga(re), mer stressade, mindre lyckliga, mindre framgångsrika, mer isolerade, mindre engagerade i samhället samt oftare lider av diverse fysisk, psykisk och sexuell ohälsa.

        När jag ser mig omkring bland mina väninnor som lever så, stämmer bilden på pricken. 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s