Psykiska störningar smittar

Ni kanske minns att jag har berättat att jag har en släkting som lider av en personlighetsstörning? Jag tänker inte gå in på vilken typ av personlighetsstörning det är, men människor med olika psykiska problem har det verkligen inte lätt i livet. De får sällan någon riktig hjälp. Vissa blir aldrig botade, vissa kan inte botas, utan psykiatrin medicinerar bara bort de värsta symptomen. Med psykofarmakan uppstår dock nya problem och biverkningar som kan vara förödande för de drabbade.

Det som upprör mig allra mest, när de gäller den skenande psykiska ohälsan bland befolkningen, är att makthavarna gör så lite, dvs i princip ingenting, i förebyggande syfte. Man vet idag att de flesta kända psykiska störningarna, har sitt ursprung i barndomen och att de sällan uppstår ”av sig självt” eller av rent biologiska orsaker, om jag får uttrycka mig lite generaliserat. Och om jag skall generalisera än mer, så uppstår psykisk ohälsa oftast på grund av andra människor (föräldrar, vänner, släkt, kollegor etc) och på grund av hur illa de har behandlat de drabbade genom livet.

På så sätt kan man säga att andra människor inte bara kan skada din fysiska hälsa – de kan också skada din psykiska hälsa. Allvarligt. Riktigt jävla allvarligt. Det går att reparera ett brutet ben men det går sällan att reparera en psykiskt skadad hjärna.

De här stackars människorna, som andra har behandlat jävligt illa genom livet och därmed orsakat deras ”symptom”, anses vara ”personlighetsstörda”. Jag skulle hellre vilja kalla det att de har blivit smittade av de på riktigt psykiskt störda människorna. Andra människors sjuka beteende, är oftast orsaken till de psykiskt sjukas ”symptom” och deras så kallade symptom är faktiskt bara normala, fullt mänskliga reaktioner på vad andra människor, de på riktigt psykiskt störda samt samhället, har utsatt dem för genom livet. Sexuella övergrepp, mobbing, misshandel, trauman, hjärntvätt….

Så vilka är det som är psykiskt störda, på riktigt?

Viktigt att tänka på här, är alltså att psykisk ohälsa ”smittar”, sprids likt en epidemi och det kan, trots att detta anses vara psykiska sjukdomar, även påverka vår biologi så att problemen som från början synes vara psykologiska, även blir fysiska. Exempel på detta kan t.ex vara undernärda mödrar som bantar under och efter graviditeten, vilket gör att fostren inte utvecklas normalt. Det finns t.ex studier som visar att foster till bantande blivande mödrar, oftare utvecklar psykopati. Jag skulle önska mer forskning kring hur foster påverkas av mödrarnas psykiska miljö. Jag är övertygad om att det finns mycket att utforska här och jag är ännu mer övertygad om, att alla samhällen måste verka för friska, sunda mödrar såväl psykiskt som fysiskt.

Det finns ingenting viktigare för ett samhälle än att se till att kvinnorna, mödrarna, har det bra i en för dem, tillfredsställande psykiskt och fysisk miljö. Detta måste bli samhällets främsta prioritet.

Det tråkiga är att mansvärlden inte uppmärksammar detta och därmed inte arbetar förebyggande mot psykisk ohälsa och det ligger nära tillhands att tro att mannens intresse av kvinnor och barn prioriteras. Vi har t.ex vetat länge, att barn som växer upp i hetero-familjer mår sämre än andra barn, även i vuxen ålder, och att detta oftast beror på den vuxne manlige familjemedlemmens störda beteende. Pappor som utsätter sina familjemedlemmar för våld och/eller sexuell misshandel. Pappor som har en manlig ”jargong”, dvs ett stört beteende av psykisk misshandel, förnedring, kränkningar, hot, hjärntvätt osv mot sina familjemedlemmar. Eller pappor som ”bara” propagerar för att deras söner och döttrar skall uppfostras utefter kön (ojämställt), pappor som är drogmissbrukare och/eller kriminella, pappor som själva tittar på kvinnoförnedrande porr och/eller som har en rent allmänt dålig kvinnosyn samt sexualiserar barnen och deras mödrar.

Med all denna kunskap, statistik och fakta i bagaget – vad gör ett av världens modernaste samhällen, ett av världens påstått mest jämställda samhällen som Sverige åt detta samhällsproblem, som påverkar generation efter generation på ett minst sagt, negativt och destruktivt sätt, fysiskt och inte minst psykiskt? Jo, man fortsätter att propagera för och kräva den så kallade ”fadersrätten” åt män och tvingar på så sätt heterosexuella mammor och deras barn i lag, att omge sig med dessa psykiskt störda män, vars psykiska ohälsa alltså smittar dem. (Ni kan läsa om ytterligare ett fall av samhällets bisarra propagerande för ”fadersrätt” hos Erik HÄR.)

Man fortsätter att sprida anorektiska ideal för kvinnor i alla åldrar och uppmanar heterosexuella nyblivna mödrar, att snabbt banta ned sig efter graviditet samt att, så snabbt som möjligt ”komma igång” med männens sexliv efter förlossning. Man fortsätter att låta pedofiler och de manliga porr-producenterna sprida sin vidriga kvinnosyn (och äckliga barnsyn) över hela internet, fullt tillgängligt för alla små barn som har tillgång till en vanlig mobiltelefon/dator. Jag var inne på detta ämne i ett tidigare inlägg om Moderskap HÄR.

Precis som med det mycket utbredda samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor och barn, fokuserar samhället minst på att förebygga problemen. Vi kan t.ex starta hur många kvinnojourer som helst, men strömmen av misshandlade kvinnor och barn kommer aldrig att minska, OM vi inte börjar identifiera och förebygga själva problemet. Den skenande psykiska ohälsan kommer aldrig att avta, OM vi inte börjar identifiera och förebygga problemet, dvs att många mycket psykiskt störda människor skadar andra människor så svårt, att DE blir diagnostiserade som ”personlighetsstörda”, ofta för resten av sina liv.

Som sagt – vem fan är det som är psykiskt störd egentligen? Den som skadar och orsakar andras symptom eller den som skadas? Allt detta är bl.a vad vi feminister försöker göra när vi synar normerna och könsrollerna i samhället samt hur dessa normer sprids av och propageras för, av samhällsmakten. Detta är alltså ett fullt normalt sätt att problemlösa, oavsett vad antifeministiska män tycker om det.

Med åldern har jag lärt mig att undvika ”smitta” från de psykiskt störda som finner nöje i att skada andra. Människor som medvetet eller omedvetet, bara vill försöka få mig att må dåligt, skyr jag som pesten. Det finns nämligen sällan någon bot om de skulle lyckas smitta en. Lidandet kan bli livslångt. Skydda er själva men för Gudinnans skull – skydda framför allt barnen! De kan inte välja sitt umgänge själva. 

 

 

 

 

 

Annonser

8 thoughts on “Psykiska störningar smittar

  1. Hej NBT , det verkar blivit nåt fel i länkningen. Du skriver ”(Ni kan läsa om ytterligare ett fall av samhällets bisarra propagerande för ”fadersrätt” hos Erik HÄR.)”
    Men när man klickar på ”HÄR” kommer man hit -https://noboytoy.wordpress.com/2015/02/23/moderskap/
    Vilken inte riktigt verkar vara det ställe som avses. 🙂

  2. Hej NBT! Kul att du är igång igen! 🙂 Det du skriver stämmer så väl. Jag har blivit misshandlat fysiskt och psykistk av mina föräldrar under hela min uppväxt och jag har lidit och lider fortfarande av skadorna de orsakade. Jag har mått skit i hela mitt liv, testat olika antidepressiva, gått många år i terapi. Jag mår lite bättre nu men jag vet att jag kommer aldrig aldrig bli frisk. Jag kommer aldrig bli av med minnena och flasch-backs. Jag kommer aldrig att bli en sådan person som har haft en trygg och kärleksfull uppväxt med trygg anknytning och bra självkänsla. Jag kommer för alltid att ha dessa ärr som gör ont.

    • Marika: Hej och välkommen tillbaka. ❤
      Jag beklagar att du har fått lida och fortfarande får lida, pga vad dina föräldrar gjorde mot dig som barn….. det gör ont att veta att så många barn lider pga vuxna människors allehanda psykiska problem. Det är ju egentligen inget "fel" på DIG eller alla andra som har vuxit upp som du. Det är fel på de vuxna som inte klarar av det ansvar, som de själva har tagit på sig.

      Dina reaktioner är förstås helt normala, men ändå är det du som tvingas äta medicin, som anses vara "psykiskt sjuk". Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde laga dig, syster. ❤ Jag är på riktigt glad över att du börjar må bättre och jag ska hålla tummarna för att det håller i sig. Kom bara ihåg att du duger precis som du är och att du gör så gott du kan, med de förutsättningar som gavs dig i livet.

      Och nu låter jag som en tjatig morsa som kommer med en massa oombedda råd men ät ordentligt, sov ordentligt, gör saker som ger dig livsglädje och försök att undvika allt som inte gör det. Håller tummarna för att du en dag kan slippa medicinen också. Jag är ingen vän av piller och tabletter nämligen. Det verkar som om de ofta används som ett sätt, att så snabbt som möjligt få folk på benen igen, tillbaka till arbetet/livet. När det enda många behöver är lugn och ro och massor av tid, tid för återhämtning och bearbetning, bra och näringsrik mat och positiva, lugna, goda människor/miljö omkring sig. Funkar förstås inte för alla men ofta skrivs tex antidepressiva ut alltför lättvindigt.

      Jag hejar på dig och håller tummarna för dig, Marika. Lev ditt liv.
      Akta dig framför allt för män. De är sällan riktigt kloka i huvudet och undantagen är tyvärr inte många. 😦 Och jo, jag menar faktiskt detta.
      Kramar i tusental från NBT ❤

  3. Jättetack för dina fina ord och ditt stöd NBT. Det betyder enormt mycket för mig, du anar inte. Jag började gråta när jag läste ditt svar.. Jag blev väldigt rörd. TACK underbara du.

    Jag tycker inte du låter som en tjatig morsa. 🙂 Ibland behöver en få höra sådana ord, veta att det finns människor som vill en väl, som bryr sig om en.

    Ja, mina föräldrar har tyckt att det är något fel på mig, att jag är psykiskt sjuk men de kan(vill) inte se sin del i det att jag började må så dåligt redan innan jag började skolan..Det hela kulminerade med att jag för 11 år sedan ville ta mitt liv, för jag hatade mig så extremt mycket(som inte var konstig med tanke på hur jag hade blivit behandlad av mina föräldrar under min uppväxt). Jag överlevde av ett misstag..Jag blir otroligt sorgsen när jag tänker tillbaka på den dagen när jag med ruskigt lugn tog i mig alla medicin min psykiatriker hade skrivit ut till mig..

    Det är fruktansvärt hur mycket skada vuxna är kapabla att orsaka barnen. Barn som är i fysiskt och emotionellt underläge samt helt beroende av vuxna och deras välvilja. Jag håller med dig att antidepressiva skrivs ut för lättvindigt. Jag önskar att jag hade haft möjligheten att ta en paus från vardagen, få vara i lugn och ro samt få hjälp att bearbeta det jag har fått tåla under min uppväxt.. Jag önskar att alla barn i världen fick en trygg och kärleksfull uppväxt. Det är de alla värda.

    Jo, jag undviker män så mycket det bara går. Jag vill inte ha med dem att göra mer än nödvändigt.

    Tusen och tusen tack för din omtanke syster. Det ger mig styrka, glädje och hopp.
    Kram

    • Marika: Jag är jätteglad om jag kan vara minsta lilla stöd för dig, sys. ❤ Det är ingen som helst ansträngning för mig, jag menar varje ord jag skriver och jag blir också rörd av dina fina ord till mig. Tänk att några helt vanliga, vänliga ord från mig till dig och tillbaka, kan göra så gott för oss båda? Världen behöver fler människor som sprider vänlighet, värme, omtanke, glädje.

      Och jag blir så ledsen när jag förstår att du nog inte är så van vid vänlighet och omtanke…

      Samtidigt blir jag alldeles rasande när jag läser vad du skriver om din uppväxt och – det värsta av allt – att du är långt ifrån ensam om att ha haft en hemsk, otrygg och traumatisk barndom. I ditt fall hade du inte ens hunnit börja skolan…. Herregud, bara ett litet oskyldigt barn. Och det slutade nästan illa… Jag är glad att det inte gjorde det för annars hade ju du och jag aldrig suttit här och "pratat" <3.

      En sak VET man om livet och det är att man ALDRIG VET hur det kommer att bli eller vilka personer man kommer att möta. Det är aldrig hopplöst, det är aldrig omöjligt att förändra och det finns alltid andra utvägar än att avsluta i förtid. Hoppet får aldrig lämna dig igen, syster, för det finns ALLTID hopp. Alltid!

      Som sagt – det är egentligen inte DU som är sjuk. Det du lider av, är bara fullständigt normala mänskliga reaktioner på vad andra sjuka människor har utsatt dig för. Sjuka människor som inte skall ha med barn att göra. Sjuka människor som inte vill/vågar inse vad de har gjort och hur de har skadat sitt EGET BARN. Det är dem det är fel på, naturligtvis. Du är normal och dina reaktioner är normala. Vi föds tyvärr inte alla med samma förutsättningar och du gör så gott du kan, syster. Du kan inte göra mer. Det är väldigt viktigt att du inser, att det inte är dig det är "fel" på. Vem som helst, som hade gått en mil i dina skor, hade med all sannolikhet lidit av exakt samma typ av reaktioner som du.

      Det är inte klokt, med all kunskap som finns sedan en ganska lång tid tillbaka, att det fortfarande finns vuxna människor som inte ser några problem alls med att ge sig på barn. Som våldtar eller fysiskt och psykiskt misshandlar barn som av naturliga skäl inte kan försvara sig mot vuxna. Här snackar vi om folk som är psykiskt sjuka, på riktigt. Ingen vuxen, psykiskt frisk människa våldtar eller ställer sig t.ex och slår på ett litet barn. Då är det hög tid för den "vuxne" att söka hjälp för sina psykiska besvär.

      Ja, du Marika… Jag önskar också att alla barn fick växa upp i en trygg och kärleksfull miljö. Samt jämställd. Det borde vara alla föräldrars högsta prio men tyvärr är många föräldrar personlighetsstörda samt har alldeles för höga tankar om sig själva utan att kunna leverera. Alla människor passar helt enkelt inte som föräldrar (trots att samhällsmakten inbillar dem det) och med facit/fakta/statistik i hand så är personer med snopp, utan minsta tvekan, inte alls lämpliga i föräldrarollen som de själva har tilldelat sig.

      Jag håller båda tummarna jättehårt för dig syster och önskar att dina reaktioner läker ut snart. Du är starkare än vad du tror. Det är inget som helst fel på dig. Låt aldrig hoppet överge dig någonsin igen. Varma kramar till dig från mig. ❤

  4. Underbara NBT – vad jag älskar dig, min medsyster! Det du skriver på din blogg borde nå ut i all media, SR, SVT, pressen, borde vara rättesnöret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s