Varför tycker män nästan alltid likadant i jämställdhetsfrågor? Har de inga egna åsikter?

Jag sprang på Tuttklämmaren häromdagen. Vi har inte setts på ett tag så vi hade mycket att prata om.

Liksom många, eller rättare sagt ALLA andra män som jag har talat med IRL, verkade han vara smått irriterad över Metoo-kampanjen och jämställdhetsdebatten i det stora hela.

Och jag tänker: är det inte väldigt märkligt att alla män som vill diskutera jämställdhet och jämlikhet, säger exakt samma sak?

Det verkar som om män aldrig har en egen åsikt, egna tankar eller egna argument – de följer varandra i grupp som en skock dumma får och upprepar hela tiden varandras ord. Som en mans-sekt, en homogen grupp som aldrig får input, någon annanstans ifrån.

Det är män som mycket arrogant och uppnosigt, direkt avfärdar, nonchalerar och viftar bort miljoner kvinnors (och barns) mänskliga rättigheter, erfarenheter, livsvillkor, vittnesmål, åsikter och vilja. Män verkar liksom medvetet blunda för, och vara döva inför majoriteten av jordens befolkning. För att inte tala om det manliga, mycket barnsliga och oattraktiva beteendet att alltid skylla ifrån sig på heterokvinnor. Några exempel:

Mäns sexuella våld mot kvinnor (och barn) i världen, existerar faktiskt inte för det är bara feministerna som har förvirrat heterokvinnor och deras sexualitet:

Heterokvinnor kan nämligen inte skilja på våldtäkt och sex. Som män kan. Heterosexuella kvinnor har helt enkelt inte samma förmåga som heterosexuella män, att avgöra vad som är våldtäkt för en kvinna och vad som är frivilligt heterosex för en kvinna. Det vet män, däremot. Män menar att de är de enda som kan avgöra om en heterokvinna har haft frivilligt sex med dem, eller om de har våldtagit henne. Det finns ingen möjlighet att heterosexuella kvinnor har koll på detta. Som män har.

Heterosexuella män som misshandlar sina ”älskade” kvinnor, kan inte hållas ansvariga eftersom kvinnorna själva har ”dragits” till dem.

Det är heterosexuella kvinnors ansvar att se till att inte ”dras” till män som misshandlar kvinnor. En kvinna kan ursäktas EN gång för detta misstag men om hon råkar ut för fler än EN kvinnomisshandlare i sitt liv, kan hon inte längre tas på allvar. Då är det definitivt heterokvinnan det är fel på. Det kan t.ex vara hennes personlighet som avviker från det normala. Män menar att de tror att vissa av de här heterokvinnorna, av naturen är ”undergivna” män. Ja, eller inte undergivna i sin personlighet som sådan, utan deras personlighet blir liksom undergiven, när de umgås med män. Ja, eller rättare sagt så blir de bara undergivna när de träffar män som misshandlar dem. Och det är heterokvinnors eget fel, menar män. Kvinnomisshandlare är förvisso inte kloka men det är heterokvinnors fel i grunden för att de gillar aggressiva män som slåss, menar män.

Tuttklämmaren erkände också att han blir väldigt ”bortskämd av tanten där hemma”, han ”har det väldigt bra hemma” men hans fru tycker att han är för sexfixerad (no shit…?? 😉 ). Innerst inne drog jag en lättnadens suck över att jag gjorde ett bra val som ung när jag gjorde slut med mansgrisen. Men jag sade:

-”Ja, det kan jag tänka mig, hehe. Du har ju alltid velat ha en liten hemmafru som lagar mat och pysslar om dig.” 😉

-”Ja, det erkänner jag. Jag är en sexfixerad mansgris. Jag känner mig älskad och som att hon bryr sig om mig, när hon gör saker för mig.”

Och detta känner jag mycket väl igen bland män. Många män tror att det är tecken på heterokvinnors stora kärlek och omtanke, när kvinnorna lagar mat åt dem, städar åt dem, handlar åt dem, tvättar åt dem, håller reda på saker åt dem och inte minst – låter sig kn*llas, i vad mannen anser är, ”normal” omfattning. Allt detta gör att heteromän ”växer”, får ännu mer självkänsla och självförtroende eftersom de känner sig älskade av en kvinna, ompysslade och månade om, precis som mamma månade om dem när de var barn (exklusive kn*llandet).

Jag frågade:

-”Så vilka saker gör du då för din fru, för att underlätta hennes liv, för att visa din kärlek och för att hon ska känna sig lika månad om, älskad och ompysslad som du gör i er relation? Du vet ju uppenbarligen hur man gör när man visar någon omtanke och kärlek, så…?”

-”Öh, ja, jaaa, nämen, alltså, jaaa, jag…ööhh, äääh… nämen, jag byter t.ex däck på bilen och hon är jättetacksam för att hon slipper göra det.”

 

 

 

 

 

3 tankar om “Varför tycker män nästan alltid likadant i jämställdhetsfrågor? Har de inga egna åsikter?

  1. Du kunde inte beskrivit mitt ex bättre! Allt jag gjorde i hemmet både när det gäller omhändertagande av barn och arbete i själva hemmet gjorde han till ngt slags kärleksbevis. Han var så korkad att han inte förstod att mat måste familjen ha och att jag lagade den vareviga dag berodde ju på att han vägrade och inget annat!

    Samma sak när det gällde sex. Sex var något han skulle få sig till skänks , dvs att jag såg till hans behov och hade jag tur, vilket jag så gott som aldrig hade, så kunde han ”hjälpa till” lite i hemmet men oftast blev det inte så trots sexet. Och barnen, nej du var ju inte hans ansvar, aldrig någonsin. Att hans gamla föräldrar hade den urgamla åsikten att kvinnan skulle sköta man och barn kan jag förstå men inte acceptera med dessvärre gjorde de ju sin enda son tilll en vuxenbebis på alla sätt. Det blev extra tydligt vid sjukdom i familjen. Barnen sjuka och jag fick ta hand om allt, springa med kräkspannar på nätterna, lägga nerspydda lakan i blöt och inte fått någon sömn alls.

    Blev jag själv sjuk var det ändå min förbannade plikt fortsätta slava och han den store mannen måste ju jobba och få sin skönhetssömn. Men oj, sedan bröt helvetet ut när HAN blev sjuk. Jösses han var ju i det närmaste döende och krävde vård och inte nog med det för en skulle också veta genom någon slags märklig telepati att han blivit sjuk, han skulle minsann inte behöva säga ngt eller ens be om hjälp. Allt skulle gå per automatik. Efter många år som singel, äldre och betydligt klokare när det gäller livet med en man inser jag bara mer och mer hur utnyttjad jag blev under 14 långa år. Slavarbete kallas det för eller livegen för inte fan fick jag betalt på något sätt. Tvärtom försvann mina egna pengar och inte var det till mig eller barnen.

    Ja, ja. en ska ju lita på den en lever ihop med, det är ju så vi kvinnor är fostrade och det sitter så långt in i ryggmärgen att det tar långt tid att förstå att man faktiskt blir utnyttjad. Svärföräldrarna hade ju samma sjuka krav. Mannen ska jobba och helst dygnet runt, kvinnan tar hand om mannen, hemmet, barnen, trädgården, djuren, släkten samt sitt eget arbete. Fördelningen var därmed jäkligt skev.Allt går naturligtvis tillbaka til sin egen fostran både från samhället och sina föräldrar, dvs att en utan att tänka föll in i den rollen mer och mer men också för att en blev tvungen för att få det att fungera.

    Jag försökte många gånger att sätta ner foten men det resulterade att idioten skrev en lista och radade upp vad vi gjorde i vårt gemensamma hem och fast hans enda plikter bestod av att hämta foder åt djuren, klippa gräsmattan på sommaren samt vara delaktig i handlande av mat och annat så fick han det till att hans arbetsbörda var så mycket större för enligt honom tog det ju flera timmar att hämta foder till djuren????? Några år senare, när verkligheten lyckats sjunka in ordentligt och inte minst när jag började se hur allt detta påverkade barnen negativt, då flyttade jag. Tyvärr gick mannens påverkan på nåra av barnen alldeles för djupt och det lever i samma villfarelse än idag. Flicor och pojkar behöver en helt annan fostran än den vi fått till oss. Konsekvenserna av det vi ”lärt oss” lever vi alla fortfarande med och det har inte skapat något gott. Tvärtom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s