Arkiv

”Baby shots” istället för amning??

Som av en slump halkade jag häromdagen in på något, som i USA kallas ”baby shots”. Har ni hört talas om detta? Dessa så kallade baby shots, används tydligen ganska ofta bland amerikanska mammor som inte alls vill eller kan amma sina barn, alternativt inte vill/kan amma barnen någon längre tid.

Som jag förstod det, är alltså detta någon form av löpande vaccin-sprutor som ges till spädbarn. Vaccin-sprutor, som ges regelbundet till barn som inte blir ammade, i syfte att ersätta det naturliga skydd/vaccin som bröstmjölken ger barn som BLIR ammade av sina mammor. 

Hur eller hur – jag blev tvungen att googla ”baby shots” för jag trodde knappt mina ögon och jag tänkte först, att jag kanske hade missuppfattat det hela, men nej då…. :

https://www.healthline.com/health/vaccinations/infant-immunization-schedule#introduction1

As a parent, you want to do whatever you can to protect your child and keep them safe and healthy. Vaccines are an important way to do that.

For newborns, breast milk can help protect against many diseases. It contains antibodies passed from the mother. However, this immunity wears off within a year, and many children aren’t breastfed to begin with. In both cases, vaccines can help protect babies and small children from disease. They can also help prevent the spread of disease to older children and adults.

Vaccinations are not all given right after a baby is born. Each is given on a different timeline. They’re mostly spaced throughout the first 24 months of a child’s life, and many are given in several stages or doses. Don’t worry, though — you don’t have to remember the vaccination schedule all by yourself. Your child’s doctor will guide you through the process.

Därefter följer nån slags schema över doser mm, som jag faktiskt inte ens har vågat titta på. Men –  don´t worry, be happy – alla barnläkare i USA håller förstås koll på att dessa icke-ammande mammor, inte skall glömma bort att ge sina barn vaccinet löpande. 😦

Visst, det finns mammor som säger sig inte KUNNA amma sina barn på grund av diverse komplikationer, t.ex att det gör för ont, att de äter starka mediciner, är sjuka eller att det helt enkelt inte finns någon mjölk i brösten.

Sen har vi den andra stora gruppen (heterosexuella) mammor…. som helt enkelt inte VILL amma sina barn, t.ex på grund av att det är ”för jobbigt” eller på grund av föreställningar om, att deras bröst då skulle bli ”för hängiga och fula” i mäns ögon. En del mammor har satt in bröstimplantat för att brösten skall bli ”stora och fina” i mäns ögon, men som är i vägen för amningen. Andra mammor vill inte amma för att det i mäns ögon, kan skapa ett ”utanförskap” för män. Män kan ju som bekant inte amma barn och det är orättvist i mäns ögon. Sen finns det mammor som lever i den manliga föreställningen att kvinno-bröst är ”sexuella” i mäns ögon, endast skapade för män och av den anledningen, vill vissa mammor inte lägga sina barn till bröstet.

Det är ju mannens plats, tänker de kanske? Mannen i familjen måste väl ändå ha förtur till kvinnans bröst? Barnen får vara utan riktig mat, eftersom mannen måste få ha sina kvinno-leksaker ifred?

På den tiden då ingen modersmjölk-ersättning fanns, hade barnen till de här mammorna helt enkelt svultit ihjäl. Vilken jävla tur för barnen, att det i modern tid finns både pulver och sprutor med ”näring” (eller gifter?) när deras mammor inte vill ge dem riktig mat?

Varför ville du inte amma?
– Jag har aldrig känt att amning är mysigt.

”Jag vill verkligen inte amma, även innan jag blev gravid kände jag att jag inte vill. Jag tycker inte att det känns rätt.”

”Jag väntar mitt första barn till hösten och allt känns jättebra. Men.. jag vill inte amma!”

”Vidare så har vi kunnat dela på föräldraskapet från dag ett, vilket har gett oss ännu bättre förutsättningar för ett jämställt föräldraskap. Jag vill inte alls påstå att det inte är möjligt om man ammar, men för oss har det underlättat att jag slipper sitta 12 timmar om dagen i soffan med bebisen klistrad mot bröstet.”

”Min sambo känner sig utanför med som pappa då det bara är jag och mina bröst som gäller i stort sett hela dagen.”

”Jag känner mig inte som den där fria människan som man trodde efter förlossningen utan jätte låst.”

… hinner inte umgås med sambon, för måste gå o lägga mig 8 på kvällen så ja ska hinna sova nån timme innan hon vaknar och börjar ”bråka”.. börjar ju kännas som man inte har någon mjölk åt henne”

”Jag tycker bara att det känns besvärligt att amma, bökigt och tidskrävande. Sen är man så trött på att behöva tänka på vad man äter hela tiden, för samma ”matregler” gäller väl när man ammar? Och sen ska det vara farligt att banta när man ammar och jag kommer att få panik om jag inte går ner i vikt.”

Tycker ni att jag skuldbelägger mammor som inte vill amma? Ja, det gör jag. De förtjänar det. Någonstans måste ju för FAN gränsen gå, för hur mycket kuk-sugeri heterosexuella mammor får ägna sig åt på barnens bekostnad….?  

 

 

 

Annonser

Psykiska störningar smittar

Ni kanske minns att jag har berättat att jag har en släkting som lider av en personlighetsstörning? Jag tänker inte gå in på vilken typ av personlighetsstörning det är, men människor med olika psykiska problem har det verkligen inte lätt i livet. De får sällan någon riktig hjälp. Vissa blir aldrig botade, vissa kan inte botas, utan psykiatrin medicinerar bara bort de värsta symptomen. Med psykofarmakan uppstår dock nya problem och biverkningar som kan vara förödande för de drabbade.

Det som upprör mig allra mest, när de gäller den skenande psykiska ohälsan bland befolkningen, är att makthavarna gör så lite, dvs i princip ingenting, i förebyggande syfte. Man vet idag att de flesta kända psykiska störningarna, har sitt ursprung i barndomen och att de sällan uppstår ”av sig självt” eller av rent biologiska orsaker, om jag får uttrycka mig lite generaliserat. Och om jag skall generalisera än mer, så uppstår psykisk ohälsa oftast på grund av andra människor (föräldrar, vänner, släkt, kollegor etc) och på grund av hur illa de har behandlat de drabbade genom livet.

På så sätt kan man säga att andra människor inte bara kan skada din fysiska hälsa – de kan också skada din psykiska hälsa. Allvarligt. Riktigt jävla allvarligt. Det går att reparera ett brutet ben men det går sällan att reparera en psykiskt skadad hjärna.

De här stackars människorna, som andra har behandlat jävligt illa genom livet och därmed orsakat deras ”symptom”, anses vara ”personlighetsstörda”. Jag skulle hellre vilja kalla det att de har blivit smittade av de på riktigt psykiskt störda människorna. Andra människors sjuka beteende, är oftast orsaken till de psykiskt sjukas ”symptom” och deras så kallade symptom är faktiskt bara normala, fullt mänskliga reaktioner på vad andra människor, de på riktigt psykiskt störda samt samhället, har utsatt dem för genom livet. Sexuella övergrepp, mobbing, misshandel, trauman, hjärntvätt….

Så vilka är det som är psykiskt störda, på riktigt?

Viktigt att tänka på här, är alltså att psykisk ohälsa ”smittar”, sprids likt en epidemi och det kan, trots att detta anses vara psykiska sjukdomar, även påverka vår biologi så att problemen som från början synes vara psykologiska, även blir fysiska. Exempel på detta kan t.ex vara undernärda mödrar som bantar under och efter graviditeten, vilket gör att fostren inte utvecklas normalt. Det finns t.ex studier som visar att foster till bantande blivande mödrar, oftare utvecklar psykopati. Jag skulle önska mer forskning kring hur foster påverkas av mödrarnas psykiska miljö. Jag är övertygad om att det finns mycket att utforska här och jag är ännu mer övertygad om, att alla samhällen måste verka för friska, sunda mödrar såväl psykiskt som fysiskt.

Det finns ingenting viktigare för ett samhälle än att se till att kvinnorna, mödrarna, har det bra i en för dem, tillfredsställande psykiskt och fysisk miljö. Detta måste bli samhällets främsta prioritet.

Det tråkiga är att mansvärlden inte uppmärksammar detta och därmed inte arbetar förebyggande mot psykisk ohälsa och det ligger nära tillhands att tro att mannens intresse av kvinnor och barn prioriteras. Vi har t.ex vetat länge, att barn som växer upp i hetero-familjer mår sämre än andra barn, även i vuxen ålder, och att detta oftast beror på den vuxne manlige familjemedlemmens störda beteende. Pappor som utsätter sina familjemedlemmar för våld och/eller sexuell misshandel. Pappor som har en manlig ”jargong”, dvs ett stört beteende av psykisk misshandel, förnedring, kränkningar, hot, hjärntvätt osv mot sina familjemedlemmar. Eller pappor som ”bara” propagerar för att deras söner och döttrar skall uppfostras utefter kön (ojämställt), pappor som är drogmissbrukare och/eller kriminella, pappor som själva tittar på kvinnoförnedrande porr och/eller som har en rent allmänt dålig kvinnosyn samt sexualiserar barnen och deras mödrar.

Med all denna kunskap, statistik och fakta i bagaget – vad gör ett av världens modernaste samhällen, ett av världens påstått mest jämställda samhällen som Sverige åt detta samhällsproblem, som påverkar generation efter generation på ett minst sagt, negativt och destruktivt sätt, fysiskt och inte minst psykiskt? Jo, man fortsätter att propagera för och kräva den så kallade ”fadersrätten” åt män och tvingar på så sätt heterosexuella mammor och deras barn i lag, att omge sig med dessa psykiskt störda män, vars psykiska ohälsa alltså smittar dem. (Ni kan läsa om ytterligare ett fall av samhällets bisarra propagerande för ”fadersrätt” hos Erik HÄR.)

Man fortsätter att sprida anorektiska ideal för kvinnor i alla åldrar och uppmanar heterosexuella nyblivna mödrar, att snabbt banta ned sig efter graviditet samt att, så snabbt som möjligt ”komma igång” med männens sexliv efter förlossning. Man fortsätter att låta pedofiler och de manliga porr-producenterna sprida sin vidriga kvinnosyn (och äckliga barnsyn) över hela internet, fullt tillgängligt för alla små barn som har tillgång till en vanlig mobiltelefon/dator. Jag var inne på detta ämne i ett tidigare inlägg om Moderskap HÄR.

Precis som med det mycket utbredda samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor och barn, fokuserar samhället minst på att förebygga problemen. Vi kan t.ex starta hur många kvinnojourer som helst, men strömmen av misshandlade kvinnor och barn kommer aldrig att minska, OM vi inte börjar identifiera och förebygga själva problemet. Den skenande psykiska ohälsan kommer aldrig att avta, OM vi inte börjar identifiera och förebygga problemet, dvs att många mycket psykiskt störda människor skadar andra människor så svårt, att DE blir diagnostiserade som ”personlighetsstörda”, ofta för resten av sina liv.

Som sagt – vem fan är det som är psykiskt störd egentligen? Den som skadar och orsakar andras symptom eller den som skadas? Allt detta är bl.a vad vi feminister försöker göra när vi synar normerna och könsrollerna i samhället samt hur dessa normer sprids av och propageras för, av samhällsmakten. Detta är alltså ett fullt normalt sätt att problemlösa, oavsett vad antifeministiska män tycker om det.

Med åldern har jag lärt mig att undvika ”smitta” från de psykiskt störda som finner nöje i att skada andra. Människor som medvetet eller omedvetet, bara vill försöka få mig att må dåligt, skyr jag som pesten. Det finns nämligen sällan någon bot om de skulle lyckas smitta en. Lidandet kan bli livslångt. Skydda er själva men för Gudinnans skull – skydda framför allt barnen! De kan inte välja sitt umgänge själva. 

 

 

 

 

 

Snippor och snoppar

Och så har vi alla de här föräldrarna som tycker att det är ”sååå gulligt” och roligt när deras små pojkbarn visar snoppen eller leker med snoppen. Men aldrig någonsin har jag hört föräldrar tycka att det är  ”så gulligt” när/om deras små flickebarn visar snippan eller leker med den i folks närvaro.

Har ni?

 

 

Våldsamma och mördande pappor i Argentina förlorar vårdnaden om barnen genom ny lag

Klockan är natt nu. Min första hel-lediga helg på flera månader har infunnit sig (dock inte semester ännu) och jag inleder den med att blogga. Hoppas att ni mår bra, alla mina trogna läsare därute? Jag ser att ni tittar in här ibland. Tusen tack för att ni inte har glömt bort mig. ❤ 

Så – what´s up?

Ja, herregud – vart skall jag börja? På jobbet har det varit minst sagt fullt ös, medvetslös. Utöver tung arbetsbörda/ansvar tvingas jag ständigt försöka hantera klassiskt mans-trams och manlig lekstuga på jobbet. Det är mycket utmattande att behöva lägga tid på en massa löjligt mans-trams, samtidigt som viktigt arbete ligger och väntar och bara MÅSTE bli klart. Även om jag försöker bete mig som ”vatten-på-en-gås” och ignorera alla män som försöker sabotera, störa och stjäla min uppmärksamhet från viktigare saker, infinner sig stressen och frustrationen.

Det beror på att vissa män aldrig ger sig – de är som förbannade iglar på en.

De slarvar, bara SKA komma fram, komma först i kön, höras, synas och de skriker som stuckna grisar dygnet runt tills man slutligen, enkom för att försöka få till någon slags arbetsro, uppmärksammar dem/lugnar ner dem. Och detta vet de förstås, dvs att deras skrik och gap och tjat ger utdelning för dem. De är förmodligen uppfostrade med att kvinnor alltid skall vara tillgängliga för dem, alltid ha tid för dem och alla deras icke-befintliga problem. Väldigt många män beter sig på detta oprofessionella sätt ute på arbetsplatserna och den som hävdar att kvinnor och män har lika arbetsvillkor, är förmodligen själv man. 😉  Många män ute på arbetsplatserna beter sig på ett sätt mot kvinnor, som de aldrig någonsin skulle bete sig mot andra män. De skäms inte ens över denna inkompetens och detta oprofessionella beteende – det verkar vara helt naturligt/normalt för dem att bete sig värre än trotsiga småbarn.

Sen har jag ett fall i min närhet med en mamma som slutligen tog mod till sig och polisanmälde bl.a upprepade, hotfulla, nattliga telefonsamtal från ex-maken, hennes barns pappa. Vad mamman inte visste, var att polisen då kontaktar socialtjänsten som i sin tur påbörjar en utredning om barnet. Mamman blev förtvivlad när detta gick upp för henne då hon dels inte ville utsätta sitt barn för ytterligare påfrestningar och dels inte själv hade ork eller mental styrka att möta sin förövare på socialkontoret. Detta är ingenting som socialen tar hänsyn till så det var bara för mamman att infinna sig på socialens alla möten, tillsammans med den hotfulle ex-maken. Inför det första mötet var dock mamman vid ganska gott mod, fullt övertygad om att socialtjänsten skulle kunna hjälpa henne, stötta henne och barnet. Då ringde hon mig och jag hade inte hjärta att släppa iväg henne till mötet utan att förbereda henne på vad hon hade att förvänta sig av svensk socialtjänst. Jag sade:

-”Tro inte för ett ögonblick att socialtjänsten finns till för dig eller barnet. De är mamma-hatare och pappa-ivrare. De jobbar enbart för fadersrätten och ställer inga som helst krav på pappor men en väldig massa krav på mammor.”

Hon verkade inte tro mig då, men efter första mötet på socialen ringde hon mig igen, gråtandes i telefonen av frustration och ilska och bekräftade det jag redan visste. Jag lär återkomma till detta fall i bloggen.

Erik har precis skrivit ännu ett inlägg om denna ”fadersrätt” som svenska myndigheter driver in absurdum åt män, på barns bekostnad:

http://kiremaj70.blogspot.se/2017/06/nytt-offer-for-fadersratt.html

”Men Migrationsverket beslutade att flickan inte skulle få stanna. Orsaken var att man inte kunnat komma i kontakt med hennes biologiska pappa och de marockanska myndigheterna vet inte ens om han lever. Ingen i Marwas familj har haft kontakt med pappan på många år, men Migrationsverket kunde inte utesluta att han skulle ha något emot att flickan fick uppehållstillstånd i Sverige.” *

Migrationsverket kan ”inte utesluta” att fadern skulle haft något emot det!

Att svenska domstolar dömer faderrättsligt vet vi ju. Minsta lilla nyck från en pappas sida kan väga långt tyngre än barns behov.

Vilket leder mig vidare till Argentina:

https://www.etc.se/utrikes/valdsamma-man-forlorar-vardnaden-med-ny-lag

”Män som mördat eller skadat sin partner förlorar rätten till sina barn. Det är resultatet av en ny lag i Argentina. Efter flera brutala kvinnomord har protester tvingat politikerna att agera.

Lagen innebär att föräldrar som mördar, skadar eller utsätter sin partner för övergrepp förlorar rätten till sina barn.

Samma dag fick två andra lagar ett preliminärt godkännande av senaten. En av dem innebär att staten måste ge bidrag till kvinnor som inte har råd att lämna en man som utövar våld. Den andra handlar om att familjer som tar hand om barnen till de kvinnor som mördats ska garanteras ett bidrag. Dessa förslag väntar på att godkännas av kongressens andra kammare.

– Det är en lag som troligen kan komma att kopieras av andra länder.”

Sverige bör bli först med att kopiera denna lag. Det måste vara slut nu med svenska myndigheters daltande med män, till och med kriminella män, på kvinnors och barns bekostnad, hälsa och liv. Det anstår inte ett av världens mest jämställda länder.

 

 

 

 

 

Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet vill legalisera surrogatmödraskap

Socialdemokraterna (och förstås – Feministiskt Initiativ) säger nej till att legalisera surrogatmödraskap i Sverige men Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet säger ja.

http://www.etc.se/inrikes/s-ledningen-nej-till-surrogatmodraskap

”S-ledningen vill inte tillåta surrogatmödraskap inom svensk hälso- och sjukvård. Helén Fritzon, ledamot i partistyrelsen, menar att argumenten mot ett införande väger tyngst.

Även Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna går på utredarens linje. Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna säger däremot ja till surrogatmödraskap, så länge inga pengar är inblandade.”

Ja, den förra Alliansregeringen, högerregeringen, var ju också de som från början begärde en utredning i syfte att legalisera surrogatmödraskap i Sverige. Alliansen gav Statens Medicinetiska råd (SMER) i uppgift att göra denna ”utredning”, som istället visade sig vara ett rent beställningsverk för att snabbt, smidigt och i smyg, kunna legalisera surrogatmödraskap. Jag granskade SMER:s utredning år 2013 och jag kan bara säga, att den är något av det mest banala, löjeväckande och oseriösa som jag någonsin har skådat i skrift från en svensk myndighet. Jag skrev om oseriösa SMER:s så kallade ”utredning” här:

https://noboytoy.wordpress.com/2013/03/01/smer-ar-oseriosa/

”Eftersom gruppen ”ofrivilligt barnlösa kvinnor”, som efterfrågar surrogatmoderskap, inte kan vara särskilt stor och SMER dessutom problematiserar gruppen ensamstående kvinnor, så kan vi dra slutsatsen att det  är fullständigt osannolikt att kvinnor är den grupp som ”på senare tid har ställt krav”. Vilka finns då kvar, som efterfrågar surrogatmoderskap?”

Liberalernas Daddys Girl, Barbro Westerholm (och en av ledamöterna, ”utredarna” i SMER:s oseriösa rapport), ger svar på frågan i ETC:

http://www.etc.se/debatt/barnonskan-gar-inte-att-sta-emot

Barbro Westerholm Liberalerna

”Men verkligheten är att det finns få barn att adoptera och även om homosexuella män har rätt att bli adoptivföräldrar så säger länder från vilka vi adopterar barn nej. Homofobin är uttalad där.”

Homosexuella män är alltså de som framför allt driver frågan, att de måste ha laglig rätt att få barn i ”gåva” av svenska kvinnor, alternativt måste få laglig rätt att köpa barn av svenska mammor. Svenska mammor måste lagligen få ge bort sina barn i gåva till (homosexuella) män, alternativt måste kvinnor lagligen få sälja sina barn till män, menar män. Liberalernas Daddys Girl, Barbro Westerholm, fortsätter:

Utredningens nej till altruistiskt surrogatmoderskap kommer inte att hindra att surrogatmoderskap kommer att fortsätta att finnas. De som önskar barn men som inte själva kan bära det, framför allt homosexuella män, kommer att se till att de får sin önskan om att bli föräldrar blir tillgodosedd. De kommer att finna andra vägar för detta. Barnönskan är en av de starkaste drivkrafter som finns.

Så här är det: Män kan inte bli gravida eller föda barn. Män har aldrig någonsin i världshistorien kunnat bli gravida eller föda barn. Det är ren biologi. Skall då män som påstås lida av ”barnlöshet” (vadå ”barnlöshet”…?), ha laglig rätt i Sverige att köpa barn? Nej, nej, nej! Som Kvinnolobbyn så klokt uttryckte det: 

”Gränsen för hur långt vi kan gå för att tillfredsställa människors (mäns /NBT) barnlängtan måste dras vid människohandel.”

Och allt detta är så typiskt för högern, som alltid vurmar för kapitalism (och inte minst ”fadersrätt”), till vilket pris som helst. Allt, ALLT, skall kunna säljas och köpas på ”marknaden” och för att överhuvudtaget kunna upprätthålla vårt kollapsande ekonomiska, kapitalistiska system, måste marknaden hela tiden utökas med nya varor och tjänster (barn, kvinnor, mänskliga organ). Som alltid är det främst kvinnor och barn som efterfrågas av män, på denna kapitalistiska marknad. Kvinnor och barn som män vill kunna köpa sig för (små-) pengar, i rent egoistiska syften och enkom för det egna höga, manliga ”nöjets” skull.

 

 

 

Pojkarna som våldtog en 14-årig flicka på en skola i Lund blir nu, efter stark kritik, omplacerade

Två pojkar våldtog i maj förra året en skolkamrat på en skola i Lund. Deras våldtäktsoffer var en 14-årig flicka. Den ene våldtäkts-pojken var över 15 år och kunde därför dömas för våldtäkt mot barn.

Skolledningen beslutade då att omplacera, hör och häpna (!) flickan, våldtäktsoffret, medan de två pojkarna fick gå kvar på skolan. Skolans manlige rektor gick även ut offentligt med sin åsikt att våldtäkts-pojkarna skulle vara lika mycket ”offer”.

”Föräldrar till andra elever på skolan har tidigare reagerat över att pojkarna går kvar.

Först efter stark kritik mot beslutet, har den manlige rektorn, den manlige skoldirektören och övriga i skolledningen ”omvärderat” situationen.

På tisdagseftermiddagen tog skolledningen ett nytt beslut i fallet och meddelade att de två pojkarna ska flyttas från skolan och få undervisning på annan plats.

Rektorn säger nu till Sydsvenskan att det tidigare beslutet att låta pojkarna gå kvar var felaktigt.”

Lunds kommun har nu lagt ut ett meddelande på sin hemsida där man beklagar det som man kallar för ett felaktigt beslut. Man skriver också i meddelandet att pojkarna kommer att få enskild undervisning på en annan plats i Lund terminen ut i väntan på en långsiktig lösning.

I meddelandet skriver skoldirektören för barn- och skolförvaltningen i Lunds stad, Mats Jönsson, att man nu har omvärderat situationen. Från början var inriktad på att hjälpa pojkarna att inte begå brott igen, men nu skriver förvaltningen också att man borde ha agerat mer kraftfullt.

– Vi ville göra rätt, och eftersom det handlar om barn, är det alltid en svår avvägning, men i detta fall har vi gjort en felbedömning, säger Mats Jönsson på Lunds kommuns hemsida.

Skoldirektören tar avstånd från rektorns kommentar om att alla inblandade parter i händelsen skulle vara offer.”

Den manlige rektorn har nu slutat på skolan.

”På torsdagseftermiddagen meddelade så Lunds kommun att skolans rektor slutar.

– Å Lunds kommuns vägnar ber vi om ursäkt till flickan och hennes familj. Det som har hänt är oacceptabelt. Lunds kommun har agerat fel. Vi delar rektorns bedömning när han väljer att lämna sin tjänst, säger Anders Almgren (S), kommunstyrelsens ordförande.”

Tips till den manlige rektorn, den manlige skoldirektören Mats samt kommunstyrelsens ordförande Anders:

Nästa gång något liknande inträffar, måste ni och alla andra män inom skolväsendet konsultera kvinnor, helst feminister, innan ni fattar beslut i den här typen av frågor. Ni saknar uppenbarligen den kompetens som krävs, förutom det faktum att ni har svårigheter att kunna förhålla er opartiska och rättvisa mot barn, beroende på vilket kön de har.

Era personliga, manliga begränsningar, oerfarenhet av och okunskap kring sexualbrott, offers utsatthet, jämställdhet, jämlikhet, barnkunskap samt den här typen av ensidigt, manligt perspektiv delar ni med väldigt många andra yrkesverksamma män (inte minst inom rättsväsendet). Av den anledningen är det av yttersta vikt att män, som märkligt nog ofta sitter på den här typen av befattningar där de riskerar att diskriminera människor pga personliga åsikter/vanföreställningar, partiskhet, ensidigt manligt perspektiv och okunskap, vidareutbildas. Det riskerar förstås att bli alldeles för dyrt för skattebetalarna så ett bättre alternativ är att i första hand tillsätta kompetenta kvinnor, gärna feministiska sådana, på den här typen av tjänster.