Arkiv

Varför har inte Regina Lund geniförklarats?

Jag såg nyss reprisen av Regina Lunds dag på Stjärnorna på slottet. OMFG vilken fantastisk kvinna!

Hennes pappa var våldsam och söp friskt. Föräldrarna skildes, Reginas storebror fick flytta med Modern men Regina tvingades kvar hos pappan. Reginas pappa bråkade med Modern om vårdnaden om Regina, startade en vårdnadstvist och fick tyvärr enskild vårdnad beviljad av våra patriarkala myndigheter. Som så många andra maktfullkomliga och hämndlystna män, ville han dock bara visa sin fadersmakt. Att ta hand om lilla Regina klarade han naturligtvis inte av. Istället lämpade han över sitt föräldraansvar, som han själv hade gapat och skrikit sig till, på sina egna föräldrar. Regina fick därför växa upp hos sina farföräldrar, med en ständig saknad efter sin Mor och storebror. Hon berättade att hon som barn grät sig själv till sömns varje natt, eftersom hon ”levde i konstant sorg” samt att:

”Jag har ägnat livet åt att fly från min pappa och att följa efter min mamma.”

Vi har sett det många gånger förut i vårt moderna och ”jämställda” Sverige. Män som driver vårdnadstvister om kvinnors barn men som inte ser till barnens bästa, utan som bara vill ”vinna” över barnens Mödrar, i syfte att ta ifrån dem det käraste de har, deras eget kött och blod. Att de här männen/papporna, i gott samarbete med patriarkala svenska myndigheter också skadar barnen, genom att ta ifrån dem den viktigaste personen i barns liv, deras Mamma (och i vissa fall deras syskon), skiter de högaktningsfullt i. Barn som har misshandlats på detta sätt av våra patriarkala sociala myndigheter, polis och domstolar, börjar växa upp nu. De har börjat berätta. Det kommer fler berättelser, många fler, sanna mina ord.

Regina Lund är en extremt begåvad och intelligent kvinna, en unik talang inom både film, teater-  och musikbranschen. Hur kommer det sig att inte hon har geniförklarats? Det finns uppenbarligen ingenting som hon inte klarar av att göra. Kolla bara in detta milslånga CV (hur många ”geniförklarade” män i samma bransch, kan kontra med något liknande?):

https://sv.wikipedia.org/wiki/Regina_Lund

Elitgymnast, sångerska, poet, konstnär, låtskrivare, författare, eget skivbolag, hyllad skådespelerska inom både teater och film, tv- och radioproduktioner, engagerad i allt från mänskliga rättigheter, till djurens rättigheter, till fred etc, etc. Mamma är hon också. Hon verkar dessutom vara en oerhört varm, ödmjuk, klok och god människa, dock med rejält kvinnligt skinn på näsan och det är precis vad världen och Sverige behöver mer av. Regina Lund är ett geni. På riktigt.

Hon har drabbats av, men överlevt bröstcancer. Hon har blivit stalkad, förtalad, jagad som ett djur, föraktad, mordhotad och sedd på av svenska män, som blott ett runkobjekt och ett för dem, fritt heterosexuellt byte. Hon är en av alla skådespelerskor som har vittnat om sexuella övergrepp i Metoo-kampanjen. Hennes berättelse om hennes liv och då särskilt barndomen, var fullständigt hjärtskärande att höra. Lika hjärtskärande var det att höra Peter Jöback berätta om hur han som ung pojke, våldtagits av vuxna män….

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Det finns inga belägg för att män någonsin har velat tillvarata kvinnors och barns intresse. Det finns bara bevis för motsatsen.

Det är så många saker som jag skulle vilja skriva om men jag hinner inte med. Det händer så mycket i Patriarkatet hela tiden som påverkar kvinnor och barn negativt, inom alla samhällsinstanser och det finns så otroligt mycket att reagera över, att bli förbannad på och göra uppror mot.

Domstolens och advokaternas agerande i målet gällande gruppvåldtäkten i Fittja och många svenska mäns skuldbeläggande av den, av flera män, grovt våldtagna kvinnan. Metoo-kampanjen och många svenska mäns sätt, att inte bara skuldbelägga offren för dessa manliga sexuella trakasserier mot kvinnor PÅ DERAS ARBETSPLATSER, utan också mäns mycket billiga sätt att alltid försöka göra kvinnors och barns erfarenheter, livsvillkor och åsikter till någon slags manlig ”debatt”. En slags argumentations-lek för män mot kvinnors (och barns) åsikter, vilja, erfarenheter etc.

Det finns ingenting att argumentera emot, era jävla tjafs-pellar! Kvinnors och barns verklighet är vad den är. Sanningen är dessutom, att kvinnors och barns verklighet samt hela jordklotet hade sett mycket, mycket bättre ut om inte män fanns. Det är MÄN som måste ändra på sig. Det är ingen argumentationsfråga.

JUST DO IT!

Svensk socialtjänst som agerar mot mammor och barn till olämpliga, våldsamma, pedofila pappors fördel, i vårdnadsutredningar. Barn som tvingas till pappor som de, av mycket giltiga skäl, är fullständigt livrädda för. Pappor/män som inte ens andra vuxna skulle vilja eller våga umgås med, tvingas små barn att umgås ensamma med. Svenska domstolar har samma patriarkala tänkande.

Barn och mammor som inget hellre vill, än att pappor skall umgås med sina barn och ta ansvar för dem, blir även de motarbetade på svenska socialkontor. Man anser nämligen inom svensk socialtjänst och svenska domstolar, att pappor inte kan tvingas till att vara föräldrar men OM de vill vara det, hjälper socialen och domstolarna dem att få sin vilja igenom, till och med mot barnens vilja – pappor ges enskild vårdnad i alla fall. Man går till och med så långt inom berörda myndigheter, att man i syfte att ”stötta” pappor/män, fråntar mer kapabla, omsorgsfulla, kärleksfulla föräldrar, de i mina ögon enda ”riktiga” föräldrarna, dvs Mödrarna, vårdnaden om deras egna barn. Många av de här mammorna kommer inte att få träffa sina barn förrän de har blivit vuxna och pappans bestämmanderätt över dem är slut.

”Det som drabbar kvinnor, drabbar också alltid barnen”

Ett Sverige som halkar allt längre ned på listan över världens mest jämställda länder. Ett Sverige där kvinnors löner bara har blivit allt lägre än mäns. Ett Sverige där sexualbrottslagar finns men inte tillämpas av vare sig polis eller domstolar, eftersom i runda slängar 95% av alla anmälda sexualbrott där kvinnor och barn är offer och män är förövare, inte leder till några konsekvenser/straff för våldtäktsmännen alls. Nästan alla misstänkta våldtäktsmän och barnvåldtäktsmän frias i Sverige.

Samtidigt ett Sverige, där mäns sexualbrott mot kvinnor och barn har ökat lavinartat, där anmälningsbenägenheten är väldigt, väldigt låg och där mörkertalet är gigantiskt. Ett Sverige där mäns misshandel mot kvinnor och barn i heterofamiljerna, hanteras (eller snarare: inte hanteras alls) på liknande undermåliga sätt som sexualbrott, av våra patriarkala poliser och domstolar. Ett Sverige där män inom olika organisationer, religiösa samfund, politiska partier etc, lobbar för att inskränka kvinnors aborträttighet, lobbar för att män lagligen skall få ”köpa” något som de kallar ”sex” av kvinnor, lobbar för att svenska kvinnor lagligen skall ”få” ge bort sina barn, alternativt sälja sina barn på ”marknaden” (så kallat surrogatmödraskap) och som lobbar för att kvinnor skall jobba gratis åt män med titeln ”hemmafru”.

Ett Sverige där en litet femårigt barn blir tillsagd av dagispersonal och föräldrar att prinsessklänning bara får bäras hemma (där ingen ser) eftersom barnet i fråga har en snopp. Om barn har en snopp så får de nämligen inte bära prinsessklänning så att någon ser det, menar de vuxna. Man undrar ju vad den lille killen tänker…? Han vill ju bara vara lika fin som sina idoler, prinsessorna i Frost-filmen. Jag önskar att jag hade fått chansen att säga till pojken att han i alla fall får ha prinsessklänning på sig när han kommer och hälsar på mig. 😦

Svenska och utländska forskare som låter sig mutas av stora bolag till att presentera ”forskning” som avser att lura världens befolkning, till och med när det är vår hälsa som står på spel.

”Chokladtillverkaren Marabou uppvaktade eliten av näringsforskare i Sverige. I USA betalade sockerindustrin forskarna. 1960-talets sockerlobby lyckades tona ner att sockerrik mat kan orsaka hjärt-kärlsjukdom – istället fick vi nyckelhålsmärkning mot fett.”

Jag kan garantera er att Marabou inte är ensamma om den här typen av… affärsmetoder. Massmedia (tv, tidningar, radio) är ett annat typexempel på hur Patriarkatet sprider sin desinformation och/eller undviker, för dem, obehagliga sanningar. Allt för att sälja, allt för att lura, bedra och skapa ”normer” för hur befolkningen skall leva sina liv. Bluff, båg och bedrägeri är mer regel än undantag i Patriarkatet och hur det skadar människor (och då framför allt kvinnor och barn) har ingen betydelse, eftersom det är nödvändigt för de redan rika (männen), att bli ännu rikare och nödvändigt för de redan mäktiga (männen), att bli ännu mäktigare eller åtminstone, att få behålla all sin makt.

ALLT skall kunna säljas och köpas på den kapitalistiska marknaden. Till och med människor och då framför allt kvinnor och barn, som män uppenbarligen både kan tänka sig att köpa, sälja och tvinga för egen vinning. Marknaden måste också hela tiden utvidgas, annars går världen och Patriarkatets kapitalistiska system under. Men det finns alltid ett stopp. Stoppskylten har lyst väldigt länge och nu är det hög tid att frånta Patriarkatet makten över Jorden som de grovt har missbrukat sedan en lång tid tillbaka. För som vi feminister alltid har sagt:

Det finns inga som helst bevis för att män någonsin har velat tillvarata majoriteten av befolkningens, dvs kvinnors och barns, intresse. Det finns faktiskt bara bevis för motsatsen.

Moralen, etiken, medmänskligheten, förmågan att ta ansvar, samarbetsviljan, visheten, generositeten, omsorgen, hedern och det sunda förnuftet finns naturligt hos Kvinnan, Modern, Föräldern till oss alla. Låt ingen liten pitt inbilla er någonting annat. Nu är det dags att låta Mamma ta över Jorden, styra upp saker och ting och städa upp kaoset efter småpojkarna.

 

 

 

 

Extremt antifeministiska män som i sina självuppfunna roller förstör kvinnors och barns hela liv

Tänk en pappa som tvingar sin 16-åriga dotter att gifta sig med en man som han har valt ut åt henne? Tänk att ”maken” som pappan har valt ut, tar med dottern till ett annat land där hon inte känner en kotte och inte kan språket? Tänk att ”maken” förbjuder hans dotter att röra sig fritt i det nya landet? Tänk att ”maken” våldtar hans dotter varje dag/flera gånger per dag och dessutom förbjuder preventivmedel så att hon tvingas föda sju barn i tätt följd? Tänk att ”maken” grovt misshandlar både hans dotter och hans barnbarn? Tänk att dottern hamnar på sjukhus på grund av att maken till slut, halvt har slagit ihjäl henne? Tänk att ”maken” bara får 5 månaders fängelse för den brutala familjemisshandeln?

Tänk att dottern därefter måste flytta till Kvinnojouren och att Socialtjänsten omhändertar alla hennes sju barn, placerar dem i olika fosterhem långt bort från varandra? Tänk att hon inte får träffa några av barnen alls, däribland hennes ende son, då ”maken” hotar hans fosterföräldrar till livet samt att pojken blir hysterisk/traumatiserad när hans mamma måste lämna tillbaka honom till fosterföräldrarna? Tänk att dottern själv måste ansöka om skyddad identitet, byta namn och flytta 50 mil bort i det nya landet eftersom ”maken” planerar att mörda henne?

Jag känner hans dotter. Hon är så otroligt stark.

Jag skulle vilja fråga den antifeministiske pappan, varför han tog sig rätten att tvinga sin dotter att gifta sig? Jag skulle vilja fråga pappan, vem fan han tror att han är? Jag skulle vilja fråga pappan, om han är nöjd med de beslut som han enväldigt tog, åt sin dotter? Jag skulle vilja fråga pappan, varför han inte förstår att hans dotter inte vill ha med honom att göra? Jag skulle vilja fråga pappan, vad han tror att dottern skulle ha att säga till honom? Jag skulle vilja fråga pappan, varför han tycker/kräver att hans dotter (och i framtiden – hans sju barnbarn) skall komma och hälsa på honom eller ens tala med honom i telefon? Jag skulle vilja fråga pappan, varför han inte är riktigt klok?

Såhär går det i ett antifeministiskt samhälle, i mans-diktaturer, där män inbillas (och också tror på) att de har rätt att bestämma över kvinnor och barn genom de självuppfunna och självpåtagna rollerna som ”pappor” och ”makar”.

Jag skulle vilja skjuta hennes pappa. Jag skulle vilja skjuta ”maken” också.

 

Psykiska störningar smittar

Ni kanske minns att jag har berättat att jag har en släkting som lider av en personlighetsstörning? Jag tänker inte gå in på vilken typ av personlighetsstörning det är, men människor med olika psykiska problem har det verkligen inte lätt i livet. De får sällan någon riktig hjälp. Vissa blir aldrig botade, vissa kan inte botas, utan psykiatrin medicinerar bara bort de värsta symptomen. Med psykofarmakan uppstår dock nya problem och biverkningar som kan vara förödande för de drabbade.

Det som upprör mig allra mest, när de gäller den skenande psykiska ohälsan bland befolkningen, är att makthavarna gör så lite, dvs i princip ingenting, i förebyggande syfte. Man vet idag att de flesta kända psykiska störningarna, har sitt ursprung i barndomen och att de sällan uppstår ”av sig självt” eller av rent biologiska orsaker, om jag får uttrycka mig lite generaliserat. Och om jag skall generalisera än mer, så uppstår psykisk ohälsa oftast på grund av andra människor (föräldrar, vänner, släkt, kollegor etc) och på grund av hur illa de har behandlat de drabbade genom livet.

På så sätt kan man säga att andra människor inte bara kan skada din fysiska hälsa – de kan också skada din psykiska hälsa. Allvarligt. Riktigt jävla allvarligt. Det går att reparera ett brutet ben men det går sällan att reparera en psykiskt skadad hjärna.

De här stackars människorna, som andra har behandlat jävligt illa genom livet och därmed orsakat deras ”symptom”, anses vara ”personlighetsstörda”. Jag skulle hellre vilja kalla det att de har blivit smittade av de på riktigt psykiskt störda människorna. Andra människors sjuka beteende, är oftast orsaken till de psykiskt sjukas ”symptom” och deras så kallade symptom är faktiskt bara normala, fullt mänskliga reaktioner på vad andra människor, de på riktigt psykiskt störda samt samhället, har utsatt dem för genom livet. Sexuella övergrepp, mobbing, misshandel, trauman, hjärntvätt….

Så vilka är det som är psykiskt störda, på riktigt?

Viktigt att tänka på här, är alltså att psykisk ohälsa ”smittar”, sprids likt en epidemi och det kan, trots att detta anses vara psykiska sjukdomar, även påverka vår biologi så att problemen som från början synes vara psykologiska, även blir fysiska. Exempel på detta kan t.ex vara undernärda mödrar som bantar under och efter graviditeten, vilket gör att fostren inte utvecklas normalt. Det finns t.ex studier som visar att foster till bantande blivande mödrar, oftare utvecklar psykopati. Jag skulle önska mer forskning kring hur foster påverkas av mödrarnas psykiska miljö. Jag är övertygad om att det finns mycket att utforska här och jag är ännu mer övertygad om, att alla samhällen måste verka för friska, sunda mödrar såväl psykiskt som fysiskt.

Det finns ingenting viktigare för ett samhälle än att se till att kvinnorna, mödrarna, har det bra i en för dem, tillfredsställande psykiskt och fysisk miljö. Detta måste bli samhällets främsta prioritet.

Det tråkiga är att mansvärlden inte uppmärksammar detta och därmed inte arbetar förebyggande mot psykisk ohälsa och det ligger nära tillhands att tro att mannens intresse av kvinnor och barn prioriteras. Vi har t.ex vetat länge, att barn som växer upp i hetero-familjer mår sämre än andra barn, även i vuxen ålder, och att detta oftast beror på den vuxne manlige familjemedlemmens störda beteende. Pappor som utsätter sina familjemedlemmar för våld och/eller sexuell misshandel. Pappor som har en manlig ”jargong”, dvs ett stört beteende av psykisk misshandel, förnedring, kränkningar, hot, hjärntvätt osv mot sina familjemedlemmar. Eller pappor som ”bara” propagerar för att deras söner och döttrar skall uppfostras utefter kön (ojämställt), pappor som är drogmissbrukare och/eller kriminella, pappor som själva tittar på kvinnoförnedrande porr och/eller som har en rent allmänt dålig kvinnosyn samt sexualiserar barnen och deras mödrar.

Med all denna kunskap, statistik och fakta i bagaget – vad gör ett av världens modernaste samhällen, ett av världens påstått mest jämställda samhällen som Sverige åt detta samhällsproblem, som påverkar generation efter generation på ett minst sagt, negativt och destruktivt sätt, fysiskt och inte minst psykiskt? Jo, man fortsätter att propagera för och kräva den så kallade ”fadersrätten” åt män och tvingar på så sätt heterosexuella mammor och deras barn i lag, att omge sig med dessa psykiskt störda män, vars psykiska ohälsa alltså smittar dem. (Ni kan läsa om ytterligare ett fall av samhällets bisarra propagerande för ”fadersrätt” hos Erik HÄR.)

Man fortsätter att sprida anorektiska ideal för kvinnor i alla åldrar och uppmanar heterosexuella nyblivna mödrar, att snabbt banta ned sig efter graviditet samt att, så snabbt som möjligt ”komma igång” med männens sexliv efter förlossning. Man fortsätter att låta pedofiler och de manliga porr-producenterna sprida sin vidriga kvinnosyn (och äckliga barnsyn) över hela internet, fullt tillgängligt för alla små barn som har tillgång till en vanlig mobiltelefon/dator. Jag var inne på detta ämne i ett tidigare inlägg om Moderskap HÄR.

Precis som med det mycket utbredda samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor och barn, fokuserar samhället minst på att förebygga problemen. Vi kan t.ex starta hur många kvinnojourer som helst, men strömmen av misshandlade kvinnor och barn kommer aldrig att minska, OM vi inte börjar identifiera och förebygga själva problemet. Den skenande psykiska ohälsan kommer aldrig att avta, OM vi inte börjar identifiera och förebygga problemet, dvs att många mycket psykiskt störda människor skadar andra människor så svårt, att DE blir diagnostiserade som ”personlighetsstörda”, ofta för resten av sina liv.

Som sagt – vem fan är det som är psykiskt störd egentligen? Den som skadar och orsakar andras symptom eller den som skadas? Allt detta är bl.a vad vi feminister försöker göra när vi synar normerna och könsrollerna i samhället samt hur dessa normer sprids av och propageras för, av samhällsmakten. Detta är alltså ett fullt normalt sätt att problemlösa, oavsett vad antifeministiska män tycker om det.

Med åldern har jag lärt mig att undvika ”smitta” från de psykiskt störda som finner nöje i att skada andra. Människor som medvetet eller omedvetet, bara vill försöka få mig att må dåligt, skyr jag som pesten. Det finns nämligen sällan någon bot om de skulle lyckas smitta en. Lidandet kan bli livslångt. Skydda er själva men för Gudinnans skull – skydda framför allt barnen! De kan inte välja sitt umgänge själva. 

 

 

 

 

 

Våldsamma och mördande pappor i Argentina förlorar vårdnaden om barnen genom ny lag

Klockan är natt nu. Min första hel-lediga helg på flera månader har infunnit sig (dock inte semester ännu) och jag inleder den med att blogga. Hoppas att ni mår bra, alla mina trogna läsare därute? Jag ser att ni tittar in här ibland. Tusen tack för att ni inte har glömt bort mig. ❤ 

Så – what´s up?

Ja, herregud – vart skall jag börja? På jobbet har det varit minst sagt fullt ös, medvetslös. Utöver tung arbetsbörda/ansvar tvingas jag ständigt försöka hantera klassiskt mans-trams och manlig lekstuga på jobbet. Det är mycket utmattande att behöva lägga tid på en massa löjligt mans-trams, samtidigt som viktigt arbete ligger och väntar och bara MÅSTE bli klart. Även om jag försöker bete mig som ”vatten-på-en-gås” och ignorera alla män som försöker sabotera, störa och stjäla min uppmärksamhet från viktigare saker, infinner sig stressen och frustrationen.

Det beror på att vissa män aldrig ger sig – de är som förbannade iglar på en.

De slarvar, bara SKA komma fram, komma först i kön, höras, synas och de skriker som stuckna grisar dygnet runt tills man slutligen, enkom för att försöka få till någon slags arbetsro, uppmärksammar dem/lugnar ner dem. Och detta vet de förstås, dvs att deras skrik och gap och tjat ger utdelning för dem. De är förmodligen uppfostrade med att kvinnor alltid skall vara tillgängliga för dem, alltid ha tid för dem och alla deras icke-befintliga problem. Väldigt många män beter sig på detta oprofessionella sätt ute på arbetsplatserna och den som hävdar att kvinnor och män har lika arbetsvillkor, är förmodligen själv man. 😉  Många män ute på arbetsplatserna beter sig på ett sätt mot kvinnor, som de aldrig någonsin skulle bete sig mot andra män. De skäms inte ens över denna inkompetens och detta oprofessionella beteende – det verkar vara helt naturligt/normalt för dem att bete sig värre än trotsiga småbarn.

Sen har jag ett fall i min närhet med en mamma som slutligen tog mod till sig och polisanmälde bl.a upprepade, hotfulla, nattliga telefonsamtal från ex-maken, hennes barns pappa. Vad mamman inte visste, var att polisen då kontaktar socialtjänsten som i sin tur påbörjar en utredning om barnet. Mamman blev förtvivlad när detta gick upp för henne då hon dels inte ville utsätta sitt barn för ytterligare påfrestningar och dels inte själv hade ork eller mental styrka att möta sin förövare på socialkontoret. Detta är ingenting som socialen tar hänsyn till så det var bara för mamman att infinna sig på socialens alla möten, tillsammans med den hotfulle ex-maken. Inför det första mötet var dock mamman vid ganska gott mod, fullt övertygad om att socialtjänsten skulle kunna hjälpa henne, stötta henne och barnet. Då ringde hon mig och jag hade inte hjärta att släppa iväg henne till mötet utan att förbereda henne på vad hon hade att förvänta sig av svensk socialtjänst. Jag sade:

-”Tro inte för ett ögonblick att socialtjänsten finns till för dig eller barnet. De är mamma-hatare och pappa-ivrare. De jobbar enbart för fadersrätten och ställer inga som helst krav på pappor men en väldig massa krav på mammor.”

Hon verkade inte tro mig då, men efter första mötet på socialen ringde hon mig igen, gråtandes i telefonen av frustration och ilska och bekräftade det jag redan visste. Jag lär återkomma till detta fall i bloggen.

Erik har precis skrivit ännu ett inlägg om denna ”fadersrätt” som svenska myndigheter driver in absurdum åt män, på barns bekostnad:

http://kiremaj70.blogspot.se/2017/06/nytt-offer-for-fadersratt.html

”Men Migrationsverket beslutade att flickan inte skulle få stanna. Orsaken var att man inte kunnat komma i kontakt med hennes biologiska pappa och de marockanska myndigheterna vet inte ens om han lever. Ingen i Marwas familj har haft kontakt med pappan på många år, men Migrationsverket kunde inte utesluta att han skulle ha något emot att flickan fick uppehållstillstånd i Sverige.” *

Migrationsverket kan ”inte utesluta” att fadern skulle haft något emot det!

Att svenska domstolar dömer faderrättsligt vet vi ju. Minsta lilla nyck från en pappas sida kan väga långt tyngre än barns behov.

Vilket leder mig vidare till Argentina:

https://www.etc.se/utrikes/valdsamma-man-forlorar-vardnaden-med-ny-lag

”Män som mördat eller skadat sin partner förlorar rätten till sina barn. Det är resultatet av en ny lag i Argentina. Efter flera brutala kvinnomord har protester tvingat politikerna att agera.

Lagen innebär att föräldrar som mördar, skadar eller utsätter sin partner för övergrepp förlorar rätten till sina barn.

Samma dag fick två andra lagar ett preliminärt godkännande av senaten. En av dem innebär att staten måste ge bidrag till kvinnor som inte har råd att lämna en man som utövar våld. Den andra handlar om att familjer som tar hand om barnen till de kvinnor som mördats ska garanteras ett bidrag. Dessa förslag väntar på att godkännas av kongressens andra kammare.

– Det är en lag som troligen kan komma att kopieras av andra länder.”

Sverige bör bli först med att kopiera denna lag. Det måste vara slut nu med svenska myndigheters daltande med män, till och med kriminella män, på kvinnors och barns bekostnad, hälsa och liv. Det anstår inte ett av världens mest jämställda länder.

 

 

 

 

 

51 män gripna i pedofil-sekt i Norge

För ett antal år sedan skrev jag om en undersökning som gjorts i Norge (Nova) som visade att, av 700 st intervjuade norska män, kunde 1/3 av dem tänka sig att våldta barn, om risken för upptäckt var eliminerad.

Forskaren och professorn Eva Lundgren är en person som länge har forskat kring mäns våld och sexuella våld mot kvinnor och barn samt om pedofilsekter i samhället som begår rituella, sexuella övergrepp/våldtäkter mot barn. Eva Lundgren är känd för avhandlingar/skrifter som t.ex ”Slagen dam” (2001) och ”La de små barn komme til meg” (1994). Den senare handlar om barn som har erfarenhet av rituella, sexuella övergrepp i pedofila sekter.

Utan att gå in på detta närmare, kan jag bara säga att detta arbete utförde inte Eva Lundgren ostraffat.

Svenska, antifeministiska män rasade mot henne och kallade denna internationellt erkända professor och hennes gedigna och banbrytande forskning för ”oseriös”. Hon framställdes som en feministisk, galen häxa som hatar män. Svenska män och massmedia, skrev artiklar om henne som inte var annat än rent förtal. De försökte, och lyckades till viss del, förstöra hela hennes karriär genom att svartmåla henne och hennes forskning på alla möjliga och omöjliga sätt.

Det är ett mycket märkligt manligt fenomen det där? Så fort kvinnor och barn berättar om allt illa som män utsätter dem för i världen eller överhuvudtaget bara riktar minsta lilla kritik mot män, vänder män på detta och gör sig själva till offer istället. De stackars männen känner sig ”hatade” när sanningen om hur illa de beter sig mot kvinnor och barn i världen uppdagas.

Jag kom förstås att tänka på Eva Lundgren och hennes forskning när jag läste om de 51 männen som har engagerat sig i en pedofil-sekt i Norge. En pedofil sekt som har visat sig ha förgreningar högt upp i det norska samhället och som även har förgreningar utomlands. En pedofil-sekt bestående av män och pappor som är politiker, poliser, advokater etc, varav vissa bl.a har våldtagit och prostituerat sina egna barn.

”Norsk polis har gripit 51 personer som misstänks för sexuella övergrepp mot barn. – Fallen omfattar barn i alla åldrar, även spädbarn, säger Hilde Reikrås som leder polisens operation.

Polisen uppger att det bland männen finns misstanke om konsumtion av sexuella övergrepp mot djur, videoinspelningar och direktstreaming av sexuella övergrepp. En man i 20-års åldern misstänks för övergrepp mot 18 barn, och en annan misstänks ha chattat om övergrepp mot sina egna barn.

– En av de anklagade hade en gravid sambo. I en chatt med andra planerade och beskrev man de sexuella övergrepp man skulle begå mot spädbarnet när det var fött. Samtidigt delade man övergreppsmaterial av småbarn och onanerade, säger polisen vid en presskonferens i Bergen.”

Låt oss bara hoppas på att den norska motsvarigheten till svensk Socialtjänst inte fungerar som i Sverige så att den gravida sambon och hennes ofödda barn (samt de andra inblandade barnen), tvingas till att ”umgås” med den pedofile fadern i framtiden. I Sverige hade berörda myndigheter tvingat barnet och mamman att åka till fängelset för att ”umgås” med pedofil-pappan. I Sverige hade berörda myndigheter tvingat barnet till umgänge med sin pedofile pappa efter att han släppts ut ur fängelset, då svenska myndigheter i allmänhet och Socialtjänsten i synnerhet, är av åsikten att en ”dålig” pappa, dvs hur ”dålig” han än är, skulle vara livsviktig i ett barns liv. Exempel på ”dåliga” pappor i de här fallen, är pappor som t.ex har brukat/brukar våld och/eller sexuellt våld mot barnen och/eller deras mammor och/eller deras syskon. Det handlar om pappor som har blivit ertappade med barnpornografi i sina datorer, pappor som är kriminella och sitter i fängelse, pappor som är grava drogmissbrukare osv.

Om mamman till barnet hade vägrat att låta barnet umgås med pedofil-pappan, hade berörda myndigheter försökt att tvinga henne, genom att t.ex utdöma höga vite ( böter) för varje gång umgänge med pedofil-pappan uteblev. Om mamman hade fortsatt att vägra lämna sitt barn ensam med honom, hade svenska myndigheter flyttat över vårdnaden och boendet från mamman till pedofil-pappan och angett som ”argument” att mamman har ”samarbetssvårigheter” med pedofil-pappan. Om mamman fortfarande hade vägrat att lämna ifrån sig sitt barn till honom, hade polisen skickats ut för att hämta barnet med tvång från mamman och överföra det till pedofil-pappan för gott.

Tror ni att jag skojar? Nej, tyvärr inte. Så här gör svenska myndigheter (Socialtjänsten, domstolarna, polisen) mot barn i Sverige, år 2016.

Det är tur att svenska kvinnor nu har fått möjlighet att inseminera sig, istället för att skaffa barn tillsammans med män. Den farligaste platsen på jorden för kvinnor och deras barn har alltid varit, är och kommer förmodligen alltid att vara i hem som de delar med män.

 

Mer om hur samhället hanterar barn som utsätts för sexuella övergrepp av sina pappor

Livsbloggen har skrivit två färska inlägg om hur svenska myndigheter överlåter vårdnaden om barn till pappor som våldtar och/eller misshandlar sina barn, eller helt enkelt bara är olämpliga föräldrar p.g.a drogmissbruk, kriminalitet, barnpornografi i sina datorer etc.

http://livsbloggen.blogg.se/2016/february/barn-utan-skydd.html

”Agnes berättade hon att hon från början hade trott att hennes son Adam hade haft en hjärnskada, eller att det var något annat fel på honom. Han var hyperaktiv mest hela tiden. Hon hade separerat från pappan när Adam var liten och de hade sedan träffats ganska ofta. Det var först när Adam hade börjat berätta vad pappa hade gjort som hon vaknade upp och insåg vad det var frågan om.

”När jag väl hade öppnat ögonen rasade hela min tillvaro. Adam har två syskon också. Att ta hand om tre barn samtidigt som jag själv krisade var mer än jag orkade med. Jag fick i alla fall snabbt igenom skyddat umgänge med hjälp av soc. Men sen, när de hade pratat med pappan kände jag att de hade blivit tveksamma.”

http://livsbloggen.blogg.se/2016/february/om-socialtjansten.html

”Att det brister hos socialtjänsten vet många, ja till och med socionomerna själva börjar bli medvetna om detta faktum.
Att mammor ofta inte blir trodda när de ska skydda sina barn händer för ofta i landet lagom. Mammor blir istället anklagade för att manipulera barnet, att de lagt ord i barnets mun och till och med att de själva skadat barnet för att undanhålla barnet från pappan.”
”Du har en överdriven rädsla och oro över ditt barn. Det är nästan som om man kan tro att du hittar på allt det här. Är det inte så att du har planterat blåmärkena på Lukas stjärt själv för att få vårdnaden? Många kvinnor kan verkligen göra vad som helst för att få ha barnen för sig själva. ”
Jag blev alldeles förtvivlad. Och äntligen riktigt, riktigt förbannad.