Arkiv

Våldsamma och mördande pappor i Argentina förlorar vårdnaden om barnen genom ny lag

Klockan är natt nu. Min första hel-lediga helg på flera månader har infunnit sig (dock inte semester ännu) och jag inleder den med att blogga. Hoppas att ni mår bra, alla mina trogna läsare därute? Jag ser att ni tittar in här ibland. Tusen tack för att ni inte har glömt bort mig. ❤ 

Så – what´s up?

Ja, herregud – vart skall jag börja? På jobbet har det varit minst sagt fullt ös, medvetslös. Utöver tung arbetsbörda/ansvar tvingas jag ständigt försöka hantera klassiskt mans-trams och manlig lekstuga på jobbet. Det är mycket utmattande att behöva lägga tid på en massa löjligt mans-trams, samtidigt som viktigt arbete ligger och väntar och bara MÅSTE bli klart. Även om jag försöker bete mig som ”vatten-på-en-gås” och ignorera alla män som försöker sabotera, störa och stjäla min uppmärksamhet från viktigare saker, infinner sig stressen och frustrationen.

Det beror på att vissa män aldrig ger sig – de är som förbannade iglar på en.

De slarvar, bara SKA komma fram, komma först i kön, höras, synas och de skriker som stuckna grisar dygnet runt tills man slutligen, enkom för att försöka få till någon slags arbetsro, uppmärksammar dem/lugnar ner dem. Och detta vet de förstås, dvs att deras skrik och gap och tjat ger utdelning för dem. De är förmodligen uppfostrade med att kvinnor alltid skall vara tillgängliga för dem, alltid ha tid för dem och alla deras icke-befintliga problem. Väldigt många män beter sig på detta oprofessionella sätt ute på arbetsplatserna och den som hävdar att kvinnor och män har lika arbetsvillkor, är förmodligen själv man. 😉  Många män ute på arbetsplatserna beter sig på ett sätt mot kvinnor, som de aldrig någonsin skulle bete sig mot andra män. De skäms inte ens över denna inkompetens och detta oprofessionella beteende – det verkar vara helt naturligt/normalt för dem att bete sig värre än trotsiga småbarn.

Sen har jag ett fall i min närhet med en mamma som slutligen tog mod till sig och polisanmälde bl.a upprepade, hotfulla, nattliga telefonsamtal från ex-maken, hennes barns pappa. Vad mamman inte visste, var att polisen då kontaktar socialtjänsten som i sin tur påbörjar en utredning om barnet. Mamman blev förtvivlad när detta gick upp för henne då hon dels inte ville utsätta sitt barn för ytterligare påfrestningar och dels inte själv hade ork eller mental styrka att möta sin förövare på socialkontoret. Detta är ingenting som socialen tar hänsyn till så det var bara för mamman att infinna sig på socialens alla möten, tillsammans med den hotfulle ex-maken. Inför det första mötet var dock mamman vid ganska gott mod, fullt övertygad om att socialtjänsten skulle kunna hjälpa henne, stötta henne och barnet. Då ringde hon mig och jag hade inte hjärta att släppa iväg henne till mötet utan att förbereda henne på vad hon hade att förvänta sig av svensk socialtjänst. Jag sade:

-”Tro inte för ett ögonblick att socialtjänsten finns till för dig eller barnet. De är mamma-hatare och pappa-ivrare. De jobbar enbart för fadersrätten och ställer inga som helst krav på pappor men en väldig massa krav på mammor.”

Hon verkade inte tro mig då, men efter första mötet på socialen ringde hon mig igen, gråtandes i telefonen av frustration och ilska och bekräftade det jag redan visste. Jag lär återkomma till detta fall i bloggen.

Erik har precis skrivit ännu ett inlägg om denna ”fadersrätt” som svenska myndigheter driver in absurdum åt män, på barns bekostnad:

http://kiremaj70.blogspot.se/2017/06/nytt-offer-for-fadersratt.html

”Men Migrationsverket beslutade att flickan inte skulle få stanna. Orsaken var att man inte kunnat komma i kontakt med hennes biologiska pappa och de marockanska myndigheterna vet inte ens om han lever. Ingen i Marwas familj har haft kontakt med pappan på många år, men Migrationsverket kunde inte utesluta att han skulle ha något emot att flickan fick uppehållstillstånd i Sverige.” *

Migrationsverket kan ”inte utesluta” att fadern skulle haft något emot det!

Att svenska domstolar dömer faderrättsligt vet vi ju. Minsta lilla nyck från en pappas sida kan väga långt tyngre än barns behov.

Vilket leder mig vidare till Argentina:

https://www.etc.se/utrikes/valdsamma-man-forlorar-vardnaden-med-ny-lag

”Män som mördat eller skadat sin partner förlorar rätten till sina barn. Det är resultatet av en ny lag i Argentina. Efter flera brutala kvinnomord har protester tvingat politikerna att agera.

Lagen innebär att föräldrar som mördar, skadar eller utsätter sin partner för övergrepp förlorar rätten till sina barn.

Samma dag fick två andra lagar ett preliminärt godkännande av senaten. En av dem innebär att staten måste ge bidrag till kvinnor som inte har råd att lämna en man som utövar våld. Den andra handlar om att familjer som tar hand om barnen till de kvinnor som mördats ska garanteras ett bidrag. Dessa förslag väntar på att godkännas av kongressens andra kammare.

– Det är en lag som troligen kan komma att kopieras av andra länder.”

Sverige bör bli först med att kopiera denna lag. Det måste vara slut nu med svenska myndigheters daltande med män, till och med kriminella män, på kvinnors och barns bekostnad, hälsa och liv. Det anstår inte ett av världens mest jämställda länder.

 

 

 

 

 

Män i arbetslivet styrs förstås också av sina svallande manliga känslor och fantasier

Jag är, som många av er redan vet, frivillig singel sedan många år tillbaka. Trots det, är det naturligtvis svårt för mig som kvinna, att i vardagen undkomma män och alla deras fantasier om kvinnor och män.

Häromdagen stötte jag på en man på jobbet som undrade varför jag och mina kvinnliga kollegor inte slog oss ihop och startade eget tillsammans. Innan jag hann svara på hans fråga, log han retsamt och lade till:

-”Fast det kanske krävs en man som styr upp det hela åt er?”

Jag tänkte på mina manliga kollegor och manliga kunder och brast ut i ett ofrivilligt gapskratt. Mitt gap-flabb verkade provocera mannen så jag gick bara skrattande därifrån medan jag skakade på huvudet åt dåren.

Det finns nämligen få människor som, i mina ögon, är lika ineffektiva och oprofessionella som män. De glömmer bort saker, tider och möten. De överskattar sig själva och sina egna förmågor grovt, vilket kan vara livsfarligt i vissa branscher. De är generellt sett, rätt slarviga i allt de företar sig. De gör skillnad på folk och folk utefter utseende, kön, etnisk härkomst och ekonomiska förutsättningar. De gör sig onödiga ”ärenden” på arbetstid i syfte att komma undan jobbet osv, osv.

Men det finns en sak som män generellt är bättre på än kvinnor i arbetslivet: nämligen att ta BETALT. Eftersom män överskattar sig själva och sina egna förmågor grovt, anser de också att de är värda (mycket) hög ersättning för det super-jobb som de själva anser sig ha utfört. 🙂 

Vi ser det överallt i patriarkatet, manssamhället. Män har skapat det kapitalistiska systemet i världen där (vita) män anser sig vara värda mycket högre ersättning (ofta helt sinnessjuk ersättning) för samma jobb som t.ex en kvinna eller en mörkhyad människa utför. En kvinna förväntas nästan alltid jobba billigare än en man och kvinnor som har vett att ta bra betalt, är oerhört egoistiska och överskattade. 😉

I det stora hela tycker jag att det är jobbigt att hela tiden behöva freda sig, som kvinna, från allehanda mans-fantasier om kvinnor (och män). När en umgås med män förstår en ganska snart att de har, en redan färdig bild av en som kvinna. Många män verkar tro att alla kvinnor är likadana och OM de inte är det, får många män ett behov av att, på olika sätt, försöka tvinga eller manipulera kvinnor in i den manliga mallen för hur de tycker att en kvinna skall vara, se ut, tycka och tänka.

En annan man på jobbet uttryckte sin föreställning om att jag nog ”måste stiga upp rätt tidigt på morgnarna för att göra mig klar för jobbet”. Förmodligen har mannen en fru eller flickvän hemma som tar lång tid på sig att bli klar på morgnarna och eftersom hans fru/flickvän är sådan, måste väl alla kvinnor vara likadana, enligt hans manliga fantasi? Och en kan inte låta bli att undra:

Varför gör en man, i jobbsammanhang, ett sådant märkligt påstående om en främmande kvinna? Så oerhört oproffsigt. Vad ville han säga? Förväntade han sig att jag skulle försöka bemöta hans påstående om mig? Varför skulle jag göra det och hur skulle jag ens kunna göra det? Återigen gick jag bara därifrån, skakandes på huvudet med en min som tydligt och klart visade, att jag uppfattade honom som en imbecill.

Allt sånt här kan tyckas vara petitesser när en tittar på varje enskild händelse för sig men när en tittar på hela bilden, lägger pusslet, framkommer det att många män, alltså till och med i arbetslivet, styrs mer av sina känslor, än av professionalitet. Mäns känsla och beroende av att framställa sig själva som ”manliga”, deras nästan maniska behov av att tala om för kvinnor hur de skall vara kvinnor samt att sätta alla normala sociala regler ur spel.

Men bara när de har med kvinnor att göra.

Det sistnämnda handlar om män som, i arbetslivet, behandlar kvinnor på ett helt annat sätt, än vad de skulle behandla andra män. De normala sociala reglerna ute på arbetsplatserna, sätter de ur spel och det kan handla om män som ständigt tar sig rätten att ta på främmande kvinnors kroppar eller kommentera desamma. Lägger armen runt dem, tar tag i armarna på kvinnor osv. Det kan handla om män, som i jobbsammanhang, vill hälsa på kvinnor genom att krama dem, vilket de aldrig skulle göra med män i samma situation.

Tänk dig en man som t.ex går på möte med sin manlige advokat, revisor, tandläkare eller bilmekaniker och vill hälsa på honom med en kram och smek över ryggen? Eller en man som kommenterar sin manlige bilmekanikers snygga muskler, outfit eller vackra ögon? 🙂

Det hela handlar om mäns bristande respekt för kvinnor, kvinnors integritet, tid, arbetsliv och privatliv. Män som förväntar sig att kvinnor i sin yrkesroll skall ”tjäna” och ”serva” män in absurdum, precis som mamma gjorde när de var små och som deras fruar/flickvänner gör där hemma. Män som inte respekterar eller lägger sig i kvinnors arbetstid och som försöker styra/förstöra kvinnors planering. Män som inte tål att en kvinna förklarar saker för dem, som väljer att inte lyssna på kvinnans professionella råd och som sedan skyller på kvinnan för att han gjorde fel eller köpte fel vara/tjänst. Män som inte tål att en kvinna säger att hon inte har tid med honom just nu, eftersom något annat har högre prioritet. Män som inte ens tål att en kvinna, inte per omgående svarar på hans telefonsamtal eller mail. Listan kan göras lång.

En kvinna får aldrig vara upptagen med annat, när en man vill ha kontakt med henne.

Som kvinna ute i arbetslivet, hamnar alla dessa mans-problem och svallande mans-känslor alltid i ens eget knä, precis som för kvinnor i hetero-relationer. En kan inte komma undan som kvinna, utan en tvingas hela tiden till att försöka förhålla sig till män och det sätt, på vilket de sätter alla, annars normala, sociala regler ur spel. Om en inte hanterar alla konstigheter som män utsätter kvinnor för ute på arbetsplatserna på rätt sätt, enligt män, är det förstås ens eget fel som kvinna och då kan en bli, antingen en jävla ”bitch” eller så blir en ”oprofessionell”. Det är då, enligt många människor, kvinnors eget ansvar att ”sätta tydligare gränser” mot män, att vara ”lite mjukare” mot män, ”linda in det hela lite bättre”, ”försöka förklara bättre” eller att överhuvudtaget hantera mans-situationer ”si eller så” istället.

Men tyvärr måste jag meddela alla män att vi kvinnor ute i arbetslivet, faktiskt har annat att göra på jobbet än att ägna oss åt att försöka freda oss från ”manlighet”, ”maskulinitet”, manlig sexualitet, manliga fantasier och svallande manliga känslor av t.ex upplevd kränkthet. Jag vill uppmana alla män ute på arbetsplatserna att lägga alla känslor åt sidan och att istället försöka agera professionellt i alla lägen, oavsett vilken typ av människa ni står inför. Vi kvinnor har helt enkelt inte tid med mans-trams på jobbet.

 

 

 

 

Ännu en kvinnomisshandlare. Det tar aldrig slut…

Jaha, då har jag ännu ett heterosexuellt par i min närhet där mannen fysiskt och psykiskt misshandlar och terroriserar kvinnan.

Tar det aldrig slut, tänker jag…?

Mönstret är nästan alltid detsamma när sanningen om mannen kommer fram och när kvinnan börjar berätta om vad han har utsätter henne för. Andra kvinnor sluter upp bakom kvinnan och andra män sluter ofta upp bakom den kvinnomisshandlande mannen. Så även i detta fall.

När kvinnan i det här fallet – vi kan kalla henne Anna – till slut polisanmälde kvinnomisshandlaren och de kom och hämtade in honom för förhör, ringde hon till hans föräldrar. Hon fick tala med hans pappa i telefon och han skällde ut Anna för att hon, som han uttryckte det, nu hade ”förstört” hans sons hela liv. 

Det är tyvärr inte ovanligt att kvinnomisshandlares föräldrar (och nära släktingar) försvarar sina söner och istället lägger skulden på deras kvinnliga offer. Till och med och särskilt när kvinnomisshandlaren har egna barn, som i det här fallet. Annas kvinnomisshandlare är tyvärr pappa till två barn från en tidigare hetero-relation.

Jag sade till Anna att vi borde åka hem till kvinnomisshandlarens pappa och skälla ut honom för att ha uppfostrat en satans kvinnomisshandlare.

Hela det här fenomenet går sannolikt ut på att ingen av de skyldiga vill ta på sig ansvaret. Istället pekar förövaren och alla i förövarens närhet på kvinnan och skuldbelägger henne för att mannen har misshandlat henne. Kvinnomisshandlares föräldrar vill inte ha fokus på sig själva och inte heller ta något som helst ansvar för de rubbade vuxna män som de har ”uppfostrat”.

En av Annas närmaste vänner, en man, blev vid ett tillfälle vittne till misshandeln. Annas manlige vän var nämligen på besök hos paret en helg. Han har med tiden kommit att bli god vän, även med Annas kvinnomisshandlare. Rätt som det var under kvällen, slet den berusade kvinnomisshandlaren gapande och skrikande in Anna i sovrummet och började slå på henne. Vad gjorde hennes manlige vän då….? 

Han satt kvar i soffan i vardagsrummet….

Anna ursäktade senare sin manlige vän med att han nog ”blev rädd”. Vanföreställningen om att män skulle vara ”modiga” och ”beskyddare av kvinnor och barn” kan alla kvinnor lämna därhän. Det är bara en manlig fantasi. Det enda kvinnor och barn behöver beskydd ifrån på jordklotet är – män. Det är nästan alltid bara kvinnor som skyddar kvinnor och barn från män. Kvinnor är modiga, män är fega. Kom ihåg det.

Jag tror att det är vanligt att den här typen av hetero-män, familjemisshandlare, uppfattar sig själva som ”manliga” och maktfullkomliga när de misshandlar kvinnor och barn. Det verkar som om de tror att kvinnorna och barnen som de misshandlar, uppfattar dem på samma sätt. I själva verket, vilket alltid används mot kvinnorna i den här typen av hetero-familjer, tycker kvinnorna ofta synd om männen som misshandlar dem. Det beror på att kvinnorna ser männen som svaga och sjuka. Återigen är det kvinnliga perspektivet ett helt annat än det manliga perspektivet.

Medan kvinnor ser en svag(are) man, ser kvinnomisshandlaren på sig själv som ”manlig” och stark(are).

I och med detta, tycker jag att det kan vara lämpligt att hänvisa till Kriminalvårdens forskning i detta inlägg:

https://noboytoy.wordpress.com/2011/07/08/varfor-hata-sa/

Utdrag:

”Ett stort antal forskare har kommit fram till slutsatsen att en individs föreställningar om maskulinitet i allra högsta grad är relevanta för om han har en benägenhet att bruka våld mot kvinnor eller inte. Således är det viktigt att vid bedömningen av huruvida en klient har en attityd som stöder eller ursäktar partnervåld ta ställning till personens åsikter och värderingar kring vad det innebär att vara man. Som tidigare nämnts är konservativa, sexistiska och ojämställda värderingar, exempelvis beträffande fördelning av hushållsarbete, uppdelning av föräldraledighet eller kvinnors position i arbetslivet, inte per automatik attityder som stöder eller ursäktar partnervåld.”
”Kvinnomisshandlare har ofta ett påtagligt behov av att känna sig som ”herren på täppan”, det vill säga att vara par- eller familjekonstellationens primära överhuvud, försörjare och beskyddare. Dessa män förknippar manlighet med auktoritet, dominans och kontroll, samt har uppfattningen att för att vara en ”riktig man” ska man vara självsäker och bestämd, upprätthålla en aura av fysisk och mental styrka, proklamera synbara bevis på socialt anseende och ekonomisk framgång, vara överlägsen kvinnor, ha en pretentiös sexualitet och ständigt vara beredd att stå upp för sig själv om den manliga prestigen hotas.”

Ett stort självhävdelsebehov i kombination med medioker begåvningsnivå och bristande sociala färdigheter utmärkte gruppen av män som gjort sig skyldiga till partnervåld.”

Antifemininitet kan manifesteras i vulgär heterosexistisk jargong, homofobi samt antipati gentemot politiska krav som ställs från kvinnorörelser. Emellertid handlar antifemininitet primärt om vissa mäns ogillande och nervärderande av vad som uppfattas som typiskt kvinnligt uppförande, vilket i sig är empiriskt länkat till ökad risk för våldsbrott mot kvinnor.

Inne hos Monica kan ni läsa mer, bl.a en studie om heterosexuella pappor som mördar sina barns mammor:

http://monicaaantonsson.blogspot.se/2017/04/man-som-hatar-kvinnor.html

 

 

Lesbiska kvinnor har bättre sexliv än heterosexuella kvinnor. Big surprise. Not.

http://www.metro.se/artikel/d%C3%A4rf%C3%B6r-%C3%A4r-kvinnor-som-har-sex-med-kvinnor-mer-n%C3%B6jda-med-sexlivet

”Kvinnor som har sex med kvinnor får oftare orgasm och de är dessutom mer tillfredsställda sexuellt än heterosexuella kvinnor.”

Nähä…? Verkligen…? Big surprise…? Not.

”En penis eller dildo i slidan ger inte den största möjligheten till orgasm för kvinnor.”

Inte ens heterosexuella kvinnor, får alltså orgasm bara av att en man runkar sin penis fram och tillbaka i deras kroppar.

”Kvinnor som har sex med kvinnor använder sig i högre utsträckning av turtagning i sitt sexliv. Detta innebär att de ger varandra samtidig njutning men de turas också om att få sexuell stimulans av den andra.”

Heterosexuella män är egoistiska i sängen. Inget nytt. Heterosexualitet är lika med utövande av manlig sexualitet (hysteriskt och ofta mer eller mindre våldsamt runkande i kvinnans kropp), vilket ytterligare förklarar varför väldigt många heterosexuella kvinnor aldrig får orgasm när de har sex med män.

”Med mer oralsex finns större chans att uppnå orgasm. Heterosexuella kvinnor förväntar sig det i mindre utsträckning och ber också mer sällan om att få bli slickade.”

De hinner nog inte under det mycket tidspressade in-ut-sprut-slut-sexet med mannen?

”Till skillnad från heterosexuella förväntar sig många kvinnor som har sex med kvinnor orgasm i mycket högre utsträckning när de har sex.”

”I genomsnitt håller kvinnor som har sex med kvinnor på i 30–45 minuter. Detta att jämföra med par i andra typer av relationer, som använder i snitt 15–30 minuter för en sexstund.”

Ja, jag sade ju det…? Hetero-sexet anses vara slut när mannen har fått utlösning. Det brukar gå mycket snabbt.

”Kreativitet, experimentlusta och tålamod är mer utmärkande för kvinnor som har sex med kvinnor än för män som har sex med kvinnor. Det finns inte ett lika starkt manus för hur sex skall gå till.”

Heterosexuella, porrskadade män tror ofta själva att de är mycket sexuellt påhittiga, fantasifulla, exklusiva, experimenterande osv men de flesta kvinnor som har legat med män vet att:

Same shit, different name.

”Kvinnor som har sex med kvinnor känner en stor lättnad i att slippa rädslan över att bli oönskad gravid och att få allvarligare könssjukdomar.”

Inte nog med att heterosexuella kvinnor som ligger med män sällan/aldrig får orgasm. Att ligga med män gör dem också ofta mycket olyckliga, till och med sjuka pga t.ex könssjukdomar, stress, livmoderhalscancer, svampinfektioner, komplikationer av preventivmedel, sexuellt våld osv. Många hetero-kvinnor till och med DÖR av att ha sex med män. Hur kan de tycka att det är värt det?

Kom ihåg! Det bästa sexlivet har alla kvinnor med: Sig själva. Nästan 100% orgasm-garanti utan några som helst risker – bara alltigenom hälsofrämjande sex. /Hälsar en autosexuell.

Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet vill legalisera surrogatmödraskap

Socialdemokraterna (och förstås – Feministiskt Initiativ) säger nej till att legalisera surrogatmödraskap i Sverige men Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet säger ja.

http://www.etc.se/inrikes/s-ledningen-nej-till-surrogatmodraskap

”S-ledningen vill inte tillåta surrogatmödraskap inom svensk hälso- och sjukvård. Helén Fritzon, ledamot i partistyrelsen, menar att argumenten mot ett införande väger tyngst.

Även Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna går på utredarens linje. Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna säger däremot ja till surrogatmödraskap, så länge inga pengar är inblandade.”

Ja, den förra Alliansregeringen, högerregeringen, var ju också de som från början begärde en utredning i syfte att legalisera surrogatmödraskap i Sverige. Alliansen gav Statens Medicinetiska råd (SMER) i uppgift att göra denna ”utredning”, som istället visade sig vara ett rent beställningsverk för att snabbt, smidigt och i smyg, kunna legalisera surrogatmödraskap. Jag granskade SMER:s utredning år 2013 och jag kan bara säga, att den är något av det mest banala, löjeväckande och oseriösa som jag någonsin har skådat i skrift från en svensk myndighet. Jag skrev om oseriösa SMER:s så kallade ”utredning” här:

https://noboytoy.wordpress.com/2013/03/01/smer-ar-oseriosa/

”Eftersom gruppen ”ofrivilligt barnlösa kvinnor”, som efterfrågar surrogatmoderskap, inte kan vara särskilt stor och SMER dessutom problematiserar gruppen ensamstående kvinnor, så kan vi dra slutsatsen att det  är fullständigt osannolikt att kvinnor är den grupp som ”på senare tid har ställt krav”. Vilka finns då kvar, som efterfrågar surrogatmoderskap?”

Liberalernas Daddys Girl, Barbro Westerholm (och en av ledamöterna, ”utredarna” i SMER:s oseriösa rapport), ger svar på frågan i ETC:

http://www.etc.se/debatt/barnonskan-gar-inte-att-sta-emot

Barbro Westerholm Liberalerna

”Men verkligheten är att det finns få barn att adoptera och även om homosexuella män har rätt att bli adoptivföräldrar så säger länder från vilka vi adopterar barn nej. Homofobin är uttalad där.”

Homosexuella män är alltså de som framför allt driver frågan, att de måste ha laglig rätt att få barn i ”gåva” av svenska kvinnor, alternativt måste få laglig rätt att köpa barn av svenska mammor. Svenska mammor måste lagligen få ge bort sina barn i gåva till (homosexuella) män, alternativt måste kvinnor lagligen få sälja sina barn till män, menar män. Liberalernas Daddys Girl, Barbro Westerholm, fortsätter:

Utredningens nej till altruistiskt surrogatmoderskap kommer inte att hindra att surrogatmoderskap kommer att fortsätta att finnas. De som önskar barn men som inte själva kan bära det, framför allt homosexuella män, kommer att se till att de får sin önskan om att bli föräldrar blir tillgodosedd. De kommer att finna andra vägar för detta. Barnönskan är en av de starkaste drivkrafter som finns.

Så här är det: Män kan inte bli gravida eller föda barn. Män har aldrig någonsin i världshistorien kunnat bli gravida eller föda barn. Det är ren biologi. Skall då män som påstås lida av ”barnlöshet” (vadå ”barnlöshet”…?), ha laglig rätt i Sverige att köpa barn? Nej, nej, nej! Som Kvinnolobbyn så klokt uttryckte det: 

”Gränsen för hur långt vi kan gå för att tillfredsställa människors (mäns /NBT) barnlängtan måste dras vid människohandel.”

Och allt detta är så typiskt för högern, som alltid vurmar för kapitalism (och inte minst ”fadersrätt”), till vilket pris som helst. Allt, ALLT, skall kunna säljas och köpas på ”marknaden” och för att överhuvudtaget kunna upprätthålla vårt kollapsande ekonomiska, kapitalistiska system, måste marknaden hela tiden utökas med nya varor och tjänster (barn, kvinnor, mänskliga organ). Som alltid är det främst kvinnor och barn som efterfrågas av män, på denna kapitalistiska marknad. Kvinnor och barn som män vill kunna köpa sig för (små-) pengar, i rent egoistiska syften och enkom för det egna höga, manliga ”nöjets” skull.

 

 

 

Pojkarna som våldtog en 14-årig flicka på en skola i Lund blir nu, efter stark kritik, omplacerade

Två pojkar våldtog i maj förra året en skolkamrat på en skola i Lund. Deras våldtäktsoffer var en 14-årig flicka. Den ene våldtäkts-pojken var över 15 år och kunde därför dömas för våldtäkt mot barn.

Skolledningen beslutade då att omplacera, hör och häpna (!) flickan, våldtäktsoffret, medan de två pojkarna fick gå kvar på skolan. Skolans manlige rektor gick även ut offentligt med sin åsikt att våldtäkts-pojkarna skulle vara lika mycket ”offer”.

”Föräldrar till andra elever på skolan har tidigare reagerat över att pojkarna går kvar.

Först efter stark kritik mot beslutet, har den manlige rektorn, den manlige skoldirektören och övriga i skolledningen ”omvärderat” situationen.

På tisdagseftermiddagen tog skolledningen ett nytt beslut i fallet och meddelade att de två pojkarna ska flyttas från skolan och få undervisning på annan plats.

Rektorn säger nu till Sydsvenskan att det tidigare beslutet att låta pojkarna gå kvar var felaktigt.”

Lunds kommun har nu lagt ut ett meddelande på sin hemsida där man beklagar det som man kallar för ett felaktigt beslut. Man skriver också i meddelandet att pojkarna kommer att få enskild undervisning på en annan plats i Lund terminen ut i väntan på en långsiktig lösning.

I meddelandet skriver skoldirektören för barn- och skolförvaltningen i Lunds stad, Mats Jönsson, att man nu har omvärderat situationen. Från början var inriktad på att hjälpa pojkarna att inte begå brott igen, men nu skriver förvaltningen också att man borde ha agerat mer kraftfullt.

– Vi ville göra rätt, och eftersom det handlar om barn, är det alltid en svår avvägning, men i detta fall har vi gjort en felbedömning, säger Mats Jönsson på Lunds kommuns hemsida.

Skoldirektören tar avstånd från rektorns kommentar om att alla inblandade parter i händelsen skulle vara offer.”

Den manlige rektorn har nu slutat på skolan.

”På torsdagseftermiddagen meddelade så Lunds kommun att skolans rektor slutar.

– Å Lunds kommuns vägnar ber vi om ursäkt till flickan och hennes familj. Det som har hänt är oacceptabelt. Lunds kommun har agerat fel. Vi delar rektorns bedömning när han väljer att lämna sin tjänst, säger Anders Almgren (S), kommunstyrelsens ordförande.”

Tips till den manlige rektorn, den manlige skoldirektören Mats samt kommunstyrelsens ordförande Anders:

Nästa gång något liknande inträffar, måste ni och alla andra män inom skolväsendet konsultera kvinnor, helst feminister, innan ni fattar beslut i den här typen av frågor. Ni saknar uppenbarligen den kompetens som krävs, förutom det faktum att ni har svårigheter att kunna förhålla er opartiska och rättvisa mot barn, beroende på vilket kön de har.

Era personliga, manliga begränsningar, oerfarenhet av och okunskap kring sexualbrott, offers utsatthet, jämställdhet, jämlikhet, barnkunskap samt den här typen av ensidigt, manligt perspektiv delar ni med väldigt många andra yrkesverksamma män (inte minst inom rättsväsendet). Av den anledningen är det av yttersta vikt att män, som märkligt nog ofta sitter på den här typen av befattningar där de riskerar att diskriminera människor pga personliga åsikter/vanföreställningar, partiskhet, ensidigt manligt perspektiv och okunskap, vidareutbildas. Det riskerar förstås att bli alldeles för dyrt för skattebetalarna så ett bättre alternativ är att i första hand tillsätta kompetenta kvinnor, gärna feministiska sådana, på den här typen av tjänster.

Internationella Kvinnodagen 2017

Årets tema:

”Be bold for change”

”Var djärv för förändring”

I 28 st länder i världen är Internationella Kvinnodagen en helgdag.

I Armenien har kvinnodagen blivit till en hel kvinno-månad.

I Kina får kvinnor gå hem från sina arbeten efter halva kvinno-dagen.

1977 gjorde FN den 8:e mars till Internationella Kvinnodagen men den började uppmärksammas långt tidigare (1910). (Källa SVT)

I Sverige, år 2005, tog en av landets skickligaste och mest erfarna politiker, den före detta vänsterparti-ledaren Gudrun Schyman, tillsammans med ett gäng andra kvinnor, ett feministiskt initiativ. De startade landets första feministiska politiska parti, Feministiskt Initiativ. År 2014 vann partiet mandat i Europaparlamentet och det var första gången någonsin som ett parti med feministisk ideologi tog plats i EU-parlamentet.

I det svenska riksdagsvalet samma år blev Feministiskt Initiativ det största partiet utanför riksdagen, tog plats i 13 kommuner och fick sammanlagt 26 mandat. I september 2014 hade partiets medlemsantal ökat till drygt 20 000 medlemmar, vilket innebär att partiet är större än bl.a Liberalerna (f.d Folkpartiet), Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, räknat efter antal medlemmar.

”Gudrun Schyman föddes och är uppvuxen i Täby, norr om Stockholm. Schymans far var handelsresande för Hemslöjden och modern var sömmerska. Efter grundskolan och realexamen arbetade Schyman som kontorist på posten, kompletterat med vuxenstudier på kvällstid åren 1967–1969. Under åren 1970–1972 utbildade hon sig till socionom vid Socialhögskolan i Stockholm. Därefter arbetade hon som socialarbetare åren 1971–1976 och 1982–1988.”

”Efter tolv års yrkesarbete flyttade Schyman till Örnahusen utanför Skillinge år 1977, där intresset för partipolitik väcktes på allvar. På sin fritid arbetade hon med miljö-, energi-, freds- och kvinnofrågor. År 1977 blev hon medlem i dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK). Hon satt i Simrishamns kommunfullmäktige åren 1980–1987 och i dess Socialnämnd 1982–1987. Hon blev invald i VPK:s partistyrelse 1981 och i dess verkställande utskott 1984. Tillsammans med sin sambo Lasse Westman köpte hon Klockaregården i Gladsax utanför Simrishamn. I Simrishamn fick Gudrun Schyman även sina två barn och blev sedd över hela Sverige genom filmen ”Födelsen” som visades på kurser för blivande föräldrar.”

”År 1987 separerade Schyman och Lasse Westman. Hon flyttade med barnen från Skåne till ett kollektivhus på Värmdö utanför Stockholm, där hon började arbeta som socialsekreterare. År 1988 valdes hon in riksdagen för VPK. I januari 1993 valdes Schyman till Vänsterpartiets nya partiledare.

Under hennes tid vid makten mer än fördubblades partiets riksdagsrepresentation. Hon förde fram feminismen inom partiet till sin nuvarande framskjutna position i partiprogrammet. Vidare har hon en säreget personlig och självutlämnande ledarstil, till exempel då hon i sin självbiografi berättat om sin ofta tragiska barndom, sina män och sin numera nyktra alkoholism.”

”Vid en presskonferens den 4 april 2005 presenterades Schyman som en av styrelsemedlemmarna i det nybildade partiet Feministiskt initiativ, med sikte på riksdagsvalet 2006.”

Kända namn som har stöttat Feministiskt Initiativ genom åren:

Jane Fonda

Eve Ensler

Benny Andersson (ABBA)

Reklambyrån Studio Total

The Knife (popband)

Robyn

Tove Styrke och Sarah Dawn Finer är två av artisterna som tillsammans med Robyn och flera andra artister medverkade på Feministiskt Initiativs val-album som släpptes år 2014.

Helena af Sandeberg

Kjell Bergqvist

Pharrell Williams

Özz Nujen

… med flera, med flera….

Idag kan ni fira Internationella Kvinnodagen tillsammans med Feministiskt Initiativ på flera orter i landet. Här hittar ni mer info:

http://feministisktinitiativ.se/tillsammans-med-f-8-mars/

I Stockholm, vår vackra huvudstad, befinner sig Gudrun Schyman:

Stockholm ♥
12:00 Lunchföreläsning med Gudrun SchymanStockholms universitet
18:00 Gudrun Schyman är huvudtalare på 8 mars-demon, Norra bantorget.
Motstånd Över Gränser – Mot patriarkatet, sexism och fascism
Arrangörer: Feministiskt initiativ Storstockholm,, Folkens Solidaritet och kultur förening, Grön Ungdom i Stockholmsregionen, IKKR- Kvinnojouren Nina, Kurdiska Fria Ungdomsförbundet, Kurdiska kvinnorådet Amara, Kurdiska Mödrar i Sverige, Kvinnoförbundet Sara i Sverige, Kvinnors freds initiativ, Kvinnor för Fred, Revolutionär Kommunistisk Ungdom, SSU Stockholm, Ung Vänster Storstockholm, Unga Feminister Stockholm,, Vänsterpartiet Storstockholm
19:00 Gudrun Schyman i debatt på Kulturhusets 8 mars-program
20:30 Gudrun Schyman medverkar på Talkshow med Somar Al-Naher på Södra bar. Tema: Woman around the world unite – om feministisk organisering.

Till alla mina systrar där ute i världen: Fortsätt med att beskydda och hjälpa varandra och varandras barn, som kvinnor alltid har gjort i alla tider. Bli bättre på att stötta varandra, uppmuntra varandra, ta hand om varandra, att inte döma varandra, att lita på varandra, beundra varandra och att vara snälla mot varandra. Ta varandra i hand och se till att aldrig någonsin släppa dina systrars händer. När allt kommer till kritan är det nämligen inte brödernas, utan systrarnas händer som alltid är starkast att hålla i när det blåser upp till manlig storm. 

Jag önskar er alla en underbar och systerlig Internationella Kvinnodagen! ❤ ❤ 

Kramar i tusental! /NBT.