Arkiv

Är det invandrarna eller är det porren?

Ofta har jag tänkt tanken, att svenska mäns sätt att skylla ökningen av mäns sexualbrott mot kvinnor och barn i landet på ”invandrarna”, egentligen handlar om att de till varje pris vill dölja det verkliga mansproblemet och roten till det onda – den numera, via internet, mycket lättillgängliga, våldsamma och kvinnoförnedrande porren.

I samband med hemdatorerna (och porrkanalerna på tv) kom ju också pornografin, barnpornografin och våldspornografin in i det svenska folkhemmet, bara ett litet knapptryck bort för alla ”vanliga” svenska män. En manlig porr som skildrar en alltmer våldsam och sadistisk manlig sexualitet, där främst unga kvinnor men även barn t.ex gruppvåldtas, misshandlas, torteras, förnedras eller till och med mördas av män, under vad män kallar ”sex”.

 

 

Annonser

51 män gripna i pedofil-sekt i Norge

För ett antal år sedan skrev jag om en undersökning som gjorts i Norge (Nova) som visade att, av 700 st intervjuade norska män, kunde 1/3 av dem tänka sig att våldta barn, om risken för upptäckt var eliminerad.

Forskaren och professorn Eva Lundgren är en person som länge har forskat kring mäns våld och sexuella våld mot kvinnor och barn samt om pedofilsekter i samhället som begår rituella, sexuella övergrepp/våldtäkter mot barn. Eva Lundgren är känd för avhandlingar/skrifter som t.ex ”Slagen dam” (2001) och ”La de små barn komme til meg” (1994). Den senare handlar om barn som har erfarenhet av rituella, sexuella övergrepp i pedofila sekter.

Utan att gå in på detta närmare, kan jag bara säga att detta arbete utförde inte Eva Lundgren ostraffat.

Svenska, antifeministiska män rasade mot henne och kallade denna internationellt erkända professor och hennes gedigna och banbrytande forskning för ”oseriös”. Hon framställdes som en feministisk, galen häxa som hatar män. Svenska män och massmedia, skrev artiklar om henne som inte var annat än rent förtal. De försökte, och lyckades till viss del, förstöra hela hennes karriär genom att svartmåla henne och hennes forskning på alla möjliga och omöjliga sätt.

Det är ett mycket märkligt manligt fenomen det där? Så fort kvinnor och barn berättar om allt illa som män utsätter dem för i världen eller överhuvudtaget bara riktar minsta lilla kritik mot män, vänder män på detta och gör sig själva till offer istället. De stackars männen känner sig ”hatade” när sanningen om hur illa de beter sig mot kvinnor och barn i världen uppdagas.

Jag kom förstås att tänka på Eva Lundgren och hennes forskning när jag läste om de 51 männen som har engagerat sig i en pedofil-sekt i Norge. En pedofil sekt som har visat sig ha förgreningar högt upp i det norska samhället och som även har förgreningar utomlands. En pedofil-sekt bestående av män och pappor som är politiker, poliser, advokater etc, varav vissa bl.a har våldtagit och prostituerat sina egna barn.

”Norsk polis har gripit 51 personer som misstänks för sexuella övergrepp mot barn. – Fallen omfattar barn i alla åldrar, även spädbarn, säger Hilde Reikrås som leder polisens operation.

Polisen uppger att det bland männen finns misstanke om konsumtion av sexuella övergrepp mot djur, videoinspelningar och direktstreaming av sexuella övergrepp. En man i 20-års åldern misstänks för övergrepp mot 18 barn, och en annan misstänks ha chattat om övergrepp mot sina egna barn.

– En av de anklagade hade en gravid sambo. I en chatt med andra planerade och beskrev man de sexuella övergrepp man skulle begå mot spädbarnet när det var fött. Samtidigt delade man övergreppsmaterial av småbarn och onanerade, säger polisen vid en presskonferens i Bergen.”

Låt oss bara hoppas på att den norska motsvarigheten till svensk Socialtjänst inte fungerar som i Sverige så att den gravida sambon och hennes ofödda barn (samt de andra inblandade barnen), tvingas till att ”umgås” med den pedofile fadern i framtiden. I Sverige hade berörda myndigheter tvingat barnet och mamman att åka till fängelset för att ”umgås” med pedofil-pappan. I Sverige hade berörda myndigheter tvingat barnet till umgänge med sin pedofile pappa efter att han släppts ut ur fängelset, då svenska myndigheter i allmänhet och Socialtjänsten i synnerhet, är av åsikten att en ”dålig” pappa, dvs hur ”dålig” han än är, skulle vara livsviktig i ett barns liv. Exempel på ”dåliga” pappor i de här fallen, är pappor som t.ex har brukat/brukar våld och/eller sexuellt våld mot barnen och/eller deras mammor och/eller deras syskon. Det handlar om pappor som har blivit ertappade med barnpornografi i sina datorer, pappor som är kriminella och sitter i fängelse, pappor som är grava drogmissbrukare osv.

Om mamman till barnet hade vägrat att låta barnet umgås med pedofil-pappan, hade berörda myndigheter försökt att tvinga henne, genom att t.ex utdöma höga vite ( böter) för varje gång umgänge med pedofil-pappan uteblev. Om mamman hade fortsatt att vägra lämna sitt barn ensam med honom, hade svenska myndigheter flyttat över vårdnaden och boendet från mamman till pedofil-pappan och angett som ”argument” att mamman har ”samarbetssvårigheter” med pedofil-pappan. Om mamman fortfarande hade vägrat att lämna ifrån sig sitt barn till honom, hade polisen skickats ut för att hämta barnet med tvång från mamman och överföra det till pedofil-pappan för gott.

Tror ni att jag skojar? Nej, tyvärr inte. Så här gör svenska myndigheter (Socialtjänsten, domstolarna, polisen) mot barn i Sverige, år 2016.

Det är tur att svenska kvinnor nu har fått möjlighet att inseminera sig, istället för att skaffa barn tillsammans med män. Den farligaste platsen på jorden för kvinnor och deras barn har alltid varit, är och kommer förmodligen alltid att vara i hem som de delar med män.

 

Riskfaktorer för barn som förgriper sig sexuellt på andra barn

Jag skrev tidigare om att regeringen har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utföra en ny sex-undersökning i Sverige.

”Enligt svenske folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) ska folk också ha mer sex. Den sexuella aktiviteten går ner både i Sverige och i USA. En amerikansk undersökning visar att 90-talisterna har minst sex av alla unga sedan 1920-talet. Det är verkligen dystert.”

Som vanligt kan en ställa sig frågan, vad som menas med ordet ”sex”? Eftersom de flesta människor nog förknippar ordet ”sex” med hetero-sex, kan vi kanske utgå ifrån att det är främst heterosexuella par, som har mindre sex MED VARANDRA och att makthavarna, och kanske hetero-paren själva, upplever detta som ”dystert”?

Huruvida homosexuella par har samma ”problem” som heterosexuella par, med sina gemensamma sexliv, får vi låta vara osagt. Sen har vi ju alla människor, som frivilligt har valt att inte dela sin sexualitet med andra människor (en stor grupp i världen, där jag själv ingår) och för oss, är inte mindre sex med andra människor något ”dystert”, utan istället både självvalt och positivt. Vi vill inte ligga med andra människor och vi är nöjda med det. 😉

Anmärkningsvärt är, att trots att världen i modern tid har blivit fullständigt (hetero-) översexualiserad, där inte minst (hetero-) porren flödar fritt och totalt okontrollerat, har alltså heterosexuella par allt mindre sex med varandra. Huruvida hetero-par har mindre, lika mycket eller mer sex med sig själva, dvs utan att kanske vilja blanda in sin partner, framgår inte.

Vår folkhälsominister Gabriel Wikström, anser att vi medborgare skulle behöva ”rättvisemärkt porr”:

– Där man kan se att porren är producerad under schyssta villkor, att det är gjort med samtycke, säger han till tidningen.”

Hur en skall kunna bevisa, att pornografiska skådespelare/skådespelerskor har skådespelat diverse olika typer av låtsas-sex på film, med ”samtycke” samtidigt som de har fått betalt, vet inte jag? Få av dem, skulle ju ställa upp på att spela in porr gratis. Pengar är naturligtvis ingenting annat än en muta, i det här fallet som i alla andra fall. Gabriel kanske menar att medborgarna behöver få se mer amatör-porr, där människor istället spelar in sina sexuella övningar på film, för andra att se, helt gratis och av egen fri vilja?

Jaja, jag fattar inte riktigt hur Gabriel resonerar här, men han tror i alla fall att mycket av den kvinnoförnedrande pornografin, skulle försvinna på detta sätt. Gabriel vill även se en debatt/utredning om all manlig porr som vi utsätts för i våra dagliga liv och vilka för- och nackdelar den kan tänkas ha för oss människor.

”Men han menar att man borde se människorna bakom själva produktionen och vara kritisk – man borde ha ett visst tänk om man tittar på porr. Framför allt unga pojkar behöver vara kritiska.”

Unga pojkar behöver vara kritiska men vi vet också att framför allt pojkar, utsätts för manlig porr väldigt, väldigt tidigt i livet. Vi talar om pojkar i 10-11-årsåldern och kanske tidigare än så. Det är inte så lätt för små gossebarn att vara ”kritiska” och där måste vi naturligtvis, istället lägga över ansvaret på föräldrarna. 

Även barnen exponeras för och påverkas nämligen av den manliga porren som flödar helt fritt, i vårt samhälle. HÄR finns intressant läsning om barn som är sexuella förövare, dvs barn som förgriper sig sexuellt på andra barn. Antingen kamrater och/eller egna syskon.

Risk och skyddsfaktorer för barn, från sid 15 och framåt:

”Många gånger kan barnen ha upplevt ett trauma av något slag, såsom misshandel eller sexuella övergrepp. Det finns ingen typisk ungdom, eller ett typiskt barn, som begår sexuella övergrepp men det finns faktorer som gör, att den unge ligger i en riskzon för att utveckla ett beteende som bryter mot de normer som finns.

Enligt Larsson (2001) är sexuella beteendeproblem inte per definition en följd av sexuellt utnyttjande utan barn som inte varit utsatta för några övergrepp, kan också uppvisa sexualiserade symptom. Däremot är beteendet vanligare bland barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp och det är ofta en indikator på att något i barnets liv inte står rätt till.

Andra riskfaktorer som finns är misshandel, undermåligt föräldraskap, exponering för sex, som till exempel pornografi eller att bevittna familjevåld. Johnson (1996) menar att faktorer som kan spela in, är om barnet har levt i en miljö där sex är sammankopplat med aggression, där sex har använts som en handlingsvara eller där det har saknats adekvat tillsyn över barnet.

Kjellgren (2009) menar med stöd från ett flertal olika forskare, att ungdomar med inlärningssvårigheter är överrepresenterade i studier om ungdomar som begår sexuella övergrepp. Johnson menar att många av barnen i hennes studie hade inlärningsproblem och sociala problem, alla var deprimerade samt led av ångest och ingen hade någon bästa vän. Bonner m.fl. menar att föräldrar till barn med sexuella beteendeproblem, är mer stressade och har en mindre positiv attityd till sina barn, än andra föräldrar.

Pornografi har ökat kraftigt de senaste åren och år 2000 kom Swanberg & Enge-Schwartz fram till, att nästan hälften av Sveriges tolvåringar har tittat på porrfilm någon gång. I kombination med att Internet distribuerar lättillgänglig pornografi, samt att TV och tidningar har blivit mer sexualiserat än tidigare, finns det en misstanke om ett samband mellan detta och allt yngre barn med sexuella beteendeproblem.

Det har även kunnat urskiljas vissa skyddsfaktorer, som behandlar normbrytande beteende i allmänhet. Exempel på sådana skyddsfaktorer är social kompetens, att känna en inre kontroll och känsla av att kunna påverka vad som händer omkring en, stabilt temperament och ett gott självförtroende. Även intelligens och begåvning påverkar skyddet för att inte utveckla ett normbrytande sexuellt beteende.

Mycket forskning visar att relationen mellan föräldrar och barn har en stor påverkan på, om normbrytande beteende utvecklats, både gällande uppfostringsmetoder och känslomässigt engagemang. Andra faktorer som kan utgöra risk för barn att utveckla normbrytande beteende, är till exempel om barnet växer upp i en missbrukarmiljö, blir utsatt för våld eller övergrepp, bevittnar våld eller om någon av föräldrarna är deprimerad.

Socialsekreteraren på Barnahus nämner även att sexuella beteendeproblem är ”smittsamma”. Det resulterar ofta i svårigheter att lokalisera vem som tar initiativ och vem det är, som utlöser de sexuella beteendeproblemen. Frågor och misstankar kommer då ofta upp om det är från en vuxen eller ett barn, som beteendet härstammar och om alla barn har gett sitt samtycke eller om det är någon som är en stark initiativtagare

Kjellgren menar att det är en riskfaktor att ha gått i särskola eller ha en neuropsykiatrisk diagnos och socialsekreteraren på Barnahus nämner att det ofta blir aktuellt att göra en neuropsykiatrisk utredning. Detta överensstämmer med den forskning som Kjellgren (2009) och Johnson(1989) gjort, där de upplever att barn och ungdomar med lågbegåvning och inlärningssvårigheter är överrepresenterade när det gäller barn och ungdomar med sexuella beteendeproblem.

…familjens förhållningssätt till sexualitet påverkar barnet, exempelvis om de blir exponerade för porrfilmer i hemmet eller om de lever i en översexualiserad miljö, såsom att föräldrarna pratar inför barnet om sitt sexliv, eller att barnet har närvarat vid sexakten.

På pojkmottagningen upplever personalen att åldern på de personer som begår sexuella övergrepp sjunker och att det kan vara med anledning av pornografins tillströmning samt den sexualisering som präglat vårt samhälle under en längre tid. Detta kan även kopplas till social-kognitiv teori och modellering. I och med en översexualiserad miljö, våld i hemmet eller liknande kan barnet använda sig av detta som modeller för sitt eget beteende. Om barnet då blir exponerad för pornografi, eller bevittnar sina föräldrars sexakt så kan detta tolkas in som ett beteende som är accepterat och blir därmed inlärt.

En annan riskfaktor som kan påverka, förklarar socialsekreterarna på socialtjänsten, är om barnen lever i en familj där det förkommer andra övergrepp såsom fysiskt eller psykiskt våld. Även Kjellgren tar upp våld i hemmet som en faktor:

”Jag tror att det finns en många gånger underskattad sexuell komponent, där vuxna bråkar natten igenom och barnen ligger och är jätterädda. Sen hör man att de vuxna har sex eller går upp och tittar. Då blir ju våldet och det sexuella sammankopplat och det blir en egen konsekvens för barnet att hantera hela detta förvirrande. En omskakande känsla att se, att mamma kanske håller på att bli dödad men där sexualiteten också blir sammanflätad.”

De personliga faktorer som kan spela in, är exempelvis biologiska sådana såsom utvecklingsstörning, neuropsykiatrisk diagnos eller lågbegåvning. Psykologen på BUP nämner emotionella svårigheter som en riskfaktor och socialtjänstens uppfattning om barn som uppvisar olika riskbeteenden såsom eldar, vandaliserar och plågar djur, är exempel på både emotionella och kognitiva svårigheter.

Miljöns påverkan av personens beteende är enligt flera av våra informanter mycket stor. Hemmiljön och familjens förhållningssätt till sex och pornografi till exempel, påverkar barnets beteende men även andra faktorer som gör hemmiljön otrygg påverkar barnets beteende. Även att barnet själv har blivit utsatt för övergrepp kan skapa en modellering av personen som förgrep sig på barnet.

Insatser inom familjen kan bland annat enligt Kjellgren vara att sänka stimuli för dessa barn som triggar igång beteendet. Som exempel säger forskaren, att om föräldrarna tittar på porr på datorn, så är det bra om föräldrarna blockerar pornografiska sidor eller raderar sin web-historik så att barnet inte har lika stor tillgång till dessa sidor. Kjellgren berättar vidare att det även kan handla om att se över vilka TV-program som barnet tittar på.

Barn i allmänhet behöver en förebild och i synnerhet de barn som har sexuell beteendeproblematik. Om barnen lever i en översexualiserad miljö, behöver de någon annan som de kan modellera, för att inte riskera att de modellerar familjens sexualiserade beteende.

Vissa har svårt att hantera sanningen medan andra har svårt att berätta den

Ibland blir jag trött på, att vara en sån där rationell person som föredrar sanningen hur ont den än gör, hellre än att leva i en fantasivärld som baseras på självbedrägeri, lögner, förnekelse, manipulation etc. Det är jävligt jobbigt ibland att vara en sådan person, särskilt när världen kryllar av den där andra sorten. 

Jag talar om de där människorna (kvinnor och män är lika skyldiga) som ägnar sig åt ett sådant makalöst självbedrägeri, att en knappt kan tro att det är tänkande människor en har framför sig. Jag brukar undra:

Finns det ens en hjärna där inne någonstans?

Det finns massor med exempel. Jag tänker genast på de där kvinnorna som kan få hur många bevis som helst framlagda, men som fullständigt VÄGRAR, att inse sanningen. Det kan handla om hetero-mammor som vägrar att inse, att deras barns pappor är olämpliga föräldrar, eller som till och med är rent livsfarliga för barnen. Pappor som våldtar och misshandlar barnen, förnedrar dem, förlöjligar dem, skrämmer dem, hotar dem, kränker dem…

Det kan handla om män som ljuger som hästar travar och hur många bevis, en än lägger fram för dem, VÄGRAR de att erkänna vad de har gjort. Det verkar precis som om de har skruv lös någonstans? Alla andra människor VET att de ljuger, de har blivit överbevisade flera gånger om, kanske till och med tagna på bar gärning men ÄNDÅ, fortsätter de att förneka och ljuga. En kan nästan tro, att de här männen lever i en egen verklighet och att de utgår ifrån, att alla andra människor är precis lika korkade som de själva? De verkar utgå ifrån, att de kan manipulera andra människor till att tro, att rätt är fel och att fel är rätt.

Som om det vore någon slags jävla argumentations-fråga för män? 

Sen har vi alla de där förbannade historierevisionisterna, som jag brukar kalla dem. Ni vet den där typen, som t.ex skapar konflikter med andra människor och som sedan försöker skriva om hela historien och händelseförloppet bakom? De berättar egna sagor om vad som egentligen hände, möblerar om hela händelseförloppet, de skyller ifrån sig och vägrar att ta ansvar för konflikterna som de har skapat. Sagorna tenderar, ju mer tid som passerar, att bli alltmer verklighetsfrånvända. Nya påhittade uppgifter läggs till, andra uppgifter dras ifrån och vips (!) så har de hittat på en helt annan historia, en helt annan verklighet och en helt ny ”sanning”

Historierevisionism är för övrigt väldigt vanligt bland våra makthavare och politiker. Som när höger-partiet Moderaterna försökte skriva om hela den svenska historien. De försökte låta påskina, att högern har varit med och byggt upp hela det svenska välfärdssamhället, hehe. Det finns liksom ingen skam i kroppen på de här människorna. De kan hitta på vad som helst och de verkar skita i, att/om de blir ertappade med sina lögner. De utgår förmodligen ifrån att folk är dumma i huvudet och okritiskt kommer att köpa all deras bullshit?

Jag tror att allt det här handlar om människor som, antingen inte klarar av att hantera sanningen, eller som inte klarar av att berätta sanningen.

Av ren självbevarelsedrift och pga oförmåga att mentalt kunna hantera sanningen, kan t.ex heterosexuella mammor blunda inför faktumet, att deras barn blir våldtagna av pappan i familjen. Hetero-kvinnor kan blunda inför faktumet, att deras män har bedragit dem, etc, etc. Det är en verklighet, en sanning, som deras psyken inte klarar av att hantera och därför stänger de ute verkligheten, vägrar att acceptera fakta och väljer istället att fortsätta att leva sina liv, gömda bakom en rosa-fluffig, blommig liten prydnads-kudde.

Den andra gruppen, de som känner att de inte klarar av att berätta sanningen, tror jag är vanligast bland den manliga befolkningen. Det kan finnas flera anledningar till att de inte vågar berätta sanningen, t.ex för att skydda sig själva och sitt eget rykte. En kanske inte står ut med att se sin egen spegelbild och erkänna sin egen vidrighet. En kan inte erkänna att en har ljugit, haft fel, varit otrogen, våldtagit, misshandlat, kollat på pedofil-porr eller behandlat sin familj eller vänner illa och orättvist, för då havererar hela ens ”fasad” och en tvingas till självinsikt, vilket verkar vara oerhört jobbigt för vissa.

Det tror jag det..?

Vem vill erkänna, ens för sig själv, att en är en lögnare, en kvinnomisshandlare, pedofil eller bara en jävla skitstövel? Det handlar om en ovilja hos dessa människor, att ta ansvar för sina handlingar och en ovilja att erkänna för sig själva, vilka de egentligen är. De vågar inte berätta sanningen, av den enkla anledningen att de är fega och rädda för konsekvenserna. De är rädda för att hamna i fängelse, att bli socialt utfrysta, att behöva skiljas, att folk skall få veta, etc. De är själviska och fega ynkryggar helt enkelt. Deras egna val, skall alltid någon annan, oftast deras offer ta ansvar för, menar de.

En kan tycka att de här människorna, borde ha funderat över konsekvenserna INNAN de gjorde sina val, att t.ex vara otrogna, våldta sina barn eller stjäla pengar ur fika-kassan? Jag upplever att många människor av den här typen, räknar med att komma undan och de ser det hela som en sport, en rolig lek för dem och när domedagen kommer, förnekar de och ljuger om allt, som de fega krakar de är. 

Det är FRUKTANSVÄRT FRUSTRERANDE att ha med de här människorna att göra, när en själv är en person som föredrar sanningen, hur illa den än är, eller hur ont den än gör. En kan nämligen aldrig lösa saker och ting, med människor som bara ljuger, dvs människor som antingen vägrar att inse, eller vägrar att berätta sanningen.

Ännu värre är det för hetero-kvinnor, att ingå relationer med män som aldrig vågar säga sanningen om vilka de är och vad de har gjort. Först efter flera års tid, kan sanningen komma fram om männen och då får kvinnorna, som inbillat sig att de har ”jätte-fina” män, en fullständig chock.

Detta är en av anledningarna till, att hetero-relationer nästan alltid bygger på fejk, lögner och bedrägeri. Ingen av parterna, framför allt inte mannen, vågar visa sitt rätta jag.

En man skulle t.ex aldrig våga berätta för sin hetero-kvinna, att han fantiserar om att kn*lla hennes syster, bästa väninna eller dotter. En man skulle aldrig våga berätta för sin hetero-kvinna, att han har köpt eller köper, vad han kallar ”sex” av prostituerade kvinnor. En man skulle aldrig våga berätta för sin hetero-kvinna om han, i sin ungdom, har våldtagit någon kvinna. En man skulle aldrig våga berätta för sin hetero-kvinna, att han kollar på pedofil-porr. Vissa män skulle aldrig våga berätta för sina hetero-kvinnor att de kollar på porr överhuvudtaget och framför allt inte, vilken typ av porr de kollar på. De skulle inte våga berätta sanningen om sig själva för sina döttrar, systrar eller mödrar heller. 

Den som har rent mjöl i påsen behöver aldrig ljuga, undanhålla eller försköna sanningen om sig själv.

Patriarkatets förtal av, lögner om och nedvärderande av kvinnor och ”kvinnlighet”

Jag kom att tänka på ett inlägg som Fanny skrev för lite sedan:

http://www.arsinoe.se/topp-tio-vidriga-saker-man-gjort/

”Det värsta män gör är att sabba kvinnors känslomässiga band med varandra. Detta gör dem genom att konstant nedvärdera kvinnor, att sprida lögner som att ”kvinnor kan inte leka fler än två” (män kan fan inte ens leka en så vad är ens problemet???). Anledningen till att jag sätter detta som topp är att det dels drabbar alla kvinnor, men också att det utesluter alla möjligheter till motstånd för många kvinnor. Motstånd kräver alltid kollektiv handling och mannen omöjliggör detta. Men det är också vidrigt för att det tvingar kvinnor att slösa sin fantastiska kraft på en massa män som inte har vett att varken uppskatta det eller ge tillbaka.

Många män har, de facto, ett behov av att nedvärdera kvinnor samt att sprida lögner om kvinnor. Det gör ”vanliga” män ute i samhället mellan varandra men de är också ihärdiga med att försöka pränta in sin egen bild av, sitt eget manliga perspektiv av kvinnor och ”kvinnlighet” hos kvinnor själva.

Utöver detta, använder sig manssamhället, patriarkatet, av filmer, pornografi, reklam, böcker etc för att sprida det manliga perspektivet om hur de tycker att kvinnor skall vara, se ut, ha sex, agera och leva. De flesta reklambyråer ägs av män, de flesta filmer görs av män, etc, etc. Det är således inte särskilt konstigt att kvinnor framställs som sexuella våp, objekt, för män – den manliga blicken, perspektivet, råder. Det är således inte särskilt konstigt att kvinnor framställs som nerviga, handlingsförlamade, barnsliga, okunniga, hjälplösa, irrationella men dock – mycket ”sexiga” (för män). Alternativt framställs kvinnor som mer eller mindre galna, psykiskt sjuka och/eller som genuint onda.

Den heterosexuelle mannen, tänder inte sexuellt på kvinnor – han tänder på en ”det”. En, av honom och andra män, skapad varelse där det mesta sitter löst och är fejkat. När mannen upptäcker att det finns en verklig människa under allt som sitter löst, känner han sig lurad, blir besviken och får behov av att övertala människan att i möjligast mån, förbli ett ”det” för honom.

Hur ofta ser vi t.ex normalviktiga och/eller till och med överviktiga kvinnor i reklam och filmer, dvs i reklam för t.ex viktminskningspreparat? Hur ofta ser vi kvinnor som hjältinnor eller ”vinnare” i filmer? Hur ofta ser vi kvinnor som mördar och torterar män i filmer? Hur ofta ser vi kvinnor som framstående forskare, hjärnkirurger, framgångsrika företagsledare eller nåt annat ”smart”? Om vi skulle tro på män och det manliga perspektivet, existerar inga sådana kvinnor någonstans i världen. 😉

kroppshår

Hur många kvinnor känner vi egentligen, som agerar på det sätt som många män och patriarkatet påstår att vi kvinnor gör? Hur många kvinnor känner vi, som t.ex smörjer in kroppen med lotion på det löjliga sätt som kvinnor gör i reklamen? Hur många kvinnor känner vi som ser ut som kvinnorna i reklamen? Svar – inga. De kvinnorna existerar inte för de är fejk, totalt retuscherade/skapade ”det”. Hur många kvinnor känner vi som beter sig som 5-åriga små flickor? Hur många kvinnor känner vi som äter en banan på det sätt som framställs i den manliga reklamen? Hur många kvinnor känner vi som går omkring (eller dansar ”sexigt” och vickar på rumpan) hemma i sin ensamhet iklädda typiskt ”sexiga” (för män) silkiga, tunna underkläder med perfekt make-up och stylat hår? Hur många vuxna kvinnor känner vi som pratar med barnröst? Hur ofta ser vi äldre kvinnor i filmerna, lite småtjocka och ”fula” men framgångsrika som är gifta med 20 år yngre, vältränade och hunkiga män? Hur ofta ser vi kvinnors klitoris stimuleras i mäns heterosexuella porr? Hur många kvinnor känner vi som har blå mens? 😉 Listan kan göras lång. 

betty

Det är också hemskt att män tvingar oss att hata varandra, och således också oss själva. Vi skulle kunna ha det så fett men detta står i vägen. Det är och kommer alltid vara det vidrigaste män någonsin gjort. En sak som hänger ihop med punkten ovan är när män gör en känslomässigt beroende av dem. Detta gör de ju delvis genom att isolera en från andra människor och då framförallt andra kvinnor. Om de inte gjorde detta så skulle kvinnor såklart inte ha relationer med dem, vilket de är medvetna om på något slags primalt plan.”

Ja, det vidrigaste män och patriarkatet har gjort är att de har tvingat oss kvinnor att ta avstånd från varandra. De har fått oss att tro, att män skulle vara mer pålitliga än kvinnor, att umgänge med män skulle ge oss kvinnor den ultimata ”lyckan” i livet, tryggheten och stabiliteten och de har lyckats inbilla många kvinnor att kvinnors lojalitet, tid, energi och engagemang skall riktas enbart mot män. De har fått kvinnor att tro att vi måste ”hata” de kvinnor som lider värst under patriarkatet, t.ex de kvinnor som lever helt och hållet i syfte att försöka anpassa sig utefter det manliga perspektivet på vad ”kvinnlighet” är, de kvinnor som skapar sina egna ”det”.

Kvinnor som svälter sig själva, lägger sig på operationsborden för att fixa till ditt och datt för att passa in i den manliga mallen för hur kvinnor ”skall” se ut, kvinnor som ägnar många timmar åt att fejka till sitt utseende, innan de ens vågar sig utanför dörren, heterosexuella kvinnor som fejkar orgasm och kåthet i syfte att få mannen att känna sig som en bra älskare, kvinnor som fördummar sig själva inför män, i syfte att underordna sig och få mannen att känna sig ”bättre”, ”klokare”, ”vuxnare”, ”kunnigare” än de själva. I syfte att få mannen att känna sig som en riktig ”man”, dvs som överordnad (bättre än) kvinnan.

heidi

Det är vad hela ”manligheten” bygger på, nämligen. Utan den ”kvinnlighet” (underordning och ojämlikhet) som mannen presenterar för kvinnor och för sig själva, är de ju inte längre ”manliga” (överordnade och olika kvinnor). För män blir alltså jämställdhet mellan könen samma sak som att frånta dem, det som de uppfattar som hela sin ”manlighet”. Antifeministiska män är alltså helt enkelt bara rädda – de är skiträdda för att mista sin inbillade ”manlighet” och för att jämställas med, vad de uppfattar som ”sämre” än de själva, dvs kvinnor. Detta är anledningen till att män ändå, trots detta, deras outsinliga hat mot Kvinnan, ständigt söker kvinnligt sällskap och umgänge. De har gjort sig själva till bihang till kvinnor, de är beroende av kvinnor och ”kvinnlighet” för att ens kunna känna sig som ”män”, ”manliga”.

Som vanligt brister den manliga logiken och det manliga synsättet är paradoxalt. Innerst inne är män nämligen fullt medvetna om sitt beroende till kvinnor, sin egen ställning i förhållande till kvinnor, de vet att de inte är ett dugg bättre än kvinnor, de vet att de är värdelösa i jämförelse och det är förstås anledningen till att de också har behov av att skapa en motsatt bild, att försöka lura både sig själva och kvinnor att förhållandet är det omvända.

Mäns och deras patriarkats nedvärderande, förakt och lögner om kvinnor och ”kvinnlighet” är ingenting annat än ett bevis på mäns rädsla. Det män verkligen fruktar, ser som ett hot och är rädda för, har de också behov av att psykologiskt krigföra mot, hjärntvätta, trycka ned, sprida lögner om och förakta, utmåla som ”dåliga, ”sämre”.

Någonstans inom sig, vet män att kvinnor är så mycket bättre än män. Annars skulle inte män, på detta frenetiska, maniska och mycket odemokratiska sätt, behöva sprida sin nedvärderande, lögnaktiga, föraktfulla och sämre bild av kvinnor överallt. Annars skulle inte män se en nödvändighet i att kriga mot Kvinnan på detta omfattande fysiska och psykiska sätt som män gör i världen.

Den som har behov av att nedvärdera, psykiskt och fysiskt krigföra mot, prata skit om andra i syfte att framställa sig själv som ”bättre”, har i själva verket ingen tilltro till sin egen förmåga att kunna konkurrera på lika villkor – den lider naturligtvis av mindervärdeskomplex, är totalt beroende av motsatt part men vill dölja detta till varje pris, vill fortsätta få privilegier och förmåner serverade utan ansträngning och utan jämbördig konkurrens. Den är feg, helt enkelt.

 

 

 

 

 

 

 

Heterosexuella tror ofta att deras sexualitet är lite ”finare” än andras

Jag har tidigare skrivit om den heterosexuella propagandan som världens olika stater gemensamt sprider, i mer eller mindre omfattning.

I vissa länder, har de manliga makthavarna skapat lagar som förbjuder allt annat sex än hetero-sex, dvs det är förbjudet i lag att dela sin sexualitet med andra människor, än de av motsatt kön. I vissa länder, har manliga makthavare skapat lagar som tvingar den kvinnliga befolkningen och till och med små flickebarn, att låta sig våldtas av män. Dessa manligt skapade, lagliga mans-våldtäkterna mot kvinnor och mans-våldtäkterna mot barn, kallar män ofta för ”äktenskapstvång” och ”barnäktenskap”. Utöver rent lagtvång, för att tvinga folk in i heterosexualitet, bedrivs heterosexuell propaganda i allt från tv, internet, tidningar, reklam, filmer osv, osv:

Män får inte kramas:

http://noboytoy.blogspot.se/2012/03/man-far-inte-kramas.html

”Jag undrar liksom var alla sexism-motståndare är, när det gäller den manliga heteroporren på nätet? Är denna ”familjeanpassad”? Jag undrar över alla YouTube-klipp, där kvinnor visas upp, nakna och i rena rama samlagsposerna med både män och kvinnor? Jag undrar över alla halvnakna kvinnokroppar som visas på bild i våra dagstidningar?

Är allt detta ”familjeanpassat”, alltså..? Medan två män, som kramar varandra, skulle vara stötande för ”familjer” på något sätt? Vilka ”familjer”? Kan det vara ”kärnfamiljer” man menar?”

Förbjud sexuell propaganda:

https://noboytoy.wordpress.com/2012/03/02/forbjud-sexuell-propaganda/

”Det finns annars risk för att homosexuella blir stötta och lite äcklade av att se heterosex och kärnfamiljs-fjäsk överallt. Tänk hur obehagligt det måste vara för homosexuella att ständigt tvingas se män och kvinnor som hånglar med varandra och hur män runkar i kvinnors vidöppna sköten i den manliga heterosexuella porren?”

Heterosexuella är i regel en mycket sexfientlig grupp människor, med gigantisk fobi för andras sexualitet. De inbillar sig gärna att just deras sexualitet är den ”vanligaste”, den mest ”normala”, den ”naturliga”, den ”rena” och den (enda) som är sprungen ur ”kärlek” och ”närhet” mellan parterna.

Till och med heterosexuella kvinnor, tror ofta att deras sexualitet är lite ”finare” än t.ex homosexuella mäns. Som om de tror att deras sätt att suga k*k eller att låta sig bli penetrerade analt och vaginalt av män, är lite ”renare” och ”finare” än när män gör detsamma åt män? En heterosexuell kvinna sade till mig en gång:

– ”Jamen, alltså jag har ingenting emot bögar men jag vill helst inte behöva titta på när de hånglar och har sex med varandra. Jag tycker faktiskt att det är lite äckligt.”

Jag:

– ”Alla de människor som inte är heterosexuella, tycker förmodligen att ni heterosexuella är minst lika äckliga och ni skäms ju inte direkt för att visa upp era vidriga sexuella aktiviteter i er hetero-porr eller att hångla med varandra öppet, på gator och torg.”

Kvinnan gapade av förvåning, fnittrade till lite generat och blev röd i ansiktet. Jag tänkte att hon kanske såg framför sig, hur hon själv och hennes pojkvän ser ut när de har sex. 😉

sex_behind_shutter_01

Först och främst vill jag påstå att vi autosexuella är den största gruppen i världen, om vi nu måste jämföra vad som är ”vanligast”, sexuellt. Jag kan inte tänka mig annat, än att det finns fler människor som tillfredsställer sin sexualitet på egen hand än vad det finns, som låter andra göra det åt dem. Det verkar mest sannolikt.

Vad gäller tron hos många heterosexuella att deras sexualitet är lite ”finare” och ”renare” än andras kan vi ju bara konstatera (för att ta ned dem lite på jorden):

1. Heterosexuella människor pippar som kaniner och de är ofta så jävla kåta att de inte ens ”hinner” skydda sig mot sjukdomar och ofrivillig graviditet.

2. Heterosexuella människor är orsak till alla aborter i världen.

3. Heterosexuella människor är orsak till överbefolkningen i världen.

4. Heterosexuella människor sprider en jävla massa dödliga och farliga sjukdomar, som t.ex hiv/aids, gonorré, klamydia, livmoderhalscancer, muncancer, analcancer etc. Det är inte heller ovanligt med våld/tvång under hetero-sex, vilket kan orsaka långvarigt psykiskt lidande för många inblandade.

5. Heterosexuella människor har ofta svårt att leva ihop. Av den anledningen, är många stater i världen generösa mot sin heterosexuella befolkning och erbjuder dem t.ex gratis så kallad ”familjerådgivning” på skattebetalarnas bekostnad, för att de skall kunna ”hålla ihop” bättre och för att minska deras separationer/skilsmässor.

6. Heterosexuella människor är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken – de tvingar sin sexualitet på varandra (och andra) med våld och skattebetalarna får stå för rättsväsendets nota.

7. Heterosexuella bråkar ofta om de barn som de har satt till världen, i så kallade vårdnadstvister. Dessa, samt diverse andra tvister mellan heterosexuella par kring bodelning och liknande, hamnar också på skattebetalarnas nota.

8. Heterosexuella människor är orsak till sexualslav-handeln med människor i världen.

Ja, listan kan göras lång. Ni kommer kanske på fler fenomen som kan hjälpa heterosexuella med deras, ofta sinnessjukt grandiosa självbild? Jag menar – alla vet ju hur heterosexuella människor ser ut när de kn*llar och det brukar inte vara någon vidare vacker syn, om jag säger så. 😉

Fanny skrev förresten om dessa märkliga hetero-relationer för ett tag sedan:

http://www.arsinoe.se/mixade-aktenskap/

 

 

 

 

Moderskap

Jag har börjat fundera alltmer på en sak, som jag inte själv har personlig erfarenhet av – Moderskap. Av den anledningen, skulle jag behöva er hjälp med lite tankar kring detta. Ni brukar vara så himla bra på att skicka mig intressanta länkar och det tar jag förstås tacksamt emot, även i det här fallet.

Mina funderingar handlar kanske främst om graviditet, amning och anknytning mellan mor-barn under spädbarns-åren men även om moderskap i sin helhet, så att säga.

Mina tankar går så här och jag skulle jättegärna vilja höra era, alltid lika kloka synpunkter och åsikter kring detta. När jag talar om mammor och mödrar nedan, så avser jag främst heterosexuella mammor/mödrar.

Förr i tiden, innan mannens omfattande, offentliga sexualisering av kvinnan och kvinnans kropp formligen exploderade i mans-samhället, var kvinnans främsta uppgift att vara en ”god mor” åt sina barn. Kvinnor på den tiden var förskonade (nästan i alla fall) från vårt nutida mans-samhälles extrema utseende, vikt – och sexualiseringshets gentemot kvinnan.

Det fanns t.ex inget smink, inget större utbud av olika ”kvinno-kläder” och definitivt inga så kallade ”sexiga” underkläder, inga hårstylings-preparat, inga gym, inga solarier, inga löshår eller lösnaglar eller – you name it. Kvinnor på den tiden, hade förmodligen dånat vid blotta tanken på att kvinnor i framtiden skulle komma att lägga sig på operationsbordet, för att t.ex operera in stora kuddar i sina bröst för att bli ”sexigare” för män. 🙂

Att den här manliga sexualiseringen av kvinnors och till och med små flickors kroppar, skadar flickor och kvinnor, vet vi idag. Kvinnor och framför allt unga flickor lider i allt högre grad av självskadebeteende, olika former av ätstörningar, psykiska sjukdomar osv.

Vad jag har börjat fundera på, är vad denna mans-sexualisering av kvinnor och kvinnors kroppar har gjort mot moderskapet och, i förlängningen, mot barnen? 

Det kommer ständigt nya rön om både psykisk och fysisk sjukdom som ökar hos människan och inte sällan, kopplas dessa sjukdomar till olika skador som uppstått hos foster, redan i mammans mage. Att mammans levnadsvanor påverkar fostret i magen, känner de flesta till när det gäller t.ex rökning och alkohol och vi vet också att mammors psykiska ohälsa som t.ex svår stress eller psykiska sjukdomar, kan skada/påverka fostrets utveckling i magen negativt. 

Det är väl känt, att dagens moderna kvinnor bantar hårt, både före, under och efter graviditet. Det vore sannolikt att risken är stor i de här fallen, att varken mamma eller foster får i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler och kanske påverkas även amningen av nyblivna mammors, ofta smått hysteriska bantande? Brist, hos foster och moder, på viktiga vitaminer, mineraler och liknande bör ju påverka t.ex fostrets immunförsvar och psykiska och fysiska utveckling negativt?

foster_0

Utöver den fysiska och psykiska effekten, som dagens mammors leverne kan ha på foster och barns utveckling, har jag funderat över hur moderskapet har påverkats rent socialt av den manliga sexualiseringen av kvinnan/modern?

Jag minns t.ex när min mamma skilde sig från min styvpappa. Jag, då tonåring, såg min 30-åriga mamma förvandlas från ”min mamma” till ett ”sexobjekt” för män, kort sagt. Hon började klä sig i så kallade ”sexiga” kläder, gick ut på krogen, började röra sin kropp på ett helt annat sätt, prata på ett helt annat sätt och när hon träffade en ny man, såg jag min mamma förvandlas till – ursäkta mamma – ett löjligt, fnittrande, osjälvständigt och behövande litet våp, som sökte den nye mannens bekräftelse på olika sätt. Vi barn visste, att den nye mannen hade makt över mamma – vi var prio två för henne nu. Han talade också gärna vitt och brett inför mig och andra om hetero-sex, hur ”sexig” min mamma var och mer eller mindre insinuerade, vad han gjorde i sängen med henne.

Det här var ingen trevlig upplevelse för en tonårsflicka (fy farao, vilka ovänner vi var, min mor och jag! Mitt förakt för henne fann inga gränser) och jag tror inte heller att min lillasyster uppskattade den här förändringen hos vår mamma. Mamma är ju mamma och barn vill ofta att mamma skall vara ”mamma” och inte något jävla tramsigt, fnittrande ”sexobjekt” för män. Förstår ni vad jag menar här? Med risk för att låta både skuldbeläggande och hård så måste jag ändå bara förklara hur jag tänker:

Förr i tiden såg barn på sin mamma som bara ”mor” – en kvinnas ”uppgift” var att vara ”mor” och inte främst ett heterosexuellt objekt för män. Idag har mans-bilden av kvinnan som ”mor” vänt, för idag är mamman inte främst en ”mor” för sina barn, utan främst ett heterosexuellt objekt för män. Vad syftar jag på här? Jo:

Idag, till skillnad från förr, står många mammor ständigt framför spegeln eller på vågen, sminkar sig, klär sig ”sexigt” för män, ”bejakar sin hetero-sexualitet”, bantar och tränar, opererar brösten, vickar på röven 😉 och jobbar stenhårt på att se ut (i vissa fall bete sig) som unga, ”sexiga” flickor, fastän de är både 30-40-50 och 60 år gamla. De här mödrarna benämns ofta ”VBM” = Välbevarad Morsa och det anses vara en manlig komplimang till dessa mammor.

Inom den manliga porren finns en genre som män kallar ”MILF” (”Mammor som jag (mannen) gillar att kn*lla”), vilket numera är ett välkänt begrepp som har spridit sig vidare ut i samhället. Googlar man ordet så får man upp mans-pornografiska bilder på nakna kvinnor. MILF´s är alltså ett begrepp för mödrar som (fortfarande) anses vara så pass ”sexiga” för män, att män kan tänka sig att kn*lla dessa mödrar. Detta anses vara en manlig komplimang till heterosexuella mödrar och ett tecken på manlig, sexuell uppskattning.

Jag funderar alltså mycket kring, hur den manliga, offentliga sexualiseringen av kvinnan/modern och kvinnans kropp har påverkat förhållandet mellan mor och barn? Hur ser pojkar och flickor på sina mammor idag, jämfört med förr i tiden? Hur upplever en flicka sin mamma idag, hur blir förhållandet mellan dotter och mor under de här förutsättningarna och hur upplever en pojke sin mamma idag, i synnerhet som pojkar i ganska tidig ålder, hittar manlig porr på nätet? Hur påverkas barnen av denna extrema, manliga sexualisering av Modern/Kvinnan i samhället?

Hur ser mammor på sin modersroll idag, jämfört med förr i tiden? Har modersrollen högre prioritet, än rollen som heterosexuell kvinna eller är det tvärtom? Vem går först i heterosexuella mammors liv idag – mannen eller barnen? Hur stor påverkan har den heterosexuelle mannen på moderskapet? Hur påverkas foster och barn av nutida mödrars leverne med t.ex stress, ständig bantning/halv-svält, hård fysisk träning, botox, silikon, depression, antidepressiva medel och psykofarmaka, långvarig p-piller-användning och liknande?

Har ni funderat över det här och hur går era tankar i så fall….?

mamma