Arkiv

Psykiska störningar smittar

Ni kanske minns att jag har berättat att jag har en släkting som lider av en personlighetsstörning? Jag tänker inte gå in på vilken typ av personlighetsstörning det är, men människor med olika psykiska problem har det verkligen inte lätt i livet. De får sällan någon riktig hjälp. Vissa blir aldrig botade, vissa kan inte botas, utan psykiatrin medicinerar bara bort de värsta symptomen. Med psykofarmakan uppstår dock nya problem och biverkningar som kan vara förödande för de drabbade.

Det som upprör mig allra mest, när de gäller den skenande psykiska ohälsan bland befolkningen, är att makthavarna gör så lite, dvs i princip ingenting, i förebyggande syfte. Man vet idag att de flesta kända psykiska störningarna, har sitt ursprung i barndomen och att de sällan uppstår ”av sig självt” eller av rent biologiska orsaker, om jag får uttrycka mig lite generaliserat. Och om jag skall generalisera än mer, så uppstår psykisk ohälsa oftast på grund av andra människor (föräldrar, vänner, släkt, kollegor etc) och på grund av hur illa de har behandlat de drabbade genom livet.

På så sätt kan man säga att andra människor inte bara kan skada din fysiska hälsa – de kan också skada din psykiska hälsa. Allvarligt. Riktigt jävla allvarligt. Det går att reparera ett brutet ben men det går sällan att reparera en psykiskt skadad hjärna.

De här stackars människorna, som andra har behandlat jävligt illa genom livet och därmed orsakat deras ”symptom”, anses vara ”personlighetsstörda”. Jag skulle hellre vilja kalla det att de har blivit smittade av de på riktigt psykiskt störda människorna. Andra människors sjuka beteende, är oftast orsaken till de psykiskt sjukas ”symptom” och deras så kallade symptom är faktiskt bara normala, fullt mänskliga reaktioner på vad andra människor, de på riktigt psykiskt störda samt samhället, har utsatt dem för genom livet. Sexuella övergrepp, mobbing, misshandel, trauman, hjärntvätt….

Så vilka är det som är psykiskt störda, på riktigt?

Viktigt att tänka på här, är alltså att psykisk ohälsa ”smittar”, sprids likt en epidemi och det kan, trots att detta anses vara psykiska sjukdomar, även påverka vår biologi så att problemen som från början synes vara psykologiska, även blir fysiska. Exempel på detta kan t.ex vara undernärda mödrar som bantar under och efter graviditeten, vilket gör att fostren inte utvecklas normalt. Det finns t.ex studier som visar att foster till bantande blivande mödrar, oftare utvecklar psykopati. Jag skulle önska mer forskning kring hur foster påverkas av mödrarnas psykiska miljö. Jag är övertygad om att det finns mycket att utforska här och jag är ännu mer övertygad om, att alla samhällen måste verka för friska, sunda mödrar såväl psykiskt som fysiskt.

Det finns ingenting viktigare för ett samhälle än att se till att kvinnorna, mödrarna, har det bra i en för dem, tillfredsställande psykiskt och fysisk miljö. Detta måste bli samhällets främsta prioritet.

Det tråkiga är att mansvärlden inte uppmärksammar detta och därmed inte arbetar förebyggande mot psykisk ohälsa och det ligger nära tillhands att tro att mannens intresse av kvinnor och barn prioriteras. Vi har t.ex vetat länge, att barn som växer upp i hetero-familjer mår sämre än andra barn, även i vuxen ålder, och att detta oftast beror på den vuxne manlige familjemedlemmens störda beteende. Pappor som utsätter sina familjemedlemmar för våld och/eller sexuell misshandel. Pappor som har en manlig ”jargong”, dvs ett stört beteende av psykisk misshandel, förnedring, kränkningar, hot, hjärntvätt osv mot sina familjemedlemmar. Eller pappor som ”bara” propagerar för att deras söner och döttrar skall uppfostras utefter kön (ojämställt), pappor som är drogmissbrukare och/eller kriminella, pappor som själva tittar på kvinnoförnedrande porr och/eller som har en rent allmänt dålig kvinnosyn samt sexualiserar barnen och deras mödrar.

Med all denna kunskap, statistik och fakta i bagaget – vad gör ett av världens modernaste samhällen, ett av världens påstått mest jämställda samhällen som Sverige åt detta samhällsproblem, som påverkar generation efter generation på ett minst sagt, negativt och destruktivt sätt, fysiskt och inte minst psykiskt? Jo, man fortsätter att propagera för och kräva den så kallade ”fadersrätten” åt män och tvingar på så sätt heterosexuella mammor och deras barn i lag, att omge sig med dessa psykiskt störda män, vars psykiska ohälsa alltså smittar dem. (Ni kan läsa om ytterligare ett fall av samhällets bisarra propagerande för ”fadersrätt” hos Erik HÄR.)

Man fortsätter att sprida anorektiska ideal för kvinnor i alla åldrar och uppmanar heterosexuella nyblivna mödrar, att snabbt banta ned sig efter graviditet samt att, så snabbt som möjligt ”komma igång” med männens sexliv efter förlossning. Man fortsätter att låta pedofiler och de manliga porr-producenterna sprida sin vidriga kvinnosyn (och äckliga barnsyn) över hela internet, fullt tillgängligt för alla små barn som har tillgång till en vanlig mobiltelefon/dator. Jag var inne på detta ämne i ett tidigare inlägg om Moderskap HÄR.

Precis som med det mycket utbredda samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor och barn, fokuserar samhället minst på att förebygga problemen. Vi kan t.ex starta hur många kvinnojourer som helst, men strömmen av misshandlade kvinnor och barn kommer aldrig att minska, OM vi inte börjar identifiera och förebygga själva problemet. Den skenande psykiska ohälsan kommer aldrig att avta, OM vi inte börjar identifiera och förebygga problemet, dvs att många mycket psykiskt störda människor skadar andra människor så svårt, att DE blir diagnostiserade som ”personlighetsstörda”, ofta för resten av sina liv.

Som sagt – vem fan är det som är psykiskt störd egentligen? Den som skadar och orsakar andras symptom eller den som skadas? Allt detta är bl.a vad vi feminister försöker göra när vi synar normerna och könsrollerna i samhället samt hur dessa normer sprids av och propageras för, av samhällsmakten. Detta är alltså ett fullt normalt sätt att problemlösa, oavsett vad antifeministiska män tycker om det.

Med åldern har jag lärt mig att undvika ”smitta” från de psykiskt störda som finner nöje i att skada andra. Människor som medvetet eller omedvetet, bara vill försöka få mig att må dåligt, skyr jag som pesten. Det finns nämligen sällan någon bot om de skulle lyckas smitta en. Lidandet kan bli livslångt. Skydda er själva men för Gudinnans skull – skydda framför allt barnen! De kan inte välja sitt umgänge själva. 

 

 

 

 

 

Annonser

Våldsamma och mördande pappor i Argentina förlorar vårdnaden om barnen genom ny lag

Klockan är natt nu. Min första hel-lediga helg på flera månader har infunnit sig (dock inte semester ännu) och jag inleder den med att blogga. Hoppas att ni mår bra, alla mina trogna läsare därute? Jag ser att ni tittar in här ibland. Tusen tack för att ni inte har glömt bort mig. ❤ 

Så – what´s up?

Ja, herregud – vart skall jag börja? På jobbet har det varit minst sagt fullt ös, medvetslös. Utöver tung arbetsbörda/ansvar tvingas jag ständigt försöka hantera klassiskt mans-trams och manlig lekstuga på jobbet. Det är mycket utmattande att behöva lägga tid på en massa löjligt mans-trams, samtidigt som viktigt arbete ligger och väntar och bara MÅSTE bli klart. Även om jag försöker bete mig som ”vatten-på-en-gås” och ignorera alla män som försöker sabotera, störa och stjäla min uppmärksamhet från viktigare saker, infinner sig stressen och frustrationen.

Det beror på att vissa män aldrig ger sig – de är som förbannade iglar på en.

De slarvar, bara SKA komma fram, komma först i kön, höras, synas och de skriker som stuckna grisar dygnet runt tills man slutligen, enkom för att försöka få till någon slags arbetsro, uppmärksammar dem/lugnar ner dem. Och detta vet de förstås, dvs att deras skrik och gap och tjat ger utdelning för dem. De är förmodligen uppfostrade med att kvinnor alltid skall vara tillgängliga för dem, alltid ha tid för dem och alla deras icke-befintliga problem. Väldigt många män beter sig på detta oprofessionella sätt ute på arbetsplatserna och den som hävdar att kvinnor och män har lika arbetsvillkor, är förmodligen själv man. 😉  Många män ute på arbetsplatserna beter sig på ett sätt mot kvinnor, som de aldrig någonsin skulle bete sig mot andra män. De skäms inte ens över denna inkompetens och detta oprofessionella beteende – det verkar vara helt naturligt/normalt för dem att bete sig värre än trotsiga småbarn.

Sen har jag ett fall i min närhet med en mamma som slutligen tog mod till sig och polisanmälde bl.a upprepade, hotfulla, nattliga telefonsamtal från ex-maken, hennes barns pappa. Vad mamman inte visste, var att polisen då kontaktar socialtjänsten som i sin tur påbörjar en utredning om barnet. Mamman blev förtvivlad när detta gick upp för henne då hon dels inte ville utsätta sitt barn för ytterligare påfrestningar och dels inte själv hade ork eller mental styrka att möta sin förövare på socialkontoret. Detta är ingenting som socialen tar hänsyn till så det var bara för mamman att infinna sig på socialens alla möten, tillsammans med den hotfulle ex-maken. Inför det första mötet var dock mamman vid ganska gott mod, fullt övertygad om att socialtjänsten skulle kunna hjälpa henne, stötta henne och barnet. Då ringde hon mig och jag hade inte hjärta att släppa iväg henne till mötet utan att förbereda henne på vad hon hade att förvänta sig av svensk socialtjänst. Jag sade:

-”Tro inte för ett ögonblick att socialtjänsten finns till för dig eller barnet. De är mamma-hatare och pappa-ivrare. De jobbar enbart för fadersrätten och ställer inga som helst krav på pappor men en väldig massa krav på mammor.”

Hon verkade inte tro mig då, men efter första mötet på socialen ringde hon mig igen, gråtandes i telefonen av frustration och ilska och bekräftade det jag redan visste. Jag lär återkomma till detta fall i bloggen.

Erik har precis skrivit ännu ett inlägg om denna ”fadersrätt” som svenska myndigheter driver in absurdum åt män, på barns bekostnad:

http://kiremaj70.blogspot.se/2017/06/nytt-offer-for-fadersratt.html

”Men Migrationsverket beslutade att flickan inte skulle få stanna. Orsaken var att man inte kunnat komma i kontakt med hennes biologiska pappa och de marockanska myndigheterna vet inte ens om han lever. Ingen i Marwas familj har haft kontakt med pappan på många år, men Migrationsverket kunde inte utesluta att han skulle ha något emot att flickan fick uppehållstillstånd i Sverige.” *

Migrationsverket kan ”inte utesluta” att fadern skulle haft något emot det!

Att svenska domstolar dömer faderrättsligt vet vi ju. Minsta lilla nyck från en pappas sida kan väga långt tyngre än barns behov.

Vilket leder mig vidare till Argentina:

https://www.etc.se/utrikes/valdsamma-man-forlorar-vardnaden-med-ny-lag

”Män som mördat eller skadat sin partner förlorar rätten till sina barn. Det är resultatet av en ny lag i Argentina. Efter flera brutala kvinnomord har protester tvingat politikerna att agera.

Lagen innebär att föräldrar som mördar, skadar eller utsätter sin partner för övergrepp förlorar rätten till sina barn.

Samma dag fick två andra lagar ett preliminärt godkännande av senaten. En av dem innebär att staten måste ge bidrag till kvinnor som inte har råd att lämna en man som utövar våld. Den andra handlar om att familjer som tar hand om barnen till de kvinnor som mördats ska garanteras ett bidrag. Dessa förslag väntar på att godkännas av kongressens andra kammare.

– Det är en lag som troligen kan komma att kopieras av andra länder.”

Sverige bör bli först med att kopiera denna lag. Det måste vara slut nu med svenska myndigheters daltande med män, till och med kriminella män, på kvinnors och barns bekostnad, hälsa och liv. Det anstår inte ett av världens mest jämställda länder.

 

 

 

 

 

Barnmorskan som vägrar utföra aborter är anlitad av amerikansk anti-abortlobby

Jag kan inte påstå att jag blev förvånad när jag läste att den, av svensk massmedia mycket uppmärksammade religiösa barnmorska som vägrar utföra abort i Sverige, i själva verket jobbar åt och stöttas juridiskt av en amerikansk anti-abortlobby (ADF).

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/stod-fran-usa-for-abortvagrande-barnmorskor

barnmorska

”Ellinor Grimmark, som står i händelsernas centrum, legitimerades 2014 och anmälde omedelbart sin hemregion Jönköping till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Hon ansåg att hon diskriminerats eftersom hon nekats jobb på länets tre sjukhus. Skälet var just att hon av religiösa skäl vägrat att medverka vid aborter. Både DO och tingsrätten i Jönköping har slagit fast att Regionen inte diskriminerat henne.

Ekot kan nu visa att ADF stödjer den svenska barnmorskans både juridiskt och ekonomiskt. Organisationen har skickat inlagor till de svenska domstolarna, och via deras internationella hemsida kan pengar doneras till fallet.”

”ADF har, enligt Ekot, drivit liknande fall i USA under lång tid. ADF har stora ekonomiska muskler med en årsbudget på över 350 miljoner kronor.”

Monica Antonsson har skrivit ett mycket intressant inlägg om detta HÄR:

”En annan svensk barnmorska som strider om samma sak är Linda Steen i Nyköping. Hon ska, enligt uppgift, försöka få sin sak avhandlad i Europadomstolen medan Ellinor Grimmarks fall just nu prövas i Arbetsdomstolen.”

Och SQE:s blogginlägg HÄR.

Ni som har följt min blogg vet att jag länge har ifrågasatt hur det kommer sig att samma typ av agenda och retorik (främst mot kvinnors och barns mänskliga rättigheter) förs i många olika länder och i många olika världsdelar samtidigt, i såväl utländska som svenska tidningar som på internet. Här har ni svaret: gigantisk (manlig) lobbyism med mycket starka resurser bakom, inte minst ekonomiska sådana, vars avsikt är att påverka folks, myndigheters och regeringars åsikter. De flesta spår leder till USA, vilket inte är särskilt konstigt när vi tittar på vem som äger företag som microsoft, google, facebook osv, osv i all oändlighet.

Vissa kvinnor, som barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen, springer villigt dessa mäns ärenden i typiska kvinnofrågor (till och med vissa män inser ju nämligen hur dumt det ser ut när/att enbart män debatterar kvinnofrågor åt kvinnor 😉 ) och ofta får den här typen av duktiga kuksugerskor en liten mans-slant för besväret att försöka förstöra andra kvinnors och barns liv.

En annan amerikansk lobby-organisation, vars verksamhet i världen och inte minst i Sverige jag har skrivit mycket om, är Fathers Rights Movement, ”Papparättsrörelsen” på svenska. Denna amerikanska, manliga pappa-organisation har haft stora framgångar i både svenskt och utländskt rättsväsende och har tyvärr, med hjälp av både avlönade och oavlönade lobbyister, lyckats plantera sina mycket pro-pedofila samt barn- och mammafientliga åsikter på bl.a socialkontor, advokatbyråer och i domstolar världen över. Erik skriver om ännu en i raden av absurda svenska vårdnadstvister/domar som ger exempel på detta. Liknande bisarra fall har vi förstås sett många av i USA men även i t.ex Australien, Storbritannien, Spanien och många andra länder i världen.

Amnesty är numera en organisation som verkar för ökad manlig så kallad ”sex”-handel i världen. I Sverige (samt i Norge) propagerar Amnesty därför gentemot folket, myndigheter, tidningar och våra regeringar, i syfte att avskaffa vår unika sexköpslag.

Om RFSU:s agenda kan ni läsa HÄR och HÄR.

Mer än någonsin, gäller det att världens medborgare ifrågasätter ”informationen”, ”debatterna” samt den påstådda ”faktan” och istället använder sina hjärnor för att tänka själva. För inte är det väl någon som fortfarande tror på, att det fasansfulla manliga kvinnohatet och feministhatet som på senare år har uppstått i världens alla tidningar och dess kommentarsfält, alla internet-forum, tv-debatter och liknande samt censuren av kvinnor och feminister på desamma, skulle vara en ren slump?

Några av mina tidigare inlägg om hotet mot kvinnors aborträtt och USA-propagandan i ämnet:

https://noboytoy.wordpress.com/2016/05/23/dalig-uppdatering-for-narvarande-men-har-kommer-lite-las-tips/

https://noboytoy.wordpress.com/2012/07/08/manligt-abortkrig/

https://noboytoy.wordpress.com/2013/05/01/manspartier-mot-kvinnors-abort/

https://noboytoy.wordpress.com/2012/10/07/m-och-kd-ar-ocksa-abortmotstandare/

https://noboytoy.wordpress.com/2013/03/27/ny-abortlag-for-kvinnor-i-north-dakota/

https://noboytoy.wordpress.com/2014/01/04/norge-skarper-kvinnors-abortratt/

Några av mina tidigare inlägg om Papparättsrörelsen:

https://noboytoy.wordpress.com/2013/04/12/papparattsrorelsen-och-pas/

https://noboytoy.wordpress.com/2011/04/28/papparattsrorelsen-incest-farrell/

https://noboytoy.wordpress.com/2016/02/27/i-sverige-blir-mammor-som-forsoker-skydda-sina-barn-fran-pappors-valdtakter-haktade-medan-papporna-far-ensam-vardnad-om-barnen/

https://noboytoy.wordpress.com/2013/02/20/man-som-ljuger-nar-lapparna-ror-sig/

https://noboytoy.wordpress.com/2014/07/17/svensk-socialtjanst-utan-barnperspektiv/

https://noboytoy.wordpress.com/2010/11/02/mer-om-pas-och-gardner/

https://noboytoy.wordpress.com/2014/07/20/snygg-pappa-bra-vardnadshavare/

https://noboytoy.wordpress.com/2014/07/19/ja-det-vet-man-ju-hur-kvinnor-overdriver-sa-polisen/

https://noboytoy.wordpress.com/2013/09/15/uppdrag-granskning-om-incestanklagade-pappa-erik/

https://noboytoy.wordpress.com/2013/04/25/nagon-som-blir-forvanad/

https://noboytoy.wordpress.com/2013/09/24/varfor-skall-man-anfortros-nagra-barn/

https://noboytoy.wordpress.com/2013/08/04/thor-bjorn-bergman-hotad-till-tystnad/

https://noboytoy.wordpress.com/2012/07/05/mordare-ansvarar-for-barnen/

https://noboytoy.wordpress.com/2012/06/19/vad-ar-det-du-sager-rolf-hillegren/

https://noboytoy.wordpress.com/2012/03/03/pedofilpappa-fick-umgangesratt/

https://noboytoy.wordpress.com/2012/03/03/rattslosa-barn/

https://noboytoy.wordpress.com/2012/03/03/allt-om-papparattsrorelsens-agenda/

https://noboytoy.wordpress.com/2011/07/19/skrammande-rattsrota/

https://noboytoy.wordpress.com/2011/06/02/stackars-barn-i-sverige/

https://noboytoy.wordpress.com/2011/03/01/pappa-barn-och-alonzo/

https://noboytoy.wordpress.com/2014/05/08/svensk-rattstillampning-del-5/

 

 

 

 

 

51 män gripna i pedofil-sekt i Norge

För ett antal år sedan skrev jag om en undersökning som gjorts i Norge (Nova) som visade att, av 700 st intervjuade norska män, kunde 1/3 av dem tänka sig att våldta barn, om risken för upptäckt var eliminerad.

Forskaren och professorn Eva Lundgren är en person som länge har forskat kring mäns våld och sexuella våld mot kvinnor och barn samt om pedofilsekter i samhället som begår rituella, sexuella övergrepp/våldtäkter mot barn. Eva Lundgren är känd för avhandlingar/skrifter som t.ex ”Slagen dam” (2001) och ”La de små barn komme til meg” (1994). Den senare handlar om barn som har erfarenhet av rituella, sexuella övergrepp i pedofila sekter.

Utan att gå in på detta närmare, kan jag bara säga att detta arbete utförde inte Eva Lundgren ostraffat.

Svenska, antifeministiska män rasade mot henne och kallade denna internationellt erkända professor och hennes gedigna och banbrytande forskning för ”oseriös”. Hon framställdes som en feministisk, galen häxa som hatar män. Svenska män och massmedia, skrev artiklar om henne som inte var annat än rent förtal. De försökte, och lyckades till viss del, förstöra hela hennes karriär genom att svartmåla henne och hennes forskning på alla möjliga och omöjliga sätt.

Det är ett mycket märkligt manligt fenomen det där? Så fort kvinnor och barn berättar om allt illa som män utsätter dem för i världen eller överhuvudtaget bara riktar minsta lilla kritik mot män, vänder män på detta och gör sig själva till offer istället. De stackars männen känner sig ”hatade” när sanningen om hur illa de beter sig mot kvinnor och barn i världen uppdagas.

Jag kom förstås att tänka på Eva Lundgren och hennes forskning när jag läste om de 51 männen som har engagerat sig i en pedofil-sekt i Norge. En pedofil sekt som har visat sig ha förgreningar högt upp i det norska samhället och som även har förgreningar utomlands. En pedofil-sekt bestående av män och pappor som är politiker, poliser, advokater etc, varav vissa bl.a har våldtagit och prostituerat sina egna barn.

”Norsk polis har gripit 51 personer som misstänks för sexuella övergrepp mot barn. – Fallen omfattar barn i alla åldrar, även spädbarn, säger Hilde Reikrås som leder polisens operation.

Polisen uppger att det bland männen finns misstanke om konsumtion av sexuella övergrepp mot djur, videoinspelningar och direktstreaming av sexuella övergrepp. En man i 20-års åldern misstänks för övergrepp mot 18 barn, och en annan misstänks ha chattat om övergrepp mot sina egna barn.

– En av de anklagade hade en gravid sambo. I en chatt med andra planerade och beskrev man de sexuella övergrepp man skulle begå mot spädbarnet när det var fött. Samtidigt delade man övergreppsmaterial av småbarn och onanerade, säger polisen vid en presskonferens i Bergen.”

Låt oss bara hoppas på att den norska motsvarigheten till svensk Socialtjänst inte fungerar som i Sverige så att den gravida sambon och hennes ofödda barn (samt de andra inblandade barnen), tvingas till att ”umgås” med den pedofile fadern i framtiden. I Sverige hade berörda myndigheter tvingat barnet och mamman att åka till fängelset för att ”umgås” med pedofil-pappan. I Sverige hade berörda myndigheter tvingat barnet till umgänge med sin pedofile pappa efter att han släppts ut ur fängelset, då svenska myndigheter i allmänhet och Socialtjänsten i synnerhet, är av åsikten att en ”dålig” pappa, dvs hur ”dålig” han än är, skulle vara livsviktig i ett barns liv. Exempel på ”dåliga” pappor i de här fallen, är pappor som t.ex har brukat/brukar våld och/eller sexuellt våld mot barnen och/eller deras mammor och/eller deras syskon. Det handlar om pappor som har blivit ertappade med barnpornografi i sina datorer, pappor som är kriminella och sitter i fängelse, pappor som är grava drogmissbrukare osv.

Om mamman till barnet hade vägrat att låta barnet umgås med pedofil-pappan, hade berörda myndigheter försökt att tvinga henne, genom att t.ex utdöma höga vite ( böter) för varje gång umgänge med pedofil-pappan uteblev. Om mamman hade fortsatt att vägra lämna sitt barn ensam med honom, hade svenska myndigheter flyttat över vårdnaden och boendet från mamman till pedofil-pappan och angett som ”argument” att mamman har ”samarbetssvårigheter” med pedofil-pappan. Om mamman fortfarande hade vägrat att lämna ifrån sig sitt barn till honom, hade polisen skickats ut för att hämta barnet med tvång från mamman och överföra det till pedofil-pappan för gott.

Tror ni att jag skojar? Nej, tyvärr inte. Så här gör svenska myndigheter (Socialtjänsten, domstolarna, polisen) mot barn i Sverige, år 2016.

Det är tur att svenska kvinnor nu har fått möjlighet att inseminera sig, istället för att skaffa barn tillsammans med män. Den farligaste platsen på jorden för kvinnor och deras barn har alltid varit, är och kommer förmodligen alltid att vara i hem som de delar med män.

 

Audi: Ni skulle bara låtit dem gråta och skrika. Till slut somnar de av utmattning.

Det har visat sig att svenska män skriker som stuckna grisar över alla ”orättvisor” och all ”ojämställdhet” som de upplever, drabbar dem. Svenska män och pappor har, under bara de senaste årens lopp, högljutt och ihärdigt, lyckats gapa sig till delat barnbidrag för barnen, obligatorisk gemensam vårdnad om barnen till varje pris, lägre fordonsförsäkringspremier för män och högre för kvinnor, censur av kvinnor och feminister på sociala medier, slopad värnplikt, etc, etc.

Det senaste exemplet på hur svenska män skriker och gapar för att få sin vilja igenom, var när de lyckades få biltillverkaren Audi att avbryta sitt reklam-samarbete med feministen Kakan Hermansson. Svenska män menade att Kakan Hermansson för några år sedan, hade gjort mycket fula och kränkande uttalanden om män i allmänhet och polismän i synnerhet och kritiserade Audi mycket hårt, för att de valt att samarbeta med henne.

http://www.etc.se/inrikes/audi-avbryter-samarbetet-med-kakan-hermansson

”I Audis senaste reklamkampanj har flera kändisar fått formge den nya bilmodellen Q2. En av de konsulterade profilerna är konstnären och feministen Kakan Hermansson. Nu pausas samarbetet efter en (manlig) kritikstorm i sociala medier.

På Audis Facebooksida har ett antal personer postat två år gamla tweets där Kakan Hermansson kritiserade polisen. Bland annat denna tweet, som hon skrev efter Svenskarnas partis (=nazister /NBT) demonstration i Kungsträdgården 2014:

”Kämpa Stockholm, i dag och för alltid. Ta hand om varandra och glöm ej: ACAB (all cops are bastards, reds anm). Dom skyddar nassarna inte oss”.

Och denna: ”Det var ett jävla tjat om Malexander. Palla när snuten tycker synd om sig själv”.

Under måndagen förklarade Audi på sin Facebooksida att de pausar sin kampanj med Kakan Hermansson.”

Jag tänker att det är dags att svenska myndigheter, våra politiker, företag, massmedia och andra som kan tänkas bli utsatta för den här typen av manligt, massivt, antifeministiskt och mycket barnsligt och fjantigt påtryck, slutar bry sig om att män alltid skriker och gapar för att få sin egen vilja igenom och för att sätta kvinnor och feminister ”på plats”.

Bara låt dem gråta och skrika sig trötta. Till slut somnar de av ren utmattning.

 

 

Mer om pappa-dåren och lite annat smått och gott

Om ni undrar vad sjutton jag håller på med så försöker jag hinna med att gå på semester på måndag. 🙂 Det slår väl aldrig fel, att det dyker upp saker (en jäkla massa extraarbete) i sista minuten innan en skall gå på semester?

Annars mår hårbollen och jag bra, även om jag är väldigt trött just nu och verkligen skulle behöva några dagars semester i lugn och ro. Det låter kanske konstigt för vissa när jag säger att jag behöver ensamtid, i synnerhet som jag lever ensam och i många andras tycke, har hur mycket tid för mig själv som helst.

What can I say – ensamtid ger mersmak, liksom. 😉

Monica Antonsson skriver mer om mans-fjanten från Papparättsrörelsen som jag nämnde i ett tidigare inlägg:

http://monicaantonsson.blogspot.se/2016/07/indragen-i-ett-rattsfall-som-del-av-ett.html

En läsare tipsade om en blogg som jag än så länge bara har hunnit skumma igenom men som verkar vara alldeles lysande. Några väl utvalda delar från Ensam mamma röker:

http://ensammammaroker.blogspot.se/2016_07_01_archive.html

”Idag har över 50.000 personer besökt blogginlägget. Tusentals var de kvinnor som berördes av min text, och som kände igen sig. Några var de män som fick sig en ögonöppnare.”

”Det som hände, var att texten satte ord på det som vi ännu inte har lyckats formulera till en allmänfeministisk, allmänmänsklig diskussion. Det som varit reserverat för akademiska teoretiker, men som så oändligt många har praktisk erfarenhet av. Den känslosmässiga utsugningen. Det obetalda och icke-creddade men fullständigt själadödande arbete som vi, kvinnor, förutsätts utföra för att vi älskar dem, männen.”

En del skriver om det till typ ”naturlig kvinnlighet”. En del kallar det ”emotional labour”. Men de allra flesta kallar det ingenting (än). Ändå vet alla kvinnor vet vad det är. Det är när du för tusende gången påminner din pojkvän om att hans polare fyller år på lördag. Det är när du pratar med hans snustorra morsa om att ni ska komma på släktfesten som han skiter i. Det är när du köper den där bulljäveln som han gillar när du bara råkar gå förbi bageriet en tisdagseftermiddag. Det är när du mitt i dina egna tårar, tar dig tid att förklara för honom vad han ska göra när du är ledsen. Det är när du reder ut hans känslor, och bekräftar dem. Det är när du styr upp så ni börjar spara pengar för att kunna åka bort tillsammans. Det är när du tar upp saker som ni behöver prata om i er relation. Det är när du inför en städdag, för att slippa säga till honom att städa. Det är när du förklarar för barnen hur mycket han älskar dem trots att han alltid är på jobbet eller är ”lite trött”. Det är när du tar initiativ till att ni ska göra saker ihop. Det är när du bekräftar honom sexuellt för att han inte ska bli ledsen. Det är när du går hem när han vill gå hem. Det är när du registrerar om hans favoritlag vann eller förlorade, fast du skiter i. Det är kärlek. Allt det där vi gör när vi älskar. Men det är inte kärlek som en maxad känsla inombords. Det är kärlekspraktiken, det man praktiskt, i verkligheten gör som uttryck för kärlek och omtanke.

Männen kommer in i mötet för att låta sig älskas, snarare än att ge kärlek. Att genom kvinnan kunna älska sig själv (!!!).

”För de heterosexuella kvinnor som trots allt inte orkar suga hans kuk, plocka upp hans strumpor, lyssna på hans känslor och hålla kontakten med hans mamma återstår som sagt singellivet. För många är det briljant att utesluta testosteron, sporadisk hårväxt och vardagstjafs. Men för många andra är det inte det. Folk vill ha relationer. Många kvinnor vill kunna dela intimitet med män. Och vi gör det på vår egen bekostnad.

Här är jag inte helt enig med Ensam mamma röker. Vill vi kvinnor verkligen det…? Vill vi kvinnor verkligen ha relationer med män, dela intimitet och vår sexualitet med män, dela våra barn med män, våra hem med män och hela våra liv med män eller är det så, att vi bara TROR att vi vill det? För att det är vad vi uppfattar som ”normalt” att göra?

I ärlighetens namn, finns det få mänskliga relationer i världen som är lika falska, fejkade, oärliga, utnyttjande, kärlekslösa, våldsamma och sexuellt och intellektuellt otillfredsställande som de heterosexuella relationerna. De håller sällan livet ut och i vilket fall, är de sällan ”lyckliga” för båda parter, så vad är det som gör att många uppfattar dessa destruktiva, olyckliga och kärlekslösa heterosexuella relationerna som ”normala” för oss att ingå och klänga oss fast vid till varje pris?

”Unni Drouggeskrev i kvinnotryck: ”…manshat är inte vårt problem, det finns för övrigt ingen tid till det. Tvärtom är kärleken till män vårt stora bekymmer…”. I love you Unni, men det är mäns bristande kärlek till kvinnor som är vårt stora bekymmer.”