Den motvilliga mamman

Nov3

Bloggen om den ”motvilliga mamman” tänker jag följa. Det skall bli intressant.

”Jag förstår inte hur man kan längta efter att bli förälder. Jag förstår inte hur man kan se det som det största som hänt i livet. Jag förstår inte de som påstår att deras liv blev komplett när de fick barn. Jag förstår verkligen inte. Jag har aldrig velat ha barn. Det kom jag fram till väldigt tidigt. Föräldrar pratade om hur underbart det var och att livet fick en ny mening, men jag visste att mitt liv på något sätt skulle ta slut om jag blev mamma. Jag kände att jag var för egoistisk och för lat för att bli en riktigt bra mamma.”

”Jag har redan fått läsa kommentarer på FB om att jag nog skulle behöva terapi. Att min inställning är sorglig. Att det är magstarkt att ägna en hel blogg åt att vara negativ inför föräldraskapet. Verkligen? Det finns hundratusentals bloggar därute med olika inriktningar, vem bestämmer vad som är ok? Om jag hade valt att blogga om träning, viktnedgång, hundar, mode eller tvättmedel så hade nog ingen ens höjt på ögonbrynen. Dessa kommentarer bevisar bara vad jag redan visste; att det är tabu att känna som jag gör. Man pratar inte högt om det. Att bli förälder ska vara det bästa som man kan uppleva.”

”Jag har valt att blogga om detta för att jag VET att många känner igen sig. Jag vet att jag inte är ensam och jag vill att ni som känner likadant ska veta det. Och jag tänker inte sluta.”

”Jag som skrev i mitt första inlägg så har jag aldrig velat ha barn, så vad sjutton hände då?

Strax efter jag fyllt 20 så började omgivningen påverka mig mer än vad jag ville, och mer än vad jag förväntat mig. ”Du kommer att ändra dig!” ”Alla kvinnor vill ha barn så småningom!” ”Du kommer ångra dig när du blir gammal och inte har några barn och barnbarn som hälsar på dig!” Tankarna smög sig på, jag kanske ville ha barn ändå? Jag intalade mig själv att det måste vara så.”

20 tankar om “Den motvilliga mamman”

  3. Som vanligt måste jag dra in lite musikreferenser. Tror inte att det finns speciellt många andra låtar på det här temat."Ich schaff' mir keine kleinen Kinder an. Nein, nein, nein, warum soll ich meine Pflicht als Frau erfüll'n? Für wen? Für dich? Für mich? Ich hab' keine Lust, meine Pflicht zu erfüll'n. Für dich nicht. Für mich nicht. Ich hab' keine Pflicht.""Marlene hatt andre Pläne. Simone Beauvoir sagt: "Gott bewahr!" Und vor dem ersten Kinderschrei'n muß ich mich erst mal selbst befrei'n. Augenblicklich fühl' ich mich unbeschreiblich weiblich."Unbeschreiblich weiblich från Nina Hagens 1:a, smått sensationella album. "Im Text von Unbeschreiblich weiblich tritt Nina Hagen für Abtreibung ein, in Auf’m Bahnhof Zoo beschreibt sie eine lesbische Begegnung in einer Damentoilette, und im Stück Pank singt sie die Zeile „Ich bin nicht deine Fickmaschine, spritz-spritz, das ist’n Witz“."http://www.youtube.com/watch?v=osq0rJdt0Yc

    Svara

  4. Fniss!Har en systerdotter som till omgivningens fasa valt bort barn. Hon gillar inte barn, säger hon. Det gör inte jag heller, svarar jag då. :)Tror den där kvinnan är en skitbra mamma. Barn behöver föräldrar som inte lever genom sina barn, vilket är lätt hänt om en sätter barnen högst på prioriteringslistan och överöser dem med gullegull. Barn behöver föräldrar som lever sitt eget liv och som tar med sig barnen i det.

    Svara

  5. Ja! Den vill jag också följa. För inte tusan blir livet komplett för att man skaffar barn. Åh nej. Det blir rörigt, arbetsamt, tufft och du har någon/några du ska ansvara för under en helsikes massa år och jag kan lova, som mamma till fyra nu vuxna, att det inte slutar för att barnen flyttar hemifrån. Det är och blir livslångt. Råkar du sedan få barnet/barnen med en man som så småningom utvecklas till ett praktpucko och som visar sig vara ett präktigt mulligt mans-svin, ja då jäklar har du arbete och mycket arbete att se fram emot. Nu är det ju så att de allra flesta mammor inte sviker sina barn, trots mulliga mansgrisen, vilket mansgrisar däremot gör i tid och otid, så mamman får då ännu ett barn att ta hand om. Ett barn som dessutom kräver sex och passning i hemmet. Jag älskar också mina ungar från djupet men gudarna ska veta att det finns dagar då jag ångrat ett och annat. Och ja, jag är en av dom som då fick se en mullig mansgris svälla mitt framför ögonen på mig. Den som tror att livet som mamma, oavsett om man har en fungerande make eller inte, lever i en bubbla som kommer att spricka med en ljudlig smäll.

    Svara

  6. "Ich hab keine Pflicht". "Für wen?"Ja, det kan man verkligen undra. Själv har jag alltid sett mitt jobb som den största och mest betungande plikten. För vem, skaffar man barn och "ny" familj? Egentligen? För sig själv, för samhället, för någon annan eller för att det förväntas av en?Länge sedan man hörde nåt om Nina Hagen förresten. Tack Ver! Har du några barn?

    Svara

  7. Calle: gissa hur många gånger omgivningen har förfasat sig över mitt val att göra detsamma som din systerdotter?:)Jag såg mina väninnor skaffa man, barn och allt annat som "tillhör". Jag väntade för att jag ville se hur det gick för dem innan jag gjorde detsamma (vilket ju är "underförstått" att man skall göra). Deras liv lockade aldrig mig men visst var jag rädd för att jag någon gång i livet skulle ångra mig. Jag ville också se till att jag hade tillräckligt med pengar för att skaffa barn. Nu är jag snart för gammal, fysiskt, för att bli mamma men fortfarande har jag inte ångrat mitt val.Jag tror att det ligger mycket i det du skriver om folk som lever genom sina barn. Det blir en identitet för många, ett sätt för dem att känna sig betydelsefulla, viktiga för någon annan, känna kärlek osv.

    Svara

  8. Jag har aldrig känt att barn skulle göra mitt liv mer "komplett". Istället har jag tidigt, med tanke på min uppväxt med två småsyskon (varav den ene åldersmässigt skulle kunna vara min son) samt en massa barn som dagbarn i vårt hem, insett vilket otroligt och livslångt ansvar och arbete som barn innebär. Jag är idag glad över att jag valde bort det ansvaret. Jag undrar ibland hur f-n kvinnor orkar med barn och man OXÅ? Men så inser jag ju att många kvinnor väljer bort sin försörjning, dvs sina jobb för att hinna med sina "nya" familjer och de väljer framför allt bort sig själva, sin egen bekvämlighet och sina egna liv, för andras skull. Det har alltid varit otänkbart för mig. Jag har alltid haft som mål att göra livet så bekvämt för mig själv som möjligt.:)Att bli mamma, är ett livslångt ansvar som du skriver, Ann. Det är ett otroligt krävande arbete med ett gigantiskt ansvar och i kombo med arbete, hushåll/hem och mulliga mans/pappagrisar, blir det många kvinnor övermäktigt. De orkar helt enkelt inte hela vägen, blir sjuka, deprimerade, fattiga, bittra och slutar ofta som fattigpensionärer. Många kvinnor menar ändå att det var "värt det" för barnens skull, vilket jag kan förstå, på sätt och vis men… ändå inte…

    Svara

  9. Jag tror, och av egen erfarenhet att jo visst tas en del beslut med tanke på barnen men också för att vi kvinnor är så satans drillade i att vi ska förstå, medla, försöka, försöka igen och vi ska alltid ha ett hopp om att mannen förändrar sig till det bättre. Det är många gånger en lång resa att slutligen inse att han faktiskt inte ämnar förändra sitt usla agerande och det är då man packar sina prylar och väljer ett liv utan mannen ifråga. Jag har varit där, mina barn har varit där och för att citera min yngsta dotter som igår sade; "Jag hoppades så länge att han skulle bry sig, att han skulle komma ihåg sådant jag berättade och finnas som pappa. Till slut insåg jag att det inte kommer att ske."Dottern är idag 27 år och sa upp kontakten med sin sk far för ca ett år sedan. Oavsett vilken anledning man har att lämna ett förhållande så är det inget lätt beslut. Det tar tid just för att det finns fler att tänka på men en dag så vet man vad man är tvungen att göra, för att rädda både sig själv och barnen. Som jag skrev innan, vi kvinnor lärs från barnsben att ta hand om, förstå mannen intill bristningsgränsen, vara överseende osv. När man ställer frågan; Varför i helvete ska jag göra allt det där?, då vet vad man bör göra istället.

    Svara

  13. Det är för jävligt! Ynka två år för barnvåldtäkter, grooming av ett tjugotal barn samt för att ha drivit ett barn in i döden. Sveriges rättsväsende är ett skämt.

    Svara

  14. Håller med, Ann. Jag tror att många kvinnor stannar för barnens skull och jag tror också att många kvinnor lägger ner oerhört mycket energi, tid och arbete för att få relationen med mannen/pappan att fungera. Kvinnor blir tom utbrända och sjuka, utsätts för misshandel, otrohet, psykisk och fysisk stress av mannen i relationen men de tror att det går att ändra på en sådan man och att han kan bli lika trevlig och mysig som han kanske var de första månaderna i förhållandet.En del av de här kvinnorna fattar inte ens själva, var felet ligger. Det kan tex stå väldigt klart ibland för mig som utomstående, att det är relationen till mannen som är sjuk och som gör kvinnan bitter, deprimerad och till och med sjuk men det är konstigt nog, det sista som slår kvinnorna själva. Kvinnor som bryter upp från förhållanden som får dem att må dåligt, kan ju inte bli olyckligare så det är väl därför som skilsmässor ofta "lyfter" kvinnor, gör dem gladare, friare osv medan det blir tvärtom för mannen.När det gäller heteroförhållanden, tror jag också att det bor föreställningar i både kvinnor och män, att kvinnor är de som skall anpassa sig, anstränga sig och jobba på relationen – "familjen" (läs:mannen) skall vara hennes prio nummer ett i livet och oavsett hur mannen beter sig så skall hon lära sig att "förstå" honom, ta hänsyn till honom och hans "behov". Mannen skall inte behöva anstränga sig nämnvärt mer än kanske att köpa hem en blomma nån gång eller ta 20% av allt arbete och ansvar för barn och hem. Då anser både han och kvinnan, att han har gjort sitt yttersta för relationen.:)Det borde faktiskt vara tvärtom? Män har alltid velat bo tillsammans med kvinnor och barn och maktmän har ju en gång i tiden tom tvingat kvinnor i lag med män och gör fortfarande i många delar i världen, genom bl.a äktenskapstvång och ekonomiska "insatser". Män är de som mår sämst av skilsmässa och de flesta skilsmässor initieras av kvinnor. Alltså borde män förstå att det är de som måste anstränga sig för att få sina relationer med kvinnor att fungera, om de vill fortsätta vara en del av kvinnors och barns liv?

    Svara

  15. Debaser Strand 2013-11-14 med anledning av nyutkommen bok. Men jag har säkert annatför mig …PROGRAM FÖR KVÄLLEN (cirkatider):18.00 Vi hälsar välkomna. Mingel och häng.19.00 Kort samtal på scen.19.30 – 23 DJ Taroaso.INGENS MAMMA – TOLV KVINNOR OM BARNFRIHETLitteratur, tv, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys. Här skriver tolv kvinnor som vill något annat. Kvinnor som självmant har valt att sterilisera sig innan 30-årsåldern eller hellre låter sin partner bilda familj med någon annan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dem mellan barn och föräldrar. Evolutionsbiologi, feministiska strategier och idéhistoria blandas med humor, konsumtionskritik och djupt personliga insikter. Medverkar gör Lena Andersson, Birgitta Stenberg, Jane Magnusson, Gunilla Kracht, Anna Sol Lindqvist, Faranak Rahimi, Annina Rabe, Susanne Wigorts Yngvesson, Sofie Åberg, Gabriella Boijsen, Katarina Sjögren och Natacha López. Redaktör: Josefine Adolfsson****

    Svara

  20. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/patriklundberg/article17838742.abKommenterar bl a Lena Andersson och får till en poäng :"Nej, det finns inga logiska argument mot barnfrihet. Däremot finns det en sanning.”Den som vill ha barn behöver inte förklara sig”, skriver Lena Andersson.Till det vill jag göra ett tillägg. Den KVINNA som vill ha barn behöver inte förklara sig.Det betyder att mäns barn­frihet inte ifrågasätts, ens om barnen de inte väljer redan är i livet."

    Svara

Lämna ett svar till Anonymous Avbryt svar