Varför många kvinnor väljer bort män i sina liv

 

 

 

 

Annonser

Det kallas kärlek, del 5

Ur Carin Holmbergs ”Det kallas kärlek”

Han – om hennes och hans krav

Han kräver att de ska dela på arbetsuppgifterna i hemmet. Samtidigt tycker han att hennes krav på ordning är för höga och/eller orimliga. Detta påstående motsäger hans uppfattning om att hon är den som har mest erfarenhet av att sköta ett hem. Likaså motsäger det hans ”läroprocess” som ju innebär att han anser att han ännu inte lärt sig att utföra alla arbetsuppgifter i hemmet. Det kan tolkas så att förutsättningen för hans delaktighet är att han får definiera vad som är rimligt och vid vilken tidpunkt arbetet ska utföras.

Ett annat sätt att förhålla sig till den delvis ojämställda arbetsfördelningen, är att han menar att han sköter andra arbetsuppgifter och att arbetet därmed är ganska jämnt fördelat mellan dem. De exempel han ger är dock antingen kopplade till hans fritidsintressen eller till att han utför ett arbete som han tycker är roligt och som han har tagit på sig av den anledningen. Det är också ett arbete bortom städning och disk, t.ex att sköta om motionscykeln.

Hans krav att de ska dela på hemarbetet överensstämmer inte med hans praktik, dvs hon har trots allt huvudansvaret för hemmets skötsel. Men genom att han säger att han utför andra arbeten går hans ideal att förena med hans praktik. Därmed kan han avfärda hennes åsikt om att hemarbetet inte är riktigt jämnt fördelat. En annan konsekvens av hans argumentation är att det är hon som blir jämställdhetsproblemet, antingen genom att ställa orimliga krav eller genom att inte se de arbeten som han utför.

Han ställer även känslomässiga krav på henne. Han vill att hon ska vara mer självständig i förhållande till honom. Han upplever henne ”beroende, svag och bräcklig”. Han vill inte att hon ska vara beroende av honom i vardagen utan tycker att hon ska göra saker själv utan honom. Han tycker också att ”hon ska sköta och finna lösningarna på sina problem själv och vara mer aktiv”. Vidare att ”hon ska fatta egna beslut utan att fråga honom till råds”.

Han pekar på en del problem som han upplever att hon har. Han beskriver också vad hon bör göra för att lösa dessa. Han diskuterar inte det med henne eftersom han menar att hon måste lära sig att se de problem som han upplever att hon har och även hans lösningar på dem. Han vill att hon ska ”inse” det han menar att hon har svårt för och också fatta de beslut som han menar är de bästa. När hon handlar utifrån vad hon anser är bäst menar han stundtals att hon handlar ”fel”. Slutligen kräver han att ”hon och han ska träffas så mycket som möjligt”. Samtidigt känner han sig bunden av att hon, enligt honom, ställer krav om samvaro. Betydelsen av ”så mycket som möjligt” kan, genom de motstridiga utsagorna, därmed tolkas som att han vill att de ska träffas så ofta som tillfälle ges, när hans fritidsaktiviteter är borträknade.

Hon – om hennes och hans krav

Hon kräver också att de delar på hemarbetet. När ideal och praktik inte förenas i verkligheten menar hon att hennes krav är orimliga och hon gör sig själv till ett problem. Hon uttrycker det på lite olika sätt, ”hon har för låg toleransnivå vad gäller städningen”, ”det tar tid för honom att lära sig arbetsmomenten i hemmet” och ”det är hennes fel” att arbetsfördelningen blir skev eftersom hon tar på sig en ”kvinnoroll”. Hon vänder inte på det och säger att han har för hög toleransnivå vad det gäller städning, hon ser inte att hon måste ”lära sig” att leva med odiskad disk etc. Hon säger inte att han tar på sig en mansroll och överlåter en del av arbetet på henne. Då ideal och praktik inte går att förena utpekas därmed hon indirekt av båda två som jämställdhetsproblemet i relationen.

Hon ställer också känslomässiga krav. Hon ställer krav på ”att bli älskad och uppskattad”, ”att han ska vara snäll och vänlig”, ”kela med henne” och ”att de ska klara av varandras humörskiftningar”. Om hennes krav inte uppfylls beror det, enligt henne, på att hon är ”för krävande”, ”är ledsen för ofta” eller ”är alltför mycket arg pga faktorer som inte har med deras relation att göra”.

Han – om irritationsmoment

Han blir irriterad när han tycker att hon försöker styra och bestämma i vissa frågor eller i olika situationer. Han blir också irriterad när han inte förstår sig på henne. När det gäller det förra, rör det sig t.ex om deras temposkillnad. Han tycker att hon bör sänka sitt tempo när han anser att det har inverkan på honom. Han tycker att det är fel att han ska behöva utföra arbetet lika snabbt som hon.

Han ger olika exempel på det han inte förstår hos henne och som irriterar honom. ”Hon är opraktisk”, ”hon är slö på vissa områden”, ”hon har en del karaktärsdrag som han har svårt att förlika sig med” och ”hon säger till honom när han sitter och läser i fel ljus fast det är hans ensak”. Han säger att ”han inte förstår varför hon är sån”, ”han är inte på samma sätt som hon” och ”han agerar inte som hon”. Det verkar vara så att när han inte hittar en referenspunkt hos sig själv finner han hennes handlande oförståeligt. Han tycker att hon är olik honom och det gör det svårt för honom att förstå henne.

Han tror att det som irriterar henne är att han ”lyssnar dåligt”, ”han är inte aktiv inom en del andra områden, som t.ex med arbetet i hemmet”, ”han är slarvig”, ”han glömmer bort att uppvakta henne” och ”han surar”. Men i samma andetag han tar upp hennes kritik av honom, talar han om varför han uppfattar den som obefogad. Han säger att ”han är sån” eller påpekar han att ”hon är eller gör själv precis just det som hon irriterar sig på honom för”.

När han säger att ”han är sån” framställer han sin personlighet och sitt sätt att handla som något absolut. Han är som han är och det är omöjligt att förändra och därför borde hon inte irritera sig över det. Han tycks mena att hon borde förstå det. Det verkar inte vara lika självklart för honom att ”hon är sån” och att det i sin tur leder till att hon blir irriterad när han handlar som han gör. Han tycker även att hennes irritation över att han inte plockar upp sina kläder och annat som ligger slängt i lägenheten är obefogad eftersom hon inte alltid plockar upp efter sig själv. Han tycker att ”hon borde vara mer felfri själv innan hon säger åt honom att han är slarvig”. Han sätter inte hennes irritation i samband med att det är hon som har ansvaret för att initiera arbetet med att hålla ordning i lägenheten. Istället framstår hennes irritation som tjat och gnäll.

Hon – om irritationsmoment

Hon blir irriterad på att ”han är slarvig och strör saker omkring sig”, ”att han skjuter om det som måste göras” och ”att han har svårt att passa tider”. Vidare irriterar det henne att ”han inte lyssnar” och ”inte ger henne gensvar i vissa situationer”. Hon tror att han irriterar sig på henne därför att ”hon gnäller och tjatar, kritiserar och provocerar honom”. Vidare tror hon att han blir irriterad när ”hon blir sur för att han inte plockar undan efter sig”, ”om hon blir arg när han kommer försent” eller ”när hon blir arg för att han inte lyssnar på vad hon säger”. När han inte verkar irritera sig på någonting framställer hon sig själv som ”jobbig” eftersom hon kan bli på dåligt humör och irritera sig på honom fast han inte irriterar sig på henne. Hon menar att han blir irriterad för att hon gnäller och tjatar. Hon säger inte att han tycker att hon är gnällig och tjatig utan att hon är det. Hon diskuterar inte att han genom att inte ta halva ansvaret för att det t.ex är undanplockat i lägenheten också är delaktig i att utlösa det, vad hon sedan benämner som ”gnäll”.

Tolkande kommentar

Han uttrycker en önskan om att hon ska vara en från honom avskild och separat person. Men ser man det mot bakgrund av att han känner sig bunden av deras relation kan hans krav istället tolkas som att det snarare är han som vill vara en, från henne, avskild och separat person. Man kan säga att han vill göra det till hennes uppgift att se till att han inte känner sig bunden av förhållandet. Här handlar den åtskildhet som han upprätthåller, om att hålla henne utanför sig själv som person. Han skapar en ”inre sfär”. Med begreppet ”inre sfär” vill jag tydliggöra att differentieringen inte enbart är rumslig utan även känslomässig. Den sociala åtskildheten kan alltså ta sig uttryck i att han upprättar en inre sfär kring sin egen person och tankar. Men han uttrycker det i termer av att hon ska bli mer självständig, att hon ska ta beslut utan att diskutera dem med honom. Därmed osynliggör han sitt krav på ökad avskildhet och istället blir hennes önskan om närhet och att diskutera olika beslut med honom, problematiserad.

När han inte diskuterar med henne om de problem som han anser att hon har, får det till följd att hon blir tolkad utifrån en osynliggjord ram. Hon vet ju inte vilka problem han anser att hon har eftersom han inte diskuterar det med henne. Han vill också att hon ska ta riktiga beslut. Inte heller här har hon någon möjlighet att klargöra för honom hur hon har tänkt, eftersom han inte frågar henne om hennes bevekelsegrunder de gånger han menar att hon har tagit ett felaktigt beslut. Han verkar utgå från att hans definition och tolkning av verkligheten är den mest korrekta.

Hennes krav på samvaro ifrågasätter direkt differentieringen. Hon vill ha känslomässig närhet och mer uppmärksamhet från honom. När hennes krav inte uppfylls gör hon sig själv till problemet. Hon identifierar sig med honom och det leder till att hon uppfattar sina krav som orimliga. Det blir hon som definieras, och definierar sig själv, som kravfylld när hon kräver ökad delaktighet i hushållsarbetet av honom och om hon ställer krav på att få tillbaka känslor och uppmärksamhet. Hon ger uttryck för både sin och hans uppfattning och argumenterar för och emot båda. Han ger sällan uttryck för dubbelt seende, vilket kan vara anledningen till att han enklare kan hävda sina egna krav och åsikter.

Han håller hennes kritik ifrån sig och menar att den är obefogad. Man kan tolka det som att han, genom att avvisa hennes kritik och hävda att ”han är sån” försöker få henne att ta hans perspektiv på situationen. När han menar att det är hon som är olik honom, pekar det på att han uppfattar sig själv som norm för vad det är som är det ”normala”. Hon däremot ser sig själv som delaktig i att han blir irriterad eftersom hon ”gnäller och tjatar”. Hon ser ut att ha övertagit hans definition av henne.

Haavind menar att kvinnlighetens essens är att få det olikvärdiga att framstå som likvärdigt. För att det ska vara möjligt när det gäller arbetsfördelningen måste hon överta hans definition av henne som ”gnällig” och se sina krav som orimliga, annars kommer den ojämna arbetsdelningen framstå som just olikvärdig och under- och överordningen kommer att synas. Hon och han har också olika förhållningssätt till arbetsfördelningen, vilket döljer maktasymmetrin. Hennes förhållningssätt innebär att hon underordnar sig honom och gör sig själv ansvarig för att praktiken inte till fullo går att förena med det jämställda idealet. Hans förhållningssätt innebär att han överordnar sig henne och att han därmed kan hålla hennes kritik ifrån sig.

 

 

 

Varför har inte Regina Lund geniförklarats?

Jag såg nyss reprisen av Regina Lunds dag på Stjärnorna på slottet. OMFG vilken fantastisk kvinna!

Hennes pappa var våldsam och söp friskt. Föräldrarna skildes, Reginas storebror fick flytta med Modern men Regina tvingades kvar hos pappan. Reginas pappa bråkade med Modern om vårdnaden om Regina, startade en vårdnadstvist och fick tyvärr enskild vårdnad beviljad av våra patriarkala myndigheter. Som så många andra maktfullkomliga och hämndlystna män, ville han dock bara visa sin fadersmakt. Att ta hand om lilla Regina klarade han naturligtvis inte av. Istället lämpade han över sitt föräldraansvar, som han själv hade gapat och skrikit sig till, på sina egna föräldrar. Regina fick därför växa upp hos sina farföräldrar, med en ständig saknad efter sin Mor och storebror. Hon berättade att hon som barn grät sig själv till sömns varje natt, eftersom hon ”levde i konstant sorg” samt att:

”Jag har ägnat livet åt att fly från min pappa och att följa efter min mamma.”

Vi har sett det många gånger förut i vårt moderna och ”jämställda” Sverige. Män som driver vårdnadstvister om kvinnors barn men som inte ser till barnens bästa, utan som bara vill ”vinna” över barnens Mödrar, i syfte att ta ifrån dem det käraste de har, deras eget kött och blod. Att de här männen/papporna, i gott samarbete med patriarkala svenska myndigheter också skadar barnen, genom att ta ifrån dem den viktigaste personen i barns liv, deras Mamma (och i vissa fall deras syskon), skiter de högaktningsfullt i. Barn som har misshandlats på detta sätt av våra patriarkala sociala myndigheter, polis och domstolar, börjar växa upp nu. De har börjat berätta. Det kommer fler berättelser, många fler, sanna mina ord.

Regina Lund är en extremt begåvad och intelligent kvinna, en unik talang inom både film, teater-  och musikbranschen. Hur kommer det sig att inte hon har geniförklarats? Det finns uppenbarligen ingenting som hon inte klarar av att göra. Kolla bara in detta milslånga CV (hur många ”geniförklarade” män i samma bransch, kan kontra med något liknande?):

https://sv.wikipedia.org/wiki/Regina_Lund

Elitgymnast, sångerska, poet, konstnär, låtskrivare, författare, eget skivbolag, hyllad skådespelerska inom både teater och film, tv- och radioproduktioner, engagerad i allt från mänskliga rättigheter, till djurens rättigheter, till fred etc, etc. Mamma är hon också. Hon verkar dessutom vara en oerhört varm, ödmjuk, klok och god människa, dock med rejält kvinnligt skinn på näsan och det är precis vad världen och Sverige behöver mer av. Regina Lund är ett geni. På riktigt.

Hon har drabbats av, men överlevt bröstcancer. Hon har blivit stalkad, förtalad, jagad som ett djur, föraktad, mordhotad och sedd på av svenska män, som blott ett runkobjekt och ett för dem, fritt heterosexuellt byte. Hon är en av alla skådespelerskor som har vittnat om sexuella övergrepp i Metoo-kampanjen. Hennes berättelse om hennes liv och då särskilt barndomen, var fullständigt hjärtskärande att höra. Lika hjärtskärande var det att höra Peter Jöback berätta om hur han som ung pojke, våldtagits av vuxna män….

 

 

 

 

 

 

 

 

Varför tycker män nästan alltid likadant i jämställdhetsfrågor? Har de inga egna åsikter?

Jag sprang på Tuttklämmaren häromdagen. Vi har inte setts på ett tag så vi hade mycket att prata om.

Liksom många, eller rättare sagt ALLA andra män som jag har talat med IRL, verkade han vara smått irriterad över Metoo-kampanjen och jämställdhetsdebatten i det stora hela.

Och jag tänker: är det inte väldigt märkligt att alla män som vill diskutera jämställdhet och jämlikhet, säger exakt samma sak?

Det verkar som om män aldrig har en egen åsikt, egna tankar eller egna argument – de följer varandra i grupp som en skock dumma får och upprepar hela tiden varandras ord. Som en mans-sekt, en homogen grupp som aldrig får input, någon annanstans ifrån.

Det är män som mycket arrogant och uppnosigt, direkt avfärdar, nonchalerar och viftar bort miljoner kvinnors (och barns) mänskliga rättigheter, erfarenheter, livsvillkor, vittnesmål, åsikter och vilja. Män verkar liksom medvetet blunda för, och vara döva inför majoriteten av jordens befolkning. För att inte tala om det manliga, mycket barnsliga och oattraktiva beteendet att alltid skylla ifrån sig på heterokvinnor. Några exempel:

Mäns sexuella våld mot kvinnor (och barn) i världen, existerar faktiskt inte för det är bara feministerna som har förvirrat heterokvinnor och deras sexualitet:

Heterokvinnor kan nämligen inte skilja på våldtäkt och sex. Som män kan. Heterosexuella kvinnor har helt enkelt inte samma förmåga som heterosexuella män, att avgöra vad som är våldtäkt för en kvinna och vad som är frivilligt heterosex för en kvinna. Det vet män, däremot. Män menar att de är de enda som kan avgöra om en heterokvinna har haft frivilligt sex med dem, eller om de har våldtagit henne. Det finns ingen möjlighet att heterosexuella kvinnor har koll på detta. Som män har.

Heterosexuella män som misshandlar sina ”älskade” kvinnor, kan inte hållas ansvariga eftersom kvinnorna själva har ”dragits” till dem.

Det är heterosexuella kvinnors ansvar att se till att inte ”dras” till män som misshandlar kvinnor. En kvinna kan ursäktas EN gång för detta misstag men om hon råkar ut för fler än EN kvinnomisshandlare i sitt liv, kan hon inte längre tas på allvar. Då är det definitivt heterokvinnan det är fel på. Det kan t.ex vara hennes personlighet som avviker från det normala. Män menar att de tror att vissa av de här heterokvinnorna, av naturen är ”undergivna” män. Ja, eller inte undergivna i sin personlighet som sådan, utan deras personlighet blir liksom undergiven, när de umgås med män. Ja, eller rättare sagt så blir de bara undergivna när de träffar män som misshandlar dem. Och det är heterokvinnors eget fel, menar män. Kvinnomisshandlare är förvisso inte kloka men det är heterokvinnors fel i grunden för att de gillar aggressiva män som slåss, menar män.

Tuttklämmaren erkände också att han blir väldigt ”bortskämd av tanten där hemma”, han ”har det väldigt bra hemma” men hans fru tycker att han är för sexfixerad (no shit…?? 😉 ). Innerst inne drog jag en lättnadens suck över att jag gjorde ett bra val som ung när jag gjorde slut med mansgrisen. Men jag sade:

-”Ja, det kan jag tänka mig, hehe. Du har ju alltid velat ha en liten hemmafru som lagar mat och pysslar om dig.” 😉

-”Ja, det erkänner jag. Jag är en sexfixerad mansgris. Jag känner mig älskad och som att hon bryr sig om mig, när hon gör saker för mig.”

Och detta känner jag mycket väl igen bland män. Många män tror att det är tecken på heterokvinnors stora kärlek och omtanke, när kvinnorna lagar mat åt dem, städar åt dem, handlar åt dem, tvättar åt dem, håller reda på saker åt dem och inte minst – låter sig kn*llas, i vad mannen anser är, ”normal” omfattning. Allt detta gör att heteromän ”växer”, får ännu mer självkänsla och självförtroende eftersom de känner sig älskade av en kvinna, ompysslade och månade om, precis som mamma månade om dem när de var barn (exklusive kn*llandet).

Jag frågade:

-”Så vilka saker gör du då för din fru, för att underlätta hennes liv, för att visa din kärlek och för att hon ska känna sig lika månad om, älskad och ompysslad som du gör i er relation? Du vet ju uppenbarligen hur man gör när man visar någon omtanke och kärlek, så…?”

-”Öh, ja, jaaa, nämen, alltså, jaaa, jag…ööhh, äääh… nämen, jag byter t.ex däck på bilen och hon är jättetacksam för att hon slipper göra det.”