Metoo-kampanjen växer och växer…

Kvinnor som arbetar inom media-branschen, kvinnor som arbetar inom teater- och filmbranschen, kvinnliga advokater, jurister och domare, kvinnliga politiker, idrotts-kvinnor, flickor ute på skolorna….

Alla har de nu tagit bladet från munnen och berättat för omvärlden, vad (heterosexuella) män och pojkar utsätter dem för på arbetsplatser och skolor runt om i landet. Till alla de kvinnorna och flickorna och alla andra kvinnor och barn, vill jag bara säga:

t er aldrig tystas och glöm inte, att alltid lägga skammen och skulden där den hör hemma. Hos männen.

Den här typen av manliga sexuella trakasserier mot kvinnor och barn, manligt hot om våld, manliga härskartekniker, manliga ”makt”-demonstrationer etc, existerar ÖVERALLT i det svenska samhället och i hela världen, naturligtvis.

Jag vill därför tipsa om ett Facebook-uppror där kvinnor och flickor kan dela sina erfarenheter av hur män antastar dem ute på arbetsplatserna, ute i samhället i stort och inte minst, i (hetero-) HEMMEN. Jag fick tips om detta av en läsare och hoppas att länken nedan funkar. Jag har inte själv Facebook, skall tilläggas.

https://www.facebook.com/login/?next=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fgroups%2F2002300623392204%2F

Men har ni tänkt på en annan sak? En väldigt viktig och väldigt märklig sak…?

De flesta sexuella övergreppen och trakasserierna mot kvinnor och barn, begås av heterosexuella män i alla åldrar, som REDAN ÄR I EN RELATION MED VAR SIN KVINNA!

Detta stämmer mycket väl in på mina egna erfarenheter av heterosexuella mäns sexuella trakasserier, våld och övergrepp. De här heterosexuella männen har oftast flickvän, är sambo med och/eller är till och med GIFTA med var sin kvinna. Oftast är de pappor också. Är inte detta ett väldigt märkligt manligt, heterosexuellt fenomen?

Det märkliga är också att de kvinnor, som de här upptagna männen trakasserar på olika sätt, inte alltid men väldigt ofta, REDAN ÄR I EN RELATION MED VAR SIN MAN och de sextrakasserande männen VET OM DET!

WTF….? Vad fan är det för fel på hetero-folket…?

Har ni några teorier om vad detta kan vara för nån slags manlig störning? Jag undrar nämligen varför jag som singel-kvinna, nästan alltid blir utsatt för REDAN UPPTAGNA hetero-mäns ”intresse”, ”flirt”, sexuella trakasserier och inte minst – deras försök att kontrollera och dominera mig på olika sätt. Jag brukar tänka:

-”Vad fan ditt lilla äckel, du har ju redan en fru/flickvän/kvinnlig partner därhemma som tar hand om din manliga sexualitet, som du kan kontrollera, styra, bestämma över och förtrycka. Räcker inte det? Du måste försöka lägga dig i MIG, mitt liv, min kropp, mitt utseende, mitt arbete, mitt hem och försöka tvinga din manliga sexualitet på mig OCKSÅ? En, för dig, helt främmande människa!

Här kommer ett tips på hur heterosexuella par skall lyckas lite bättre i sina så kallade ”kärleks”-relationer:

 

 

 

Annonser

Kontrollen av söner måste bli tuffare än kontrollen av döttrar

De flesta föräldrar är måna om att agera som beskyddare över sina barn och då särskilt över små barn, eftersom de är försvarslösa inför olika typer av faror. Föräldrar varnar t.ex sina barn för faror såsom vattendrag (drunkning), trafiken, att klättra i träd, ormar, gå vilse, elkontakter etc, etc. Många föräldrar är mycket väl medvetna om en annan vanligt förekommande fara för barn, men som de sällan varnar barnen för och det är:

MÄN

När barnen växer upp och blir tonåringar, släpper många föräldrar på denna ständiga ”övervakning” av barnen men här ser vi en ganska tydlig skillnad mellan hur äldre döttrar och söner, bevakas av sina föräldrar. Det är vanligt att tonårsflickor kontrolleras mycket hårdare än tonårspojkar.

Tonårsflickor måste ofta tala om för föräldrarna var de är, vart de skall, var de har varit, vem de har träffat, vem de skall träffa, när de kommer hem, vad de har gjort osv. Medan föräldrar, å andra sidan, ofta låter tonårssöner komma och gå lite som de vill. Det typiska svaret från en tonårspojke när föräldrarna frågar vart han skall är:

-”Ut.”

🙂

Och sen lämnas liksom pojkarna lite vind för våg för de ”klarar sig ju alltid”, vilket flickor inte förväntas göra eftersom den största faran för barnen, fortfarande och mer än någonsin, kvarstår för flickebarnen. Faran som kallas MÄN. Faran som kallas MÄN anses nu inte längre vara överhängande för tonårspojkarna men för tonårsflickorna är faran MÄN, mer överhängande än den någonsin har varit.

Det vore naturligtvis väldigt bra om föräldrar höll lika mycket koll på sina barn, oavsett barnens kön men jag vill påstå att föräldrar borde göra TVÄRTOM mot vad de bevisligen gör idag, dvs att föräldrar faktiskt borde hålla MER koll på sina söner, än på sina döttrar. Tonårspojkar riskerar att utsättas för andra pojkars och mäns våld men riskerar också att bli förövare. Tonårsflickor riskerar att utsättas för pojkars och mäns våld OCH pojkars och mäns sexuella våld. Den gemensamma nämnaren, det gemensamma samhällsproblemet och de som måste kontrolleras hårdare är: pojkar och män.

Det verkar även finnas en större rädsla hos föräldrar att deras söner skall bli anklagade för, och hamna i fängelse för våldtäkter som de har begått, än att deras flickor/döttrar skall utsättas för våldtäkter och sexuella övergrepp.

Summa kardemumma: Om alla föräldrar började kontrollera sina söner och begränsa deras rörelsefrihet lika mycket, helst MER, som de kontrollerar sina döttrar och begränsar deras rörelsefrihet, så hade vi kanske kommit en bra bit på väg mot mäns våld och sexuella våld mot kvinnor, barn och män i världen.

Bevaka noga era söner. Kontrollera dem, begränsa deras rörelsefrihet ute i samhället, håll dem hemma för att vara på den säkra sidan (särskilt när det är mörkt ute) och lär dem för fan att uppföra sig som folk (=kvinnor och flickor). Här har pappor uppenbarligen misslyckats totalt med uppfostran av sina söner. Skärpning!

 

 

Om vi inte fortsätter att lura i pojkar att de är bättre än, och överordnade flickor, så är det faktiskt orättvist. Mot pojkar.

Jag undrar, allt som oftast, hur det egentligen går till när hetero-föräldrar uppfostrar barn av olika kön? Det verkar nämligen som om heterosexuella föräldrar på något sätt lär pojkbarn (söner) att känna avundsjuka och missunnsamhet gentemot flickebarn (döttrar).

Detta fenomen kan vi förstås även se bland vuxna män som bevisligen inte står ut med att kvinnor ”får”, ”ges” samma rättigheter och möjligheter som män i samhället.

Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för kvinnor blir, för många män, ”orättvist” mot män. 🙂

Att erbjuda hälften (50%) av platserna inom regering, riksdag, bolagsstyrelser osv till kvinnor, upplever många män som oerhört orättvist mot män.

Undersökningar visar att när män får 70 % av taltiden i debatter och liknande och kvinnor endast får 30%, anser män det vara ”jämnt” fördelat (vissa kvinnor också för den delen). Detsamma gäller för hur hushållssysslorna fördelas i hetero-hemmen. 50 % fördelning av kvinnor och män, deras respektive arbetsinsats och oavsett vad det gäller, upplever många män som en oerhört ”orättvis” fördelning för män.

Att kvinnor skall ha rätt att själva välja, om och när män skall få runka av snoppen i deras kroppar och i så fall vilka män som skall få göra det, upplever många män som ohyggligt orättvist mot män. Många män menar i själva verket att det skall vara MÄNS rättighet att bestämma om och när, de skall få runka av sina snoppar i kvinnors kroppar. 

Listan kan som vanligt göras lång.

Det verkar faktiskt som om hetero-föräldrar generellt uppfostrar pojkbarn till att förvänta sig att alltid ”få” mer (uppmärksamhet, beröm, saker, frihet etc), än flickebarn. Flickebarn uppfostras i sin tur till att förvänta sig, och att acceptera, att alltid ”få” mindre än pojkbarnen, att alltid få stå tillbaka för pojkbarns skull.

Jag har ytterligare ett exempel på detta. Häromdagen talade jag med en hetero-mamma som har ett tonårigt pojkbarn. Hetero-mamman hade, med anledning av Me too-kampanjen, skrivit något inlägg på Facebook eller liknande som hennes son hade fått syn på. Hetero-mamman berättade för mig att hennes son hade protesterat mot hennes inlägg och tyckt att det hela var ” väldigt pinsamt”. Pojkbarnet hade sagt till sin mor:

-”Mamma jag tycker faktiskt att det var lite för feministiskt, det där du skrev på nätet.”

Jag tittade förvånat på hetero-mamman och undrade förstås vad hon hade skrivit som hade upprört hennes pojkbarn så. 😉

Hon svarade:

-”Nämen, jag hade bara skrivit, med anledning av Me too-kampanjen, att: ”Stå på er tjejer”, ”Go girls”, ”Ni är starka, tjejer”… Jamen, typ så liksom… peppat dem….

Jag:

-”Din son blev uppenbarligen förnärmad? 😉 Kände han sig orättvist behandlad av att hans mamma peppade tjejer och kvinnor som har blivit våldtagna och sexuellt utnyttjade av män? Var det ”orättvist” mot honom, tyckte han? Det måste vara hans pappa som har lärt honom ett sådant märkligt, antifeministiskt tankesätt? 😉

Den här heterosexuella mamman är rätt skärpt så hon fattade direkt vad jag menade och vi började småskratta åt det bisarra, men ändock komiska i det hela. 

Och jag bara undrar hur heterosexuella föräldrar tänker här? Jag har sett ganska många exempel på det här fenomenet, nämligen. Om en dotter i familjen t.ex kommer hem med höga, fina betyg från skolan och sonen inte gör det, reagerar många heteroföräldrar med att ”tona ned” dotterns fina insats, i syfte att inte ”förnedra” sonen och hans sämre prestation i skolan. När sonen har presterat bättre än dottern i något avseende, gäller snarare det motsatta, eftersom flickebarn verkar förväntas kunna ta, att ett pojkbarn höjs till skyarna (ofta på flickors bekostnad och utan att ens ha förtjänat det) utan att flickorna blir avundsjuka eller känner sig orättvist behandlade, kränkta, förnärmade eller förnedrade.

Kanske är det så de här barnens heteroföräldrar har det i sin egen relation?

Det är orättvist att lura i pojkar att hela deras ”manlighet” bygger på att låtsas vara bättre, eller i alla fall aldrig sämre, än flickor och kvinnor. Det bäddar för att pojkar får ett mycket bryskt uppvaknande när de kommer ut i vuxenvärlden, verkligheten, vilket i sin tur bidrar till det omfattande manliga mindervärdeskomplex, som vi ser prov på hos många antifeministiska män. Män som känner sig ”förfördelade”, ”orättvist” behandlade och till och med ”hatade”, när kvinnor kräver 50% av någonting, när kvinnor kräver samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män, när kvinnor vill bestämma över sig själva, sina kroppar och sina liv, när kvinnor ger män konstruktiv kritik, när kvinnor kräver att män lämnar dem ifred, eller när kvinnor helt enkelt bara ”vinner” över män i intelligens, debatt, arbetsinsats, skolinsats, inkomst, i spel eller vad den än må vara.

Många av de här pojkarna börjar, som vuxna män, till och med att hata och förakta alla kvinnor, om/när sanningen går upp för dem.

 

 

 

 

 

 

#Me too. Nu berättar svenska skådespelerskor om våldtäkter, sextrakasserier och sexuellt ofredande som män utsätter dem för på arbetet

Nej, mina vänner – jag är inte synsk. 😉

En fågel viskade i mitt öra att en stor bomb snart kommer att släppas inom film- och teaterbranschen. Och det är sannerligen en rejäl kvinnlig bomb. Många män inom branschen sitter förmodligen och skakar av nervositet nu och filar som bäst på alla sina patetiska, manliga ”försvar”. 🙂

https://www.svd.se/456-skadespelare-vi-har-fatt-nog-av-sexuellt-vald

”Skakande vittnesmål från svenska film- och teaterbranschen. 456 personer, däribland stjärnor som Marie Göranzon, Lena Endre och Sofia Helin, samlas i SvD i ett gemensamt upprop mot de kränkningar de får utstå. Här skriver de själva om övergreppen. Alla citat i texten återges anonymt.

Allt började med en fråga till ett tiotal skådespelare om vi gemensamt skulle uttala oss angående #Metoo. Gruppen växte lavinartat och efter ett dygn var vi uppe i 1100 personer som vittnade om otaliga övergrepp under karriären.

När förövare – som i tråden var anonymiserade – började kontakta de offer som skrivit i den hemliga gruppen på sociala medier tvingades vi lägga ner den.

Inte ens i en hemlig grupp, som borde vara en fredad zon, tilläts vi tala högt om vad vi varit med om.”

”Jag filmade med en av landets stora manliga stjärnor. Stjärnan kom och gick på set precis som han behagade, ofta påtänd, berusad eller bakfull. Ett helt team stod och väntade, ibland i timmar, varje dag. När han väl dök upp handlade allt om att hålla honom på gott humör och stryka honom medhårs. Vi hade ett par känsliga scener ihop, stjärnan och jag. Han kunde aldrig sina repliker, scriptan fick läsa före – mening för mening, det gick i princip inte att jobba. En dag tog stjärnan mig åt sidan. Sa att jag måste förstå att han omöjligt kunde komma ihåg sin text när jag var så jävla läcker och allt han kunde tänka på var hur jag såg ut naken, och vad han skulle vilja göra med mig.”

”Jag skulle spela in en kärleksscen med det ’manliga geniet’. Tanken var att jag skulle sitta på honom i sexakten. Under tiden vi repeterade frågade han viskande om han fick suga mjölk ur mina stinna bröst (han visste att jag ammade då) samtidigt som han tryckte sitt stånd mot mig.”

”Jag var på mitt första möte med den erkände filmregissören tydlig med att jag inte var bekväm med att vara naken på det sätt som beskrevs i manus. När dagen för scenen närmade sig lyfte jag frågan igen. Han blev arg och sa att jag fick väl bestämma och regissera själv då.

Nästa dag visade jag ett förslag på underkläder som jag själv tagit fram. Han ville inte ens titta, jag fick en utskällning. Jag blev inkallad på ett möte hos den kvinnliga produktionsledaren, som jag upplevde försökte pressa mig till att vara naken. Hon förklarade att regissören var förtvivlad över att jag inte litade på honom. Hon redogjorde också för vilka stora summor pengar som var inblandade i produktionen, och att jag nu äventyrade det hela.

Jag gav mig inte, utan genomförde scenen i underkläder. Jag var enda skådespelaren på set, och under hela den inspelningsdagen ignorerade regissören mig fullständigt. Jag bad om regi, han vägrade. Han bara stirrade i sin monitor, inte en enda gång på mig. Jag grät. Kvinnor i teamet smög sig fram till mig och sa ’jag ser vad han håller på med’. De tröstade mig men ingen vågade säga ifrån till honom.

En annan dag ville han att jag skulle vara utan bh under ett tunt linne. Jag vägrade igen och en stor karusell drog igång, de ringde min agent och tyckte att han borde övertala mig att ta av mig bh:n. Mellan varje tagning sminkades mina tårar bort. Alla i teamet bodde på samma plats, och plötsligt skulle jag ha väldigt många samtal med regissören i hans lägenhet, bara han och jag, sent om kvällarna. De gick alltid ut på samma sak – att bryta ner mig för att han sedan skulle få trösta, få kramas.

Mot slutet av inspelningen tog han mig åt sidan precis innan en självmordsscen, och bekände att han var kär i mig. Efteråt fick jag höra att minst två av hans kvinnliga skådespelare från tidigare produktioner också fått kärleksförklaringar. När jag lämnade produktionen kändes det som att lämna en sekt, ett fängelse.”

”Manlig huvudrollsinnehavare mellan tagningar ’Varför har jag aldrig knullat dig?’ Skulle vilja ta dig mot bordet bakifrån med din gravidmage.”

”Skådespelarutbildningen. Kåta äckliga skådishanar som ska utbilda unga kvinnor och hela tiden skyller sina övergrepp och sitt tafsande sina på att de är så förälskade. Livsfarligt att säga nej. Hela ens utbildning kan gå åt pipan”.

”Hela filmteamet och skådespelarna bor på samma hotell. När jag sitter ensam kvar på kvällen hör jag regissören och han som spelar min man sitta och prata om vem som ska ta mig först. Jag blir rädd och går till mitt rum som ligger på bottenvåningen. Hela natten hör jag hur de två försöker ta sig in i mitt rum, både via dörren och fönstret. Jag bad en manlig skådespelare, som jag aldrig träffat att skydda mig, det gjorde han och det är jag honom evigt tacksam för”.

”Regissörer, ni har misslyckats. Producenter, ni har misslyckats. Produktionsbolag, ni har misslyckats. Teaterchefer, ni har misslyckats. Politiker, ni har misslyckats. Det är ert ansvar att se till att ingen blir sexuellt utsatt på arbetsplatsen.

Vi kräver att arbetsgivare (filmbolag, teatrar, bokförlag och tv-kanaler) slutar att skydda, anställa och tjäna pengar på förövare.

Vi kräver nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och våld. Sexuella övergrepp eller våldsutspel ska ge konsekvenser i form av uppsägning.”

Ja, det borde naturligtvis vara en självklarhet att män inom alla branscher tvingas hålla sina snoppar, sin manliga sexualitet och sina våldsamma manliga känslostormar utanför arbetsplatserna. Det är obegripligt att så många oprofessionella, inkompetenta, översexuella, aggressiva och kriminella män, ens lyckas få arbete och till och med ”geni”-förklaras. Det sker tyvärr överallt.

För att komma tillrätta med detta enorma samhällsproblem, eller snarare världsproblem med mäns våld och sexuella våld mot kvinnor och barn inom hetero-familjerna, ute på arbetsplatserna, överallt i samhället, krävs att kvinnor och barn berättar, står på sig, stöttar varandra samt naturligtvis – det viktigaste av allt – att männen ensamma får ta konsekvenserna, ansvaret och skulden för sina egna handlingar.